Jakob Olofsgård

Fru talman! I dag debatterar vi stödet till trossamfunden och civilsamhället. Det är i grunden en debatt om människors möjligheter att utöva sin tro men också om vikten av att försvara den liberala demokrati som vi lever i.

Fru talman! När jag står här i talarstolen representerar jag Liberalerna. Min övertygelse är liberalismen, men min roll som pastor i ett frikyrkligt samfund och de erfarenheter jag har därifrån bär jag förstås också med mig. Jag står så att säga med benen i två rörelser som båda utgör fundament i Sveriges demokratiska framväxt. Historien om den svenska demokratin kan nämligen inte berättas utan att tala om den svenska väckelserörelsen. Det handlar om mitt trossamfund och andra samfunds ursprung.

Jag vill ta er tillbaka till den 21 september 1848. I Vallersvik, utanför Frillesås söder om Göteborg, gick sex personer ned i havsvattnet för att döpas. Det var början på en personlig resa för var och en av de inblandade, men det var samtidigt ett viktigt steg på vägen mot det mer demokratiska Sverige.

Den organisationsvåg som inleddes med detta baptistdop 1848 innebar något helt nytt. Ett friare Sverige började födas fram. En hård strid om religionsfriheten och statskyrkan startade. Det var en kamp som vi liberaler stod bakom. Det handlade om den enskilda människans rätt att söka sin egen väg tillsammans med den lilla gemenskapen, och sanning och bildning var ledord.

Fru talman! I dag debatterar vi förutsättningarna för just trossamfund och civilsamhället att bedriva en aktiv och långsiktig verksamhet och att den ska kunna stärkas genom den nya lagen om statsbidrag till trossamfund. Statsbidraget ska bidra till att ge alla människor samma grundläggande möjligheter att utöva sin religion i Sverige, men det ska också bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på.

I den nya lagen föreslås nya definitioner på trossamfund, församling och betjänad. Det är mycket bra. Även nya villkor som tar sikte på stabilitet och egen livskraft föreslås, vilket är både nödvändigt och välkommet. Kanske viktigast av allt är att vi får till att ett nytt demokrativillkor kommer på plats. Det har vi i Liberalerna arbetat för under flera år.

Jag vill gå tillbaka till den där septemberdagen 1848. De sex personerna klev ut i vattnet för sin egen del och för andras frihet. Det handlade om friheten att välja sin egen väg och att leva som de själva önskade. Det är vad denna debatt ytterst handlar om. Själva syftet med statsbidragen är att främja varje människa rätt till frihet.

Fru talman! Vi liberaler har lyft fram vikten av att statsbidragen måste följas av högt ställda krav, tydliga demokrativillkor och kriterier som tar sikte på det som uppenbart angriper eller står i strid med det demokratiska samhällets grundläggande värderingar. Det måste komma på plats. Och det gör det nu. Vi har gjort det med vetskapen att de demokrativillkor som finns i dag inte har fungerat. De är både alltför otydliga och alltför svåra att tillämpa.

Verkligheten talar sitt tydliga språk. Vi har sett att hatpredikanter bjudits in och att medlemmar uppmanats att använda konkurrerande system för rättskipning i stället för det ordinarie rättssystemet. Vi har sett påtryckningar eller tvång mot unga hbtqi-personer, exempelvis omvändelseförsök, att företrädare förespråkat hedersvåld, fråntagit unga kvinnor deras grundläggande rättigheter att välja vem de ska gifta sig med och att ren antisemitism fått växa sig stark. Listan över saker som inte hör hemma i en modern demokrati kan tyvärr göras väldigt lång.

Varningsropen har varit många, från enskilda till granskande myndigheter, om att systemet missbrukas. Trots vetskapen om att bidragen missbrukats av samfund och andra organisationer hörs det i dag röster i debatten som verkar tycka att det förslag vi debatterar går för långt. Man tycker att definitionen av vilka företrädare som kan komma i anspråk för ansvarsutkrävande är för vid och att en stor organisation inte kan ställas till ansvar för hur dess företrädare agerar. Mitt svar på det är: Jo, det är just det som krävs. Det är just det som är poängen.

De nya villkoren, som nu kommer på plats, är tydligare och lättare att tillämpa. En organisation måste agera i enlighet med samhällets grundläggande värderingar, annars blir det inget statligt stöd. Det är också viktigt att det förtydligas att samröre med extremism innebär att ett trossamfund eller en organisation bryter mot demokrativillkoret.

Fru talman! Den 21 september 1848 i Vallersvik stod den lilla skaran enkla människor upp för fri- och rättigheten att själva välja sina liv. Nu inrättar vi nya demokrativillkor för att försvara just det som de sex personerna började kämpa för.

Det förslag vi i dag debatterar är tydliggörande. Det stärker enskildas möjligheter att utöva sin tro samtidigt som det garanterar att inte en skattekrona ska gå till att vidmakthålla förtryck av något slag. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Vem är jag som politiker att neka någon annan att själv få säga vem den är? Vem är jag som icke-transperson att tro mig veta att det inte är viktigt eller att det inte skulle vara möjligt att dela på juridiskt och medicinskt kön utan minst sex år av utredning?

Fru talman! Vem är jag, som inte är född i fel kropp, att säga till någon som är det att hen, som kanske har vetat sedan hen var fem år gammal att det som är här uppe inte stämmer överens med det som är här nere, att de fyra sista siffrorna i personnumret eller vad det står i passet inte är en av de viktigaste sakerna på jorden?

Fru talman! Vem är jag, som inte behöver bära på tankar om att det bästa vore om jag inte fanns och att detta liv inte är värt att leva, att säga att åren mellan 16 och 18 år är år då du bara förväntas bita ihop och vänta - vänta tills staten säger att du själv får ha en åsikt om vem du är? Vem är jag att förpassa två av de kanske mest avgörande åren i en tonårings liv, som aldrig kommer tillbaka igen, till de kanske sex år som en utredning för en diagnos i dag kan ta?

Fru talman! Vem är jag att säga att detta inte är en oerhört svår fråga, en komplex fråga där inget är svart eller vitt och där vi som människor har så helt olika både känslor och erfarenheter av en uppväxt fylld av psykisk ohälsa och människors illa bemötande?

Fru talman! Vem är jag att säga att den ökade skaran av unga flickor som upplever en oerhörd vilsenhet i sin sexualitet och identitet, påverkade av alltifrån en otrygg uppväxtmiljö till algoritmernas aldrig sinande ström av skrollande timme ut och timme in, för att sedan bli lämnade i en total vilsenhet - vem är jag att säga att de inte skulle behöva den absolut bästa högspecialiserade vården i vårt land?

Fru talman! Vem är jag att vifta bort människors otrygghet och oro över att det i dag saknas alltmer av de trygga rum för kvinnor som förr var en självklarhet men i dag blir alltmer en bristvara och en sällsynthet?

Vem är jag?

Fru talman! Jag är någon som inte kommer att lämna dessa människor i sticket. Jag är någon som inte kommer att låta mig vikas ned av politiskt spel eller av krafter som under 17 års tid konsekvent och systematiskt har motarbetat den lilla grupp vars enda önskan är att själva få bestämma vem de är.

Jag är någon som har vandrat nära dessa människor i samtal och stöd i nästan 20 års tid och hela tiden har sett deras kamp, och därför kommer jag inte att sluta hjälpa dem förrän vi har kommit över målsnöret.

Fru talman! Jag är någon som tillhör ett parti där många har gått före mig ända sedan 1972, innan jag var född, och nu, när dessa kämpar har lämnat över stafettpinnen, får jag vara med och tillsammans med många andra föra den in i mål.

Jag är någon vars parti inte kommer att sluta att bry sig om dessa frågor även när dagens debatt är slut och var och en har gått hem till sitt. Jag är någon som inte kommer att sluta kämpa för både transpersoners och kvinnors lika rättigheter och kanske snarare kommer att ännu mer lyfta alla människors rätt till frihet, för denna debatt visar att vi fortfarande har stora saker att ta itu med och göra upp med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag är någon som vill yrka bifall till utskottets förslag i det här betänkandet och vid dagens votering kommer att rösta för en lag där vi äntligen flyttar makten från staten dit den hör hemma, till människors egna händer, att tillsammans med vården få bestämma vem de i sitt hjärta är.

Jag är någon vars partifärg i dag är alla regnbågens färger - färger av respekt och frihet - och det är jag oerhört stolt över.

(Applåder)

Herr talman! Att vi i dag debatterar nya krav på upphettade tobaksvaror känns lite bakvänt, för förslaget kan snarare sammanfattas med att det handlar om att tobak ska smaka tobak, inte något annat. Man ska inte tro att det är något annat än just tobak när det gäller upphettade tobaksvaror. Den som använder en ecigarett ska veta att det är tobak.

I juni 2022 föreslog EU-kommissionen att ecigaretter med smaktillsatser ska förbjudas inom EU för att skydda fler från att börja med tobaksprodukter. Nu läggs förslaget fram här, och detta görs för att vi behöver skydda i synnerhet unga från att börja använda upphettade tobaksvaror. Detta är viktigt.

Skillnaden mellan mig som är mitt i livet och den som är ung är att jag har varit ung. Det gläder mig att välkomna en del av den unga generationen som nu kommer in på läktaren och ska ta del av ett mycket viktigt ämne. Det är nästan så att jag vill dröja lite tills alla har kommit på plats.

Jag kan dra ett minne från min egen ungdom. I högstadiet smygrökte jag. Ja, herr talman, jag kommer ut med detta. Jag tror att många gjorde det. Varför jag gjorde det var inget annat än att jag ville vara med i det coola gänget, såklart. Det smakade skit med cigaretter, och jag slutade sedan. Men ändå gjorde jag detta i ett halvårs tid och fick komma hem och förklara rökdoften för mina föräldrar, som var strängt emot detta, och förklara varför jag klantigt nog hade låtit bränna mig under hakan med en cigarett. Var kom det ifrån? Varför gjorde jag det här? Man är ung och man vill pröva och tänja gränser och allt vad frigörelse heter.

I dag lockar de smaktillsatser som vi vill förbjuda med det här förslaget när det gäller ecigaretter. Det ska smaka som tobak smakar och ingenting annat. Produkterna uppfattas som ofarliga eftersom man tänker att det inte är farligt att röka ecigg för att det inte smakar eller luktar tobak. Men forskning i dag visar tvärtom att nikotinprodukter ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och depression och kan orsaka permanenta skador på hjärnan.

EU-kommissionen strävar mot att uppnå en tobaksfri generation år 2040. Det är en bit kvar kan vi tänka, men det går snabbt dit. Det innebär att färre än 5 procent av befolkningen inom EU ska använda tobaks- eller nikotinprodukter. Detta vill EU uppnå till 2040, och hur ska vi komma dit om vi inte vidtar åtgärder? Det är vad vi gör här i riksdagen och som vi debatterar här i dag. Smaktillsatserna på ecigg ska inte få vara där. Det ska smaka tobak.

I dag uppger mer än hälften av de unga att de anser att den goda smaken är en anledning till att vilja testa en ny nikotinprodukt. Dessutom anser över 60 procent av de unga att det är lätt att få tag på både ecigaretter och vitt snus när man är minderårig. Även om strävan ska vara att unga människor inte ska få tillgång till dessa produkter är det faktiskt dagens verklighet att de får tillgång till dem på ett eller annat sätt.

Det är väldigt viktigt att lagförslag grundas i forskning, vilket detta gör. Studier visar att ungas användning av ecigaretter, enskilt eller i kombination med att röka vanlig cigg, ökar risken för diagnostiserad bronkit, lunginflammation och kronisk hosta. Dessutom kan en kombinerad användning av ecigaretter och cigaretter öka risken för att man utvecklar lungsjukdomar av olika slag.

Forskare vid Göteborgs universitet säger att en kombinerad användning ökar hälsoriskerna betydligt. Exempelvis kan smaksättningen i ecigaretter orsaka cellskador i munhåla och lungor samt öka risken för luftvägsinflammationer, något som orsakas genom e-cigaretter både med och utan nikotin av smaktillsatserna, som vi i dag förbjuder.

Genomförande av nya krav på upphettade tobaksvaror

Kära unga på läktaren! Förr sa vi fimpa, och det går ju inte att göra med en ecigg, men jag säger ändå: Fimpa! Det här är inte bra.

Forskare menar att det inverkar på kärl och hjärta, att blodkärlen blir mer styva - be mig inte förklara hur, men de uttrycker det så - och att användning av ecigaretter är värre än traditionella cigaretter ur den här synpunkten.

Som liberal vill jag också ta in klimatperspektivet på ecigaretter. 844 miljoner ecigaretter för engångsbruk slängs varje år. Som jämförelse motsvarar det sex Eiffeltorn.

Ecigaretter består av plast, miljöfarliga ämnen och spår av tungmetaller som ofta hamnar i hushållssoporna eller i naturen. Det skadar i sin tur djur, natur och miljö. Det är inte enbart behållarna i sig som skadar miljön utan även innehållet.

Herr talman! Att 56 procent av alla gymnasieelever i årskurs 2 har testat ecigaretter är mycket oroväckande. Sex av tio unga mellan 14 och 18 år uttrycker att nikotinprodukter verkar mindre farligt, vilket är en trolig anledning till att de testar upphettade tobaksvaror, såsom ecigaretter. Studier visar vidare att ungdomar som använder ecigaretter är benägna att också testa på det som jag själv gjorde där i högstadiet - den vanliga cigaretten, som är oerhört hälsofarlig.

Genomförande av nya krav på upphettade tobaksvaror

En tydlig men enkel åtgärd är, som vi gör i dag, att förbjuda smaktillsatser i upphettade tobaksvaror. Därigenom når vi förhoppningsvis EU:s mål om en tobaksfri generation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Allting börjar i skolan. Vi minns alla när vi gick i skolan. Eller vissa kanske inte vill minnas den tiden. Men i vilket fall som helst är det i skolan mycket av grunden läggs för vårt liv. Detta gäller i synnerhet vår psykiska hälsa.

Självklart har uppväxtvillkor, hemmiljö och socioekonomiska förutsättningar stark påverkan. Men i dag har en sak vuxit till att påverka vår psykiska hälsa enormt. Det är de digitala medierna som barn och ungas skärmtid handlar om.

Förskolan och skolan kan ge barnen rätt socioemotionell utveckling - alltså ge barnen trygghet, stabilitet och stimulans, särskilt när detta brister i barnens hemmiljö. Det är under skolgången som den psykiska hälsan påverkas, både positivt och negativt.

Det finns ett tydligt samband mellan dina skolresultat och hur din psykiska hälsa påverkas senare i livet. Låga betyg kan faktiskt ge risk för depression och självmordsförsök senare i livet, enligt Folkhälsomyndigheten.

De flesta skolbarn i Sverige mår bra, men fler och fler börjar må sämre. De är inte tillfreds med livet, och de rör sig alldeles för lite. Det är här digitala medier och skärmtid påverkar. Därför är regeringens uppdrag till Folkhälsomyndigheten att sammanställa kunskap och ta fram vägledning och rekommendationer mycket viktigt. Det ska redovisas i juni och december 2024.

Men vi är tio år sena på bollen. Detta med barns och ungas skärmtid är ett fenomen som har vuxit fram under en lång tid.

Forskningen visar att mobbning på nätet är dubbelt så illa som föräldrar tror. Forskning visar att flickor mår sämre än pojkar i varje årskurs. Flickor har mer sömnbrist på grund av skrollande nattetid. Flickor har även blivit mer missnöjda med sina kroppar efter att de just har skrollat på sociala medier.

Fru talman! Forskning visar att pojkar däremot får utstå mer elaka kommentarer på gejmingchattar och att pojkar i högre grad spelar alldeles för mycket digitala spel.

Grupper som är mer sårbara är unga som har NPF-diagnoser, flickor med låg självkänsla och barn med bristande föräldrastöd. Dessa grupper löper en större risk att utveckla ett beroende av skärmen.

Vad visar då forskningen när det gäller dem som har en bättre psykisk hälsa? Vad är det som är bra? Jo - hör och häpna - det är att de sover mer, motionerar mer, ägnar mindre tid åt mobilen och har ett balanserat användande av sociala medier.

Detta kan bara landa i en enda sammanfattning: De problem som barn och tonåringar alltid har och får gå igenom förstärks enormt mycket av för mycket skärmtid och felaktig användning av skärmtid. Det är därför vi i Liberalerna har varit tydliga med att det behövs kraftfulla åtgärder för att hjälpa skolbarnen.

Vi går nu fram med ett förslag om att flytta makten från nätjättarnas algoritmer så att föräldrarna själva tillsammans med sina barn kan äga makten över skärmen. Det är förslaget om att grundinställningen för ett barns skärmanvändande ska vara den enkla saken att man sover på natten och går i skola på dagen. Detta är ingen självklarhet. För många barn är det verkligen ingen självklarhet i dag.

Fru talman! Enligt FN:s World Happiness Report, en rapport om lycka som nyligen kom, är det inte längre en självklarhet att den unga generationen är lyckligare än sina föräldrar eller farföräldrar. Det har varit så tidigare, men nu är unga på många håll i världen olyckligare än sina föräldrar. En av de stora orsaker som uppges är just digitala medier.

Vi är medvetna om att vi inte kan lagstifta fram lycka. Vi kan inte lagstifta fram mening hos barn och unga. Men vi kan i politiken skapa förutsättningar för den psykiska hälsan hos skolbarnen och för att de ska må bättre. Detta vill denna regering göra, och Liberalerna kommer att göra mer för att skolbarnen ska må bättre. Det har till exempel nu tillsatts en utredning om elevhälsans uppdrag, som är en oerhört viktig pusselbit för att fler av våra skolbarn ska få en bättre psykisk hälsa. De förtjänar faktiskt ett lyckligare liv. Det gör vi alla.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för klargöranden och ytterligare frågor. Jag kan bara säga att jag inte delar ledamotens bild av vad de småskaliga producenterna förmedlar. Det framförs här att de först och främst vill att det blir av. Men de har faktiskt lite mer tålamod, fru talman, än vad ledamoten verkar ha.

Från min företrädare i de här frågorna och alkoholfrågor i synnerhet, Barbro Westerholm, fick jag med mig att politik är ett maratonlopp. Det gäller att hålla i och hålla ut för att det ska bli bra. Det är det vi vill, att det ska bli bra.

Fru talman! Det som däremot bekymrar mig är att ledamoten går upp och tar repliker som enbart handlar om gårdsförsäljning. Jag hade hoppats på en replik kring hur vi ska förebygga alkoholskador eller hur vi ska minimera skadorna för alla de barn som drabbas av baksidorna av alkoholskadorna. Ingenting av detta verkar intressera Centerpartiet, utan man är mest intresserad av att lyfta fram näringen först.

Liberalerna sätter barnen först; vi sätter dem som drabbas först. Därför tar det lite tid, och det behöver ta tid. Jag tycker att de här barnen är värda lite mer tid. Men det verkar inte Centerpartiet tycka. Risken att bli av med Systembolaget, som vi har byggt vår folkhälsa kring, verkar inte bekymra Centerpartiet. Jag misstänker att man från Centerpartiet inte vill se det här i framtiden över huvud taget.

Det ska bli intressant att höra anförandet från den centerpartistiska ledamoten här efteråt och se om han lyfter fram det förebyggande arbetet för att hjälpa och stötta barnen och de drabbade och inte bara tänker näring och pengar kring alkohol.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Den utredning ledamoten hänvisar till innehöll mycket, även förslag om en mer begränsad form av gårdsförsäljning. Den saknade dock ett perspektiv, nämligen vad som händer när en utländsk producent stämmer Sverige för detta i en EU-domstol. Att det perspektivet inte fanns med var en brist. Jag känner väl till utredningen eftersom vi tillsammans med Centerpartiet föreslog densamma. Konsekvensen av detta är att det dröjer. Det tar tid att gå igenom det här extra noga, för vi är väldigt angelägna om att kunna genomföra detta och vill inte riskera att förslaget måste dras tillbaka.

Jag är övertygad om att ledamoten liksom vi värnar om de småskaliga producenterna och inte vill att de ska förlora sin plats på Systembolaget, där merparten av deras försäljning sker. Frågar man vilken småskalig producent som helst är de oerhört angelägna om att behålla Systembolaget som en försäljningskanal för sina produkter.

Det bekymrar mig att den centerpartistiske ledamoten inte är mer angelägen om de småskaliga producenterna utan tycker att detta kan ske förhastat och lite lättvindigt. Det riskerar ju att slå undan benen på de småskaliga producenterna. Min fråga tillbaka blir därför: Hur tänker ledamoten där?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag vill lyfta fram de människor som i vårt samhälle varje dag i sitt arbete eller ideellt arbetar med att stötta och hjälpa människor som på ett eller annat sätt har hamnat i ett beroende av det som vi debatterar i dag. Det kan vara alkohol, narkotika eller spel.

För egen del har jag genom mitt yrkesverksamma liv i civilsamhället arbetat nära dessa grupper. Civilsamhället som jag kommer från är mer ett kodord för kyrkan. Men för sakens skull vill jag tillägga att det finns fler civilsamhällesorganisationer än kyrkor. Det finns fina idrottsföreningar och fina Röda Korset- och Rädda Barnen-organisationer som gör stora insatser.

Men just dessa människor som bryr sig om andra - som inte ger upp, som tar hem andra människor och erbjuder dem tak över huvudet och mat på bordet och som orkar när livet misslyckas om och om igen för individer i missbruk - finns fortfarande där. De är envisa. När deras vänner, myndigheterna och till och med familjen till den som har hamnat i missbruk kanske har gett upp finns dessa personer där i sitt arbete eller ideellt och fortsätter att stötta och hjälpa. Dessa hjältar, som engagerar sig och arbetar med baksidorna av bruket av framför allt alkohol, finns i vårt land.

När det handlar om detta ämne tänker jag ofta på barn som lever i hem där båda föräldrarna eller en av dem har ett missbruk. Det finns mycket statistik som visar hur många de är, vilka de är och hur de upplever att vara i en sådan miljö. Men vi vet framför allt att de är alldeles för många.

Mot bakgrund av detta vill jag säga några ord om Systembolaget. Det spelar stor roll var dessa butiker finns, hur många de är, när de har öppet och hur de utövar sin försäljning. Till och med vilket varv man går i butiken spelar roll för hur mycket man har med sig när man går därifrån. Det spelar också roll att som ung få visa legg. Varför spelar det roll? Jo, för de människor som drabbas av alkoholens baksidor, bland andra barn, spelar det roll. Det spelar roll att vi har ett systembolag i vårt land. Det finns de som påstår att det inte spelar roll, men då undrar jag om de har levt och vandrat nära och stöttat och hjälpt dem som drabbas och vet hur de tänker, fungerar och beter sig när de förstör både sitt och andras liv genom sitt missbruk.

Så över till gårdsförsäljning. Det är något som regeringen arbetar med att ta fram förslag om. I ljuset av det jag har sagt hittills finns här en öppning för Sverige att pröva att införa gårdsförsäljning och se om det håller även EU-rättsligt, och jag är övertygad om att detta kommer att prövas till sin spets. Varför? Jo, för att småskalig, hantverksmässigt producerad öl, vin och cider från den gård där vindruvorna eller äpplena odlas ska kunna få säljas i begränsad omfattning. Det spelar roll för en sundare alkoholkultur att vi gör detta, och det spelar roll för landsbygden och producenten.

I den narkotikautredning som nyligen presenterades fanns förslag om naloxon, något som inom en snar framtid äntligen kommer att säljas receptfritt på apotek. Det är ett motmedel mot opioider som räddar liv vid en överdos. Det är mycket välkommet att detta läkemedel får större spridning i vårt samhälle.

Samma narkotikautredning innehåller en rad olika förslag med fokus på förebyggande arbete, skadereducering och god vård vid skadligt bruk eller beroende av narkotika. Liberalerna delar uppfattningen att skadereducering och lågtröskelverksamhet måste få en större plats inom hälso- och sjukvården men även i samhället i stort. Även Samsjuklighetsutredningen presenterade liknande föreslag.

Därför har Liberalerna föreslagit att en region ska inrätta ett så kallat brukarrum i forskningssyfte. Ett brukarrum är en plats där personer med skadligt beroende kan inta narkotika som de själva köpt och tagit med, utan att riskera ett polisiärt ingripande. Brukarrum leder inte till ökad användning av narkotika eller risktagande, enligt studier som Narkotikautredningen hänvisar till. Däremot visar forskningen tydliga fördelar med brukarrum. Det minskar överdosrelaterade skador och osäkra användarbeteenden, underlättar vård och stöd för personer som använder narkotika och avlastar akutsjukvården. Den som behöver hjälp måste få vård snabbt, och ett brukarrum kan vara ett viktigt steg på vägen.

Den som blir beroende av narkotika förlorar först och främst sin frihet, och många människor far illa. Vi behöver tänka om i Sverige. Målet är att rädda liv, förhindra lidande och öka människors värdighet. Vi behöver en socialpolitik och en hälso- och sjukvård som är grundad på kunskap och beprövad erfarenhet. När alla andra har gett upp och när ingen längre bryr sig om huruvida en missbrukare lever eller dör ska samhället finnas där. Ett brukarrum kan då bli just den plats där livet vänder, och det är värt allt.

Herr talman! Min fråga går också till statsrådet Jakob Forssmed.

Aktivitet, rörelse, hos små barn är en väldigt central del av folkhälsan. Jag tror att statsrådet liksom jag har barndomsminnen av att leka burken eller under hökens vingar kom, eller av att bygga kojor i skogen.

Tyvärr ser vi i dag att så inte är fallet med barn i förskoleålder - små barn. En ny folkhälsorapport visar att endast 44 procent når upp till rekommendationerna om rörelse. Endast 36 procent av tjejerna klarar detta. Det är alltså bara en tredjedel som rör sig så mycket som man bör. Då blir mina frågor till statsrådet: Hur kan vi uppmuntra de små barnen att röra sig mer? Hur kan vi nå fram till deras föräldrar med detta budskap?

Fru talman! Jag tackar Katarina Luhr för ett halvt svar. Jag ger henne möjlighet att komplettera sitt svar i sin slutreplik.

Har Miljöpartiet en social bostadspolitik som löper efter Karolina Skogs utredning? Hon konstaterade i sin utredning att det behövs en ny utredning och nya förslag för att komma vidare till denna grupp. Har Miljöpartiet helt glömt bort den sociala bostadspolitiken nu? Bryr man sig inte om dem som lever i strukturell hemlöshet? Till exempel Stadsmissionen för tydligt fram att det behövs en social bostadssektor. Tycker ledamoten och Miljöpartiet det eller inte?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande. Jag noterade att hon inte någonstans i sitt anförande nämnde den sociala bostadspolitiken. I mitt anförande nämnde jag att det i dagsläget är bara Liberalerna som har tagit fram ett socialt, politiskt bostadsprogram. Men jag vet att Miljöpartiet under förra mandatperioden föredömligt lyfte fram de sociala frågorna med bland annat Karolina Skogs utredning. Vi tittar nu bland annat på förslag om till exempel hyresgarantier.

Jag undrar om det finns någon anledning till att Katarina Luhr valde att inte ta upp den sociala bostadspolitiken. Är den helt bortglömd nu inom Miljöpartiet? Jag saknar den och lite mer engagemang i frågan.

Vi lägger fram förslag om bostäder efter behov - en social bostadssektor. Jag noterar att även Kristdemokraterna pekar på att vi behöver ha en mer behovsanpassad social bostadspolitik, att bostäderna inte ska finnas i socialt utsatta områden och att de ska finnas både i det befintliga beståndet och i det nybyggda beståndet. Detta behövs för just den strukturella hemlösheten, för de kvinnor som är våldsutsatta och som i dag inte får hjälp och för de barnfamiljer som står utan bostad. Bland andra Stadsmissionen här i Stockholm, Hela Människan i Jönköping och Räddningsmissionen i Göteborg bygger upp en egen social bostadssektor nu.

Skulle Miljöpartiet inte ta ställning för en sådan bostadspolitik?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är alltid mörkast innan det ljusnar. Det är alltid så mörkt innan det blir ljust. Nu är det mörkt. Det är den verklighet som våra byggaktörer just nu upplever. Efter en oerhört tuff tid med höga räntor och hög inflation sviktar likviditeten, och konkurserna och uppsägningarna är ett faktum. Just nu ser det inte ljust ut för de byggplaner som planerades att sjösättas under 2024. Allt handlar om att övervintra, att ta sig igenom mörkret.

Den barnfamilj som så länge hoppats kunna köpa det där radhuset eller den där villan får nu fortsätta tränga ihop sig på en liten yta, därför att inflationen har tärt på kapitalet och banken ser att de höga räntorna inte är möjliga för dem att ta sig an, trots att båda föräldrarna har fast arbete.

År 2024 är och kommer för många att vara ett tufft år. Det är därför som denna regering har fullt fokus på att fullfölja den linje som handlar om att banka ned kärninflationen. Som har påpekats tidigare i denna talarstol är det den enda vägen framåt, om än den är smal och tuff.

Hur får vi det då att bli ljusare igen? Förutom kärninflationen, som just nu sakta sjunker, finns det inga genvägar. En bred väg med en generell lösning som vill fresta oss till enkla lösningar består mest av att byggherrar önskar investeringsstöd. Riksrevisionen tittar just nu på effekterna av subventioner och hur sådana stöd har fungerat bakåt, vilket ska bli mycket intressant att ta del av framöver.

Fru talman! De som kämpar för att hålla villadrömmen vid liv i det mörker som råder just nu vet att banken kommer att möta dem med en tuff kalkyl. Det är självklart viktigt att ekonomin går ihop, både för bankens skull och för att man inte ska tvingas att göra sig av med sin villadröm.

Det är därför väldigt viktigt att den makroöversyn av ekonomin och de finansiella lånebitarna som just nu utreds och är klara lagom till hösten, förhoppningsvis i ett stabilare ekonomiskt läge, resulterar i en helhet och en översyn av både amorteringskraven och bolånetaket. På departementens bord finns förslag om både startlån och bosparande att gå fram med som en helhet. Att Finansinspektionen väljer att vänta med bolånetaket handlar just om att vi behöver ta det här som en helhet när ekonomin och inflationen är mer under kontroll. Lägger vi dessutom till förslagen om hyrköp finns det ekonomiska reformer som jag är övertygad om kommer att möjliggöra att kalkylen går ihop för den som just nu, om än i ett mörkt läge, bär på en villadröm.

Alla goda ting är tre. Därför vill jag nämna tre saker för att denna dröm ska bli verklighet.

För det första: Kalkylen! Vi måste börja i ekonomin, hur tråkigt det än må vara. För den som sitter i samtal med banken är det där man måste börja. Därför sker nu en makroöversyn av den finansiella biten som ska vara klar lagom till hösten. Det är den som är nummer ett.

För det andra: Alla byggen börjar med en hörnsten. Som bondpojk vet jag att man alltid bygger husen eller ladugården efter den hörnsten som allting vilar på och som riktar in allt det andra. Grunden byggs på mark, och markfrågan är den enskilt största delen, både ekonomiskt och när det gäller hur du kan påverka ett husbygge i dag. Ungefär en tredjedel av hela kostnaden för villadrömmen kommer innan du sätter spaden i marken, och detta påverkar villadrömmen.

Det är väldigt svårt att bygga utan mark - prova så får du se! Därför är det viktigt att kommunerna prioriterar byggbar mark för småhus, vilket den här stimulansen ska främja och inspirera till, men det är också viktigt att kommuner och politiken i sin helhet förstår att sju av tio i dag vill bo i ett eget ägt boende, i en villadröm, i ett småhus någonstans. Det är det som är önskan, och detta kräver först och främst byggbar mark.

Från talarstolen i dag har nämnts Initiativet Bygg i Tid. Där finns flera bra och politiskt förankrade förslag som departementet just nu jobbar med. Vi har även uppdragit till länsstyrelserna att stödja kommuner som vill ta fram byggbar mark och se möjligheter i detta i stället för att motarbeta det.

En av de intressantaste utredningarna som just nu ligger på departementets bord handlar om riksintressen. Där tror jag att vi är överens om ett bredare omtag när det gäller hur vi kan prioritera marken ute i vårt land.

Det tredje och sista men absolut inte det oviktigaste är att du som byggherre bärande på en villadröm behöver tre bra kompisar för att möjliggöra ett husbygge: arkitekten, konstruktören och byggaren.

Arkitekten har koll på hur drömmen kan landa på papper och bli något som man kan se och ta på. Förhoppningsvis kommer ju villadrömmen att stå där i 100 år. Konstruktören vet förutsättningarna för mark och hållbarhet. Till sist har du byggaren - den som står där med hammaren i sin hand. De här tre kompisarna behöver du jobba ihop med.

Notera att jag ingenstans nämnde kommunen, staten eller politiken. Det var medvetet, eftersom det är politikens roll att möjliggöra för de här tre kompisarna att jobba ihop. Därför jobbar nu Boverket med regelförenklingar inom projektet Möjligheternas byggregler som är intressanta att titta på. Det är viktigt att avreglera den överreglerade bostadssektorn, där varken byggare eller tjänstemän hittar ut utan går vilse.

De här tre kompisarna ska vi skapa förutsättningar för, och det är det som är den långsiktiga politikens viktigaste uppdrag.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta fram de saker som ligger mig som liberal varmt om hjärtat.

Vi är för en mångfald av boendeformer, både ägda och hyrda. När det gäller den hyrda delen finns det en utredning, Fri hyressättning i nyproduktion, som utan tvekan behöver gå ut på remiss för att kalkylen ska gå ihop, för att man ska våga bygga igen och för att vi ska börja tillämpa det som i de flesta andra länder kallas för en enda sak: en vanlig hyra.

För egen del vill jag landa ned där vi inom bostadspolitiken kanske brister allra mest, nämligen att vi i dag inte klarar att möta den strukturella hemlösheten. Det handlar bland annat om barnfamiljer och våldsutsatta kvinnor som inte har tak över huvudet. Metoden Bostad först är väldigt bra, men den möter inte just dessa människors behov. Vi behöver inse att vi egentligen aldrig har lyckats möta denna strukturella hemlöshet, och nu har den gruppen ökat i antal. Den generella sociala bostadspolitiken har nått vägs ände. Den har inte fungerat sedan andra världskriget, för den ser inte till individens behov. Man blir bara ihopklumpad. Därför behöver vi ta tag i detta.

Fru talman! Just nu står Liberalerna för det enda politiska förslaget. Vi kallar det behovsbostäder. Det behövs en social bostadssektor här i landet, för sociala bostadskontrakt räcker inte till och har aldrig gjort det. Om den våldsutsatta kvinnan ändå lyckas få tag i ett boende är det oftast inte i den tryggaste delen av staden. De går från en utsatthet till en annan.

En social bostad efter behov får inte ligga i ett utsatt område. Den ska vara en trygghet som löper över flera år, och det ska vara möjligt att bo där med redan befintliga bidrag. Dessa bostäder ska finnas både i det befintliga och i det nybyggda bostadsbeståndet. Det ska vara ett tak över huvudet - någonting att kalla sitt hem - om nu politiken vill skapa de förutsättningarna förstås. Även denna natt sover någon någon annanstans. I natt har många inget hem. För dem är drömmen om en egen bostad väldigt långt borta. För dem är det fortfarande mörkt.

Fru talman! När vi pratar om våra barn säger vi just "våra". Men barn är inga ägodelar. Varje barn är en egen liten människa med egna rättigheter och friheter. Det finns ett berömt citat av poeten Khalil Gibran som lyder:

"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte."

Låt mig upprepa: Ett barn är ingen ägodel. Det känns som en självklarhet men är ändå inte det. Det är själva essensen av den stora omläggning av politiken som regeringen nu genomför för att säkra barns egna rättigheter och friheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Omläggningen är nödvändig för att Sverige verkligen ska vara ett tryggt land för alla barn och unga - för varenda unge. Vi lever i ett av världens främsta välfärdsländer, och vi har en lång historia av att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga. Det finns mycket att vara stolt över i vårt land. Sverige var ett av de tidigaste länderna med att säkra generella läskunskaper hos barn och unga, med att bygga upp ett utbildningsväsen och med att inrätta allmänna förskolor. Vi var även först i världen med en lagstiftning mot barnaga.

Men - och tyvärr finns det ett men i vårt lands historia - de senaste årtiondena har utvecklingen stannat av. Politikens insatser för att skydda barn har inte utvecklats i samma utsträckning som samhället har förändrats.

I Sverige har vi i stor utsträckning lyckats förebygga att föräldrar använder våld i uppfostringssyfte. Men även om allvarligt våld mot barn minskade mellan 1969 och 2000 har den positiva utvecklingen stannat upp, och det allvarliga våldet har inte minskat nämnvärt under 2000-talet.

Det vi debatterar i dag, fru talman, handlar om samhällets allra mest sårbara människor. Den plats där barn och unga ska känna sig som allra tryggast, hemmet, kan ibland bli en riskzon för barnen.

Antalet barn med omedelbart omhändertagande på grund av brister i hemmiljön har ökat. Sverige har under lång tid inte vågat ställa sig på barnets sida när den krockar med föräldrarna. Föräldrarätten har vägt tyngre än barnets rättigheter. De allra mest sårbara barnen har betalat ett enormt högt pris när myndigheter inte har lyssnat tillräckligt på barnens röster. Det kan handla om myndigheter som inte lyssnar eller som saknar kunskaper om hur man läser av barn och som kanske känner olust eller rädsla för att besöka en vårdnadshavare. Konsekvenserna kan bli ohyggliga, vilket vi har fått se på gång på gång.

Fru talman! Vi debatterar i dag hur vi kan stärka rättigheterna för barn och vuxna i skyddat boende. Det är ett oerhört viktigt ärende. Det är angeläget eftersom det finns varningssignaler. Samtalen till Bris från barn i kontakt med samhällets stödinstanser ökade med 33 procent från 2021 till 2022.

Omläggningen från regeringen för att skydda barn är angelägen. De förslag vi i dag diskuterar utgör en oerhört efterlängtad reform. Detta ska stärka tryggheten och säkerheten för dem som vistas på skyddat boende men också stärka barns rättigheter så att de får sina egna behov tillgodosedda och inte bara ses som medföljande till den vuxne som flytt till det skyddade boendet. Skyddet mot umgänge med en våldsam förälder stärks i och med förslagen.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Jag vill särskilt lyfta fram några förslag i reformen. Reformen innebär flera förbättringar för barn som får insatser i skyddat boende när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård och skola. Det blir möjligt att ge skydd och stöd till barn vars ena vårdnadshavare inte lämnar samtycke till barnets vistelse i skyddat boende samt att skydda barn mot kontakt med en våldsam vårdnadshavare under vistelsen i boendet.

Dessutom vill jag understryka vikten - den har poängterats från talarstolen tidigare - av krav på tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg för att driva skyddade boenden. Därmed stärks även skyddet mot oseriösa aktörer och välfärdsbrottslighet på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Jag är övertygad om att de underbara kvinnojourer som jobbar med detta - jag talade i dag med Talita, som besökte riksdagen vid ett seminarium och som driver ett skyddat boende - nu står på tårna, och det ska de självklart kunna göra, inför detta krav på tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg. Det är inget konstigt för dem. De är ju måna om barnen och kvinnorna.

Med tanke på att målgruppen för skyddade boenden utgörs av personer som är utsatta för hot, våld och andra övergrepp finns det enligt regeringen stora risker med att verksamheten inte är tillståndspliktig. För våldsutsatta personer och medföljande barn kan en vistelse i ett skyddat boende av bristande kvalitet innebära hot mot liv, säkerhet och hälsa.

Med förslagen stärks också förutsättningarna för att skyddade boenden ska kunna tillgodose särskilda behov hos våldsutsatta, till exempel på grund av funktionsnedsättningar eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Liberaler har spelat en viktig roll i att steg för steg driva på för sociala reformer som ökar barns frihet, från rätten till skola och förskola till hård kamp mot barnmisshandel och hedersförtryck. Jag är stolt över att vi med en liberal, borgerlig regering nu tar ytterligare ett steg för att barn och unga ska få bli egna rättighetsbärare. Varför? Jo, därför att varenda unges frihet och trygghet är vårt viktigaste ansvar.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag vill uppmuntra alla som inte har varit inne på Allmänna reklamationsnämndens hemsida att gå in där för att se hur den är uppbyggd, hur den fungerar och hur man går till väga när man ska göra en anmälan. Många myndigheters hemsidor kan vara komplexa och komplicerade att navigera i och förstå. Men det är en sann fröjd att gå in på Arns hemsida. Det är enkelt och pedagogiskt. Det förklaras på ett tydligt sätt vad man behöver göra.

Denna myndighet har lyckats bra med sin hemsida. Det är viktigt. När man ska anmäla ett ärende eller reklamera något beror det ju på att något har gått snett, på att köpet inte har blivit som man tänkt sig. Då är det mycket som snurrar i huvudet. Därför är de enkla instruktionerna på hemsidan och beskrivningen av hur det går till oerhört värdefulla.

Herr talman! Det är helt naturligt att Arn fått utmärkelsen Sveriges modernaste myndighet. Det är vackert att en av våra myndigheter får ett sådant omnämnande, att den är modern och följer med i tiden. Vi kan vara stolta över den. I en annan mätning fick Arn ett mycket gott betyg när det gäller till exempel övergripande rykte och anseende, personligt intryck samt tillit och kvalitet i sina tjänster.

Det är intressant att ta del av vilka som sitter i själva nämnden i Allmänna reklamationsnämnden. Det är personer med titlar som hovrättsråd, justitieråd, chefsjurist, chefsrådman, hovrättslagman och professor. Det är mycket kompetenta människor som hjälper och vägleder våra konsumenter och medborgare rätt vid en tvist.

Avgift vid prövning av en tvist hos Allmänna reklamationsnämnden

Att antalet anmälningar till Arn ökade med ungefär 24 procent det senaste året gör att vi måste se över hur det fungerar. Det ska vara lätt att göra rätt hos Arn. Den här myndigheten, Sveriges modernaste myndighet, har fått goda omdömen och vitsord, gör allt de kan, är duktiga på att effektivisera och är ett föredöme. Ändå finns det ett problem.

Lösningen kan vara en låg avgift. Pengarna kan vara ett mindre tillskott. Men det är kanske inte huvudpoängen när det gäller att få Arn att fungera ännu bättre. Det handlar i stället om hur vi som medborgare kan förbättra hur vi använder oss av Arn och hur vi anstränger oss, alltså en motprestation.

Den mindre avgiften som en förutsättning för att handläggningen ska inledas skulle sannolikt innebära att en större del av dem som anmäler vid en tvist och betalar avgiften också följer upp med de kompletteringar som kan behövas. Trots att man på den fina hemsidan har fyllt i, klickat i, skickat in och gjort det man ska behöver man ibland komplettera. Det är tydligt vad som behöver göras, men man väljer ändå att inte göra det. Då kanske en avgift kan göra att man skärper till sig lite, herr talman. Det gör det lättare att göra rätt, och man får en push för att få det att fungera bättre.

Det är självklart också viktigt att det finns kommunal konsumentvägledning, vilket vi har varit inne på, som kan stötta upp vid en ansökan.

En sådan här kompetent, modern och bra myndighet ska vi hjälpa till att förbättra. Det här är en tydlig förbättringsåtgärd. Vid ärenden som gäller 500 kronor och uppåt och vid spel och annat från 1 000 kronor och uppåt ska man kunna göra en anmälan hos Arn.

Vi kommer givetvis att följa utvecklingen när det gäller denna avgift.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ytterligare ett påpekande som jag kan ha svar på. Det som är som att flyga till månen för en vänsterpartist är det verklighet för en liberal att kunna göra. Jag tror på dem som har det tufft nu. Den som är fattig ska en dag kunna förverkliga sin dröm och ta sig dit. Om vi ger upp den drömmen har vi gett upp människors drömmar. Det gör inte vi i den här regeringen. Vi kämpar för dem.

Jag var tydlig med att de som står först på tur för köp är de som redan har jobb. Jag uttryckte inte att det är de hemlösa som ska köpa; det är att vrida lite på det jag sa. Jag sa att de som har fast jobb och sparkapital ändå inte har råd. När den där familjen har råd och möjlighet att köpa det där lilla radhuset med den där lilla gräsmattan frigörs det också en bostad. När det frigörs lägenheter uppstår en rörelse. Det finns då också fler bostäder. Men det kräver att det där lilla radhuset finns och att den där barnfamiljen har möjlighet att köpa det.

Jag har personliga vänner som har gjort resan från hemlöshet till att äga sin bostad. Även om det är att flyga till månen för Vänsterpartiet är det en verklighet för den här regeringen. Det är någonting som vi kommer att fortsätta kämpa för, fru talman. Vi kommer att fortsätta allt vi kan att hålla borta Vänsterpartiet, som tror att detta är att flyga till månen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Den kanske inte var riktigt tydlig, men jag förstår din andemening.

Jag vill återkomma till det som hände på byggarbetsplatsen. Jag har själv varit med om byggplatsolyckor. Man lever med sådant här under väldigt lång tid på en byggarbetsplats. Nu ligger frågan om säkerhet på byggplatser inte under just vårt utskott utan ett annat, och det är en annan minister som är ansvarig. I dag har ministern besökt platsen och lämnat blommor och tankar där. Men detta känns såklart i alla oss som har varit med om liknande händelser, oavsett arbetsplats.

Ja, hemlösheten ökar. När inflation och kris drabbar slår det alltid mot dem som har det allra tuffast. Det är det vi ser nu, med större press på just dem som nu inte har någon bostad. De kan hamna i strukturell hemlöshet eller våld i nära relation. De som står utan bostad drabbas i dag mycket hårdare på grund av bostadsbristen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Därför blir det ännu mer frustrerande när jag tänker tillbaka på att man inte byggde mer under de åtta år av högkonjunktur då jag befann mig i bostadsbranschen. Den siffra för antalet bostäder som Boverket sätter ska vara ett genomsnitt. Det går nedåt, och det går uppåt. Är det högkonjunktur måste man bygga högt över den siffran. Att det inte byggdes mer var ett resultat av att vi hade en vänsterstödd regering under de åtta åren. Det är därför många är hemlösa i dag.

Fru talman! Tack för att du upprepade den fråga jag inte hann svara på, Jennie Nilsson! Tiden rann iväg, och jag vill återkomma till den.

Först vill jag dock bara uttrycka att träindustrin i synnerhet under 90talet fick känna på precis samma kris. Att det är kris nu är alltså inget nytt; det är ett tufft läge på många håll, och därför är det kris. Vi kan inte kopiera något, för vi har inte enbart lågkonjunktur utan även en inflationskris - eller ett inflationsspöke, som ledamoten kallade det tidigare. Jag tror inte på spöken, utan jag tror att det är på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Ledamoten nämnde stödet till konsumentorganisationer, och 6 miljoner är också mycket pengar - i synnerhet i inflationstid och i synnerhet när vi ser att Arn behöver dessa pengar för att göra konsumentnytta på riktigt. Det är alltså tydligt att de pengarna gick till att stödja Arn och dess verksamhet, som är väldigt viktig. Sedan vet vi att konsumentorganisationerna också stöds av andra organisationer, och det är viktigt att så sker.

Vad som hände däremellan var alltså inte att vi såg att civilsamhället och organisationerna blev mindre viktiga, utan det som hände är det som ledamoten väljer att kalla inflationsspöket. Vi kallar det en verklighet av inflation och höga räntelägen som vi måste motarbeta med full kraft.

Fru talman! Tack för de två frågorna, Jennie Nilsson!

När det gäller den första frågan var det väldigt viktigt för mig att möta mina kollegor som precis blivit uppsagda. Jag har gjort det igen, som regeringsrepresentant. Jag har inte velat ducka eller smita därifrån, utan jag har åkt till byggarbetsplatsen och vetat att det är deras sista dag. Det är den drivkraft jag bär med mig in i detta - Jennie Nilsson nämnde de frågor jag bär med mig - gällande att den trähusindustri som Småland i mångt och mycket bärs av just nu går på knäna.

Det man nämner för mig är förslag som jag tar med mig till regeringen och departementet. Självklart är det så. Men när den frustration som finns har lagt sig lite, när man samtalar om de egentliga problemen och när det kommer till kritan är det ändå så, vilket jag nämnde i mitt anförande, att det är på grund av de ökade byggmaterialspriserna som kalkylerna ytterst sett inte går ihop. Byggmaterialspriserna är fortfarande höga efter pandemin, och nästa kris man bävar för är faktiskt hur man ska lyckas lösa frågan med priserna när Ukraina ska börja byggas upp igen. Det är ytterligare en utmaning som vi får återkomma till. Det kokar dock ändå ned till detta med de höga räntorna, som är ett resultat av inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Ja, det går att titta på olika åtgärder, men det handlar också om de strukturella problem vi ser. Det kostar mycket att ta fram byggbar mark i dag, vilket fortfarande är en belastning. Det Jennie Nilssons regering inte tog itu med under åtta år ligger oss alltså till last nu, under den här krisen. Det underlättar inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag vill börja med att rikta en tanke till de fem byggnadsarbetare som miste livet i en byggarbetsplatsolycka - närmare bestämt i en hissolycka. Det vi debatterar i dag handlar om dem som bygger Sveriges bostäder. Låt oss sända dem en tanke härifrån.

Fru talman! Innan jag klev in i politiken befann jag mig inom det utgiftsområde som vi i dag debatterar, nämligen bostadsbyggande. Då, för ungefär tre år sedan, rådde det högkonjunktur. Spikpistolerna hördes över hustaken. Vi hade verkligen fullt upp.

I dag råder det däremot en bedövande tystnad. Inga hammarslag hörs, och många av mina kollegor har fått lämna sina arbeten inom byggsektorn. Det är därför som denna regerings viktigaste fokus har varit - och kommer att vara - att bekämpa det som har gjort att mina kollegor har fått lämna sina jobb.

Den höga räntan är ett resultat av inflationen. Detta har repeterats om och om igen. För mig är det oerhört tydligt. Mina kollegor - bostadsutvecklare och affärsutvecklare - vädjar hela tiden till mig och säger att de inte får ihop kalkylen. De säger att inflationen måste bankas ihjäl.

Nu hoppas vi att stormvinden ska lägga sig och att den strama statsbudgeten ger resultat. Men vågorna går fortfarande höga där ute, och stormen har ännu inte bedarrat. Det går inte att hissa segel när stormen blåser - då skulle skeppet kantra. Vi behöver hålla i och hålla ut.

Jag går tillbaka till de år då vi hade vind i seglen, då seglen var hissade och solen sken på himlen. Under dessa år var det ändå någonting som skavde inom oss; det var någonting som inte stämde. Självklart byggdes det bostäder, men under ytan kunde man se fundamentala strukturproblem. Jag vill därför nämna tre frågor som jag fick då och som jag tog med mig in i arbetet i politiken.

Den första frågan jag ofta fick var: Har ni några tomter? Det verkar som att vi bor i ett land som är betydligt mindre än till exempel Luxemburg. Varför? Jo, därför att vi har långa tomtköer till de flesta av orterna där folk vill bo och där arbete finns.

Men det är inte så att vi har tryckt ihop oss i någon större utsträckning i vårt vidsträckta land. Alla storstadsbor får ursäkta, men när vi ute på landsbygden åker omkring passerar vi många fina, vackra platser där man skulle kunna anlägga fler bostäder. Det finns mark som man skulle kunna använda sig av men som inte används.

Vad svarar man då på frågan: Har ni några villatomter? Det går bra med bara en liten, sa folk. Den behöver inte vara så jättestor - bara en plats att slå ned sina pålar på.

Om man väl fick tag i en tomt var den allt annat än billig. Man var tvungen att lägga ut en stor del av sitt bostadslån innan man ens hade börjat bygga - innan spaden ens hade träffat marken.

Det är därför denna regering nu går fram med förslag. Medan stormen blåser gör regeringen det jobb som skulle ha gjorts under de åtta åren av högkonjunktur, då man inte tog tag i de strukturella problemen. Därför går vi fram med en planeringsstimulans till kommuner för att stimulera småhusbyggande. Vi ger länsstyrelserna i uppdrag att främja bostadsbyggande. Vi ger Boverket i uppdrag att ta fram vägledning för exploateringsavtal, alltså markavtal. Vi ger Lantmäteriet i uppdrag att ta fram förslag på en färdplan för att fortsätta att digitalisera samhällsbyggnadsprocesserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Den andra frågan jag ofta fick var: Varför är det en sådan regeldjungel? Ibland fick vi ett samtal från någon markägare som ville sälja lite mark som passade utmärkt att bygga på. I flera fall tog det över åtta år innan spaden kunde sättas i jorden på grund av långa ledtider.

Man var tvungen att kapitulera och säga att det väl är så lång tid som det ska ta. Det är det inte, så varför gör vi på det här viset?

När Lantmäteriet till slut hade ordnat fram en nybyggnadskarta började nästa utmaning, nämligen att förhålla sig till kommunens olika tolkningar av byggregler. Även kommunens egna handläggare uttryckte att de varken visste ut eller in gällande hur en detaljplan, ett bygglov eller vad det nu kunde vara skulle tolkas. De utbrast själva i frågan: Varför är det en sådan regeldjungel? Det fördröjer bostadsbyggande och kostar pengar som medborgaren - kunden - i slutändan själv får betala. Hur har vi lyckats överreglera våra viktiga bostäder?

På regeringens bord ligger det därför flera förslag på åtgärder för att röja i regeldjungeln och underlätta för både bygglovsavdelningar, exploatörer och medborgare som vill bygga sitt drömboende. Boverket arbetar med en stor översyn av Boverkets byggregler och Boverkets konstruktionsregler som går under namnet Möjligheternas byggregler. Det är en stor utmaning att ta itu med detta. Den här regeringen gör det, och det borde ha gjorts tidigare.

Den tredje och kanske viktigaste frågan, som jag fortfarande möts av, var: Hur ska vi någonsin kunna köpa? Frågan kom till mig från en byggnadsarbetare på ett företag som varje dag arbetade med att snickra och bygga olika radhus och kedjehus - alltså småhus. Han tyckte att husen som byggdes, som han var med om att bygga, passade jättebra för honom och hans familj. Ett litet radhus med en liten gräsmatta var allt han drömde om. Men trots att de var två yrkesverksamma personer med fast inkomst och ett litet sparkapital var tröskeln för att gå från det dyra andrahandskontrakt som han satt på till en egen liten täppa - ett småhus - alldeles för hög. Han såg på mig och sa just de här orden: Hur ska vi någonsin kunna ha råd att köpa?

Denna regering gick till val på att förverkliga människors boendedrömmar. Det handlar om människor som denna byggnadsarbetare, som kämpar och bygger men som inte har råd att bo i det hus som han själv bygger. Trots åtta år av brinnande högkonjunktur hade vi då det lägsta småhusbyggandet på 100 år.

Självklart ska vi bygga hyresrätter. Självklart ska vi ha varierande boendeformer. Men låt dem som vill få äga sitt boende. Sju av tio vill göra det.

Politiken måste formas efter detta. Jag säger ja till att bygga fler hyresrätter, för det behövs - men jag säger också ja till ännu mer småhus, för det är där drömmarna finns. Då ska det gärna vara ett litet radhus med en liten gräsplätt. Det kan gärna stå en liten studsmatta på den gräsplätten, och en liten planteringslåda - och det kan stå en stor solstol på däcket. Det är en dröm som många i dag inte har råd med, men den här regeringen arbetar för och siktar på att de ska ha råd med det.

Det är därför vi går fram med utredningen om fler vägar till att äga sitt boende och med hyrköp och ägarlägenheter. En kommitté gör en översyn av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder som bolånetaket och amorteringskravet, och på departementet bereds just nu ett betänkande om startlån till förstagångsköpare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag vill ge tre korta svar på de tre frågorna. Svaren blir: fler småhustomter, färre krångliga regler och att fler ska ha råd med sin dröm.

I detta anförande instämde David Josefsson (M).

Herr talman! Tack, statsrådet, för ett svar som var mycket roligt att få höra!

I dag lever många barn och unga framför sin skärm. Om de läser någonting är det enbart korta stycken eller enstaka meningar. Vi behöver göra läsningen ännu roligare för alla barn, oavsett var de bor i landet, och locka barnen till böckernas värld. Det behövs en motvikt till skärmarnas värld där bara dopamin regerar. Vilka åtgärder ser statsrådet som viktiga för att göra läsning och böcker roligt för alla barn och unga i Sverige?