Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag vill börja med den breda säkerhetspolitiska situationen i Mellanöstern. Vi ser just nu en mycket farlig utveckling i regionen. Kriget mellan Iran på ena sidan och USA och Israel på andra sidan riskerar att eskalera ytterligare.

Historien visar att konflikter i Mellanöstern sällan stannar kvar där de börjar. De sprider sig, skapar nya konfliktytor och leder ofta till konsekvenser som ingen riktigt hade förutsett. Detta gör utvecklingen i Syrien ännu mer avgörande.

När vi talar om Syrien måste vi också tala klarspråk om Irans destruktiva roll i konflikten. Den islamiska republiken i Teheran var inte en passiv aktör. Den spelade tillsammans med Ryssland en avgörande roll i att hålla Assadregimen vid makten och i att förlänga inbördeskriget.

Det handlade inte bara om politiskt stöd. Iranska befälhavare och iransk militär fanns på marken, iranska miliser sattes in, Hizbollah korsade gränserna och tusentals utländska shiitiska miliser rekryterades och skickades till Syrien. Miljarder dollar pumpades in för att hålla Assadregimens krigsmaskin vid liv, medan syriska städer bombades och människor försvann i regimens fängelser. Vi känner till resultatet: massgravar och tortyrfängelser. Hela samhällen utplånades, och miljontals människor drevs på flykt.

Fru talman! Assadregimens fall var en historisk händelse, men historien lär oss något viktigt: Alla diktaturers fall leder inte automatiskt till demokrati. Avgörande frågor i dag är därför: Vad håller på att växa fram i Syrien efter Assads diktatur? Är det ett inkluderande samhälle där alla folkgrupper har en plats, eller är det ett nytt auktoritärt system där sekterism och religiös dominans ersätter den gamla diktaturen?

Utrikesministern talar i sitt svar om vikten av ett inkluderande Syrien och att alla grupper ska få vara med och bygga landets framtid. Det är viktiga ord, men utvecklingen på marken väcker frågor. Vi har sett rapporter om massakrer mot alawiter och druser, och nu ser vi militära angrepp mot den självstyrande kurdiska regionen Rojava i nordöstra Syrien.

Fru talman! Det finns en historisk ironi i detta. När världen stod handfallen inför terrororganisationen IS var det kurdiska kvinnor och män som stod i frontlinjen. Därför måste vi i dag ställa en enkel men avgörande fråga: Hur behandlar vi dem som en gång stoppade det islamiska kalifatet?

Låt mig särskilt nämna de kurdiska kvinnliga soldaterna i YPJ. Vi minns dem från Kobane. När IS stod som starkast stod kurdiska kvinnor och män kvar – gata för gata, hus för hus. Under slagordet jin, jiyan, azadi – kvinna, liv, frihet – kämpade de mot kalifatet. I dag hör vi samma slagord ropas av kvinnor på Stockholms gator, på Paris gator och på Teherans gator. Det säger något om kraften i den kamp som började i Rojava.

I dag ser vi dock hur de krafter som en gång stoppade IS återigen blir attackerade av islamister i Syrien.

Fru talman! Det finns nu ett avtal mellan kurdiska representanter och Damaskus. Jag vill fråga utrikesministern: Hur ska detta avtal kunna överleva utan internationella garantier? Vad kan Sverige bidra med i detta fall?

Fru talman! Jag hade faktiskt en egen interpellation om det här ämnet. Den var planerad att debatteras på fredag, men för att inte slösa med utrikesministerns tid avser jag att dra tillbaka den och deltar i stället i dagens debatt.

Det finns såklart väldigt många positiva saker med situationen i Syrien. Det är främst att en brutal diktator har försvunnit. Att Assad är borta är någonting positivt inte bara för oss utan också för Mellanöstern i största allmänhet. Vi har därmed också blivit av med en nära allierad till Ryssland och andra skurkstater, som till exempel den iranska regimen.

Problemet är ju att det gäller att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Det styre som har kommit efter Assad har knappast blivit särskilt mycket bättre. Det är nämligen en extremt hårdför islamist som har tagit över makten. Detta är en person som inte bara har träffat al-Baghdadi, som var IS ledare, utan också samarbetat med honom. Han åkte på al-Baghdadis uppdrag till Syrien för att bilda den syriska grenen av det som då var Islamiska staten och som senare utvecklades till att bli al-Qaida.

Vi vet mycket väl vad de har gjort. De har bränt människor levande, de har halshuggit människor och de har stympat människor. De har på de mest fasansfulla och sadistiska sätt mördat oskyldiga män, kvinnor och barn. Det är en fruktansvärd organisation, och de delar fortfarande ideologi med Islamiska staten och al-Qaida.

På gatorna i Damaskus ser vi i dag – ja, jag skulle ju inte åka dit nu, men vi ser på bilder – att man säljer IS-symboler som flaggor och så vidare. Vi ser bilder på syriska numera regeringssoldater med IS-symboler på uniformerna. Man får helt enkelt inte vara naiv. Det är en systematisk radikal islamism som i dag styr Syrien. Den hotar kurder, alawiter, kristna, druser med flera. Den hotar alla som inte är som de. Av den anledningen kan jag tycka att man bör belysa detta i olika internationella sammanhang.

Vi ser också, inte minst med tanke på attackerna mot inte bara alawiter utan även kurder, hur regimens agerande just nu visar på en form av maktkonsolidering snarare än en inkludering, vilket är det man hade hoppats på. Att kurderna nu tvingas införliva sina styrkor och olika delar av sitt samhälle i denna brutala islamistsekt är inte positivt utan tvärtom. De tvingas ju till detta. Jag tycker att det är ett ytterligare skäl att försöka öka trycket för att stärka minoriteternas rättigheter i Syrien.

Som utrikesministern nämnde ser vi också att IS-terrorister har flytt. Men de har inte bara flytt, utan regimen har även släppt IS-terrorister fria – just för att de delar ideologisk grund. Det här är milt uttryckt någonting som vi alla bör vara oroade över.

Jag har väldigt mycket mer att säga, och jag kommer att återkomma i nästa anförande. Till dess kanske utrikesministern kan fortsätta berätta vad hon gör för att stärka minoriteternas situation i Syrien.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag tackar Johan Büser och Markus Wiechel för inläggen i debatten.

Det är viktigt att höra det utrikesministern säger om ansvarsutkrävande inte bara mot den gamla Assadregimen utan även mot de nuvarande makthavarna i Damaskus.

Fru talman! Låt mig ta upp en annan fråga som jag tycker förtjänar större uppmärksamhet i den här debatten, nämligen säkerhetsrisken kopplad till IS. Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen följer uppgifter om att individer har avvikit från fängelser i nordöstra Syrien. Vi ser allvarligt på de uppgifterna.

När kurdiska styrkor tvingades lämna al-Raqqa i samband med striderna med den syriska armén kom rapporter om att IS-fångar rymde från fängelser i området. Kurdiska källor uppger att uppemot 1 500 tidigare IS-medlemmar – det handlar alltså om män som har stridit tidigare – kan ha flytt eller frigivits. Vi har till och med sett bilder där IS-flaggan åter hissats i al-Raqqa efter att de kurdiska styrkorna lämnat området. Detta borde få varningsklockorna att ringa, fru talman.

Samtidigt har det ökända al-Hol-lägret, där omkring 24 000 anhöriga till IS-medlemmar tidigare hölls, i praktiken upplösts efter maktskiftet i området. Tusentals människor har försvunnit från lägret, och det är fortfarande oklart var de befinner sig. Detta väcker flera frågor. Vad händer om säkerheten i nordöstra Syrien helt och hållet kollapsar? Vad händer med de tusentals IS-anhängare som fortfarande finns i fängelser och läger i regionen? Vad finns det för uppgifter om de IS-fångar som har anknytning till Sverige?

Fru talman! Detta är inte bara en regional fråga, utan det är även en fråga om Europas och Sveriges säkerhet. Historien visar tydligt att terrororganisationer växer i maktvakuum, och just nu riskerar ett sådant maktvakuum att uppstå i norra Syrien – i Rojava.

Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen nu öppnar för att svenskt bistånd ska kunna stödja offentliga institutioner i Syrien. Jag hörde utrikesministern nämna detta, men det väcker ändå frågor hos mig. Hur kommer regeringen att arbeta för att säkerställa att svenska skattemedel inte används för att bygga upp institutioner som i praktiken kan bli verktyg för ett nytt auktoritärt styre där kvinnors rättigheter inskränks och minoriteter förtrycks?

Både min kollega Johan Büser och Markus Wiechel nämnde att de som i dag styr från Damaskus inte är några duvungar. Det handlar om rörelser som fortfarande bygger på den fundamentalistiska islamistiska ideologin och som har haft ett nära samarbete med IS. Tidigare var det al-Nusra, i dag är det Hayat Tahrir al-Sham, HTS. Man har alltså inte på något sätt lämnat dessa ideologier och ambitioner bakom sig – tvärtom!

I förlängningen, när makten är konsoliderad, tror i alla fall jag att vi återigen kommer att se en teokratisk regim som faktiskt liknar dagens mullaregim i Iran.

Fru talman! Jag börjar med IS-fångarna. Ett stort antal fångar har den senaste tiden flyttats till Irak, med stöd av USA. Även tredjelandsmedborgare ska finnas bland dem som har förts till Irak. Överföringen ska enligt uppgift vara avslutad nu. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har förts till Irak. Vi följer naturligtvis detta mycket nära.

Vi har kännedom om ett fåtal kvinnor och barn med koppling till Sverige som befinner sig eller har befunnit sig i dessa läger. UD har noterat uppgifterna om att de personer som har suttit i al-Hol-lägret har flyttats till ett annat läger i Aleppoprovinsen. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har flyttats.

Vi har också tagit del av uppgifterna om att ett stort antal personer självmant har lämnat lägret i al-Hol de senaste veckorna, men vi vet inte huruvida det finns svenskar bland dem.

Vi följer som sagt det här mycket nära. Vi gör det dessutom genom EU, i dialog med likasinnade och genom koalitionen mot Daish.

Kadir Kasirga ställde en högst relevant fråga: Hur kan vi säkerställa att bistånd inte används i fel syften?

Sverige har genom Sida gedigna kontrollsystem för att säkerställa att biståndsmedel går till avsedd mottagare. Regeringen har vidtagit åtgärder för att ytterligare stärka kontrollen och motverka korruption. I Sidas instruktion finns en ny skrivning där det framgår att Sida ska säkerställa att bistånd inte ges till aktörer som bedriver eller stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter eller hatpropaganda riktad till individer eller grupper. Instruktionen anger vidare att Sida ska arbeta aktivt för att motverka alla former av korruption och oegentligheter. Därtill har regeringen gett Sida i uppdrag att systematiskt stärka sitt arbete för att förebygga jäv och korruption i biståndet.

Helt riskfritt är det ju aldrig. Det är otroligt viktigt att vi har rutiner för detta, att vi är väl medvetna om riskerna och att vi ser till att följa upp.

Ett fördjupat samarbete mellan Sverige och EU och med den syriska övergångsregeringen är viktigt för att vi ska kunna bidra till att Syrien blir ett välmående land som det går att återvända till. Våra kontakter med syriska företrädare ger oss möjlighet att lyssna på deras planer och utmaningar samtidigt som vi kan framföra våra mycket tydliga förväntningar på att de ska bygga ett inkluderande samhälle och framhålla vikten av respekt för mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag vill tacka Kadir Kasirga och övriga interpellanter för en väldigt viktig debatt.

Jag tror att vi kommer att ha all anledning att i denna kammare och på andra platser återkomma till utvecklingen i Syrien. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att sätta ljus på utvecklingen där, för det är ett avgörande skifte som sker nu. Det är viktigt att utvecklingen går i rätt riktning och att man respekterar minoriteter och kvinnor.

Apropå kvinnor vill jag nämna en av de mest inspirerande personer jag träffat. Jag har träffat henne flera gånger i mitt uppdrag. Jag talar om Hind Kabawat, den enda kvinnliga ministern i det nuvarande syriska styret. Hon är en otroligt inspirerande person som verkligen tror på Syrien, även om hon är väl medveten om vilka utmaningar som finns. Hon är en av alla de goda krafter som vi måste stötta för att få se rätt utveckling.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.