Herr talman! De senaste åren har det blivit allt tydligare att samhället har förlorat den demokratiska kontrollen över välfärden. Oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner med vinstjakt och ökade klyftor i välfärden som följd. Ekonomisk brottslighet och korruption har blivit allt vanligare.

Välfärdsbrottsligheten omfattar långt mer än välfärdssystemen, och det handlar om att kriminella aktörer på felaktiga grunder systematiskt tillskansar sig bidrag och ersättningar och även att de själva bedriver välfärdsverksamhet för att komma åt offentliga medel.

Organiserad brottslighet riktad mot välfärden omfattar stora belopp varje år, och det försvagar välfärden och våra skyddsnät. Därför är det bra att vi inrättade den ganska nya myndigheten Utbetalningsmyndigheten, och vi är glada över att verksamheten fungerar. Vi har tidigare lyft fram att myndigheten borde få ett brottsförebyggande uppdrag, vilket SD-regeringen inte har svarat på ännu, men vi tycker att det vore viktigt att göra det för att kunna punktmarkera kriminella.

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att rösta ja till propositionen. Det gör vi därför att välfärden ska gå till människor som behöver den, inte till fuskare, inte till kriminella och inte till organiserade upplägg som utnyttjar våra gemensamma system.

Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att välfärden är under press. Man riktar in sig på våra trygghetssystem. Felaktiga utbetalningar sker genom falska uppgifter, skenanställningar, felaktiga folkbokföringar och avancerade upplägg där flera system används samtidigt. Det handlar inte om småsaker, inte heller om småpengar, utan det handlar om pengar som skulle ha gått till äldreomsorg, till skola, socialtjänst och stöd till människor som faktiskt behöver hjälpen.

Det förslag som vi behandlar i dag innebär att kommuners utbetalningar av ekonomiska stöd till individer, till exempel försörjningsstöd och andra personrelaterade ersättningar, ska kunna granskas av Utbetalningsmyndigheten genom dataanalys och riskurval. Det är i grunden bra.

Kommunerna ser ofta sin del av bilden, till exempel ett försörjningsstöd, men en statlig myndighet kan se helheten. Just därför behövs bättre samordning, och det är därför vi är positiva till förslaget.

Låt oss vara ärliga. Kommunernas möjligheter att kontrollera varierar mycket. Vissa kommuner har väl utvecklade kontrollfunktioner för att hitta välfärdsbrottslighet. Andra, inte minst mindre kommuner, har begränsade resurser och begränsad kompetens för avancerade granskningar. Därför är det rimligt att staten lägger till ett extra lager av kontroll.

Det här handlar inte om att staten ska ta över kommunernas arbete, utan det handlar om att stärka arbetet. Om felaktiga utbetalningar minskar frigörs också resurser till det som välfärden är till för, nämligen samhället och människorna.

Herr talman! Samtidigt finns det legitima invändningar. Det innebär nya administrativa krav på kommunerna, och flera remissinstanser har efterfrågat bättre konsekvensanalyser, tydligare rättssäkerhet för individer och tydligare gränser för personuppgiftshantering. Det måste tas på allvar. Det är klart att om staten ställer krav måste man också skicka med finansiering och möjligheter att fullgöra detta.

Men, herr talman, nu kommer jag till det som vi socialdemokrater anser är den stora bristen i regeringens politik. Återigen ser vi samma mönster från SD-regeringen. När det gäller välfärdsbrottslighet riktas strålkastarljuset nästan alltid mot individer men nästan aldrig mot de stora pengarna, nästan aldrig mot de privata aktörer som verkar i välfärden.

Regeringen väljer här med kirurgisk precision att begränsa uppdraget till utbetalningar till enskilda personer, trots att flera remissinstanser uttryckligen har pekat på behovet av ett bredare perspektiv. Bland annat har Upphandlingsmyndigheten lyft upp att utbetalningar till enskilda huvudmän inom skolsektorn också borde omfattas. De har rätt. Vad talar vi om här? Vi talar om miljardbelopp av offentliga medel. Enskilda huvudmän, alltså fristående skolor och förskolor, får varje år mycket stora ersättningar från kommuner och stat. Det är våra gemensamma skattepengar. När miljardbelopp betalas ut måste också kontrollen vara stark.

Myndigheter har återkommande pekat på betydande risker för felaktiga utbetalningar och brister i kontrollsystemen. Det finns dokumenterade exempel där det har påverkat statsbidrag och ersättningar. Då blir frågan ändå enkel. Varför ska staten analysera misstänkta felaktigheter hos en ensamstående mamma som söker försörjningsstöd – missförstå mig rätt, även jag tycker att man inte ska ägna sig åt fusk eller felaktigheter – men inte fullt ut granska stora välfärdskoncerner som tar emot enorma offentliga belopp? Varför gäller den hårda kontrollen alltid nedåt men så sällan uppåt?

Vi socialdemokrater menar att välfärden ska präglas av demokratisk kontroll, ordning och reda och ansvar för varje skattekrona. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Fusk ska bekämpas oavsett vem som fuskar. Samma princip måste gälla för alla. Därför beklagar vi att regeringen inte gick vidare med remissinstansernas förslag om att också inkludera utbetalningar till enskilda huvudmän, till exempel i skolsektorn. Det hade varit samhällsekonomiskt klokt, det hade varit rättvist och det hade framför allt varit att på riktigt ta kampen mot välfärdsbrottsligheten.

Herr talman! Vi stöder propositionen eftersom kampen mot välfärdsbrottslighet måste stärkas. Men vi accepterar inte en politik där kontrollen stannar och inte granskar stora privata aktörer i välfärden. Vill man värna skattebetalarnas pengar måste man våga granska där pengarna finns. Det är socialdemokratisk välfärdspolitik.

Herr talman! Det här är bara tramsiga påståenden. Det var vi som satte igång Utbetalningsmyndigheten. Vi är väldigt tydliga med att vi inte accepterar välfärdsbrottslighet. Man ska vara rädd om skattebetalarnas pengar. De ska gå till välfärd, inte ned i kriminellas fickor. Inte heller vill vi ha vinstjakt i välfärden.

Dessutom verkar det som att ledamoten lyssnade dåligt på vad jag sa i mitt anförande. Vi motsätter oss inte det här förslaget, för vi tycker att det är bra att stärka kontrollen för att bekämpa välfärdsbrottsligheten i både kommuner och regioner. Då är det också bra om Utbetalningsmyndigheten får i uppdrag att göra detta.

Det vi säger är att man inte ska stanna där. Här har vi vår kritik. Varför tycker Sverigedemokraterna inte att vi ska granska de stora koncernerna, där det finns en stor andel fusk? Det gäller inte alla, men det handlar om miljarder kronor. Vi trodde för några år sedan att det handlade om 150 miljarder. Jag hoppas att ledamoten har läst den senaste rapporten, där det framgår att det här bara har ökat.

Det är klart att vi måste sätta stopp för det. Det stora pengarna finns där miljardrullningarna sker. Varför inte säga ja till att granska det?

Varför säger vi inte nej till förslaget? Vi tycker att det är ett bra förslag att också granska i kommuner och regioner. De gör redan det, men kan man stötta och stärka det arbetet är det bra.

Jag hoppas och tror att vi kommer att vinna valet i höst. Då kan vi förstärka det som vi tycker saknas i de förslag som kommer nu. Men vi säger inte nej till de delar som regeringen lägger fram som också vi kan stödja.

Herr talman! Vi diskuterar i dag finansutskottets betänkande nr 43 Förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Det här är ett oerhört viktigt ärende. Det handlar om tilliten till välfärdssystemen och om medborgarnas förtroende för att de skatter som de gemensamt samlar ihop faktiskt används på rätt sätt.

Det är även viktigt av dubbla integritetsskäl: att inte staten ska samla in mer information än nödvändigt på individnivå och att vi som skattebetalare inte ska bidra till att göda den organiserade brottsligheten eller annat slöseri.

För Moderaterna är utgångspunkten tydlig: Välfärden ska gå till dem som har rätt till den – inte till organiserad brottslighet, inte till fuskare och inte till dem som medvetet utnyttjar systemen.

Herr talman! Under lång tid har samhället legat steget efter den kriminella ekonomin. Brottsligheten har blivit mer organiserad, mer digital och mer avancerad. Kriminella nätverk använder i dag företag, identiteter och bidragssystemet som verktyg för att finansiera sin verksamhet.

Samtidigt har myndigheter och kommuner ofta arbetat i stuprör, där sekretessregler och otillräckliga system gjort att viktig information inte kunnat delas trots att det funnits tydliga varningssignaler.

Resultatet har blivit att felaktiga utbetalningar kunnat fortsätta, ibland under lång tid, trots att olika delar av det offentliga egentligen suttit på olika pusselbitar. Det är inte hållbart i längden.

Herr talman! Det är därför detta betänkande är så viktigt. Förslagen innebär bättre möjligheter till samarbete mellan kommuner och myndigheter och bättre möjligheter att dela relevant information för att upptäcka och stoppa felaktiga utbetalningar.

Det handlar inte om att avskaffa sekretess. Det handlar om att modernisera regelverket så att sekretessen inte skyddar brottslingar och förskingring. När den offentliga sektorns aktörer misstänker att skattemedel används fel måste samhället kunna agera snabbt och effektivt.

Herr talman! Moderaterna menar att samhället nu måste använda samma moderna verktyg som de kriminella redan använder. Vi lever i en tid där modern teknik, dataanalys och digital informationshantering ger helt nya möjligheter att upptäcka mönster, identifiera avvikelser och stoppa felaktiga utbetalningar innan pengarna lämnar systemen.

Det är en avgörande förändring. Tidigare har samhället ofta arbetat reaktivt. Man har upptäckt fusket långt efter att pengarna betalats ut. Men med bättre informationsutbyte och modern teknik kan vi i högre grad arbeta förebyggande.

Vi kan upptäcka orimliga upplägg tidigt. Vi kan identifiera systematiskt missbruk snabbare, och vi kan förhindra att pengarna över huvud taget lämnar systemen. Det är bättre för skattebetalarna, bättre för välfärden och bättre för rättsstaten.

Herr talman! Det här handlar naturligtvis också om pengar. Varje krona som går till bidragsbrott, välfärdskriminalitet eller på annat sätt förskingras är en krona som inte går till skola, äldreomsorg, sjukvård eller trygghet. Men det handlar också om någonting större än ekonomi. Det handlar om legitimiteten i hela välfärdssystemet.

Den svenska välfärdsmodellen bygger ytterst på ett samhällskontrakt. Människor accepterar att betala skatt eftersom det går till den gemensamma välfärden och till människor som faktiskt behöver stöd.

Om människor upplever att systemet missbrukas och att fusk förekommer och inte stoppas i tid riskerar förtroendet att urholkas. Utan förtroende fungerar inte välfärdssystem långsiktigt. Därför är kampen mot välfärdsbrottslighet inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga om att försvara samhällskontraktet.

Det är samtidigt viktigt att slå fast att arbetet ska ske på ett respektfullt och rättssäkert sätt för den personliga integriteten. Informationsdelning ska vara tydligt reglerad och proportionerlig, och den ska användas där den behövs för att skydda det gemensamma.

Men integriteten får aldrig bli ett argument för att acceptera organiserad brottslighet eller systematiskt missbruk av välfärden. Att skydda skattebetalarnas pengar är också ett ansvar för staten.

Moderaterna välkomnar därför detta förslag som stärker kommunernas och myndigheternas möjligheter att samarbeta, dela information och använda moderna verktyg för att motverka felaktiga utbetalningar.

Vi behöver ett samhälle där systemen är smartare, snabbare och mer samordnade än de kriminella. Vi behöver ett välfärdssystem som människor kan lita på.

Vi behöver tydligt visa att den som fuskar med välfärden inte fuskar mot staten i abstrakt mening, utan mot alla de människor som varje dag arbetar och betalar skatt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)