Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska ungdomsarbetslösheten.

Inom ungdomspolitiken prioriterar regeringen bland annat att ungas sociala inkludering och etablering på arbetsmarknaden ska öka. Arbetsmarknadspolitiken syftar till att fler - unga som äldre - ska komma i arbete. Ansvarsfördelningen för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken bygger på att Arbetsförmedlingen har en flexibilitet att anpassa sina insatser och fördela resurser utifrån regionala och lokala behov.

I budgetpropositionen för 2024 föreslås en förstärkning av Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag om 200 miljoner för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. Tillsammans med andra förslag i budgetpropositionen, till exempel ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg och medelinkomsttagare samt fler platser inom både yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen, bidrar de föreslagna satsningarna inom arbetsmarknadspolitiken till att stärka arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gällande utbildningsområdet föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 att 1 362 miljoner kronor tillförs för fler utbildningsplatser på regionalt yrkesvux och att 385 miljoner kronor tillförs för fler utbildningsplatser i yrkeshögskoleutbildning för 2024, båda summorna inklusive studiestöd.

Man bör komma ihåg att den enskilt viktigaste insatsen för att ungdomar långsiktigt ska etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Utbildning av hög kvalitet stärker också individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och gör det möjligt att ta till vara allas kompetens. Samtidigt som det finns många som kan arbeta har välfärden och näringslivet svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens. Därför är det viktigt att arbetsmarknadens behov i större utsträckning får styra hur utbildningar inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen dimensioneras.

Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och hur Arbetsförmedlingen genomför sitt uppdrag att tillgodose behoven hos både arbetssökande och arbetsgivare.

Fru talman! Jag tackar statsrådet och Jonathan Svensson som är här denna någorlunda sena afton.

Ibland när jag hört svar på interpellationer eller allmänt funderat på Liberalernas politik har jag undrat hur en liberal workshop på Arbetsmarknadsdepartementet ser ut. Jag tänker mig något i denna stil: Man samlas i februari månad över en kanna kaffe. Det är ungefär samma väder som nu, lite kallt och snöigt, och man tänker att man ska börja tidigt med budgetarbetet. Alla värker fram sina bästa idéer medan man smuttar på kaffet. Plötsligt ropar någon "skattesänkning", och alla svarar: "Heureka, nu är vi färdiga. Nu går vi hem. Tack för i dag!" Det är också så jag tänker mig att liberala workshoppar har sett ut under ganska många år.

Statsrådet tar i sitt svar upp ett förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare som en reform som skulle skapa en massa jobb för unga runt om i landet. Denna Timbropolitik hade nog gjort Milton Friedman stolt. Jag ställer mig oförstående inför detta. Om det inte finns några jobb, hur ska då en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare skapa fler jobb? Det är ju samma människor som i dag har ganska svårt att få vardagen att gå ihop. Ska de plötsligt börja konsumera brett och sätta igång samhällets alla hjul? Hur kan detta vara en av de främsta reformerna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Statsrådets svar innehåller inte jättemånga stimulerande insatser. Det hade kanske varit bättre att använda statskassans styrka till stimulerande insatser i stället för detta ideologiskt motiverade duttande. Statsrådet kunde ju ringa bostadsministern och säga att bostadsbyggandet måste komma igång. Det hade förhoppningsvis satt fart på ekonomin och gett jobb och bostäder till unga. Det hade kanske kunnat få unga att flytta dit där jobben finns. Skellefteå har nämnts tidigare i kväll, och ett ökat bostadsbyggande där skulle kanske kunna få fler unga att flytta dit. Fler bostäder i studentstäderna eller på annan ort skulle kunna få fler att studera och vidareutbilda sig, vilket ju Liberalerna lyfter fram som viktigt.

Precis som med läran om trickle down, som är vår tids stora ekonomisk-politiska myt, håller nyliberaler krampaktigt fast vid läran om att skattesänkningar på något sätt automatiskt ger en massa jobb. Men någon stimulerande politik vill man inte se, för det skapar tydligen inte jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det inte är konsumtion dessa skattesänkningar leder till, hur skapar då den påstådda drivkraften för arbete jobb om det inte finns jobb att söka, om det saknas arbeten man är utbildad till, om det saknas möjlighet att bo och om det saknas möjlighet att studera?

Det är dags för arbetsmarknadsministern att fokusera på en aktiv arbetsmarknadspolitik och på stimulanser - exempelvis för bostadsbyggandet eller för den gröna omställningen, som ju är ett utmärkt sätt att skapa nya jobb i hela landet - och inte på daterade och utdömda skattesänkningslösningar signerade Timbro. Det är också dags att byta ledare för de där workshopparna på departementet.

(Applåder)

Fru talman! Det är lätt att hålla med om den passion som finns här för att unga personer ska ta ansvar för sitt eget liv och för att man ska ge dem både en hjälpande hand och ställa krav. Det är det samhällskontrakt som vi pratade om i den förra debatten - vikten av att man tar emot och ger anvisningar så att det ska hända något om man tycker att det behöver tryckas på lite i kravdelen.

Vi kommer inte undan fundamenta. Vi måste gå tillbaka till de grunder i skolan som gör att unga människor blir anställbara. Vi vet att arbetslösheten fortfarande är väldigt låg hos unga personer som har klarat skolan. Oavsett om de har gått en mer yrkesinriktad utbildning eller en teoretisk utbildning är arbetslösheten väldigt låg där.

Utmaningen ligger hos de unga som hoppar av skolan eller som kanske aldrig kommer dit därför att de är så kallade hemmasittare. Det är en enorm utmaning, men svaret för att mota ungdomsarbetslösheten är att unga personer ska ha den kompetens som krävs på en många gånger komplex arbetsmarknad.

Det är korrekt att vi har en hel del workshoppar. Vi funderar mycket på vad vi kan lära av tidigare regeringars politik och varför den inte lett till de resultat man sa sig sträva efter. Det var för att man missade några viktiga grunder, allt från utbildning till krav på språk och på att människor ska vara beredda att ta de jobb som finns. Vi får se om det finns någon omprövning av detta hos Socialdemokraterna.

Vi menar att det som Socialdemokraterna själva har föreslagit, alltså sänkta skatter på låga och medelhöga inkomster, är rimligt. Man måste också göra det lönsamt att arbeta för personer med låg inkomst, vilket man mycket väl kan ha i början. Ofta är det första jobbet inte det bästa jobbet, utan man kan byta jobb under livet och vidareutbilda sig.

Det finns enorma möjligheter i Sverige att själv bestämma om man med hårt arbete, flit och ansträngning vill byta arbete. Då kan man under hela livet delta i det så kallade livslånga lärandet. Förutsättningarna för detta har kanske aldrig varit bättre än nu. Detta är viktigt, för arbetsmarknaden är i ständig förändring. Detta gäller inte minst för de unga som börjar arbeta i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den tanke som finns om att det är politiken som kan lösa allt tror jag att vi kan skapa goda förutsättningar för näringslivet så att det finns tillgång till energi och så att unga människor klarar utbildningen. Jag möter också kompetensefterfrågan, men alla ungdomar som har utbildningen på gymnasienivå avklarad kommer i regel i arbete.

Dessutom har vi omfattande insatser inom ramen för Arbetsförmedlingens garantier för att se till att ingen går hemma, för då är risken att man hamnar i annat elände. Man vänder på dygnet och får dåliga vanor, och i värsta fall finns det andra verksamheter som drar i en, såsom kriminalitet, eller i värsta fall psykisk ohälsa och missbruk.

Jag vill nog säga att vi har ganska omfattande stöd och hjälp för ungdomar. Det är väldigt svårt att hjälpa ungdomar som har hoppat av skolan, men vi ska aldrig ge oss. Det är därför hundratusentals personer utbildar sig inom till exempel komvux varje år. Det är en viktig insats.

Fru talman! Statsrådet har rätt i att även Socialdemokraterna föreslog en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Men det finns en skillnad mellan att försöka rädda folks privatekonomi undan en regering som misslyckats med att bekämpa inflationen och att beskriva det här som en stor reform för att få fler unga i arbete. Jag tror att varken Teresa Carvalho eller Mikael Damberg skulle ha ställt sig i den här talarstolen och sagt att det här är en stor reform för att få fler unga i arbete, utan den handlar ju om att rädda folks plånböcker undan regeringens misslyckade inflationspolitik. Jämför med exempelvis Danmark, som har mycket lägre inflation!

Statsrådet lyfte i sitt svar fram skolan, till exempel. Vi kan ju titta på en tid då det var 2 procents arbetslöshet i det här landet: 1980-talet. Hade vi då ett friskolesystem med stora aktiebolag som härjade runt i svensk skola? Nej, det hade vi inte. Vi hade inte ett skolsystem där vinsten många gånger är det som premieras allra högst och är allra viktigast. Det hade vi inte på 80-talet när statsministern hette Olof Palme och finansministern Kjell-Olof Feldt. Det hade vi inte.

Vi hade en aktiv arbetsmarknadspolitik med politisk inblandning. Det var något som statsrådet sa att han inte trodde på. Det hade vi på 1980-talet. Det finns mycket annat som vi hade då, när vi hade 2 procents arbetslöshet, men det blir lite konstigt att säga att skolan är det viktigaste för att få fler unga i arbete och samtidigt bortse från ett av de största problemen. Det finns ett problem som skiljer ut Sverige från nästan resten av världen, nämligen friskolesystemet där stora aktiebolag tillåts härja fritt och där vinst tillåts hamna i första rummet. Det är väldigt konstigt att bara bortse från den problematiken. Om workshopparna på Arbetsmarknadsdepartementet tittar på tidigare politik föreslår jag att man tittar närmare på just den frågan.

Fru talman! Vi har ju de här interpellationsdebatterna för att man ska kunna hinna svara alla. Det är klart att när tre fantastiska företrädare för oppositionen är här hinner man inte riktigt med när det dyker upp helt nya frågor.

Det är korrekt att regeringen kommer att fortsätta prioritera i uppdraget till Arbetsförmedlingen. Man ska verkligen se till att ordna bättre, närmare och snabbare service till personer som behöver ha en så kallad kodning för att få tillgång till lönebidrag eller andra stöd som man kan ge när någon har en funktionsvariation. Det är väldigt viktigt, för alla människor ska få en chans att bidra. Jag vill också säga att många gör det i dag. Vi vet vad det betyder. När man träffar personer som får det här stödet är det mycket starka möten som visar vilken värdighet, frihet och egenmakt det ger att förverkliga både små och stora drömmar, vilket det ges möjlighet till för dessa personer. Det är helt korrekt att de stöd som finns ska användas.

Fru talman! Enligt vår grundlag är Arbetsförmedlingen den myndighet som ska verkställa beslut och lösa de här problemen, men de har det kämpigt. De har varit med om några tuffa år och ganska stora omställningar. Socialdemokraterna säger att det inte var de utan någon annan som var ansvarig. Men det lades ju inte ned 10, 20, 30, 40, 50 eller 60 utan hur många kontor som helst! I den situationen är det såklart en stor omställning man gör för att bli effektivare och komma närmare medborgarna. Det gäller inte minst personer med funktionsvariationer som man ska ge hjälp och stöttning att komma in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Friskoledebatten kan vi väl spara till en annan gång? Jag tillhör nog dem som tycker att det är dags att göra någonting åt det här. Liberalerna har samlat stöd i riksdagen för att genomföra de förändringar som det inte gick att samla stöd för tidigare. Det är klart att vi måste se till att profit inte står överst på dagordningen för någon, och jag tycker att det är viktigt att saker som religion inte heller kommer i första rummet. Det är därför vi har Skolinspektionen som aktivt kollar alla skolor - även de som har kommunala huvudmän. Jag lämnar det ämnet nu.

När det gäller inlägget om seminarier kan jag berätta att jag har varit på ett sådant, fru talman, som handlade om Kjell-Olof Feldt, som nämndes här tidigare. Jag vänder mig till er på läktaren och alla andra närvarande. Det handlade om Alla dessa dagar, där Kjell-Olof Feldt beskrev vad som hände när den svenska ekonomin så att säga gick i drickat. Överbudspolitik och pengar till allt skapade en enorm överhettning och en ekonomisk svårighet som det tog många år att ta sig ur. En senare företrädare som också var finansminister och senare statsminister, Göran Persson, var noga med att man måste ha ordning på ekonomin. Man kan inte släppa inflationen och skuldsättningen, utan man måste ha ekonomiska fundamenta i ordning.

Vad gäller ungdomsarbetslösheten och situationen för människor med funktionsvariationer, långtidsarbetslösa eller vem som helst som blir av med jobbet i Lesjöfors handlar det om personer som är beroende av att vi har ordning på ekonomin och får ned inflationen och räntorna så att investeringarna kommer igång. Det är nämligen då jobben kommer tillbaka, och det kommer att vara avgörande. Det är grunden, tillsammans med alla de utbildningsinsatser i mångmiljardklassen som kommer att ske, inte minst inom ramen för Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Tack, Jonathan Svensson, för att du lyfter den här mycket angelägna frågan! Det finns ingenting som är så viktigt för en ung människa som att gå till skolan. Har man svårt att gå till skolan ska man få hjälp med det, för klarar man skolan är framtiden ljus för unga människor.

Men det kommer också med ett pris. I samhällskontraktets Sverige förväntar vi oss att ungdomar lägger manken till, lägger bort mobilen och släpper skärmarna. Man sköter sig, man bildar sig, man läser läxorna. Allt det där är jätteviktigt, och det är också svårt, för sker inte detta måste man se till att tidigt ge stöttning via socialtjänsten.

Jag nämnde ungdomspolitiken i inledningen av mitt svar. Den är bred. Det finns ingenting som är så viktigt som att kunna kompensera. Om det är svårt i skolan och om föräldrarna inte klarar av det är vid sidan av socialtjänsten inte minst idrottsföreningar och andra aktiviteter som scouter och kultur något som är viktigt. Där kan ungdomar skaffa sig en gemenskap så att de inte drunknar i det slukhål av meningslöshet och tomhet som jagas på av alla dessa falska profeter på sociala medier som vill ha en att sitta och titta på skärmar.

Vägen till frihet och egenmakt också för unga människor ligger i att använda sig av de stora möjligheter som finns i Sverige. Det börjar i skolan och avgörs också rätt mycket i skolan, och det är därför som det är viktigt att det finns både en andra chans och en helt annan chans med både vuxenutbildningar och folkhögskolor - allt som kan ge ungdomar en chans att komma igen om de har misslyckats i skolan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.