Kadir Kasirga

Fru talman! Tack Magnus Jacobsson, för frågorna! Vi socialdemokrater vill genomföra våra reformer med en socialdemokratisk budget, såklart.

Vi går till val som ett eget parti, som alla andra partier. Men ni i Tidölaget kanske går till val som ett block tillsammans med Sverigedemokraterna.

Det är inga andra partier som skriver vår budget, våra kommittémotioner, våra motioner, våra att-satser och våra yrkanden. Det är vi i Socialdemokraterna.

Vi tycker att det är väldigt viktigt att stötta regionala flygplatser. Regionala flygplatser har spelat en stor roll och kommer att spela en roll för att hålla ihop Sverige. Där är vi överens med Magnus Jacobsson och Kristdemokraterna. Jag kan också säga att vi är överens om att vi ska se över finansieringssystemet och kolla hur vi kan förstärka statens ansvar för flygplatserna.

Mitt korta svar är att Socialdemokraterna går till val som Socialdemokraterna, med vår budget och våra reformförslag. Jag förstår att ledamoten Magnus Jacobsson är orolig över hur det kommer att gå för den andra sidan, med tanke på den senaste veckans händelser i Liberalerna och på deras kongress.

Vi har en utsträckt hand till alla partier utom Sverigedemokraterna. Vi är redo. Vi är beredda att ta ansvar för Sverige, även när det gäller flyget.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna går till val som ett eget parti, vilket är väldigt viktigt att komma ihåg.

Jag tycker inte heller att man ska fixera sig vid historien. Det är väldigt viktigt att man pratar om det som är här och nu och om framtiden. Vi har en utsträckt hand till alla partier utom Sverigedemokraterna om det behövs för att bilda regering.

Under pandemin räddade vi flyget med stöd till flygbolag, flygplatser och inrikeslinjer. Men i dag ser vi hur flyglinjer riskerar att läggas ned. Ledamoten Oskar Svärd talar om driftsstöd till regionala flygplatser. Tydligen räcker det inte.

Det är detta som är skillnaden, fru talman: Under förra mandatperioden tog vi ansvar, men nu drar Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna ned på flyglinjerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Oskar Svärd för frågorna.

Förra mandatperioden gjorde Socialdemokraterna såklart väldigt mycket för flyget. Till exempel införde vi statliga kreditgarantier under pandemin. Vi gav kapitaltillskott till Swedavia och direkt stöd till regionala flygplatser. Vi införde korttidspermittering och omställningsstöd. Hade vi inte gjort de här reformerna hade Sverige inte haft kvar något flygsystem värt att prata om. Påståendet att Socialdemokraterna inte prioriterat flyget håller inte måttet.

I dag står vi socialdemokrater här med tydliga förslag för att stärka flyget i hela landet. Ni håller på med framtidsspekulationer, Oskar Svärd. Det är Miljöpartiet som får stå för svaret när det gäller flygskatten. Vi har inget sådant förslag i vår budget eller i vår kommittémotion. Vi står för klara och tydliga förslag om att stärka flyget i hela landet och stötta regionala flygplatser, som vi har gjort tidigare.

Fru talman! Vi debatterar i dag luftfartsfrågorna. För dem som följer den här debatten från läktaren eller via webben kan det låta tekniskt. Men i grunden handlar det om hur Sverige ska fungera.

Vi i Socialdemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men jag vill yrka bifall särskilt till reservation 6 under punkt 3, om Arlanda och Bromma flygplats. Jag tycker att det är där en av de tydligaste konfliktlinjerna i svensk flygpolitik finns just nu.

Fru talman! Vi befinner oss inte i ett normalt läge i dag. Det geopolitiska läget påverkar nu hela världsekonomin och inte minst flyget. Kriget mellan Iran och USA–Israel driver upp bränslepriserna. Flygbränslepriserna har på kort tid fördubblats, och SAS tvingas ställa in omkring 1 000 flygningar. Detta är en kostnadschock som slår direkt mot flygsektorn men också i förlängningen mot resenärerna.

Fru talman! Detta visar tydligt att flyget är sårbart och strategiskt och att det krävs politiskt ansvar. Men samtidigt som världen förändras ser vi också en oroande utveckling här hemma i Sverige. Trafikanalys visar i sin senaste rapport att inrikesflyget fortfarande ligger under de nivåer som gällde före pandemin, att konkurrensen är svag – många linjer har bara en aktör – och att tillgängligheten i Sverige och till Sverige försämras.

Fru talman! Det här är avgörande, för det betyder att flyget redan är försvagat och att marknaden inte klarar av att upprätthålla tillgängligheten i hela landet. I det läget föreslår nu Trafikverket att över 40 procent av de upphandlade flyglinjerna ska bort. Det gäller bland annat Torsby, Hagfors, Mora och Kramfors. Det här är inte bara flyglinjer utan också viktiga livlinor för dessa orter. Försvinner flyglinjerna hotas flygplatserna, och försvinner flygplatserna försvinner samhällsflyg, ambulansflyg, brandbekämpning och krisberedskap. Det här handlar om deras trygghet och inte bara om transporter.

Här blir regeringens politik motsägelsefull. Man säger att man satsar på flyget, men i praktiken ser vi att tillgängligheten försämras och att flyglinjer riskerar att försvinna. Det går inte ihop.

Fru talman! Låt oss också tala klarspråk om Bromma flygplats. Staten förlorar omkring 100 miljoner kronor varje år. 130 hektar mark i Stockholm används till en kraftigt begränsad flygtrafik som döms ut från flera håll. Det är mark som i stället kan användas för att bygga nya bostäder. Samtidigt säger man att det saknas resurser för att upprätthålla flyglinjer i hela landet. Det här är en prioritering som är svår att förstå, fru talman.

Vi vet att Arlanda är Sveriges viktigaste flygplats. I ett läge där omvärlden blir alltmer osäker blir Arlandas roll ännu viktigare. Utredningen Arlanda – en viktig port för det svenska välståndet pekar tydligt på behovet av att stärka kapaciteten, förbättra tillgängligheten och öka konkurrenskraften. I det här läget behöver politiken vara tydlig. Den ska stärka Arlanda, säkra flyglinjerna och prioritera rätt. I stället ser vi motsatsen.

Vi socialdemokrater har en annan linje. Vi menar att staten måste ta ett större ansvar. Tillgängligheten måste säkras i hela landet. Flyget ska vara en del av både tillväxt och klimatomställning. För framtidens flyg handlar det inte om att avveckla utan om att ställa om till elflyg, hållbara bränslen och ny teknik. Vi behöver inte gå längre än till Norge för att hitta goda exempel när det gäller statens och samhällets ansvar. Där tar staten ett tydligare ansvar, säkrar de regionala flyglinjerna och ser flyget som en viktig infrastruktur.

Fru talman! I en tid av kris prövas politiken. När flyget enligt Trafikanalys redan försvagas är det inte läge att dra ned ytterligare. Därför är min fråga till regeringspartierna men också till Sverigedemokraterna: Hur ska Sverige hålla ihop om tillgängligheten fortsätter att försämras?

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att flyget inte är en särfråga. Flyget är en del av hur Sverige fungerar. Det handlar om att människor ska kunna bo och arbeta i hela landet. Det handlar om att företag ska kunna investera och växa. Det handlar om att Sverige ska vara öppet mot omvärlden. När marknaden inte klarar av detta måste staten kliva fram.

(Applåder)

Fru talman! Jag hör att ledamoten Oskar Svärd undviker att kommentera de upphandlade flyglinjerna som riskerar att försvinna. Ledamoten nämnde själv att om dessa flygplatser försvinner kommer de inte tillbaka; Hagfors, Torsby, Mora och Kramfors.

Sedan var det frågan om Bromma flygplats. Den tillsatta utredningen är någonting att gömma sig bakom, och det är ett tecken på handlingsförlamning. Det är så man har kommit överens i Tidöavtalet, och det har blivit en prestigefråga.

Stockholmarna och svenskarna behöver marken på Bromma flygplats så att det kan byggas flera tusen bostäder. Nu ekar det tomt på flygplatsen. Ja, det finns några etablerade flyglinjer, men längre fram får vi se om det går runt ekonomiskt med dessa flyglinjer.

Elflygets framtid hänger inte ihop med Bromma flygplats. Elflyget kan lätt etableras i Hagfors, Mora eller Kramfors. Elflygets framtid hänger inte på Bromma flygplats vara eller icke vara.

Jag hoppas att Oskar Svärd vill kommentera de upphandlade flyglinjernas framtid. Många människor är oroliga, och ledamoten pekade själv på samhällskontraktet i sitt anförande. Jag vill gärna att ledamoten Oskar Svärd kommenterar den frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Oskar Svärd för hans anförande.

Mycket av det som har sagts kan jag hålla med om, till exempel stödet till flyget och samhällskontraktet. Anledningen till att jag begärde replik är Bromma flygplats.

Vi ledamöter här i kammaren som sitter i trafikutskottet vet att Bromma har utretts många gånger. Varje gång har slutsatsen varit densamma, nämligen att flygplatsen inte är lönsam. Vi vet redan svaret.

Det är inte fler utredningar som behövs, utan det som behövs är beslut. Flygplatsen dränerar Swedavia på flera miljoner kronor.

Hur kan Moderaterna försvara att Swedavia varje år lägger 100 miljoner kronor på Bromma flygplats, när det samtidigt finns upphandlade flyglinjer som riskerar att försvinna – Hagfors, Torsby, Kramfors och Mora?

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret och debatten. Jag tackar även mina riksdagskollegor Johan Büser och Markus Wiechel för deras viktiga inlägg i debatten.

Syrien är i ett avgörande historiskt skede. Assadregimen är borta, men den avgörande frågan är fortfarande obesvarad: Blir Syriens framtid demokratisk och inkluderande eller auktoritär och exkluderande?

Vi ser attacker mot kurdiska områden. Vi ser minoriteter, som druser, alawiter och kristna, som känner oro. Vi ser rapporter om IS-fångar som flyr när säkerhetsstrukturer bryts ned. Samtidigt vet vi en sak: När världen behövde någon som stoppade IS stod kurderna där. De stod där i Kobane och i al-Raqqa. De stod i frontlinjen mot en av vår tids mest brutala terrororganisationer.

Fru talman! Detta leder till en mycket enkel men avgörande fråga till utrikesministern: Hur behandlar man egentligen de människor som en gång försvarade världen mot IS? Ger man dem säkerhetsgarantier, politiskt stöd och politiskt erkännande, eller lämnar man dem ensamma när de återigen blir attackerade av islamister?

Om världen sviker dem som stod där i Kobane och stoppade kalifatet riskerar man inte bara ett nytt svek, utan då riskerar man också att skapa förhållanden där nästa terrorrörelse och nästa terrorregim kan växa fram.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag tackar Johan Büser och Markus Wiechel för inläggen i debatten.

Det är viktigt att höra det utrikesministern säger om ansvarsutkrävande inte bara mot den gamla Assadregimen utan även mot de nuvarande makthavarna i Damaskus.

Fru talman! Låt mig ta upp en annan fråga som jag tycker förtjänar större uppmärksamhet i den här debatten, nämligen säkerhetsrisken kopplad till IS. Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen följer uppgifter om att individer har avvikit från fängelser i nordöstra Syrien. Vi ser allvarligt på de uppgifterna.

När kurdiska styrkor tvingades lämna al-Raqqa i samband med striderna med den syriska armén kom rapporter om att IS-fångar rymde från fängelser i området. Kurdiska källor uppger att uppemot 1 500 tidigare IS-medlemmar – det handlar alltså om män som har stridit tidigare – kan ha flytt eller frigivits. Vi har till och med sett bilder där IS-flaggan åter hissats i al-Raqqa efter att de kurdiska styrkorna lämnat området. Detta borde få varningsklockorna att ringa, fru talman.

Samtidigt har det ökända al-Hol-lägret, där omkring 24 000 anhöriga till IS-medlemmar tidigare hölls, i praktiken upplösts efter maktskiftet i området. Tusentals människor har försvunnit från lägret, och det är fortfarande oklart var de befinner sig. Detta väcker flera frågor. Vad händer om säkerheten i nordöstra Syrien helt och hållet kollapsar? Vad händer med de tusentals IS-anhängare som fortfarande finns i fängelser och läger i regionen? Vad finns det för uppgifter om de IS-fångar som har anknytning till Sverige?

Fru talman! Detta är inte bara en regional fråga, utan det är även en fråga om Europas och Sveriges säkerhet. Historien visar tydligt att terrororganisationer växer i maktvakuum, och just nu riskerar ett sådant maktvakuum att uppstå i norra Syrien – i Rojava.

Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen nu öppnar för att svenskt bistånd ska kunna stödja offentliga institutioner i Syrien. Jag hörde utrikesministern nämna detta, men det väcker ändå frågor hos mig. Hur kommer regeringen att arbeta för att säkerställa att svenska skattemedel inte används för att bygga upp institutioner som i praktiken kan bli verktyg för ett nytt auktoritärt styre där kvinnors rättigheter inskränks och minoriteter förtrycks?

Både min kollega Johan Büser och Markus Wiechel nämnde att de som i dag styr från Damaskus inte är några duvungar. Det handlar om rörelser som fortfarande bygger på den fundamentalistiska islamistiska ideologin och som har haft ett nära samarbete med IS. Tidigare var det al-Nusra, i dag är det Hayat Tahrir al-Sham, HTS. Man har alltså inte på något sätt lämnat dessa ideologier och ambitioner bakom sig – tvärtom!

I förlängningen, när makten är konsoliderad, tror i alla fall jag att vi återigen kommer att se en teokratisk regim som faktiskt liknar dagens mullaregim i Iran.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag vill börja med den breda säkerhetspolitiska situationen i Mellanöstern. Vi ser just nu en mycket farlig utveckling i regionen. Kriget mellan Iran på ena sidan och USA och Israel på andra sidan riskerar att eskalera ytterligare.

Historien visar att konflikter i Mellanöstern sällan stannar kvar där de börjar. De sprider sig, skapar nya konfliktytor och leder ofta till konsekvenser som ingen riktigt hade förutsett. Detta gör utvecklingen i Syrien ännu mer avgörande.

När vi talar om Syrien måste vi också tala klarspråk om Irans destruktiva roll i konflikten. Den islamiska republiken i Teheran var inte en passiv aktör. Den spelade tillsammans med Ryssland en avgörande roll i att hålla Assadregimen vid makten och i att förlänga inbördeskriget.

Det handlade inte bara om politiskt stöd. Iranska befälhavare och iransk militär fanns på marken, iranska miliser sattes in, Hizbollah korsade gränserna och tusentals utländska shiitiska miliser rekryterades och skickades till Syrien. Miljarder dollar pumpades in för att hålla Assadregimens krigsmaskin vid liv, medan syriska städer bombades och människor försvann i regimens fängelser. Vi känner till resultatet: massgravar och tortyrfängelser. Hela samhällen utplånades, och miljontals människor drevs på flykt.

Fru talman! Assadregimens fall var en historisk händelse, men historien lär oss något viktigt: Alla diktaturers fall leder inte automatiskt till demokrati. Avgörande frågor i dag är därför: Vad håller på att växa fram i Syrien efter Assads diktatur? Är det ett inkluderande samhälle där alla folkgrupper har en plats, eller är det ett nytt auktoritärt system där sekterism och religiös dominans ersätter den gamla diktaturen?

Utrikesministern talar i sitt svar om vikten av ett inkluderande Syrien och att alla grupper ska få vara med och bygga landets framtid. Det är viktiga ord, men utvecklingen på marken väcker frågor. Vi har sett rapporter om massakrer mot alawiter och druser, och nu ser vi militära angrepp mot den självstyrande kurdiska regionen Rojava i nordöstra Syrien.

Fru talman! Det finns en historisk ironi i detta. När världen stod handfallen inför terrororganisationen IS var det kurdiska kvinnor och män som stod i frontlinjen. Därför måste vi i dag ställa en enkel men avgörande fråga: Hur behandlar vi dem som en gång stoppade det islamiska kalifatet?

Låt mig särskilt nämna de kurdiska kvinnliga soldaterna i YPJ. Vi minns dem från Kobane. När IS stod som starkast stod kurdiska kvinnor och män kvar – gata för gata, hus för hus. Under slagordet jin, jiyan, azadi – kvinna, liv, frihet – kämpade de mot kalifatet. I dag hör vi samma slagord ropas av kvinnor på Stockholms gator, på Paris gator och på Teherans gator. Det säger något om kraften i den kamp som började i Rojava.

I dag ser vi dock hur de krafter som en gång stoppade IS återigen blir attackerade av islamister i Syrien.

Fru talman! Det finns nu ett avtal mellan kurdiska representanter och Damaskus. Jag vill fråga utrikesministern: Hur ska detta avtal kunna överleva utan internationella garantier? Vad kan Sverige bidra med i detta fall?

Fru talman! Tack till finansministern och de övriga ledamöterna för debatten!

Jag vill börja med att säga att inrikesflyget redan utgår från Arlanda. Det är där investeringarna behövs. När det kommer till försvarsbehovet vill jag säga att om det finns ett verkligt försvarsbehov ska det redovisas öppet. Man ska inte gömma civilt slöseri bakom militära argument. Jag tycker inte att vi ska använda Nato som täckmantel för ekonomiskt slarv.

Bromma har redan utretts otaliga gånger. Varje gång har slutsatsen varit densamma. Till och med Swedavia, som själv har utrett frågan, skriver att flygplatsen inte är lönsam längre.

Vi vet alltså redan svaret. Det är inte fler utredningar som behövs. Det som behövs är ett beslut. Vi hörde från min riksdagskollega Sofia Amloh att det redan finns en flygplats 10 mil från Bromma, i Skavsta. 30 mil från Stockholm finns ännu fler flygplatser.

Fru talman! Detta handlar om Tidöavtalet. Finansministern och Moderaterna väljer att fortsätta att pumpa in 100 miljoner kronor varje år till en flygplats som ekar tom, bara för att hedra Tidöavtalet och låta skatteslöseriet pågå.

Jag tackar ännu en gång för debatten.

Fru talman! Jag tackar mina riksdagskollegor som deltar i debatten, och jag tackar finansministern för att ytterligare ha utvecklat svaren från regeringen.

Jag delar oron över det geopolitiska och säkerhetspolitiska läget. De luftkränkningar som sker här hemma i Sverige och i Europa är helt oacceptabla. Jag hoppas verkligen att man går på djupet med detta och hittar dem som ligger bakom de här luftkränkningarna.

Jag hör att regeringen använder argumentet om det geopolitiska läget och försvarsaspekten. Jag kan dock säga så här: I Mälardalen, bara 30 mil från Stockholm, finns faktiskt tre fyra flygplatser till. Det är inte så att Stockholm eller Sverige skulle falla om inte Bromma flygplats fanns. Jag hör på finansministern att regeringen är beredd att fortsätta låta Swedavia varje år dräneras på 100 miljoner kronor som går till en flygplats som faktiskt ekar tom.

Ni stockholmare som lyssnar, och ni som sitter på läktaren och lyssnar: Om ni vill ha lugn och ro och finna ro kan ni åka till Bromma flygplats. Den är tom. Det ekar tomt där – det är lugnare än i kyrkan!

Jag förstår inte det här resonemanget eller varför man klamrar sig fast vid att behålla Bromma flygplats. Jag hade gärna velat höra finansministern ge klara besked till stockholmarna och till politikerna i Stockholm om vad den här regeringen vill när det gäller Bromma flygplats framtid.

Fru talman! Som jag sa i mitt första anförande är det här en politisk fråga. Det krävs ansvar, effektivitet och rättvisa – särskilt när det gäller ett statligt bolag som Swedavia som finansministern ansvarar för. Swedavia förlorar alltså 100 miljoner kronor varje år på Bromma flygplats. Det betyder att det bara under denna mandatperiod går närmare en halv miljard kronor till en flygplats som i dag inte har någon funktionalitet.

När det gäller de samhällsviktiga uppdrag som riksdagsledamoten Edward Riedl var inne på – bland annat ambulansflyg och organflygningar – finns det tidigare utredningar som visar att det går att lösa detta. Arlanda flygplats har ju kapacitet att ta emot alla flygningar med samhällsuppdrag. Det argumentet håller alltså inte heller.

Fru talman! Vi socialdemokrater kräver ordning och reda i ekonomin – även när det gäller regeringens egna bolag. Att låta ett statligt bolag subventionera en olönsam flygplats för ett fåtal människor samtidigt som man talar om besparingar i välfärden tycker jag är dubbelmoral.

Min fråga är: Kommer finansministern att våga visa modet att trotsa SD och Tidöavtalet för att stoppa detta slöseri?

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om det väcker fler frågor än det ger svar. Det jag hör är ett svar där man gömmer sig bakom aktiebolagslagen och byråkratin i stället för att ta politiskt ansvar för hur statens pengar används.

Finansministern hänvisar till Swedavias styrelse, till ägardialoger och till en utredning som ska vara klar först 2026, men det vi talar om här är ett pågående slöseri. Det läggs hundratals miljoner kronor varje år på en flygplats som sedan länge har tappat sin samhällsekonomiska betydelse. Det kräver politiskt ansvar, inte ännu en utredning.

Fru talman! Trafiken på Bromma flygplats har minskat med över 90 procent. Trots det fortsätter regeringen tillsammans med SD att genom Swedavia driva flygplatsen till stora kostnader och utan framtidsplan. Enligt uppgifter i tidningen Mitt i Stockholm förlorar Swedavia närmare 100 miljoner kronor per år på Bromma flygplats. Förlusterna täcks i praktiken av intäkter från andra statliga flygplatser – alltså av skattebetalarnas pengar.

Tycker finansministern verkligen att det är rimligt att varje flygresa från Bromma flygplats i praktiken subventioneras av staten, för att en liten grupp människor ska kunna flyga lite närmare city? Det här handlar inte om att vara emot flyg. Det handlar om ansvar för statens resurser och rättvisa mellan människor och regioner.

Fru talman! När regeringen talar om att prioritera hårt borde den också ha modet att avveckla det som inte längre är motiverat. Bromma flygplats upptar dessutom 130 hektar mark – attraktiv mark mitt i Stockholm – för 5 000 kronor i månaden. Det är inte bara ekonomiskt orimligt, utan det är socialt ansvarslöst. Varenda stockholmare ser att marken kan användas bättre: till bostäder, skolor, parker och arbetsplatser.

Fru talman! Regeringen talar gärna om ordning och reda i ekonomin, men att hålla liv i en flygplats som går med förlust, som inte längre fyller någon funktion och som tar resurser från Arlanda och andra samhällsviktiga flygplatser är motsatsen till ordning och reda.

Vi socialdemokrater vill se ett Sverige som investerar i framtidens transporter, inte i gårdagens strukturer. Vi vill se ett ansvarstagande som bygger på fakta, klimatnytta och rättvisa.

Min fråga till finansministern kvarstår. När tänker regeringen och finansministern ta ansvar och sätta stopp för att Bromma flygplats fortsätter att dränera Swedavia på hundratals miljoner kronor varje år?

Herr talman! Det här är en väldigt viktig fråga. Den berör även systemfelet i svensk skola, det vill säga marknadsskolan.

Vi socialdemokrater står för en skola som håller ihop Sverige, inte en som delar upp barn efter marknadssegment. Här behöver regeringen, och särskilt Liberalerna, om de står bakom sina ord, helt enkelt rycka upp sig.

Regeringen säger sig vilja se över regelverket, men att se över räcker inte längre. Vi behöver handling nu. Vi behöver sätta stopp för de system som tillåter vinstjakt på elevernas bekostnad. Vi behöver säkra att svenska språket har en stark och självklar plats i undervisningen. Det spelar ingen roll om det är en kommunal skola eller om det är Internationella Engelska Skolan.

Vi behöver garantera att varje lärare, oavsett språk, har rätt behörighet och stöd för att ge eleverna bästa möjliga utbildning. När regeringen är redo att faktiskt ta itu med skolans marknadssystem och sätta elevernas rätt till kunskap före marknadsskolans rätt till vinst kommer vi socialdemokrater också att stå redo att samarbeta. Men till dess kommer vi att fortsätta att påminna om vad som står på spel: en jämlik skola, ett sammanhållet samhälle och varje barns rätt till kunskap på ett språk de verkligen förstår. Då måste man ge sig på kärnproblemet, och det är marknadsskolan. Den måste man sätta stopp för.

Herr talman! Jag tackar för svaret, utbildningsminister Simona Mohamsson!

Låt oss vara ärliga: Jag tror inte att vi behöver en kosmetisk renovering av friskolesystemet, vilket är vad ministern egentligen säger. Regeringen har haft chansen att agera under tre år. Men när vi socialdemokrater föreslog förändringar för att komma åt systemfelen i skolans marknadslogik för att stoppa riskkapitalbolagens vinstjakt på barns utbildning röstade ministerns eget parti nej till vårt förslag. Så länge friskolor tillåts konkurrera om elever med engelskspråkig undervisning som säljargument utan krav på kvalitet kommer problemen att fortsätta.

Det är glädjande att regeringen erkänner bristerna, men regeringen vägrar att ta i själva grundorsaken: vinstdrivna aktörer i ett system där elever har blivit kunder och undervisningen en produkt. Det handlar inte om att vara emot engelska och undervisning i engelska språket; det handlar om att språket i skolan ska vara ett pedagogiskt val, inte ett marknadsföringsknep. Det handlar om att lärare ska ha rätt kompetens och språkkunskaper och att elever ska kunna utveckla sitt svenska språk. Svenska språket är ju grunden för demokratisk delaktighet, inkludering, vidare studier, arbetsmarknaden och samhällsengagemang.

Herr talman! Sanningen är att en elev i dag kan gå hela sin grundskoletid på en svensk skola där majoriteten av undervisningen sker på engelska, med lärare som inte behärskar svenska språket. Det har Skolinspektionens rapport visat. Det är inte bara ett kvalitetsproblem utan även ett likvärdighetsproblem. För barn till högutbildade föräldrar kan engelska miljöer kännas inspirerande, men för barn som växer upp i hem där svenska redan är ett andraspråk kan detta bli ett dubbelt språkhinder. Om vi inte agerar riskerar vi alltså att förstärka både klassklyftor och segregation.

Forskningen har också varit tydlig med att barn lär sig bäst på sitt starkaste språk. Engelska som undervisningsspråk kan fungera men bara om det görs medvetet med utbildade lärare och pedagoger som även behärskar svenska språket. Jag tror att vi är överens i den analysen.

Skolinspektionen har visat att de här skolorna inte klarar undervisningen i dag. Jag hoppas verkligen, som jag sa i mitt första inlägg, att regeringen tar det på allvar och kommer med en proposition till riksdagen, agerar och går från läpparnas bekännelse, från ord till handling.

Herr talman! Tack, utbildningsminister Simona Mohamsson, för svaret! Den här interpellationen har skickats in av min riksdagskollega Linus Sköld, och det är en högaktuell fråga.

Herr talman! Det här handlar om mer än språket; det handlar om likvärdighet, kvalitet, hur långt vi låter marknadens logik prägla svensk skola och om elevernas rätt till en jämlik utbildning, oavsett bakgrund eller vilken skola de går i.

Skolinspektionens senaste granskning av engelskspråkig undervisning enligt svensk läroplan visar att 27 av 30 skolor har brister i kvaliteten. Det är ett underkännande av ett system där undervisningen allt oftare drivs av bolag med fokus på att göra vinster för sina aktieägare och inte på att ge eleverna bästa möjliga undervisning. Det är ett symptom på något större, nämligen marknadiseringen av svensk skola.

När riskkapitalbolagen får driva skolor där undervisning till stor del bedrivs på engelska är syftet inte alltid pedagogiskt. Det handlar om att skapa ett varumärke som säljer. Engelska blir ett marknadsföringsargument, inte ett verktyg för att lära. Föräldrar och elever lockas av löften om internationell profil och bättre framtidsmöjligheter, men bakom fasaden visar Skolinspektionens rapport att många elever inte får tillräckligt med undervisning av lärare som behärskar språket tillräckligt väl och att undervisningen ofta saknar metodik för att integrera språk och ämnen.

Herr talman! Vi socialdemokrater menar att skolan inte ska vara en marknad utan en samhällsbärare. När elever riskerar att få sämre utbildning på grund av skolbolagens oreflekterade användning av engelska måste politiken agera och ta ansvar.

Vi vet att 27 av de 30 granskade skolornas undervisning och verksamhet fortfarande pågår, trots bristerna. Utbildningsministern säger i sitt svar att hon kan komma att återkomma med en översyn av regelverket. Min fråga till utbildningsministern blir därför: När tänker ministern ta initiativ till en konkret lagändring? När får vi en proposition som stärker kravet på svensk lärarlegitimation och säkrar att minst 75 procent av undervisningen sker på svenska?

Fru talman! Sverige behöver mer järnväg för transporter, för godstransporter och persontransporter och även för klimatomställningen. Därför behöver vi också bygga mer järnväg och också beta av underhållsskulden.

När minister Andreas Carlson talar om järnvägsunderhållet undviker han att nämna elefanten i rummet. Sanningen är att vi i Sverige har ett av världens mest sönderprivatiserade järnvägsunderhåll. Det är elefanten i rummet.

Oavsett hur mycket pengar man kommer att tillskjuta till underhållsskulden kommer själva systemfelen att göra att man inte kommer att kunna beta av underhållsskulden på ett systematiskt sätt. Det är väldigt viktigt att vi också tar tillbaka kontrollen över järnvägsunderhållet.

Fru talman! När projekt försvinner eller omprövas påverkas långsiktig planering för bostäder, arbetsmarknad och klimatomställningen. Det gäller inte bara lokala vägavsnitt eller järnväg. Det handlar om hela nationella stråk som binder samman Sverige.

När man tar bort ett objekt i Dalarna, Gävleborg eller Östergötland påverkas direkt tillgängligheten också till Stockholm. Det är samma godståg, samma pendlingsflöden och samma näringsliv som använder infrastrukturen. Att säga att planen är historiskt stor hjälper inte om förtroendet är historiskt lågt.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet Andreas Carlson tar med sig våra medskick från debatten. Jag vill återigen rikta ett tack till riksdagsledamoten Aylin Nouri för denna interpellation. Jag önskar trevlig helg, och jag hoppas att Andreas Carlson kan säga några ord som kan stilla oron hos kommun- och regionalpolitikerna runt om i landet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Aylin Nouri för den här viktiga interpellationen och tacka Andreas Carlson för svaret.

Fru talman! Vi ser och hör här att det finns väldigt många engagerade riksdagsledamöter från olika regioner som är oroliga över objekt som har plockats bort i Trafikverkets förslag till nationell infrastrukturplan.

Jag är riksdagsledamot från Stockholm. Det här påverkar såklart även Stockholmsregionen, indirekt men också direkt.

Till exempel finns det i Trafikverkets förslag flera objekt som har prioriterats utifrån samhällsekonomisk nytta. Det gäller bland annat satsningar på Stockholms central och Tomteboda och tillgänglighet till Arlanda. Det är viktiga investeringar, inte bara för Stockholm utan för hela landet. Samtidigt måste vi tala klarspråk: En fungerande transportpolitik kräver att hela systemet hänger ihop. Det är därför inte läge för ett nytt motorvägsbygge i mångmiljardklassen, som Trafikverket självt har bedömt som robust olönsamt. Ett sådant projekt skulle tränga ut många andra angelägna investeringar, både i Stockholmsregionen och i resten av landet, under lång tid framöver.

Fru talman! När det gäller Södertörnsleden finns objektet lyckligtvis med, men det är kraftigt bantat. Efter regeringens beslut att pausa byggstarten har Trafikverket tvingats föreslå besparingar, som riskerar att förstöra delar av nyttan. Kommuner och Region Stockholm har varnat för att dessa neddragningar slår hårt mot kollektivtrafikens framkomlighet, särskilt för de expressbussar som ska binda samman södra och norra Stockholmsregionen via Förbifart Stockholm. Med besparingarna blir det sämre hållplatsmöjligheter, sämre tillgänglighet och i praktiken mindre nytta med hela investeringen.

I Södertälje, en av regionens mest strategiska punkter, har Trafikverket valt att ta med den åtgärd som handlar om att rusta nuvarande bro för framtida kapacitet. Det är positivt men otillräckligt. Det räcker inte för hela trafiksystemets robusthet och för näringslivets transporter. Sårbarheten kvarstår. Jag menar därför att frågan om en ny förbindelse i Södertälje måste lyftas upp som en prioriterad utredning inför kommande planperioder.

Södertälje kommun har redan tagit fram en samlad effektbedömning, men den är ännu inte godkänd av Trafikverket. Vi socialdemokrater menar att det är hög tid att frågan får högre prioritet.

Fru talman! Regeringen beskriver sin plan som historiskt stor. Men hur mycket är ett större ramverk värt när viktiga projekt ändå plockas bort eller bantas, som vi hör här i kammaren? Sverige behöver inte fler pressmeddelanden. Vi behöver fungerande stråk och hållbara beslut.

Hur tänker ministern säkerställa att borttagna objekt i andra län inte leder till flaskhalsar som direkt drabbar Stockholm och i förlängningen även Mälardalsregionen?

(Applåder)

Fru talman! Jag anser att privatflyget inte behövs på Bromma flygplats. I dag har privatflyget på Bromma flygplats en inlåsningseffekt. Det blockerar 130 hektar mark mitt i Stockholm. Det kan hända att människor, såsom affärsmän, behöver flyga. De har sina leksaker, absolut, men de behöver inte 130 hektar mark mitt i Stockholm.

Vi har en flygplats, och det är Arlanda. Man får kolla på om det kan beredas plats även för privatflyget på Arlanda för de affärsmän som behöver privatjet. Jag vill skicka med Oskar Svärd att regeringen eller Swedavia får utreda hur plats kan beredas även för privatflyget. Det är mitt korta svar.

Fru talman! Jag tackar Oskar Svärd för frågan.

Låt mig påminna Oskar Svärd om att Swedavia besökte utskottet, och jag har för mig att Oskar Svärd också var där då. Då berättade Swedavia hur mycket detta kostar. Närmare 100 miljoner kronor pumpas varje år in för att hålla Bromma flygplats öppen. Detta redogjorde Swedavia för på utskottsmötet.

Men det är inte den enda kostnaden. Att hålla Bromma flygplats öppen och blockera de 130 hektaren mark kostar Stockholms stad närmare 1 miljard kronor i förlorade investeringar.

Jag vill att Oskar Svärd ska fundera på om det är ansvarsfull politik att hålla en flygplats som ekar tomt och som marknaden inte tror på öppen och pumpa in miljoner kronor i den för några personer med privatjetplan.

Fru talman! Nu blev det en märklig debatt. Med all respekt för ledamoten Rashid Farivar, men han tar upp frågor som inte rör luftfarten, såsom Natofrågan och migrationsfrågan. Detta hör inte hemma i denna debatt, även om jag givetvis skulle kunna ta en debatt om dessa frågor med ledamoten Rashid Farivar.

Socialdemokraterna är det parti som har byggt upp detta land i samarbete med fackföreningsrörelser, folkrörelser med flera. Jag behöver inte ge Rashid Farivar en historielektion, för jag tror att han är införstådd med vad Socialdemokraterna har åstadkommit i Sveriges historia.

Det jag vill skicka med ledamoten Rashid Farivar är att Sverigedemokraterna hävdar att de står på vanliga människors sida och på glesbygdens sida. Men vad är det för politik Sverigedemokraterna för när de äntligen får möjlighet att påverka och utöva inflytande över en regering? Vi ser att det har blivit både dyrare och farligare att vara svensk. Arbetslösheten har rusat iväg, men Sverigedemokraterna kommer inte med förslag på hur det ska lösas. Dessutom skenar kriminaliteten. Sverigedemokraterna har inflytande, men vad prioriterar de? De sänker skatterna för de rika och kämpar för en flygplats för miljonärer och deras hundar. Det är vad Sverigedemokraterna prioriterar.

(Applåder)