Adrian Magnusson

Fru talman! Precis som Centerpartiets ledamot var inne på styr Liberalerna Arbetsmarknadsdepartementet på mer eller mindre alla dess nivåer. Man innehar arbetsmarknadsministerposten samt biträdande arbetsmarknadsministerposten. Den liberala ledamoten pratade i 2 minuter och 17 sekunder om propositionen, som kommer från hennes eget statsråd. Den är signerad och klar från partiordföranden, och hon ägnade den 2 minuter och 17 sekunder. Jag tycker ändå att det bör uppmärksammas.

Liberal borgerlig arbetsmarknadspolitik nämndes. Det är alltså 700 miljoner kronor mindre till Arbetsförmedlingen, nedskärningar på yrkesutbildningar för att sedan föra tillbaka en del av de pengarna i vårbudgeten och kanske - vi får väl se - ett bortsjabblande av etableringsjobben. Det är liberal borgerlig arbetsmarknadspolitik.

Att man låter Sverigedemokraterna styra politiken på a-kasseområdet är också liberal borgerlig arbetsmarknadspolitik år 2023. Det är ändå ganska fascinerande, för i samband med att vi i Socialdemokraterna presenterade vallöftet om att permanenta dessa förstärkningar om vi vann valet sa Mats Persson, som nu är utbildningsminister, följande: Småföretagare har akuta problem att hitta kompetenta medarbetare, och i den situationen är det fel signal att höja ersättningen till den som är arbetslös.

Men vad har regeringen gjort? Jo, den har höjt nivåerna i a-kassan, och den permanentar de förstärkningar som Socialdemokraterna drev igenom under pandemin. Vi får ofta höra här att det är kompromisser och förhandlingar och att detta är utfallet. Min fråga till den liberala ledamoten är hur hon ser på utfallet av dessa förhandlingar. Var drar Liberalerna gränsen för Sverigedemokraterna när det gäller att fösa Liberalerna framför sig i akassefrågan? Det hade jag varit intresserad av att höra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Jag kan intyga för ledamoten att socialdemokratin fortsatt är fast förankrad i arbetslinjen, men nu är det regeringens proposition vi diskuterar. Den borde ligga i linje med arbetslinjen, om det nu är något som ledamoten brinner så pass mycket för.

Jag blir lite förvånad när ledamoten pratar om att det behöver finnas ett mellanrum och något slags brytpunkt, precis som att a-kassan ger 100 procent av lönen första dagen. Så är det ju inte. Det finns redan i dag en tydlig skillnad i att gå från arbete till a-kassa eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Ledamoten sa att det är en kompromiss. För mig innebär en kompromiss att man får både ge och ta. Man ger något, och i det här fallet har Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna gett bort a-kassan, som man lade stort fokus på före valet. I stället har man, antar jag, fått något annat. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för något man har fått på arbetsmarknadsområdet i utbyte mot att man förhandlade bort a-kassan.

Fru talman! Det var onekligen en intressant resa, från Josef i Betlehem till 80-talet, och så var vi inne en vända på 1998-2002. Tack för detta!

Det var en många gånger sympatisk redogörelse som ledamoten gjorde, och det lät onekligen bra. Men ledamotens anförande var också ännu ett tydligt exempel på hur kristdemokratin våndas och att man egentligen tycker att det är ganska jobbigt att stå och försvara dagens proposition men ändå gör det.

När finansutskottet tog beslut om en extra vårändringsbudget 2020, då den socialdemokratiska regeringen tillfälligt höjde taknivåerna i a-kassan, skrev Jakob Forssmed: "Men det finns skäl att särskilt understryka vikten av att takhöjningen är tillfällig, annars riskerar den att ha en långvarigt hämmande effekt på övergången mellan a-kassa och arbete. . Kristdemokraterna menar därför att det är viktigt att den relativt stora takhöjningen blir tillfällig och återgår till nuvarande nivåer i syfte att bibehålla drivkrafter till arbete när konjunkturläget är mer normalt."

Jag förstår att Kristdemokraterna med den ingångsvinkeln våndas här i kammaren i dag. Jag vill ställa samma fråga som jag ställde till den moderata ledamoten tidigare: Hur långt är KD beredda att gå i förhållande till Sverigedemokraterna? Hur långt kommer man att låta Sverigedemokraterna föra kristdemokratin framför sig? Finns det någon gräns för det, eller är det Sverigedemokraterna som styr kristdemokratins hållning på akassans område?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Regeringsföreträdaren trivs uppenbarligen bäst i opposition och pratar hellre om motståndarnas politik än om sin egen. Det är onekligen intressant.

Det är alltså inte regeringen som styr riket, utan det är Sverigedemokraterna. Jag fick inget svar på min fråga. Det finns alltså ingen bortre gräns. Moderaterna kunde i valrörelsen säga att de skulle sänka nivåerna och försämra villkoren i a-kassan, men nu, efter att valet genomförts, är Moderaterna beredda att göra precis det som Sverigedemokraterna säger åt dem att göra. Det är ett intressant besked till alla dem som kanske trodde att det fanns något kvar av Nya moderaternas arbetslinje i Moderaterna. Det gör det uppenbarligen inte. Nu är det Sverigedemokraterna som bestämmer på det arbetsmarknadspolitiska området.

Det talas också om att arbetslinjen ska gälla och att Arbetsförmedlingen ska ställa högre krav. Hur är det möjligt med 700 miljoner kronor mindre till Arbetsförmedlingen? Det kan man också fråga sig. Hur ska kravställningen se ut när ansvariga myndigheter får allt mindre pengar att använda för att ställa dessa krav?

Det kanske helt enkelt inte finns någon arbetsmarknadspolitik hos den här regeringen, utan det är Sverigedemokraterna som styr på arbetsmarknadsområdet.

Fru talman! Regeringsformens första kapitel stipulerar att regeringen styr riket. I anförandet här blev det sällsynt tydligt att det inte är Moderaterna som styr regeringen. Det är Sverigedemokraterna som styr regeringen och dess arbete, och det är ju häpnadsväckande.

Det är alldeles uppenbart att här har Moderaterna sagt något före valet. Sedan har valet genomförts, och efter valet har de en annan uppfattning - allt för att det är Sverigedemokraterna som egentligen bestämmer vad som sker på Regeringskansliet och vad som står på statsrådens agendor och dagordningar, kanske framför allt på arbetsmarknadsministerns.

Sverigedemokraternas företrädare har varit ganska tydliga med att man inte kommer att acceptera några försämringar inom a-kassan. Inte en enda. Ändå står Moderaterna här i kammaren i dag och säger att de skulle vilja sänka nivåer och så vidare.

Min fråga till den moderata ledamoten är hur långt Moderaterna är beredda att gå för att låta Sverigedemokraterna hållas. Har Sverigedemokraterna fri lejd inom a-kasseområdet? Var går Moderaternas gräns?

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten menade så, men jag vänder mig emot beskrivningen att det här skulle vara borgerlig-ish politik. Det tycker jag faktiskt inte, så det vill jag ändå markera emot.

Vi är i början av mandatperioden. Vi har många år kvar och många budgetpropositioner att lägga. Jag är alltså övertygad om att socialdemokratin kommer att återkomma med betydligt mer detaljerade förslag kring hur vi vill utveckla a-kassan, och jag är glad över att både socialdemokratin och Vänsterpartiet har tydliga ambitioner för a-kassan.

Fru talman! Som jag sa i mitt anförande är våra ambitioner för a-kassan höga, och de kommer fortsatt att vara höga under hela mandatperioden. Jag har också läst LO:s yttrande. Det finns mycket där som är mycket intressant att ta del av - givetvis är det så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

För socialdemokratin är det viktigt att politiken hänger ihop, att det vi säger här i kammaren har täckning i det vi föreslår när det gäller budgeten, till exempel. Och i det läge vi befinner oss i nu är det denna politik vi har ekonomisk täckning för.

Men vi har höga ambitioner. Det sa jag flera gånger, och jag kan säga det flera gånger till. Vi kommer att återkomma med förslag inom a-kassans område om exakt hur vi vill stärka a-kassan. Jag tror att jag och ledamoten är överens om att vi behöver få in fler i a-kassan. Vi behöver se till att fler får ut 80 procent av sin lön.

Fru talman! Som oppositionspolitiker kan man när vissa propositioner presenteras känna en viss besvikelse. Man kan gå till kammaren med en känsla av indignation, uppgivenhet och ibland frustration. Känslan är ibland att det här politiska förslaget tar Sverige i fel riktning. Det gör Sverige till ett sämre land att leva i. Det är ett politiskt förslag som inte gynnar de breda folklagren och som inte gör Sverige till ett bättre land för alla de människor som arbetar hårt dag ut och dag in.

Men, fru talman, sådan är inte känslan i dag. Den proposition som nu har lagts på riksdagens bord är nämligen en proposition som ser till att bra politiska förslag blir genomförda. Den här propositionen ser till att de tillfälliga förstärkningar av a-kassan som genomfördes av den förra socialdemokratiska regeringen blir permanenta. Det är bra. Det är bra för svenska löntagare som blir av med sitt arbete. Det är bra för svenska löntagare som är medlemmar i a-kassan att veta att ett av värnen är starkt.

Målen med arbetslöshetsförsäkringen är flera. Först och främst: I ett anständigt samhälle tvingar vi inte folk till fattigstugan när de förlorar sitt arbete. Vi hänvisar inte människor till rännstenen när de skiljs från sitt arbete. Vi låter inte människor dagen efter arbetslöshetens inträde sälja sina tillgångar för att klara uppehället. Nej, vi skapar trygghetssystem. Arbetslöshetsförsäkringen, a-kassan, är ett sådant.

Vidare ser vi till att vi genom a-kassan inte skapar ett läge där människor rusar till första bästa jobb till lägsta lön. Vi ser till att kompetensen kan hamna där den behövs mest. Människor kan gå till det jobb där de gör mest nytta, och lönerna kan hållas på goda och rimliga nivåer. Det är viktigt. Det är viktigt för löntagarnas intressen, och det är viktigt för att inte låta makten i alltför stor utsträckning skjutas över till arbetsgivarnas sida.

Fru talman! När pandemin slog till mot Sverige - ja, mot hela världen - var det angeläget att a-kassan stärktes och att villkoren för att få ersättning från a-kassan lättades. Alternativet hade varit att människor kunnat skickas ut i fattigdom och misär. I den hälsokris som också blev en ekonomisk kris var riskerna många. Hotet om en svår ekonomisk kris var i allra högsta grad reellt. Den förra socialdemokratiska regeringen reagerade resolut och tydligt. Det som gjordes räddade människor från fattigdom och från oro och ångest. Den förra socialdemokratiska regeringen såg till att om ditt arbete försvann skulle samhället finnas där för dig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Det brukar inte ligga i sakens natur att en regering som består av tre så kallade borgerliga partier förstärker a-kassan. Att denna regering väljer att trots allt göra detta är glädjande. Det finns många skrivningar i den promemoria som ligger till grund för propositionen som inte kan beskrivas som annat än positiva. Promemorian välkomnar att fler kan få ta del av akassan. Det talas också om vikten av att stärka den ekonomiska tryggheten för dem som blivit arbetslösa genom att lättnaderna i karensvillkoret ska fortsätta gälla. Det är helt enkelt bra socialdemokratisk politik som regeringen nu driver igenom.

Fru talman! A-kassan inrättades genom lagstiftning av Sveriges riksdag år 1935. Sedan dess har den varit ett viktigt fundament i det svenska trygghetssystemet. Som tidigare nämnts ger a-kassan ekonomisk trygghet till den som blir arbetslös. Den gör att den arbetslöse inte i desperation tar första bästa jobb till lägsta möjliga lön för att kunna sätta mat på bordet till sina barn. Den minskar risken för att ingenjörer, kirurger och lärare ska ta jobb som kräver låga kvalifikationer med låga löner och osäkra arbetsvillkor. Det är en viktig aspekt i den tid vi lever i. I Sverige har vi inte råd att låta kompetens gå till spillo.

År 1935 var förutsättningarna givetvis inte exakt sådana som de är i dag, men paralleller finns. Arbetslösheten låg 1935 på ett årsmedeltal om 15 procent - betydligt högre än i dag. Men för socialdemokratin var målsättningen tydlig - då som nu. Sveriges löntagare behövde en arbetslöshetsförsäkring för att inte hamna i fattigdom, för att det inte skulle skapas en låglönekonkurrens och för att kompetensen skulle hamna där den skulle hamna. Detta var en viktig pusselbit i Per Albin Hanssons vision om ett samhälle där det inte finns några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.

En annan viktig faktor som förtjänar att nämnas i denna kammare är a-kassans roll som konjunkturstabilisator. Om ett stort antal människor blir arbetslösa och därmed kastas ut i ekonomisk osäkerhet och i förlängningen fattigdom är det orimligt att tänka att det inte skulle få konsekvenser för konjunkturen. Att vi underlättar för fler att gå med i a-kassan och att få ekonomiskt stöd därifrån är således viktigt för hela samhällsekonomin. Det handlar inte om något slags välgörenhet. Det handlar om att se till att en ekonomisk kris inte förvärras.

Under de senaste månaderna har vi sett en politisk utveckling där barnen får ta allt större del av konsekvenserna när den ekonomiska situationen för landets hushåll blir tuffare. Skolkökspersonal vittnar om att barn äter mer på måndagar och fredagar. Ensamstående föräldrar har svårt att ha råd med näringsriktig mat till sina barn, och avgifter till föreningar och fritidsaktiviteter sparas det in på. Arbetsförmedlingen och regeringen spår båda en högre arbetslöshet i höst. Det är ytterligare ett skäl till att a-kassan behöver vara tillgänglig för fler. Vid höjd arbetslöshet riskerar Sveriges barn och unga att få bära en ännu större del av konsekvenserna än vad de gör i dag. Vi behöver därför se till att det finns, precis som propositionen heter, en fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring.

Det är nu upp till bevis för regeringen. Vilken linje väljer regeringen för a-kassan? Är det den nuvarande linjen, med möjliggörande för fler att ta del av a-kassan och kanske med högre taknivåer som gör att fler får ut mer av sin lön? Eller är dagens proposition ett undantag som längre fram i mandatperioden kommer att visa sig vara det enda som gjordes för att stärka a-kassan? Som riksdagens största oppositionsparti kommer vi att bevaka regeringens arbete noga. Våra ambitioner för a-kassan är höga. Vi kommer att ha anledning att ses i denna kammare igen om vi plötsligt skulle bevittna en politisk linje som går stick i stäv med dagens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Ambitionerna för a-kassan behöver som sagt vara höga. Denna kammare kan inte efter dagens beslut resa sig upp, slå ihop händerna och konstatera att uppgiften är slutförd. Vi som folkvalda behöver fortsätta arbeta med att göra a-kassan bättre, starkare och tillgänglig för fler. Det är socialdemokratins fasta övertygelse. Det är också därför vi har ett särskilt yttrande med anledning av den proposition vi behandlar i dag. Vi välkomnar förslaget, men vi är inte klara. Vi har högre ambitioner för a-kassan.

Fru talman! Vad innebär då högre ambitioner för a-kassan? Fler behöver omfattas av den trygghet som a-kassan ger. Fler behöver få ut 80 procent av sin lön vid arbetslöshet. Och a-kassan behöver fortsätta utvecklas så att omställningen från arbetslöshet till ett nytt arbete blir så smärtfri som möjligt, särskilt i en tid då vi riskerar att möta en växande arbetslöshet och där kompetensförsörjningen blir ett allt större problem. Varken den enskilde individen eller vi som samhälle har råd med att människor tar första bästa jobb till lägsta möjliga lön.

Det må inte vara år 1935. Vi har inte en ekonomisk depression som plågar världen och en arbetslöshet på 15 procent, men behovet av en stärkt arbetslöshetsförsäkring är viktigt även i dag. Vi har människor som även i dag riskerar att kastas ut i fattigdom vid arbetslöshet och som riskerar att behöva ta första bästa jobb till lägsta lön. Vi har också en situation där en snabbt stigande arbetslöshet riskerar att förvärra en redan annalkande lågkonjunktur.

Vi socialdemokrater välkomnar dagens förslag från regeringen på akassans område. Låt oss hoppas att det inte är sista gången som en socialdemokrat yttrar den meningen i riksdagens kammare under denna mandatperiod. Skulle regeringen ge sig in på en plötslig kursändring kan regeringen räkna med att den socialdemokratiska oppositionens respons kommer att vara allt annat än positiv.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi har en modell i Sverige där parterna på arbetsmarknaden verkligen tar sitt ansvar. De tar sitt ansvar i bra tider, och de tar sitt ansvar under dåliga tider. Statsrådet tog själv upp att det finns en tillit och en förståelse där. Vi får inte se en utveckling där den tillit som finns mellan parterna och politiken ifrågasätts.

Det finns dock en oro för att det plockas russin ur kakan, att man driver igenom politiska reformer men inte gör det som man lovade i andra änden. Politiken måste göra sitt när man träffar överenskommelser som denna, där parterna blandas in. Den tillit som statsrådet tar upp är fundamental och central för den svenska modellen.

I dag talar vi visserligen inte om etableringsjobb, men jag hoppas att vi kan se att de snart kommer på plats och inte sjabblas bort. Jag hoppas också att omställningsstödet kan fungera fullt ut inom kort. Det är angeläget. Då kan två av vår tids stora reformer på det arbetsrättsliga området därmed rullas ut och få den effekt som vi alla hoppas att de ska få.

Vi får väl se om de liberala statsråden på Utbildningsdepartementet respektive Arbetsmarknadsdepartementet är lika bra på att driva på när de styr departement som när de förhandlade januariavtalet, vilket statsrådet antydde. Vi får hoppas det. Om de inte är det får vi ses här fler gånger.

Herr talman! Den 22 juni 2022 undertecknades det nya huvudavtalet mellan arbetsmarknadens parter - LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Huvudavtalet är inte vilken överenskommelse som helst. Det utgör grunden för stora delar av den svenska arbetsrätten. Huvudavtalet är det yttersta beviset på att det i Sverige i mångt och mycket är arbetsmarknadens parter och inte politiken som sätter ramarna för arbetsrätten.

Huvudavtalet kom dock inte till från ingenstans. Det uppstod inte bara ur tomma luften en dag. Nej, det var resultatet av hårt politiskt tryck. Under detta hårda politiska tryck tog arbetsmarknadens parter ansvar. De gjorde sitt jobb, och politiken gick inte in och skruvade på ramarna för arbetsrätten. Den svenska modellen höll. Det var inte utan lite svett, lite blod och en och annan tår. Men modellen höll. Det var ett styrkebesked.

Herr talman! För svenska löntagare var en av de viktigaste reformerna att omställningsstudiestödet kom på plats. Reformen var också viktig för att det svenska näringslivet, de svenska företagen och den svenska offentliga förvaltningen ska kunna säkra sin kompetensutveckling i framtiden. Det är helt enkelt viktigt för alla parter och för Sverige som kunskapsnation.

Regeringen och riksdagen backade, som statsrådet var inne på, upp förslaget. Parterna hade kommit överens, och då gjorde politiken sitt. Pengar sköts till. Förslaget blev lag, Ansökningarna kunde börja strömma in till CSN. Den svenska modellen höll. Alla var nöjda och glada.

Vi spolar fram till i dag. Ansökningarna till omställningsstudiestödet har, som vi har hört, överträffat alla förväntningar. CSN har slagit larm om att det saknas resurser för att handlägga alla ansökningar i tid. Det är i och för sig positivt att det nya systemet är populärt. Men det är såklart mindre bra att CSN inte klarar av att hantera söktrycket med de resurser som myndigheten har till sitt förfogande.

CSN har signalerat klart och tydligt att mer resurser behövs. Regeringen har kontrat med att inte ge CSN de resurser som man har signalerat behövs. Omställningsstudiestödets framtid upplevs av vissa som hotad, vilket lyfts upp i debatten här i dag.

Herr talman! Det här är tyvärr inte det enda regeringen gör som just nu går stick i stäv med den svenska modellen. Etableringsjobben är en annan viktig reform som parterna tagit fram under hårt politiskt tryck. Den reformen riskerar att bli intet och noll. Som med mycket annat i regeringens arbete säger Sverigedemokraterna nej, och då följer regeringen efter. Sverigedemokraternas ord gäller, och regeringen bugar och verkställer önskemålet.

Det hade varit mindre anmärkningsvärt om regeringspartierna inför valet hade gått ut och sagt: "Om vi vinner valet ryker etableringsjobben, och vi skär ned rejält på omställningsstudiestödet." Så lät det emellertid inte, snarare tvärtom.

Det som gör det allvarligt är att hela den svenska modellen riskerar att sättas i gungning. Två viktiga arbetsrättsliga reformer, framtagna av parterna i samförstånd med politiken, hotas av regeringens arbete. På något vis gör det också att hela den svenska modellen riskerar att ifrågasättas och hotas. Hur ska parterna i framtiden kunna veta att regeringens ord gäller om regeringen inte gör det man har förpliktat sig till? Hur ska parterna kunna förhandla i god tro om ett förhandlingsresultat kan avvisas av regeringen långt senare? Hur ska den svenska modellen hålla?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet inte om regeringens avsikt är att utmana den svenska modellen. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att det inte är något som har kommit upp på samordningskansliet, i något partiledarsamtal eller in på småtimmarna på Tidö slott. Men det är ett bekymmersamt läge. Regeringens något njugga inställning till viktiga reformer som tagits fram av arbetsmarknadens parter riskerar att skaka grundvalarna för svensk arbetsrätt. Jag hoppas att regeringen är väl medveten om det och att parterna, inte minst Svenskt Näringsliv, också är medvetna om det.

Jag hoppas få en försäkran från utbildningsministern i dag om att det inte är någon utmaning av den svenska modellen som pågår. Om jag inte får det kommer jag att bli besviken, och parterna kommer att bli oroliga.

Fru talman! Bostadskrisen för studenter är akut. Som socialdemokrat är jag glad över att frågan lyfts upp här i dag, så att vi kan diskutera den. Det är också glädjande att höra att något görs för att åtgärda bostadsbristen för studenter. Men ibland ställer jag mig frågande till vad regeringen vill, utöver regelförenklingar och omvandlingar. Jag skulle kunna stå här och repetera att det inte går att bo i en regelförenkling. Men det tänker jag inte göra.

Det är ett faktum att investeringsstödet skapade fler studentbostäder med lägre hyror. Min förhoppning är att det ska byggas fler studentbostäder för alla studenter, även för studenter som exempelvis har en funktionsvariation.

Jag ser fram emot att regeringen den 30 april 2024 genom Boverket ska presentera de regelförenklingsförslag som statsrådet tog upp. Men jag hoppas verkligen att arbetet på departementet med att se till att det kommer fram fler studentbostäder fortsätter, så att Sveriges studenter inte ska behöva befinna sig i ett bostadspolitiskt vakuum fram till den 30 april 2024. Man kan hävda att det är svårt att bo i ett samtal och i en regelförenkling, men det är definitivt svårt att bo i ett vakuum.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka ledamoten Kallifatides och bostadsministern för debatten i dag. Bostadspolitiken är viktig och central för Sverige och för utvecklingen av Sverige som ett land där jämlikhet, solidaritet och möjlighet ska vara ledord i alla människors liv.

I statsrådets svar liksom i debatten i övrigt försvinner en viktig grupp i de bostadspolitiska resonemangen. Som socialdemokrat vill jag ta tillfället i akt att lyfta denna grupp i dag. Gruppen jag pratar om är studenter. Det är få grupper i samhället som är lika beroende av en aktiv, ambitiös och initiativrik bostadspolitik som just studenter. Universiteten och högskolorna finns inte i varje bostadskvarter utan är utspridda på olika håll i landet. Vissa utbildningar finns bara i vissa städer. Det är helt enkelt många unga som behöver flytta för att kunna ägna sig åt högre studier.

Fru talman! Bostadssituationen för studenter i Sverige har länge varit svår. Sveriges förenade studentkårer släppte i augusti förra året en rapport över bostadssituationen på 34 av landets studieorter. 61,5 procent av landets studenter bor på en studieort som är rödlistad i Sveriges förenade studentkårers rapport. Vad innebär då det? Jo, att 61,5 procent av landets studenter inte kan erbjudas en bostad under en termin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges förenade studentkårer slår i samma rapport larm om att allt fler studentboenden har omvandlats under pandemin. Vidare höjs hyrorna på flera håll i landet. Detta förvärrar bostadskrisen för Sveriges studenter och gör det svårare för dem med föräldrar utan tjocka plånböcker att studera på högskola eller universitet. Potential för Sverige går till spillo. Ungas drömmar slås sönder. Människors rätt att få leva sina drömmars liv tas ifrån dem. Det är förkastligt.

Fru talman! Det har än så länge inte hörts så mycket från regeringen om hur det ska byggas fler bostäder för landets studenter och om hur fler ska få möjligheten att flytta till en universitetsstad och läsa till exempelvis civilingenjör, jurist eller läkare.

Omvandling av hyresrätter är inget som efterfrågas av Sveriges studentorganisationer. Det investeringsstöd som den förra socialdemokratiska regeringen införde får ofta kritik av högerregeringens företrädare och av bostadsministern. Det är kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet, sägs det. Precis som ledamoten Kallifatides lyfter i interpellationen byggdes dock fler bostäder med hjälp av investeringsstödet. Det är ett faktum. Något alternativ som kan leda till fler bostäder för Sveriges studenter har inte presenterats av regeringen. Det är också ett faktum. Vi befinner oss helt enkelt i ett bostadspolitiskt vakuum.

Låt mig ta ett exempel på hur investeringsstödet har hjälpt Sveriges studenter. I Lambohov i Linköping byggdes år 2021 studentbostäder med hjälp av investeringsstödet. Hyran landade på 5 468 kronor. Utan investeringsstödet hade hyran varit 800 kronor högre. 800 kronor är en ansenlig summa om det slås ihop under ett år. Det finns helt enkelt tydliga exempel på att investeringsstödet har gjort att studentbostäder har byggts och att det har lett till lägre hyror för studentbostäder.

Studentbostadsföretagen säger att över hälften av deras medlemmar uppger att det slopade investeringsstödet innebär att ett eller flera planerade projekt i form av nyproduktion stoppas. Studentbostadsföretagen har efterfrågat att regeringen tar initiativ till blocköverskridande samtal för att stimulera bostadsbyggandet när det kommer till studentbostäder, alltså det som ledamoten Kallifatides frågar om i sin interpellation.

Bostadsministern har i sitt svar på interpellationen i dag avvisat en bred parlamentarisk diskussion för att ta fram fler bostadspolitiska reformer.

Min fråga till statsrådet är om statsrådet åtminstone är beredd att gå studentbostadsföretagen till mötes och ordna blocköverskridande samtal för fler studentbostäder.

Herr ålderspresident! Jag vill återigen påpeka för alla här i kammaren och för alla som lyssnar att vi satsade mer än dubbelt så mycket som regeringen på generella anslag till kommunerna som kommunerna sedan kan skicka ut till kommunförbunden som sköter räddningstjänsten. Det är fullt möjligt att göra.

Statsrådet säger här återigen att räddningstjänsten är en fundamental funktion i en kommun. Som jag påpekade tidigare finns det redan i dag kommunförbund som tvingas skära i räddningstjänsten. På något sätt pekar det på att man då har gått igenom resten av den kommunala sektorn. Då tycker alltså statsrådet att man ska skära ytterligare i välfärden för att finansiera räddningstjänsten. Det är så jag tolkar budskapet till kommunalråden ute i landet.

Då kan jag ta Vollsjö och Lövestad igen som exempel. I Vollsjö röstade 73,68 procent av väljarkåren på något av högerpartierna i riksdagsvalet i höstas. I Lövestad var det 68,62 procent som gjorde det. Det är en förkrossande majoritet som har valt att lägga sin röst på något av de tre partier som sitter i regeringen eller på det parti som styr regeringen. Då är alltså budskapet: I er kommun ska man skära så mycket som möjligt i välfärden och dessutom, om man måste som i detta fall, lägga ned brandstationen.

Jag tycker att detta är ett beklagligt besked att ge till landets kommuner och särskilt till invånarna i dessa orter.

Fru talman! Statsrådet vill här i dag gärna tala om generella statsbidrag. Jag tar gärna den diskussionen, för Socialdemokraterna sköt till dubbelt så mycket som vad den här regeringen gjort i generella statsbidrag till kommunerna. Att säga att vi inte har skjutit till mer pengar till kommunerna är också något slags fiktion, för att använda statsrådets ord.

Just nu slår besparingarna så hårt i kommunerna att de även måste tulla på räddningstjänsten. Man kan ju tycka, herr ålderspresident, att detta borde tända varningsklockor till Rosenbad. Men det gör det uppenbarligen inte, utan man pekar tillbaka på kommunerna och säger att detta får de lösa. Då är signalen: Skär ned så mycket som ni kan på skolan, på äldreomsorgen, på förskolan och på alla andra kommunala sektorer. Sedan kan ni börja skära i räddningstjänsten. Men kommunerna är ju redan där. Kommunerna tvingas redan nu göra besparingar. Man kan då tycka att regeringen borde höra signalerna och se till att avsätta mer pengar till kommunerna i vårbudgetpropositionen, men det gör de inte. Det skickar en tydlig signal om hur regeringen ser på den kommunala sektorn och på välfärden.

Statsrådet tar själv upp att det är allt fler ökade pålagor på räddningstjänsten. Han nämnde här den utökade civilplikten för den kommunala räddningstjänsten. Det är ju ett jättebra förslag, anser jag. Det stärker räddningstjänstens roll i den civila beredskapen. Men det kräver att det också kommer till ekonomiska medel till det, och någon sådan utfästelse kan i alla fall inte jag utläsa i svaret på interpellationen.

Om vi ska tala civil beredskap på riktigt räcker det inte med fina ord och bra pressmeddelanden eller att gå runt på nätverksträffar, utan det krävs också handling, ekonomiska medel och arbete.

Här ser jag ett stort bekymmer hemma, herr ålderspresident, där kommunerna och Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund i det här fallet tvingas gå in och spara på räddningstjänsten, för kommunerna har inte mer pengar att sätta av till räddningstjänsten. Då tycker jag att en regering, som jag faktiskt tror prioriterar civil beredskap, borde vara beredd att gå fram med större anslag till kommunerna. Man kan gå fram med designerade anslag till landets räddningstjänster just för att de ska kunna upprätthålla nuvarande beredskapsnivå, men det gör man inte.

Herr ålderspresident! Jag är övertygad om att människor som bor i Vollsjö och Lövestad, på den typiska skånska landsbygden, ska ha samma rätt till trygghet som människor som bor i min hemstad Ystad, i Stockholm, i Kalmar, i Kiruna eller var det nu må vara. Då krävs det att man känner trygghet och vet att om ens hus tar fyr, exempelvis, kommer brandkåren. Om det skulle inträffa en trafikolycka ska man veta att brandkåren finns i närheten. Men om vi monterar ned den civila beredskapen för att regeringen inte är beredd att möta upp kommunernas behov tror jag att vi är illa ute.

Fru talman! Tack, statsrådet Bohlin, för svaret! Det är bra att vi här i kammaren i dag har en debatt om räddningstjänsten. Vi lever i en osäker tid. Och det är angeläget att vi inte bara pratar om militär upprustning i ljuset av det utan också om den civila beredskapen - att vi inte bara pratar om korvetter, stridsvagnar och kulsprutor utan också om brandbilar, pulversläckare och länspumpar.

Bakgrunden till denna interpellation är att räddningstjänsten är under hot i mina hemtrakter. Det handlar närmare bestämt om två brandstationer - i Vollsjö och i Lövestad. Det är engagerade, kunniga och erfarna brandmän vars liv nu riskerar att kastas omkull när dessa brandstationer läggs ned. Delar av den skånska landsbygden riskerar att stå helt utan en fungerande räddningstjänst.

Detta går stick i stäv med regeringens uttalade vilja att stärka den civila beredskapen. Det är snarare en nedmontering och skapande av otrygghet. De som kommer till undsättning vid exempelvis trafikolyckor, eldsvådor och översvämningar är ju räddningstjänsterna. Det är män och kvinnor som antingen på heltid eller vid behov utöver sina andra sysselsättningar sätter sitt liv och sin säkerhet på spel för att hjälpa människor i något slags nöd.

Fru talman! Jag behöver inte upplysa kammaren eller statsrådet om det stålbad som många av landets kommuner just nu går igenom eller kommer att gå igenom. Besparingskraven går genom kommunerna som en järnkvast som sopar sig genom de kommunala förvaltningarna, in i klassrummen, genom äldreboendena och runt på förskoleavdelningarna. Det är få saker som är förskonade från de ekonomiskt tuffa tiderna och från regeringens ovilja att skjuta till mer pengar till kommunerna. Det gäller även i min valkrets i södra Skåne.

Fru talman! Det var faktiskt med viss förvåning som jag tog emot svaret från statsrådet - det måste jag erkänna. Det är inte en stavelse om mer pengar till kommunerna för att stärka den civila beredskapen. Det är inte en enda designerad krona. Däremot är det hänvisningar till historiska satsningar av den förra socialdemokratiska regeringen, den regering som högern alltid anklagade för att göra för lite och för sent. Men från denna regering är det inte en krona - detta trodde jag faktiskt inte. Inte kom det några pengar i vårbudgetpropositionen heller. Men den civila beredskapen kanske glömdes bort.

Statsrådet betonar i sitt svar att det är en grundläggande kommunal uppgift att se till att det finns en fungerande räddningstjänst. Det svaret kan skapa viss förskräckelse. För nu har många kommunalråd, både från den politiska högern och från den politiska vänstern, faktiskt sparat vad de kan på skolan, på äldreomsorgen och på förskolan. Nu tvingas de även spara på räddningstjänsterna.

Min fråga är då: Menar statsrådet att välfärden ska monteras ned helt för att man ska kunna rädda brandstationer i landet? Är det verkligen statsrådets besked till landets kommuner?

Som socialdemokrat kan jag ha något slags förståelse på ett ideologiskt plan för att den mest högerkonservativa regeringen i modern tid inte vill skjuta till mer pengar för att upprätthålla välfärden. Jag tycker givetvis att det är helt fel politik, och jag tar avstånd från den. Men jag kan ändå ha förståelse för den på ett ideologiskt plan.

När larmet går om att även räddningstjänsterna är under hot föreställer man sig dock att en högerkonservativ regering skulle säga stopp, men tji fick man. Eller går gränsen först när alla skolor, äldreboenden och förskolor har besparats till oigenkännlighet? Är det verkligen statsrådets besked till kommunerna att varenda skola, varenda förskola och vartenda äldreboende ska genomgå stora besparingar för att räddningstjänsten ska kunna fredas?

Fru talman! Den svenska skolmarknaden innebär att skolor konkurrerar om elever på en marknad. Det är ett helt unikt sätt att hantera elevers utbildning på.

Det finns flera olika och synnerligen kreativa sätt som aktiebolagsskolor använder för att locka till sig elever, för fler elever är lika med större vinst. Det kommer hela tiden rapporter om att betygen används som konkurrensmedel. Lättförtjänta betyg används för att locka till sig elever, helt enkelt. Det slår sönder hela tanken med betygssystemet och kan skada Sverige och ungas utbildning på ett sätt som är svårt att överblicka.

Med den svenska marknadsskolan är det ägarnas våffelstugor och bankkonton som premieras, inte elevers utbildning eller landets konkurrenskraft. Problematiken är väldigt allvarlig. Betyg får aldrig användas som ett konkurrensmedel.

Min fråga till statsrådet Lotta Edholm är därför följande: Hur ska statsrådet se till att skolor aldrig kan locka till sig elever med lättförtjänta betyg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Som ledamoten Vencu Velasquez Castro sa här före mig borde statsrådet nog lämna oppositionsrollen och inse att det är hon som är statsråd och ansvarig för dessa frågor och inte någon av oss tre som befinner oss här i kammaren i kväll.

Vi fick inget svar på ledamoten Birinxhikus fråga, men vi fick nog ändå något slags svar på om det är sverigedemokrater som styr statsrådets arbetsdagar eller inte. Om det är så att det inte är Sverigedemokraterna som styr och om det nu är så viktigt att få dessa vindkraftsparker på plats är det bara för statsrådet att godkänna ansökningarna. Då är det bara för statsrådet att lämna kammaren, kila över till departementet och sätta sin underskrift på besluten. Men om det nu inte kan ske, om dessa beslut inte kan få denna signatur från statsrådet, då kanske det trots allt är så att statsrådet är bakbunden av den sverigedemokratiska partistyrelsen, bakbunden av den politiska kraft på den yttersta högerkanten som regeringen har valt att kroka arm med och som egentligen styr över statsrådets portfölj.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är oerhört viktigt med energiproduktion från alla typer av energikällor - det håller statsrådet säkert med om. Och vi har inte råd att låta ansökningar om havsbaserad vindkraft ligga och vänta. Vi får därför verkligen hoppas att regeringen snabbar på processerna och inte drar benen efter sig.

Statsrådet nämner exempelvis Kriegers flak-parken, ett viktigt exempel på havsbaserad vindkraft.

Herr talman! Statsrådet påstår här i dag att frågan om vindkraftens utbyggnad är högt prioriterad av regeringen. Samtidigt pågår ute i landet ett kulturkrig mot vindkraften, i många fall drivet av statsrådets kollegor på den politiska högerkanten. Inte minst i Skåne, där jag är ifrån, är det regel snarare än undantag att det bedrivs kulturkrig mot vindkraften från den politiska högern. M, KD- och SD-styret i Skurup, till exempel, säger nej till alla planer på vindkraftsutbyggnad till havs trots utlovade löften från företaget som vill etablera vindkraftsparken om att det kommer att leda till billigare el för kommuninvånarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I andra kommuner i Skåne beskrivs vindkraft i det närmaste som miljöfarlig verksamhet när sverigedemokrater yttrar sig. Varje tillfälle tas att försöka stoppa vindkraftsetableringar till havs - varje tillfälle.

Det finns uppenbarligen krafter, inte minst från Sverigedemokraterna, som inte vill ha vindkraft. Samtidigt påstår statsrådet här att det absolut största partiet i regeringsunderlaget saknar inflytande över vindkraftsetableringarna.

Herr talman! Alla här i kammaren och de flesta där ute känner nog till Sverigedemokraternas fullständigt dominerande inflytande över regeringen och dess politik. Inte mycket sker utan godkännande från det största partiet inom den politiska högern.

Herr talman! Frågan som då dyker upp i mångas huvuden blir: Vad är statsrådets ord värda? Kommer statsrådet att kunna förverkliga det hon säger, eller kommer hon att tvingas att släppa in Sverigedemokraterna på sitt arbetsrum och låta Sverigedemokraterna bestämma över vindkraftsparkernas vara eller icke vara?

Min fråga till statsrådet är: Vem styr på departementet över frågorna om vindkraftsparkerna till havs? Är det statsrådet, eller är det den sverigedemokratiska partistyrelsen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett ärligt svar.

Det har funnits i statsbudgeten tidigare, och vi socialdemokrater har historiskt drivit denna fråga. Jag delar uppfattningen att det hade varit ett stort lyft för kollektivtrafiken med ett nationellt biljettsystem. Vi får väl se om det kan komma på plats på ett annat sätt, genom SKR eller så. Jag tycker dock att det vore naturligt att staten tog ansvar för ett nationellt biljettsystem och att regeringen drev denna fråga.

Jag hoppas att ledamoten med sina direkta ingångar till Regeringskansliet driver denna fråga i de sammanhang där han verkar. Det kan ju inte vara så att man säger en sak innan man går in i kammaren, en sak när man är i kammaren och en sak när man är utanför kammaren.