Eva Lindh (S) svarade Adam Reuterskiöld i en replik om Kommunala frågor i debatten ”Protokoll 2025/26:91 Tisdagen den 17 mars” den 17 mars 2026.
Adam ReuterskiöldM· i en replikTack så mycket, Eva, för de olika frågorna! Jag tar dem i tur och ordning. Mer resurser är inte svaret på alla frågor, som jag sa i mitt anförande, och det håller jag fast vid. Att lägga mer resurser på dåliga processer…Fru talman! Kommuner och regioner ansvarar för några av välfärdens mest centrala uppgifter: skolan, vården och omsorgen. Det är verksamheter som människor möter varje dag och som i hög grad avgör hur väl samhället fungerar. Samtidigt upplever många att dessa verksamheter alltmer påverkas av beslut från staten. Staten sätter regelverken, staten beslutar om bidragen och staten fattar beslut som i många fall driver kostnader i kommuner och regioner.
Samtidigt breddas kommunernas uppdrag, eller det kanske framför allt realiseras. Jag tänker på krisberedskap, både den fysiska och den digitala, som ställer större krav på både kompetens och materiel. Det är bakgrunden till många av de frågor som behandlas i betänkande FiU26 om kommunala frågor.
Fru talman! Kommunsektorn har under de senaste åren mött stora ekonomiska utmaningar. Den höga inflationen 2022 och 2023, som vi ärvde av den tidigare regeringen, stigande pensionskostnader och ökade räntor har satt hårt tryck på kommuner och regioner.
År 2023 redovisade kommunsektorn sammantaget ett resultat på omkring 25 miljarder kronor, vilket kan låta starkt, men det resultatet berodde till stor del på tillfälliga effekter.
År 2024 försämrades ekonomin i många kommuner. Ett stort antal kommuner redovisade underskott, och regionsektorn hade sammanlagt ett negativt resultat på över 20 miljarder kronor. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många kommuner gick in i denna period med relativt starka balansräkningar. Det betyder att de hade reserver för att hantera situationen.
År 2025 gick kommunsektorn med överskott. Kommunerna hade sammantaget ett överskott på 32 miljarder kronor, och regionerna hade ett överskott på 8,3 miljarder. Det var bara 35 av landets 290 kommuner som gick med underskott.
Fru talman! Det spelar nämligen roll vem som styr. Det är en aspekt som det sällan talas om i debatten. När man studerar kommunernas ekonomi över tid framträder ett tydligt mönster: Kommuner och regioner som styrs av borgerliga partier har generellt starkare ekonomiska resultat, lägre skuldsättning och bättre kostnadskontroll.
Det handlar inte om ideologi i första hand, utan det handlar om styrning. Kommuner som arbetar systematiskt med effektivisering, uppföljning och långsiktig ekonomisk planering klarar ekonomiska utmaningar bättre. Det är därför inte överraskande att många av de kommuner som haft en stark ekonomi också är kommuner där de borgerliga partierna haft ett långsiktigt inflytande.
Fru talman! En central fråga i betänkandet är det kommunala utjämningssystemet. Sverige har stora skillnader när det gäller kommunala förutsättningar. Vissa kommuner verkar i glesbygd med långa avstånd och små befolkningsunderlag. Andra är tätbefolkade områden och har andra typer av kostnadsutmaningar.
Utjämningssystemet finns för att säkerställa rimliga förutsättningar för välfärd i hela landet, men systemet upplevs inte alltid som rättvist. Kommuner som lyckas skapa tillväxt och stärka sitt skatteunderlag får i många fall en stor del av denna tillväxt omfördelad. Det riskerar att minska incitamenten att attrahera investeringar, företag och nya invånare.
Samtidigt finns kommuner som under mycket lång tid blivit starkt beroende av systemet. Ett utjämningssystem måste därför både värna likvärdighet och skapa drivkrafter för utveckling. Det är därför välkommet att den parlamentariska Utjämningskommittén har presenterat förslag i betänkandet Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn.
Under föregående år samlade man in remisser och synpunkter, och förslaget bereds nu i Regeringskansliet och på Finansdepartementet. Förslagen syftar bland annat till att minska inkomstutjämningssystemets negativa effekter på tillväxt och göra systemet mer transparent och förutsägbart.
Fru talman! Regeringen har också tagit flera initiativ för att stärka effektiviteten i kommunsektorn. En särskild regiongranskningsfunktion har inrättats vid Ekonomistyrningsverket för att analysera regionernas ekonomi och effektivitet. Dessutom har en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården inrättats för att bistå regionerna med analyser och sprida goda exempel. Det är viktiga steg, för sanningen är att välfärdens långsiktiga utmaningar inte enbart kan lösas genom ökade resurser. Vi måste också använda resurserna på ett bättre sätt.
Fru talman! Här finns en tydlig politisk skiljelinje. Från oppositionen hör vi ofta samma svar på välfärdens utmaningar: mer pengar. Men mer pengar löser inte alla problem. Om ineffektiva strukturer och arbetssätt består riskerar mer resurser bara att förstärka problemen. Vi kan inte fortsätta att göra exakt samma sak som vi alltid har gjort men till högre kostnader. Vi måste också våga utveckla nya arbetssätt, nya tekniker och bättre organisering av verksamheterna.
Fru talman! En annan tydlig konfliktlinje gäller valfriheten, som vi hörde i det tidigare inlägget. Moderaterna och regeringen står tydligt upp för människors rätt att välja skola, vårdcentral och omsorg. Den valfriheten har bidragit till innovation, utveckling och bättre service för många människor.
Oppositionen vill i stället kraftigt begränsa eller avskaffa denna frihet, men verkligheten är att många uppskattade verksamheter i dag drivs av fristående aktörer runt om i landet. Problemet i välfärden är inte att det finns olika utförare, utan problemet uppstår när kontrollen av brister inte fungerar. Därför behöver vi en stark tillsyn och tydliga kvalitetskrav, oavsett vem som driver verksamheten.
Fru talman! En annan fråga som behandlas i betänkandet gäller statsbidragen till kommunsektorn. I dag finns ett mycket stort antal riktade statsbidrag. Många kommuner har särskilda funktioner vars huvudsakliga uppgift är att söka och administrera dessa bidrag. Det innebär betydande administrativa kostnader, och det tar resurser från kärnverksamheten.
Moderaterna menar därför att generella statsbidrag ofta är att föredra framför riktade. Kommunerna känner sina lokala behov bäst och bör ha större frihet att själva prioritera resurserna. I grunden behöver vi kanske reformera hela systemet genom att minska de statliga tillskotten över huvud taget samtidigt som vi minskar pålagor och de kostnadsdrivande effekter som staten inför. En kommun borde kunna stå mer och mer på egna ben.
Fru talman! Kommuner och regioner är grunden för välfärden i Sverige. För att klara framtidens utmaningar behöver vi starkare incitament för tillväxt, bättre ekonomisk styrning, mindre administrativt krångel och starkt kommunalt självstyre. Det kräver reformer, och det kräver ansvarstagande och politiskt ledarskap. Det är det vi ser från regeringen i dag.
Fru talman! Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten Adam Reuterskiöld, men jag vill först bara kommentera ett par saker som ledamoten sa i sitt anförande.
Ett: Reuterskiöld står här och säger att mer resurser förstärker problemen snarare än löser problemen. Jag tycker att det är ett hån mot alla dem som jobbar till exempel inom äldreomsorgen, som måste springa fortare och fortare hela dagarna och ändå känner när de går hem att de inte har hunnit möta de äldres behov. Det är klart att pengar spelar roll.
Två: Det är inte så att vi socialdemokrater vill stoppa möjligheten att välja vård och skola. Vi vill stoppa vinstjakten. Det är skillnad. Men Moderaterna tror inte att någon kommer att vilja bedriva vård eller skola om man inte får ta ut helt ohejdat mycket av de pengar som faktiskt ska gå till skola eller vård. Det har vi olika syn på, och vi tycker att pengar som är avsedda till skolan eller till vården ska gå till just det.
Men nu till min fråga. Adam Reuterskiöld nämnde just att det är stora skillnader i hela landet och att det är helt andra förutsättningar för mindre kommuner i glesbygd och på landsbygd. De får kämpa mycket hårdare därför att utmaningarna är större.
Nu lade ju den parlamentariska kommittén i början av mandatperioden fram ett förslag som vi faktiskt var eniga om. Ingenting har kommit ut av det, mer än att regeringen har kommit med förslag som gör det svårare för många av de kommuner som behöver lyftas.
Min fråga till ledamoten är: Vad händer? När kommer det ett förslag? Regioner och kommuner förtjänar ett svar. Människor i Sverige förtjänar ett svar.
Fru talman! Tack så mycket, Eva, för de olika frågorna! Jag tar dem i tur och ordning.
Mer resurser är inte svaret på alla frågor, som jag sa i mitt anförande, och det håller jag fast vid. Att lägga mer resurser på dåliga processer kommer aldrig att leda till bättre resultat.
Vad jag menar är att vi måste hitta nya sätt att ge effektiv nytta till våra medborgare. Jag tror att vi kommer att hitta helt nya sätt att använda vårdteknik med AI och att det kommer att förändra i grunden hur vi levererar nytta till våra medborgare. Jag anser inte att mer resurser till gamla processer som är ineffektiva löser problemet.
Tydligheten om valfriheten är jättebra. Det är bra att vi får höra Socialdemokraterna definiera valfrihetsfrågan väldigt tydligt. Man är för valfrihet, men ingen får ha ett företag för att hantera det och man ska inte ge företag de förutsättningar som vi ger för att bidra till valfrihet.
Det är en enorm massa företagare i Sverige som levererar fantastiskt god service till våra invånare. Det ska vi vara stolta över, och det ska vi bidra till. Problemet i valfrihetssystemet är naturligtvis inte vinsterna i sig. Problemet är att man ska avkräva kvalitet och resultat, och det ska man göra oberoende av om det är en kommunal verksamhet eller en fristående leverantör. Det spelar ingen roll. Vi ska kräva resultat och kvalitet i alla fall.
Sedan är det detta med utjämningssystemet. Ja, man kan se att en väldigt stor andel går till Södertälje, Malmö och Göteborg, som naturligtvis har enormt bra förutsättningar att själva skapa den här nyttan för medborgarna. Det spelar roll vilka som styr kommunerna. Man kan se hur resultatet för Stockholms stad har fallit under de senaste åren.
Fru talman! Ett: Vi är emot att plocka ut vinst, det vill säga att ta bort pengar från välfärden. Det är det vi är emot. Det är det som skadar kvaliteten i välfärden, och den vinstjakten måste stoppas.
Två: Jag tror att ledamoten behöver läsa på lite. Det är ju inte så att Malmö får en högre andel av utjämningen. Jo, om man räknar i antal invånare, därför att Malmö är större än till exempel Perstorp. Malmö har fler invånare än Perstorp. Men Perstorp får mer per invånare. Ledamoten bör läsa på lite innan han uttalar sig om saker som handlar om utjämningssystemet, för ledamoten har inte fog för det han säger. Det där är bara osanningar som sprids.
Tre: Nej, mer pengar kanske inte spelar så stor roll om det finns tillräckligt med pengar. Då kanske inte mer pengar spelar så stor roll. Men det finns inte tillräckligt med pengar i välfärden, och då spelar pengar roll.
Jag kan göra en jämförelse om det som vi inte är överens om. Om man ger pengar till människor som redan har spelar det inte så stor roll, eller hur? Men om man ger pengar, det vill säga skattesänkningar, till dem som inte har spelar det väldigt stor roll. SD-regeringen kanske borde fundera lite över hur det hänger ihop.
Fyra: Jag begärde bara en tidsuppskattning av när förslagen om en rättvisare fördelning av skattemedlen, det vill säga pengarna till välfärden i utjämningssystemet, kommer. När kan vi få en mer rättvis och jämlik välfärd i hela landet? Det undrar jag. När blir det?
Fru talman! Tack, Eva, för kommentarerna här! Vi tar dem i samma ordning som vi började med.
Vinster i välfärden är en tung fråga att hantera för många partier. För oss är det inte så svårt, men för er måste det bli väldigt svårt. Ska man då begränsa städbolaget som städar skolan? Ska de också ha en begränsning i vinsterna? Ska byggföretaget som bygger skolor och vägar också ha en begränsning i vinsterna?
Ska vi ha ett helt nytt system för företagen i Sverige där staten avgör hur mycket vinster vi ska ha? Nej, det systemet kallas i förlängningen socialism, och det är något som vi inte står för. Vi är rätt tydliga med att vinster i välfärden inte är problemet. Problemet är leverans av nytta. Där ska vi vara benhårda.
Vi ska också vara benhårda med att beivra välfärdsbrottslighet. Pengar ska gå till det som är syftet, inte till någon brottslighet. Regeringen har infört en rad olika aktiviteter för att begränsa de här effekterna. Det är oerhört viktigt, och där är vi nog överens – pengarna ska naturligtvis gå till det som är meningen.
När det gäller mest pengar och hur man räknar per invånare var det jag sa i mitt svar att Malmö får mest pengar. Det vidhåller jag, för Malmö får mest pengar. Det jag menade var att Malmö har alla de möjligheter en storstadsregion i närheten av Europa har att skapa välstånd och tillväxt och därmed inte behöver ett kommunalt utjämningssystem. Däremot finns det kommuner i övre Norrland som har helt andra utmaningar än Malmö har.
Jag tror nog att vår fördelning av det kommunala utjämningssystemet måste analyseras mer, och det är också det som regeringen gör. Det funkar ju inte att vi pinar pengar ur kommuner med väldigt få invånare och fördelar till väldigt stora kommuner som egentligen borde klara sig själva.