Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om regeringens skäl till att i regleringsbreven för 2023 och 2024 avseende Försvarsmakten stryka formuleringen "Försvarsmakten ska fortsätta att utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med relevanta myndigheter och organisationer i planerings- och prövningsprocesser för förnybar energiproduktion."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar Adrian Magnussons syn avseende behovet av en utökad energiproduktion. I den energipolitiska inriktningspropositionen föreslår regeringen att Sverige ska planera för ett energibehov om minst 300 terawatttimmar 2045 (prop. 2023/24:105). Det innebär ett stort behov av fossilfri elproduktion som bidrar till en snabb expansion av energisystemet.

Försvarsmakten har de senaste åren vid flera tillfällen redovisat hur myndigheten arbetar med samverkan och dialog i planerings- och tillståndsprocessen för vindkraft. Vad som tydligt framgått är att Försvarsmakten mest effektivt bidrar till utbyggnaden genom att medverka i tidiga skeden där användningen av mark- och vattenområden planläggs, till exempel i havsplaneringen.

Försvarsmakten lämnar varje år svar på flera hundra samråd gällande planerade vindkraftsprojekt. När myndigheten ser att en anpassning behövs för att möjliggöra samexistens förs en dialog med de sökande. I de fall ett projekt inte kan genomföras utan att skada försvarsintressen är det med hänsyn till försvarssekretess i regel inte möjligt att föra ytterligare dialog om de bakomliggande orsakerna. Det är bland annat därför det är viktigt att försvarets intressen hanteras i tidiga planeringsskeden.

Att skapa förutsättningar för en ökad energiproduktion är en viktig fråga för regeringen. Försvarsmakten deltar aktivt i flera samarbetsprojekt med olika myndigheter för att ge bättre förutsättningar för utbyggnad av vindkraft, och jag ser därmed inga skäl att ha kvar uppdraget i regleringsbrevet.

Fru talman! Eftersom försvarsministern i den tidigare interpellationsdebatten välkomnade också andra än de som för stunden jobbar med försvarspolitik att engagera sig i försvarspolitiken och delta i debatterna kunde jag inte låta bli att begära ordet för att säga ett par saker om det som diskuteras just nu. Det handlar om Försvarsmaktens betydelse och Försvarsmaktens roll i hela samhällsuppbyggnaden.

När man pratar om försvarsförmåga är det lätt att bara fundera på hur de väpnade styrkorna ska utrustas, vad de ska omfatta och vem som ska bidra. Vi pratar om regementen, vi pratar om luftvärnssystem, vi pratar om artilleri och vi pratar om allmän värnplikt.

På senare tid har också den civila beredskapen blivit viktig, i och med det oroliga säkerhetsläge som vi lever med. Vid sidan av de väpnade styrkorna måste vi också ha en civil förmåga, så att civilbefolkningen kan överleva och omhändertas i händelse av att olyckan är framme och Sverige utsätts för ett väpnat angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De två delarna är ganska naturliga när man pratar om försvarsförmåga. Men det finns även en tredje del, som är helt avgörande - det visar inte minst kriget mellan Ryssland och Ukraina. Det handlar om motivation, om försvarsvilja. Det handlar om människors vilja att stå upp för och försvara sin rätt att leva på sitt sätt och försvara sitt land.

Om de väpnade styrkornas förmåga är 10 och den civila beredskapen är 10 men motivationen är 0 blir ju 10 x 10 x 0 ingenting. Men om de väpnade styrkornas kvalitet är 5 och den civila beredskapen är 5 men också försvarsviljan är 5 blir det ju 125. Jag tror att det är viktigt att inte glömma bort detta.

Eftersom vi båda har jobbat inom försvarspolitiken tidigare och haft mycket med varandra att göra vet jag ungefär hur försvarsministern tänker. Jag vet att försvarsministern förstår värdet av försvarsviljan och att den också måste finnas.

Om man ska bygga och skapa försvarsvilja menar jag att också Försvarsmakten måste vara en del av samhället. Försvarsmakten kan inte leva som en egen ö. Det kan inte ens vara, som - om jag får spetsa till det lite - försvarsministerns partikollega en gång uttryckte det, ett egenintresse, ett särintresse. Försvarsmakten måste vara en del av samhället. Och om Försvarsmakten ska vara det måste regeringen välja att och våga styra sina myndigheter.

I det här fallet vet jag inte riktigt hur regeringen har tänkt egentligen. Om vi jämför de regleringsbrev som försvarsministern nu har skickat till Försvarsmakten med de regleringsbrev som försvarsministerns företrädare, Peter Hultqvist, skickade till Försvarsmakten kan vi se att man helt har tagit bort delarna som gäller klimatomställning, energiförsörjning och så vidare.

Det där kan man inte bara överlåta till myndigheten, försvarsministern. Myndigheten måste förstå sitt uppdrag. Och ibland måste det uttalas tydligt, även om man tycker, tror och hoppas att Försvarsmakten borde förstå det själva.

Därför tycker jag att Adrian Magnussons fråga till försvarsministern är fullt berättigad. Varför borde inte Försvarsmaktens del i energiomställningen, i klimatpolitiken och i synen på vindkraft också vara ett uttalat mål från försvarsministern och regeringen?

(Applåder)

Fru talman! Jag litar på försvarsministern. Det finns ingen anledning att inte tro på det försvarsministern säger.

Jag noterar dock att jag har fått tre olika svar. Jag fick ett svar på den skriftliga frågan. Jag fick ett svar på interpellationen. Och här i debatten får jag ytterligare ett svar, det här med artikel 5. Det är lite tråkigt att man måste dra det tre varv innan man får reda på den här typen av saker. Men så är det väl ibland.

Jo, det kan finnas målkonflikter mellan havsbaserad vindkraft och Försvarsmakten och de försvarsintressen som försvarsministern tog upp. Men det kan också finnas samordningsvinster. Det är inte omöjligt att anta att ett väpnat angrepp skulle kunna ske mot till exempel energiproduktionen i framtiden, mot stora havsbaserade vindkraftsparker. Då skulle de kanske i samråd med producenterna kunna öva i exempelvis den typen av områden. Det skulle man också kunna tänka sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här blir ibland en väldigt ensidig diskussion, som om alla typer av etableringar av vindkraft eller havsbaserad vindkraft skulle vara skadliga för säkerhetspolitiska ändamål. Jag är inte övertygad om att så är fallet.

Jag fick inte riktigt svar på hur försvarsministern ser på signalvärdet av att man stryker detta. Det har ändå uppfattats som en tillbakagång i Försvarsmaktens uppdrag, i alla fall av dem jag har varit i kontakt med. Det har noterats att det har strukits, och det uppfattas som att Försvarsmakten har fått ett delvis förändrat uppdrag. Då vore det bra om regeringen och Försvarsmakten var tydliga med att uppdraget kvarstår, även om det kan framgå av årsredovisning och liknande.

Vi lever i en tid då vi måste klara av klimatutmaningen men samtidigt se till att få mer energiproduktion. Då är det viktigt att regeringen är tydlig med att alla typer av kraftslag är viktiga, även ur säkerhetspolitiska aspekter.

Det får inte bli så, som vi har varit inne på flera gånger här, att Försvarsmakten upplevs som en fristående part. Vi lever ju i en tid då Försvarsmaktens ord väger tungt. Det finns en risk att samhället upplever att Försvarsmaktens ord är lag. Det är viktigt att Försvarsmakten är en aktiv samhällsaktör och inte ser sig som frikopplad och som att man kan göra precis som man vill och att resten bara får rätta sig efter det, för det handlar ju också om att skapa allmän acceptans för Försvarsmaktens överväganden - inte bara när det gäller vindkraftsetableringarna.

Jag är av övertygelsen generellt sett att inom politiken har ord betydelse. Formuleringar har betydelse, och man kan skicka ganska kraftfulla budskap genom att ändra eller lägga till ord och ändra eller stryka formuleringar. Därför tycker jag att det är lite olyckligt att man har valt att stryka den här formuleringen och inte har varit tydlig med utåt - enligt min uppfattning, i alla fall - att uppdraget kvarstår. Jag uppskattar att det under diskussionen har blivit något klarare vad regeringen har avsett med strykningen, men jag vet inte riktigt om jag delar bedömningen att den var korrekt.

(Applåder)

Fru talman! Jag har några kommentarer och kommer att göra några nedslag.

Ju mer man jobbar och driver på, Adrian Magnusson, desto mer utförliga svar får man. Att jag nu har ett längre svar att ge beror ju på att det här är en interpellationsdebatt. Det kan jämföras med vad jag kan ge i ett skriftligt svar. Den formen brukar vara kortare och mindre utförlig. Adrian Magnusson får gärna ta på sitt konto som riksdagsledamot att han driver på och engagerar sig i de här frågorna.

Jag vill säga till Niklas Karlsson att jag under debatten inte ens har hunnit nämna Nato. Det kanske var därför jag fick höra de vänliga orden. Vi har haft ett bra samarbete; det vill jag understryka. Jag delar naturligtvis bedömningen att Försvarsmakten är en central del av samhället. Det är inte Försvarsmakten som går med i Nato, utan hela samhället. Det handlar om folkförankring, engagemang och försvarsvilja, och det är jätteviktigt med stark interaktion mellan Försvarsmakten och övriga samhället.

Låt mig också ta upp några frågor som jag vet brukar vara komplicerade. Den interaktion som behöver ske mellan Försvarsmakten och länsstyrelserna handlar mycket om frågor som rör försvarsplanering. Den omfattas av 15 kap. 2 § om försvarssekretess i offentlighets- och sekretesslagen och handlar om information som behöver överföras till länsstyrelserna. Därför har vi gett i uppdrag till länsstyrelserna att se till att de har rådighet och möjlighet att hantera sekretessbelagd materiel.

Jag förstår frustrationen många upplever när det blir ett nej utan att Försvarsmakten kan motivera varför, på grund av offentlighets- och sekretesslagen. Om vi kan komma framåt där tror jag att det är väldigt mycket vunnet. Försvarsmakten arbetar med att hantera de processerna så att de blir snabbare, effektivare och mer förutsägbara. Man har inom ramen för sitt ekonomiska anslag till militärregionerna ökat antalet människor inom Försvarsmakten som arbetar med detta. Inom militärregion Mitt har man till exempel ökat med fem sex personer, och det gör man också inom de andra militärregionerna. Målsättningen är naturligtvis att få förutsägbara, effektiva och snabba processer.

Låt mig säga något om signalvärden. Det är klart att man kan påstå något och agera via regleringsbrevet. Det är bra att skicka signaler, men det viktiga är kanske inte bara vad man säger utan också att man följer upp det och framför allt att det blir verkstad. Därför tycker jag, mot bakgrund av att Försvarsmakten har arbetat intensivt med frågan, tittat på årsredovisningen och presenterat den rapport som kom den 24 oktober där man kom med konkreta förslag, att det är vi inom politiken som ska göra verkstad av det. Förslagen omvandlades också till direktiv som ett viktigt inspel till den utredning kopplad till tillståndsprocesser för havsbaserad vindkraft som nu sker och som jag har förstått ska vara klar under hösten.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för debatten, interpellationen och engagemanget för att hitta bra och effektiva dialogformer och även tillståndsprocesser! Vi är eniga om, tror jag, att försvaret måste få växa. Det kommer att öka i omfattning. Vi är också eniga om det ökade behovet av energi. Det här är alltså frågor som vi kommer att fortsätta arbeta med.

Ibland framställer man det som att Försvarsmakten inte är engagerad i de här frågorna, men det stämmer inte. Försvarsmakten arbetar hårt med detta. Ibland får man också höra att Försvarsmakten alltid säger nej. Det stämmer inte heller. När det kommer till den landbaserade vindkraften brukar man, efter vad jag förstår, säga ja i ungefär 80 procent av fallen. Det är svårare med den havsbaserade vindkraften. Det har delvis att göra med sjölägesbild, luftlägesbild, övningar och vårt geografiska läge. Det är de målkonflikter vi har att hantera och ytterst värdera. Med det sagt - varmt tack för interpellationen!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.