Adrian Magnusson

Fru talman! En aspekt som inte riktigt berördes i svaret är välfärden. Välfärden beskrivs ibland, ganska slarvigt, som något slags serviceinstrument, men jag skulle vilja påstå att välfärden sedan den började byggas ut i Sverige har haft ett ganska starkt fördelningspolitiskt inslag. Vi går ihop och organiserar vissa typer av nyttigheter, för det skulle vara mycket dyrare om var och en av individerna skulle stå för nyttigheterna själv.

Med den välfärdskris som vi just nu går igenom, delvis till följd av kostnadskrisen och i förlängningen till följd av att regeringen inte skjuter till de pengar som krävs för att stötta upp välfärden, övervältras en hel del av kostnaderna på individerna. Från den svenska högern har det under en längre tid pågått en aktiv kampanj för att människor till exempel ska köpa privata sjukförsäkringar och den typen av lösningar. Detta är att övervältra ytterligare kostnader på individerna. Om man sätter välfärden i en kris kommer det att leda till ytterligare ökningar av kostnaderna för individerna.

Bankskatten har tagits upp av interpellanten. Dessa pengar skulle ju kunna gå till exempelvis välfärden. Den konstruktion som har utarbetats ska inte leda till att det hela vältras över på bankkunderna.

Det finns många andra fördelningspolitiska instrument som man skulle kunna använda. Till exempel tog interpellanten upp i själva interpellationen att Icahandlare får 2,7 miljarder kronor i utdelning. Det är ju en direkt värdeöverföring från arbetande människor till kapitalägare. Detta är också kostnader som förstärker ojämlikheten och ökar de klassklyftor vi har i Sverige. Det har man inte heller berört. Man skulle till exempel, som vi har föreslagit, kunna tillsätta en matpriskommission för att försöka komma till rätta med kostnadsökningarna. Det har ju konstaterats att kostnadsökningarna är omotiverade i förhållande till de ökade kostnaderna i samhället i övrigt.

Det handlar inte bara om avsaknad av fördelningspolitik här, utan det rör sig nästan om en omvänd fördelningspolitik. Det är ju ganska anmärkningsvärt.

Jag skulle vilja påstå att det är så att politiska beslut och avsaknaden av politiska beslut under denna kostnadskris leder till en förstärkt ojämlikhet. Då får interpellanten lite rätt i sin ansats - de ökade kostnaderna leder faktiskt till en förstärkt ojämlikhet.

Detta skulle kunna motarbetas av regeringen i mycket större utsträckning än vad som är fallet. Jag tycker att det framkommer i svaret att det skulle kunna göras så mycket mer.

(Applåder)

Herr talman! Plattformsarbetet breder ut sig på svensk arbetsmarknad, och det drabbar allt fler samhällssektorer. Det är ett arbete som präglas av dåliga villkor. Många tvingas ha eget material, till exempel egna cyklar eller liknande, arbetstiderna är osäkra, lönen är dålig och man befinner sig som arbetstagare i en särskilt utsatt ställning många gånger. Detta har det vittnats om i litteratur, tidningsartiklar, poddar och på många andra olika ställen.

Försäkringar som gäller så kallade vanliga arbetstagare gäller inte, sjukdom kan leda till att telefonen slutar plinga och det arbetsmiljöansvar som arbetsgivaren vanligtvis har finns inte. Ändå är detta många gånger den enda inkomstkällan för dem som jobbar i den här typen av arbete.

Jag vill fråga statsrådet Brandberg vad hon tycker om att den här typen av arbete breder ut sig på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Statsrådet försöker bygga något slags konflikt mellan välfärdspolitiken och bostadspolitiken hos socialdemokratin. Vi lyckades satsa på både välfärden och bostadspolitiken när vi styrde. Den här regeringen klarar varken eller. Det tycker jag ändå att man behöver säga. Välfärden genomgår just nu ett stålbad, och bostadspolitiken är obefintlig.

I de bostadspolitiska debatterna blir det väldigt tydligt att den här regeringen företräder helt andra intressen än vad socialdemokratin gör. Så blir det i den här typen av frågor där man ser att bostadspolitiken är obefintlig och att det inte satsas på exempelvis studentbostäder. Man pratar om lyx-rot som om det var utbytta marmorskivor i rika Stockholmsförorter som ska rädda byggsektorn, och i sitt svar hänvisar statsrådet enbart till vad studentbostadsföretagen har föreslagit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det blir tydligt att den svenska högern företräder helt andra intressen än vad socialdemokratin gör. Jag tycker att det är någonting som man behöver beakta om man tittar på den här debatten.

Samtidigt som vi ser att byggandet av studentbostäder minskar kraftigt 2023 och det hänvisas till att studenter ska få en sämre bostadssituation för att det ska kunna byggas fler studentbostäder luftar borgerliga ungdomsförbund idéer om terminsavgifter. Någonstans där ser man hur tydligt det är att denna regering representerar helt andra intressen än vad socialdemokratin gör.

Som Markus Kallifatides sa: Det är ärvda pengar som i framtiden kommer att avgöra om du kan plugga på universitet eller inte. Då behöver man i och för sig inte införa terminsavgifter, för då är det redan segregerat.

Jag tycker att det har blivit väldigt tydligt i kväll att den här regeringen representerar helt andra intressen, nämligen intressena hos en liten, privilegierad grupp.

(Applåder)

Fru talman! I mitt första inlägg nämnde jag inte ens de städer som Sveriges Förenade Studentkårer listar som gula. Det är tio stycken. I fyra har situationen blivit sämre under 2023 än vad den var under 2022. Gula är att studenter kan erbjudas boende någon gång under höstterminen, i stället för de röda där läget är ännu allvarligare. Läget är alltså allvarligt för Sveriges studenter. Det blir allt svårare att få tag i en studentbostad.

Statsrådet har här i dag förklarat lite kort om regeringens påstådda reformagenda och har talat om lättnaderna i regelverket. Vad är det för lättnader, kan man fråga sig? Hur kommer de att falla ut i praktiken?

Jag talar gärna om Lund. Ska till exempel studenter i Lund bo längs med E22:an i bunkerliknande byggnader och andas in avgaser dagarna i ända? Är det vad som är tanken? Jag vet inte. Ska de kanske bo i skokartonger, mycket små lägenheter? Jag vet inte. Statsrådet lyfter i andra sammanhang fram Sveriges Förenade Studentkårers synpunkter. Just det här är inget som efterfrågas. Men regeringen kör på ändå.

Statsrådet har fått frågan om vad som ska göras fram till 2026. Det är bara att konstatera att det är väldigt tunt. Det är en reform som kan ge studentbostäder som ska redovisas 2024. Jag kan inte få en siffra på hur många bostäder departementet och statsrådet har räknat med när jag frågar efter det. Ingen vet vad det ska bli av detta. Studenter lever i ett bostadspolitiskt vakuum, och ingen vet vad som kommer att hända.

Jag måste lyfta fram frågan om lyx-roten. Vad har den att göra i interpellationssvaret? Jag kan inte förstå det. Det här är en fråga om studenters bostadssituation. Då lyfter man fram lyx-roten som något slags bostadspolitiskt instrument.

Var är studenterna som en masse kommer att byta marmorskivor i köken? Var är de någonstans? Jag har aldrig sett dem. Jag vet inte hur det var på statsrådets studietid. Men vi satt i varje fall inte och talade om att byta marmorskivor när jag pluggade, det kan jag lova.

Jag tycker nästan att det är provocerande att se den frågan dyka upp. Man talar om att det ska rädda byggnadsarbetare. Det kommer inte att rädda särskilt många byggnadsarbetare. Det kommer inte att se till att vi har byggnadsarbetare som inte blir arbetslösa. Vi kommer att ha byggnadsarbetare i drivor som är arbetslösa om ingenting görs. Det är inte så att vi kommer att ha en massa murare som kommer att byta marmorskivor i Danderyd, eller ha betongarbetare som plötsligt kommer att byta marmorskivor i Täby. De kommer att bli arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När regeringens bostadspolitik har slagit fullt ut mot Sveriges studenter kommer vi att ha en ännu svårare situation än vad vi har i dag. Det kommer inte att finnas några byggnadsarbetare som kan hjälpa till att bygga studentbostäder. Samtliga Sveriges studenter borde vara bekymrade. Jag är i varje fall bekymrad. Det kan jag intyga.

Statsrådet nämner inte fri hyressättning i sitt svar. Det får vi vara väldigt tacksamma för, eftersom det luftas ibland. Det vore förödande. Vi har redan i dag studentbostäder i vissa städer som studenter helt enkelt inte har råd att flytta in i. I frågestunden förra veckan uteslöt statsministern inte att ett sådant förslag hamnar på riksdagens bord. Vi får väl hoppas att vi aldrig ser röken av ett sådant förslag.

Studiekontroller är också något som har lyfts fram av Sveriges Förenade Studentkårer. Men det är inget som lyfts fram i statsrådets svar. Det är en ganska enkel åtgärd, kan man tycka, att se till att det bor studenter i studentbostäderna. Men det är ingenting som lyfts fram.

Klockan går. Mandatperioden kommer att gå fort. Vakuumet består. Var är reformerna, statsrådet Carlson?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Carlson för svaret.

Innan vi diskuterar statsrådets svar på interpellationen vill jag kortfattat bara säga att jag tror att detta kan bli en ganska spretig debatt. Det är lite anmärkningsvärt att man slår ihop en debatt om hemlöshet med en debatt om studentbostäder. Det är två viktiga frågor som nu ska diskuteras under samma paraply. Jag tycker att det är en lite konstig signal från regeringen till landets studenter att deras förmodligen största bekymmer inte ens förtjänar en egen debatt. Men regeringen ansvarar för sina egna signaler och äger dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt en rapport från Sveriges Förenade Studentkårer 2023 om bostadssituationen för studenter är tio studentstäder rödlistade vad gäller tillgången till studentbostäder. Där finns några av de mest populära studentstäderna som Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholm. Det är en brutal realitet att studenter tvingas tacka nej till drömutbildningar för att de inte får tag i en bostad, för att inte tala om den inverkan på måendet som det har att kanske tvingas hoppa runt bland förstahands-, andrahands-, tredjehands-, sjättehands- eller åttondehandskontrakt om de väl får tag i någon bostad eller typ något förråd att bo i.

Fru talman! Det råder en uppenbar brist på studentbostäder i detta land. Det råder också en situation med ökande hyror. Det gör på sina håll att det är svårt för studenter att hyra de bostäder som finns, om de nu finns. Det är alltså ett tveeggat svärd som svingas mot Sveriges studenter. Och detta svärd slår rakt mot studenternas drömmar.

Man skulle kunna tänka sig ett omfattande reformpaket för att komma till rätta med detta. Regeringen pratar gärna om behovet av fler ingenjörer och om att fler utbildar sig inom yrken där det råder brist. Statsministern har någon enstaka gång pratat om vikten av klassresor och så vidare. Men så är icke fallet, fru talman.

I svaret på interpellationen hänvisas det till ett uppdrag som regeringen har gett Boverket. Där nämns bland annat att Boverket fått i uppdrag att utreda lättnader i kraven avseende bostäders lämplighet för det avsedda ändamålet, tillgänglighet och användbarhet, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, avseende dags- och solljus samt skydd mot buller.

Hur många studentbostäder förväntar sig statsrådet att en sådan reform ska ge?

Det hänvisas också till en reformering av bostadsbidraget, som Sveriges Förenade Studentkårer har välkomnat, och att det ska införas ett månadsbaserat system för inkomstprövningen. Hur många studentbostäder förväntar sig statsrådet att en sådan reform ska ge?

Fru talman! Statsrådet nämner inte det som Sveriges Förenade Studentkårer efterfrågar först och främst i sin rapport från 2023 gällande studenters bostadssituation, och jag kan förstå varför. Det som efterfrågas är statliga stimulanser, riktade stimulanser mot just byggandet av studentbostäder för att kunna ge fler unga möjlighet att flytta hemifrån och för att kunna ge den där arbetargrabben i Åtvidaberg möjlighet att flytta till Lund för att bli ingenjör. Det är ju detta som har byggt det svenska samhället starkt, möjligheten för alla människor i detta land, oavsett klassbakgrund och annan bakgrund, att bygga sina drömmars liv.

Fru talman! Socialdemokraterna föreslår just ett riktat investeringsstöd till byggande av studentbostäder. Om regeringen nu är så avvisande till det mer omfattande investeringsstödet borde åtminstone ett smalare och mer riktat investeringsstöd kunna vara någonting som man kan titta på och som skulle kunna vara tilltalande.

Jag uppmanar regeringen att släppa de ideologiska skygglapparna, bryta sig ut ur marknads- och nyliberalismens tvångströja och ansluta sig till Socialdemokraternas förslag. Det hade varit ett enkelt och bra sätt att se till att det byggs fler studentbostäder från Lund och Malmö i söder till Kiruna och Luleå i norr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag uppskattar att statsrådet har satt sig in så mycket i just frågan om vägen till Kåseberga hamn, som ju var det centrala i min interpellation.

Jag kan dock bara konstatera fakta, exempelvis att man använder olika begrepp för att beskriva händelserna. I Dalarna var det en extraordinär händelse av särskild magnitud, och det var det tydligen inte i Skåne. Man har tydligen hittat ett stöd som man kunde omfördela särskilt till Dalarna, kan jag läsa mig till, men det har man inte gjort när det gäller Skåne.

Det är alltså bara ett kallt konstaterande av ett objektivt faktum: Det finns skillnader i hur man behandlar de olika länen i detta fall. Språkbruket är olika, och det finns skillnader i vad som faktiskt görs. Jag betvivlar inte Trafikverkets insatser, men det finns en skillnad i hur regeringen behandlar dessa två frågor.

Jag hoppas att vi inte ser en utveckling i något slags amerikansk riktning, där sydstatssenatorer på 60-talet åkte hem till sina valkretsar och lovade lite extra stöd här och lite extra stöd där. De såg till att få så mycket pengar som möjligt till sina egna valkretsar. Jag hoppas att det inte är den utvecklingen vi ser. Nu har jag visserligen förstått att pengarna i Dalarna kanske inte direkt har betalats ut i den omfattning som utlovades - ibland är det så med regeringen att den inte håller sitt ord. Men oavsett detta kan det inte vara meningen att olika län ska få helt olika besked.

Det är tyvärr inte första gången som regeringen och kristdemokratiska statsråd gör en annan bedömning av Skåne län. Vi har exemplet där regeringen tidigt efter sitt tillträde bestämde sig för att pausa utbyggnaden av fyrspåret mellan Hässleholm och Lund. Efter ett år kom man dock fram till att det där spåret nog skulle byggas ut ändå, så då beslutade man att göra det i alla fall. Ebba Busch avfärdade också vår moderate regionordförandes inbjudan till att diskutera elkrisen som kaffedrickande och bad en äldre dam i Trelleborg som ville prata gasstöd att i stället höra av sig till kommunen.

Det är alltså uppenbart att liknande händelser har bedömts olika i olika län. Skälen kan man som sagt spekulera i. Jag läste i dag om en utredning av svinpest i min hemkommun Ystad. Nu var det som tur är inte svinpest, vill jag intyga. Hade det varit det hade jag nämligen varit djupt bekymrad över hur regeringens hantering av detta hade sett ut i Skåne län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker bara att regeringen ska se till att hålla ihop sin linje. Jag har inga problem med att man har en linje, men man kan inte ha en linje där olika statsråd ger olika besked när det gäller samma omständigheter. Jag tycker inte att det är acceptabelt. Jag uppmanar därför regeringen att vara stringent i sin hantering av denna typ av frågor och inte lämna olika besked till olika län.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Kullgren för svaret.

Stormen Babet, som vi diskuterar här i dag, drog genom Skåne för flera veckor sedan, närmare bestämt den sista helgen i oktober. Med sig drog den fiskebodar, träd och vägar, både över land och ut i havet. Ett konkret exempel är vägen ned till Kåseberga hamn, ett populärt turistmål året runt och en plats med restauranger och rökerier, som underminerades så kraftigt att den helt enkelt fick stängas av. Risken var att den annars skulle rasa ned i vattnet och därmed orsaka skador på människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan vara ärlig: Jag förväntar mig inte att en regering som består av marknadsliberaler ska ställa sig upp och säga att staten ska fixa detta. Jag förväntar mig inte att de anser att staten ska gripa in allra först och stötta människor och företag som fått egendom skadad och ser inkomster gå förlorade. Jag förväntar mig inte det; jag förstår att det inte är den första, tredje eller femte tanken som passerar genom marknadsliberalers huvuden.

När jag från början frågade om möjligheten till stöd gällande denna typ av händelse, som alltså drabbat människor och näringar i mina hemtrakter, hade jag därmed inga förhoppningar om att det skulle komma något stort paket. Men eftersom jag vet att frågan är så viktig för många där hemma frågade jag ändå.

Fru talman! Döm därför om min förvåning när jag efter att ha fått statsrådets svar på min skriftliga fråga ser att hans kollega ministern för civilt försvar åkt hem till Dalarna efter att stormen Hans orsakat skador där - och inte bara åkt dit, fru talman, utan dessutom lovat ett särskilt stöd till Dalarna. Där hade vägar fallit samman och spolats bort, ungefär som i min del av landet, alltså Skåne. Om det inte har framgått att det har rått liknande omständigheter där har jag inte riktigt nått fram.

Fru talman! I inledningen av sitt svar här hävdade statsrådet med emfas att det inte görs skillnad mellan olika län utan att samma linje gäller från regeringen i denna fråga oavsett om det handlar om Dalarnas län, Skåne län eller - antar jag - Värmlands län. Men låt mig läsa högt från Mora Tidnings rapportering om ministern för civilt försvars besök i Rättvik för några veckor sedan, efter stormen Hans framfart där.

"Det här är naturligtvis skador som är av en magnitud och karaktär som inte ingår i det ordinarie arbetet", sa ministern efter att ha inspekterat skadorna i Dalarna. "Från statens sida har infrastrukturministern sagt att Trafikverket omfördelar medel för att vägföreningar ska kunna söka reperationshjälp, för det här är naturligtvis skador som är av en magnitud och karaktär som inte ingår i det ordinarie arbetet."

Det sades inte ett ord om detta i landsbygdsministerns svar. Tydligen var skadorna i Dalarnas län av en särskild magnitud och karaktär, men när vägar spolas bort i Skåne är skadorna av någon annan karaktär. Det är svårbegripligt, för att uttrycka sig med viss diplomatisk ton.

Det kommer inte heller något besked om huruvida det kommer att finnas möjlighet att söka något omfördelat stöd. Gällande frågan om ett visst stöd skulle kunna omfatta skador av den här karaktären är det i stället tunna fraser i stil med skulle kunna, eventuellt och om man gör en väldigt extensiv tolkning av regelverket - någonting i den riktningen.

Fru talman! Vägen i Kåseberga är bara ett exempel, även om det kanske är det allra värsta och tydligaste. Det är nämligen inte den enda vägen i södra Skåne som blev skadad när stormen Babet drog fram, utan även andra vägar har tagit stryk. Vissa gång- och cykelvägar har blivit havets rov, och som jag nämnde tidigare spolades fiskebodar rakt ut i havet.

Jag hade som sagt inte förväntat mig något omfattande statligt interventionistiskt paket från en regering som har marknadsliberalismen som något slags ledstjärna, men jag hade åtminstone väntat mig en stringens i regeringens linje.

Fru talman! Statsrådet har rätt i att även Socialdemokraterna föreslog en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Men det finns en skillnad mellan att försöka rädda folks privatekonomi undan en regering som misslyckats med att bekämpa inflationen och att beskriva det här som en stor reform för att få fler unga i arbete. Jag tror att varken Teresa Carvalho eller Mikael Damberg skulle ha ställt sig i den här talarstolen och sagt att det här är en stor reform för att få fler unga i arbete, utan den handlar ju om att rädda folks plånböcker undan regeringens misslyckade inflationspolitik. Jämför med exempelvis Danmark, som har mycket lägre inflation!

Statsrådet lyfte i sitt svar fram skolan, till exempel. Vi kan ju titta på en tid då det var 2 procents arbetslöshet i det här landet: 1980-talet. Hade vi då ett friskolesystem med stora aktiebolag som härjade runt i svensk skola? Nej, det hade vi inte. Vi hade inte ett skolsystem där vinsten många gånger är det som premieras allra högst och är allra viktigast. Det hade vi inte på 80-talet när statsministern hette Olof Palme och finansministern Kjell-Olof Feldt. Det hade vi inte.

Vi hade en aktiv arbetsmarknadspolitik med politisk inblandning. Det var något som statsrådet sa att han inte trodde på. Det hade vi på 1980-talet. Det finns mycket annat som vi hade då, när vi hade 2 procents arbetslöshet, men det blir lite konstigt att säga att skolan är det viktigaste för att få fler unga i arbete och samtidigt bortse från ett av de största problemen. Det finns ett problem som skiljer ut Sverige från nästan resten av världen, nämligen friskolesystemet där stora aktiebolag tillåts härja fritt och där vinst tillåts hamna i första rummet. Det är väldigt konstigt att bara bortse från den problematiken. Om workshopparna på Arbetsmarknadsdepartementet tittar på tidigare politik föreslår jag att man tittar närmare på just den frågan.

Fru talman! Jag tackar statsrådet och Jonathan Svensson som är här denna någorlunda sena afton.

Ibland när jag hört svar på interpellationer eller allmänt funderat på Liberalernas politik har jag undrat hur en liberal workshop på Arbetsmarknadsdepartementet ser ut. Jag tänker mig något i denna stil: Man samlas i februari månad över en kanna kaffe. Det är ungefär samma väder som nu, lite kallt och snöigt, och man tänker att man ska börja tidigt med budgetarbetet. Alla värker fram sina bästa idéer medan man smuttar på kaffet. Plötsligt ropar någon "skattesänkning", och alla svarar: "Heureka, nu är vi färdiga. Nu går vi hem. Tack för i dag!" Det är också så jag tänker mig att liberala workshoppar har sett ut under ganska många år.

Statsrådet tar i sitt svar upp ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare som en reform som skulle skapa en massa jobb för unga runt om i landet. Denna Timbropolitik hade nog gjort Milton Friedman stolt. Jag ställer mig oförstående inför detta. Om det inte finns några jobb, hur ska då en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare skapa fler jobb? Det är ju samma människor som i dag har ganska svårt att få vardagen att gå ihop. Ska de plötsligt börja konsumera brett och sätta igång samhällets alla hjul? Hur kan detta vara en av de främsta reformerna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Statsrådets svar innehåller inte jättemånga stimulerande insatser. Det hade kanske varit bättre att använda statskassans styrka till stimulerande insatser i stället för detta ideologiskt motiverade duttande. Statsrådet kunde ju ringa bostadsministern och säga att bostadsbyggandet måste komma igång. Det hade förhoppningsvis satt fart på ekonomin och gett jobb och bostäder till unga. Det hade kanske kunnat få unga att flytta dit där jobben finns. Skellefteå har nämnts tidigare i kväll, och ett ökat bostadsbyggande där skulle kanske kunna få fler unga att flytta dit. Fler bostäder i studentstäderna eller på annan ort skulle kunna få fler att studera och vidareutbilda sig, vilket ju Liberalerna lyfter fram som viktigt.

Precis som med läran om trickle down, som är vår tids stora ekonomisk-politiska myt, håller nyliberaler krampaktigt fast vid läran om att skattesänkningar på något sätt automatiskt ger en massa jobb. Men någon stimulerande politik vill man inte se, för det skapar tydligen inte jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det inte är konsumtion dessa skattesänkningar leder till, hur skapar då den påstådda drivkraften för arbete jobb om det inte finns jobb att söka, om det saknas arbeten man är utbildad till, om det saknas möjlighet att bo och om det saknas möjlighet att studera?

Det är dags för arbetsmarknadsministern att fokusera på en aktiv arbetsmarknadspolitik och på stimulanser - exempelvis för bostadsbyggandet eller för den gröna omställningen, som ju är ett utmärkt sätt att skapa nya jobb i hela landet - och inte på daterade och utdömda skattesänkningslösningar signerade Timbro. Det är också dags att byta ledare för de där workshopparna på departementet.

(Applåder)

Herr talman! Jag fick inte det jag sa bemött. Det skulle komma i nästa anförande, så jag får väl prata nu ändå. Det är inte alltid jag vill att ministrarna ska prata längre än den utsatta talartiden. Just i dag ville jag faktiskt det, men jag får vänta. Den som väntar på något gott!

I min hemkommun har man inlett ett arbete som kallas Backa barnet, där man försöker fånga upp unga tidigt och se till att de har en kontakt med alla de instanser som finns - skola, socialtjänst och så vidare. Jag vet att utbildningsministern nyligen var i Ystad, så jag kan ta tillfället i akt och slå ett slag för det projektet. Jag tror att det är ett framgångsrikt sätt att jobba med barn och unga.

Det är bra att socialministern är intresserad av folkhögskolorna. Jag har själv besökt alla folkhögskolor i min valkrets i södra Skåne och är glad över intresset. Jag beklagar att utbildningsministern inte verkar dela det, men jag uppskattar absolut socialministerns intresse.

Utredningar och direktiv i all ära, men ord och uttryck har betydelse. Jag uppfattar det som att statsrådet delar den uppfattningen. Vi lever ju i en polariserad tid med många politiska konflikter, men i just den här frågan hoppas jag att vi ändå kan enas och försöka hitta gemensamma vägar för att fler unga ska komma i arbete eller börja studera. Jag tar gärna en konflikt med regeringen när jag tycker att det är lämpligt, men i det här fallet behöver vi hitta gemensamma lösningar. I det här fallet vill jag inte att vi ska ha några stora politiska konflikter utan att vi ser till att få de här unga i arbete eller studier.

Jag vill inte träffa fler unga som så att säga har försvunnit in i psykisk ohälsa och varken vill arbeta, studera eller bidra till samhället. Jag vill inte höra om fler unga som har fastnat i att inte vara aktiva och som kanske i den hopplösheten till och med har valt att avsluta sina liv. Det hoppas jag att vi kan göra allt för att undvika. Den yttersta följden av detta är faktiskt att det finns unga som väljer att avsluta sina liv, och det är en stor tragedi för hela samhället.

Herr talman! Tack till Serkan Köse för lyftandet av en viktig fråga, och tack till statsrådet för svaret! Jag vill instämma i det som ledamoten Köse just sa: Det är ett bra svar, som visar på engagemang i den här typen av frågor. Det gör mig glad att höra att det finns ett sådant engagemang för de här unga människorna.

Det är ett ganska stort samhällsproblem som vi pratar om. Som ledamoten Köse nämnde är det 140 000 unga som varken arbetar eller studerar. De finns överallt. De finns hemma där jag kommer ifrån - Ystad, en stad på 20 000 invånare. Där finns en hel del. De finns här i Stockholm, i Göteborg och i Malmö. De finns tyvärr över hela Sverige.

Statsrådet beskriver regeringens arbete väl i svaret, som jag sa, men vi är förmodligen alla överens om att mer behöver göras för att på något sätt komma till rätta med denna samhällsproblematik och få unga i någon typ av aktivitet. Det krävs ett arbete från flera statsråd: socialministern, arbetsmarknadsministern, utbildningsministern och säkert ännu fler.

Jag vill ta tillfället i akt att lägga lite särskild vikt vid ett av vår tids stora samhällsproblem, nämligen den psykiska ohälsan bland unga, som ju också får inverkan i den här frågan.

Vi lever i ett samhälle och en tidsålder som präglas av press på olika sätt. Unga känner sig pressade av utbildningen, till exempel. Vi har ett betygssystem som man tycker pressar en till att ha perfekta betyg, annars kommer man inte att kunna leva det liv man vill leva. Vi har sociala medier - Instagram, Tiktok eller vad ni nu vill hitta för plattform - som också pressar unga till att se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt och leva på ett visst sätt. Det är helt enkelt många som inte pallar. Man pallar inte med all den press man utsätts för i samhället. Effekten blir att man riskerar att bli en så kallad hemmasittare, för att uttrycka sig lite slarvigt. Detta är ett problem.

Vi lever som sagt i ett samhälle som präglas av konsumtion, perfektion och prestation. Man ska konsumera. Man ska vara perfekt, se perfekt ut, ha perfekta betyg och leva ett perfekt liv - framför allt på ytan, så att alla kan se det. Man ska också prestera hela tiden. Detta präglar alldeles för många ungas liv. Jag har pratat med dem, jag har träffat dem och jag vet att de finns där ute i alldeles för hög utsträckning.

Vi har ett betygssystem med exempelvis betyget F, som också leder till att många unga slås ut tidigt. Man kommer inte in på gymnasiet, och helt plötsligt har man inte den gymnasieutbildning som är så viktig för att man ska komma i arbete eller annan aktivitet. Det är svårt att komma in på högskola om man inte ens har gått gymnasiet, till exempel. Där har vi ytterligare en sak som skapar mer press och mer psykisk ohälsa.

Detta är ett samhällsproblem som vi behöver göra allt vi kan för att komma till rätta med. Jag är övertygad om att statsrådet delar den uppfattningen, men jag tycker att vi behöver vara tydliga med att detta är en stor samhällsutmaning.

Jag vill fråga statsrådet om han på något sätt kan beskriva hur regeringen arbetar med den här typen av frågor, som snarare handlar om normer och värderingar. Hur arbetar man för att se till att vi inte har ett samhälle som präglas av en känsla av konsumtion, perfektion och prestation? Hur ser vi till att unga kan känna att de har en plats i dagens samhälle utan att behöva ha de dyraste kläderna, ha de bästa betygen och se perfekta ut?

Nu är jag inte så ung. Jag fyller snart 30. Men när jag går in på min egen Instagram och ser hur jag överöses med samma typ av budskap kan jag bara tänka mig hur det är att vara 14, 15 eller 16 år och överösas med detta varje gång man öppnar sina sociala medier.

(Applåder)

Herr talman! Detta blir en väldigt spretig debatt. Vi pratar om allt från nyindustrialiseringen i norr till havsvindparker vid den sydligaste sydkusten i Sverige. Jag tycker att det är lite tråkigt att debatten blir så spretig, som jag sa i mitt första anförande, eftersom ingen av frågorna riktigt får den dignitet som de förtjänar. Jag tycker att det är beklagligt, vill jag återigen framföra.

Jag har full förståelse för att Skåne Havsvindpark och Triton, den andra havsvindkraftsparken som planeras, inte är stora industrietableringar i norr. De kommer inte att ge tusentals arbetstillfällen; jag begriper det. Men det är en viktig fråga för min del av Skåne, och därför är det en viktig fråga att det finns vindkraftstekniker till havs som kan vara i min del av Skåne och arbeta på dessa vindkraftsparker. Därför tycker jag som sagt att det är beklagligt att vi inte får tid och utrymme att diskutera kompetensbristen inom den gröna omställningen. Jag tycker att det är tråkigt.

Med en aktiv arbetsmarknadspolitik skulle man kunna lösa detta. Nu är ju inte den närvarande ministern arbetsmarknadsminister, och jag har inte tid att framföra allt som jag tycker är problematiskt med arbetsmarknadspolitiken på 30 sekunder, så det ska jag inte göra. Men jag vill ändå framföra att detta hade kunnat vara annorlunda med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Jag hoppas att jag ändå kan få något slags viljeyttring från ministern om att det är viktigt med vindkraftstekniker till havs och besked om det finns några konkreta planer på att starta en utbildning - något som jag kan ta med mig hem till mina väljare i sydöstra Skåne som kan förklara för dem att denna etablering är viktig och att den med all sannolikhet kommer att komma på plats. Jag hoppas att jag kan lämna det beskedet till dem.

Fru talman! Jag vill först beklaga att fyra ganska viktiga ämnen slås ihop i en sådan här debatt. Jag tycker att det är tråkigt att vi inte kan debattera dem lite mer enskilt, för jag tycker ändå att de har den typen av dignitet.

Utanför min hemstad Ystads kust planeras det just nu för två stora vindkraftsparker, Triton och Skåne Havsvindpark. Ministern är förmodligen bekant med dessa. Det här kan leda till hundratals arbetstillfällen i min del av Skåne, alltså i Ystad i sydöstra Skåne och i exempelvis Trelleborg, Skurup och Sjöbo - helt enkelt runt omkring Ystad och i hela sydöstra Skåne. Det handlar om själva byggnationen och underhållet av vindkraftsparkerna men framför allt om alla kringeffekter som denna typ av etablering kan få.

Man får vara ärlig och säga att min del av Skåne - sydöstra Skåne - inte är den mest etableringstunga delen av landet och heller inte den mest etableringstunga delen av Skåne. Det är inte en region där det har skett stora industrietableringar de senaste åren. Det är mycket småföretag och lantbruk. Det finns visserligen några stora industrier, men de är väletablerade och har funnits där länge - det är inga som har etablerats de senaste åren. Med detta i åtanke är etableringen av havsvindkraft oerhört viktig för min hemstad och för hela sydöstra Skåne.

Lokaltidningen Ystads Allehanda hade den 11 oktober en artikel med rubriken "Vindkraft till havs - stor brist på tekniker". Man kan ju undra vad detta handlar om. Jag kan meddela att vindkraftstekniker är ett framtidsyrke; det råder stor brist på tekniker.

Vindkraftstekniker utbildas i dag i Skara, Trollhättan, Lidköping, Varberg, Sundsvall och Nässjö. Det låter som att det skulle finnas en hel del utbildade vindkraftstekniker i landet, men ingenstans utbildas vindkraftstekniker för arbete till havs. Det finns ingen sådan utbildning i Sverige, vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på de stora etableringar vi har att vänta.

Utbildningen till vindkraftstekniker är en tre terminer lång eftergymnasial utbildning. Det är alltså ingen ingenjörsutbildning, vilket regeringen gärna lyfter fram. Det är inget fel med ingenjörer, men det finns ju andra typer av utbildningar.

Hur ska man då få tag i dessa tekniker? Ska det ske via arbetskraftsinvandring, eller ska man lita på den fria rörligheten? Förmodligen räcker inte detta när hela Europa gör stora etableringar av havsvindkraft. Vi vet att etableringar planeras på många ställen i norra Europa, till exempel i Tyskland, Storbritannien och Danmark.

Dessa tekniker behövs nu. Regeringen pratar sig gärna varm för den gröna omställningen, och det räcker som sagt inte med ingenjörer. Det behövs vindkraftstekniker till havs nu. Denna fråga behöver tas på allvar.

Min fråga till energi- och näringsministern är därför om hon kommer att göra någonting för att se till att en utbildning för havsvindkraftstekniker kommer på plats och när det i så fall ska ske. Det går inte att dra ut på detta hur länge som helst - vi står mitt uppe i denna utmaning. Hela Europa drar i de här människorna, och då måste vi faktiskt se till att göra vad vi kan här i Sverige.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Precis som statsrådet var inne på har jag valt ett kanske lite annat perspektiv än vad mina kamrater gjort. Jag tyckte att det var viktigt, för jag har sett människor, både från min studietid och på min gamla arbetsplats, förändras på ett sätt som jag inte tycker att man ska behöva förändras på när man är i 20-årsåldern - på grund av stress, på grund av att man har orimliga krav på sig, på grund av ständiga effektiviseringskrav, på grund av ständigt tillkommande arbetsuppgifter och så vidare. Det är en fråga som behöver lyftas upp i den här typen av församlingar. Jag uppskattar verkligen statsrådets positiva inställning till att denna problematik lyfts upp.

Det är viktigt med reformer och att vi tar fram reformer för att minska stressen. Det är viktigt att vi ger myndigheterna de resurser som krävs. Det är viktigt att vi ser till att myndigheter och välfärd fungerar. Men jag tror inte att man ska underskatta vikten av att lyfta upp den här typen av frågor och att visa människor ute i landet att vi i alla fall försöker förstå deras vardag, att vi försöker förstå deras problem i vardagen.

Precis som statsrådet var inne på och som jag också anförde är det ofta kvinnor som drabbas. Det är ofta kvinnor som har varit anställda på en myndighet i många år som drabbas av stress, också sent i arbetslivet. Även det måste vi försöka komma ifrån. Det är inte värdigt.

Jag ser fram emot mer diskussion om frågan. Jag är säker på att vi kommer att återkomma till den. Jag ser också fram emot att ta del av de förslag i frågan som jag hoppas kommer från regeringen. Annars får vi väl återigen diskutera det här i kammaren.

Fru talman! Jag tackar både Jim Svensk Larm och statsrådet Brandberg för en mycket angelägen debatt. Vi hade en dyster utveckling under sommaren; det är till och med så att barn dött på sina arbetsplatser. Det är oerhört viktigt att vi i den lagstiftande församlingen diskuterar den här typen av frågor. Vi som politiker kan göra skillnad på många olika sätt.

Jag vill nämna en annan dimension som visserligen kanske inte leder till att folk dör på sitt jobb men som påverkar hälsan oerhört negativt och som kan leda till att människor till slut dör på grund av sitt jobb. Det är fråga om stress i arbetslivet. Häromdagen kom det nämligen siffror från Försäkringskassan som visar att rekordmånga sjukskriver sig för stress. Det är såklart kvinnor som drabbas i störst utsträckning. Försäkringskassan bekräftar också det som de flesta av oss förmodligen redan visste, nämligen att det är kvinnor i välfärdsyrkena som drabbas i störst utsträckning.

Fru talman! Stress i arbetslivet orsakad av jobbet är som en dimma som ligger tät på ganska många arbetsplatser i det här landet: på äldreboendena, på skolorna och på kontoren. Tjänstemän är på många sätt privilegierade. I få fall arbetar du som tjänsteman med en stor maskin som kan hugga armen av dig eller avsluta ditt liv på några sekunder. Men stressen, fru talman, är mycket påtaglig för många tjänstemän.

Jag har själv en yrkesbakgrund från statsförvaltningen. Ständiga effektiviseringskrav, new public management och ett starkt fokus på diverse mättal drev människor in i en stressdimma. De fysiska symtomen fanns ganska ofta, och i vissa fall gick det så långt som till sjukskrivning.

Statstjänstemannaförbundet ST beskriver exempelvis i rapporten Otillräcklig stat - När myndigheternas uppdrag och förutsättningar inte går ihop hur det så kallade produktivitetsavdraget pressar anställda inom staten och är ett tydligt arbetsmiljöproblem. För de här människorna, mina kollegor, som ofta är mycket lojala statstjänstemän, leder stressen till ohälsa, psykisk såväl som fysisk, och försämrar kvaliteten i det så viktiga arbete som statsförvaltningen ägnar sig åt. Den sliter ut människor i förtid och gör att arbetsglädjen tynar bort. Fritiden tar ofta stryk när jobb tas med hem eller stora delar av fritiden går åt till att fundera över arbetsuppgifter.

Fru talman! Jag tror att statsrådet känner igen den här beskrivningen, för hon har också jobbat inom statsförvaltningen. Både jag och statsrådet är jurister. Jag är säker på att hon precis som jag sett vänner och studiekamrater lida hårt av stress och kanske till och med bli utbrända. Det är inte så vi skapar ett hållbart arbetsliv.

För mina studiekamrater, vänner och kollegor och för alla dem som sliter i statsförvaltningen och lever med en känsla av stress orsakad av arbetslivet finns det inte jättemycket att be för just nu. Regeringen ska ju spara in ytterligare pengar på landets myndigheter. 1,1 miljarder kronor ska sparas in nästa år. I en statsbudget som omfattar väldigt mycket mer kan det uppfattas som väldigt lite. Men jag tror att det är många statstjänstemän där ute som inte skulle hålla med om det när de får de där fem ärendena på fredagen av sin gruppchef och sedan ligger på söndagskvällen och funderar på hur de ska hinna med dem till tisdag eftermiddag. Dessutom verkar regeringen vara inne på att lägga ned Myndigheten för arbetsmiljökunskap, vilket också är bekymmersamt.

Vi ska inte behöva ha det så här i den svenska statsförvaltningen, i den svenska tjänstemannakåren och på landets arbetsplatser. Jag förväntar mig mer av en regering.

Fru talman! För ungefär två veckor sedan kallade arbetsmarknadsministern till pressträff. På pressträffen lät han meddela att regeringen har för avsikt att under 2024 gå fram med ett förslag om att införa en inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring.

Förslaget bygger på de resultat som presenterades i slutbetänkandet SOU 2020:37 Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Detta är ett stort betänkande på över 900 sidor, och en rad olika förslag tas upp. Det mest omfattande förslaget är att arbetsvillkoret ska ersättas med ett inkomstvillkor, men det finns exempelvis även förslag om att beräkningsreglerna ska ändras från en dag- och veckobaserad ersättning till en månadsbaserad ersättning. Framför allt föreslås en nedtrappning av ersättningen efter 100 dagar och ännu en efter 200 dagar.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är om regeringen avser att gå vidare med de andra förslag som presenteras i SOU 2020:37, exempelvis nedtrappningen. Om så är fallet - när kan riksdagen förvänta sig att förslagen hamnar på riksdagens bord?

Herr talman! Tack till arbetsmarknadsministern för svaret! Jag uppfattade det som att arbetsmarknadsministern menade att skattesänkningar är svaret på att få människor att flytta från södra Sverige norrut.

Jag är inte övertygad om att människor med villa, barn i skolåldern och kanske en hund eller två i Perstorp, Åtvidaberg eller Alvesta kommer att flytta norrut bara för att de får sänkt skatt. Vi är möjligen inte överens där. De vill nog inte flytta till Skellefteå, Boden eller någon annanstans i Norrland bara för att de får sänkt skatt. Jag tror inte att det är så enkelt.

Men det är min förhoppning att arbetsmarknadsministern fortsätter att analysera, fundera och resonera kring de här frågorna och att de diskuteras flitigt både på departementet och inom den samlade regeringen.

Jag är övertygad om att det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det krävs en tro på att vi med politik och politisk vilja kan nå målet om full sysselsättning och se till att lösa den framtida - i viss mån är ju utmaningen i Norrland redan här - svåra utmaningen med detta. Det räcker inte med en övertro på att det är den fria marknaden som ensam i fullt majestät på egen hand ska lösa detta. Det krävs politisk kraft, politisk vilja och politiskt mod för att lösa de utmaningar som finns i norra Sverige.

Herr talman! Jag tackar Serkan Köse för att han tagit initiativ till dagens debatt. Den berör en fråga som är mycket viktig inte bara för norra Sverige utan för hela Sverige.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid frågan om ökade incitament för att få fler att söka sig till arbete i norra Sverige från resten av Sverige. Frågan berörs i interpellationen, och arbetsmarknadsministern själv talar i olika sammanhang gärna om lovikkavantar och stålhandskar. Det handlar om någon form av morot och piska, kan man väl säga.

Herr talman! Vi har en hög arbetslöshet i delar av södra Sverige. I mitt eget hemlän Skåne är arbetslösheten 8,2 procent. Det är näst högst i Sverige. Ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten är också högre än på många andra ställen i landet.

Situationen är liknande på många andra håll i södra Sverige. Södermanland har exempelvis en arbetslöshet på 8,3 procent. I Kronobergs län är den 6,9 procent, och i Östergötlands län 6,5 procent. Det finns helt enkelt en arbetslöshet i stora delar av södra Sverige som är högre än riksgenomsnittet. Det innebär att det borde finnas goda möjligheter för människor som bor i södra Sverige att flytta till norra Sverige och få jobb.

Herr talman! Detta har arbetsmarknadsministern själv konstaterat ganska nyligen. När han besökte Boden konstaterade han att det är svensk arbetskraft som i huvudsak ska användas för att tillsätta jobben som behövs i norr. Det är en god och rimlig hållning när arbetslösheten är så pass mycket högre än riksgenomsnittet i flera sydliga län, så jag har inga invändningar mot det.

I interpellationen har frågan ställts om det från arbetsmarknadsministern har tagits några initiativ för att skapa incitament för att få fler att flytta till norra Sverige där kompetensbehoven är som störst. Arbetsmarknadsministern har lämnat ett tämligen utförligt svar som precis redogjordes för här. Men om just den här aspekten saknar jag lite resonemang från ministern.

I en intervju i samband med arbetsmarknadsministerns besök i Boden nyligen avvisas tanken på att inrätta nya stöd för att få människor att flytta norrut. Det är något som inte nämns i svaret på interpellationen. Fokus läggs i stället på att individer ska söka jobb i hela landet och på så sätt, i brist på bättre ord, känna något slags tvång att flytta norrut. Det är i varje fall så jag uppfattar svaret från Boden.

Vid samma tillfälle tryckte emellertid arbetsmarknadsministern särskilt på att det är den svenska arbetskraften som ska användas i första hand, som jag tidigare nämnt. Det blir lite dubbla signaler kan jag tycka. I svaret på interpellationen som lämnats här i dag ges inte det svar som gavs i Sveriges Radios P4 Norrbotten härförleden. Arbetsmarknadsministern nämnde i sin intervju ett stöd om 2 500 kronor för att ta sig till en jobbintervju och att det eventuellt skulle kunna höjas. Det nämns inte heller i svaret på interpellationen.

Herr talman! Jag vill ge arbetsmarknadsministern en chans att utveckla sina tankar kring detta med att skapa incitament för att få fler i södra Sverige att söka jobb i norra Sverige. Det är en intressant fråga att få höra mer om. Finns det några förslag som diskuteras på departementet, eller är det linjen från Bodenintervjun som gäller?

Om det är linjen från Bodenintervjun som gäller, tror arbetsmarknadsministern att det är många som med de 2 500 kronorna i bakhuvudet kommer att söka sig till norra Sverige och använda pengarna för att ta sig till jobbintervjun? Med en sådan strategi får det väl ändå anses vara en stålhandske i stället för en lovikkavante som ska svepa. Det bygger på att det endast är arbetslösa som kan och vill flytta norrut och ingen annan. Det är inte de med arbete och god inkomst som med en flytt norrut kan göra att deras arbeten öppnas för människor i södra Sverige.

Herr talman! Jag ska inte stå här och spekulera mer och lägga ut texten ytterligare kring detta. Jag vill gärna höra arbetsmarknadsministerns resonemang om dessa frågor. Jag saknade lite det i interpellationssvaret.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Då ser vi fram emot att Liberalerna lanserar reformer för hur man ska komma till rätta med arbetslinjen, som det uttrycktes. Liberalerna har som sagt fullständig kontroll över Arbetsmarknadsdepartementet, så jag förväntar mig att reformerna snart rullas ut och att vi får se dem komma till Sveriges riksdag på löpande band. Det vore önskvärt.

Jag vill bara kort flika in att den skånska kopplingen - att det är så mycket skånskt här i dag - såklart är trevlig. Jag kan också känna sympati för tanken att man ska fatta sig kort ibland, absolut. Det är nästan som att vara i regionfullmäktige, även om jag aldrig suttit i regionfullmäktige hemma.

Nu kom jag nästan av mig här bara för det, men: Jag tyckte mig också höra någonting i anförandet om att Liberalerna vill se en tydlig avtrappning. Är det förankrat med Sverigedemokraterna? Som jag uppfattar det har Sverigedemokraterna nämligen varit väldigt tydliga med att de inte kommer att tillåta en enda försämring i a-kassan under mandatperioden. Ändå pratar Liberalerna om att man hade velat se en tydligare avtrappning i a-kassan. Är detta någonting som förhandlas, eller kommer det att presenteras i kammaren? Är det en del av det liberala reformpaket vi alla tydligen går och väntar på?