Adrian Magnusson

Fru talman! Det är glädjande att statsrådet är informerad om det. Vi kan alltid stå här och ha en hel debatt om vad som är regelbundenhet och vad som inte är det. Det är i varje fall inte de stora rederierna som bedriver regelbunden spårtrafik. Det kan vi väl ändå konstatera.

Precis som statsrådet sa finns det goda förutsättningar att med ganska kort varsel sätta igång järnvägstrafiken via Ystad-Swinoujscie. Det finns också anledning att diskutera att ha fler transportleder till kontinenten än bara mellan Sverige och Tyskland.

Polen är till exempel också medlem i Europeiska unionen och i Nato. Jag vet att statsministern ganska nyligen hade ett möte med Polens premiärminister och andra ledande företrädare runt omkring Östersjön. Det är klokt att vi värnar relationerna till Polen. Det är en viktig aktör vid Östersjön och även för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att statsrådet har varit i Ystad hamn tidigare, visserligen i en annan roll när han hade andra uppdrag. Jag vet att statsrådet har tidigare kollegor här i kammaren från sitt eget parti som bor i Ystad som jag tror att han har ganska bra kontakt med även i dag.

Min förhoppning är att statsrådet besöker Ystad hamn vid något tillfälle. Det tror jag kan vara bra. Statsrådet brukar inte göra sådana besök med undertecknad, och det hade jag kanske inte hade väntat mig heller. Om inte annat finns det säkert kristdemokrater från Ystad, bland annat den person som jag nämnde nyligen, som säkert tar emot statsrådet och genomför det besöket. Jag tror att det vore bra.

Det finns en oro kring formuleringarna, oavsett om statsrådet vill kommentera det eller inte, och vilka effekter de har. Jag känner mig betryggad av de svar som statsrådet gett här i dag. Statsrådet är åtminstone informerad. Jag hoppas att statsrådets svar också kan få spridning utanför den här kammaren.

Fru talman! Jag hade såklart blivit väldigt glad om det hade kommit nya besked i kammaren här i dag, men det var kanske inte det jag tänkte mig när jag klev in här för en stund sedan.

Som sagt är den här rapporten från Trafikverket i allra högsta grad bra. Jag tycker att det är bra att man bygger vidare på det uppdrag som den förra regeringen gav till Trafikverket.

Om vi nu ändå ska göra en liten historisk återblick: Den tidigare utredningen säger att järnvägsinfrastrukturen i Ystads hamn är intakt och att trafiken kan återupptas med kort varsel. Det gör inte den här nya utredningen, utan den säger mer eller mindre att förbindelsen är nedlagd. Jag förstår att statsrådet här i dag inte vill stå och kommentera olika enskilda formuleringar i Trafikverkets rapporter, men jag tycker att det är olyckligt när man skriver den typen av formuleringar. Det skickar även en konstig signal till marknaden.

Jag vet att Ystads hamn och flera andra hamnar har stort intresse av att få mer godstrafik via järnväg. När då en statlig myndighet väljer att formulera sig som att trafiken är nedlagd när det egentligen är så att det inte finns en transportaktör som driver regelbunden trafik på sträckan tycker jag att det blir olyckligt. Om det är någon från Trafikverket som bevakar den här debatten hoppas jag att de kan ta med sig detta inför framtiden. Det har för övrigt hänt en del sedan den här rapporten skrevs. Säkerhetsläget har förändrats radikalt.

Man kan alltid vara kritisk. Jag tycker personligen att just frågan om godstransporter på järnväg har behandlats styvmoderligt av ett antal regeringar av olika färg under ganska lång tid. Det har skett en stadig minskning av godstrafik via järnvägshamnar runt om i Sverige, och flera sträckningar har lagts ned på riktigt, vilket även den här rapporten konstaterar. Jag tror att det över hela det politiska spektrumet finns stor anledning att vara självkritisk. Man kunde kanske ha gjort mer tidigare för att stötta de här järnvägsförbindelserna.

I Skåne i dag har vi en situation där vi om Öresundsbron skulle slås ut av olika anledningar, av vilken anledning som helst egentligen, inte har någon fungerande järnvägsled ut på kontinenten förutom Trelleborgs hamn. I Trelleborg står kommunen i huvudsak för kostnaderna för att hålla den intakt.

Det kostar även att driva färjetrafik via järnväg. Det har rederierna framfört vid ett antal tillfällen. Jag har själv medverkat vid ett antal seminarier där just den frågan har lyfts fram. Därför är det bra om man kan bredda perspektiven och lyfta in fler hamnar i detta. Då är Ystad hamn en sådan hamn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen trycka på att det är väldigt olyckligt när den här typen av frågor framställs på ett inkorrekt sätt. Det skapar oro och förvirring. Det är helt enkelt inte bra.

Jag vet att Ystad hamn aktivt letar efter aktörer som kan bedriva regelbunden godstrafik utöver den trafik som väl ändå har blivit ganska regelbunden gällande renovering av tågset och liknande. Det vill jag påstå utifrån mina kontakter med Ystad hamn. Men det är klart att det inte är en transportaktör som bedriver trafik på det sätt som Unity Line, Polferries och liknande gör.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. När jag förberedde den här debatten i går och läste min fråga på nytt insåg jag att jag kanske varit lite polemisk och konfliktsökande i frågeställningen. Jag söker gärna konflikt i frågor där det uppstår olika intressen hos mig och statsrådet och där det finns tydliga ideologiska skillnader. Men liksom statsrådet tror jag att vi är ganska överens i den här frågan egentligen; redundansen gällande transporter av gods på järnväg till kontinenten behöver stärkas.

Det finns trots det några frågetecken som bör rätas ut. Det är därför jag har skrivit den här interpellationen.

Statsrådet hänvisar i sitt svar till den rapport som gjorts av Trafikverket gällande Trelleborgs hamn och dess järnvägsförbindelse. Jag vill inledningsvis vara mycket tydlig på en punkt: Min avsikt med den här interpellationen är inte att ställa Trelleborgs hamn mot Ystads hamn. Jag välkomnar att det har utretts om staten ska ta ett större ansvar för att säkra Trelleborgs järnvägsförbindelse. Jag tror att det stärker redundansen för godstransporter, inte bara för södra Skåne utan för hela Sverige.

Fru talman! Det som däremot har väckt uppmärksamhet är hur Trafikverket behandlar Ystads hamn i den här utredningen. Som statsrådet var inne på lyder andra meningen i utredningens uppdrag: "Utöver detta har uppdraget innefattat att analysera och redovisa övriga långsiktiga redundansalternativ, med eller utan tågfärjor samt analysera behovet av ett stöd." Det handlar alltså om att titta på andra alternativ utöver tågfärjeförbindelsen Rostock-Trelleborg. Det står i utredningen att Ystads järnvägsförbindelse är nedlagd, men det stämmer helt enkelt inte. Jag har själv sett den otaliga gånger och vet att den används. Exempelvis transporteras tåg till Polen för renovering, även X2000-tåg. Jag vet att polska rederier är intresserade av att i framtiden kunna använda järnvägsförbindelsen för godstransporter. Den är alltså allt annat än nedlagd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverkets utredning skapar därför flera frågetecken som i sin tur skapar förvirring och oro. Vill man stärka redundansen för godstransporter på järnväg tror jag att det är både klokt och lämpligt att ta med Ystads hamn i en sådan bedömning, och då med korrekta förutsättningar. Annars riskerar det att uppstå en situation där man lägger äggen i två korgar när man hade kunnat lägga dem i tre - eller kanske ännu fler, men i dag är det Ystad vi pratar om.

Jag vet att statsrådet har fått en tämligen detaljerad skrivelse från Ystads hamn där de här frågorna lyfts fram. Jag vet inte om infrastrukturministern har varit i kontakt med Ystads hamn, men min förhoppning är att det sker i närtid om det ännu inte har skett.

Fru talman! Vi behöver stärka redundansen för godstransporter till kontinenten. Det har vi konstaterat flera gånger här i dag att vi är överens om. Jag hoppas att regeringen, de här felaktigheterna i Trafikverkets rapport till trots, kan inkludera Ystads hamn i de resonemang som förs framöver. Vi får väl se i framtiden om man kommer att utgå från Trafikverkets rapport eller ge andra regeringsuppdrag till Trafikverket. Jag tror av flera skäl att det vore gynnsamt att ta en extra titt på Ystads hamn, framför allt för att ännu bredare säkra upp redundansen, som vi så många gånger har konstaterat att vi är överens om.

Det jag inte riktigt förstår av interpellationssvaret är hur regeringen ställer sig till att inkludera Ystads hamn i det här arbetet. I och med den olyckliga formuleringen i Trafikverkets rapport skulle jag önska att frågetecknen kunde rätas ut lite. Jag har en stilla önskan och förhoppning om ett förtydligande i det avseendet.

Herr talman! Det är glädjande att höra att arbetsmarknadsministern tycker att det här är en angelägen fråga och att han tar den på stort allvar. Arbetsmarknadsministern avslutade ju sin föredragning, eller vad man ska kalla det, med att nämna en konkret åtgärd. Det är väl bra, men med den här mängden arbetslösa ungdomar kommer det att behövas betydligt fler åtgärder än den som arbetsmarknadsministern nämnde här.

Det här är en fråga som är mycket allvarlig. Kan arbetsmarknadsministern nämna några fler åtgärder?

Herr talman! 45 000 unga är inskrivna hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning är 24,4 procent av de unga mellan 18 och 24 år arbetslösa. Det är en mycket hög siffra, en av de högsta i hela EU.

Detta kan inte ses som något annat än ett misslyckande. Arbetslöshet är nedbrytande och skadligt både för individen och för samhället, men bland just unga får det ses som särskilt skadligt. Förutom att det gör det omöjligt för unga att exempelvis teckna ett hyreskontrakt innebär arbetslöshet att man aldrig får känna den frihet som en löneinsättning på bankkontot trots allt innebär. Detta får unga att tappa hoppet.

Det är samhällets ansvar att ge unga en känsla av frihet och en stämning av hopp. Vad säger arbetsmarknadsministern till alla de unga som i detta nu är arbetslösa?

Frågestund

Herr talman! I det senaste inlägget fick vi höra energi- och näringsministern, vice statsministern, som ledamoten Fundahn sa, svartmåla Sveriges energisystem. Det var tydligt och uppenbart, enligt min uppfattning.

Då hade det varit ärligare att säga att frågan om att stå för landanslutning eller inte är oviktig, att man inte vill ha mer havsbaserad vindkraft in i systemet. Det hade också varit en lösning att säga att det inte är havsbaserad vindkraft som gäller utan att det är den linje som Marianne Fundahn antydde, nämligen subventioner av kärnkraft, som är vägen framåt. Även andra kraftslag kan vara aktuella, men det är framför allt fråga om kärnkraft.

På något sätt kan vi stå här och fråga oss om staten ska ta ut en avgift för landanslutning eller inte. Men det blir tydligt att frågan är irrelevant eftersom det inte är vad man vill ha.

Skulle man däremot säga att man vill ha havsbaserad vindkraft, varför kan man inte se till att Kriegers flak, som i stort sett kan producera energi inom bara några år, producerar el till systemet?

Det är en konstig diskussion där man försöker hålla två saker i huvudet samtidigt.

Om regeringen anser att det inte ska komma in mer havsbaserad vindkraft i energisystemet - ja, men säg då det! Säg att det är kärnkraft som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi är två interpellanter i den här debatten, men det gick knappt att förstå av statsrådets svar. Jag lyckades väl provocera statsrådet så till den milda grad att det var jag som fick respons på mitt inlägg - må så vara.

Energipolitiken och den energipolitiska debatten präglas av historia. Man vill ofta prata om vad som har hänt, vad som har sagts och vad som har gjorts i stället för vad man vill göra framåt och hur man ser på sitt ansvar som regeringsföreträdare här och nu. Ibland verkar det viktigare att använda sådana här frågor som politiska slagträn i stället för att faktiskt lösa människors problem.

Ledamoten Fundahn nämnde att 200 000 jobb hotas nu när den här vindkraftsparken inte kommer på plats. Det var ju inte jag och Marianne som sågs hemma hos henne i Trelleborg och tänkte att vi drar till med siffran 200 000, utan det är Sydsvenska Handelskammaren som har kommit fram till det. Att elen blir 40 öre dyrare per kilowattimme på grund av att den här havsbaserade vindkraften inte kommer på plats är inte heller en siffra som vi har kommit på; den har ju kommit någonstans ifrån.

Frågan om färdigställandet av Kriegers flak har inte blivit mindre akut sedan regeringen valde att lägga en död hand över energiproduktionen i hela södra Östersjön. Här har vi en park som i stort sett är redo att börja tas i drift om fyra år. Ändå bestämmer man genom principiella, ideologiska ställningstaganden att den inte ska byggas.

Statsrådet säger i sitt svar att "på kort sikt, fram till 2030 till 2035, är det framför allt effekthöjningar inom vattenkraft, kraftvärme och befintlig kärnkraft samt en utbyggnad av landbaserad vindkraft och solkraft som kan möta ett ökande elbehov". Vattenfall har själva sagt att den här parken kan börja producera 2028 och stå helt färdig 2030.

Nu får jag väl vara beredd på en ingenjörspolitisk redogörelse i nästa inlägg; det brukar vara så. Energi- och näringsministern har begripit något som vi andra inte har gjort; det är den gängse gången.

Jag tycker att det blir ganska tydligt att regeringen sätter politik och principer framför vad som är bäst för elområde 4 och södra Skåne. Det är inte första gången, och det är förmodligen inte heller sista gången. Det verkar snarare vara kutym än misstag.

Det verkar inte finnas något intresse av att lösa de problem som finns i Skåne. Vi får helt enkelt se hur skåningarnas elräkningar ser ut 2028, 2029 eller 2030. Det verkar inte som om Kriegers flak kommer att stå färdigt. Jag tycker att det blev ganska tydligt här i svaret att regeringen inte är intresserad av att ändra sitt beslut kring anslutningen av Vattenfalls havsvindspark vid Kriegers flak.

Det är bara att beklaga att man inte lyssnar på Teknikföretagen, Sydsvenska Handelskammaren, elkonsumenter, skånska politiker, kommunala företrädare, regionala företrädare och alla andra i Skåne som säger att det vore väldigt önskvärt om den här havsvindsparken kom på plats.

Fru talman! Energi- och näringsministern har här i dag lagt ut texten och resonemangen kring de frågor som jag har ställt. Jag skulle egentligen kunna sammanfatta dem mycket kortare än vad som precis gjordes i talarstolen mitt emot mig.

Första frågan var: Är ministern och regeringen beredda att ompröva sitt beslut att inte stå för kostnaden för landanslutning gällande havsvindkraftsprojekt? Där är svaret nej.

Den andra frågan var: Om inte, hur kommer ministern och regeringen att kompensera skåningarna för bortfallet i elproduktion till följd av Vattenfalls beslut att pausa havsvinkraftsprojektet vid Kriegers flak? Där är svaret: inte alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är faktiskt så - och det hoppas jag att det inte råder någon diskussion om - att Kriegers flak fullt utbyggd bidrar med 2,7 terawattimmar el per år från 2030, som precis sades här. Det är, precis som också sades, el till en halv miljon hushåll i Skåne. Jag hoppas att det inte heller råder några som helst tvivel om det, energi- och näringsministern.

Fru talman! Denna regering har väldigt enträget försökt ge sken av att det nu händer saker i energipolitiken. Under valrörelsen 2022 i Skåne lovades det mer energiproduktion och att den snabbt skulle komma på plats. Det lovades också ett högkostnadsskydd före jul. Oärligt, skulle man kunna kalla det.

Hur det blev med högkostnadsskyddet vet vi alla - det blev ingenting. Men man skulle ju kunna tänka sig att det skulle kunna bli något av energiproduktionen. Här skulle regeringen kunna kliva fram och säga: Nu ser vi till att få el på plats till skåningarna - och det väldigt snabbt.

Regeringen skryter gärna om att man har gett tillstånd till två vindkraftsparker till havs. Det är inget fel i det; det är välkommet. Men som ledamoten Fundahn sa: Det gör ingen skillnad om det inte byggs någon havsvindkraft.

Vindkraftsparken vid Kriegers flak, som skulle kunna ge väldigt mycket el till 2030, låter regeringen med berått mod bara förvandlas till noll och intet. Det är faktiskt ganska häpnadsväckande när man tänker på det - eller tänker till lite - framför allt när man som jag stod i debatterna i Malmö, Lund, Ystad eller var det nu kunde vara i Skåne och hörde ministerns partikamrater gasta om mer elproduktion nu och att det skulle gå snabbt. När regeringen väl får chansen att se till att det skapas mer energiproduktion - dessutom snabbt - går den i stället in och lägger fälleben för den energiproduktionen.

Det kan finnas två anledningar till detta. Den första är det som jag tycker att man kan utläsa av svaret: att det är marknadsliberala hänsyn som spelar in. Det är då viktigt att plötsligt bli en hårdför ideolog och ta ett kliv tillbaka från att öka energiproduktionen för skåningarna. Det är ett ställningstagande man kan göra, men i så fall utgår jag från att de marknadsliberala principerna kommer att genomsyra hela energipolitiken, från norr till söder, och alla kraftslag och inte bara energipolitiken för skåningar och havsvindkraftsparker.

Den andra möjliga orsaken är att aversionen mot vindkraft är så stark att alla försök att bygga ut den, till och med till havs, stoppas eller i alla fall möts med njugghet och likgiltighet.

Vi vet att det finns företrädare för regeringsunderlaget som i det närmaste får kväljningar, alltså fysiska kväljningar, bara av tanken på vindkraft. I så fall är skälen inte typiskt ideologiska utan snarare principiella.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag uppmana energi- och näringsministern att släppa de ideologiska skygglapparna eller de principiella ståndpunkterna eller vad det nu är och se till att det skapas mer energiproduktion i Skåne. Man kan göra en rent kostnadsmässig kalkyl: Vad kommer det att kosta Skåne och skåningarna om denna investering inte görs? Förutom detta med jobb och tillväxt kommer det att gräva hål i skåningarnas plånböcker. Vill ministern det?

Fru talman! Sverigedemokraternas närvaro i kammaren pekar ändå på att man känner ett ansvar för krisen och att den måste bemötas. Det bör ändå noteras.

Jag hoppas att skåningarna lyssnar på borgerlighetens representanter i kammaren i dag och tar in vad de säger. Det verkar finnas ett brett stöd för att sjukvårdspolitiken i Skåne är god. Jag har aldrig märkt det stödet, men jag har uppenbarligen missat de skåningarna.

Jag vill påpeka för ledamoten Eskilandersson att det inte är jag som lägger ned logopedimottagningen i Ystad, utan det är Sverigedemokraterna i Region Skåne som gör det. Det är inte jag som gör det. Trots att det verkar vara viktigt att ta till anekdotisk bevisföring och berätta om sina personliga erfarenheter läggs mottagningen ned av partikamraterna till distriktsordföranden för Sverigedemokraterna i Region Skåne. Det kan ju låta bra. I stället för att bråka med mig - det kan bli lite pinsamt - kan man ta två minuter och lyfta på luren, ringa till Skåne och säga att logopedin i Ystad inte ska läggas ned. Det verkar viktigt, och det är ett tips från mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ofta mycket ord i välfärdspolitiken från borgerlighetens representanter. Det är mycket ord, och man påstår sig vurma för sjukvården, skola, omsorg, välfärd och så vidare. Men det är inte en prioriterad fråga för svensk borgerlighet, och det kommer aldrig att vara det. Det framkommer inte minst i budgetförslaget när skatten sänks för de allra rikaste i stället för att satsa pengar på sjukvården.

Det finns ytterligare ett exempel i Skåne. När sjukvården i Ystad monteras ned bit för bit kan man undra vad Sverigedemokraterna i sydöstra Skåne gör för att driva regionala frågor. Man ger sig på privata konstsamlingar på Sjöbo vårdcentral, och det säger väl någonting om var prioriteringarna ligger även hemma i Skåne.

(Applåder)

Fru talman! När det handlar om sjukvårdspolitik blir det ofta fokus på personalen inom sjukvården och de äldre som utgör den stora patientgruppen. Det är inte konstigt, dels på grund av just detta, dels för att det är ganska tacksamma grupper att spara in och göra ekonomiska nedskärningar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Personalen inom vård och omsorg kämpar oftast på. De klagar sällan utan gör sin plikt. Äldre är lite likadana. De biter ihop och kämpar på. De klagar sällan utan tänker att det är så här det får vara när de till exempel skickas runt mellan olika vårdinstanser i hela Skåne. Sjukvårdspolitik är dock mer än det och berör så många fler än personalen och äldre, även om detta är viktiga grupper som såklart drabbas hårt av regeringens sjukvårdspolitik.

Sjukvårdsfrågan är också den viktigaste frågan för unga. Nedskärningar kan drabba även dem, och det finns det faktiskt väldigt konkreta exempel på. På lasarettet i Ystad, där jag kommer ifrån, avvecklar man nu logopedin för barn och unga för att spara pengar. I det högerstyrda Region Skåne drabbas alltså de allra mest utsatta barnen av nedskärningarna, utöver personalen på logopedin som såklart också drabbas.

I Ystad är det 100 barn som står i kö för utredning, barn som redan har ganska dåligt självförtroende på grund av tal- och skrivsvårigheter och som redan nu löper ganska stor risk att halka efter i skolan. Detta gör också att risken att dessa barn och unga ska hamna på glid är ganska stor.

Med det här beslutet kommer föräldrar och barn från sydöstra Skåne att tvingas åka över hela Skåne, vilket gör detta till en ganska uppenbar klassfråga. Vilka har råd att ta ledigt en hel dag för att ta sina barn till logopedin i Helsingborg eller Malmö? Ystads Allehanda har i dag en artikel om föräldrar som nu tvingas ta ledigt hela dagar för att just deras dotter ska få stöd av logoped.

Statsministern lovade att ingen skulle sägas upp i sjukvården. Jag tror att många förstår att statsministerns ord och löften väger ganska lätt. Statsministern pratade i sin regeringsförklaring om en ljusning för Sverige, men jag tror att barnen med läs-, tal- och skrivsvårigheter i sydöstra Skåne har svårt att uppfatta den där ljusningen för Sverige.

I går var jag på ett annat evenemang där jag hörde barnrättsministern hylla barnkonventionen och prata om att den är svensk lag. Barns bästa i det här fallet och i sjukvårdspolitiken i övrigt kan man ju verkligen resonera kring.

Regeringens och Sverigedemokraternas, eller den samlade borgerlighetens, sjukvårdspolitik i kombination med de högerstyrda regionernas sjukvårdspolitik runt om i Sverige slår hårt mot personalen, mot äldre och i Ystad till och med mot de barn och unga som har det allra svårast i samhället. Det finns något särskilt cyniskt över detta.

Det är också en påminnelse för alla oss som bor ute i landet om att den politik som bedrivs från Stockholm av den svenska högern ned till Malmö och som sipprar ut till andra regioner slår mot personalen i sjukvården och alla åldersgrupper, i det här fallet inte minst mot barn och unga med läs-, tal- och skrivsvårigheter.

Det finns något särskilt cyniskt över detta.

(Applåder)

Fru talman! Att en så pass tydlig försämring slår mot den åldersgrupp som i så stor utsträckning utgörs av studenter måste ändå anses vara relevant att lyfta fram i en sådan här debatt. Jag kan inte förstå hur det inte kan vara det. Men jag får acceptera att socialministern inte vill prata om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill leda i bevis att det är ett mönster att regeringen hela tiden riktar in sig på studentgruppen och gör försämringar för just den gruppen. Som sades här precis innan av ledamoten Vikström finns det en utbredd oro inom åldersgruppen för vad det kommer att leda till.

Det är ganska många studenter som har tandvårdsinsatser. De känner nu en oro för vad som kommer att hända i framtiden. Vad kommer att hända om jag skulle behöva tandvård? Hur kommer det att påverka min privatekonomi?

Som jag sa kan en utdragen tand kosta nästan 8 000 kronor. Det har funnits kostnader på 13 000 kronor. Vi har en situation i Sverige där hyrorna stiger, och vi har en skenande bostadsbrist. Det är klart att det påverkar. Politik hänger ihop. Det är vad jag försöker att leda i bevis här.

Socialministern vill förminska det till att jag vill skapa content. Jag får då ännu mer bevis på hur regeringen ser på åldersgruppen studenter. Den utgörs i ganska stor utsträckning av gruppen i åldern 19-23 år.

Det hade gått att göra både och. Det hade gått att inte sänka skatten med 30 000 kronor för till exempel landets ministrar och de allra rikaste. Eller man hade till exempel kunnat göra som har efterfrågats här, att flytta över pengar till regionerna. Det hade åtminstone gått att göra.

Men det är viktigare att sänka skatten med 4,7 miljarder kronor för de allra rikaste. Som vi fick höra här är det tydligen viktigare att göda den privata tandvårdsmarknaden än att se till att regionerna får de resurser som de behöver.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för interpellationen, som berör ett viktigt ämne och ett förslag som kommer att få ganska stor inverkan på ganska många unga människors privatekonomi. Interpellationen berör i huvudsak finansieringen för regionerna och hur de ska kompenseras för de ökade kostnader de nu får. Det är en viktig fråga. Vi har ju i det här landet en sjukvårdskris som regeringen har tryckt ned i halsen på landets regioner och i slutändan på patienter och personal inom sjukvården.

I retoriken och framställningen av det här förslaget har man från regeringens sida i någon mening ställt grupp mot grupp. Jag har reagerat ganska starkt på det. Man har mer eller mindre sagt att landets unga måste få det sämre för att landets äldre ska få det bättre. Det är ett ganska märkligt budskap att en grupp måste få det sämre för att en annan ska få det bättre.

Det som gör detta ännu märkligare är att regeringen lägger lika mycket pengar på att sänka skatten för de allra rikaste. 4,7 miljarder kostar det att ge ministrarna själva 30 000 kronor mer om året. Det är inga problem. Men att ge landets 19-23-åringar fri tandvård finns det tydligen inte pengar till.

Fru talman! Det här är tyvärr bara ett i raden av studentfientliga förslag som regeringen lägger fram. Bostadsministern, socialministerns partikamrat, har stoppat allt bostadsbyggande och har inte gjort mycket för att det ska komma igång igen - ingenting, skulle jag vilja påstå. Det har lett till att boendesituationen försämrats ännu mer för landets studenter, och den var knappast rosenskimrande innan. Det är fler studentstäder än tidigare som inte klarar av att tillhandahålla bostäder åt studenterna under den första termin de pluggar. Det är dåligt, och det är en direkt följd av regeringens politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I den budgetproposition som överlämnades till riksdagen i går kan man utläsa att regeringen också skär ned på anslaget till studentinflytande. Det är inte första gången studentkårerna får den smällen. De blir av med 20 miljoner kronor 2026. Den tidigare utbildningsministern har många gånger uttryckt sig nedlåtande om studenters engagemang, så det kanske inte förvånar. Vidare kommer regeringen att sänka takbeloppet på lärosätena med 217 miljoner kronor nästa år, vilket kommer att slå mot studenters utbildningar. Larm har redan kommit om att den lärarledda undervisningstiden sjunkit rejält på grund av att det sparas pengar, inte minst på exempelvis Stockholms universitet.

Nu kommer alltså nästa slag mot landets studenter, när den fria tandvården stryks. I stället ska skatten sänkas för dem som tjänar allra mest i det här landet. Hade regeringen verkligen velat förbättra välfärden hade man inte behövt låta landets studenter, en grupp som minst sagt redan har det tufft, stå för notan. Exempelvis kan en utdragen tand kosta 7 705 kronor, medan CSN ger 13 156 kronor. Om en student råkar ut för detta hade nog de där 30 000 kronorna som ministrarna ger sig själva i skattesänkning suttit ganska fint.

Jag tror att det är många äldre där ute som mer än gärna hade sett att det här landets allra rikaste inte fått en skattesänkning utan att i stället deras barnbarn inte behövt välja mellan att gå till tandläkaren och att betala hyran. De vet nämligen att deras barnbarn som pluggar på något av landets universitet har det ganska knapert. Men det kan ju också vara så att studenterna inte har råd med lägenhet. Det är inte säkert med den här regeringens bostadspolitik.

Fru talman! Regeringens studentpolitik lämnar verkligen mycket att önska. Det här förslaget visar att man fortsätter på den inslagna vägen. Det är en stor besvikelse.

Fru talman! I måndags dog en 25-åring på en byggarbetsplats i Hyllie i Malmö. Han störtade 30 meter ned för en byggställning och slog ihjäl sig. Det var det tjugonde dödsfallet på svensk arbetsmarknad i år och det femte inom bygg och anläggning. Det är alltså i stort sett en person i veckan som dör på sitt jobb i Sverige år 2024.

Mönstren i Malmö är desamma som innan. Det är stora byggföretag utan egna anställda, massor av underentreprenörer och skyddsombud som inte ges förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag. Det finns mycket regeringen kan göra för att se till att byggnadsarbetare och andra ska få träffa sin familj på kvällen igen. Vårt initiativ om en kriskommission inom byggbranschen röstade regeringspartierna och Sverigedemokraterna ned, och det har inte kommit så mycket annat från regeringen därefter.

En 25-årig kille störtade 30 meter ned från en ställning. Det är fruktansvärt. Vi behöver inte fler konstateranden av detta, utan vad vi behöver är handling. Vad gör regeringen så att folk inte ska dö på jobbet?

Herr talman! Jag tror också att den dag då alla dessa digitala tjänster och hela Sverige täcks av 5G-nätet kommer att vara en bra dag för Sverige. Det kommer att möjliggöra helt andra lösningar än vi har i dag. Men vi är inte där. Det är bara att konstatera detta.

Det är en ganska stor förändring som genomförs. Det är en genomgripande förändring av många tjänster som finns ute i landet, och det finns ingen konsekvensanalys av det. Man har informerat - det har jag förstått - och det är ju jättebra, men det finns ingen konsekvensanalys. Vi vet inte ens när nedsläckningen kommer att ske. Det kan vara så att människor en dag plötsligt upptäcker att deras hemlarm inte fungerar. Vad ska de göra då?

Det finns ingen analys av vad som kan komma att ske. Det är detta som bekymrar mig.

PTS ska följa avvecklingen, säger statsrådet i sitt svar. Det är alltså efter att avvecklingen redan har ägt rum och hemlarmen och trygghetslarmen har slutat fungera. Jag frågar ju efter förarbetet, inte vad som ska ske när nedsläckningen redan är på gång. Det är inte detta som är mitt fokus i interpellationen, utan det är just konsekvensanalysen inför nedsläckningen.

Jag kan bara konstatera att det inte finns någon konsekvensanalys när det gäller nedsläckningen av 2G- och 3G-näten. Vi vet inte vad som kommer att hända. Vi får väl hoppas att Sveriges företag, enskilda, myndigheter och organisationer håller tummarna den dagen nedsläckningen sker och hoppas att skadan inte blir alltför stor.

Jag tackar för debatten.

Herr talman! Då kan jag informera statsrådet om att Frankrike kommer att stänga sitt 3G-nät tidigast 2029. Nederländerna har inget slutdatum för sitt 2G-nät eller sitt 3G-nät, och i Schweiz hade man ju inget utbyggt 2G-nät från början, så det blir inte samma utmaning som här i Sverige, där vi har så många tjänster uppkopplade till 2G- och 3G-näten.

I Region Skåne finns det uppgifter om att det i dag är 200 000 trygghetslarm som är kopplade till 2G- och 3G-näten, och näten ska stängas nästa år. Det är ju en utmaning, för att uttrycka det diplomatiskt.

Finland har valt att skjuta upp sin nedsläckning till 2029, för man ser att det finns många utmaningar. LRF pekar på att många jordbruks- och skogsbruksmaskiner är kopplade till 2G- och 3G-näten, framför allt 2G-nätet.

Man har alltså ingen konsekvensanalys. Man verkar tänka: Vi kör och ser hur det går! Det blir nog bra. Förhoppningsvis löser det sig. Och om det inte gör det - ja, det var ju trist!

Jag saknar en konsekvensanalys och ett samlat grepp kring frågan, och jag upplever att många andra också saknar det: Vad blir konsekvensen av nedsläckningen? Man kan väl inte prata med operatörerna om man skulle se att det blir orimliga problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också e-call-funktionerna, som jag talade lite om innan. Det kanske blir en situation där man i Danmark kan ha i gång sitt e-call-system, men på andra sidan Öresundsbron, i Skåne, fungerar det inte längre, för där är 2G- och 3G-näten avvecklade. Det skapar utmaningar för integration och liknande i den delen av Sverige, och likadant vid gränsen mot Finland.

I dag finns det ganska många hem och företag på landsbygden som inte har tillgång till annat än 2G-nätet. Det finns inte ett utbyggt 5G-nät. Jag ska förstås medge att det har hänt en del på det området på sistone. Vi ser att utbyggnaden av 5G nu tar fart, men vi är inte i mål. Vi har inte en situation där 100 procent av Sveriges yta är täckt av 5G, och det kommer vi förmodligen inte att ha 2025 heller.

Dessutom vet vi inte vad detta kommer att kosta. Ska alla de 200 000 trygghetslarmen i Region Skåne bytas ut är det en ganska stor kostnad. Det finns ingen samlad konsekvensanalys, utan tanken verkar vara som jag sa: Vi kör! Det blir nog bra! Vi får se vad som händer, och vi kan komma sedan och lösa det, kanske.

Det kanske man kan. Men då skulle väl statsrådet kunna redogöra för det?

Min fråga var: Kan statsrådet garantera att det finns en konsekvensanalys? Nu får jag en allmän uppläxning om socialdemokratisk politik. Det är alltid kul när man får det av borgerliga statsråd: Det här gjorde inte ni, så här tycker ni, och så här är det! Det är nästan som om jorden kretsar kring socialdemokratin.

Jag frågade om det fanns en konsekvensanalys. Jag upplever att det inte finns någon sådan. Då är svaret alltså att det får gå som det går, eller har jag missuppfattat något?

Herr talman! Först ett tack till statsrådet för svaret! Det var ett utförligt svar på min fråga om huruvida det har gjorts en konsekvensanalys av nedsläckningen av 2G- och 3G-näten, detta för att enskilda personer, myndigheter och företag inte ska utsättas för onödiga risker när näten släcks ned nästa år. Sverige är först ut i EU med att släcka ned sina 2G- och 3G-nät.

Låt mig vara oerhört tydlig på en punkt. Vi ska omfamna utvecklingen. Vi ska ta den till oss, och vi ska välkomna den. Vi ska ligga i framkant av den tekniska utvecklingen och ta vara på alla dess möjligheter. Det är givetvis självklart att vi ska bygga ut 5G-nätet och nästa generations nät och se till att vi använder de näten så mycket som möjligt.

Samtidigt är det så, vilket statsrådet säkert vet, att det svenska 2G- och 3G-näten är väl utbyggt och använt. Det finns många tjänster som är uppkopplade mot de näten, exempelvis många av detta lands villalarm. Men det gäller även kortterminaler, hisslarm och överfallslarm. Det gäller inte minst e-call-systemen i landets bilar som rullar ute på vägarna. Det är de som ringer upp SOS Alarm när något har hänt. De riskerar att bli helt verkningslösa om nätet stängs ned.

Herr talman! Det hade behövts en konsekvensanalys av vilka risker som finns för liv, hälsa, egendom och kanske andra värden och vad vi gör för att förhindra de riskerna. Men i svaret framkommer det inte att det har gjort någon sådan analys inför nedsläckningen, och det är lite anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet lyfter fram att förändringsprocessen är nödvändig. Som jag tidigare har konstaterat är vi helt eniga om detta. Vi kan inte ha föråldrad teknik om Sverige ska ligga i digitaliseringens framkant. Samtidigt säger statsrådet i sitt svar att övergången ska ske på ett ansvarsfullt sätt.

Denna övergång utan att göra någon konsekvensanalys, där Sverige är det första landet i EU att göra den övergången, är något hastig. Statsrådet lyfter fram att det har pågått en informationsinsats från PTS sedan 2020 och att det därmed inte är en snabb övergång. Det är givetvis ett resonemang som man kan föra.

Det beräknas finnas cirka 720 000 hemlarm i Sverige. En majoritet av dessa är fortfarande uppkopplade till 2G- och 3G-näten. När det gäller butikslarmen är det en ännu större del än så. Om den tekniska övergången ännu inte har skett och näten släcks ned nästa år vill jag ändå påstå att det är en tämligen snabb övergång.

Herr talman! Det finns ingen direkt motsättning i att hålla igång åtminstone en liten del av 2G-nätet under en övergångsperiod. Det har bland annat Ericsson sagt skulle kunna ske. Jag tror att varken jag eller statsrådet ifrågasätter bolaget Ericssons kunskaper och kompetens i den här typen av frågor. Det skulle kunna vara ett sätt att åtminstone minska riskerna för stora delar av det mot 2G- och 3G-näten uppkopplade Sverige när näten släcks ned.

Nedsläckningen beräknas ske nästa år. Det upplever jag att statsrådet vidimerar här. Det verkar inte finnas någon konsekvensanalys gjord för Sverige. Det är lite synd, eftersom det finns vissa risker som jag har pekat på.

Är statsrådet villig att uppdra åt exempelvis Post- och telestyrelsen eller annan lämplig myndighet att göra en konsekvensanalys, eller kommer vi att få invänta 2025 och sedan därefter få se vad som händer?

Kommer vi exempelvis att hamna i en situation där hemlarmen runt om i landet från Ystad, där jag bor, till Haparanda, där vissa andra bor, plötsligt slutar att fungera?

(Applåder)

Fru talman! Varje vecka ser vi exempel på hur marknadsmisslyckandena skadar vårt land inom olika områden. Vi har sett hur kriminella utnyttjar marknadslösningar för att driva exempelvis vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Vi har hört Säpo varna för att barn radikaliseras i privata förskolor och skolor. Under pandemin såg vi alla hur brist på lagerhållning och en alltför privatiserad vård försvårade då vi behövde ställa om för att vårda alla covidpatienter. Förra året slogs rekord i tågförseningar, och på det har vi nu ett stort antal haverier på våra vägar.

Vi socialdemokrater ser detta och kan bara konstatera att det är dags för en ny riktning för Sverige.

Hur ser socialministern på marknadiseringen inom sjukvården och apoteksmarknaden? Vad är han villig att göra för att åtgärda de problem som lyfts fram?

Fru talman! Det var trevligt att höra att om man fortsätter driva på får man bättre och bättre svar. Det ska jag ta med mig till debatter med andra statsråd; det kan jag lova försvarsministern! Det behöver man inte bekymra sig för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gläder mig att höra att ambitionen lever kvar. Det finns fortfarande en ambition att ha en dialog mellan Försvarsmakten, organisationer, andra myndigheter och aktörer. Det är positivt att vi har fått det klargörandet i dag.

Jag tycker också att det är bra att försvarsministern i sitt senaste anförande lyfte fram försvarssekretessen. Jag tror att många har förståelse för att man inte kan skylta offentligt med Försvarsmaktens överväganden i alla de här processerna, men det väcker ändå ibland frustration. Ett projekt kan ju ha kommit ganska långt, och sedan får man plötsligt bara höra ett nej. "Varför då?" "Nej." Ungefär så kan svaret låta. Det är alltså bra att man fortsätter att jobba med den typen av frågor. Jag tror att en så tidig dialog som möjligt är lösningen för att komma till rätta med många av de konflikter som kan uppstå.

Jag tackar för en klargörande debatt och får säkert anledning att återkomma till frågan i framtiden, som ledamoten Karlsson var inne på. Vi får se om vi kanske kan få ännu mer klargörande svar vid ett sådant tillfälle.

(Applåder)

Fru talman! Jag litar på försvarsministern. Det finns ingen anledning att inte tro på det försvarsministern säger.

Jag noterar dock att jag har fått tre olika svar. Jag fick ett svar på den skriftliga frågan. Jag fick ett svar på interpellationen. Och här i debatten får jag ytterligare ett svar, det här med artikel 5. Det är lite tråkigt att man måste dra det tre varv innan man får reda på den här typen av saker. Men så är det väl ibland.

Jo, det kan finnas målkonflikter mellan havsbaserad vindkraft och Försvarsmakten och de försvarsintressen som försvarsministern tog upp. Men det kan också finnas samordningsvinster. Det är inte omöjligt att anta att ett väpnat angrepp skulle kunna ske mot till exempel energiproduktionen i framtiden, mot stora havsbaserade vindkraftsparker. Då skulle de kanske i samråd med producenterna kunna öva i exempelvis den typen av områden. Det skulle man också kunna tänka sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här blir ibland en väldigt ensidig diskussion, som om alla typer av etableringar av vindkraft eller havsbaserad vindkraft skulle vara skadliga för säkerhetspolitiska ändamål. Jag är inte övertygad om att så är fallet.

Jag fick inte riktigt svar på hur försvarsministern ser på signalvärdet av att man stryker detta. Det har ändå uppfattats som en tillbakagång i Försvarsmaktens uppdrag, i alla fall av dem jag har varit i kontakt med. Det har noterats att det har strukits, och det uppfattas som att Försvarsmakten har fått ett delvis förändrat uppdrag. Då vore det bra om regeringen och Försvarsmakten var tydliga med att uppdraget kvarstår, även om det kan framgå av årsredovisning och liknande.

Vi lever i en tid då vi måste klara av klimatutmaningen men samtidigt se till att få mer energiproduktion. Då är det viktigt att regeringen är tydlig med att alla typer av kraftslag är viktiga, även ur säkerhetspolitiska aspekter.

Det får inte bli så, som vi har varit inne på flera gånger här, att Försvarsmakten upplevs som en fristående part. Vi lever ju i en tid då Försvarsmaktens ord väger tungt. Det finns en risk att samhället upplever att Försvarsmaktens ord är lag. Det är viktigt att Försvarsmakten är en aktiv samhällsaktör och inte ser sig som frikopplad och som att man kan göra precis som man vill och att resten bara får rätta sig efter det, för det handlar ju också om att skapa allmän acceptans för Försvarsmaktens överväganden - inte bara när det gäller vindkraftsetableringarna.

Jag är av övertygelsen generellt sett att inom politiken har ord betydelse. Formuleringar har betydelse, och man kan skicka ganska kraftfulla budskap genom att ändra eller lägga till ord och ändra eller stryka formuleringar. Därför tycker jag att det är lite olyckligt att man har valt att stryka den här formuleringen och inte har varit tydlig med utåt - enligt min uppfattning, i alla fall - att uppdraget kvarstår. Jag uppskattar att det under diskussionen har blivit något klarare vad regeringen har avsett med strykningen, men jag vet inte riktigt om jag delar bedömningen att den var korrekt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på interpellationen. Det är till stora delar ett bra svar som jag välkomnar. Det är också betydligt bättre än det svar jag fick på min skriftliga fråga, vilket var anledningen till att jag skrev en interpellation i stället. Det är ju skönt och roligt när ens arbetsinsats leder till att det blir ännu lite bättre. Det gläder mig.

Jag ställde ursprungligen frågan därför att jag i samtal med olika vindkraftsaktörer har fått till mig att dialogen med Försvarsmakten kanske inte alltid, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt, är tipptopp. Det finns förbättringspotential, för att uttrycka det försiktigt. Detta framgår också av en rad nyhetsartiklar och skriftliga frågor från andra ledamöter.

Det är viktigt med dialog. Vi behöver ha så mycket inhemsk energiproduktion som möjligt, som statsrådet är inne på, och samtidigt behöver den vara hållbar.

Fru talman! Det pratas som sagt mycket om vikten av energiproduktion och att den behöver komma på plats snabbt. Vindkraft till havs är ett snabbt och effektivt sätt att få denna energiproduktion på plats. För att det ska gå ännu snabbare behöver alla möjliga hinder undanröjas.

Det finns ett antal utredningar som tittar på snabba sätt att få denna energiproduktion till havs på plats. Försvarsministern nämnde själv några i sitt svar på den skriftliga fråga jag hänvisade till tidigare. Slutbetänkandena från vissa av dessa utredningar, liksom sedermera lagstiftning, ligger dock åtminstone några år fram i tiden. Då behöver vi göra vad vi kan här och nu.

Även om jag tycker att det var ett bra svar var det med lite förvåning jag tog del av det, åtminstone den del som kan sammanfattas med att Försvarsmakten redan gör detta och att det därför inte behöver stå med i regleringsbrevet. Det är en inte helt okomplicerad syn på myndighetsstyrning. Jag känner inte riktigt igen resonemanget från andra regleringsbrev. Om man skulle ha ett sådant resonemang - gör de det redan behöver det inte stå med i uppdraget - skulle man till exempel kunna stryka Polismyndighetens brottsbekämpande uppdrag. Så tror jag inte att man resonerar där, och inte heller när det gäller CSN:s uppdrag att betala ut studiemedel till landets studenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Signalen som kan skickas ut till Försvarsmakten och till producenter av förnybar energi kan tänkas bli att dialog inte är viktigt, framför allt inte på ett tidigt stadium. Då kan vi i stället hamna i långa och dyra processer där olika intressenter lägger tid på att ta fram planer för stora projekt bara för att sedan få se dem bli avvisade av Försvarsmakten. Detta hade kanske kunnat undvikas om det funnits en tidig dialog och en möjlighet att nå samförstånd genom tidig förståelse.

Fru talman! Vi ska trots allt veta att det också finns säkerhetspolitiska vinster med att ha en dialog om exempelvis att etablera vindkraftsparker till havs. Det är inte bara problem och bekymmer, som det ibland kan framställas som.

Den skrivning i regleringsbrevet som vi diskuterar i dag gav ändå en tydlig signal om att Försvarsmakten skulle vara aktiv i dialog och diskussion med myndigheter och organisationer i planerings- och prövningsprocesser för olika typer av förnybar energi. Jag har pratat om havsbaserad vindkraft här i dag, men det kan gälla solkraft, vindkraft till lands och en massa olika typer av energi. Försvarsmakten kan inte agera som ensam ö i ett samhälle som är en skärgård, om jag uttrycker mig så.

Jag vill uppehålla mig lite vid detta med signalvärdet. Försvarsministern har i sitt svar redogjort för motiven och som sagt landat i ett resonemang liknande att detta redan görs och att skrivningen och uppdraget därför kan utgå. Men hur ser försvarsministern på risken att detta skickar ut en stark signal om att dialog inte är viktigt, både till myndigheten i fråga och till dem som är intresserade av att bidra till inhemsk och hållbar energiproduktion?

(Applåder)