Adrian Magnusson

Herr talman! Det är glädjande att statsrådet i alla fall i vissa avseenden delar problembilden. De som är egenföretagare och betalar F-skatt har lyfts här några gånger. Man skulle kunna ge ett uppdrag till Skatteverket, exempelvis, i samband med detta och säga: Det kanske är dags att vi granskar de människor som betalar F-skatt. Är de verkligen egenföretagare, eller är de i praktiken anställda? Har de fler än en uppdragsgivare, eller har de bara en? Vissa av de egenföretagare som jobbar inom dessa företag har faktiskt bara en uppdragsgivare, men ändå betalar de F-skatt. Är det bara en uppdragsgivare är det i praktiken en arbetsgivare. Detta är något som man skulle kunna titta på.

Det gläder mig att höra att man kan tänka sig att ta ett bredare grepp än vad direktivet kräver kring dessa frågor. Jag ser fram emot att ta del av utredningsdirektiven men också att läsa utredningen när den är klar. Är det något som är underskattat så är det att läsa utredningar. Det är faktiskt ganska roligt, kan jag tycka. Jag ser fram emot att göra det. Men jag tycker fortfarande att lösningen på något sätt är att vi ökar organisationsgraden. Jag vill trycka på det.

Det finns alla möjligheter att inte välja att organisera sig i Sverige. Men om vi lyfter fram den svenska modellen som en viktig lösning i fråga om att klara omställningen på svensk arbetsmarknad behöver vi se till att fler, både arbetsgivare och arbetstagare, organiserar sig.

Jag säger inte att statsrådet själv ska springa ut och börja värva folk till Transport eller få in företag i sektorn. Men ord har betydelse. Vi kan vara tydliga med att vi gärna ser en ökad organisationsgrad inom denna sektor. Vi ser gärna att fler ansluter sig fackligt. Vi ser gärna att fler företag tar tillfället i akt och tecknar kollektivavtal och organiserar sig, de också.

Jag är i alla fall övertygad om att politikers ord har betydelse. Jag hade önskat att denna regering hade varit något tydligare i detta avseende. Då hade man kunnat vara tydligare gentemot arbetsgivare och arbetstagare. Men tack för en bra debatt!

Herr talman! När man pratar om gigarbete hamnar man lätt i de extrema formerna, där människor verkligen far illa. Det handlar om matbud och liknande, som har en arbetsgivare i praktiken men samtidigt ses som egenföretagare. Det finns såklart gigarbetare som vill vara egenföretagare - det måste vi komma ihåg. Det kan handla om exempelvis musiker som vill uppträda på någon spelning någonstans. Det är inte dessa personer, som verkligen är egenföretagare, som den här interpellationen handlar om utan om de människor som i praktiken har en arbetsgivare men trots det blir något slags egenföretagare. De far många gånger illa.

Ska vi kunna se till så att den svenska modellen verkligen löser de problem som finns - den gängse ordningen i Sverige är ju att vi låter parterna i stor utsträckning sköta denna typ av frågor - måste organiseringsgraden öka. Vi måste se till att fler människor organiserar sig fackligt. Vi måste också se till att fler arbetsgivare tecknar kollektivavtal. Annars kommer vi aldrig att lösa denna problematik.

Vissa av dessa företag säger tyvärr öppet: Vi vill inte vara en del av den svenska modellen; vi ser vår verksamhet som något annat, som kompletterar den svenska modellen. Då har vi ett problem - om väldigt många företag i det här landet ställer sig utanför den modell som vi sedan Saltsjöbadsavtalet gemensamt har valt för att lösa arbetsmarknadsfrågor. Det är en modell som har gagnat oss och gynnat det här landet.

Vi står nu inför andra stora omställningar när det gäller till exempel artificiell intelligens, där den svenska modellen också kommer att vara helt avgörande. Börjar vi nagga den i kanten kommer vi plötsligt att upptäcka många andra problem som vi behöver hantera.

Jag vill ändå ta mig tid att prata om människor inom gigsektorn, som den som vill vara lite trendig kan kalla den. Jag kan ibland tycka att det blir lite skönmålning av de förhållanden man har. Vi kan väl kalla det plattformsarbete.

Jag vet inte om statsrådet själv såg bilderna från när det var snöstorm, till exempel. Tågtrafiken och tunnelbanetrafiken var inställd. Människor uppmanades att inte ge sig ut på vägarna. Vad såg man då? Foodorabud i rosa kläder som cyklade i ovädret. Vi kan inte ha det så på svensk arbetsmarknad. Vi kan inte ha en situation där en grupp människor blir ett modernt proletariat, som vi tvingar ut när vi uppmanar alla andra att vara hemma. Då ska dessa människor ge sig ut och ordna mat till folk.

Dessutom är det oklart vem som har arbetsgivaransvaret. Om den här människan - jag har ingen aning om hur det gick för hen, men jag hoppas att hen mår bra - till exempel cyklar omkull, vad händer då? Vem har ansvaret? Detta är frågor som i många fall är oklara. Försäkringsförhållandena är oklara, och arbetsmiljöansvaret är oklart. Det finns egentligen inte, för man har kommit fram till att det inte finns någon arbetsgivare i den meningen.

Detta är ett reellt problem. Vi får hoppas att plattformsdirektivet kan lösa det i viss mån. Men organisationer som Gigwatch, till exempel, säger öppet att detta inte kommer att lösa problemen. Europafacket har också varit väldigt tveksamt till att plattformsdirektivet i den form som till slut antogs kommer att lösa denna problematik på arbetsmarknaden. Det finns en ganska uppenbar risk för att det blir ett slag i luften.

Ett annat sätt kunde vara att uppmana fackförbund och arbetsgivare att organisera fler av dessa människor och företag så att vi kan få in dessa företag och de faktiska anställda i den svenska modellen.

Jag är lite nyfiken. Vad kommer regeringen att göra om plattformsdirektivet inte visar sig vara lösningen?

Herr talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!

Som statsrådet själv tar upp är det en angelägen fråga vi diskuterar här i dag. Jag delar statsrådets bild att alla som arbetar i Sverige ska ha goda arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö, oavsett formen för arbetet. Det ska inte ha någon betydelse om man gigar, som det ibland kallas lite modeaktigt, eller har en timanställning, deltidsanställning eller tillsvidareanställning. Det här med att ha ett tryggt och säkert arbetsliv ska gälla alla.

Med det som utgångspunkt kan vi väl ändå konstatera att om så hade varit fallet hade vi inte haft den här debatten i dag. Då hade jag inte ställt interpellationen om hur regeringen ska säkerställa att gigföretag ska arbeta enligt den svenska modellen.

Avsikten med interpellationen var inte att räkna upp det som vi precis har konstaterat här. Jag hoppas verkligen att vi är överens där. Det hade varit högst anmärkningsvärt om statsrådet hade sagt att en god arbetsmiljö och trygga jobb inte är så viktigt.

Det är en i vissa fall väldigt utsatt grupp vi pratar om när vi pratar om gigarbete eller plattformsarbete - vad man nu vill kalla det. Det kan vara människor som lever lite grann dag för dag och som är helt beroende av sin egenägda cykel eller moped för att klara försörjningen, exempelvis som matbud. Där är arbetsgivaransvaret väldigt otydligt, försäkringsförhållandena är mycket oklara och arbetstiderna är lite hur som helst.

I fallen med matbud ska vi dessutom inte prata om risken som finns att alla matbuden ses som någon sorts andra klassens människor. Det finns tyvärr många berättelser om matbud som upplever att de blir uttittade på restauranger och ses som besvärande när de kliver in i sina jackor som de har fått från matbudsföretaget.

Herr talman! Statsrådet lyfter i sitt svar fram Arbetsmiljöverkets arbete. Det är bra. De gör ett viktigt arbete och har drivit ett antal fall till domstol för att försöka reda ut huruvida gigföretagen har ett arbetsmiljö- och arbetsgivaransvar. Hittills har svaren från rättsinstanserna varit nekande.

Arbetsmiljöverket har också själva i rapporter konstaterat att något arbetsgivarförhållande inte föreligger från de granskade bolagen. Det är möjligt att Arbetsmiljöverket har fått mycket mer kunskap om sektorn under de här åren - jag hoppas det. Men någon förändring i förhållandet mellan plattformsarbetarna och de så kallade gigföretagen har inte kunnat skönjas. Det är bara att konstatera.

Plattformsdirektivet lyfts också fram. Regeringen har byggt mycket av sitt arbete med plattformsarbetet på det. Det kan väl vara lovvärt, även om svensk arbetsmarknadspolitik inte brukar byggas på regelverk från Europeiska unionen. Jag och Socialdemokraterna ser i alla fall fram emot att se hur plattformsdirektivet, när det väl implementeras i svensk rätt, kommer att göra livet bättre för plattformsarbetarna. Min förhoppning är trots allt att så kommer att ske. Om så inte sker är det ett stort misslyckande.

Herr talman! Det är glädjande att statsrådet tar upp den svenska arbetsmarknadsmodellen i sitt svar. Även här håller jag med statsrådet; den svenska arbetsmarknadsmodellen har tjänat oss väl vad gäller omställning. Men statsrådet vet förmodligen lika väl som jag att organiseringsgraden bland många av de utsatta gigarbetarna, såsom matbud, är låg.

Den svenska modellens styrka bygger på hög anslutningsgrad, inte bara bland arbetsgivare utan också bland arbetstagare. Men kollektivavtalstäckningen är låg även bland företagen. Det är inte många av gigföretagen som arbetar med matbud som tecknat kollektivavtal. De är faktiskt försvinnande få.

Men, som sagt, statsrådet lyfter fram den svenska modellen i sitt svar. Tycker statsrådet att regeringen kan göra något för att öka både arbetares och arbetsgivares organiseringsgrad för att, som statsrådet själv uttrycker det, stärka förutsättningarna för att möta de förändringar som sker på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Att debattera med den sverigedemokratiska ledamoten här är lite som att banka huvudet i väggen och känna hur blodet rinner ned i pannan. Man kommer ingenvart. Lite så är det. Det kvittar vad jag säger här, för inläggen är redan färdigskrivna. Det har liksom ingen större betydelse.

Jag kan i alla fall meddela att jag inte behöver några uppläxningar om hur Skåne ser ut. Tack ändå!

Att skicka mer resurser uppfattade jag det som att statsrådet lovade här nu. Sfi-kurserna och Sverigekursen kommer att leda till att det skickas mer resurser. Det är ju positivt. I så fall är jag tillfreds. Om det leder till att till exempel Burlöv kan få mer pengar till att klara integrationen i Burlövs kommun har jag inga synpunkter på det. Då har man ju inte blivit av med de här 5 miljoner kronorna. Man kanske till och med kan få ännu mer. Det skulle vara ännu bättre om det var mer än 5 miljoner kronor som skickades till Burlövs kommun för att klara integrationen, framför allt kopplat till att man också lagt ett återvändarcenter i Burlöv. Det har jag flera gånger sagt att jag inte har något emot, men när man samtidigt drar ifrån pengar från Burlövs kommun blir ju signalerna otydliga. Men, som sagt, om regeringen har för avsikt att skicka med resurser när den implementerar Sverigekursen eller mer sfi eller vad det nu är man tänker sig är jag den förste att välkomna det. Vi har nyligen haft ett löftesbrott från en annan partiledare från högern när det gäller att skicka resurser ut i landet, så vi får väl ta det med en nypa salt. Men jag är glad. Jag hoppas att det kan bli verklighet.

Det påstods här - jag kommer till det igen - att det kommunalekonomiska utjämningssystemet ska kompensera för flyktingmottagandets eventuella påverkan på kommunens skattekraft och så vidare. Jag har inte fått något svar på vad det egentligen innebär i den delen av interpellationssvaret, så det kanske också ska tas med en nypa salt. Jag känner att den frågan blir lämnad hängande i luften lite grann. Men statsrådet har om några sekunder två minuter på sig att förklara vad som avses med den delen av interpellationssvaret. I så fall tar jag tacksamt emot det svaret.

Fru talman! Jag uppskattar att ha en debatt med den liberala partiordföranden, måste jag säga, för han ger sig ofta in i liberala ideologiska utsvävningar. Han bär inte alltid hem dem i praktik och i politik, men han ger sig ofta in i dem och vill gärna använda sin svarstid till att prata om de liberala ideologiska idéerna. Ibland dyker det upp förslag om att man ska gripa in i folks privatliv och stoppa skärmtid klockan 23 på kvällen. Det kan vara liberalism; jag vet inte. Men jag uppskattar i alla fall att höra detta.

Sedan är det alltid bekvämt att vara sverigedemokratisk riksdagsledamot, för man behöver varken lyssna på det de säger eller läsa det de skriver, utan de kan påstå precis vad som helst. Det måste vara väldigt bekvämt. Jag kan ibland avundas dem att ha den rollen i det politiska engagemanget. Men jag kommer aldrig att hamna där - det kan jag lova.

Det har påståtts här att jag skulle vara emot ett återvändandecenter i Burlöv. Då har man inte läst interpellationen eller lyssnat på vad jag sagt. Vi har redan konstaterat att så har skett. Det jag hänger upp mig på är att man lägger stora delar av ansvaret på enskilda kommuner samtidigt som man drar undan förutsättningarna för de kommunerna att bedriva en god integrationspolitik.

Man tar 5 miljoner kronor från Burlövs kommun samtidigt som man lägger ett återvändandecenter i kommunen. Det kan inte vara att bedriva en god integrationspolitik, för allt det som arbetsmarknads- och integrationsministern tar upp här - sfi, Sverigekursen och vad det nu må vara - kostar väl något och ska finanserias av någon? Om jag känner det svenska förvaltningssystemet rätt är det kommunerna som brukar ha den uppgiften. De har den uppgiften, om det nu inte ska inrättas en stor statlig myndighet som ska gripa in här och ta över uppgiften, och då kan man prata kommunalt självstyre bäst man vill.

Jag menar att det är så här gången har varit historiskt i detta land. Om man då rycker bort pengar undrar jag: Hur ska integrationen fungera i praktiken? Det är en fråga som jag ställer mig.

Jag tänker till exempel på Burlöv. Det har kommit en skrivelse till migrationsministern från den moderata kommunstyrelseordföranden i Burlöv, som bland annat bärs upp av Sverigedemokraterna. Kommunstyrelseordföranden är ganska kritisk mot detta och skriver bland annat att detta kommer att leda till enorma påfrestningar och kostnader. Det skriver den moderata kommunstyrelseordföranden i Burlöv. Samtidigt rycks det undan 5 miljoner kronor. Det kommer också nya pålagor.

Det är någonstans här som man blir fundersam över regeringens integrationspolitik. Är tanken att det är så här det ska vara? Är det Burlöv, Östra Göinge och andra kommuner i Skåne som har hamnat i samma situation, som har tagit ett stort ansvar och som nu fått se en hel del pengar försvinna, som ska stå för mottagandet? Är det regeringens mening att Täby, Danderyd, Lidingö och säkert fler kommuner ska skyddas från detta ansvar och att det ska vältras över på ett antal kommuner som redan i dag tagit ett stort ansvar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan jag bara notera att det påstods i interpellationssvaret att det kommunala utjämningssystemet ska stå för dessa kostnader i framtiden. Det fick jag inget tydligare besked kring. Jag kanske kan få det i nästa anförande. Jag hoppas det, för jag är genuint nyfiken på vad det är som avses med den formuleringen i svaret. Jag vill gärna veta hur det är.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man för denna typ av politik - att man ger kommuner extra pålagor och samtidigt drar bort ekonomiska medel. Jag avundas inte att vara moderat KSO i Burlöv; det kan jag meddela. Men vi får väl hoppas att det kan komma några tydligare svar i nästa anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till arbetsmarknads- och integrationsministern för svaret! Det är ett något svårt svar att hänga med i, men jag ska ändå försöka att bena ut det.

Först vill jag berätta lite om bakgrunden till interpellationen och varför jag skrev den. Precis som arbetsmarknads- och integrationsministern just berättade för riksdagen har regeringen gradvis slopat det extra stöd som gått till kommuner som tagit ett stort ansvar för flyktingmottagandet.

En av dessa kommuner ligger i min valkrets, och det är Burlövs kommun. Det är en kommun med nära till Malmö och med knappt 20 000 invånare. Den är faktiskt Sveriges näst minsta kommun till ytan. Men oavsett det är det en kommun som har tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet och som därför fått pengar för detta. År 2023 uppgick stödet till 5 miljoner kronor, och det har varit högre innan dess.

Dessa medel är nu borta. 5 miljoner kronor i en kommun gör ganska stor skillnad faktiskt. Det är inte direkt något Burlövs kommun snyter ur näsan som nu försvinner. Det är en hel del pengar. Det är en svår och lite märklig signal att skicka till en kommun som tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet att ta bort dessa 5 miljoner kronor.

Ministern väljer i sitt svar att beskriva regeringens enligt min mening otydliga och oklara väg framåt och inte prata så mycket om vad som händer fram till dess. Man får väl anta att det är gamla hjulspår som gäller. Det som ändå förvånar är att i samma andetag som det kyligt konstateras att pengarna nu ska dras in från Burlöv placeras ett återvändandecenter i samma kommun. Det är visserligen inte en integrationskostnad, men det är ju ändå en kostnad under tiden. Människorna i återvändandecentren lever knappast totalt avskilda från verkligheten.

Fru talman! Samtidigt som regeringen pratar om att fler kommuner ska ta ansvar - någonting i stil med "av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov" - verkar det utifrån verkligheten som om regeringen gör livet tuffare för en kommun som redan tagit ett stort ansvar. Inte nog med att pengar rycks undan från exempelvis Burlövs kommun - det vältras dessutom över nya kostnader på samma kommun. Vad är det för solidarisk mottagandetanke? Jo, det kan jag berätta: Det är ingen solidarisk mottagandetanke. Det är något annat.

I det svar som kammaren precis fick höra hänvisar ministern till att det nuvarande kommunalekonomiska utjämningssystemet ska kompensera kommunerna för den här typen av kostnader. Men det är ändå ett faktum att Burlövs kommun har blivit av med 5 miljoner kronor. Jag ber ministern att utveckla just den delen lite ytterligare, för jag förstår faktiskt inte riktigt. Blir alltså Burlövs inkomstbortfall på 5 miljoner helt täckt? Det låter ju nästan så på statsrådet.

När vi ändå gräver ned oss lite i ministerns svar vill jag fråga om en annan formulering som jag ärligt talat inte riktigt begriper: "Ett nytt system behöver vara flexibelt i förhållande till förändringar i mottagandet för att det ska vara långsiktigt hållbart. Det måste därför vara möjligt att säkerställa att kommunernas mottagande av nyanlända motsvarar behovet av bosättning." Vad är det som menas? Jag förstår inte. Häri ligger också problemet med regeringens integrationspolitik: Den är svårbegriplig, och den lämnar flera olika signaler som är synnerligen svårtydda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad som just nu sker i verkligheten är att en kommun som tagit ett stort ansvar får ta ännu lite mer ansvar när det placeras ett återvändandecenter i kommunen. Därför förbryllar ministerns svar något. Vad som framförs här inför riksdagen i dag är ju faktiskt att det inte ska bli så här utan snarare tvärtom. Det väcker frågor och farhågor kring framtiden. Ska kostnader för integration vältras över på kommuner som Burlöv samtidigt som staten backar undan och säger "Lycka till!", eller vad är det som gäller? Jag hoppas att det inte blir så, men ministerns svar gör mig bekymrad, konfunderad och kanske rent av något perplex.

Fru talman! Hade jag varit statsrådet hade jag nog varit ganska försiktig med att prata om vad jag gick till val på, men det är en annan diskussion som vi kan ha vid ett annat tillfälle.

Statsrådet pratar om att regeringen inte äger kärnkraftsprocesserna och frågan var kärnkraften ska ligga. Men då kan vi prata om vad regeringen äger. Regeringen äger tillståndsprocesserna gällande de vindkraftsparker vi har pratat om. Regeringen kan välja att kalla till ett regeringssammanträde och fatta beslut om att en eller flera av dessa vindkraftsparker ska byggas. Det är ju därför vi är här. Det är därför jag står här som oppositionsföreträdare och ställer frågor kring detta - för att det är det regeringen äger. Det var inte jag som släpade in kärnkraften i den här debatten, utan det var statsrådet. Jag ville veta hur det går för statsrådet och hennes regering med att komma framåt i processen för att bevilja tillstånd för Skåne Havsvindpark, Triton och kanske ytterligare en vindkraftspark. Utanför södra Skånes kust finns det ju också en tredje aktör, som vi inte har pratat om. Den parken ligger väl visserligen lite senare i processen. Bara en av de här parkerna, Skåne Havsvindpark eller Triton, skulle kunna producera sju terawattimmar. Det motsvarar halva Skånes elproduktion, så det är ganska mycket.

Att det behövs el i Skåne vet jag att statsrådets partikamrater pratade om hemma i Skåne i hela valrörelsen. När det gäller Skåne Havsvindpark har det varit färdigt i tolv månader, men ändå har man inte kunnat komma till beslut. Det är ju någonting som skaver här. Jag hade önskat att statsrådet kunnat säga att det beror på att det finns två intressen som man diskuterar särskilt, att man inte är överens med ett av partierna i regeringsunderlaget eller något helt annat. För mig är det oväsentligt. Jag skulle bara så gärna vilja veta vad det är som gör att det tar tolv månader att göra en samlad bedömning när det finns rekommendationer från länsstyrelsen, Natura 2000-tillståndet är färdigt och frågan ligger på regeringens bord.

Fru talman! Statsrådet och jag har uppenbarligen helt olika bilder av vilka delar av regeringens arbete som kan diskuteras. Tillståndsgivandet ägs av regeringen. Då tycker jag att det är rimligt att en företrädare för oppositionen också frågar ansvarigt statsråd när tillståndsgivningen kan ske. Att statsrådet inte vill diskutera det är en annan sak. Det kan statsrådet välja att göra. Men jag tycker att det är rimligt att oppositionspolitiker kan ställa frågor om ärenden som ska upp på regeringens bord.

Jag förstår att statsrådet vill göra detta till en kärnkraftsdebatt. Jag vill inte ha en sådan debatt, utan jag vill veta hur det ser ut med de specifika projekt som finns i min del av landet, som ligger på regeringens bord och där beslut kan fattas. Allt som dessa aktörer, företag i södra Skåne och invånare i södra Skåne, väntar på är att regeringen tar upp detta på sitt bord och fattar beslut på ett regeringssammanträde. Jag tror nämligen inte att statsrådet seriöst vill återstarta Barsebäck, det kärnkraftverk som lades ned när jag var fem år och statsrådet var fyra år. Men det är klart att om statsrådet har ett besked att lämna här i dag om att regeringens linje är att återstarta Barsebäck får statsrådet gärna lämna detta besked. Jag hade tyckt att det var ganska intressant om beskedet kunde komma.

Jag kan också tänka mig att ta fram en Skånekarta och börja peka ut var i Skåne kärnkraftverken ska ligga, eftersom det kanske är en annan linje. Vi kan stå här med röda pluppar och säga att det ska ligga ett kärnkraftverk i Höganäs, ett kärnkraftverk i Nybrostrand och ett kärnkraftverk i Kristianstad, men det verkar det inte heller finnas några planer för.

Detta finns det dock planer för, och det jag vill komma till är att allt som behövs är att regeringen fattar beslut. Det tycker jag faktiskt att en oppositionsföreträdare kan få fråga om även om statsrådet hellre vill prata om energisystemet i dess helhet. Jag tycker att det är så oppositionsarbete ska bedrivas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tillbringade en del tid i valrörelsen med att åka runt på olika debatter, både skoldebatter och andra debatter. Jag minns hur såväl representanter för statsrådets eget parti Liberalerna som moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater sprang runt och sa: Vi måste ha energiproduktion i söder! Vi måste ha energiproduktion i Skåne, och vi behöver ha det snabbt. Helst skulle vi vilja ha det redan i morgon.

Vad som händer nu är att det som sagt finns färdiga projekt men att det inte fattas några beslut. I stället hänvisar man till utredningar som kanske kan leda till någon form av lagstiftning lagom till nästa sommar, om vi är optimistiska. Jag tycker att detta borde kunna gå lite fortare.

Statsrådet tar upp exempelvis försvarsintressen. Jag kan bara notera att Försvarsmakten tidigare hade ett uppdrag i regleringsbrevet att ha en dialog med intressenter för förnybar energi men att det uppdraget togs bort av den nuvarande regeringen. Det var försvarsministerns beslut att stryka det. Jag vet inte om statsrådet själv var involverad i den processen, men den dialogen är borta.

Hade man haft en sådan dialog på plats hade man kanske kunnat tänka sig att processen skulle ha gått fortare och smidigare, men Försvarsmakten har inte längre det uppdraget. Det är bara att beklaga. Jag har ställt en skriftlig fråga till försvarsministern om vad som är skälen bakom detta, och jag får förhoppningsvis svar i nästa vecka.

Nej, jag måste säga att jag är lite besviken över att detta blev lite grann vad jag befarade, nämligen en kärnkraftsdebatt, därför att man inte är intresserad av att prata om ärenden som ligger på regeringens bord. Jag tycker att vi borde kunna vänta oss någon form av besked efter snart tolv månaders samlad bedömning.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det var inte riktigt det svar som jag hade hoppats på, men detta är jag övertygad om att statsrådet är väl medveten om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet och jag är överens om en sak, och det är att Sverige behöver mer el. Jag vill tro att statsrådet också tycker att vi behöver ha det så snabbt som möjligt. Enligt flera studier och rapporter är det absolut snabbaste sättet att få fram mer el att anlägga vindkraft till havs. Detta skapar mycket el, och det går snabbast att få på plats, om regeringen är redo att bevilja tillstånd.

Att det går att få mycket el i Skåne från vindkraft kan jag intyga för statsrådet, för där blåser det nästan hela tiden. Östersjön är dessutom en idealisk plats då det är få stormar där men ändå starka vindar, som sagt.

Frågan om etablering av vindkraft utanför södra Skånes kust är viktig för elproduktionen i hela södra Sverige. Jag upplever att det finns en bred förståelse för detta i mina hemtrakter. Vi behöver mer energiproduktion i Skåne, och om vi ska få energiproduktion i Skåne är som sagt den havsbaserade vindkraften det effektivaste och snabbaste sättet. Så är det bara.

En annan viktig aspekt i denna fråga är vad en etablering av någon eller flera av parkerna, oavsett aktör, skulle göra för tillväxten i min del av Skåne. OX2, som står bakom ansökan om vindkraftsparken Triton, menar att etableringen skulle innebära 300 lokala jobb under byggnationen och sedan 100 jobb i 50 år. Då pratar vi såklart inte bara om byggnationen utan om allt runt omkring. Folk ska äta och konsumera, ja, helt enkelt leva, i den delen av landet. För den sydligaste delen av landskapet, där besöksnäringen är stor, vore detta ett stort och välkommet lyft. Det kan jag lova statsrådet och alla som lyssnar.

Fru talman! Statsrådet hänvisar till de utredningar som ligger på bordet, men de kommer ju inte att påverka just dessa ansökningar, vill jag påstå. Utredningen En ordnad prövning av havsbaserad vindkraft ska presentera sina resultat i sommar, och det kommer att dröja ungefär ett år innan det rullas fram något förslag på lagstiftning utifrån den utredningen.

Regeringsprövningsutredningens betänkande överlämnades den 5 februari, så eventuell lagstiftning med anledning av den utredningen ligger också en bit fram i tiden, vill jag påstå.

Triton och Skåne Havsvindpark, som är den andra stora park som man vill etablera och som bolaget Ørsted ligger bakom, har alla tillstånd klara. Natura 2000-tillståndet för Skåne Havsvindpark beviljades av länsstyrelsen i mars 2023, och länsstyrelsen rekommenderade att parken skulle byggas i december 2022, alltså efter det att den nya regeringen tillträtt.

Det är mycket pengar och en ansenlig mängd energi som har plöjts ned i dessa ansökningar. Det finns stora förhoppningar i mina hemtrakter, brett bland politiker från alla politiska läger, om att en eller flera av dessa etableringar ska bli av.

Fru talman! Genom interpellationen vill jag ge statsrådet möjlighet att utveckla lite varför det tar tid för regeringen att ge tillstånd. Statsrådet har här i dag listat några av de intressen som regeringen väger mot varandra. Man kan ju fråga sig: Är det Försvarsmakten som har synpunkter? Är det fiskeintresset som står i vägen, eller sjöfarten, som statsrådet också tog upp? Eller är det något tjafs internt inom regeringen? Jag vet inte. Det tas inte upp här, men så kan det kanske vara.

Det är synd att statsrådet inte tar det tillfälle som ges, för tydligen är det något som skaver. Det hade varit önskvärt med ett något klarare besked åtminstone om vad det är som skaver, så att invånarna i södra Skåne inte behöver fundera och spekulera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet anger i sitt svar att det är flera olika motstridiga intressen som ska prövas. Det är regeringens uppgift att göra denna prövning och avvägning.

Kan statsrådet åtminstone utveckla vilka intressen som regeringen tycker väger tyngst vid prövningen, så att riksdagen kan få någon ledning i hur processen kommer att gå? I och med att resultatet av dessa utredningar ligger så långt fram i tiden, finns det något annat besked som statsrådet kan ge till södra Skåne?

Fru talman! Jag blev också lite överraskad av att höra att det inte behöver vara en statlig e-legitimation. Anna Kinberg Batra ledde Betalningsutredningen som särskild utredare.

Hon skrev på DN Debatt den 16 november 2022: Sverige måste införa en statlig e-legitimation. Det var rubriken. Hon skrev vidare att det är problematiskt att ett fåtal banker och privata företag i dag äger och kontrollerar samhällsviktig och känslig infrastruktur som i Bank-id:s fall sträcker sig långt bortom betalningssystemet.

Det är korrekt. Vi har i dag en ordning där det är banker som ser till att du får en e-legitimation så att du kan logga in och se dina journaler till exempel. Det är en ganska märklig ordning kan man tycka. Man måste vända sig till sin bank för att kunna logga in och se sina journaler, boka en läkartid eller liknande.

Jag har talat med äldre som tycker att det är ganska obehagligt. Med tanke på bedrägerier vill man kunna särskilja sina bankärenden från andra ärenden. Man vill kunna ha en e-legitimation, och det kan man knappt i dag. Det finns några småaktörer som skulle kunna hjälpa en. Men det är Bank-id som är den stora draken här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle gärna vilja ha det förtydligat. Jag upplever att det går lite stick i stäv med tidigare uttalanden. Anna Kinberg Batra är väl inte känd som någon statssocialist direkt. Det borde kunna gå att lösa ändå.

Jag måste bemöta det som sades om att den förra regeringen inte gjorde någonting. Det var regeringen Andersson som gav uppdraget till Digg att titta på hur en statlig legitimation kan utformas. Det behöver ändå föras till protokollet. Betalningsutredningen var också en utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. Jag vill inte ha en politisk konflikt här. Men jag kände mig ändå tvungen att ha det lite grann i och med de uttalandena.

Jag skulle vilja ha det förtydligat med den statliga e-legitimationen, precis som ledamoten Lindh.

(Applåder)

Fru talman! E-legitimation - vilken form den ska ha och så vidare - kanske kan verka som en teknisk fråga, men det är egentligen en ganska viktig fråga. Som har framförts flera gånger har vi ju en hel del personer som lever i ett digitalt utanförskap i dag, och det är jag säker på att statsrådet är fullt medveten om. En statlig e-legitimation skulle förhoppningsvis kunna vara ett sätt att sluta den klyftan.

Utöver det har vi problematiken att en så grundläggande infrastruktur som e-legitimation ägs av landets storbanker. Det är inte för inte som Sverige inte klarar kraven för högsta säkerhetsnivån för e-legitimation; det är ju just för att vi har lagt detta på marknaden. I tider då beredskap och redundans diskuteras mycket är det något bekymmersamt, kan jag tycka.

Jag tycker som sagt att detta är en viktig fråga, och jag har själv ställt en skriftlig fråga till statsrådet för en tid sedan; det börjar närma sig ett och ett halvt år. Jag har även motionerat i frågan. Jag upplever att det i denna fråga inte finns någon politisk konflikt i den bemärkelsen - jag upplever att regeringen vill ha en statlig e-legitimation - men jag upplever att det går ganska trögt.

När jag fick svar på min skriftliga fråga var beskedet att detta skulle vara på plats inom en ganska snar framtid, och nu pratas det om 2026. I den slutrapport som Digg skrev i januari 2023 pratas det om att det skulle ta 24 månader från det att regering och riksdag fattat nödvändiga beslut till dess att detta kan vara på plats.

Jag vill egentligen bara fråga statsrådet något som bygger på det som har framförts tidigare, nämligen: När kan vi förvänta oss att detta är på plats? Jag vet att frågan diskuterades även under den förra regeringen och att det fanns ett arbete som var igång. Jag tänker därför att det måste finnas något att bygga vidare på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var egentligen bara det jag ville framföra.

(Applåder)

Fru talman! För Socialdemokraternas räkning vill jag inledningsvis yrka bifall till reservationerna 13 och 16.

Arbetsrätten reglerar något av det viktigaste som finns i våra liv: arbetet. Det gäller vilka skyldigheter och rättigheter både löntagare och arbetsgivare har. Det är helt enkelt regleringen av en tillvaro som präglar en stor del av våra liv.

Arbetslivet präglas av ett maktförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och det är inte ett jämlikt förhållande. Med anledning av det har lagstiftaren bestämt att maktförhållandet ska regleras för att bli något mer jämlikt. Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen, arbetstidslagen, semesterlagen och andra typer av lagstiftningar har tagits fram just av den anledningen: att jämna ut den ojämlika maktbalans som finns i arbetslivet.

Detta är inte resultatet av någon gudomlig kraft utan av hård och enträgen kamp över lång tid. Det är resultatet av en högst medveten politisk kamp av svensk och internationell arbetarrörelse.

Som socialdemokrat skulle jag kunna ägna hela mitt anförande åt att försöka medvetandegöra arbetsrättens politiska dimension. Det tänker jag dock inte göra. I stället tänker jag nu redogöra för socialdemokratins hållning i de arbetsrättsliga frågor som behandlas i det här motionsbetänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Grundläggande för den svenska arbetsrätten, nu som då, är den så kallade svenska modellen. Det är en modell som innebär att stora delar av arbetsmarknadens villkor och regler hanteras av parterna.

Modellen bygger på ett stort och omfattande gemensamt ansvar mellan parterna, ett ansvar som hittills fungerat väl. Få andra länder kan skryta med Sveriges tillväxt, goda arbetsvillkor och ett lågt antal konfliktdagar över tid. Det är något vi ska vara stolta över och fortsätta att arbeta för.

Inte heller detta är något som uppstått genom en gudomlig kraft nedkommen från himlen, utan det är resultatet av högst medvetna ansträngningar.

Tyvärr ser vi att det finns de som inte vill ta det ansvar som den svenska modellen innebär. Antingen förkastas den svenska modellen helt, vilket ytterligare rubbar maktbalansen på svensk arbetsmarknad och skadar tillväxten, eller så utnyttjas arbetare. Vi ser skrämmande exempel på modernt daglöneri, arbetare som tvingas sova på arbetsplatser i containrar och arbetare som tvingas arbeta alldeles för mycket till alldeles för låg lön. Det är fullständigt oacceptabelt att vi har sådana fenomen på svensk arbetsmarknad. Jakten på profit får aldrig stå över vanliga människors rätt till liv och hälsa.

Ett initiativ från tidigare socialdemokratiska regeringar för att sprida detta tankesätt är Global Deal. Socialdemokraterna beklagar att regeringens ambitioner gällande Global Deal och rättvis handel förefaller ha sänkts jämfört med den tidigare regeringens. Globaliseringens frukter behöver fördelas jämlikt. Arbetet med rättvis frihandel behöver förstärkas och fortgå med oförtröttlig kraft. Sverige har visat att det är möjligt.

Fru talman! Vi socialdemokrater hade också gärna sett att regeringen gjorde mer vad gäller entreprenörsansvaret. Vi ser i dag att det förekommer att arbetsgivare rundar de förpliktelser som lagen om entreprenörsansvar innebär, även om lagen i stora delar fungerar väl. Det finns en färdig utredning på bordet som konstaterar att uthyrd personal behöver omfattas av lagstiftningen. Vi socialdemokrater hade välkomnat att utskottet tydligt tagit ställning för detta och beklagar att så inte sker.

Det som präglar en stor del av debatten inom det arbetsrättsliga området just nu är strejkrätten och frågor kopplade till denna. Få var vi nog som trodde för sisådär ett år sedan att denna fråga skulle få det utrymme den nu har fått. Konflikten som pågår på svensk arbetsmarknad mellan IF Metall och Tesla, i syfte att få Tesla att teckna kollektivavtal, har emellertid fått en hel del debattörer att lufta idéer om att inskränka vanliga arbetares rätt att använda konfliktåtgärder.

Som jag tidigare anförde finns det i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare en grundläggande ojämlikhet som är fundamental och omfattande. Arbetares rätt att organisera sig och använda konfliktåtgärder för att uppnå fler och starkare rättigheter är en grundläggande del i att minska detta ojämlika förhållande. Att förändra möjligheten till sympatiåtgärder för svenska arbetstagare och arbetstagarorganisationer skulle vara att ytterligare stärka ojämlikheten i det maktförhållande som finns. Det vore att skicka tillbaka Sverige och svensk arbetsmarknad till det vi trodde var en svunnen tid då arbetsgivarnas makt var ännu starkare än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Målet med politiken måste vara att minska maktskillnader och ojämlikhet i samhället. Det är i alla fall en tydlig uppgift för den svenska socialdemokratin. Med det i åtanke kommer vi socialdemokrater alltid att stå upp för löntagares rätt att organisera sig och att inom lagens ramar använda stridsåtgärder för att stå upp för sina rättigheter.

Fru talman! För socialdemokratin är det också fortsatt viktigt att parterna tar ansvar för den svenska modellen och att arbetsrättsliga frågor och förhållanden kan lösas mellan parterna i dialog och förhandlingar. Fler behöver inordnas i den svenska modellen.

Det är med oro vi ser en utveckling där allt fler företag väljer att se sina anställda som allt annat än arbetstagare. Detta medför bland annat att arbetsmiljöansvaret inte tas och att kollektivavtal inte tecknas. Det är i grunden en ordning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodell som gett oss tillväxt och välstånd. Fler företag som anlitar exempelvis matbud behöver ta ansvar för arbetsmiljön, och fler behöver teckna kollektivavtal. Så upprätthåller vi världens mest framgångsrika arbetsmarknadsmodell.

Ett annat oönskat fenomen som dykt upp på svensk arbetsmarknad under senare år är den så kallade hyvlingen. Anställda kan visserligen få behålla sin anställning, men den anställningens omfattning kapas kraftigt. Människor som tidigare jobbat heltid kan få se sin anställning omvandlas till en deltid eller knappt det. Det är en i längden orimlig ordning som slår hårt mot svenska löntagare, till exempel inom handeln. Inte sällan är det unga som inte får lånelöften eller kan planera sina liv till följd av detta. Även här måste parterna ta sitt ansvar och tillse att denna ordning upphör. Normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställning på heltid. Punkt.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Förändringarnas vindar blåser snabbt och kraftigt. Men låt inte osäkra anställningar, försämrade rättigheter för löntagare, lägre kollektivavtalstäckning och andra försämringar av löntagares ställning på arbetsmarknaden maskeras i fluffiga ord som modernisering eller som något ödesbestämt! Svenska löntagare - unga såväl som gamla - förtjänar att ha goda arbetsliv och arbetsvillkor.

Den svenska modellen kommer att tjäna Sverige väl om den upprätthålls. Det kräver ett gemensamt ansvar från parterna: arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. Den svenska modellen har visat, gång efter annan, att den är bäst lämpad att ge svenska löntagare de rättigheter de förtjänar och ge landet Sverige en god och hållbar tillväxt över tid. Detta är Socialdemokraternas fasta övertygelse och något som vi kommer att stå upp och ta strid för alla dagar i veckan.

(Applåder)

Fru talman! Visst är det en märklig värld vi lever i. Jag tänker inte invända mot det.

Ledamoten Wallentheim redogör återigen förtjänstfullt för situationen på landets kvinnoanstalter. Jag har tyvärr aldrig varit på Hinseberg och besökt den verksamheten, men jag är övertygad om att man har samma utmaningar som hemma i Ystad.

Jag uppskattar fortsatt mycket av det som justitieministern säger. Jag tycker att det är trevligt och glädjande att höra justitieministern i det här fallet. Jag vet att justitieministern har varit i Ystad, precis som han sa. Om jag är hemma i Ystad och träffar personer som är anställda på anstalten är jag glad att kunna berätta för dem att min upplevelse är att justitieministern är införstådd med situationen. Det gläder mig att kunna ta med mig det hem till Ystad.

Jag vet att justitieministern gjorde ett ganska omfattande besök i Ystad när han var där. Det rapporterades om det i lokaltidningen. Även detta gläder mig. Jag vet inte om justitieministern fick information om det arbete som pågår där hemma med till exempel Backa barnet, där man försöker arbeta aktivt med barn som riskerar att hamna snett. Det bästa är trots allt om vi kan förhindra att brott över huvud taget begås, så att vi inte behöver bygga allt fler anstalter och stå här och prata om arbetsmiljön för anställda och intagna på överfulla anstalter.

När vi ändå står här och pratar om anstalten och andra saker hemma i Ystad vill jag slå ett slag för det förebyggande arbetet och särskilt arbetet med Backa barnet. Vi vill gärna ha en bättre arbetsmiljö för anställda på anstalter och en dräglig miljö för dem som är intagna på anstalter. Men helst vill vi ha ett gott förebyggande arbete, så att vi ser till att människor aldrig hamnar på de där anstalterna.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt delta i debatten utan var mest här som åhörare eftersom det här är en fråga som berör en av de största arbetsplatserna i min hemkommun, nämligen anstalten i Ystad som Anna Wallentheim nämnde i sitt anförande. Jag och Anna besökte faktiskt den anstalten tillsammans för några månader sedan.

Jag vill ta tillfället i akt att beskriva den mycket svåra situation som jag upplevde rådde på kvinnoanstalten i Ystad. Precis som ledamoten Wallentheim sa var beläggningen stundtals långt över 100 procent. Man fick i stort sett använda varenda vrå på anstalten för att försöka få in intagna. Det är givetvis ett bekymmersamt läge.

Min uppfattning efter samtalen vi hade med personalen är att man var föga intresserad av att det här skulle bli något slags partipolitisk strid. Det upplever jag inte heller att justitieministern för fram i sitt svar. Men det finns ibland vissa tendenser att de här frågorna ska bli partipolitiska konflikter och att man ska kasta diverse saker på varandra. Man påstår att någon borde ha gjort något för länge sedan och hamnar plötsligt i 1980-talet. Då, minsann, skulle man ha agerat.

Det viktiga är att vi löser den här situationen, ser till att ha kvinnoanstalter av till exempel klass 1, som ledamoten Wallentheim lyfte fram, och också ser till att bygga ut kvinnoanstalterna. Det ska vara en dräglig situation för alla dem som jobbar där, inte minst i min hemstad Ystad. Det är som sagt en stor arbetsgivare, och många blir anställda där eller har blivit anställda där de senaste åren.

Jag vill alltså ta tillfället i akt att lyfta fram den här frågan ytterligare och tycker att justitieministern lämnar ett svar som visar på förståelse för situationen. Jag ser fram emot att höra justitieministern utveckla sina resonemang i frågan.

(Applåder)

Fru talman! Att de här inövade talepunkterna ska repeteras förstår jag. Men jag har aldrig någonsin påstått det som jag tror att ministern själv skrev på X, tidigare Twitter: att han borde ha åkt ned i någon bandvagn till Hörby, satt sig i något litet skjul där ute och lett arbetet på plats. Jag har aldrig sagt det. Men jag tycker att man i händelse av kris bör veta var den högsta ansvariga personen i riket befinner sig och vad den gör under de här timmarna. Regeringen styr riket även under tider av kris, vill jag ändå påstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lustigt att raljant bli uppläxad för raljans och bristande ansvar av någon som från sekund ett sedan det här hände har ägnat all sin tid åt att hitta en syndabock som är långt bort från regeringen. Det är ganska intressant. Jag tackar för den lilla uppläxningen, eller vad jag nu ska säga.

Här lämnas många frågor obesvarade. Vi får inte riktigt veta var infrastrukturministern var. Vi får reda ut det på annat sätt. Vi får inte svar på det i dag i varje fall.

Om jag ska avsluta i en lite mer positiv ton uppskattar jag ändå att statsrådet i sitt andra svar säger: Det kanske är så att det finns strukturella problem. Då kanske vi måste lösa dem. Det var ett bra initiativ att kalla upp myndighetscheferna och ha en diskussion med dem. Hur ska vi se till att det inte händer igen?

Samtidigt måste man ändå komma ihåg hur det är. Jag tror att det var Harry S Truman som hade en skylt på sitt skrivbord i Vita huset där det stod: The buck stops here. Regeringen har fortfarande ansvaret. Den kan inte frånhända sig ansvaret bara för att den känner för det.

Jag uppskattar att statsrådet i sitt andra svar kom fram till dessa frågor. Vi är beredda att titta på strukturella lösningar. Men jag vill återigen upprepa att jag aldrig någonsin har påstått att ministern skulle sitta nere i Hörby. Jag förstår att det är vad man vill påskina. Men det har jag aldrig sagt.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet behöver inte bekymra sig över att jag slog ned blicken. Jag tittade i mina papper för att se om jag hade sagt att regeringen borde ha tagit det operativa ansvaret. Jag hittade inte det, för jag sa inte det, men jag förstår att de inövade talepunkterna går före att ge svar på det jag sa. Jag förstår det. Det kan vara så.

Om vi nu ändå ska dunka lite grejer i huvudet på varandra påminner jag om regeringsformen 1 kap. 6 § där det står att regeringen styr riket. Jag tycker att det är någonting man ska ha med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det blir ju ganska uppenbart här och nästan lite komiskt, skulle jag vilja påstå, hur den samlade högern desperat försöker skydda regeringen. Den sverigedemokratiske ledamoten som var uppe i talarstolen sa till och med att under förra mandatperioden kallade han minsann hit infrastrukturministern och pratade om de här frågorna.

Då var det en politisk fråga, och politiskt ansvar skulle utkrävas av en minister. Men nu, när man själv bär upp den kristdemokratiske infrastrukturministern, är det helt plötsligt en fråga som handlar om ämbetsmän och byråkrater och om att peka finger mot byråkratin, generaldirektören på Trafikverket och andra tjänstemän där. Detta är inget annat än ett inövat politiskt spel.

När man insåg vart det här barkade hän i början av januari tänkte man: "Hur ska vi skydda våra egna statsråd? Det här kan bli en ganska jobbig situation. Det här kan bli ganska besvärligt. Det kan ju vara så att väljare i Hörby, Kristianstad, Ystad eller Malmö börjar utkräva ansvar någonstans. Vi måste snabbt vara framme och peka finger mot byråkratin i det här landet, och mot tjänstemän! Vi måste med alla till buds stående medel skydda infrastrukturministern och regeringen från de politiska effekterna av detta."

Jag tycker att det blir uppenbart i den här debatten att högerns ambition är att skydda ministrar till vilket pris som helst, för jag är som sagt helt säker på att en socialdemokratisk minister hade kommit hit och svarat på frågorna. Jag tror inte för ett ögonblick att Sverigedemokraterna hade accepterat om en socialdemokratisk minister hade sagt att de skulle ta detta med Trafikverkets generaldirektör och att han eller hon skulle få ta det ansvaret.

Det blir uppenbart här att de politiska konsekvenserna ska bekämpas med alla möjliga verktyg. Det är som sagt nästan lite komiskt.

Regeringsinnehav innebär ett ansvar. Att vara statsråd innebär ett ansvar. Man skulle kanske kunna resonera så att det också innebär ett ansvar att vara vice ordförande i ett riksdagsutskott. Det ansvaret måste man vara beredd att axla. Det är tydligt med just den här krisen, som man väl ändå får kalla den, att man inte riktigt är beredd att axla det ansvaret, utan att det gäller att hitta syndabockar någon annanstans i stället. Jag tycker att det är beklagligt.

Om man jämför agerandet under förra mandatperioden med agerandet under den här mandatperioden är det uppenbart att det handlar om ett politiskt spel. Jag påminner återigen om regeringsformen 1 kap. 6 §: Det är regeringen som styr riket. I en parlamentarisk demokrati är det rimligt att ansvar utkrävs av politiker. Det gäller såväl riksdagsledamöter som ministrar.

Regeringen styr riket. Är det något i styrningen av riket som fallerar är det rimligt att regeringen avkrävs ansvar och kommer hit till riksdagen och trafikutskottet och svarar på frågor, men det är uppenbarligen inte intressant eftersom regeringen tydligen ska skyddas till vilket pris som helst.

(Applåder)

Herr talman! Den 3 januari vid klockan 9 på morgonen fastnade en lastbil på E22 utanför Hörby i Skåne. Hundratals bilar fyllde sedan på vägen, och snart var det totalstopp och nästan 1 000 bilar med förare och passagerare satt fast på E22.

Herr talman! Som statsrådet sa kan det som inträffade inte beskrivas som något annat än ett monumentalt misslyckande. Människor satt fast i sina bilar i upp till ett dygn, och det är ett rent mirakel att ingen for riktigt illa när E22:an fullständigt proppades igen.

Samordningen av myndighetsresurser misslyckades, och det är uppenbart att ingen tog ledning eller ansvar i den uppkomna situationen, i alla fall inte på det sätt som var önskvärt. Under dagarna efter att detta hände var den minister som ansvarar för rikets infrastruktur fullständigt missing in action. Ett sms med en kortfattad kommentar var allt som kom från honom. Ministern är fortfarande, passande nog, spårlöst försvunnen och vägrar svara på riksdagens frågor om kaoset på E22.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här interpellationen överlämnade ministern till en kollega i regeringen, och trafikutskottet vägrar han att träffa. Det enda som saknas är skylten över Regeringskansliet: Livsfarlig ledning.

Lite drygt två veckor efter händelserna kallades myndigheterna samman av regeringen för att svara på vad som hade hänt, och jag är glad över att den här interpellationen har fått fart på vissa delar av Regeringskansliet.

Herr talman! I svaret hänvisar statsrådet till ansvarsprincipen, som innebär att den som ansvarar för en ordning när det så att säga råder lugn och ro även ska ansvara för den i kristider. Det är väl lovvärt, men det är ju uppenbart att någonting inte har fungerat i det här fallet. Befälsordningen har uppenbarligen varit otydlig, och vi vet inte vad infrastrukturministern gjorde de där dagarna, och vi verkar heller inte få svar på det.

Regeringen har, som sagt, sedan händelserna kallat till sig ansvariga myndigheter och framfört kritik och frustration. Jag har försökt ringa Försvarsdepartementet ett antal gånger för att få reda på om det fördes något protokoll vid mötet, men Försvarsdepartementets registrator vill inte lyfta på luren. Man kan, om man vill vara lite elak, undra vad det innebär för regeringens påstådda handlingskraft när det inte ens verkar råda ordning och reda och handlingskraft på Försvarsdepartementet.

Herr talman! Nu har statsrådet alltså pratat med myndigheterna och ska avvakta Trafikverkets och länsstyrelsens utredningar. Vi får hoppas att dessa båda utredningar noggrant går igenom de båda myndigheternas arbete och ansvar under de 24 timmar som människor satt fast på E22 i Skåne.

I svaret på interpellationen får vi inget besked om huruvida regeringen tänker utvärdera sin egen roll och sitt eget agerande när denna beredskapskollaps - i brist på bättre ord - ägde rum. Men det är trots allt regeringen som styr riket och bär det yttersta ansvaret.

Sveriges regering bär det yttersta ansvaret för att hundratals människor fick sitta och frysa i sina bilar på E22 i upp till ett dygn. Finns det en kultur av handlingskraft i regeringen? Är regeringen verkligen beredd att i alla fall allvarligt resonera och självkritiskt fundera kring sin egen roll? Det framgår inte av vare sig verkligheten eller svaret på interpellationen.

(Applåder)

Fru talman! Rubriken på Linus Skölds interpellation är "Förstärkt ojämlikhet på grund av höga kostnader". När man hör svaret kan man fundera på om regeringen anser att det är ett problem att ojämlikheten förstärks på grund av höga kostnader. Jag är inte säker på att regeringen tycker att det är ett problem att ojämlikheten i det svenska samhället förstärks på grund av den kostnadskris vi befinner oss i.

Många av våra förslag handlar inte om att dela ut bidrag utan om att begränsa värdeöverföringar från dem som arbetar till dem som äger, från människor med skenande boräntor till dem som äger aktier i storbanker. Bankskatten skulle innebära att värdeöverföringar begränsas. Det är en viktig del i många av våra förslag.

Jag är fullt medveten om att fördelningspolitik är en ideologisk skiljelinje, historiskt och i nutid, mellan den politiska högern och den politiska vänstern. Och när jag hör svaret och lyssnar på debatten blir jag fundersam och undrar om regeringen tycker att det är problem eller inte att ojämlikheten förstärks på grund av kostnadskrisen. Jag lutar åt att tro att man inte tycker att det är ett problem.

(Applåder)