Adam Reuterskiöld

Fru talman! Tack så mycket, Eva, för de olika frågorna! Jag tar dem i tur och ordning.

Mer resurser är inte svaret på alla frågor, som jag sa i mitt anförande, och det håller jag fast vid. Att lägga mer resurser på dåliga processer kommer aldrig att leda till bättre resultat.

Vad jag menar är att vi måste hitta nya sätt att ge effektiv nytta till våra medborgare. Jag tror att vi kommer att hitta helt nya sätt att använda vårdteknik med AI och att det kommer att förändra i grunden hur vi levererar nytta till våra medborgare. Jag anser inte att mer resurser till gamla processer som är ineffektiva löser problemet.

Tydligheten om valfriheten är jättebra. Det är bra att vi får höra Socialdemokraterna definiera valfrihetsfrågan väldigt tydligt. Man är för valfrihet, men ingen får ha ett företag för att hantera det och man ska inte ge företag de förutsättningar som vi ger för att bidra till valfrihet.

Det är en enorm massa företagare i Sverige som levererar fantastiskt god service till våra invånare. Det ska vi vara stolta över, och det ska vi bidra till. Problemet i valfrihetssystemet är naturligtvis inte vinsterna i sig. Problemet är att man ska avkräva kvalitet och resultat, och det ska man göra oberoende av om det är en kommunal verksamhet eller en fristående leverantör. Det spelar ingen roll. Vi ska kräva resultat och kvalitet i alla fall.

Sedan är det detta med utjämningssystemet. Ja, man kan se att en väldigt stor andel går till Södertälje, Malmö och Göteborg, som naturligtvis har enormt bra förutsättningar att själva skapa den här nyttan för medborgarna. Det spelar roll vilka som styr kommunerna. Man kan se hur resultatet för Stockholms stad har fallit under de senaste åren.

Fru talman! Kommuner och regioner ansvarar för några av välfärdens mest centrala uppgifter: skolan, vården och omsorgen. Det är verksamheter som människor möter varje dag och som i hög grad avgör hur väl samhället fungerar. Samtidigt upplever många att dessa verksamheter alltmer påverkas av beslut från staten. Staten sätter regelverken, staten beslutar om bidragen och staten fattar beslut som i många fall driver kostnader i kommuner och regioner.

Samtidigt breddas kommunernas uppdrag, eller det kanske framför allt realiseras. Jag tänker på krisberedskap, både den fysiska och den digitala, som ställer större krav på både kompetens och materiel. Det är bakgrunden till många av de frågor som behandlas i betänkande FiU26 om kommunala frågor.

Fru talman! Kommunsektorn har under de senaste åren mött stora ekonomiska utmaningar. Den höga inflationen 2022 och 2023, som vi ärvde av den tidigare regeringen, stigande pensionskostnader och ökade räntor har satt hårt tryck på kommuner och regioner.

År 2023 redovisade kommunsektorn sammantaget ett resultat på omkring 25 miljarder kronor, vilket kan låta starkt, men det resultatet berodde till stor del på tillfälliga effekter.

År 2024 försämrades ekonomin i många kommuner. Ett stort antal kommuner redovisade underskott, och regionsektorn hade sammanlagt ett negativt resultat på över 20 miljarder kronor. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många kommuner gick in i denna period med relativt starka balansräkningar. Det betyder att de hade reserver för att hantera situationen.

År 2025 gick kommunsektorn med överskott. Kommunerna hade sammantaget ett överskott på 32 miljarder kronor, och regionerna hade ett överskott på 8,3 miljarder. Det var bara 35 av landets 290 kommuner som gick med underskott.

Fru talman! Det spelar nämligen roll vem som styr. Det är en aspekt som det sällan talas om i debatten. När man studerar kommunernas ekonomi över tid framträder ett tydligt mönster: Kommuner och regioner som styrs av borgerliga partier har generellt starkare ekonomiska resultat, lägre skuldsättning och bättre kostnadskontroll.

Det handlar inte om ideologi i första hand, utan det handlar om styrning. Kommuner som arbetar systematiskt med effektivisering, uppföljning och långsiktig ekonomisk planering klarar ekonomiska utmaningar bättre. Det är därför inte överraskande att många av de kommuner som haft en stark ekonomi också är kommuner där de borgerliga partierna haft ett långsiktigt inflytande.

Fru talman! En central fråga i betänkandet är det kommunala utjämningssystemet. Sverige har stora skillnader när det gäller kommunala förutsättningar. Vissa kommuner verkar i glesbygd med långa avstånd och små befolkningsunderlag. Andra är tätbefolkade områden och har andra typer av kostnadsutmaningar.

Utjämningssystemet finns för att säkerställa rimliga förutsättningar för välfärd i hela landet, men systemet upplevs inte alltid som rättvist. Kommuner som lyckas skapa tillväxt och stärka sitt skatteunderlag får i många fall en stor del av denna tillväxt omfördelad. Det riskerar att minska incitamenten att attrahera investeringar, företag och nya invånare.

Samtidigt finns kommuner som under mycket lång tid blivit starkt beroende av systemet. Ett utjämningssystem måste därför både värna likvärdighet och skapa drivkrafter för utveckling. Det är därför välkommet att den parlamentariska Utjämningskommittén har presenterat förslag i betänkandet Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn.

Under föregående år samlade man in remisser och synpunkter, och förslaget bereds nu i Regeringskansliet och på Finansdepartementet. Förslagen syftar bland annat till att minska inkomstutjämningssystemets negativa effekter på tillväxt och göra systemet mer transparent och förutsägbart.

Fru talman! Regeringen har också tagit flera initiativ för att stärka effektiviteten i kommunsektorn. En särskild regiongranskningsfunktion har inrättats vid Ekonomistyrningsverket för att analysera regionernas ekonomi och effektivitet. Dessutom har en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvården inrättats för att bistå regionerna med analyser och sprida goda exempel. Det är viktiga steg, för sanningen är att välfärdens långsiktiga utmaningar inte enbart kan lösas genom ökade resurser. Vi måste också använda resurserna på ett bättre sätt.

Fru talman! Här finns en tydlig politisk skiljelinje. Från oppositionen hör vi ofta samma svar på välfärdens utmaningar: mer pengar. Men mer pengar löser inte alla problem. Om ineffektiva strukturer och arbetssätt består riskerar mer resurser bara att förstärka problemen. Vi kan inte fortsätta att göra exakt samma sak som vi alltid har gjort men till högre kostnader. Vi måste också våga utveckla nya arbetssätt, nya tekniker och bättre organisering av verksamheterna.

Fru talman! En annan tydlig konfliktlinje gäller valfriheten, som vi hörde i det tidigare inlägget. Moderaterna och regeringen står tydligt upp för människors rätt att välja skola, vårdcentral och omsorg. Den valfriheten har bidragit till innovation, utveckling och bättre service för många människor.

Oppositionen vill i stället kraftigt begränsa eller avskaffa denna frihet, men verkligheten är att många uppskattade verksamheter i dag drivs av fristående aktörer runt om i landet. Problemet i välfärden är inte att det finns olika utförare, utan problemet uppstår när kontrollen av brister inte fungerar. Därför behöver vi en stark tillsyn och tydliga kvalitetskrav, oavsett vem som driver verksamheten.

Fru talman! En annan fråga som behandlas i betänkandet gäller statsbidragen till kommunsektorn. I dag finns ett mycket stort antal riktade statsbidrag. Många kommuner har särskilda funktioner vars huvudsakliga uppgift är att söka och administrera dessa bidrag. Det innebär betydande administrativa kostnader, och det tar resurser från kärnverksamheten.

Moderaterna menar därför att generella statsbidrag ofta är att föredra framför riktade. Kommunerna känner sina lokala behov bäst och bör ha större frihet att själva prioritera resurserna. I grunden behöver vi kanske reformera hela systemet genom att minska de statliga tillskotten över huvud taget samtidigt som vi minskar pålagor och de kostnadsdrivande effekter som staten inför. En kommun borde kunna stå mer och mer på egna ben.

Fru talman! Kommuner och regioner är grunden för välfärden i Sverige. För att klara framtidens utmaningar behöver vi starkare incitament för tillväxt, bättre ekonomisk styrning, mindre administrativt krångel och starkt kommunalt självstyre. Det kräver reformer, och det kräver ansvarstagande och politiskt ledarskap. Det är det vi ser från regeringen i dag.

Fru talman! Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Niklas, för förtydligandet att ni socialdemokrater står för höjd skatt i alla lägen! Det är tydligt i de förslag som ni kommer att gå fram med att det är skattehöjningar som gäller. Jag tycker att det är bra att ledamoten är tydlig med detta i sitt anförande. Skattehöjningar är det som väntar med en eventuell socialdemokratisk regering.

Vi är stolta över att vi sänker skatten. Det är inte dåligt, utan det är tvärtom bra att ge möjligheter till både låginkomsttagare och höginkomsttagare att få mer pengar över. Det är nämligen deras pengar från början. Och att vi har skapat utrymme för alla – för sjuksköterskan, för polisen, för företagaren – att ha mer över efter att skatten är dragen ser vi som enbart positivt.

Det var inte syftet med 3:12-reglerna, och det har heller inte blivit den enda effekten, men det är inte en dålig effekt. Vi månar om företagarna. Vi tycker att det är bra att företagen kan gro och utvecklas. Det skapar nämligen framtidens möjligheter för Sverige att växa, både offentligt och i privat sektor.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Niklas Karlsson, för det här replikskiftet och möjligheten att förklara 3:12-reglerna! Det görs inte i en handvändning, som både ledamoten och jag vet.

Det finns flera syften med förändringen av 3:12-reglerna, men det handlar framför allt om att förenkla. Förenkling över huvud taget är en grundbult i vår skattejustering. Jag är oerhört stolt över att säga att vi har det lägsta skattetrycket på 50 år.

Det är inte en nackdel att sänka skatter, men detta var inte syftet med 3:12-reglerna och förändringen av dem. Syftet var att förenkla, och det har blivit enklare. Vissa har tjänat på det, medan andra har fått en något högre skatt. Det var naturligtvis inte vår intention, men när man gör förändringar påverkar det i många olika delar. Det visar sig i det enskilda fallet om det blir bättre eller sämre. Generellt sett är det förenkling som vi har varit ute efter.

Herr talman! Vi behandlar nu skatteutskottets betänkande nummer 15, som rör ett stort antal motioner och förslag inom skatteområdet. Det finns en stor bredd i motionernas inriktning och innehåll, men det ger oss tillfälle att diskutera riktningen för skattepolitiken och att utvärdera det arbete regeringen har bedrivit under mandatperioden. Många av motionsyrkandena har riksdagen redan tagit ställning till, eller så pågår utredningar eller beredningar inom Regeringskansliet i ärendena.

För Moderaterna är utgångspunkten dock tydlig. Skattepolitik ska bidra till att få fler människor i arbete, ge bättre villkor för företagande och skapa stabila offentliga finanser. Grundbulten är som alltid att skattemedel är skattebetalarnas tillgångar och att det är upp till oss att förvalta dem så bra som möjligt.

Herr talman! Vår regering, under ledning av statsminister Ulf Kristersson, har haft en tydlig ambition: att stärka arbetslinjen och att återupprätta respekten för skattebetalarnas pengar. Efter flera år av hög inflation och ekonomisk osäkerhet behöver Sverige en politik som stärker tillväxten. Det är därför regeringen prioriterar reformer som gör det mer lönsamt att arbeta, enklare att driva företag och mer attraktivt att investera i Sverige.

Jag menar att det är rätt väg. Ett skattesystem måste vara konkurrenskraftigt i en global ekonomi. Kapital och investeringar rör sig snabbt över gränser. Om Sverige ska kunna behålla och attrahera företag, innovation och jobb måste skattepolitiken vara stabil, förutsägbar och rimlig.

Herr talman! Det intressanta med detta betänkande är också att det tydligt visar skillnaden mellan regeringens politik och oppositionens olika partier. Vi ser i motionerna en rad förslag som pekar i olika, ibland motsatta, riktningar. Från vänsterhåll finns återkommande krav på höjda skatter på arbete, kapital och företagande. Resonemanget är ofta att staten behöver större resurser. Men man talar betydligt mindre om effekterna av sådana skattehöjningar. Hur skulle de slå mot jobb, investeringar och tillväxt? Svaret från oppositionens sida är enkelt: Mer pengar löser alla problem.

Dessa skattehöjningar vore inte bara dåliga för invånarna och hushållens ekonomi, som på ett kännbart sätt får betala för de politiska utspelen, utan de skulle även vara väldigt negativa ur ett nationalekonomiskt perspektiv, för att hantera konjunkturläget. De skulle leda till minskad konsumtion och göra det mindre lönsamt att arbeta, utbilda sig och ta ökat ansvar på arbetet. Höjda skatter på företagande och kapital riskerar även att göra Sverige mindre attraktivt som etableringsland och att driva stora investeringar utomlands.

Herr talman! Samtidigt finns det inom oppositionen partier som i retoriken betonar behovet av tillväxt och företagande men som i praktiken ändå ofta landar i något som leder till skattehöjningar eller komplicerade skatteregler. Det skapar en otydlighet i oppositionens ekonomiska politik, och resultatet blir den spretighet som vi ser och brist på en sammanhållen linje.

Herr talman! Moderaterna menar att skattepolitiken måste bygga på några enkla och tydliga principer. För det första: Det ska löna sig att arbeta. Arbetslinjen är grunden för både individens frihet och välfärdens finansiering. För det andra: Företagande och investeringar ska uppmuntras, inte bestraffas. Det är företagen som skapar jobb, innovationer och framtida skatteintäkter. För det tredje: Skattesystemet måste vara enkelt och transparent. När reglerna blir för många och för komplicerade ökar både administrationen och risken för fel. Det är mot denna bakgrund som Moderaterna stöder utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det finns även en viktig principiell fråga här: synen på skattebetalarnas pengar. Moderaternas uppfattning är att varje skattekrona ytterst är resultatet av människors arbete och ansträngning. Det innebär ett särskilt ansvar för oss politiker att använda dem varsamt och effektivt.

Ibland låter det i debatten som att högre skatter automatiskt löser alla samhällsproblem, men så enkelt är det inte. Erfarenheten visar att tillväxt, arbete och stärkt näringsliv är de faktorer som på lång sikt ger det bästa resultatet för välfärden.

Herr talman! Sverige står inför flera stora ekonomiska utmaningar: en tidigare svag tillväxt, en åldrande befolkning och ett behov av betydande investeringar i infrastruktur och försvar samtidigt som vi har en osäker omvärldsutveckling. Men Sverige står starkt rustat. Vår regering har under mandatperioden inte bara på rekordtid fått bukt med en skenande inflation, som vi ärvde från den föregående regeringen, utan den har också åstadkommit många förändringar som alla syftar till ökad tillväxt och förbättringar för både hushåll och företag som får Sverige att gå framåt.

Vi ser nu att det går åt rätt håll, även om den senaste utvecklingen i omvärlden kan ha negativ påverkan. I ett sådant läge är det särskilt viktigt att skattepolitiken stärker – inte försvagar – ekonomins funktionssätt. Det spelar roll vem som styr. Det spelar roll att vi under en turbulent period har haft en majoritet i riksdagen som har kunnat agera snabbt och effektivt för att föra Sverige ut ur krisen.

Herr talman! När man läser motionerna i betänkandet blir dock skiljelinjerna tydliga. Regeringens linje handlar om att stärka tillväxten och jobben, men vissa oppositionsförslag handlar i stället om att höja skatterna och expandera staten. Andra förslag är mer otydliga och ibland motsägelsefulla.

För Moderaterna är valet enkelt: Vi tror på arbete före bidrag. Vi tror på företagande före skattehöjningar. Vi tror på en skattepolitik som gör Sverige starkare, inte svagare, i den internationella konkurrensen.

Herr talman! Mot denna bakgrund står Moderaterna bakom förslaget i skatteutskottets betänkande 15. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges finanspolitik och vår finansiella ställning är grundbulten för all politisk prioritering och möjliggör Sveriges utveckling.

Jag har just återkommit från den senaste SESS-konferensen i EU-parlamentet om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning. Där fick Sverige mycket goda omdömen om vårt finanspolitiska ramverk, vår finanspolitik och inte minst vår välfungerande kapitalmarknad. Jag hade även förmånen att träffa Enrico Letta, Italiens tidigare premiärminister och författare till en ledande rapport inom ämnet i EU. Även han lovordade Sveriges hantering av den ekonomiska situationen.

Min fråga går till finansministern. Hur ser finansministern på dessa omdömen, och vilka effekter kan de ha på Sverige?

Herr talman! Jag vill, som många av mina kollegor har gjort tidigare, inleda med att säga att vi i dag behandlar skatteutskottets betänkande angående förbättrat regelverk för beskattning av skog. Men jag vill poängtera en kanske lite annan aspekt. Detta handlar i grunden om relationen mellan staten och den enskilda markägaren och ytterst om äganderätten. Det är alltså en mycket viktig proposition som behandlas, då äganderätten är en grundbult för demokratin – ingen äganderätt, ingen demokrati.

För oss moderater är äganderätten en bärande princip för ett fritt samhälle. Det är inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en frihetsfråga. Rätten att äga, bruka och utveckla sin egendom är en förutsättning för ansvarstagande, långsiktighet och investeringar. Det gäller i högsta grad Sveriges 300 000 privata skogsägare. Det är tack vare dem vi har den fina skog som vi har i dag.

Vi vet också att skogen har flera värden. Den producerar virke och ger arbetstillfällen och exportintäkter. Den binder koldioxid, och den rymmer biologisk mångfald.

När staten av naturvårdsskäl begränsar en markägares möjligheter att bruka sin egen skog ska det ske med respekt för äganderätten och med rimliga förutsägbarheter och rättssäkra ekonomiska villkor. Det är mot den bakgrunden vi moderater välkomnar stora delar av förändringen som nu föreslås.

Herr talman! En central del i reformen är införandet av en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark. När en fastighetsägare får intrångsersättning eller löseskilling, exempelvis vid bildande av naturvårdsreservat, ges en bättre möjlighet att skjuta upp beskattningen och återinvestera i ny mark. Tidsfristen förlängs till tio år. Det är viktigt. Att hitta en ersättningsmark eller en ersättningsfastighet tar tid, särskilt i områden med svagt utbud. Tidigare regler om mellan tre och sex år har i praktiken varit otillräckliga. Resultatet har blivit att markägare tvingats betala skatt innan de haft realistiska möjligheter att återinvestera.

Den nya ordningen innebär inte skattefrihet. Det är en viktig princip. Men beskattningstidpunkten kan och bör anpassas så att den inte motverkar rimlig återinvestering. Här skapas nu en bättre balans.

Herr talman! En annan viktig förändring är införandet av naturvårdskonto. I dag beskattas ersättningen för naturvårdsavtal i regel med ett engångsbelopp. Det kan leda till en kraftigt höjd marginalskatteeffekt och en orimlig progressiv effekt. Genom att möjliggöra avsättningar på upp till 90 procent av ersättningen och periodisering över tio år skapas bättre planeringsförutsättningar. Det är ett steg mot ökad neutralitet och rättvisa i beskattningen.

För oss moderater är det centralt. Staten ska inte genom sin beskattning försvåra frivilliga överenskommelser om naturvård. Om vi vill att fler markägare ska ingå naturvårdsavtal måste villkoren vara rimliga och långsiktiga.

Herr talman! Reformen innehåller också en viktig anpassning till EU-rätten. Skogskonto och naturvårdskonto ska kunna tillhandahållas av kreditinstitut inom EES, och skogsavdrag ska kunna utvidgas till fastigheter inom EES. För oss moderater är det en självklarhet att Sverige ska ha regler som håller vid en europeisk rättslig prövning.

Men, herr talman, den mest konfliktfyllda frågan i skogspolitiken handlar inte primärt om periodiseringar eller kontoregler. Det handlar om situationer där markägare nekas brukande, exempelvis avverkning, och upplever att ersättningen är otillräcklig och att beskattningen förvärrar situationen. Här måste staten vara ödmjuk. När det allmänna av naturvårdsskäl inskränker äganderätten är det statens ansvar att säkerställa att markägare inte drabbas oskäligt. Legitimiteten i naturvårdspolitiken vilar på att den upplevs som rättvis.

Den reform vi nu behandlar löser inte alla de här frågorna, men den förbättrar systemet. Den ger bättre möjligheter att återinvestera.

Herr talman! Moderaternas linje är tydlig. Vi vill se en stark äganderätt, en fungerande marknadsekonomi och en effektiv naturvård som är byggd på samarbete och inte konflikt. Skogsägare är inte motståndare till naturvård. Tvärtom är de oftast de främsta förvaltarna av sina marker, med generationers perspektiv. Men de måste kunna lita på staten och dess agerande. Staten behöver agera förutsägbart, rättssäkert och med respekt för skogsägarnas ekonomiska verklighet.

Det är därför vi ställer oss bakom det här förslaget. Det innebär inte en revolution, men det innebär en förbättring. I frågor som rör äganderätten är varje steg i riktning mot ökad tydlighet, rimlighet och långsiktighet av betydelse.

Herr talman! Ett samhälle som urholkar äganderätten undergräver i längden både investeringar och ansvarstagande – och i förlängningen demokratin. Ett samhälle som däremot kombinerar stark äganderätt med kloka incitament till miljöhänsyn skapar förutsättningar för både tillväxt och hållbarhet. Det är den balansen vi moderater och regeringen söker. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågorna. Här pratar vi nämligen om pengar på två sätt: det ena är hur våra medborgare ska hantera sina pengar och det andra är hur vi inom statlig och kommunal förvaltning ska hantera våra pengar.

Jag vill svara på den första frågan. Det är tydligt hur vår regering har bedrivit en politik som ger mer pengar i folks plånböcker. En vanlig familj kommer att få 5 000 kronor mer per månad i och med våra skattesänkningar för vanliga arbetare. Mer pengar ger större frihet till alla i Sverige. Det ger större möjlighet till ökad konsumtion och därigenom ökad tillväxt. Det är genom tillväxt och effektiviseringar som vi kan leverera mer nytta.

Det kostar numera också 500 kronor mindre per tank att tanka sin bil. Det är avgörande för många familjer ute på landsbygden när det gäller hur man ska kunna överleva vardagen. Priser på 28, 30 eller 35 kronor litern skapar omöjliga situationer för våra medborgare.

Vi har skapat möjligheter genom att sänka skatterna för alla. Det ger individen större frihet.

Då kommer vi till ledamotens nästa fråga, nämligen den om leverans av kvalitet i välfärden. Vi står för valfrihet. Vi står för att man ska kunna välja olika vårdgivare, olika hemtjänster och olika skolor. Det är viktigt att individens frihet möjliggörs.

Vinsterna har inte med kvaliteten i välfärden att göra. Kvaliteten i välfärden är lika viktig oberoende av vem som ska leverera den, om det är en kommunal, regional eller statlig verksamhet. Det är kvaliteten i leveransen som är viktig, inte vad det kostar att utföra den.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Mer resurser är inte svaret på alla frågor. Om det varit det hade vi haft ett väldigt stort ekonomiskt problem i Sverige över huvud taget.

Att leverera kvalitet är det viktigaste. Att leverera kvalitet i form av vård till dem som behöver det är det viktigaste. Att ge möjlighet för personalen att leverera kvalitet är det viktiga, inte vem som gör det.

Det är signifikant hur regioner och kommuner hanterar situationen olika. Kvaliteten och leveransen av nytta är inte korrelerat med hur mycket resurser som ges.

Jag förstår, herr talman, att Socialdemokraternas svar på alla frågor är mer resurser till alla, men det fungerar inte i längden. Vi kan inte hålla på så framöver. Vi måste arbeta med att leverera mer nytta med mindre resurser kontinuerligt.

Herr talman! I dag talar vi om något som är helt centralt för svensk välfärd: kommunernas ekonomi och hur staten bidrar till att kommunerna kan leverera service till våra medborgare.

Vi vet alla att kommunerna står för den grundläggande servicen som äldreomsorg, skola, barnomsorg, socialt stöd och lokal infrastruktur. Under perioden har vi kunnat se utmaningar inom denna sektor. Det beror främst på inflationen, något som vår regering med stor framgång har bekämpat. Det är kanske den största insats som kan göras för kommunsektorn. Det påverkar inte bara priser för inköp utan även pensionskostnader och finansiella kostnader.

Även kommunsektorns egen motståndskraft mot sämre tider är viktig. Nya redovisningsregler och införandet av en resultatutjämningsreserv ger större möjligheter att planera och agera långsiktigt för att kunna jämna ut konjunkturcykler.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner föreslås öka med 7,5 miljarder kronor för 2026. Totalt handlar det om 180,7 miljarder kronor. Den största delen av ökningen utgörs av generella statsbidrag som kompenserar kommuner och regioner för förändringar i statsbudgeten.

Vi tillför till exempel 3,9 miljarder för sänkta skatter på arbete och pensioner. Enklare skatteregler för fåmansföretag ger 1,1 miljard, men det handlar även om mindre delar, som skattefrihet för förmånen att ladda elbilar med 70 miljoner.

Detta är satsningar som stärker hushållens ekonomi och som möjliggör ökad konsumtion och ökad tillväxt. Samtidigt är det kommunernas ansvar att inte höja skatten utan att i stället använda dessa bidrag för att göra konkreta effektiviseringar.

Herr talman! Pengar är bara ett verktyg. Det viktiga är hur pengarna används. Regeringen fortsätter på den satsning som inleddes 2025 för att långsiktigt stärka effektivitet och kapacitet i kommunsektorn. Det ser vi bland annat genom att effektivitetsdelegationen tillförs 250 miljoner kronor till projekt som effektiviserar hälso- och sjukvården. Vi stärker också kapaciteten för mindre kommuner att samverka i större geografiska områden.

Framför allt genomför vi regelförenklingar. Vi ger i uppdrag till Statskontoret att undanröja hinder för effektiviseringar av kommunal verksamhet. Staten är en av kommunernas största kostnadsdrivare, med regler och lagar som styr mycket av verksamheten. Regelförenklingar och verksamhetsutveckling är avgörande för all verksamhet, så även för kommuner.

Regeringen har även givit Statskontoret, Rådet för kommunal analys och Ekonomistyrningsverket i uppdrag att ta fram förslag på hur man kan förenkla och förändra processer som ger större effektivitet.

Herr talman! Kommunerna får också nya uppgifter från staten, och staten kompenserar dem i enlighet med finansieringsprincipen. Exempel på detta i årets budget är aktivitetskravet, där vi tillför 1,1 miljard kronor. Fler verktyg för socialtjänsten ger 470 miljoner kronor från och med 2027.

Vi stärker även trygghet och studiero med mobilförbud och motverkan mot brott i skolorna med drygt 280 miljoner kronor. För genomförande av NIS 2-direktivet, ett direktiv för ökad cybersäkerhet, tillskjuter vi 250 miljoner kronor för att öka kommunsektorns motståndskraft mot cyberhot. Detta är satsningar som stärker tryggheten, kvaliteten och säkerheten i välfärden.

Herr talman! Sveriges kommuner har under de senaste tre åren upplevt kraftigt ökande kostnader för löne- och prisinflation. Fler äldre och fler barn i skolan har drivit upp kostnaderna snabbare än vad skatteintäkterna och statsbidragen täcker.

Vi kan se att det påverkar resultaten. År 2022 redovisade kommunerna ett överskott på 34 miljarder kronor och år 2024 var det preliminärt bara 15 miljarder kronor.

Samtidigt är det stora skillnader i hur kommunerna styrs. Vilket resultat de har och hur mycket skatt som tas ut korrelerar tyvärr inte med kvaliteten i servicen till våra medborgare. Mer resurser leder inte automatiskt till högre kvalitet. Många studier av skola, äldreomsorg och socialtjänst visar att sambandet mellan kostnader per invånare, elev eller brukare och uppmätt kvalitet ofta är svagt.

Herr talman! Moderaterna menar att vi måste använda utgiftsområde 25 på ett mer resultatinriktat sätt. Det betyder att staten prioriterar pengar där de gör störst skillnad, att kommunerna ges verktyg och incitament att använda resurser mer effektivt och att verksamhetens förändringsbenägenhet ökar och främjar verksamhetsutveckling.

Vi vill ha en statlig styrning som ställer krav på effektiva processer och ett tydligt resultat. Exempel på hur det kan fungera är digitalisering och modern teknik som ger effektivare skolledning och kortare handläggningstider inom socialtjänsten. Det handlar om att prioritera kärnverksamheten, vilket ger mindre pengar till byråkrati och mer pengar till pedagogik, vård och omsorg. Vi vill också se en resultatbaserad uppföljning. Kommuner som levererar god kvalitet premieras, och ineffektiviteten ska minskas. Den som ändrar sig snabbast vinner.

Herr talman! Demografin är en av våra större utmaningar. Fler äldre ger ökade behov och kräver effektivitet och kostnadskontroll.

Utgiftsområde 25 är centralt för välfärden. Mer pengar är inte allt, utan det som ger mest nytta för sektorn är sunda statsfinanser, låg inflation och bra tillväxt. Vi ser nu att denna regering kommer att leverera inom alla dessa tre områden.

Herr talman! Avslutningsvis: Moderaterna och regeringen vill ha en stat och en kommunsektor som fungerar bättre och som inte bara är större. En stat som levererar resultat och stärker service skapar trygghet.

Vi vill utveckla en skattebroms och en skattesänkningspremie för att skapa incitament för ansvarstagande. Vi vill se en kommunsektor som står på egna ben, som använder resurserna effektivt och som sätter medborgarnas behov i centrum. Det är så vi bygger en starkare välfärd, en tryggare vardag och ett Sverige som långsiktigt och effektivt kan leverera nytta till våra medborgare.

Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets förslag till beslut i utgiftsområde 25. Samtidigt vill jag passa på att önska alla mina kollegor, tjänstemännen i finansutskottet och inte minst herr talmannen och presidiet en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! De senaste tre åren har Sverige genomgått stora förändringar. Vi har haft hög inflation, ekonomisk osäkerhet och ett skärpt säkerhetsläge i omvärlden. Trots det har regeringen målmedvetet stärkt statens förvaltning, stärkt pensionsutbetalningarna och rustat våra myndigheter för en ny tid.

När vi i dag debatterar utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning talar vi om själva fundamentet för hur staten ska fungera. Det handlar om finansförvaltning, tillsyn av våra banker och försäkringsbolag, statistik som ger oss kunskap om samhället och statliga fastigheter och inte minst statens tjänstepensioner.

För 2026 uppgår anslaget till 22 miljarder, varav den största delen, 17 miljarder, går till pensioner. Utgiftsområde 2 är kanske inte det största området i vår budget, men man kan likna det vid nervsystemet i svensk statsförvaltning. Det handlar om hur ekonomin styrs, hur våra myndigheter fungerar och hur statens resurser används.

Moderaterna har alltid betonat vikten av en minskad men effektiv statsförvaltning. Det är inte rimligt att staten ska växa för sin egen skull. Varje myndighet och varje anslag måste granskas utifrån principen: Ger detta verklig nytta för våra medborgare?

Ett viktigt område som innefattar stora delar av statliga och kommunala verksamheter är upphandling, som också ingår i utgiftsområde 2. Syftet är att upphandling ska vara effektiv, rättssäker och tillvarata konkurrens på marknaden samtidigt som den främjar innovativa lösningar. Regeringen har därför slagit samman delar av Kommerskollegium, som har hand om statlig upphandling, med Upphandlingsmyndigheten. Därigenom kan effektivare utnyttjande av kompetens och förvaltning göras.

Inom ramen för detta utgiftsområde ligger även många mål med bekämpande av välfärdsbrottslighet och felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet. Det är av yttersta vikt både för tilliten till systemet och för förvaltningen av våra gemensamma skattepengar.

Under mandatperioden har det skett många förändringar inom utgiftsområdet och strukturen för statlig förvaltning. Regeringen har till exempel tagit bort sekretesslagar, för att myndigheter lättare ska kunna dela med sig av information och samverka bättre.

Herr talman! Under många år har den statliga förvaltningen vuxit i komplexitet. Nya uppdrag har lagts till, men gamla har sällan tagits bort. Myndigheterna har blivit fler, de administrativa processerna har blivit tyngre och kostnaderna har blivit större. Det är inte hållbart och framför allt inte effektivt.

Vår regering har jobbat för effektiviseringar på flera sätt. Ett antal myndigheter har slagits samman eller föreslås slås samman. Exempel på detta är Statskontoret och Ekonomistyrningsverket samt sammanslagningen av AP-fonder. Fler effektiviseringar är på gång. Statskontoret ska på uppdrag av regeringen analysera verksamheter och myndigheter ur ett effektivitetsperspektiv, redovisa effekterna av statliga åtgärder samt ta fram underlag för prövning av effektiviseringar.

Det är dags för en ny syn på statens roll, en syn där staten gör det den ska och gör det riktigt bra. Det ska vara kvaliteten på utförandet, inte storleken på budgeten, som avgör. Staten ska vara effektiv, inte bara stor. Staten ska vara modern och digital, inte fast i gamla strukturer. Staten ska vara till för medborgarna, inte tvärtom.

Digitalisering är ett område som lyfts fram i regeringens arbete med effektiviseringar och förenklingar. Digg, Myndigheten för digital förvaltning, ansvarar för att stödja och samordna vitaliseringen av den offentliga sektorn. De gör ett viktigt jobb med att stödja och sätta fokus på hur alla myndigheter kan jobba med att öka effektiviseringen med digitala hjälpmedel. AI är ett sådant.

Det är dock viktigt att AI inte bara blir ett digitalt hjälpmedel för befintliga processer. AI ska vara ett arbetsredskap i processförbättringar som kan ge konkreta effekter på vår samhällsstruktur.

Herr talman! Utgiftsområde 2 är kanske inte det mest uppmärksammade i budgeten, men det är kanske ett av våra viktigaste i sak. För att uttrycka det tydligt: Det offentliga Sverige ska inte vara större. Det ska vara bättre, mer effektivt, mer modernt och mer inriktat på resultat. Därför driver regeringen och Moderaterna en politik som fokuserar på kvalitet, inte kvantitet, och på medborgarnytta, inte myndighetsnytta. Vi gör mer med mindre, och vi gör det till gagn för dem som betalar: Sveriges medborgare.

Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar i dag skatteutskottets betänkande nummer 5 Ytterligare kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner. Detta är det tredje betänkandet i vad som kan kallas den tekniska trilogi som följer av OECD:s och G20:s internationella arbete mot urholkning av skattebaser, det som man brukar sammanfatta som BEPS och Pelare 2.

Låt oss titta på detta ur ett lite större perspektiv. I en alltmer globaliserad och digitaliserad ekonomi har många länder sett hur vinster flyttas från de länder där de faktiskt intjänats till lågskatteländer. Detta har skapat en snedvriden konkurrens, urholkat skattebaser och drivit på en skattekonkurrens som inget land vinner på i längden. OECD har uppskattat att världen förlorar hundratals miljarder dollar varje år på denna typ av verksamhet.

Det är mot den bakgrunden som över 135 länder enats om en historisk överenskommelse. Pelare 2, som vi behandlar i dag, handlar om att större koncerner ska betala minst 15 procent i skatt oavsett var i världen de har sin verksamhet. EU har ställt sig bakom detta, och Sverige har implementerat det i nationell rätt.

Herr talman! Den lagstiftning vi nu kompletterar är inte något som Sverige skapat i ett vakuum. Den är resultatet av kontinuerliga uppdateringar av OECD:s ramverk. Precis som de två tidigare paketen är även detta en nödvändig följd av nya riktlinjer som antagits internationellt, denna gång i juni 2024. För att Sverige ska ha ett regelverk som godkänns internationellt måste vi följa denna utveckling.

Moderaterna ser detta som en självklar del i att värna ordning och reda i skattesystemet och att delta fullt ut i internationella samarbeten mot skatteflykt. Sverige är ett litet, exportberoende land med många stora, internationella bolag, och det är därför av yttersta vikt, både för Sverige och för vårt näringsliv, att ha tydliga internationella regler inom detta område.

Herr talman! Jag vill kort nämna vad förslaget faktiskt innehåller. Vi gör justeringar på fem huvudsakliga områden.

För det första: regler för specialföretag för värdepapperisering, alltså företag vars enda uppgift är att hålla tillgångar som värdepapperiseras. Här klargör man vem som ska vara skattskyldig. Det handlar om att skydda kreditvärdigheten och skapa tydliga ansvarsförhållanden.

För det andra: Vi inför en mer detaljerad och internationellt harmoniserad metod för hur medräknade skatter ska fördelas mellan olika koncernenheter. Det är ganska tekniskt, men syftet är enkelt: att undvika dubbelbeskattning, felbeskattning och onödigt krångel.

För det tredje: Vi förtydligar hur förluster vid fasta driftsställen ska hanteras. Detta säkerställer att bara verkliga förluster efter kvittning påverkar tilläggsskatteberäkningen. Det är logiskt och rättssäkert.

För det fjärde: Vi gör nödvändiga justeringar gällande uppskjuten skatt. Fiktiva och särskilda uppskjutna skattefordringar behandlas på ett sätt som stämmer överens med OECD:s modeller. Återigen: Detta handlar om att undvika att företag missgynnas för att redovisningsstandarder och skattelagstiftning kolliderar.

För det femte: Vi förtydligar definitionen av delägarbeskattade enheter. Detta är avgörande för att bestämma vem som ska beskattas i en ägarkedja. Otydlighet här hade kunnat skapa reella problem för svenska koncerner.

Herr talman! Regeringens och Moderaternas linje är tydlig. Vi ska värna rättvis konkurrens. Vi ska skydda svenska skattebaser utan att lägga onödig börda på företag. Vi ska stå upp för internationella samarbeten där regelverken behöver vara lika för alla. Det är exakt det som detta betänkande bidrar till.

Herr talman! Att värna skattebaser är inte en fråga om höger eller vänster. Det är en fråga om ordning och reda och om att företag ska kunna konkurrera på lika villkor. Ett fungerande internationellt skattesystem är en grundläggande förutsättning för ett starkt svenskt näringsliv och för finansieringen av vår gemensamma välfärd. Regeringens förslag är både nödvändigt och väl avvägt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Sveriges framtida konkurrenskraft och välstånd bygger på tillgången på trygg, fossilfri och planerbar el. När nu industrin till stora delar ställer om till grön produktion ökar elbehovet dramatiskt, och utan ny kärnkraft riskerar både jobb och investeringar att gå förlorade.

Det är därför mycket positivt att se att flera svenska industriföretag nu går samman för att investera i ny kärnkraft. Det visar att näringslivet har förtroende för svensk energipolitik och vill vara med och ta ansvar för landets framtida elförsörjning.

Samtidigt är det viktigt att förstå hur riskbilden påverkas när flera stora industriföretag går in som delägare i ett kärnkraftsprojekt. Det handlar både om finansiella risker och om hur ansvar fördelas mellan stat, investerare och energibolag. Därför vill jag nu fråga finansmarknadsministern: Hur påverkas risken när fler industriföretag investerar i kärnkraftsprojekt i Sverige?

Fru talman! För några veckor sedan skrev rikspolischefen Petra Lundh och biträdande rikspolischefen Stefan Hector en debattartikel i Svenska Dagbladet om vikten av att bekämpa mängdbrottsligheten. I artikeln framgick att intäkterna från de så kallade vishingbedrägerierna har minskat med 40 procent sedan 2023. I förlängningen innebär detta mindre pengar som återinvesteras i annan grov organiserad brottslighet, som har att göra med vapen och narkotika, vilket påpekas i den senaste myndighetsgemensamma lägesbilden när det gäller organiserad brottslighet.

Även om trenden ser lovande ut finns det mycket kvar att göra. Min fråga till justitieministern är därför vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att se till att den goda trenden fortsätter och bedrägeribrottsligheten minskar.

Fru talman! Tack, ledamoten, för klargörandet om att välfärdsbrottslighet och företagande inte är samma sak. Jag tycker att detta är oerhört viktigt och inte går att poängtera nog i den här debatten. Ofta blir det en misstolkning – kanske med flit.

När det gäller vinster i välfärden är vinst i ett företag ett tecken på effektivitet. Att mer resurser går åt i en process gör inte nödvändigtvis att mer nytta genereras. Att kommunal verksamhet inte mäts med vinst är ett problem. Jag säger det jag började med att säga igen: Det vi borde ägna oss åt är kvaliteten i utförandet. Det är leveransen som är det viktiga, och att mäta leveransen. Det är att mäta resursåtgång med output. Det genererar en vinst.

Jag vänder mig mot alla delar där vi inte får kvalitet för pengarna, oberoende av om utförandet är privat, kommunalt eller regionalt. Problemet är att vi ägnar oss väldigt lite åt den regionala och kommunala effektiviteten och väldigt mycket mer åt att kräva att inga vinster ska utgå.

Jag växte upp i ett samhälle där vi kunde välja vilken skola vi ville, bara det var den statliga. Det fanns inga andra skolor att välja. Vi i vårt parti började resan med att man faktiskt skulle kunna välja skola. Vi kan ta Nacka som ett gott exempel. Jag tycker att detta är oerhört viktigt.

Att blanda ihop välfärdsbrottslighet, vinster och valfrihet tror jag är väldigt olyckligt. Jag tror att de flesta i vårt land vill kunna välja vilken läkare de ska gå till, och de vill välja utförare för hemtjänsten. Jag tror också att den hemtjänstpersonal som kanske bildar ett eget bolag för första gången ska kunna göra det och leverera nytta till de äldre i den kommunen.

Fru talman! Ledamoten Eva Lindh och jag hade nyss en debatt och diskussion angående välfärden, och det var några saker i ledamotens anförande som jag reagerade lite på.

Jag vill börja med att säga att vi är helt överens om att god kvalitet är det som är avgörande. Det är det vi ska sträva mot. God kvalitet i arbetet, oberoende av vem som gör det och oberoende av hur det görs, är målet för att leverera nytta till våra medborgare.

Jag håller naturligtvis också med ledamoten om att välfärdsbrottslighet aldrig kan vara acceptabelt. Det är tyvärr ett ökande problem, som regeringen tagit krafttag mot till exempel genom att införa en utbetalningsmyndighet för att hålla koll på vilka resurser som går ut i välfärden.

Det jag vänder mig emot är när ledamoten i sin retorik likställer vinster för företag med välfärdsbrottslighet. Jag vill påpeka att vinster för företag är grunden för all välfärd. Jag, och vår regeringskonstellation, tror på det fria företagandet även när det gäller välfärd och den typen av verksamhet. Utan vinster i välfärden, och utan vinster i samhället över huvud taget, kommer inte landet vidare – tror vi. Man kan möjligtvis ha en annan uppfattning om man är socialdemokrat.

Är det så att ledamoten föreslår att vi ska förbjuda allt privat utförande för att minska välfärdsbrottsligheten? Är det en riktig tolkning av ledamotens anförande?

Fru talman! Tack, ledamoten, för synpunkterna! Det var en väldigt bred palett av olika saker som jag ska försöka hantera på två minuter.

När det gäller beredning tror jag att ledamoten också förstår komplexiteten i denna förändring med tanke på att det under den tidigare regeringen hände absolut ingenting i fråga om det kommunala utjämningssystemet. Så jag håller kanske inte med om att detta är det viktigaste. På tal om detaljer kanske det är en detalj.

När det gäller bidrag och köer är det en ideologisk diskussion vi för. Jag tycker att den är rätt intressant. Man kan se hur köerna har ökat drastiskt och hur den regionala servicen här i Stockholmsregionen har sjunkit dramatiskt. Det är bara för att man av ideologiska skäl vill avveckla alla privata utförare och därmed öka köerna.

Man tar bort till exempel ätstörningskliniker därför att de har en privat utförare. Detta tycker jag i grunden är fel. Det drabbar våra medborgare. Det man ska diskutera är inte vinster i välfärden utan kvalitet och hur mycket resurser som går åt till olika saker. Kvaliteten för medborgarna är det absolut viktigaste. Vem som är utförare är sekundärt.

Jag tycker tvärtom att det är viktigt att det finns fler möjligheter att välja själv. Om man inte är nöjd med en typ av vård ska man kunna gå till en annan vård. Det är ett system som Socialdemokraterna inte vill ha. Vi har olika ideologisk grund. Socialdemokraterna hävdar att allt som är av privat karaktär är av ondo, och det tycker jag är något som vi bör diskutera.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Eva Lindh, för frågorna! Jag tycker som jag sa i mitt anförande att detta är oerhört viktiga frågor. Vi borde prata mer om både det här och det förra ämnet, statlig styrning.

När det gäller beredning är det kommunala utjämningssystemet oerhört komplext. Vad jag har hört finns det väldigt få individer i statlig och kommunal förvaltning som kan hela systemet. Att detta kräver en ganska långvarig beredning tror jag därför är ganska givet. Det är naturligtvis Regeringskansliet och samordningen som håller i den processen.

Jag vet inte och kan inte uttala mig om hur lång tid den processen kommer att ta. Jag kan bara konstatera att det under de åtta år som jag var kommunstyrelsens ordförande inte skedde många förändringar när det gällde det kommunala utjämningssystemet. Det har varit ett pågående problem för väldigt många kommuner under väldigt många år. Att lösa detta på kort tid kanske inte är alltigenom genomförbart. Det är också väldigt många viljor som drar åt olika håll i det här sammanhanget.

När det gäller riktade respektive gemensamma bidrag tror jag snarare, som jag också sa i mitt anförande, att svaret inte är att öka antalet bidrag. Jag tror att vi inom den statliga förvaltningen och inom kommunal sektor måste titta på hur vi kan omfördela resurserna på ett annat sätt. Jag tror att vi ska minska både de generella och de riktade bidragen men göra det billigare för kommunerna att skapa verksamheter.

Vi bygger till exempel pentryn i alla rum på särskilda boenden – det har vi alltid gjort. Men det är ingen som använder dem. Det första som händer när man öppnar ett särskilt boende är att man stänger av dessa pentryn så att de som har demenssjukdomar inte ska kunna använda dem. Vi fortsätter att göra detta, och det kostar massor av pengar. Men vi kan inte ändra på det.

Vi har väldigt mycket statliga regleringar som påverkar kommunernas ekonomi. Det borde vi rikta in oss mer på, inte på mer bidrag.