Staffan Eklöf

Fru talman! Först vill jag säga något om invasiva arter. Efter att vi lät Naturvårdsverket prioritera själva har vi öronmärkt resurserna. Det lärde vi oss av det som hände. Sverigedemokraterna vill ha mer medel till bekämpning av invasiva arter.

När det gäller frågan om urskog finns det extremt lite sådan, enligt begreppets ursprungliga mening, och det mesta är skyddat. Det kan möjligen finnas en del urskog kvar i fjällmiljö, alltså fjällnära skog. Å andra sidan är urskog den allra mest skyddade naturtypen, och de arter som lever i dessa skogar har det största skyddet i svensk natur. Det är snarare så att södra Sverige behöver mer skyddad areal än just det fjällnära området.

Det gäller att använda medlen på ett hushållande och klokt sätt, eftersom vi har begränsade medel. Det kostar mycket, och man begränsar näringarna och andra människors möjligheter att verka och leva i olika delar av Sverige.

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågorna, som jag uppfattade som ärligt menade.

Först måste jag faktiskt hålla med – varför diskuterar vi det här med invasiva arter och den här nollningen? Det hände ju för flera år sedan. Men visst, vi kan diskutera det, för det var ett problem. Och det är ett problem när det blir hattigt; det håller jag helt med om.

Att det inte blev några pengar för just landlevande invasiva arter det året för länge sedan hade att göra med att Naturvårdsverket själva fick prioritera pengarna. De fick en nedskärning och skulle prioritera, och då skar de ned arbetet på invasiva arter. Det var en felprioritering, anser jag. Miljöpartiet brukar tycka att Naturvårdsverket har rätt. Kanske tycker man inte det i det här fallet; det vore faktiskt rätt bra.

Det här med invasiva arter är ett väldigt viktigt område, men det har varit senfärdigt hanterat av alla partier.

Jag minns mandatperioden 2014–2018, då jag var verksam på kommunal nivå. Då tog vi upp invasiva arter. Första gången blev vi kallade rasister för att vi tog upp det ärendet och det ämnet, vilket var helt absurt och befängt.

Inför den andra gången vi skulle ta upp detta hade jag förberett mig och skulle debattera med Miljöpartiet på lokal nivå. Jag hade gjort samma övning som Stina Larsson tidigare sa att hon hade gjort inför den här debatten. Jag hade tittat i Miljöpartiets program och letat efter orden invasiva arter. Det fanns inte med 2014 – även Miljöpartiet var alltså väldigt sena på bollen.

Nu gäller det att vi i stället för att tjabbla med varandra samarbetar och ser till att det blir ordentliga resurser för att bekämpa invasiva arter.

Det är häpnadsväckande att Miljöpartiet röstade nej när det gäller almsjukan.

Fru talman! Då undrar jag: Centerns satsningar på klimatet, hur stor påverkan har de på det globala klimatet? Ingen, 0,0.

Gör vi satsningar? Bryr vi oss? Ja, givetvis. Vi har ju bara med projektet i betänkandet som jag har här räddat runt 50 arter. Det är inte lite jämfört med hur många arter som har dött ut sedan 1800 blankt: 200 stycken. Hade vi inte gjort det här hade det blivit 250 stycken. Det är resultat. Det är att bry sig om. Det är också att bry sig om skogsbruket, för vi har räddat två, nej, tre trädarter för framtiden med det här projektet. Det är både lundalmen och skogsalmen men också asken, för asken finns också med i det här räddningspaketet.

Jag tog i anförandet upp flera exempel på effektiv miljöpolitik. Ett av dem kan jag ta upp igen här: restaurering av betesmarker och slåttermarker. När man gör det på ett sådant sätt att lantbrukaren tjänar på det och kan öka sitt bete och sin djurproduktion slår man två flugor i en smäll. Det har vi också gjort.

Vi driver på för att det ska bli frivilligt för skogsägaren att återplantera skog i närheten av jordbruksmark, vilket skulle göra att man får ett mjukt bryn som är väldigt effektivt för att producera biologisk mångfald. Det skulle också producera viltbete och kanske minska viltbetesskadorna i skogen, plus att biotopen helt naturligt kommer att ha en utsträckning i rummet som erbjuder en väldigt god spridningsväg för biologisk mångfald i landskapet – med flera fördelar som jag inte hinner med nu.

Fru talman! Svaret är ja. Men jag ska utveckla det lite grann: Ja, vi bryr oss om biologisk mångfald och alla arter.

Men om man ska höra någonting måste man lyssna. Jag tror att det är det som brister hos Centerpartiet. Man har inte lyssnat ordentligt på oss sverigedemokrater, inte ens på anförandet jag höll nu.

Det gick ut på att man mycket väl kan ha lägre budgetar men få mer resultat om man inte gör stora penseldrag, satsar enorma pengar och gör stora reservatsavsättningar som kostar enorma pengar – till exempel naturrestaureringsförordningens avsättningar, som beräknas kosta 175 miljarder kronor. Om man inte gör sådana tokiga grejer har man pengar över till att göra effektiva, riktade grejer.

Vi är resultatinriktade, och vi har den klart bästa miljöpolitiken av alla partier.

Fru talman! Det är lite märkligt med de här överorden. Socialdemokraterna lägger bara lite mer pengar på invasiva arter och skötsel av natur – väldigt lite. Det handlar om enstaka procentenheter.

Dessutom är det låtsaspengar. Socialdemokraterna säger sig vilja ha kvar ett bistånd på 1 procent men lägger i sin budget inte mer än att det kanske når upp till 0,75 procent – något i den stilen i alla fall. Om vi inte hade vunnit valet utan Socialdemokraterna hade fått fortsätta styra hade det legat på 1 procent. Då hade de här pengarna inte alls funnits i Socialdemokraternas budget. Man låtsas en sak, och så har man en budget för något annat. Det är verkligen ett spel för gallerierna.

Trots detta lyckas man inte finansiera sina förslag i den här budgeten. När det gäller att ta bort karensdagarna vill man lägga hela den summan på näringslivet; det kan vara upp till 40 miljarder per år. Trots att man gör på detta ohederliga sätt har man inte mer än några spottstyver över att lägga ytterligare på det här området. Det är faktiskt häpnadsväckande.

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna!

Anslaget för skötsel av natur, 1:3, ligger på 1,8 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Det är 62 procent mer än Socialdemokraterna och de rödgröna lade så sent som 2020. Även om det säkert finns överbud från den rödgröna sidan i dag, jämfört med dessa 1,8 miljarder, är det alltså jättemycket pengar. Till detta kommer särskilda satsningar på vandringsleder, både i år och i fjol.

När det gäller den andra frågan, om invasiva arter, ser det inte heller ut som Socialdemokraterna beskriver det. Vi har i årets budget satsningar både på landlevande arter – visserligen bara 5 miljoner, men nästa år blir det 30 miljoner – och på vattenlevande arter, där lägger vi 20 extra miljoner i år; det kommer att bli 30 miljoner så småningom. Vi har också sedan tidigare en vårändringsbudget med en liten satsning på bekämpning av stenmård.

Sedan har vi den stora satsningen mot invasiva arter i skogen, som Socialdemokraterna inte tar upp. Det handlar om att bekämpa almsjukan, som sprider sig och orsakar de kanske största problemen av alla invasiva arter i vårt land. Där har vi ett program på gång och håller på att lösa problemet. Socialdemokraterna röstade nej till det förslaget, och jag undrar varför. Jag tror att Malin Larsson kanske kan svara på det. Jag tror nämligen att det var Malin Larsson som med emfas motarbetade förslaget om att satsa på bekämpning av almsjukan under förra mandatperioden. Varför är Socialdemokraterna emot att bekämpa almsjukan genom att öka resistensen hos almarna?

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Den här debatten är tudelad. Vi debatterar dels förändrade regler för invasiva främmande arter, det vill säga arter som inte naturligt har funnits i Sverige och som skapar stora problem för biologisk mångfald, dels naturvården i vidare mening. De som bara är intresserade av det senare får tya sig en stund, för jag börjar med de invasiva arterna.

Vi sverigedemokrater ställer oss bakom de regelskärpningar som föreslås i regeringens proposition och i utskottsbetänkandet. Det föreslås att det ska bli straffbart att föra in en invasiv främmande art i Sverige. Det är viktigt med tanke på de stora skador som invasiva arter kan orsaka för miljön, jordbruket, vattenbruket, skogsbruket och enskilda medborgare. Straffskalan föreslås vara från böter till två års fängelse. Vi anser att det är väl avvägt eftersom det är i nivå med straffen för liknande redan straffbelagda förseelser.

Vidare föreslås en anmälningsskyldighet om man för in en invasiv främmande art från ett annat EU-land till Sverige. Det föreslås också att Tullverket ska få befogenhet att kontrollera införsel av främmande arter vid inre gräns och vid behov omhänderta sådana arter. Det är också lämpligt för att få regelverket att fungera.

Fru talman! Låt mig gå över till den andra delen av mitt anförande, som handlar om naturvård i bredare mening.

Vi arbetar alla med miljöpolitik för att vi tycker att det är viktigt. Tyvärr driver det politiska spelet på för en polarisering, vilket gör att vi allt som oftast hukar i var sin skyttegrav. Vad vi behöver mest i nuläget är en nyfiken och påläst diskussion utifrån våra olika perspektiv.

Vi sverigedemokrater har en ny syn på miljöpolitiken, där miljöeffektivitet är helt centralt. Vad menar vi med miljöeffektivitet?

För det första: Vi siktar på mest miljönytta per krona. Vi letar efter billiga lösningar, och om man kan åstadkomma samma miljöresultat med två åtgärder väljer vi den billigare av dem. Det är viktigt att hantera folkets pengar ansvarsfullt. Sverige kan i framtiden få sämre ekonomiska förutsättningar, och då kommer miljövårdande insatser som kostar mycket pengar inte att kunna bibehållas.

För det andra: Miljöeffektivitet innebär för oss att åtgärder inte ska orsaka stora inskränkningar av näringar eller förutsättningar för människor att verka i olika delar av landet, så kallade målkonflikter. För varje åtgärd man överväger måste man försöka analysera vilka negativa effekter den får direkt och indirekt och välja åtgärder med så små negativa effekter på näringar och människor som möjligt.

Om man kan möjliggöra samtidigt brukande av artskydd är mycket vunnet. Ett exempel på det är vardagshänsyn vid skogsbruk. Ett annat är att slopa återbeskogningskravet närmast jordbruksmark för att möjliggöra mjuka skogsbryn som kan gynna biologisk mångfald på ett effektivt sätt med en mycket liten inskränkning av brukandet. Detta kan göras frivilligt och ändå ge en positiv effekt för miljön.

För det tredje: Miljö, näringar och människors liv är sammanflätade. Det är därför det finns målkonflikter över huvud taget. Men det finns även möjligheter till positiva synergieffekter på grund av det. Vi letar därför efter positiva synergieffekter mellan miljönytta, näringar och människor. Om miljöåtgärden samtidigt gynnar näringen kan det generera resurser.

Ett exempel är våra tillskott till restaurering av betes- och slåttermarker. Rätt utformat är det bra för lantbrukets ekonomi samtidigt som det gynnar biologisk mångfald. Om miljöåtgärden också gynnar människor kan samma krona uppfylla flera syften samtidigt.

För det fjärde: Åtgärder ska ha effekt. Om de inte har det är det symbolpolitik, och symbolpolitik platsar inte i en effektiv miljöpolitik. Tänk tanken fullt ut: Om en åtgärd inte har en direkt effekt utan är beroende av en indirekt effekt behöver man analysera om åtgärden verkligen leder vidare till den indirekta effekten eller inte. När Sverige exempelvis går före och minskar utsläpp måste man ställa sig frågan om det verkligen leder till att andra minskar sina utsläpp eller inte.

För det femte: Man måste tillskapa alternativ. Ett ökat handlingsutrymme är alltid bra. Utvecklingen av teknik och metoder är en naturlig del i den strävan, men man måste också möjliggöra användningen av den nyutvecklade tekniken och de nya metoderna. Man får inte vara inte överdrivet försiktig. Inaktivitet kan vara mer destruktivt än aktivitet.

Genetisk modifiering kan till exempel komma att lösa problem i naturvården som är till synes olösliga i dag. Sverigedemokraterna vill skapa ett centrum för växtförädling i miljösyfte, det vill säga förädlings- och avelsarbete med målet att lösa miljöproblem.

För det sjätte: Det är ofta effektivt att ta fram konkreta, riktade åtgärder för att lösa nyckelproblem. Låt mig återkomma till det lite senare.

Fru talman! Låt oss ta en stund och reflektera över vad som händer om svenska partier fortsätter att strunta i miljöeffektivitet. Jag tror att det blir större effekter på människors liv. Tillväxten minskar, man uppnår mindre med åtgärderna och miljöengagemanget eroderar. Vi får en miljökollaps vid nästa djupa ekonomiska kris.

Vi känner alla till Draghirapporten. Tillväxten i EU måste öka. Om vi inte har god tillväxt kan vi inte bibehålla vår position som en nation i framkant och inte heller skapa produkter som är konkurrenskraftiga. Vi har heller inte de marginaler som krävs för att stå emot yttre hot, vare sig de är militära eller geopolitiska. Då måste vi böja oss för andra länders krav. Detta kan leda till än större problem för vår ekonomiska tillväxt genom tullar, förlorade marknadsandelar och hela industrisektorer som går i konkurs. Vi borrar oss därmed djupare ned i den negativa spiralen.

Nästan alla är därför överens om att EU:s tillväxt måste öka. Låg ekonomisk tillväxt är det största hotet mot miljön. De flesta miljöåtgärder kostar nämligen pengar, och har vi inte gjort hemläxan att effektivisera miljöpolitiken kostar åtgärderna dessutom ännu mer pengar och hämmar tillväxten. Det är ett skräckscenario för både ekonomen och biologen. Samtidigt finns även det positiva sambandet. Ju bättre tillväxt vi skapar, desto fler miljöåtgärder har vi råd med.

Fru talman! Man kan fråga sig om vi kan minska tillväxten i de verksamheter vi har i dag och lita till att framtida tillväxt är knuten till de miljötekniker som vi utvecklar. Det finns en förhärskande dogm i sammanhanget: Hårda utsläppskrav leder till både minskade utsläpp och en konkurrenskraftig ekonomi. Kanske är det så. Kanske är det inte så. Kanske är det så för vissa företag och inte för andra, vilket kommer att ändra företagsstrukturen.

Som alltid är det viktigt att inte slå fast det man bara anar. Utsläppsrestriktioner kan driva fram ny teknik och ökad konkurrenskraft, men det är inte säkert. Satsningar kan skapa en fungerande cirkulär ekonomi som genererar resurser, men det är inte säkert. Döda dogmerna, säger jag. Var nyfiken, ifrågasättande och ödmjuk! Var beredd att ändra riktning! Lägg inte alla ägg i samma korg! Låt våra existerande verksamheter fortsätta fungera, och sätt inte krokben för dem!

Fru talman! När det gäller åtgärder för miljön finns en övertro på de stora lösningarna. Det är lockande att tro att stora problem kräver stora lösningar, men min erfarenhet är att det finns mycket effektivitet att vinna på att lägga lösningarna så nära problemet som möjligt, särskilt i situationer där det nästan är omöjligt att påverka det stora problemet. Man måste förstå problemet i detalj och åtgärda det som felar. Det finns alltid mer än ett sätt att lösa problem om man undersöker problemets detaljer.

Det finns många solskensexempel på det. Jägareförbundet har mer eller mindre räddat fjällgåsen genom att tänka kreativt. Det uppstod problem med fjällgåsens flyttningsvägar. Då lade man fjällgåsägg i reden hos andra gäss, som hade en annan flyttningsväg. Därigenom fick man fjällgässen att ändra sin flyttningsväg och kunde på så vis rädda fjällgässen.

I det senaste numret av WWF:s tidning finns flera solskensexempel. Det handlar till exempel om grönfläckig padda och inte minst om fjällräv, som nu har tiofaldigat sina populationer och därmed förmodligen kommer att räddas, tack vare stödutfodring och bekämpning av rödräv. Det är ett gott exempel på hur man kan bedriva viktig naturvård med bössan.

Fokusgruppen för Jägareförbundet och forskning om mårdhund är ett annat sådant perfekt exempel, där man med nya metoder har löst ett stort problem.

Naturligtvis är också almsjukan ett solskensexempel. En invasiv, främmande art – en skadegörare i form av en svamp – långt bortifrån gör att våra inhemska almarter hotas av utrotning. Men tack vare Sverigedemokraterna har arbetet med en lösning påbörjats. Det handlar om att ge resistens mot almsjukan och därmed rädda lundalmen, skogsalmen och ett femtiotal arter knutna till dem.

I detta sammanhang är det intressant att forskarna bakom Living Planet Index, ett index knutet till konventionen om biologisk mångfald, säger att deras nya dataanalys ändrar synen på hur hotade världens djurpopulationer är och leder till att man behöver ändra åtgärdsstrategierna. De förordar prioriteringar och riktade insatser för att öka effektiviteten i bevarandearbetet. De låter som sverigedemokrater, kan jag tycka. Bakgrunden är att den breda trend när det gäller minskande djurpopulationer som de tidigare publicerat ser annorlunda ut vid en andra studie, där de ökat upplösningen. De drog slutsatsen att endast 3 procent av djurpopulationerna minskar, och det finns stor regional variation.

Man måste alltså reformera miljöpolitiken för att lyckas och för att skapa så lite målkonfliktssmärta som möjligt. Det är bara om man tror att det inte kostar något för andra människor som man kan tillåta sig att välja breda, ineffektiva lösningar.

Vi har alla ett ansvar. Företagarens ansvar ser ut på ett sätt och medborgarens ser ut på ett annat sätt. Det ansvar vi politiker har är att förvalta folkets pengar väl och att välja effektiva metoder som leder till resultat och till minsta möjliga negativa effekter, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Miljöpolitiken måste alltså förnyas. Det kan ske om vi kryper upp ur våra skyttegravar.

Miljöeffektivitet är centralt i Sverigedemokraternas miljöpolitik. Det handlar om att leta efter billiga lösningar och lösningar som får så få negativa konsekvenser som möjligt för näringar och människor. Det handlar också om att väga värden mot varandra och våga inse att det ibland betyder att man inte når hela vägen fram, om alternativet är stora effekter på näringar och människor. Det handlar också om att lära sig förstå miljöproblemen och leta efter konkreta, riktade åtgärder som löser ett nyckelproblem.

(Applåder)

Fru talman! På vår sida tänker vi att politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar för de företagare som skapar värde. Här gäller det att jobba på många bitar, vilket vi har gjort. Kostnadsläget har sänkts. Man kan arbeta med strategiska stöd. Man bör arbeta långsiktigt och skapa förutsättningar för teknikutveckling och teknikspridning, inte minst sortutveckling. Allt detta har vi förbättrat under vår regeringstid. Att förbättra de lite mjukare, sociala bitarna är också viktigt på lång sikt för rekrytering och för att det ska vara hållbart.

Ledamoten nämnde Norrlandsstödet. Jag kan påminna om att regeringen har lagt 120 miljoner kronor extra på det för att förbättra situationen i Norrland. Det är ett ganska stort tillskott.

Vi har ett stort batteri av åtgärder på gång, dels i regeringen, dels inom Sverigedemokraterna. Vi skissar på och utformar konkreta lösningar på de problem som fortfarande finns kvar.

(Applåder)

Fru talman! Tack för frågan, Malin Larsson! Jag misstänker dock att den hittats på före mitt anförande, eftersom hon påstår att ingenting har hänt trots att jag nu har beskrivit att vi har vidtagit 32 åtgärder i bara de två senaste budgetarna för de areella näringarnas lönsamhet. Det rimmar inte riktigt.

Det är svåra tider för lantbruket på många sätt. Det har många orsaker. Ökade kostnader för insatsmedel är en välkänd sådan. Gödselmedel har blivit väldigt dyrt.

Mängder av regler och pålagor, som ofta har sitt ursprung i EU och ofta är påhejade av den rödgröna sidan, ställer systematiskt till hinder. Det gör att situationen för lantbrukare har varit svår och att lönsamheten har varit låg under mycket lång tid. Bristen på nötkött beror just på att det tidigare har varit alltför olönsamt att bedriva mjölkproduktion. Det har lett till bristen på kalvar.

Jag tycker ändå att vi ser lite ljusningar i siffrorna. Vi har lagt fram och gjort verklighet av många förslag. De får effekt undan för undan. Nu kommer förmodligen också ett dikostöd, som träffar exakt den fråga som Malin Larsson tar upp.

Problemet när det gäller kalvar är att en ko normalt får en kalv. Andra djur kan kanske få många fler barn. Därför blir det lätt fördröjningar i nötköttsbranschen. Om man har en dålig situation under lång tid tar det också lång tid att vända den.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Nu är det dags för den årliga jordbruksdebatten.

I budgetdebatten den 11 december räknade jag upp allt som Sverigedemokraterna och regeringen hade gjort för de areella näringarna i de två senaste budgetarna. Det blev 32 punkter, och sedan har vi förstås gjort mycket mer utanför budgetsammanhang. På så sätt kunde väljarna värdera en del av våra insatser under den gångna mandatperioden. Den som inte har sett anförandet kan söka upp det på riksdagens hemsida under rubriken ”Webb-tv”.

Nu tänkte jag fokusera på vad vi siktar på framöver på jordbrukets område. Först vill jag säga något om regeringens arbete i närtid.

Förhandlingarna om de gemensamma jordbruksreglerna inom EU pågår, och regeringen arbetar för lönsamhet, konkurrenskraft och förenkling. Det är också viktigt med flexibilitet och att det ges utrymme för Sverige som medlemsstat att anpassa bestämmelser till de förhållanden som råder i olika delar av Sverige. Regeringen vill att detaljregler begränsas till bara det som verkligen är nödvändigt. Robust produktion och beredskap för kris och krig är en annan prioritering. Detta är i korthet regeringens hållning.

Förhandlingarna om jordbrukspolitiken i EU är så tydligt annorlunda för oss sverigedemokrater under denna mandatperiod när Tidöregeringen styr jämfört med hur det var under förra mandatperioden. Under förra mandatperioden hade vi många synpunkter på regeringens positioner. Nu har vi få. Regeringen tänker likadant som vi.

I sammanhanget vill jag gärna lyfta fram att Sverigedemokraterna i förhandlingarna om de gemensamma jordbruksreglerna driver ett förslag om att det första fel en lantbrukare gör mot stödbestämmelserna inte ska ge någon sanktion. Det ska alltså inte bli något avdrag på stödet – en gång ska vara ingen gång. Varför gör vi då detta? Jo, många lantbrukare upplever en oro för att missa något av alla de detaljåtaganden som krävs för att få EU-stöd och att det ska upptäckas vid en tillsyn. Det skapar en stress som är så stark för vissa lantbrukare att de väljer att inte lämna över gården till sina barn. Så kan vi inte ha det – eller hur, Tidökamrater?

Annars är regeringen på gång med bland annat följande i närtid:

införande av ett vallstöd, alltså ett nytt stöd som främjar djurhållning, kolinlagring och friska vattendrag

förstärkning av investeringsstödet för konkurrenskraft

förstärkning av startstödet för de unga som vill påbörja sin bana som lantbrukare.

Dessa tre ändringar har man redan gjort ansökan om hos EU-kommissionen, och man väntar på besked.

Man utreder också införandet av ett dikostöd. Det skulle kunna leda till att antalet kalvar ökar. Nötköttsproduktionen begränsas i dag av att det finns för få kalvar. Förslag om ett sådant stöd kommer att lämnas av Jordbruksverket den 1 mars.

Det pågår också ett arbete som jag hoppas så småningom ska resultera i en utvidgning av villkorad läkemedelsanvändning, det så kallade Vila. Då behöver lantbrukare inte tillkalla veterinär för vissa sjukdomstillstånd utan kan i stället själva behandla djuret. Det skulle minska veterinärbristen samt förbättra ekonomin och djurskyddet, eftersom djuret får behandling snabbare.

Det var lite av allt som är på gång hos regeringen.

Jag vill avsluta med Sverigedemokraternas tankar om den nära framtiden. Sverige har mycket goda förutsättningar att producera mycket mer livsmedel. Det skulle leda till fler jobb, en levande landsbygd och klimatnytta, och det skulle framför allt höja vår beredskap.

För att inte bara bibehålla svensk produktion utan faktiskt öka den vill vi se ett antal stora satsningar på lantbruket som kan göra skillnad på riktigt. Vi sverigedemokrater har gett oss i kast med att hitta lösningar på bland annat följande problem.

Frågan om betesersättning har SD drivit i många år, redan innan jag kom in i rikspolitiken 2018. Det är därför väldigt glädjande att det nu har blivit tillåtet av EU och har införts i Sverige. Men jag kan tycka att det är lite jobbigt att vi måste gå till EU med mössan i hand och fråga om lov.

Överenskommelsen kom snabbt och överraskande, och ganska sent i budgetperioden. Vi hade dock tänkt oss en lite större uppgörelse, där det även skulle finnas lättnader i beteskravet för de besättningar som har god djurvälfärd men särskilda svårigheter att leva upp till dagens beteskrav. Därför fortsätter vi att arbeta för lättnader för dessa gårdar.

Målsättningen med det lite mer långsiktiga arbetet är att svenska animalieproducenter inte ska ha en sämre ekonomisk konkurrenssituation än producenter i andra EU-länder har. Den målsättningen gäller alla djurslag och alla särkrav för djurvälfärdens skull.

I dag är det dyrt att anställa i Sverige. Vi vill att det ska bli billigare att anställa inom primärproduktionen, och vi sonderar vad som är möjligt för stunden.

EU:s utsläppshandelssystem ETS 2 kan i Sverige komma att leda till krav på lantbruket och högre drivmedelspriser. Vi vill bibehålla så låga drivmedelspriser som möjligt och se till att lantbruket kompenseras fullt ut för kraven som följer av ETS 2. Det senare är ett löfte som vi har fått.

I Norrland har man sämre förutsättningar för livsmedelsproduktion i dag än man hade i går. Därför har den produktionen minskat. Norrland fick i höstbudgeten ett tillskott på 120 miljoner kronor i ett par år. Men vi vill se till att Norrland får bättre förutsättningar permanent. Det kan egentligen sägas vara för att överbrygga en svår period tills förutsättningarna ändras, tack vare klimatförändringarna som gör livsmedelsproduktionen i Norrland både lättare och viktigare för Sverige.

På små djurgårdar kan det vara mycket svårt för lantbrukarna att vara lediga över huvud taget. Vi jobbar vidare på en statligt subventionerad avbytartjänst, som ska erbjuda ett andningshål för djurhållare och avlastning vid kris. Även lantbrukare måste få en minsta social säkerhet, en trygghet, även under år då kalkylerna inte går ihop. Kanske är det allra viktigast just då. Och nog är det troligare att man som ung bestämmer sig för att viga sitt liv åt lantbruket om man vet att det finns ett trygghetssystem.

Sverige har ingen egen konstgödselproduktion, i alla fall inte i kommersiell skala. Vi vill underlätta för inhemska alternativ mer än vad som görs i dag.

Det är mycket bra att vi i dag har ett kunskapsnav för djurhållning, digitalisering och företagande. Det är något som SD har önskat länge. Det underlättar för spridningen av forskningens nya kunskaper till de praktiska användarna och för att informationen från de praktiska användarna når forskarna om vilka frågor som är viktiga för näringen och vilka svar som behövs. Vi arbetar för att den sista pusselbiten, ett kunskapsnav för växtodling, ska komma på plats.

Det kan vara svårt för lantbrukare att få låna till nödvändiga investeringar till goda villkor. Det vill vi också försöka förbättra.

Veterinärtäckningen måste säkerställas, och distriktsveterinärerna bör kunna användas mer i beredskapsarbetet.

Små slakterier och vilthanteringsanläggningar kan också behöva uppmärksamhet och stöd.

Vi arbetar med skarpa förslag för att försöka lösa de här problemen och fler därtill. Detta kan lösas under två förutsättningar:

att den konservativa sidan vinner valet

att Sverigedemokraterna tar plats i regeringen.

Om den rödgröna sidan vinner kommer huvudfokus att ligga på andra saker, och långtgående, för att inte säga orealistiska, krav från EU kommer att välkomnas i stället för att bromsas. Det får inte ske. Det hänger på dig som väljare att se till att det inte blir så.

Fru talman! Veterinär i beredskap är viktigt. Därför lade vi 30 miljoner kronor på det i budgeten för i år, 2026 och 2027. Det finns indikationer på att veterinärbristen kan minska. Vi arbetar med budgeten för 2027, och den frågan är uppe där. Men då tänker vi oss kanske ett större belopp till distriktsveterinärerna. Vi tror inte på tvång. Vi tror inte att man ska tvinga veterinärer till jourtjänstgöring. Vi tror att man ska ge medel och belöna dem som vill göra jourtjänst. Det kan gå via distriktsveterinärerna. När vi ger distriktsveterinärerna pengar kanske vi ska öka summan och rätta till en del arbetsmiljöproblem som finns i organisationen. Det pågår arbete kring detta.

Malin Larsson talade om att ta tillbaka kontrollen över marknaden. Jag får lite rysningar. Det låter lite väl socialistiskt. Vi tror inte på att gå in och ändra på den marknad som i stort sett fungerar, utan vi ska påverka med olika mindre signaler.

Det som kan hända om man börjar med en planekonomisk modell är att veterinärbristen ökar. Sedan kan det komma andra betydligt mer negativa effekter av en sådan styrning. Vi kör med mjuka metoder. Vi tror att det kommer att vara tillräckligt. Mycket pekar åt det hållet, men det kommer att ta lite tid.

Fru talman! Tack till Malin Larsson för frågan!

Mycket har gjorts kring veterinärutbildningen och att få fler platser där. Satsningar har också gjorts på veterinär fältverksamhet och jourverksamhet. Det var 30 miljoner kronor i år, och det budgeterades i förra budgeten. Vi vill ha 30 miljoner även 2026 och 2027.

Malin Larsson ställde en viktig fråga. Djurskyddet ska fungera – men även rättssäkerheten, och det är en balans vi måste säkerställa. Vi jobbar på båda sidorna.

Malin Larsson fokuserade i slutet av sitt anförande på konkurrenssituationen och de ökande priserna. Där finns en hel del att göra. Bland annat tror vi att transparens i prissättningen är ett bra första steg. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har nästan samarbetat och fått igenom ett tillkännagivande. Det är en granskning på gång. Jag vet inte hur förslaget ser ut, så jag kan inte kommentera det, men det kommer någonting i vår.

Jag vet inte om Malin Larsson har sagt något om den ganska tuffa prisstyrning som förekommit, men den har vi sagt nej till. Vi tror att sådant kan få andra negativa effekter. Men att se till att priserna blir transparenta och att det finns tillräckligt med veterinärer är två väldigt bra åtgärder.

Vi vet att det pågår ett arbete för att minska överbehandlingen av smådjur som finns i dag. Det kommer sannolikt att leda till minskad veterinärbrist och kanske även lägre priser, i synnerhet om transparens finns.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är alltså en budgetdebatt om utgiftsområde 23, areella näringar.

Produktionen av livsmedel och biomaterial i Sverige är mycket viktig, inte minst för vår beredskap att möta kris och ytterst krig. Livsmedelsproduktionen måste öka. Samtidigt har jordbruket, skogsnäringen, fisket och andra areella näringar drabbats av svårigheter. Svårigheterna ser olika ut och påverkas många gånger av faktorer utanför Sveriges gränser. Den av regeringen föreslagna budgeten inom utgiftsområde 23 avspeglar just det. Den är mångfasetterad och har många olika satsningar.

Som jag har sagt så många gånger är god lönsamhet och stora frihetsgrader det viktigaste för att jordbruket och andra näringar ska klara av olika problem och även nya, uppkommande problem. Med god lönsamhet kan marginaler skapas, vilket ger aktörerna helt andra alternativ och möjligheter. Stora frihetsgrader gör att olika gårdar kan lösa problemen på olika sätt som passar deras förutsättningar. Det är två av ledstjärnorna för vårt arbete: bättre lönsamhet och större frihetsgrader.

Regelförenklingar är givetvis centrala för stora frihetsgrader, men det är även viktigt att staten möjliggör olika åtgärder och verktyg och löser vissa problem som ett enskilt företag eller en lantbrukare inte själv kan lösa. Teknik- och kunskapsutveckling samt spridning av denna är den tredje ledstjärnan.

I den budget för 2026 som vi ska besluta om senare i dag finns följande satsningar med stor relevans för området areella näringar:

fortsatt skattenedsättning på jordbruksdiesel och detsamma till skogen och vattenbruket

fortsatt låg reduktionsplikt

sänkt matmoms

sänkt arbetsgivaravgift för unga

betesersättning för mjölkkor på bete

ökat stöd till jordbruket i norra Sverige

lantbruksråd på exportmarknaderna

främjande av kustnära fiske och vattenbruk

utbildning vid SLU anpassad till den gröna sektorn med bland annat livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning

förstärkt växtförädling vid SLU Grogrund

särskild satsning på växtproteiner för svensk primärproduktion

ökat smittskyddsarbete med ökad övervakning av virus- och bakterievektorer

effektivare och mer likvärdig livsmedelskontroll

rådgivning till skogsägare avseende ökat kolupptag och biologisk mångfald

uppbyggnad av beredskapslager i livsmedelskedjan

sänkt elskatt

medel för minskning av vargstammen.

Det här ska gärna ses i kombination med fjolårets satsningar och åtgärder; då får man en bättre helhetssyn. Ett år är ändå bara ett år. Därför vill jag snabbt nämna fjolårets budgetsatsningar som löper vidare även i år:

valutauppjustering av jordbruksstödet

räddning av SLU:s djursjukhus

livsmedelsstrategi med dess olika delar

investeringsstöd för konkurrenskraft

fortsatt och ökat högre stöd för restaurering av betesmark

förstärkning av den veterinära fältverksamheten och dess jourverksamhet

Kväveklivet för minskade utsläpp av klimatgaser och växtnäringsämnen

upprättandet av ett skogsskadescreeningcenter för framtida friskt skogsodlingsmaterial

räddning av alm och ask som trädslag i våra svenska och europeiska skogar

tillskott till Skogsstyrelsen för rättstillämpning

stora tillskott till myndigheter för stärkt beredskap för livsmedels- och vattenförsörjning

förstärkning av bekämpningen av växtskadegörare i jord, trädgård och skog

valutauppjustering av stöd till vattenbruket

förstärkning av gödselgasproduktionen och vattenhanteringen inom LOVA

liten sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag inom det så kallade växa-stödet.

Det bör också nämnas att vår regering har lagt den största infrastrukturbudgeten och forskningsbudgeten någonsin. Regeringen har även gjort en stor skattesänkning på inkomst samt pressat ned inflation och ränta. Det är inte alls oväsentligt för de areella näringarna, tvärtom. Allt detta löser problem och skapar möjligheter. Men i slutändan är det företagen som löser problemen och skapar resultatet. Vi ger förutsättningarna. Det får vi aldrig glömma.

Som alla märker åtgärdar eller förstärker vi många olika delar som begränsar de areella näringarna. I branscher med så olika och skiftande förutsättningar menar jag att det är så en politik bör se ut som ska få de areella näringarna att lämna en negativ spiral och komma in i en positiv spiral.

I dag debatterar vi budget, som sagt. Många andra delar ska förstås också till, inte minst knutet till regler – både svenska regler och EU-regler. Men det får vi tala om och debattera en annan gång.

Är då de punkter i budgetpropositionen som jag räknade upp tillräckliga? Nej, det är de naturligtvis inte. Mer ska göras. Det finns fler begränsningar att åtgärda. Vi planerar redan för många andra budgetsatsningar för 2027. Det är kanske ett tips till väljarna i höstens val.

Även om Tidökonstruktionen har varit en succé blir budgetarbetet effektivare med en vanlig statsrådsberedning för förhandling av bland annat budget. Därför är det viktigt även för de areella näringarna att Sverigedemokraterna får sitta i regeringen efter valet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Fru talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Ibland känner jag att svenska medborgare blir statister när politiken anger och driver sina ambitioner. Förra mandatperioden kände jag det ofta, till exempel när svenska vattenkraftverk och andra fördämningar var föremål för omprövningar för miljöns skull.

Processen riskerade att resultera i massutrivningar av dammar, avsevärt bortfall av kraft och reglerkraft, förstörda kulturvärden, minskade fastighetsvärden och minskad trivsel. Prövningen var ensidig, och den lokala förankringen fungerade inte.

På grund av dessa brister pausades omprövningen, och lagstiftningen ändrades. Vissa kritiker säger att den nya lagstiftningen och prövningen inte når ända fram. Frågan blir då: Kommer det, vid den nya omprövningen av vattenkraften, att bli möjligt att ta hänsyn till beredskap, kulturarv och trivsel? Kommer lokalbefolkningens röster att spela någon roll? Alltså: Kommer det att bli någon riktig skillnad?

Fru talman! Den första talaren i dag började med att understryka att omvärldsläget kanske kräver att det framgångsrika nordiska samarbetet utsträcker sig till en lite större krets, bland annat runt Östersjön. Som näst sista talare knyter jag an till det.

I egenskap av ordförande för den svenska delegationen till den parlamentariska Östersjökonferensen, BSPC, vill jag säga några ord om BSPC:s verksamhet det gångna året och lite om tankar kring samarbetet. För dem som inte känner till BSPC kan jag säga att det är forumet för det interparlamentariska Östersjösamarbetet. Här ingår de nordiska länderna som en aktiv del av sammanslutningen.

Varje år hålls en konferens som samlar parlamentariker från tio nationella parlament, sju regionala parlament och Europaparlamentet, representanter för interparlamentariska organisationer samt observatörer. Ryssland är inte med sedan landet skändligen invaderade Ukraina. Arbete pågår under året i arbetsgrupp och i den ständiga kommittén.

Syftet med samarbetet är att främja den parlamentariska dialogen i Östersjöregionen på såväl nationell som regional nivå och att påverka utvecklingen av det samarbete som bedrivs av regeringarna genom Östersjöstaternas råd.

Målet är att främja en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i regionen. Samarbetet bidrar till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från Östersjöregionen. När nu Ryssland inte är med längre har Östersjöns säkerhetsfrågor kommit i fokus.

Arbetet upptas av samarbete såväl generellt som på vissa utvalda områden, som skiftar över åren. För närvarande har BSPC en arbetsgrupp som för andra och sista året analyserar samarbeten på området energiförsörjning och sammankoppling för hållbarhet och säkerhet. Under året har arbetet alltmer handlat om säkerhet, bland annat när det gäller förstörelsen av kablar på sjöbotten.

Fru talman! BSPC är en konsensusdriven organisation som inte har någon formell makt. Gemensamma resolutioner görs, där vi eftersträvar så mycket samsyn som möjligt. Arbetet i den svenska delegationen är gott, vilket är ännu ett bevis på att de svenska partierna kan samarbeta över partigränserna för Sveriges och Östersjöns bästa. Det är en enligt min mening oerhört viktig förmåga i den verklighet som vi nu lever i.

Den gemensamma ansatsen och ansträngningen att förstå varandra är också det nordiska samarbetets signum. Jag hoppas att vi kan sprida den nordiska otvungna samarbetsandan till denna lite större krets.

Men jag vill också utfärda en varning till oss själva så att våra nordiska framgångar inte stiger oss åt huvudet. Det får inte bli så att vi försöker tvinga vår syn på saken på dem som vi sträcker ut vår hand till. Det nordiska samarbetets styrka bygger på att man tänker mindre på sitt eget och mer på det gemensamma. Den inomnordiska toleransen måste även gälla dem som vi vänder oss till utanför Norden.

Om man glömmer bort respekten för den nationella suveräniteten och att den är en förutsättning för det närmare samarbetet av nordisk typ har man gått vilse. Vi kan naturligtvis fortsätta att arbeta för våra viktiga värderingar ändå, och vi behöver inte heller tumma på dem.

Med detta sagt: Jag är glad och tacksam över att vara ledare för den svenska delegationen till Parlamentariska Östersjökonferensen, och jag vill önska både delegationen och övriga kollegor en glad sommar.

(Applåder)

Herr talman! Det Malin Larsson far efter är att de hade en bra lösning, tyckte de, med en hög reduktionsplikt. Hon antyder också att minskningen av skatten på jordbruksdieseln skulle bidra.

Jag kan berätta att det skulle ha varit helt katastrofalt för Sverige att hålla kvar vid den kursen. Det handlar om extremt höga bränslepriser. Om man bor i stan kan man naturligtvis välja att ställa bilen, men för lantbruket hade det betytt väldigt negativa saker både för privatpersoner och för livsmedelsproduktionen.

Bara genom att minska reduktionsplikten sänkte vi kostnaderna väsentligt för lantbrukarna. Jag har varit ute på olika gårdar och fått siffror på någonstans mellan 60 000 och 100 000 per gård. Man tycker att det här är en väldigt bra förändring.

En av de här gårdarna kör bara på HVO. Hur hänger det ihop? Jo, det handlar om det som Sverigedemokraterna har varnat för i många år. Höjd reduktionsplikt och inblandning av HVO och andra biodrivmedel skapar en situation där efterfrågan och utbud inte möter varandra, och man får då stora prishöjningar på biodrivmedlen.

När vi minskade reduktionsplikten gick dieselpriset ned över natten med 4,50, men HVO gick ned med 6 kronor. Det är verkligen ett kvitto på att Sverigedemokraterna hade rätt. Om man dessutom fortsatt på den kurva som var prognostiserad för inblandning av drivmedel hade man hamnat på helt astronomiska priser på biodrivmedel. Sverigedemokraterna räddade svenskt lantbruk med reduktionspliktssänkningen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 17 om finansiering av jordbruk. Detta är en debatt som i mångt och mycket handlar om jordbrukspolitiken.

Mitt anförande har två delar. Först vill jag prata om vad Tidösamarbetet gör och Sverigedemokraternas visioner. Sedan följer den andra delen som specifikt handlar om reservation 17.

Sverige har kanske världens bästa livsmedelsproduktion och måste öka produktionen. Vad krävs för det? Det krävs en ökad lönsamhet, mindre krångel och hantering av ett antal risker.

Bit för bit gör Tidökamraterna svenskt lantbruk mer lönsamt. Vi minskar lantbrukets omkostnader. Vi tillför mer stödmedel på strategiskt viktiga områden. Vi ökar efterfrågan på svenska livsmedel. Vi riktar om myndigheternas fokus till en mer stödjande roll, och vi möjliggör de tekniska framsteg som det svenska jordbruket vill göra.

Steg för steg gör Tidökamraterna lantbruket friare. Vi tar flera initiativ för att minska krångel och administrativ börda. Lite grann av förenklingsarbetet är färdigt inom livsmedelsindustrin och i myndighetskontakter. Än har det mesta inte nått ned på gårdsnivå, men det kommer.

Dessutom arbetar vi hårt för att stoppa eller mildra detaljregler från Bryssel, särskilt när de är orealistiska. Ibland lyckas vi och ibland misslyckas vi, men vi försöker ständigt. Men vårt track record är mycket bättre än den förra regeringens. Ju fler beslut som kan fattas på gårdsnivå, desto bättre är det.

Undan för undan minskar Tidökamraterna riskerna för lantbruket. Vi förbättrar arbetet mot nya skadegörare i jordbruk och trädgård. Vi förstärker växtförädlingen för jordbruket. Vi arbetar för att säkerställa tillgången till växtskyddsmedel. Vi organiserar ny verksamhet för att tackla skadegörarna i skogen, både de som skapar problem för biologisk mångfald och de som orsakar stora kostnader. Vi underlättar vattenhushållningen i jordbruket.

Del läggs till del i den stora helhet som ska innebära att svenskt lantbruk lämnar en negativ spiral och går in i en positiv spiral. Det ska gå från låg lönsamhet, låglöneprägel, ofrihet, framtidspessimism, svår social situation, skambeläggande och rekryteringsproblem till högre lönsamhet, frihet, fler möjligheter, framtidstro, stolthet, höga söktryck till utbildningar och unga krafter som frimodigt tar över.

Den resan har påbörjats och fortsätter, men den kan inte fullbordas inom denna mandatperiod. Är jag frustrerad? Ja, jag hade velat se att det gick fortare och att vi hade gjort mer. Men det svenska utredningsväsendet måste få gå sin gilla och fulla gång innan beslut.

Inflationen och de historiskt stora behoven inom försvaret och den tidigare misskötta kriminalpolitiken är realiteter som gör att reformutrymmet har varit litet. Men flera spännande äskanden ligger redan inför höstens budgetperiod. Jag hoppas att de blir verklighet.

Sverigedemokraternas vision av svenskt lantbruk är ett friare, lönsammare och tryggare lantbruk, som stolt bär nationens livsmedelsberedskap på sina axlar till fromma för samtliga medborgare.

Vägen är lång, men vi på den frihetliga sidan i politiken har anträtt den vägen. Jag vänder mig till er som ska välja i riksdagsvalet nästa höst: Låt oss få fullfölja vår vision!

Jag ska nu tala om vår reservation nummer 17, och jag ska lyfta två delar av den.

I dag vittnar många om att det är svårt att göra generationsskiften för lantbruksfastigheter. Fastighetspriserna är höga, och det är svårt att lösa ut syskon för den som vill ta över familjegården. Vi ser därför att det bör utredas hur en statlig kreditgaranti kan utformas för att underlätta generationsskiften och även för att underlätta för personer utan anknytning till lantbruk att få ta del av en sådan garanti i syfte att öka svensk livsmedelsproduktion och försörjningsförmåga.

Att vara djurhållande lantbrukare innebär ofta tungt arbete varje dag och varje vecka året runt. Många andra företagare kan stänga sin verksamhet några veckor och ta semester, men den som arbetar med animalieproduktion kan inte utan vidare lämna sina djur. För att ta semester måste bonden som företagare ofta själv betala någon för att utföra daglig tillsyn av djuren.

När ekonomin går bra går det lättare att ordna avbyte, men trots att Tidöpartierna ökar lönsamheten i branschen kommer det alltid att finnas tider med pressad lönsamhet för vissa. Vissa löser detta genom att aldrig ta semester, vilket innebär en stor risk både socialt och hälsomässigt och i slutändan även för de djur som bonden har ansvar för.

Egen vidareutbildning kan också bli lidande, vilket kan påverka företagets utvecklingsmöjligheter både vad gäller lönsamhet och miljövänlighet.

Djurhållarna måste få bättre möjligheter till avbyte. Ett bättre fungerande system för avbyte skulle även kunna underlätta för djurhållare att kombinera arbetet med privatlivet. Generationsskiften torde också därmed kunna underlättas, för jag tror att de unga gärna vill veta att det finns en garanti för en minsta ledighet.

Av alla dessa skäl anser vi att det bör utredas hur ett statligt medfinansierat stöd till avbytartjänst för animalieproducenter, som syftar till social hållbarhet, skulle kunna utformas. Ett sådant stöd bör kunna ge möjlighet till ett garanterat andningshål som man vet kommer oavsett hur ekonomin ser ut. Stödet bör kunna ge ökade möjligheter till vidareutbildning och ge hjälp i personlig kris.

Jag anser att reservation 17 passar väl in i visionen om ett friare, lönsammare och tryggare svenskt lantbruk.

Herr talman! Det mesta vi fick höra var målsättningar. Det var åtgärder vi pratade om – och nya områden som verkligen adresserar jordbrukets och livsmedelssektorns behov.

Jag noterade att Malin Larsson tog upp miljö- och klimatåtgärder. Där har vi faktiskt åtgärder. Men de åtgärder som verkligen gynnar sektorn är ju ökad vattenhushållning – check på det i livsmedelsstrategin – och växtförädling för att klara torrare och blötare väder och så vidare – check på det i livsmedelsstrategin. Det är också check på det övriga arbetet, som vi håller på med.

Man låtsas alltså att det inte finns med fast det finns med.

När det gäller Norrlandsstödet har vi bidragit. Det är en fråga om nivåer. Nu blev det för lite pengar – det kan jag hålla med om. Men det går att reparera i framtiden.

Det är ändå bara nivåskillnader vi pratar om, så jag tänker att det fortfarande är lite magert. Utifrån det känns reservation nummer 8 lite apart. Men det kanske finns fler områden som Malin Larsson vill ta upp, som ger stöd åt reservation 8.

Herr talman! Tack till Malin Larsson för anförandet!

Det var många önskningar i Socialdemokraternas anförande, och det är bra. Den linjen kan man också se i reservation nummer 8, som jag har kikat på. Ni står bakom också den även om ni inte yrkade bifall till den. Där står följande: ”Vi vill dock betona att livsmedelsstrategin behöver uppdateras utifrån en längre tidshorisont med satsningar på nya områden som verkligen adresserar jordbruks- och livsmedelssektorns behov.”

Det saknades lite konkretion, både i anförandet och i önskan om satsningar på nya områden – satsningar som inte redan görs och finns med i de olika dokumenten, bland annat livsmedelsstrategin, och även i annat. Vad är det man önskar? Det finns två kriterier, utifrån vad man kan utläsa här, som sådana förslag ska uppfylla:

Det ska inte redan göras innanför eller utanför livsmedelsstrategin.

Det ska vara saker som verkligen adresserar jordbrukets och livsmedelssektorns behov.

Då undrar jag vad Malin Larsson tänker på. Jag kan komma på en sak själv – jag kan hjälpa till med det. Vi diskuterar nu inför framtiden hur vi ska komma åt detta med generationsväxlingen. Det finns inte konkret med i livsmedelsstrategin. Men det finns många bitar – även i livsmedelsstrategin och i andra dokument – som skulle kunna hjälpa till när det gäller generationsskiften.

Vilka konkreta områden tänker Malin Larsson på?