Henrik Vinge

Fru talman! Det är naturligtvis positivt, om det nu stämmer, att Miljöpartiet stöder 40 procent av de här reformerna, men 40 procent är inte ens halvvägs. Om vi hade genomfört 40 procent av de kriminalpolitiska reformer som vi har genomfört under den här mandatperioden och stannat där hade mängder av människor i dag varit skjutna, men de lever tack vare att vi har stoppat brottsligheten.

Detta gäller inte minst de mest långtgående och omfattande förslagen om förebyggande avlyssning av kriminella gäng, som vi har debatterat tidigare. Vi vet att om de inte hade blivit av hade det sprängts i bostadsområden, och oskyldiga människor hade riskerat att skjutas till döds. Tusentals svenskar hade blivit utsatta för olika typer av brott, tillgrepp, stölder och våld. Allt detta hade hänt om vi hade stannat vid 40 procent. Därför är jag väldigt glad att vi gick hela vägen och att vi fortsätter att gå hela vägen.

Fru talman! Vi har under hela debatten hört att det finns en enighet om att genomföra avskaffandet av mängdrabatten. Det är få partier – möjligen ett parti – som tillstår att man vill behålla den. Alla andra säger att man på ett eller annat sätt vill avskaffa den, men ändå röstar man nej. Även om man har synpunkter på detaljer eller på någon del av genomförandet måste man fråga sig: Ökar sannolikheten att mängdrabatten försvinner om man röstar nej till förslaget? Ökar sannolikheten att mängdrabatten försvinner om man tänker sig att bilda regering med partier som vill behålla den?

Jag tror att det har blivit tydligt för alla i den här debatten att det, om man vill bli av med mängdrabatten och ha strängare straff för allvarlig brottslighet, är Tidöpartierna som man behöver rösta på. De rödgröna partierna kommer inte att mäkta med att göra det som behövs för att göra Sverige tryggt igen.

Fru talman och Ulrika Westerlund! Jag uppskattar Miljöpartiets empiriska ansats som jag har hört i flera debatter här. Man vill göra sådant som faktiskt fungerar snarare än sådant som låter bra eller som genomförs av någon annan anledning.

Jag undrar när den inställningen ska leda till att Miljöpartiet medger att det var fel att försöka stoppa alla de kriminalpolitiska reformer som Tidöpartierna har genomfört den här mandatperioden. Miljöpartiet har, bortsett från i något enstaka fall, faktiskt gjort vad man har kunnat för att stoppa oss när vi har lagt om den svenska kriminalpolitiken trots att detta nu visar sig leda till en hel del förbättringar.

Inte minst är skjutningar och sprängningar inte alls lika vanliga i dag som de var när Miljöpartiet satt i regeringen. De har tvärtom minskat drastiskt. Men det gäller inte bara detta, utan det handlar även om mängdbrott. Inbrott i bostäder och sommarstugor har minskat med mer än hälften. Även stölder i allmänhet, av båtmotorer och andra saker, har minskat med mer än hälften.

På punkt efter punkt ser man att den här mer repressiva, effektiva kriminalpolitiken fungerar. Om man har den ansats som Miljöpartiet säger sig ha borde det leda till viss eftertanke och viss ödmjukhet.

Fru talman! Nu pratar vi om mängdrabatten. Jag skulle vilja ställa en fråga till Miljöpartiet: Hur kommer det sig att ni röstar nej i dag? Tänk på en person som begår till exempel en lång rad barnpornografibrott och alltså utsätter en, två, tre, fyra och kanske ännu fler barn för något av den värsta typ av övergrepp som finns. Ju fler brott den personen begår, desto lägre straff får den.

Tycker Miljöpartiet att det är rimligt att den personen får ett lägre straff? Är det inte rimligare att vi ger ett strängare straff till den som begår upprepad brottslighet och som visar sig vara en hänsynslös person som andra människor måste skyddas från?

Fru talman! Jag tänker att det väl är vi här inne som ytterst avgör när detta ska träda i kraft. Det ligger alltså på regeringens bord att sjösätta reformen. Det är vi här inne som utser regeringen.

Det finns just nu en majoritet som säger att man vill att regeringen ska sjösätta detta under nästa mandatperiod. Men det är en knapp majoritet eftersom Centerpartiet alltså ställer sig på motståndarsidan. Centerpartiet är inte berett att i dag rösta ja till att det här förslaget ska genomföras. Och man är inte beredd att ingå i den majoritet som vill genomföra det nästa mandatperiod.

Jag har svårt att få ihop dessa två berättelser. Jag har svårt att få ihop att man å ena sidan säger att man vill genomföra de här förslagen men å andra sidan nu alltså kommer att utsätta dem för en enorm risk. Vi kommer att ha en jämn votering i dag. Det kommer att hänga på någon enskild ledamot därför att Centerpartiet kommer att rösta nej. Skulle förslaget falla i kammaren på grund av någon slumpmässig händelse – vi har alla läst i tidningarna om hissar som inte går och så vidare – är det för att Centerpartiet röstar nej.

Sedan går Centerpartiet till val tillsammans med Vänsterpartiet för att bilda en rödgrön regering. Är det någon här inne eller någon annanstans som tror att chansen att mängdrabatten avskaffas ökar om vi får ett nej i kammaren i dag och sedan får en rödgrön regering med ett vänsterparti som vägrar genomföra detta?

Fru talman! Tror Centerpartiet att det är större eller mindre chans att mängdrabatten avskaffas snart om man dels röstar nej i kammaren, dels bidrar till att Vänsterpartiet ska vara med och styra över kriminalpolitiken i Sverige?

Fru talman! Jag uppskattar den sakliga ingången i den här diskussionen. Men min fråga är inte av så teknisk karaktär utan kanske lite mer av förtroendemässig karaktär.

I dag är det väldigt många människor som utsätts för den typ av brott som ofta leder till mängdrabatt. Vi har till exempel många äldre som har utsatts för bedrägerier som i praktiken kanske inte ens utreds därför att gärningsmannen redan är misstänkt för en lång rad brott av samma karaktär. Unga killar som blir rånade på sina mopeder, husägare som får inbrott, sommarstugeägare som får båtmotorn stulen och inte minst handlare som blir utsatta för systematiska stölder är något som vi båda har hört talas om i ganska stor utsträckning.

Många av dessa anmäler till polisen, i alla fall de första gångerna de blir utsatta. Men så småningom får de beskedet: Utredningen är nedlagd, och vi kommer inte att gå vidare med ditt fall. Skälet är att gärningsmannen redan är misstänkt för en lång rad liknande brott. Han har i praktiken slagit i taket för mängdrabatten. Det finns ingen anledning att utreda mer, för straffet kommer inte att påverkas.

Beskedet är alltså att det brott du blev utsatt för inte spelade någon roll. Rättsstaten kommer inte att bekymra sig om det. Den kommer inte att ge dig någon typ av upprättelse.

Fru talman! Min fråga är: Vad tror ledamoten Ulrika Liljeberg att detta gör med människors tilltro till rättsstaten? Vad gör det med det förtroende som människor känner för samhället och för staten när man inser att man lika gärna hade kunnat strunta i att anmäla brottet?

Fru talman! Jag tycker att vi har en seriös debatt. 22 månader är nästan dubbelt så lång tid som en normal utredning tar, vilket innebär att utredningen har fått lång tid på sig. Det är också en betydligt längre utredning sett till texten än vad en utredning normalt sett är, så jag tycker att invändningen om att det är oseriöst är svår att ta på allvar.

Lyssnar man till vad Vänsterpartiet säger låter det som att det inte finns några motsättningar: Man vill genomföra straffrättspolitik som är effektiv och som innebär att brottsligheten minskar och som innebär att människor får det bättre. Men varför röstar man då emot alla förslag som innebär att brottsligheten minskar och att människor får det bättre? Varför röstar man emot den politik som har lett till att antalet skjutningar mer än halverats? Varför röstar man emot den politik som har lett till att stölder av båtmotorer, inbrott i sommarstugor och stölder överlag har minskat med tiotusentals varje år? Varför röstar man emot den politiken?

Varför röstar man nu emot den politik som kommer att leda till att den som till exempel begår upprepade barnpornografibrott faktiskt får sitta i fängelse för de brott som man begår? I dag har vi en situation där fullt straff döms ut för det första barnet som utsätts. För det andra barnet som utsätts döms ett lite lägre straff ut och för tredje knappt något straff alls.

När vi har att göra med den här typen av återfallsförbrytare, människor som visar att de är totalt hänsynslösa, människor som saknar spärrar och som gång på gång utsätter andra människor för grova brott, vore det inte rimligare att låsa in en sådan person ännu längre för att skydda barn och andra människor i stället för att ge personen rabatt?

Fru talman! Vänsterpartiet pratar mycket om ambition kontra effektivitet, Samuel Gonzalez Westling. Det förbryllar mig lite grann, för effektivitet har väl varit kännetecknet för de kriminalpolitiska reformer vi har genomfört under den här mandatperioden.

När vi tillträdde kunde man läsa om skjutningar och sprängningar i stort sett varenda dag. I dag är de halverade eller ännu färre. Tiotusentals svenskar har sluppit bli utsatta för brott som villainbrott, sommarstugeinbrott och stölder av båtmotorer. Från ett år till ett annat hade vi mer än 50 000 färre stölder i Sverige, tack vare de reformer som vi genomfört.

På punkt efter punkt visar vi att det vi gör har effekt. Det gör skillnad för människor. Det är också svaret på det som Samuel Gonzalez Westling sa om varför det är så bråttom. Det är det därför att människor dör om vi inte skyndar oss. Människor blir brottsoffer om vi inte skyndar oss.

Om vi hade lyssnat på de invändningar som Vänsterpartiet och de andra i den rödgröna oppositionen haft på alla dessa punkter och om vi hade stannat upp och inte genomfört detta skulle vi ha haft tusentals brottsoffer i Sverige som hade blivit skadade eller fått sin egendom stulen. Det har de nu sluppit tack vare att vi har haft just bråttom.

Man får ändå ge Vänsterpartiet att de är ett av få partier här i dag som faktiskt är ärliga med sina intentioner. Om man läser de handlingar som Vänsterpartiet lämnat in inför debatten ser man att de inte vill slopa mängdrabatten, utan de vill behålla den. I grund och botten tror de inte på en mer repressiv politik. Jag tycker att man ska ge Vänsterpartiet någon sorts kredd för att de är öppna med det.

Det finns två sidor i svensk politik. Det finns en sida som vill avskaffa mängdrabatten, och det är Tidösidan. Sedan finns den rödgröna sidan, med Vänsterpartiet, som – om de får makten – kommer att behålla mängdrabatten.

Fru talman! De enda som skjuter på ett ikraftträdande är Socialdemokraterna och vänsteroppositionen. Det är ju de som säger att slopandet av mängdrabatten inte ska ske nästa mandatperiod.

Tidöpartierna är överens. Vi ska genomföra detta nästa mandatperiod – det är precis det vi har stått och sagt under hela den här debatten. Det är Socialdemokraterna som säger att det inte går. Det är Socialdemokraterna som lägger ut dimridåer och hittar på olika typer av argument för att på något sätt fördunkla bilden för väljarna.

Det är ju tydligt: Sverigedemokraterna och Tidöregeringen genomför detta under nästa mandatperiod. Den rödgröna oppositionen gör det inte. Det är detta som hela den här debatten handlar om.

När det gäller biståndet handlar det inte i första hand om en finansieringskälla utan snarare om ett löfte som Socialdemokraterna utställer. Det handlar om precis det som de nu kritiserar Tidöpartierna för. De ställer ut ett löfte om 50 miljarder, ofinansierat och utan ikraftträdandedatum. Det är dyrare än kriminalvårdsreformen. Exakt det som de nu anklagar Tidöregeringen för att göra gör de själva i fråga om biståndet.

Det här är inte en fråga om teknikaliteter eller om att vi inte har råd. Det är en fråga om prioriteringar. Tidöregeringen kommer att prioritera avskaffandet av mängdrabatten. De rödgröna – Nooshi Dadgostar, Magdalena Andersson och Teresa Carvalho – kommer att prioritera bistånd och bidrag. Det är detta som dagens debatt handlar om.

Fru talman! Vi känner igen den retorik som Socialdemokraterna använder: Man säger att det här inte går, och sedan anför man olika typer av juridiska och administrativa argument som har konstruerats för att passa den egna beskrivningen. Man säger att det är oseriöst. Man lyfter fram siffror som egentligen inte hör till sammanhanget och som man ställer emot någonting annat, det vill säga skapar falska motsättningar. Det är en sorts dimridå man använder sig av.

Det här är en fin gammal socialdemokratisk tradition. Vi känner igen det från en tidigare, rätt namnkunnig, socialdemokratisk justitieminister som vi här hade mycket att göra med under tidigare mandatperioder, nämligen Morgan Johansson. Det var han som sa: Nu har vi gjort allt för att minska skjutningarna – nu finns det inget mer vi kan göra!

Sedan tillträdde Tidöregeringen, och nu är antalet skjutningar halverat. Eller vad är vi uppe i nu – är det en 80procentig minskning? Jag tror det.

Samme Morgan Johansson, som otroligt nog fick fortsätta som justitieminister under Magdalena Andersson, sa också: Asylinvandringen kan vi inte göra någonting åt, för den regleras av internationella regler! Det lät ungefär som det Teresa Carvalho nu säger, det vill säga: Det där är någonting som vi inte rår på; det bara är som det är!

Vad hände sedan? Jo, Tidöregeringen tillträdde, och den asylrelaterade invandringen – inklusive anhöriga – är nu den lägsta på över 40 år. Socialdemokraternas retorik är alltså bara en bluff. Det är klart att det här går.

Fru talman! Varför medger inte Teresa Carvalho det verkliga skälet till att man röstar nej i dag? Varför medger man inte att allt handlar om att det inte blir något slopande av mängdrabatten om Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar får makten i Sverige? Man är nämligen inte beredd att lägga de pengar som detta kostar, för dem vill man lägga på annat – till exempel ökat bistånd, som alltså är en dyrare reform än vad den här straffskärpningsreformen skulle vara.

Fru talman! Kan Teresa Carvalho inte vara ärlig med det som alla redan förstår?

Fru talman! Om man med oöverskådlig tid menar två år, så visst. Det som Kriminalvården och andra räknar på är 2028. Det är det år vi talar om.

Skälet till att det finns en osäkerhet om detta ska genomföras eller inte har ingenting med den här produkten att göra. Det har att göra med att Sverige är en demokrati.

Det jag säger är att det genomförs under nästa mandatperiod om Tidöpartierna får fortsatt majoritet. Det är det besked som vi kan ge, men vi kan inte trumfa ett riksdagsval.

Skulle det vara så att de rödgröna vinner valet, om Centerpartiet sitter med i regeringen efter valet, kommer det inte att genomföras. Det är jag också öppen med.

Jag tror att väljarna förstår att det vi nu lägger fram är Tidöpartiernas politik. Vi vill avskaffa mängdrabatten, men de rödgröna partierna säger nej. Om de får makten blir det inget avskaffande av mängdrabatten.

Fru talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för frågan!

Det är en ganska ovanlig situation som vi befinner oss i. Regeringen har lagt fram ett förslag som oppositionen säger är så bra att man vill att det ska genomföras snabbare än vad regeringen och majoriteten genomför det.

Det vi har sagt är att vi kommer att kunna avskaffa mängdrabatten under nästa mandatperiod. Det var jag också tydlig med i mitt anförande. Jag är i och för sig positiv till att det verkar finnas en iver att göra det snabbare, men man måste också göra saker i takt. Nu ska vi ha ett val, och därefter genomför vi detta.

Idén om att man inte skulle kunna tala om det som ett avskaffande i dag för att det inte ska genomföras förrän under nästa mandatperiod är märkligt selektiv. Så ser det ut i en mängd olika frågor. Vi fattar beslut i riksdagen, och därefter genomför vi förslagen.

De måste pytsas ut på olika sätt därför att olika myndigheter ska förbereda sig och därför att olika typer av processer ska genomföras. I det här fallet gäller det Kriminalvården.

Att mängdrabatten avskaffas är ett faktum när vi röstar om det i riksdagen. Då har Sveriges riksdag bestämt att vi inte längre ska ha mängdrabatt i Sverige. Det är också ett faktum att Centerpartiet kommer att rösta nej till detta.

Det är märkligt att man säger att man vill ha någonting och sedan gör allt man kan för att stoppa det när det faktiskt kan genomföras. Om vi på allvar ska tro att Centerpartiet vill genomföra detta måste Centerpartiet naturligtvis rösta ja i dag, annars blir det för genomskinligt.

Varför kommer man egentligen att rösta nej? Det beror på att man förbereder sig för en regering med Vänsterpartiet. Man vet att man med Vänsterpartiet aldrig kan få igenom det här förslaget. Därför förbereder man sig nu för det och påstår att det här inte går att genomföra. Det är lågt, svagt och en bluff. Man är skyldig väljarna bättre.

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern och justitieutskottet för den föregående debatten, om unga lagöverträdare. Nu går vi vidare till dagens andra debatt, som handlar om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem.

Det vi genomför nu är en av de viktigaste förändringarna av svensk straffrätt i modern tid. Det är den sista av många delar i den här mandatperiodens stora omläggning av kriminalpolitiken. Det är också en uppgörelse med den starkaste symbolen för den gamla socialdemokratiska kriminalpolitiken, för i dag avskaffar vi mängdrabatten för brott.

Mängdrabatten är en gammal, orättvis ordning där varje ny misshandel, varje ny våldtäkt, varje ny stöld och varje nytt bedrägeri får allt mindre genomslag i straffet. Ju fler människor gärningsmannen utsätter, desto mindre räknas varje nytt offer. Till slut kan rabatten bli så stor att ytterligare brott inte ens utreds. Då har gärningsmannen hamnat i en sorts straffrättslig frizon där nya brott inte längre påverkar påföljden.

Fru talman! Mängdrabatten är en djupt stötande ordning som underminerar förtroendet för rättsväsendet och leder till mer brottslighet i Sverige. Nu avskaffar vi den.

Jag ska ge några exempel. I Ystads tingsrätt dömdes en man för två grova barnpornografibrott. Materialet visade i det här fallet särskilt unga barn som utsattes för hänsynslösa och djupt förnedrande övergrepp. Domstolen dömde till fullt straff i det första fallet men satte sedan ned straffet i det andra fallet. Gärningsmannen fick mängdrabatt gällande det andra barnet. Det är djupt stötande.

I ett annat fall dömdes en person för sex äldrebedrägerier, varav fyra var grova. Han hade lurat brottsoffren att swisha pengar och lämna över kort och koder, och straffrabatten gjorde att han trots att han lurat sex äldre personer var ute ur fängelset redan efter ett år. De sista bedrägerierna blev i praktiken straffria.

Fru talman! Bakom varje sådant här brott finns en människa. Det finns ett barn eller en äldre människa, som inte bara förlorat pengar utan också trygghet och tillit till andra.

Den som systematiskt lurar äldre människor ska inte få större rabatt ju fler han hinner utsätta. Detta gäller naturligtvis också de kriminella gängen och deras kärnverksamhet: narkotikabrott, vapenbrott, sprängningar, mordbränder, bedrägerier och rekrytering av barn.

Ett tragiskt fall kan visa vad det sista jag nämnde innebär i praktiken. En gängtopp i en av våra större städer förmådde en 15-årig pojke att placera ut en sprängladdning, och pojken dödades sedan i den explosion som följde. Därefter hotade gärningsmannen en rad andra barn till livet om de skulle skvallra för polisen. När han dömdes blev hans mängdrabatt mer än tre år.

Det här är mängdrabatten i praktiken. Det är detta Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i dag kommer att rösta för att behålla.

Fru talman! Det är inte nog med detta. I dag kommer vi också att rösta om att höja straffen för de allra grövsta brotten genom att instruera domstolarna att använda hela straffskalorna – hela vägen upp till maxstraffet – för de allra allvarligaste handlingarna. Men även det kommer Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att rösta nej till.

Socialdemokraterna skriver i det särskilda yttrande som man lämnat in till kammaren att kostnaden måste vägas mot andra samhällsbehov. I klartext betyder det att man tycker att det här är för dyrt. Men, fru talman, den stora kostnaden för samhället uppstår väl inte när farliga gärningsmän låses in? Den uppstår ju när de går fria och kan skada andra människor, förstöra egendom, råna och våldta.

Socialdemokraterna räknar på kostnaden för fängelseplatser, men vem räknar på kostnaden för barnen som figurerar i barnpornografin? Vem räknar på kostnaden för pensionärerna som förlorat sin trygghet och sin tillit till andra människor? Vem räknar på kostnaden för en 15-åring som sprängts till döds efter att ha pressats av en gängkriminell?

Det här är också kostnader som i stor utsträckning har uppstått på grund av Socialdemokraternas mångkriminella experiment med Sverige. Det är kostnader som man nu alltså vägrar att ta ansvar för.

Fru talman! Varför vägrar man att göra det? Varför säger man nej? Jo, det beror på att det finns ett ideologiskt motstånd i vänsteroppositionen – i det socialdemokratiska partiet och ännu mer hos deras kamrater i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De vill inte skärpa straffen. Om de rödgröna vinner valet blir det inget slopande av mängdrabatten. Det finns inget stöd för det.

Det här kan Socialdemokraterna dock inte medge, för då skulle man riskera att förlora valet. Därför har man i stället valt att hitta på en bortförklaring, och det är den vi har hört i medierna när detta har diskuterats de senaste dagarna. Man kommer med ren desinformation och påstår att det här inte skulle kunna genomföras före 2040.

Fru talman! Det man påstår är inte sant. Om detta inte skulle gå att genomföra undrar jag hur det då kommer sig att den omfattande utredning som ligger till grund för det här förslaget föreslår att det ska genomföras redan om två år, alltså 2028? Hur kommer det sig att Kriminalvården redan nu räknar på att det ska genomföras 2028?

Regeringen säger att det här ska genomföras nästa mandatperiod, och Sverigedemokraterna säger naturligtvis samma sak. Alla är överens: Om Tidö vinner valet avskaffar vi mängdrabatten för brott. Det är Socialdemokraterna och deras vänner i oppositionen som säger att det inte går, och sedan blundar de och hoppas att vi ska tro på denna lögn. Det är dock en bluff – en bluff som gynnar grovt brottsliga på brottsoffers bekostnad.

Fru talman! Vi kommer att gå vidare med att avskaffa mängdrabatten. Vi kommer att genomföra det som vi har lovat. Vi tänker inte låta Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar eller Teresa Carvalho stoppa oss. I dag tänker vi fortsätta vårt arbete för att ge brottsoffer upprättelse. Vi tänker avskaffa mängdrabatten, för vårt mål är att göra Sverige tryggt igen.

(Applåder)

Fru talman! Det här är tom retorik. Det är bondfångeri. Teresa Carvalho kommer hit till riksdagens kammare och beter sig som en nasare som ska kränga ormsalva. Det Teresa Carvalho säger är alltså inte sant.

Det jag menar är att vi när vi tog över makten 2022 hade åtta år av den värsta kriminalutvecklingen i Sveriges historia att reda ut – de värsta åtta åren någonsin. På tre år har vi vänt utvecklingen. Vi har halverat skjutningarna och har den lägsta nivån av dödligt våld på tio år. Det är inte de bästa tre åren, men det är den bästa rättsutvecklingen. Från ett oerhört dystert och mörkt läge har vi nu vänt utvecklingen uppåt.

Det är absolut inte de bästa tre åren i Sveriges historia, men om man ser till kurvorna finns det inget annat exempel på att man har kunnat bryta en kriminell utveckling så som vi har gjort. Vi har på punkt efter punkt data som visar att den politik vi driver fungerar. Det Socialdemokraterna gjorde var fullständig katastrof, så kom inte och försök föreläsa för oss om hur man ska göra för att bryta kriminalitet. Ni har misslyckats på varenda punkt.

En svensk maffialagstiftning är någonting Socialdemokraterna pratar om som en rent retorisk talepunkt. Vad betyder det i praktiken? Ni gjorde ingenting i åtta år, och inget av era samarbetspartier är med på det här. Det vi gör är att vi på punkt efter punkt i praktiken stoppar gängkriminaliteten, minskar skjutningarna, försvårar rekryteringarna och på olika sätt gör Sverige tryggare igen.

Det vi gör fungerar ju, så kom inte här och försök föreläsa för oss om hur man ska göra, när det är uppenbart vilka det är som gör rätt och vilka som gjorde fel.

Fru talman! Till att börja ska man väl påminna om någonting som är rätt relevant i det här sammanhanget. Under Socialdemokraternas tid vid makten, de åtta föregående åren, hade vi kanske den mörkaste tiden för svensk brottsutveckling någonsin. Skjutningarna tredubblades, och gängvåldet exploderade. Vi har förmodligen aldrig sett en så kaosartad tid präglad av så mycket kriminalitet som under de åtta åren. Det var förmodligen också därför Socialdemokraterna förlorade makten – för att svenska folket tröttnade på den saft-och-bulle-politik som Socialdemokraterna står för.

Tidöpartierna tog över, och vi införde Tidöavtalet. Det som har hänt nu är att vi har sett de tre kanske bästa åren när det gäller svensk brottsutveckling. Skjutningarna har alltså halverats jämfört med hur det såg ut när Socialdemokraterna hade makten. Det dödliga våldet är det lägsta på tio år. Förtroendet för rättsväsendet ökar och är nu det högsta som någonsin har uppmätts. Vi har alltså gjort mer på tre år än Socialdemokraterna mäktade med på åtta år eller över huvud taget ens har kommit i närheten av.

Att lyssna på det här, fru talman, är lite som att höra en pyroman som kommer och klagar på brandkåren och hur den släcker elden. Jag menar att det Socialdemokraterna pratar om här är bondfångeri. Det förstår människor. Man vet att en röst på Socialdemokraterna är en röst på mer kriminalitet. Det är en röst på kaos, mer sexuella övergrepp, svenskfientlighet och olika typer av kriminalitet i vårt samhälle.

Det vi i Tidökonstellationen nu gör är att rensa upp i det träsk som Socialdemokraterna skapade. Det gör vi genom att steg för steg införa tuffare regler och bättre metoder för polisen. I det ingår bland annat att vi kriminaliserar samröre med kriminella gäng och att vi fördubblar straffet för den som begår brott i gängmiljö. Vi utnyttjar polisens möjligheter till avlyssning på ett sätt som Socialdemokraterna aldrig har accepterat tidigare.

Det här är alltså steg mot att slå ut de kriminella gängen. Vi har kommit långt på tre år, och vi kommer att fortsätta det arbetet tills vi är färdiga.

Fru talman! Den här regeringen gör tillsammans med Sverigedemokraterna den största satsningen någonsin på brottsbekämpning i Sverige. Det har kallats ett paradigmskifte, men vad består det i? Jo, kärnan är denna: att det svenska rättsväsendet från och med hösten 2022 har fokuserat framför allt på att stödja, hjälpa och skydda de laglydiga medborgarna i vårt land, vanliga människor och brottsoffer.

Före Tidöavtalet, på Socialdemokraternas tid när den gamla skolan fortfarande rådde, hade det svenska rättsväsendet en osund fixering vid brottslingarna och deras välmående. Deras väl och ve prioriterades, och brottsoffren glömdes bort. Det var en mörk tid. Det var en orättvis tid. Det var en tid när staten hade glömt sitt uppdrag. Det är en tid som vi aldrig mer ska tillbaka till.

Paradigmskiftet innebär att vi lämnar de här mörka åren bakom oss. Det svenska rättsväsendet genomgår en totalrenovering. Men det är inte färdigt än. Våldsnivåerna i vårt samhälle är fortfarande alldeles för höga. Men vårt arbete under de här tre åren har gett bra resultat.

Skjutningarna i gängmiljö är hälften så många i dag som de var när Socialdemokraterna styrde. Det dödliga våldet är det lägsta på tio år. Antalet stölder har minskat med 30 000 sedan förra året. Antalet poliser per capita är det högsta sedan 1980. Och, fru talman, allmänhetens förtroende för rättsväsendet fortsätter att öka och är nu, år 2025, det högsta som någonsin har uppmätts. Och det är väl inget konstigt med det, när det för första gången finns politiker som ger rättsväsendet möjlighet att fokusera på det som människorna förväntar sig att det ska göra.

Vi har tagit bort vansinniga regleringar som har hindrat polisen från att stoppa grov brottslighet. Före Tidöavtalet, på Socialdemokraternas tid, hade polisen ena armen bakbunden när de försökte stoppa organiserade brottslingar – organiserade brottslingar som själva inte skydde några som helst medel. Polisen gjorde ett fantastiskt jobb, men de slog hela tiden ur underläge. Tidöavtalet innebär att vi knyter loss den här armen. Det är därför vi ser resultat.

Vi har kriminaliserat utförsel av stöldgods. Vi har gett polisen möjlighet att utvisa och avvisa utländska kriminella ligor. Det här förhindrar tiotusentals stölder och inbrott varje år. Vi har gett polisen möjlighet att avlyssna kriminella i ett mycket tidigare skede, vilket leder till mängder av gripanden redan i planeringsstadiet. Det förhindrar mord, det förhindrar skottlossningar och det räddar människoliv.

Allt som vi gör på rättsområdet resulterar i att vi har fler kriminella inlåsta än vi någonsin tidigare haft i Sverige. Det fordrar att vi bygger ut kriminalvården rejält. Det behövs fler fängelseplatser, och det kostar väldigt mycket pengar. De pengarna avsätter vi i årets budget och i kommande budgetar, för när man låser in gängkriminella minskar brottsligheten här och nu på gatorna runt om i Sverige. Men det har också en väldigt viktig bieffekt: Det försvårar rekryteringen av unga till gängkriminalitet.

Brottsförebyggande rådet konstaterar att en förutsättning för att barn ska kunna involveras i kriminella gäng är att det finns äldre gängkriminella aktiva i deras bostadsområden. Genom att låsa in de äldre aktiva får vi också en tydlig brottsförebyggande effekt.

En annan sak som försvårar rekryteringen och minskar incitamenten att bli kriminell är den nya förverkandelagen, som innebär att polisen nu kan ta gängkriminellas lyxprylar direkt på plats, i samband med ingripanden men också vid rena rutinkontroller som bilkontroller och annat. Det handlar om klockor, jackor, smycken, bilar och annat som man hittills i år har beslagtagit till ett värde av 75 miljoner kronor. Det här slår direkt mot själva incitamenten att bli kriminell: status och pengar. Det är därför det här är så oerhört effektivt. Det är sådant här man måste göra om man på allvar vill krossa gängkriminaliteten.

Fru talman! Det finns också sådana brottslingar som är alldeles för farliga för att släppas ut, sådana som dödar, våldtar och skadar andra så fort de får chansen när de släpps fria. Därför inför vi också säkerhetsförvaringsstraffet, som innebär att den som domstolen anser är för farlig för att släppas ut helt enkelt får sitta kvar i fängelse.

Det nya rättsväsende som vi bygger är hårt mot de hårda, men det är inte därför att man känner hat mot det som står framför en utan därför att man älskar det som man skyddar. Genom att vi förhindrar brottslighet och låser in brottslingar slipper vanliga människor få sina liv sönderslagna av rån, misshandel och sexuella övergrepp. Tryggheten i samhället, som så länge blev sämre och sämre, får nu en chans att börja öka igen.

Rättsväsendet finns till för de vanliga människorna som lever vanliga liv. Mycket av det våld som sker i vårt samhälle sker inte i gängmiljö utan i nära relationer, inte minst mot kvinnor och barn.

Vi har gjort mer för de här gruppernas trygghet än någon tidigare regering har gjort. Vi skärper straffen rejält, och vi har ändrat lagen så att fler och mer omfattande kontaktförbud kommer att utfärdas därför att alla människor har rätt till trygghet och därför att det nya rättsväsendet står på brottsoffrens sida, inte på brottslingarnas.

Fru talman! Hur ett samhälle hanterar sexuella övergrepp mot barn säger något om det samhällets moral. Det är något som är svårt att ta i, något som är jobbigt och något som under lång tid sopades under mattan. Rättsväsendet fick varken metoder eller resurser för att hantera det.

Det nya rättsväsende som vi bygger får allt det. Vi inför något som innebär att fler och fler pedofiler kommer att upptäckas, gripas och låsas in under lång tid. Vi ger polisen möjlighet till brottsprovokation, för vi kan aldrig acceptera att den som är stark missbrukar sin styrka för att utnyttja den som är svag. Barn har rätt till trygghet i minst lika stor utsträckning som alla andra människor.

Det nya rättsväsendet prioriterar barns och kvinnors rättigheter före hustrumisshandlares, våldtäktsmäns och pedofilers. Tiden när kriminella tilläts hålla hela samhället som gisslan är över. Hus för hus, gata för gata och kvarter för kvarter tar vi tillbaka Sverige. Det nya rättsväsendet ska stoppa brott innan de begås. Det ska lagföra och låsa in dem som begår brott och utvisa dem som inte är medborgare. Det ska ta hand om brottsoffren, ge dem upprättelse och visa att samhället alltid står på de laglydigas sida. Det är dit Sverige ska. Vi är inte framme än, men med den här budgeten tar vi ett stort steg i rätt riktning.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Vår uppfattning är att den svenska valutan har tjänat Sverige väl och att det fortsatt är på det sättet. Vi har stor nytta av att själva kunna fatta penningpolitiska beslut i tider av oro. Just nu befinner sig hela världen i ett säkerhetspolitiskt oroligt läge. Då är det ännu bättre att vi har möjlighet att fatta de besluten själva.

Vi drar lärdomar av det som hände under till exempel finanskrisen. Då var Sverige väl betjänt av att ha en egen valuta. Hade vi inte haft det hade vi drabbats betydligt hårdare, vilket hade skadat svensk tillväxt. Det hade lett till högre arbetslöshet och högre kostnader. Men vi slapp det därför att vi hade en egen valuta. Det ska vi vara glada för.

Det kommer att komma dåliga tider igen. Då kommer vi att vara tacksamma för att vi inte har gått den vägen och gått med i EMU.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det tror jag inte att det skulle vara. Vi kan titta på historien. Eurosamarbetet har fungerat bra i vissa tider och varit gynnsamt för länder som har varit med. Men i andra tider har det varit väldigt problematiskt.

Vi kan titta på till exempel den kris som drabbade Europa, kallad finanskrisen, där olika länder i Europa i praktiken gick bankrutt och andra länder fick betala notan. Då var vi i Sverige glada över att stå utanför, ha en självständig riksbank och ha möjlighet att själva styra vår penningpolitik.

Man kan inte planera för att det ska vara soligt väder jämt. Det kommer det inte att vara. Ibland kommer det att regna. Då kommer vi att vara glada över att vi har vår egen valuta som vi kan falla tillbaka på.

(Applåder)

Herr talman! Det blir viss upprepning här. Skälet till att Kina tar marknadsandelar från Europa är att politiker som Daniel Helldén sätter tvångströja på de europeiska företagen och förhindrar dem att kunna konkurrera med till exempel Kina. Det är grundproblemet.

Om de europeiska företagen hade haft samma förutsättningar som de kinesiska hade den europeiska tillväxten sett bättre ut. Och då hade vår säkerhetspolitiska situation varit bättre, därför att vi hade haft större produktionskapacitet.

Det är i grund och botten ett feltänk att tro att det är politiker som skapar värde. Det är det inte. Det är inte politiker som skapar tillväxt. Det är företag som gör det. Låt företagen fatta sina beslut i fred, och ta bort klåfingrarna från europeisk industri!

(Applåder)

Herr talman! Nej, det tycker jag naturligtvis inte. Men det finns en grundläggande skillnad mellan Sverigedemokraternas och Miljöpartiets samt Centerpartiets syn på detta. Vi tror inte att politiker fattar bättre företagsbeslut än företagen själva gör.

Vi tror inte att företagen fungerar bättre om man tar deras resurser, lägger dem i en hög och låter politiker fördela ut dem. Vi tror inte att företag fungerar bättre om vi säger till dem, från Bryssel, Stockholm eller någon annanstans: ”Så här ska ni bedriva er verksamhet. Det här ska ni satsa på och göra.” Vi tror att företagen själva fattar de besluten bättre. Det är grundpremissen.

Företagen vill växa. Företagen vill producera mer. Låt dem göra det! Ta bort klåfingrarna! Låt företagen själva släppa loss kraften! Det är så vi får tillväxt i Europa.

(Applåder)

Herr talman! Den europeiska tillväxten har varit betydligt sämre än till exempel den amerikanska. Det beror i stor utsträckning på klåfingriga politiker som Rickard Nordin.

Det är precis det här som vi inte behöver om vi ska kunna konkurrera med omvärlden. Vi behöver tvärtom släppa loss kraften i den europeiska industrin. För att de europeiska företagen ska kunna växa, skapa och producera saker behöver vi låta dem fatta beslut baserade på rationell grund, inte på politikers nycker.

Det är kärnan i vår politik. Det är också det som kommer att driva på tillväxt och som kommer att kunna säkerställa europeisk konkurrenskraft framöver.

(Applåder)

Herr talman! Verkligheten är ju precis den omvända. Det Rickard Nordin, Centerpartiet och andra klimatbyråkratiivrare vill göra är att beskatta företagen. Man vill ta företagens resurser, lägga dem i en pott och sedan låta politiker bestämma hur pengarna ska fördelas. Man tror nämligen att man vet bättre. Man tror att det är politiken som ska styra – att det är politiska pekpinnar, centralstyrning och olika typer av pålagor som på något sätt ska driva oss i rätt riktning.

Det är helt fel. Företagen vet vad de behöver för att växa. De vet vad de behöver för att kunna konkurrera med omvärlden. Låt därför företagen fatta besluten själva! Släpp loss den europeiska företagsamheten och stoppa den politiska klåfingrigheten när det gäller europeisk industri!

(Applåder)