Staffan Eklöf (SD) om Skärpningar av regelverket för invasiva främmande arter och naturvård

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Den här debatten är tudelad. Vi debatterar dels förändrade regler för invasiva främmande arter, det vill säga arter som inte naturligt har funnits i Sverige och som skapar stora problem för biologisk mångfald, dels naturvården i vidare mening. De som bara är intresserade av det senare får tya sig en stund, för jag börjar med de invasiva arterna.

Vi sverigedemokrater ställer oss bakom de regelskärpningar som föreslås i regeringens proposition och i utskottsbetänkandet. Det föreslås att det ska bli straffbart att föra in en invasiv främmande art i Sverige. Det är viktigt med tanke på de stora skador som invasiva arter kan orsaka för miljön, jordbruket, vattenbruket, skogsbruket och enskilda medborgare. Straffskalan föreslås vara från böter till två års fängelse. Vi anser att det är väl avvägt eftersom det är i nivå med straffen för liknande redan straffbelagda förseelser.

Vidare föreslås en anmälningsskyldighet om man för in en invasiv främmande art från ett annat EU-land till Sverige. Det föreslås också att Tullverket ska få befogenhet att kontrollera införsel av främmande arter vid inre gräns och vid behov omhänderta sådana arter. Det är också lämpligt för att få regelverket att fungera.

Fru talman! Låt mig gå över till den andra delen av mitt anförande, som handlar om naturvård i bredare mening.

Vi arbetar alla med miljöpolitik för att vi tycker att det är viktigt. Tyvärr driver det politiska spelet på för en polarisering, vilket gör att vi allt som oftast hukar i var sin skyttegrav. Vad vi behöver mest i nuläget är en nyfiken och påläst diskussion utifrån våra olika perspektiv.

Vi sverigedemokrater har en ny syn på miljöpolitiken, där miljöeffektivitet är helt centralt. Vad menar vi med miljöeffektivitet?

För det första: Vi siktar på mest miljönytta per krona. Vi letar efter billiga lösningar, och om man kan åstadkomma samma miljöresultat med två åtgärder väljer vi den billigare av dem. Det är viktigt att hantera folkets pengar ansvarsfullt. Sverige kan i framtiden få sämre ekonomiska förutsättningar, och då kommer miljövårdande insatser som kostar mycket pengar inte att kunna bibehållas.

För det andra: Miljöeffektivitet innebär för oss att åtgärder inte ska orsaka stora inskränkningar av näringar eller förutsättningar för människor att verka i olika delar av landet, så kallade målkonflikter. För varje åtgärd man överväger måste man försöka analysera vilka negativa effekter den får direkt och indirekt och välja åtgärder med så små negativa effekter på näringar och människor som möjligt.

Om man kan möjliggöra samtidigt brukande av artskydd är mycket vunnet. Ett exempel på det är vardagshänsyn vid skogsbruk. Ett annat är att slopa återbeskogningskravet närmast jordbruksmark för att möjliggöra mjuka skogsbryn som kan gynna biologisk mångfald på ett effektivt sätt med en mycket liten inskränkning av brukandet. Detta kan göras frivilligt och ändå ge en positiv effekt för miljön.

För det tredje: Miljö, näringar och människors liv är sammanflätade. Det är därför det finns målkonflikter över huvud taget. Men det finns även möjligheter till positiva synergieffekter på grund av det. Vi letar därför efter positiva synergieffekter mellan miljönytta, näringar och människor. Om miljöåtgärden samtidigt gynnar näringen kan det generera resurser.

Ett exempel är våra tillskott till restaurering av betes- och slåttermarker. Rätt utformat är det bra för lantbrukets ekonomi samtidigt som det gynnar biologisk mångfald. Om miljöåtgärden också gynnar människor kan samma krona uppfylla flera syften samtidigt.

För det fjärde: Åtgärder ska ha effekt. Om de inte har det är det symbolpolitik, och symbolpolitik platsar inte i en effektiv miljöpolitik. Tänk tanken fullt ut: Om en åtgärd inte har en direkt effekt utan är beroende av en indirekt effekt behöver man analysera om åtgärden verkligen leder vidare till den indirekta effekten eller inte. När Sverige exempelvis går före och minskar utsläpp måste man ställa sig frågan om det verkligen leder till att andra minskar sina utsläpp eller inte.

För det femte: Man måste tillskapa alternativ. Ett ökat handlingsutrymme är alltid bra. Utvecklingen av teknik och metoder är en naturlig del i den strävan, men man måste också möjliggöra användningen av den nyutvecklade tekniken och de nya metoderna. Man får inte vara inte överdrivet försiktig. Inaktivitet kan vara mer destruktivt än aktivitet.

Genetisk modifiering kan till exempel komma att lösa problem i naturvården som är till synes olösliga i dag. Sverigedemokraterna vill skapa ett centrum för växtförädling i miljösyfte, det vill säga förädlings- och avelsarbete med målet att lösa miljöproblem.

För det sjätte: Det är ofta effektivt att ta fram konkreta, riktade åtgärder för att lösa nyckelproblem. Låt mig återkomma till det lite senare.

Fru talman! Låt oss ta en stund och reflektera över vad som händer om svenska partier fortsätter att strunta i miljöeffektivitet. Jag tror att det blir större effekter på människors liv. Tillväxten minskar, man uppnår mindre med åtgärderna och miljöengagemanget eroderar. Vi får en miljökollaps vid nästa djupa ekonomiska kris.

Vi känner alla till Draghirapporten. Tillväxten i EU måste öka. Om vi inte har god tillväxt kan vi inte bibehålla vår position som en nation i framkant och inte heller skapa produkter som är konkurrenskraftiga. Vi har heller inte de marginaler som krävs för att stå emot yttre hot, vare sig de är militära eller geopolitiska. Då måste vi böja oss för andra länders krav. Detta kan leda till än större problem för vår ekonomiska tillväxt genom tullar, förlorade marknadsandelar och hela industrisektorer som går i konkurs. Vi borrar oss därmed djupare ned i den negativa spiralen.

Nästan alla är därför överens om att EU:s tillväxt måste öka. Låg ekonomisk tillväxt är det största hotet mot miljön. De flesta miljöåtgärder kostar nämligen pengar, och har vi inte gjort hemläxan att effektivisera miljöpolitiken kostar åtgärderna dessutom ännu mer pengar och hämmar tillväxten. Det är ett skräckscenario för både ekonomen och biologen. Samtidigt finns även det positiva sambandet. Ju bättre tillväxt vi skapar, desto fler miljöåtgärder har vi råd med.

Fru talman! Man kan fråga sig om vi kan minska tillväxten i de verksamheter vi har i dag och lita till att framtida tillväxt är knuten till de miljötekniker som vi utvecklar. Det finns en förhärskande dogm i sammanhanget: Hårda utsläppskrav leder till både minskade utsläpp och en konkurrenskraftig ekonomi. Kanske är det så. Kanske är det inte så. Kanske är det så för vissa företag och inte för andra, vilket kommer att ändra företagsstrukturen.

Som alltid är det viktigt att inte slå fast det man bara anar. Utsläppsrestriktioner kan driva fram ny teknik och ökad konkurrenskraft, men det är inte säkert. Satsningar kan skapa en fungerande cirkulär ekonomi som genererar resurser, men det är inte säkert. Döda dogmerna, säger jag. Var nyfiken, ifrågasättande och ödmjuk! Var beredd att ändra riktning! Lägg inte alla ägg i samma korg! Låt våra existerande verksamheter fortsätta fungera, och sätt inte krokben för dem!

Fru talman! När det gäller åtgärder för miljön finns en övertro på de stora lösningarna. Det är lockande att tro att stora problem kräver stora lösningar, men min erfarenhet är att det finns mycket effektivitet att vinna på att lägga lösningarna så nära problemet som möjligt, särskilt i situationer där det nästan är omöjligt att påverka det stora problemet. Man måste förstå problemet i detalj och åtgärda det som felar. Det finns alltid mer än ett sätt att lösa problem om man undersöker problemets detaljer.

Det finns många solskensexempel på det. Jägareförbundet har mer eller mindre räddat fjällgåsen genom att tänka kreativt. Det uppstod problem med fjällgåsens flyttningsvägar. Då lade man fjällgåsägg i reden hos andra gäss, som hade en annan flyttningsväg. Därigenom fick man fjällgässen att ändra sin flyttningsväg och kunde på så vis rädda fjällgässen.

I det senaste numret av WWF:s tidning finns flera solskensexempel. Det handlar till exempel om grönfläckig padda och inte minst om fjällräv, som nu har tiofaldigat sina populationer och därmed förmodligen kommer att räddas, tack vare stödutfodring och bekämpning av rödräv. Det är ett gott exempel på hur man kan bedriva viktig naturvård med bössan.

Fokusgruppen för Jägareförbundet och forskning om mårdhund är ett annat sådant perfekt exempel, där man med nya metoder har löst ett stort problem.

Naturligtvis är också almsjukan ett solskensexempel. En invasiv, främmande art – en skadegörare i form av en svamp – långt bortifrån gör att våra inhemska almarter hotas av utrotning. Men tack vare Sverigedemokraterna har arbetet med en lösning påbörjats. Det handlar om att ge resistens mot almsjukan och därmed rädda lundalmen, skogsalmen och ett femtiotal arter knutna till dem.

I detta sammanhang är det intressant att forskarna bakom Living Planet Index, ett index knutet till konventionen om biologisk mångfald, säger att deras nya dataanalys ändrar synen på hur hotade världens djurpopulationer är och leder till att man behöver ändra åtgärdsstrategierna. De förordar prioriteringar och riktade insatser för att öka effektiviteten i bevarandearbetet. De låter som sverigedemokrater, kan jag tycka. Bakgrunden är att den breda trend när det gäller minskande djurpopulationer som de tidigare publicerat ser annorlunda ut vid en andra studie, där de ökat upplösningen. De drog slutsatsen att endast 3 procent av djurpopulationerna minskar, och det finns stor regional variation.

Man måste alltså reformera miljöpolitiken för att lyckas och för att skapa så lite målkonfliktssmärta som möjligt. Det är bara om man tror att det inte kostar något för andra människor som man kan tillåta sig att välja breda, ineffektiva lösningar.

Vi har alla ett ansvar. Företagarens ansvar ser ut på ett sätt och medborgarens ser ut på ett annat sätt. Det ansvar vi politiker har är att förvalta folkets pengar väl och att välja effektiva metoder som leder till resultat och till minsta möjliga negativa effekter, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Miljöpolitiken måste alltså förnyas. Det kan ske om vi kryper upp ur våra skyttegravar.

Miljöeffektivitet är centralt i Sverigedemokraternas miljöpolitik. Det handlar om att leta efter billiga lösningar och lösningar som får så få negativa konsekvenser som möjligt för näringar och människor. Det handlar också om att väga värden mot varandra och våga inse att det ibland betyder att man inte når hela vägen fram, om alternativet är stora effekter på näringar och människor. Det handlar också om att lära sig förstå miljöproblemen och leta efter konkreta, riktade åtgärder som löser ett nyckelproblem.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna!

Anslaget för skötsel av natur, 1:3, ligger på 1,8 miljarder. Det är väldigt mycket pengar. Det är 62 procent mer än Socialdemokraterna och de rödgröna lade så sent som 2020. Även om det säkert finns överbud från den rödgröna sidan i dag, jämfört med dessa 1,8 miljarder, är det alltså jättemycket pengar. Till detta kommer särskilda satsningar på vandringsleder, både i år och i fjol.

När det gäller den andra frågan, om invasiva arter, ser det inte heller ut som Socialdemokraterna beskriver det. Vi har i årets budget satsningar både på landlevande arter – visserligen bara 5 miljoner, men nästa år blir det 30 miljoner – och på vattenlevande arter, där lägger vi 20 extra miljoner i år; det kommer att bli 30 miljoner så småningom. Vi har också sedan tidigare en vårändringsbudget med en liten satsning på bekämpning av stenmård.

Sedan har vi den stora satsningen mot invasiva arter i skogen, som Socialdemokraterna inte tar upp. Det handlar om att bekämpa almsjukan, som sprider sig och orsakar de kanske största problemen av alla invasiva arter i vårt land. Där har vi ett program på gång och håller på att lösa problemet. Socialdemokraterna röstade nej till det förslaget, och jag undrar varför. Jag tror att Malin Larsson kanske kan svara på det. Jag tror nämligen att det var Malin Larsson som med emfas motarbetade förslaget om att satsa på bekämpning av almsjukan under förra mandatperioden. Varför är Socialdemokraterna emot att bekämpa almsjukan genom att öka resistensen hos almarna?

Fru talman! Det är lite märkligt med de här överorden. Socialdemokraterna lägger bara lite mer pengar på invasiva arter och skötsel av natur – väldigt lite. Det handlar om enstaka procentenheter.

Dessutom är det låtsaspengar. Socialdemokraterna säger sig vilja ha kvar ett bistånd på 1 procent men lägger i sin budget inte mer än att det kanske når upp till 0,75 procent – något i den stilen i alla fall. Om vi inte hade vunnit valet utan Socialdemokraterna hade fått fortsätta styra hade det legat på 1 procent. Då hade de här pengarna inte alls funnits i Socialdemokraternas budget. Man låtsas en sak, och så har man en budget för något annat. Det är verkligen ett spel för gallerierna.

Trots detta lyckas man inte finansiera sina förslag i den här budgeten. När det gäller att ta bort karensdagarna vill man lägga hela den summan på näringslivet; det kan vara upp till 40 miljarder per år. Trots att man gör på detta ohederliga sätt har man inte mer än några spottstyver över att lägga ytterligare på det här området. Det är faktiskt häpnadsväckande.

Fru talman! Svaret är ja. Men jag ska utveckla det lite grann: Ja, vi bryr oss om biologisk mångfald och alla arter.

Men om man ska höra någonting måste man lyssna. Jag tror att det är det som brister hos Centerpartiet. Man har inte lyssnat ordentligt på oss sverigedemokrater, inte ens på anförandet jag höll nu.

Det gick ut på att man mycket väl kan ha lägre budgetar men få mer resultat om man inte gör stora penseldrag, satsar enorma pengar och gör stora reservatsavsättningar som kostar enorma pengar – till exempel naturrestaureringsförordningens avsättningar, som beräknas kosta 175 miljarder kronor. Om man inte gör sådana tokiga grejer har man pengar över till att göra effektiva, riktade grejer.

Vi är resultatinriktade, och vi har den klart bästa miljöpolitiken av alla partier.