Adam Reuterskiöld

Fru talman! Sänkt alkoholskatt för alkoholvaror från oberoende småproducenter är vad skatteutskottets betänkande 28 handlar om. Det är glädjande att höra i debatten att vi har så stor gemensam uppslutning bakom att detta är ett bra förslag, för det är det verkligen – av flera olika skäl, som jag kommer att gå in på. Men det är också intressant att detta borde ha gjorts tidigare.

Förslaget bygger vidare på den reform för småbryggerier som infördes 2025. Det innebär att även andra mindre producenter – exempelvis vingårdar, ciderproducenter och gårdsbrännerier – får samma möjlighet till nedsatt alkoholskatt som vi tidigare infört för mindre bryggerier.

Detta är i grunden en reform för fler växande företag, fler lokala arbetstillfällen och bättre konkurrensvillkor för landsbygden. Det är en fortsättning på de tidigare förändringar i lagstiftningen för framför allt besöksnäringen som syftar till ett friare och lättare samhälle att leva i.

Sverige har under lång tid haft en situation där marknaden för alkoholvaror dominerats av stora aktörer. För öl står exempelvis fem bryggerier för 90 procent av produktionen. Små producenter har ofta högre produktionskostnader, mindre distributionskedjor och svårare att bära sina investeringar. Därför är det rimligt att skattesystemet tar hänsyn till dessa skillnader.

Reformen innebär att vin, cider och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt sprit från oberoende småproducenter ska omfattas av en skattelättnad. Ju mindre producenten är, desto större blir skattesänkningen. De allra minsta producenterna får en nedsättning på 50 procent; därefter trappas den successivt ned i fem steg.

Det är alltså inte en generell sänkning av alkoholskatten i Sverige. Det är en riktad reform för mindre företag.

Fru talman! Det här handlar också om svensk landsbygdsutveckling. På många håll i landet har små producenter blivit en viktig del i besöksnäringen. Svenska vingårdar, musterier, ciderier och destillerier lockar turister, skapar lokala jobb och stärker attraktionskraften i regioner långt utanför storstäderna.

Alla svenska vingårdar bedöms exempelvis omfattas av reformen eftersom produktionen generellt är liten. Den samlade svenska vinproduktionen uppskattas till omkring 300 000 liter per år, fördelat på cirka 200 producenter. Det visar tydligt att detta är en reform som träffar genuint små verksamheter och inte de stora industrikoncernerna.

Även inom ciderproduktionen är situationen liknande. Omkring 90 procent av producenterna producerar mindre än 100 000 liter per år och kommer därmed att kvalificera sig för den högsta skattesänkningen.

När det gäller sprit är det däremot främst de allra minsta gårdsbrännerierna som gynnas. Flera mer etablerade svenska aktörer är redan för stora för att omfattas. Det visar att reformen är väl avvägd och tydligt inriktad på småföretag.

I debatten har det också rests frågor om folkhälsan. Det är viktigt att dessa frågor tas på allvar. Alkoholskatter har naturligtvis en folkhälsopolitisk dimension. I det här fallet bedöms dock effekten på den totala konsumtionen bli mycket liten. Småproducenter står för en begränsad del av marknaden, och deras produkter ligger ofta i de högre prissegmenten.

Dessutom är det långtifrån säkert att hela skattelättnaden leder till lägre priser. Hos många små företag kommer reformen snarare att användas till nya investeringar, produktutveckling och stärkt lönsamhet. Detta är efterlängtat bland de små producenterna.

Det handlar alltså inte om att driva fram ökad alkoholkonsumtion. Det handlar om att skapa rimligare konkurrensvillkor för små företag som i dag har svårt att konkurrera med stora internationella producenter.

Fru talman! Det här är också ett exempel på en politik som kombinerar tillväxt med proportionalitet. Vi ser ofta hur regelverk och skattesystem utformas utifrån stora företag med stora administrativa resurser. Men för ett litet familjeföretag på landsbygden kan varje skattekrona och varje regel få mycket stora konsekvenser. Då måste politiken kunna vara flexibel och skapa bättre förutsättningar även för dessa entreprenörer.

Reformen kostar staten relativt begränsade belopp. Skatteeffekten bedöms vara omkring 10 miljoner i år och 20 miljoner de följande åren. Samtidigt kan effekten för enskilda företagare vara mycket betydelsefull genom bättre marginaler och ökade möjligheter att växa.

Sverige behöver fler företag som vågar växa. Vi behöver fler lokala producenter, fler besöksmål och fler entreprenörer som investerar i hela landet. Förslaget i skatteutskottets betänkande 28 är därför väl avvägt. Det stärker småskaliga företag, förbättrar konkurrenskraften och gör det möjligt för fler svenska producenter att utvecklas, samtidigt som hänsyn tas till folkhälsan och till ordning och reda i skattesystemet.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar i dag finansutskottets betänkande nr 43 Förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Det här är ett oerhört viktigt ärende. Det handlar om tilliten till välfärdssystemen och om medborgarnas förtroende för att de skatter som de gemensamt samlar ihop faktiskt används på rätt sätt.

Det är även viktigt av dubbla integritetsskäl: att inte staten ska samla in mer information än nödvändigt på individnivå och att vi som skattebetalare inte ska bidra till att göda den organiserade brottsligheten eller annat slöseri.

För Moderaterna är utgångspunkten tydlig: Välfärden ska gå till dem som har rätt till den – inte till organiserad brottslighet, inte till fuskare och inte till dem som medvetet utnyttjar systemen.

Herr talman! Under lång tid har samhället legat steget efter den kriminella ekonomin. Brottsligheten har blivit mer organiserad, mer digital och mer avancerad. Kriminella nätverk använder i dag företag, identiteter och bidragssystemet som verktyg för att finansiera sin verksamhet.

Samtidigt har myndigheter och kommuner ofta arbetat i stuprör, där sekretessregler och otillräckliga system gjort att viktig information inte kunnat delas trots att det funnits tydliga varningssignaler.

Resultatet har blivit att felaktiga utbetalningar kunnat fortsätta, ibland under lång tid, trots att olika delar av det offentliga egentligen suttit på olika pusselbitar. Det är inte hållbart i längden.

Herr talman! Det är därför detta betänkande är så viktigt. Förslagen innebär bättre möjligheter till samarbete mellan kommuner och myndigheter och bättre möjligheter att dela relevant information för att upptäcka och stoppa felaktiga utbetalningar.

Det handlar inte om att avskaffa sekretess. Det handlar om att modernisera regelverket så att sekretessen inte skyddar brottslingar och förskingring. När den offentliga sektorns aktörer misstänker att skattemedel används fel måste samhället kunna agera snabbt och effektivt.

Herr talman! Moderaterna menar att samhället nu måste använda samma moderna verktyg som de kriminella redan använder. Vi lever i en tid där modern teknik, dataanalys och digital informationshantering ger helt nya möjligheter att upptäcka mönster, identifiera avvikelser och stoppa felaktiga utbetalningar innan pengarna lämnar systemen.

Det är en avgörande förändring. Tidigare har samhället ofta arbetat reaktivt. Man har upptäckt fusket långt efter att pengarna betalats ut. Men med bättre informationsutbyte och modern teknik kan vi i högre grad arbeta förebyggande.

Vi kan upptäcka orimliga upplägg tidigt. Vi kan identifiera systematiskt missbruk snabbare, och vi kan förhindra att pengarna över huvud taget lämnar systemen. Det är bättre för skattebetalarna, bättre för välfärden och bättre för rättsstaten.

Herr talman! Det här handlar naturligtvis också om pengar. Varje krona som går till bidragsbrott, välfärdskriminalitet eller på annat sätt förskingras är en krona som inte går till skola, äldreomsorg, sjukvård eller trygghet. Men det handlar också om någonting större än ekonomi. Det handlar om legitimiteten i hela välfärdssystemet.

Den svenska välfärdsmodellen bygger ytterst på ett samhällskontrakt. Människor accepterar att betala skatt eftersom det går till den gemensamma välfärden och till människor som faktiskt behöver stöd.

Om människor upplever att systemet missbrukas och att fusk förekommer och inte stoppas i tid riskerar förtroendet att urholkas. Utan förtroende fungerar inte välfärdssystem långsiktigt. Därför är kampen mot välfärdsbrottslighet inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga om att försvara samhällskontraktet.

Det är samtidigt viktigt att slå fast att arbetet ska ske på ett respektfullt och rättssäkert sätt för den personliga integriteten. Informationsdelning ska vara tydligt reglerad och proportionerlig, och den ska användas där den behövs för att skydda det gemensamma.

Men integriteten får aldrig bli ett argument för att acceptera organiserad brottslighet eller systematiskt missbruk av välfärden. Att skydda skattebetalarnas pengar är också ett ansvar för staten.

Moderaterna välkomnar därför detta förslag som stärker kommunernas och myndigheternas möjligheter att samarbeta, dela information och använda moderna verktyg för att motverka felaktiga utbetalningar.

Vi behöver ett samhälle där systemen är smartare, snabbare och mer samordnade än de kriminella. Vi behöver ett välfärdssystem som människor kan lita på.

Vi behöver tydligt visa att den som fuskar med välfärden inte fuskar mot staten i abstrakt mening, utan mot alla de människor som varje dag arbetar och betalar skatt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)

Fru talman! Nu debatterar vi skatteutskottets betänkande SkU26 om ett undantag i kupongskattereglerna för utländska stater.

Det här är ett förslag som handlar om hur Sverige ska utforma sitt skattesystem i en internationell verklighet där vi måste följa EU-rätten och samtidigt värna en tydlig, förutsägbar och konkurrenskraftig skattebas.

Som jag har sagt flera gånger tidigare i den här talarstolen är Moderaternas utgångspunkt enkel: Sverige ska ha ett skattesystem som är rättssäkert, likformigt och i linje med internationella regler. Men det ska också vara tydligt och långsiktigt hållbart för de offentliga finanserna.

Fru talman! Kupongskatten är en källskatt på utdelning från svenska bolag och fonder till utländska ägare. Den fyller en viktig funktion i det internationella skattesystemet och säkerställer att kapitalinkomster som uppstår i Sverige också beskattas i Sverige, om inte annat regleras genom skatteavtal.

Det vi nu behandlar är en justering av detta system. Bakgrunden till ärendet är tydlig och enkel. Genom avgöranden i EU-domstolen och svensk domstolspraxis har det slagits fast att den nuvarande ordningen inte är förenlig med EU-rätten eftersom den behandlar svenska offentliga aktörer mer förmånligt än motsvarande utländska offentliga investerare.

Detta är i grunden en fråga om likabehandling inom EU:s inre marknad och den fria rörligheten för kapital.

Fru talman! Förslaget innebär att utländska stater och deras motsvarigheter till kommuner, regioner och offentliga organ ska undantas från kupongskatten, under förutsättning att de antingen finns inom EES eller har ett avtal med Sverige som säkerställer informationsutbyte.

Det är en viktig avgränsning. Den säkerställer att vi inte öppnar för skatteundandragande. Vi kan fortfarande upprätthålla kontroll och transparens i beskattningen.

Fru talman! Det är viktigt att säga att det här inte handlar om att vi i Sverige ska ge upp beskattningsrätten eller försvaga vår skattebas. Det handlar om att anpassa regelverket till de krav som följer av EU-rätten och av hur vi faktiskt beskattar på kapitalmarknaden.

I en öppen ekonomi som Sverige är det nödvändigt att våra regler är konkurrenskraftiga och icke-diskriminerande. Om Sverige avviker från de här principerna riskerar vi inte bara rättsliga processer utan också minskat förtroende från internationella investerare.

Jag vill dock samtidigt understryka vikten av principen om neutralitet och transparens i skattesystemet. Det centrala är att lika fall behandlas lika. Om svenska offentliga aktörer – det kan handla om statliga pensionsfonder eller om kommunala investeringar – är undantagna från kupongskatten måste motsvarande utländska offentliga aktörer behandlas på samma sätt. Det är en självklarhet i en rättsstat och i en fungerande inre marknad.

Men det finns också en annan viktig aspekt. Det är att skattesystemet ska vara begripligt och konsekvent. Undantagen måste vara tydligt motiverade och så få som möjligt. Annars urholkas legitimiteten i hela systemet.

Fru talman! Det är också viktigt att föra in ett svenskt perspektiv på transparens i de offentliga finanserna. När olika typer av offentliga aktörer investerar i svenska tillgångar måste vi kunna följa och förstå hur beskattningen slår. Det är avgörande för både kontroll och förtroende.

Det här förslaget bidrar till just detta genom att skapa likformighet mellan svenska och utländska offentliga investerare, vilket minskar snedvridningen. Samtidigt får vi inte blunda för att detta är en anpassning som också kan påverka statens skatteintäkter. När undantaget utvidgas minskar kupongskattebasen något. Men Moderaternas syn är att detta är en nödvändig anpassning för att upprätthålla ett fungerande regelverk i en EU-rättslig kontext. Alternativet hade varit fortsatt rättslig osäkerhet, potentiella återbetalningskrav och ett system som inte behandlar alla aktörer lika. Det hade varit sämre både för staten och för legitimiteten i skattesystemet.

Fru talman! I grunden handlar det om tre saker. För det första handlar det om att Sverige ska följa EU-rätten och upprätthålla principen om fri rörlighet för kapital. För det andra handlar det om att vi ska ha ett skattesystem som är neutralt och som behandlar offentliga aktörer lika oavsett ursprungsland. För det tredje handlar det om att vi ska ha ett system som är förutsägbart, transparent och långsiktigt hållbart.

Det är så vi bygger ett starkt klimat för investeringar samtidigt som vi värnar de offentliga finanserna.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)

Fru talman! Nu debatterar vi skatteutskottets betänkande SkU26 om ett undantag i kupongskattereglerna för utländska stater.

Det här är ett förslag som handlar om hur Sverige ska utforma sitt skattesystem i en internationell verklighet där vi måste följa EU-rätten och samtidigt värna en tydlig, förutsägbar och konkurrenskraftig skattebas.

Som jag har sagt flera gånger tidigare i den här talarstolen är Moderaternas utgångspunkt enkel: Sverige ska ha ett skattesystem som är rättssäkert, likformigt och i linje med internationella regler. Men det ska också vara tydligt och långsiktigt hållbart för de offentliga finanserna.

Fru talman! Kupongskatten är en källskatt på utdelning från svenska bolag och fonder till utländska ägare. Den fyller en viktig funktion i det internationella skattesystemet och säkerställer att kapitalinkomster som uppstår i Sverige också beskattas i Sverige, om inte annat regleras genom skatteavtal.

Det vi nu behandlar är en justering av detta system. Bakgrunden till ärendet är tydlig och enkel. Genom avgöranden i EU-domstolen och svensk domstolspraxis har det slagits fast att den nuvarande ordningen inte är förenlig med EU-rätten, eftersom den behandlar svenska offentliga aktörer mer förmånligt än motsvarande utländska offentliga investerare.

Detta är i grunden en fråga om likabehandling inom EU:s inre marknad och den fria rörligheten för kapital.

Fru talman! Förslaget innebär att utländska stater och deras motsvarigheter till kommuner, regioner och offentliga organ ska undantas från kupongskatten, under förutsättning att de antingen finns inom EES eller har ett avtal med Sverige som säkerställer informationsutbyte.

Det är en viktig avgränsning. Den säkerställer att vi inte öppnar för skatteundandragande. Vi kan fortfarande upprätthålla kontroll och transparens i beskattningen.

Fru talman! Det är viktigt att säga att det här inte handlar om att vi i Sverige ska ge upp beskattningsrätten eller försvaga vår skattebas. Det handlar om att anpassa regelverket till de krav som följer av EU-rätten och av hur vi faktiskt beskattar på kapitalmarknaden.

I en öppen ekonomi som Sverige är det nödvändigt att våra regler är konkurrenskraftiga och icke-diskriminerande. Om Sverige avviker från de här principerna riskerar vi inte bara rättsliga processer utan också minskat förtroende från internationella investerare.

Jag vill dock samtidigt understryka vikten av principen om neutralitet och transparens i skattesystemet. Det centrala är att lika fall behandlas lika. Om svenska offentliga aktörer – det kan handla om statliga pensionsfonder eller om kommunala investeringar – är undantagna från kupongskatten måste motsvarande utländska offentliga aktörer behandlas på samma sätt. Det är en självklarhet i en rättsstat och i en fungerande inre marknad.

Men det finns också en annan viktig aspekt. Det är att skattesystemet ska vara begripligt och konsekvent. Undantagen måste vara tydligt motiverade och så få som möjligt. Annars urholkas legitimiteten i hela systemet.

Fru talman! Det är också viktigt att föra in ett svenskt perspektiv på transparens i de offentliga finanserna. När olika typer av offentliga aktörer investerar i svenska tillgångar måste vi kunna följa och förstå hur beskattningen slår. Det är avgörande för både kontroll och förtroende.

Det här förslaget bidrar till just detta genom att skapa likformighet mellan svenska och utländska offentliga investerare, vilket minskar snedvridningen. Samtidigt får vi inte blunda för att detta är en anpassning som också kan påverka statens skatteintäkter. När undantaget utvidgas minskar kupongskattebasen något. Men Moderaternas syn är att detta är en nödvändig anpassning för att upprätthålla ett fungerande regelverk i en EU-rättslig kontext. Alternativet hade varit fortsatt rättslig osäkerhet, potentiella återbetalningskrav och ett system som inte behandlar alla aktörer lika. Det hade varit sämre både för staten och för legitimiteten i skattesystemet.

Fru talman! I grunden handlar det om tre saker. För det första handlar det om att Sverige ska följa EU-rätten och upprätthålla principen om fri rörlighet för kapital. För det andra handlar det om att vi ska ha ett skattesystem som är neutralt och som behandlar offentliga aktörer lika oavsett ursprungsland. För det tredje handlar det om att vi ska ha ett system som är förutsägbart, transparent och långsiktigt hållbart.

Det är så vi bygger ett starkt klimat för investeringar samtidigt som vi värnar de offentliga finanserna.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)

Fru talman! Jag vill först sjunga en textrad som symboliserar det vi diskuterar i dag.

Två mörka ögon och leendet du gav mig

Det är några ord ur en av Sveriges mest älskade dansbandsklassiker. Det är en enkel textrad som nästan alla svenskar känner igen och som över hela vårt land har sjungits i folkparker, på bröllop, på logdanser och under sommarkvällar.

Kvaliteten på framförandet kan nog diskuteras, men det viktiga är frågan: Vad är egentligen kultur? Är kultur bara det som vi ser på de stora institutionerna i våra storstäder? Är kultur bara det som får fina recensioner på kultursidorna? Eller är kultur också människors gemenskap, traditioner och skaparglädje?

Jag menar att kultur kan vara nästan vad som helst. Kultur kan vara opera i Stockholm, men det kan också vara dansband i Degerfors. Kultur kan vara modern konst på galleri, men kultur kan också vara en spelning en kväll i en folkpark i Småland. Kultur kan ske på våra nationalscener, men kultur kan också ske i replokalen, i bygdegården, på bilträffen, på jazzklubben eller på den lokala musikfesten.

Det offentliga ska inte tala om för människor vilken kultur som är fin nog att räknas. Människor avgör själva vad som betyder något för dem.

Fru talman! Det är därför Moderaterna välkomnar sänkt moms på tillträde till danstillställningar. Varför ska konserter beskattas lägre än dans? Varför ska vissa kulturyttringar gynnas medan andra straffbeskattas? När människor frivilligt samlas för musik, dans och gemenskap är det kultur.

Moderaterna tror på människors egen kraft. Vi tror på civilsamhället, entreprenörerna och de privata initiativen. Mycket av svenskt kulturliv bärs upp av människor som tar risker, driver verksamheter, säljer biljetter och skapar mötesplatser utan de stora offentliga bidragen. Det kan vara den lilla teaterföreningen. Det kan vara konsertarrangören. Det kan också vara dansbandsarrangören i folkparken. Det behövs inte fler regler. Det behövs bättre villkor. Det är det bästa sättet att främja kultur. Projektstöd eller bidragsansökningar ska inte vara det viktiga.

När skatten sänks får arrangörerna större möjligheter att investera, anställa och utveckla sina verksamheter. Biljettpriset kan hållas nere. Fler människor får råd att delta. Och kulturutövare får möjlighet att leva på sitt arbete. Det skapar ett friare kulturliv som är mindre beroende av politiska beslut och mer beroende av människors egna val.

Fru talman! Kultur blir starkast när den växer underifrån, när människor själva väljer att samlas kring musiken, dansen, konsten och gemenskapen. Politikens uppgift är inte att styra smaken. Politikens uppgift är att skapa frihet. Därför är sänkt moms på danstillställningar, nattklubbar och dansfestivaler ett steg i rätt riktning – för ett friare kulturliv och för fler mötesplatser i hela Sverige.

För oss moderater är detta ett led i en bredare politik som gynnar såväl arbetande människor som hela näringslivet. Vi arbetar för att sänka kostnadsbördan för företag och minska regelkrånglet. Vi har avskaffat hotelltillståndet, danstillståndet, matkravet och kravet på bord inomhus för att få ha en uteservering. Det har funnits så många regler som vi nu tar bort, vilket kommer att göra livet lite friare och lite bättre. Allt detta bidrar till att ge företagare frihet att växa och till att människor får mer kvar i plånboken.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill först sjunga en textrad som symboliserar det vi diskuterar i dag.

Två mörka ögon och leendet du gav mig

Det är några ord ur en av Sveriges mest älskade dansbandsklassiker. Det är en enkel textrad som nästan alla svenskar känner igen och som över hela vårt land har sjungits i folkparker, på bröllop, på logdanser och under sommarkvällar.

Kvaliteten på framförandet kan nog diskuteras, men det viktiga är frågan: Vad är egentligen kultur? Är kultur bara det som vi ser på de stora institutionerna i våra storstäder? Är kultur bara det som får fina recensioner på kultursidorna? Eller är kultur också människors gemenskap, traditioner och skaparglädje?

Jag menar att kultur kan vara nästan vad som helst. Kultur kan vara opera i Stockholm, men det kan också vara dansband i Degerfors. Kultur kan vara modern konst på galleri, men kultur kan också vara en spelning en kväll i en folkpark i Småland. Kultur kan ske på våra nationalscener, men kultur kan också ske i replokalen, i bygdegården, på bilträffen, på jazzklubben eller på den lokala musikfesten.

Det offentliga ska inte tala om för människor vilken kultur som är fin nog att räknas. Människor avgör själva vad som betyder något för dem.

Fru talman! Det är därför Moderaterna välkomnar sänkt moms på tillträde till danstillställningar. Varför ska konserter beskattas lägre än dans? Varför ska vissa kulturyttringar gynnas medan andra straffbeskattas? När människor frivilligt samlas för musik, dans och gemenskap är det kultur.

Moderaterna tror på människors egen kraft. Vi tror på civilsamhället, entreprenörerna och de privata initiativen. Mycket av svenskt kulturliv bärs upp av människor som tar risker, driver verksamheter, säljer biljetter och skapar mötesplatser utan de stora offentliga bidragen. Det kan vara den lilla teaterföreningen. Det kan vara konsertarrangören. Det kan också vara dansbandsarrangören i folkparken. Det behövs inte fler regler. Det behövs bättre villkor. Det är det bästa sättet att främja kultur. Projektstöd eller bidragsansökningar ska inte vara det viktiga.

När skatten sänks får arrangörerna större möjligheter att investera, anställa och utveckla sina verksamheter. Biljettpriset kan hållas nere. Fler människor får råd att delta. Och kulturutövare får möjlighet att leva på sitt arbete. Det skapar ett friare kulturliv som är mindre beroende av politiska beslut och mer beroende av människors egna val.

Fru talman! Kultur blir starkast när den växer underifrån, när människor själva väljer att samlas kring musiken, dansen, konsten och gemenskapen. Politikens uppgift är inte att styra smaken. Politikens uppgift är att skapa frihet. Därför är sänkt moms på danstillställningar, nattklubbar och dansfestivaler ett steg i rätt riktning – för ett friare kulturliv och för fler mötesplatser i hela Sverige.

För oss moderater är detta ett led i en bredare politik som gynnar såväl arbetande människor som hela näringslivet. Vi arbetar för att sänka kostnadsbördan för företag och minska regelkrånglet. Vi har avskaffat hotelltillståndet, danstillståndet, matkravet och kravet på bord inomhus för att få ha en uteservering. Det har funnits så många regler som vi nu tar bort, vilket kommer att göra livet lite friare och lite bättre. Allt detta bidrar till att ge företagare frihet att växa och till att människor får mer kvar i plånboken.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar i dag Finansutskottets betänkande 31 om Riksrevisionens rapport om statens fastighetsförvaltning. Det är en viktig rapport, som handlar om två saker som måste fungera samtidigt i en välskött stat: dels vårt ansvar för att förvalta vårt gemensamma kulturarv, dels vårt ansvar för att förvalta skattebetalarnas pengar så väl som möjligt. För oss moderater är bägge delarna självklara.

Staten äger några av Sveriges mest betydelsefulla kulturhistoriska byggnader och miljöer. Dessa ska vårdas och bevaras långsiktigt. Jag brukar säga att vi egentligen inte äger dessa fastigheter utan förvaltar dem åt våra barn. Vår uppgift och vårt mål är att lämna över dem till nästa generation i bättre skick än när vi fick dem.

Samtidigt måste staten präglas av ordning och reda. Varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt, och varje kostnad ska vara tydlig och möjlig att följa upp.

Riksrevisionens rapport pekar på att förvaltningen till största delen har bedrivits effektivt men att förbättringspotential finns när det gäller den långsiktiga styrningen, det långsiktiga underhållet och finansieringen.

Vi kan dela in frågan i två delar. Den första är Statens fastighetsverks eget ansvar. Statens fastighetsverk ska naturligtvis bedriva en effektiv fastighetsförvaltning. Det innebär att myndigheten ska underhålla fastigheterna på ett professionellt och långsiktigt sätt. Det är alltså fullt rimligt att ställa höga krav på effektivitet, kostnadskontroll och långsiktig planering.

Till den delen av debatten hör även frågan om vilka fastigheter som staten måste äga och vilka som bör säljas till andra aktörer som kan förvalta dem på ett ännu bättre sätt.

Den andra delen är frågan om hyror och relationen mellan Statens fastighetsverk och de verksamheter som använder lokalerna. Det är en principiellt viktig fråga. Statens fastighetsverks uppgift är att förvalta fastigheter, inte att indirekt subventionera kulturverksamheter.

Om hyrorna sätts för lågt uppstår en rad olika problem. För det första blir det otydligt hur mycket resurser som faktiskt går till olika verksamheter. Kostnaderna döljs då i fastighetsförvaltning i stället för att synas öppet i verksamheternas egna budgetar. För det andra riskerar man att försvaga styrningen och uppföljningen av lokalkostnaderna. För det tredje blir det mindre transparent gentemot medborgarna vad som faktiskt läggs på kultur och vad som är fastighetsunderhåll.

Fru talman! Självklart ska staten finansiera kultur. Men det ska ske öppet och tydligt genom politiska beslut och anslag, inte dolt genom att Statens fastighetsverk förväntas ge låga hyror till verksamheterna. Detta är en principiellt viktig skillnad, fru talman, och Moderaterna menar därför att dessa två perspektiv måste hållas isär. Statens fastighetsverk ska vara en professionell och effektiv förvaltare, och verksamheterna ska bära sina verkliga kostnader genom korrekta och marknadsmässiga hyror. Beräkningsmodellerna för detta bör ständigt utvärderas.

Regeringen har återkommit med en rad saker som planeras eller som kan komma att ingå i nästa budgetprocess. Några av dessa är just beräkningsmodellen för avkastningskrav, finansieringen av fastigheter samt Statens fastighetsverks styrmodell. Det är så vi både värnar kulturarvet och visar respekt för skattebetalarnas pengar.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)

Fru talman! Vi behandlar i dag Finansutskottets betänkande 31 om Riksrevisionens rapport om statens fastighetsförvaltning. Det är en viktig rapport, som handlar om två saker som måste fungera samtidigt i en välskött stat: dels vårt ansvar för att förvalta vårt gemensamma kulturarv, dels vårt ansvar för att förvalta skattebetalarnas pengar så väl som möjligt. För oss moderater är bägge delarna självklara.

Staten äger några av Sveriges mest betydelsefulla kulturhistoriska byggnader och miljöer. Dessa ska vårdas och bevaras långsiktigt. Jag brukar säga att vi egentligen inte äger dessa fastigheter utan förvaltar dem åt våra barn. Vår uppgift och vårt mål är att lämna över dem till nästa generation i bättre skick än när vi fick dem.

Samtidigt måste staten präglas av ordning och reda. Varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt, och varje kostnad ska vara tydlig och möjlig att följa upp.

Riksrevisionens rapport pekar på att förvaltningen till största delen har bedrivits effektivt men att förbättringspotential finns när det gäller den långsiktiga styrningen, det långsiktiga underhållet och finansieringen.

Vi kan dela in frågan i två delar. Den första är Statens fastighetsverks eget ansvar. Statens fastighetsverk ska naturligtvis bedriva en effektiv fastighetsförvaltning. Det innebär att myndigheten ska underhålla fastigheterna på ett professionellt och långsiktigt sätt. Det är alltså fullt rimligt att ställa höga krav på effektivitet, kostnadskontroll och långsiktig planering.

Till den delen av debatten hör även frågan om vilka fastigheter som staten måste äga och vilka som bör säljas till andra aktörer som kan förvalta dem på ett ännu bättre sätt.

Den andra delen är frågan om hyror och relationen mellan Statens fastighetsverk och de verksamheter som använder lokalerna. Det är en principiellt viktig fråga. Statens fastighetsverks uppgift är att förvalta fastigheter, inte att indirekt subventionera kulturverksamheter.

Om hyrorna sätts för lågt uppstår en rad olika problem. För det första blir det otydligt hur mycket resurser som faktiskt går till olika verksamheter. Kostnaderna döljs då i fastighetsförvaltning i stället för att synas öppet i verksamheternas egna budgetar. För det andra riskerar man att försvaga styrningen och uppföljningen av lokalkostnaderna. För det tredje blir det mindre transparent gentemot medborgarna vad som faktiskt läggs på kultur och vad som är fastighetsunderhåll.

Fru talman! Självklart ska staten finansiera kultur. Men det ska ske öppet och tydligt genom politiska beslut och anslag, inte dolt genom att Statens fastighetsverk förväntas ge låga hyror till verksamheterna. Detta är en principiellt viktig skillnad, fru talman, och Moderaterna menar därför att dessa två perspektiv måste hållas isär. Statens fastighetsverk ska vara en professionell och effektiv förvaltare, och verksamheterna ska bära sina verkliga kostnader genom korrekta och marknadsmässiga hyror. Beräkningsmodellerna för detta bör ständigt utvärderas.

Regeringen har återkommit med en rad saker som planeras eller som kan komma att ingå i nästa budgetprocess. Några av dessa är just beräkningsmodellen för avkastningskrav, finansieringen av fastigheter samt Statens fastighetsverks styrmodell. Det är så vi både värnar kulturarvet och visar respekt för skattebetalarnas pengar.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)

Fru talman! Det är intressant att stå här och debattera ungefär samma sak i flera olika ärenden, det vill säga företagandets förutsättningar i Sverige. Vår regering gör allt för att underlätta företagandet och göra det så enkelt som möjligt att göra rätt.

Sverige ska vara ett land där det lönar sig att driva företag. Sverige ska vara ett land där vi är villiga att ta risker och där företag kan skapa jobb. Vår uppgift som lagstiftare är att se till att reglerna blir rimliga, rättssäkra och förutsägbara – precis som vi hörde alldeles nyss.

Det skatterättsliga företrädaransvaret har under lång tid varit motsatsen till just detta och har varit under diskussion länge. Under ett decennium har företagare, forskare och organisationer, till exempel Svenskt Näringsliv, pekat på allvarliga brister. I praktiken har reglerna ofta fungerat som ett nästan strikt ansvar, där domstolar i princip alltid dömer till statens fördel och där mycket lite hänsyn tas till omständigheter i det enskilda fallet. Det här är inte bara fråga om juridik, utan det här är faktiskt fråga om företagande och ofta personliga tragedier.

Fru talman! Konsekvenserna av dagens regelverk har varit tydliga. Företagare har i praktiken tvingats välja mellan att försätta ett bolag i konkurs och att riskera personlig ruin. Det har varit ett system som har drivit fram konkurser i onödan, och det har i grunden slagit mot livskraftiga företag. Det här har också lyfts upp av Företagarna, som tydligt har beskrivit hur reglerna har varit rättsosäkra och konkursdrivande. Det är därför som reformen är nödvändig.

Fru talman! Vi moderater står för en tydlig linje. Det ska vara lätt att göra rätt, men det ska också vara svårt att fuska. Därför genomför vi nu viktiga förändringar. Vi inför ett rådrum. Företagen ska nu få två månaders rådrum för att reda ut en tillfällig kris. Det innebär inte längre att man behöver kasta in handduken omedelbart, utan man får en chans att till exempel säkra en ny finansiering, nå en uppgörelse och framför allt rädda jobb.

Det här är en konkret reform för att rädda livskraftiga företag. Vi stärker rättssäkerheten, och vi förtydligar reglerna för när det är oskäligt att kräva personligt betalningsansvar. Det betyder större hänsyn till verkliga omständigheter och mindre schablonmässiga bedömningar, och det svarar direkt mot den kritik som näringslivet har haft länge. Vi förbättrar företagsklimatet i en bredare mening.

Fru talman! Det här är inte en isolerad reform, utan det här är en del av moderat politik. Vi sänker trösklarna för att anställa, förenklar skattereglerna och stärker konkurrenskraften. Vi vet att företagen är grunden för vår välfärd. Det här är inte en frisedel, utan vi står fast vid den lika viktiga principen att skatter ska betalas. Den som medvetet fuskar ska mötas av tydliga konsekvenser.

Vad gör vi då för att bekämpa missbruket? Vi moderater är tydliga när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet, fru talman. Därför behåller vi företrädaransvaret som en princip. Vi säkerställer att rådrummet inte ges där det finns tecken på missbruk. Vi säkerställer arbete mot skattefusk och oseriösa upplägg. Det är viktigt att vi värnar seriösa företag genom att underlätta sjyst konkurrens och tillvarata skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Det är annars de seriösa företagen som drabbas när fuskare tillåts konkurrera på fel villkor.

Fru talman! Även från liberala tankesmedjor som Timbro har man pekat på behovet av att stärka rättssäkerheten och att det ska finnas tydliga kopplingar mellan ansvar och faktisk skuld. Det här handlar om ett enkelt rättsstatligt ideal, nämligen att ansvar ska följa av handling, inte av utfall.

Fru talman! Vi hör nu invändningar om att detta skulle riskera skatteintäkter. Ett system som tvingar fram konkurser och riskerar att slå ut livskraftiga företag minskar också skatteintäkterna. Det riskerar även försörjningen för dem som arbetar inom företagen och företagarna själva. Det är en kortsiktig politik – inte en ansvarsfull politik.

Fru talman! Propositionen handlar om en balans mellan ansvar och rimlighet, mellan kontroll och företagarklimat. Vi moderater väljer en linje där seriösa företag ska få en chans, rättssäkerheten stärkas och fusket bekämpas. Det är så vi bygger ett starkare Sverige med fler jobb, fler växande företag och en stabil finansiering av välfärden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru talman! Det är intressant att stå här och debattera ungefär samma sak i flera olika ärenden, det vill säga företagandets förutsättningar i Sverige. Vår regering gör allt för att underlätta företagandet och göra det så enkelt som möjligt att göra rätt.

Sverige ska vara ett land där det lönar sig att driva företag. Sverige ska vara ett land där vi är villiga att ta risker och där företag kan skapa jobb. Vår uppgift som lagstiftare är att se till att reglerna blir rimliga, rättssäkra och förutsägbara – precis som vi hörde alldeles nyss.

Det skatterättsliga företrädaransvaret har under lång tid varit motsatsen till just detta och har varit under diskussion länge. Under ett decennium har företagare, forskare och organisationer, till exempel Svenskt Näringsliv, pekat på allvarliga brister. I praktiken har reglerna ofta fungerat som ett nästan strikt ansvar, där domstolar i princip alltid dömer till statens fördel och där mycket lite hänsyn tas till omständigheter i det enskilda fallet. Det här är inte bara fråga om juridik, utan det här är faktiskt fråga om företagande och ofta personliga tragedier.

Fru talman! Konsekvenserna av dagens regelverk har varit tydliga. Företagare har i praktiken tvingats välja mellan att försätta ett bolag i konkurs och att riskera personlig ruin. Det har varit ett system som har drivit fram konkurser i onödan, och det har i grunden slagit mot livskraftiga företag. Det här har också lyfts upp av Företagarna, som tydligt har beskrivit hur reglerna har varit rättsosäkra och konkursdrivande. Det är därför som reformen är nödvändig.

Fru talman! Vi moderater står för en tydlig linje. Det ska vara lätt att göra rätt, men det ska också vara svårt att fuska. Därför genomför vi nu viktiga förändringar. Vi inför ett rådrum. Företagen ska nu få två månaders rådrum för att reda ut en tillfällig kris. Det innebär inte längre att man behöver kasta in handduken omedelbart, utan man får en chans att till exempel säkra en ny finansiering, nå en uppgörelse och framför allt rädda jobb.

Det här är en konkret reform för att rädda livskraftiga företag. Vi stärker rättssäkerheten, och vi förtydligar reglerna för när det är oskäligt att kräva personligt betalningsansvar. Det betyder större hänsyn till verkliga omständigheter och mindre schablonmässiga bedömningar, och det svarar direkt mot den kritik som näringslivet har haft länge. Vi förbättrar företagsklimatet i en bredare mening.

Fru talman! Det här är inte en isolerad reform, utan det här är en del av moderat politik. Vi sänker trösklarna för att anställa, förenklar skattereglerna och stärker konkurrenskraften. Vi vet att företagen är grunden för vår välfärd. Det här är inte en frisedel, utan vi står fast vid den lika viktiga principen att skatter ska betalas. Den som medvetet fuskar ska mötas av tydliga konsekvenser.

Vad gör vi då för att bekämpa missbruket? Vi moderater är tydliga när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet, fru talman. Därför behåller vi företrädaransvaret som en princip. Vi säkerställer att rådrummet inte ges där det finns tecken på missbruk. Vi säkerställer arbete mot skattefusk och oseriösa upplägg. Det är viktigt att vi värnar seriösa företag genom att underlätta sjyst konkurrens och tillvarata skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Det är annars de seriösa företagen som drabbas när fuskare tillåts konkurrera på fel villkor.

Fru talman! Även från liberala tankesmedjor som Timbro har man pekat på behovet av att stärka rättssäkerheten och att det ska finnas tydliga kopplingar mellan ansvar och faktisk skuld. Det här handlar om ett enkelt rättsstatligt ideal, nämligen att ansvar ska följa av handling, inte av utfall.

Fru talman! Vi hör nu invändningar om att detta skulle riskera skatteintäkter. Ett system som tvingar fram konkurser och riskerar att slå ut livskraftiga företag minskar också skatteintäkterna. Det riskerar även försörjningen för dem som arbetar inom företagen och företagarna själva. Det är en kortsiktig politik – inte en ansvarsfull politik.

Fru talman! Propositionen handlar om en balans mellan ansvar och rimlighet, mellan kontroll och företagarklimat. Vi moderater väljer en linje där seriösa företag ska få en chans, rättssäkerheten stärkas och fusket bekämpas. Det är så vi bygger ett starkare Sverige med fler jobb, fler växande företag och en stabil finansiering av välfärden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Herr talman! Brottsvinsterna från bedrägerier är en av de kriminella nätverkens viktigaste inkomster och ett allvarligt samhällsproblem. Efter flera års ökning, med en topp på cirka 7,5 miljarder 2023, visar nu siffror från Nationellt bedrägericentrum att prognoserna för 2025 pekar på en minskning till 5,7 miljarder. Minskningen är välkommen, men siffrorna visar samtidigt att den kriminella ekonomin bara inom detta område fortfarande är enorm.

Bekämpningen av den kriminella ekonomin är inte bara en polisiär fråga utan kräver ett robust finansiellt system där alla aktörer, inte minst bankerna, tar sitt fulla ansvar.

Min fråga går därför till finansmarknadsministern: Vilka ytterligare konkreta åtgärder utöver dem som redan aviserats avser regeringen att vidta för att säkerställa att det finansiella systemet inte kan utnyttjas som ett verktyg för den kriminella ekonomin?

Fru talman! Vi ska nu debattera finansutskottets betänkande FiU28, som behandlar Riksrevisionens rapport om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling. Det är en viktig granskning, för detta handlar ytterst om hur vi använder skattebetalarnas pengar och om förtroendet för hela upphandlingssystemet.

Offentlig upphandling omsätter varje år över 1 000 miljarder kronor. Det är medel som ska användas effektivt men också ansvarsfullt. Vi ska ha god konkurrens, hög kvalitet och riktigt bra villkor. Vi ska också säkerställa att de företag som vinner kontrakt faktiskt följer lagar och regler.

Fru talman! Riksrevisionen pekar på en rad områden med förbättringspotential. Det gäller inte minst tillämpningen av arbetsrättsliga villkor och uppföljningen av den. Det är allvarligt, för krav som inte följs upp riskerar att bli tomma ord. Problemet i dag är sällan att det saknas regler, utan problemet är att reglerna inte alltid tillämpas konsekvent och att uppföljningen brister. Det är därför regeringen har lagt sitt fokus på att få systemen att fungera i praktiken.

Under mandatperioden har regeringen genomfört flera konkreta åtgärder för att stärka offentlig upphandling. En central reform är att delar av Kammarkollegiet har förts över till Upphandlingsmyndigheten, vilket är en strukturell förändring som stärker statens samlade upphandlingskompetens. I stället för att ansvaret är splittrat samlar vi nu kunskapen, vägledningen och metodstödet i en myndighet. Det ger ett tydligare ansvar, bättre kvalitet och starkare stöd till alla upphandlande myndigheter i landet.

Fru talman! Regeringen har också förstärkt resurserna till Upphandlingsmyndigheten. Det handlar om konkreta insatser: fler och bättre vägledningar när det gäller arbetsrättsliga villkor, utvecklat stöd för riskbaserad uppföljning och utbildningsinsatser för upphandlare i hela landet. Detta gör skillnad i vardagen, där upphandlingen faktiskt genomförs.

Vi har också stärkt arbetet mot arbetslivskriminalitet. Genom ökade resurser till myndighetssamverkan har kontrollerna blivit fler och bättre. Myndigheter som Skatteverket, Polismyndigheten och Arbetsmiljöverket arbetar i dag närmare tillsammans för att identifiera oseriösa aktörer. Det gäller inte minst företag som försöker vinna offentliga kontrakt genom att dumpa villkor eller bryta mot regler. Detta är avgörande för att ge skydd mot oseriösa företag.

Regeringen har också förbättrat möjligheterna att kontrollera leverantörer. Upphandlande myndigheter har i dag bättre stöd för att kontrollera att skatter och avgifter är betalda, identifiera riskföretag och ställa relevanta och proportionerliga krav. Det minskar risken för att oseriösa aktörer släpps in i systemet.

En annan viktig del är digitalisering. Regeringen har avsatt medel för att utveckla digitala lösningar i offentlig förvaltning. Detta omfattar också upphandling. Det förenklar anbudsprocesserna, förbättrar informationsutbytet och gör det lättare att följa upp avtal. Det minskar också administrationen samtidigt som det ökar kontrollen.

Fru talman! Vi har tydligare kopplat upphandling till beredskap och robusthet. Det handlar om att säkerställa att leverantörer klarar av att leverera även i kris, så att vi inte bara upphandlar lägsta pris utan också får tillförlitlighet och långsiktighet. Det stärker både staten och samhället.

Låt mig också säga något om vad regeringen kommer att göra framöver, fru talman. Arbetet med att förenkla upphandlingsregelverket fortsätter. Man ser över hur kraven kan bli mer proportionerliga och hur små och medelstora företag kan delta. Man utvecklar även stödet för uppföljning; det är där mycket av problemet ligger i dag. Regeringen fortsätter dessutom att stärka arbetet mot arbetslivskriminalitet så att fler oseriösa aktörer stoppas innan de får tillgång till offentliga kontrakt.

Oppositionen efterfrågar ofta fler regler och skarpare skrivningar, men fler regler löser inte problemet om de inte följs upp. Regeringens linje är tydlig. Det är genom bättre efterlevnad, starkare kontroll, tydligare ansvar och högre kompetens vi får till verklig förändring.

Fru talman! Offentlig upphandling ska präglas av ordning och reda. Seriösa företag ska vinna upphandlingar, inte de som fuskar eller dumpar villkor. Genom att samla kompetensen, stärka myndigheterna, förbättra kontrollerna och utveckla uppföljningen tar regeringen konkreta steg i den riktningen. Det handlar inte bara om ambitioner, utan det handlar om reformer som genomförs här och nu och som kommer att fortsätta utvecklas.

Finansutskottets bedömning är att regeringens arbete går i rätt riktning. Riksrevisionens iakttagelser är viktiga, och de möts med konkreta åtgärder. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tonläget i Mathias Tegnérs argumentation och polemik är högt, med tanke på att vi faktiskt talar om komplettering av existerande lagstiftning. Att i det här läget säga ”mittåt – vi backar och gör om alltihop” vore ansvarslöst. Det vore också direkt negativt för hur vi uppfattas internationellt. Det här är ju inte bara EU-lagstiftning utan internationell lagstiftning som är större än så.

Det är intressant att höra hur polemiken går igen fast på motsatt sätt. Under föregående mandatperiod framförde ledamoten och Socialdemokraterna konstant det onödiga i att göra kontinuerliga konsekvensanalyser, så jag förstår att det här är politik också. Men att i detta läge säga att vi ska riva upp allting och göra en konsekvensanalys vore ansvarslöst, och det är också det som beredningen ger vid handen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Tegnér för frågan. Den var väl inte helt oväntad, med tidigare debatt i backspegeln.

Det är naturligtvis viktigt att vara tydlig om vad vi beslutar om. Det är ju inte regelverket som helhet vi beslutar om, utan det här är en komplettering. Att i det läget kräva en systematisk och genomgående analys av hur det skulle fungera i verkligheten blir kanske inte riktigt rimligt, och detta är heller inte det bästa sättet att göra det på.

De här kompletteringarna behöver göras, och vi tar ansvar för att genomföra dem. Sedan är en lagstiftning inte en slutgiltig produkt, speciellt inte när den är internationellt framtagen. Det kommer naturligtvis att påverka.

Man kan ju fundera på – och det kanske de åhörare som inte är involverade i politiken gör – varför ledamoten i det här läget, när vi gör en komplettering till en redan existerande lagstiftning, är så starkt fokuserad på just konsekvensanalysen. Det kan bero på att vi i grunden egentligen är överens om lagstiftningen, som ledamoten Tegnér också framförde. Vi är alltså inte oöverens om vitsen med systemet. Vi är inte oöverens om att det bör införas. Ingen av oss tycker att det här i grunden är negativt för svenska företag. Och det är alltså fråga om en komplettering.

Vi har också att ta hänsyn till att detta är en internationell överenskommelse. Det blir naturligtvis inte optimalt för varje enskilt land – det ligger i sakens natur. Jag tycker att det här ska genomföras. Jag tycker givetvis också, i likhet med vad tidigare talare anfört, att man bör titta över det kontinuerligt för att se hur det fungerar i verkligheten.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar i dag skatteutskottets betänkande nummer 20, som rör utbyte av uppgifter i tilläggsskatterapport och kompletteringar av regelverket för tilläggsskatt för stora koncerner. Det är, som många har påpekat tidigare, komplex och tekniskt avancerad materia. Men bakom tekniken finns en mycket tydlig politisk kärna: rättvisa villkor, fungerande konkurrens och ett skattesystem som människor och företag kan lita på. Låt mig börja där.

Sverige ska vara ett land där det lönar sig att arbeta, investera och driva företag. Vi ska ha ett företagsklimat som attraherar investerare och skapar nya jobb. Men vi ska också kunna ha skatteregler som är rättvisa och förutsägbara. Det är inte motsatser. Det är två sidor av samma mynt. Utan rättvisa regler urholkas förtroendet. Utan goda villkor urholkas tillväxten.

Herr talman! Under lång tid har vi sett att stora multinationella koncerner kunnat använda skillnader mellan länders olika skattesystem för att minska sin beskattning. Det har fått konsekvenser. Det har snedvridit konkurrensen. Mindre och mer lokalt verksamma företag, som inte har samma möjligheter till avancerad skatteplanering, har fått bära en större börda. Det har urholkat skattebaser, och det har i förlängningen påverkat förtroendet för hela skattesystemet.

Det är mot den bakgrunden som det internationella samarbetet om minimibeskattning har vuxit fram. Sverige deltar i det, och det är i grunden bra. Men det ställer också krav på hur vi genomför regelverket nationellt.

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar handlar inte om att införa nya skatteregler eller att höja skattenivåer. Det handlar om att få ett redan beslutat system att fungera i praktiken. Det syftar till att skapa tydlighet, rättssäkerhet och effektivt utbyte mellan länder. Det är avgörande. Utan fungerande informationsutbyte riskerar regelverket att bli ineffektivt. I värsta fall riskerar det att skapa osäkerhet för företag som vill göra rätt men som inte får tydliga besked eller hamnar i olika länders regelverk.

Genom de kompletteringar som nu föreslås stärks möjligheterna att hantera tilläggsskatten på ett korrekt sätt. Det ger myndigheter bättre förutsättningar att arbeta effektivt, och det ger företagen tydligare spelregler.

Herr talman! En central invändning från oppositionen handlar, som vi hörde tidigare, om att det saknas tillräcklig konsekvensanalys. Det är en allvarlig invändning, och därför förtjänar den ett tydligt svar.

För det första: Vi har att göra med ett regelverk som i grunden är internationellt framtaget och förhandlat. Själva strukturen, principerna och omfattningen är redan fastlagda genom internationella överenskommelser. Handlingsutrymmet nationellt handlar i hög grad om hur vi implementerar och kompletterar detta.

För det andra: De kompletteringar vi nu behandlar är just kompletteringar, inte ett helt nytt system. De syftar till att säkerställa att informationsutbytet fungerar och att tillämpningen blir rättssäker. Att i det läget efterfråga en heltäckande konsekvensanalys av hela systemet blir missvisande. Det vi gör här är att justera och förbättra funktionaliteten inom ett redan beslutat ramverk.

För det tredje: Alternativet till att genomföra dessa kompletteringar är inte ett neutralt nolläge. Alternativet är ett sämre fungerande system, ett system som brister i informationsutbytet och ökar osäkerheten och riskerna. Det innebär risk för både dubbelbeskattning och skatteundandragande.

Herr talman! Moderaterna menar att ansvarstagande politik handlar om att väga olika risker mot varandra. I detta fall är det tydligt att riskerna med att inte agera är större än riskerna med att genomföra föreslagna kompletteringar.

Vi får ett robustare system. Vi får tydligare regler. Och vi säkerställer att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden på ett sätt som också värnar svenska företags konkurrenskraft. Det är rimligt och ansvarsfullt avvägt.

Herr talman! För oss är det viktigt att betona vad detta inte är. Det är inte ett förslag som i sig ökar skattebördan för svenska företag. Det är inte ett förslag som syftar till att göra det svårare att driva företag i Sverige. Det handlar tvärtom om att skapa ordning och reda i ett komplext internationellt system. Och just ordning och reda är avgörande för konkurrenskraften. Företag efterfrågar inte bara låga skatter. De efterfrågar också stabila, förutsägbara och rättvisa regler.

Vi moderater vill se fler företag som växer i Sverige. Vi vill se fler investeringar, mer innovation och fler jobb. Då måste vi säkerställa att spelreglerna är lika för alla. Förslaget i det här betänkandet bidrar till just det. Det minskar risken för att vissa aktörer kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att utnyttja systemskillnader. Det stärker beskattningens legitimitet. Och det gör det enklare för seriösa företag att göra rätt.

Herr talman! Det är naturligt att det finns olika uppfattningar i frågor som är så här tekniskt avancerade. Men utskottets bedömning är tydlig: Regeringens förslag är ändamålsenligt och bör genomföras.

Att avstå skulle innebära ökad osäkerhet, sämre funktionalitet och ett svagt system i kampen mot skatteundandragande. Det vore inte ansvarsfullt.

Sverige ska vara en stark röst för fria marknader och företagande. Men vi ska också stå upp för rättvisa villkor och ett skattesystem som håller över tid. Detta betänkande är ett steg i rätt riktning.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Offentlig upphandling är en av de mest centrala mekanismerna för att säkerställa att skattepengar används effektivt. Varje år upphandlar den offentliga sektorn varor och tjänster för över 1 000 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 18 procent av Sveriges bnp. Det är därför avgörande att upphandlingen präglas av konkurrens, effektivitet och transparens och inte blir ett verktyg för politisk styrning.

Som moderat ser jag med oro hur vissa partier allt oftare vill detaljstyra upphandlingarna med politiska krav. Det kan handla om omfattande miljökrav, krav på kollektivavtal eller krav på produkters ursprung. Även om dessa frågor är viktiga riskerar sådana krav att utesluta små företag, minska konkurrensen och fördyra offentlig verksamhet.

Fru talman! Företagen är motorn i Sveriges ekonomi. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag, och dessa företag är ofta de som lämnar anbud i de offentliga upphandlingarna. När upphandlingar blir byråkratiska eller detaljstyrda försvåras deras deltagande, och de stora koncernerna gynnas då i stället. För oss moderater är det självklart att alla företag ska kunna konkurrera på lika villkor.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera konkreta åtgärder för att förbättra företagsklimatet och upphandlingssystemet.

Vi har förenklat administrationen. Små företag får mer tid att fokusera på verksamheten genom att omsättningsgränsen för moms höjts från 80 000 till 120 000 kronor.

Vi har förbättrat företagsportalen verksamt.se. All myndighetsinformation samlas på ett ställe för att underlätta för företag att delta i upphandlingar.

Upphandlingsstatistiken har blivit bättre. Sedan januari 2024 ska alla deltagande företag i en upphandling anges, inte bara det företag som vinner. Det ger bättre marknadsinformation och främjar konkurrens.

Regeringen har även givit ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten. Myndigheten ska identifiera hinder för små företag och idéburna aktörer och föreslå konkreta åtgärder för att öka deltagande och konkurrens.

Fru talman! Vi måste komma ihåg att offentlig upphandling till stor del styrs av EU. LOU implementerar EU-direktiv som säkerställer fri rörlighet, konkurrensneutralitet och transparens. Svenska myndigheter har därför begränsat utrymme att detaljstyra upphandlingar med krav på arbetsrätt, miljö eller produktursprung utan att bryta mot EU:s lagstiftning.

Det största problemet är dock oftast hur upphandlingar genomförs i praktiken. Betänkandet visar tydligt att det inte är lagarna som fallerar. Det handlar i stället om sättet man upphandlar på, bristen på uppföljning och otillräcklig kvalitetskontroll. Många myndigheter kontrollerar aldrig om leverantörer följer arbetsvillkor eller miljökrav, vilket gör kraven verkningslösa. Innovationsupphandling och tekniska lösningar misslyckas på grund av rigida kravspecifikationer. Bristfällig kompetens hos upphandlare leder också till ineffektivitet och högre kostnader.

Fru talman! Välfärdsbrottsligheten har vi talat om tidigare. Den är ett allvarligt hot både mot skattebetalarnas pengar och mot tilliten till våra gemensamma system. Den ska mötas med tydlighet, skärpta krav och ansvar.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder när det gäller just upphandlingar. Upphandlingsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har fått i uppdrag att stödja kommuner i att upptäcka och stoppa oseriösa aktörer i upphandlingar. Samtidigt har myndigheter som Skatteverket, Polismyndigheten och Försäkringskassan fått i uppdrag att samverka och dela information för att slå mot den organiserade brottsligheten i välfärden. Det här innebär att vi nu i större utsträckning kan identifiera oseriösa aktörer, stoppa felaktiga utbetalningar och säkerställa att endast seriösa aktörer får offentliga kontrakt.

För oss moderater är det enkelt: Skattepengar ska gå till välfärd, inte till kriminalitet. Offentlig upphandling ska vara till för de seriösa företagen och inte öppna för fusk. Därför är det viktigt att myndigheterna fortsätter att ta fram kontroller och rutiner för att förhindra denna typ av brottslighet.

Moderaterna vill se en offentlig upphandling som fokuserar på kvalitet, kostnadseffektivitet och konkurrensneutralitet. Den ska stimulera innovation, ge fler företag möjlighet att delta och säkerställa att skattepengar används effektivt. Den ska inte användas för att driva politiska agendor.

Framöver planerar regeringen att fortsätta förenkla regelverket och säkerställa att små företag och idéburna aktörer kan vara med i upphandlingsprocesser. Uppföljningen och kvalitetskontrollen i samband med olika kontrakt ska också stärkas.

Digitala verktyg ska utvecklas. Med AI-stöd kan man minska byråkratin och öka effektiviteten. Man kan också främja innovation och hållbarhet utan att kompromissa med konkurrens eller kostnadseffektivitet.

Fru talman! Med tanke på hur många av de motioner som behandlas i betänkandet som vill tillföra ytterligare krav på upphandlingar är det viktigt att påminna om verkligheten. Det är oftast utförandet, uppföljningen och kvalitetsgranskningen som brister, inte regelverket i sig. Att bygga på fler politiska krav löser inte problemet utan kan tvärtom förvärra det.

Därför står vi moderater fast vid vår linje: Offentlig upphandling ska vara transparent, konkurrensneutral och effektiv. Den ska ge möjligheter för företag och säkerställa att skattepengarna används på bästa sätt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Peder Björk för debatten här!

Jag hör vad ledamoten tycker. En sunk cost är naturligtvis också en kostnad, men det blir ju inte bättre för att man lägger mer resurser på det. Det är oftast det vi hör från partier på vänsterkanten – att mer resurser är svaret på alla frågor. Men att lägga mer resurser på ett system som kanske inte motsvarar de behov som vi har i framtiden är inte ett bra sätt att jobba på.

Vad vi i stället har ägnat oss åt och vad regeringen har genomfört under de senaste åren är det som desperat har behövts under många år, särskilt tidigare år: att ta bort sekretessregler och se till att varje myndighet kan utbyta information. Att man inte samlar allt i en myndighet utan distribuerar ansvaret på flera tror jag är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet.

Det var lite grann det som jag talade om i mitt anförande, fru talman. Det viktiga här är att få i gång en förändringsprocess inom myndigheter och verk – att inte bygga stora, komplexa system utan snarare samarbeta, vara flexiblare och kunna anpassa sig bättre efter behoven som uppkommer och anpassa sig till ny teknologi.

Det gäller också att vi inom politiken ser att vi måste börja jobba med alla de 367 myndigheter vi har. Vi måste jobba mycket effektivare och mycket mer på bredden med dem och se till att de samarbetar med varandra. Det är just sådana förändringar som vi har genomfört under den senaste mandatperioden.

Fru talman! Tack, ledamoten Peder Björk, för en spänstig debatt och diskussion om ett område som vi båda tycker är oerhört viktigt! Jag tycker att ledamotens inlägg vittnar om en kunskap i hur man hanterar pengar. Men om man påbörjar och genomför en process som avser teknologi, till exempel ett system för utbetalning, kan omvärlden påverka målet under processens gång, och målet kan skifta efter hand.

Jag är ganska säker på att kostnaden för programmering och kostnaden för att lägga upp system kommer att halveras. Inom en snar framtid kommer det inte att kosta mycket alls att programmera de största typerna av datahantering. Kostnaden framöver kommer alltså att minska drastiskt om man väljer att göra detta.

Det andra är naturligtvis en säkerhetsfråga. Är det bra att ha ett enda system där man samlar alla utbetalningar? Det kan finnas säkerhets- och redundansfrågor som har förändrats under periodens lopp. Det har de säkert gjort.

Med det vill jag säga att en ansvarsfull hantering av ekonomi inte bara handlar om vad som har skett tidigare utan även om vad som kommer att ske framåt. Om man ser att ett system som man påbörjade för flera år sedan inte motsvarar dagens krav på ekonomi och administration och även på säkerhet, om man ser att det är ett helt annat läge nu, är det ansvarsfullt att inte gå vidare med den typen av förändring.

Fru talman! Statens styrning av Sverige är ett av de mest grundläggande områden vi kan diskutera här i kammaren. Hur staten organiserar sig, hur myndigheter styrs och hur politiska beslut omsätts i praktiken avgör i hög grad hur vårt samhälle fungerar. Därför är jag lite förvånad över att intresset för de här frågorna ibland är begränsat, vilket vi till exempel kan se på den korta talarlistan för denna debatt. Hur vi använder skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt är ju avgörande för alla partier. Det är också utgångspunkten för det här betänkandet om statlig förvaltning och statistik.

Fru talman! Statens styrmodell för hur man går från politiska beslut till konkret förändring i verksamheterna är avgörande för hur vi i framtiden ska få resurserna att räcka till alla de områden som vi vill prioritera. I budgetpropositionerna för 2024 och 2025 har regeringen tydligt slagit fast att medborgarnytta, effektivitet och förenklingar ska vara ledord för statens verksamheter. Statsförvaltningen har dessutom varit öppen för omprövning och prioritering. Det är viktiga principer. Politik handlar ytterst om att prioritera, inte bara vad vi ska göra utan också vad vi inte ska göra, och om hur vi väger alla samhällsintressen mot varandra.

Fru talman! Vi lever i en tid av snabb förändring. Världen förändras i en takt som vi kanske inte riktigt har upplevt tidigare. Under de senaste åren, inte minst de senaste månaderna och de senaste dagarna, har vi sett hur politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska förändringar påverkat förutsättningarna för vårt samhälle. Det innebär också att staten måste bli bättre på att anpassa sig. Den enda verkliga konstanten i framtiden kan mycket väl vara vår förmåga att förändra oss. Det samhälle som klarar detta bäst är det samhälle som anpassar sina institutioner och styrningar snabbast. Det samhället kommer också att vara det som lyckas bäst ekonomiskt och socialt i framtiden.

Fru talman! I dag är statens styrning till stor del organiserad kring enskilda departement och myndigheter. Varje myndighet har sitt uppdrag och ansvarsområde och ibland sina mål. Det är i grunden en fungerande modell, men den innebär också vissa begränsningar. Samordningen mellan de olika delarna av staten är ibland svår att utföra. Beslut inom ett område kan få stora konsekvenser inom ett annat. Därför behöver vi i högre grad arbeta med styrning som ser till att helheten i samhället tillvaratas.

Fru talman! När man talar om förändringsarbete brukar man ibland säga att det finns två grundläggande frågor: att göra saker rätt och att göra rätt saker. Låt mig börja med den första frågan: att vi gör saker rätt.

Statens styrning måste vara tydlig, målstyrd och inriktad på resultat. Myndigheterna måste ha ett tydligt uppdrag men också förutsättningar för att arbeta effektivt. Här finns det en stor potential att utveckla processer och arbetssätt inom staten. Digitalisering är ett viktigt verktyg, och artificiell intelligens kommer på mycket kort tid att få stor betydelse för hur vi organiserar vårt arbete och hur processerna kommer att se ut i framtiden. Det kommer att vara grunden i förändringsarbetet. Mycket av det kommer att prägla myndigheters och verks framtid.

Vi kan se den här transitionen i flera länder i vår omvärld. Estland och Singapore är strålande exempel på länder som i grunden förändrar sina processer och skapar mer nytta med mindre resurser åt sina medborgare. Regeringen har därför gett Statskontoret och Ekonomistyrningsverket i uppdrag att utveckla metoder för att bättre kunna ompröva statens verksamheter och utgifter. Riksrevisionen gör även så kallade effektivitetsrevisioner, som går ut på att bedöma om resurser används effektivt och om beslut som fattas leder till förändringar. Det här är ett viktigt steg. Dessutom finns det planer på att slå samman de här myndigheterna för att ytterligare stärka arbetet med uppföljning, analys och effektivisering i staten.

Fru talman! En annan viktig del i att göra saker rätt handlar om ekonomisk uppföljning och kostnadskontroll. Staten måste kontinuerligt följa upp hur resurser används. Ibland kan det innebära att verksamheter behöver effektiviseras eller prioriteras om. En metod som ibland används är att tillämpa den så kallade osthyvelsprincipen, som innebär att alla verksamheter får bidra till besparingar. Metoden ger ungefär 1,1 miljarder varje år och är på sikt en del av det ständiga förbättringsarbetet. Det är dock inte alltid den effektivaste och träffsäkraste metoden. Den slår lika hårt mot effektiva som mindre effektiva verksamheter. Men i vissa situationer kan den fungera som en startpunkt för ett bredare effektiviseringsarbete.

Fru talman! Regeringen har tagit emot utredningsbetänkandet En effektivare organisering av mindre myndigheter. Utredningen visar att statens organisation i vissa delar kan förenklas. Den föreslår bland annat att elva mindre myndigheter avvecklas, att nio myndigheter integreras i andra och att uppgifter från sju myndigheter flyttas till andra delar av statsförvaltningen. Det illustrerar tydligt att det finns en potential att göra statens organisation både enklare och effektivare.

Fru talman! Förändringsarbetet handlar dock inte bara om att göra saker rätt. Det handlar också om att göra rätt saker. En myndighet har oftast ett tydligt avgränsat uppdrag, men beslut inom ett område har stora konsekvenser inom andra delar av samhället. Det innebär att staten måste bli bättre på att väga samman olika perspektiv. Regler och beslut måste analyseras utifrån konsekvenser för hela samhället, inte bara för en enskild verksamhet. Det gäller inte minst regler som påverkar företag, arbetsmarknad och investeringar.

Regeringen har därför gett ett stort antal myndigheter i uppdrag att arbeta med förändringar för företag. Syftet är att minska regelbördan och administrationskostnaderna och att förbättra kontakten mellan företag och myndigheter. Det är ett viktigt arbete för att säkerställa Sveriges konkurrenskraft.

Fru talman! Vi står inför ett tydligt paradigmskifte när det gäller hur staten behöver arbeta. Framtidens statsförvaltning måste vara flexiblare, effektivare och mer inriktad på resultat. Den måste vara bättre på att ompröva verksamheter, bättre på att prioritera och bättre på att använda ny teknik som ger nya möjligheter. Kort sagt: Vi behöver en statlig organisation som ständigt utvecklas och anpassas efter samhällets behov.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Eva, för kommentarerna här! Vi tar dem i samma ordning som vi började med.

Vinster i välfärden är en tung fråga att hantera för många partier. För oss är det inte så svårt, men för er måste det bli väldigt svårt. Ska man då begränsa städbolaget som städar skolan? Ska de också ha en begränsning i vinsterna? Ska byggföretaget som bygger skolor och vägar också ha en begränsning i vinsterna?

Ska vi ha ett helt nytt system för företagen i Sverige där staten avgör hur mycket vinster vi ska ha? Nej, det systemet kallas i förlängningen socialism, och det är något som vi inte står för. Vi är rätt tydliga med att vinster i välfärden inte är problemet. Problemet är leverans av nytta. Där ska vi vara benhårda.

Vi ska också vara benhårda med att beivra välfärdsbrottslighet. Pengar ska gå till det som är syftet, inte till någon brottslighet. Regeringen har infört en rad olika aktiviteter för att begränsa de här effekterna. Det är oerhört viktigt, och där är vi nog överens – pengarna ska naturligtvis gå till det som är meningen.

När det gäller mest pengar och hur man räknar per invånare var det jag sa i mitt svar att Malmö får mest pengar. Det vidhåller jag, för Malmö får mest pengar. Det jag menade var att Malmö har alla de möjligheter en storstadsregion i närheten av Europa har att skapa välstånd och tillväxt och därmed inte behöver ett kommunalt utjämningssystem. Däremot finns det kommuner i övre Norrland som har helt andra utmaningar än Malmö har.

Jag tror nog att vår fördelning av det kommunala utjämningssystemet måste analyseras mer, och det är också det som regeringen gör. Det funkar ju inte att vi pinar pengar ur kommuner med väldigt få invånare och fördelar till väldigt stora kommuner som egentligen borde klara sig själva.