Riksflödet
Logga in
Replikerade på Rebecka Le Moine ·

Staffan Eklöf (SD) om Skärpningar av regelverket för invasiva främmande arter och naturvård

Staffan Eklöf (SD) svarade Rebecka Le Moine i en replik om Skärpningar av regelverket för invasiva främmande arter och naturvård i debatten ”Protokoll 2025/26:92 Onsdagen den 18 mars” den 18 mars 2026.

Rebecka Le MoineMP· i en replikJag tycker kanske inte att detta var långt tillbaka. Det var ju den första åtgärden som gjordes, och vi vet ju från politiken att det absolut har att göra med hur man prioriterar i budgeten. Men om man tycker att det var…
Replikskiftet · 4 repliker
Julia KronlidANDRE VICE TALMANNENSD

Jag vill påminna om att det inte är tillåtet att hänvisa till rekvisita i kammaren. Det är bara det talade ordet som gäller, så man får beskriva med ord i stället.

Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet, där det betonades hur viktigt det är med en effektiv miljöpolitik! Som miljöpartist håller jag med om detta.

Det jag inte kan hålla med om är resultatet, för jag ser hur kostsamt hattandet när det gäller bekämpandet av invasiva arter har blivit. En av de första åtgärderna som den här regeringen vidtog var ju att nolla budgeten för detta. Tidigare fanns det finansiering på 50 miljoner kronor per år under 2022, 2023 och 2024.

Det här är en sådan fråga som jag inte riktigt kan förstå varför vi ens håller på och diskuterar. Vi är väl ändå eniga om att vi måste hjälpa till? Samhället behöver hjälp, stöd, finansiering och resurser för att mota bort de arter som både hotar ekosystemen och riskerar att bli en väldig kostnad som drabbar samhället, som drabbar producenter och som också kan drabba husägare och villaägare.

När man hattar runt och rycker i sådana här satsningar tappar man väldigt mycket tid eftersom de här växterna och de här arterna får ett så stort försprång. Det mest miljöeffektiva och ekonomiskt effektiva vi kan göra är att försöka jobba förebyggande och inte nolla de här budgetarna.

Min fråga är hur ledamoten ser på ryckigheten i detta. Är han för att ha en permanent lösning i stället för att lägga budgetar där den här finansieringen blir väldigt ryckig?

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågorna, som jag uppfattade som ärligt menade.

Först måste jag faktiskt hålla med – varför diskuterar vi det här med invasiva arter och den här nollningen? Det hände ju för flera år sedan. Men visst, vi kan diskutera det, för det var ett problem. Och det är ett problem när det blir hattigt; det håller jag helt med om.

Att det inte blev några pengar för just landlevande invasiva arter det året för länge sedan hade att göra med att Naturvårdsverket själva fick prioritera pengarna. De fick en nedskärning och skulle prioritera, och då skar de ned arbetet på invasiva arter. Det var en felprioritering, anser jag. Miljöpartiet brukar tycka att Naturvårdsverket har rätt. Kanske tycker man inte det i det här fallet; det vore faktiskt rätt bra.

Det här med invasiva arter är ett väldigt viktigt område, men det har varit senfärdigt hanterat av alla partier.

Jag minns mandatperioden 2014–2018, då jag var verksam på kommunal nivå. Då tog vi upp invasiva arter. Första gången blev vi kallade rasister för att vi tog upp det ärendet och det ämnet, vilket var helt absurt och befängt.

Inför den andra gången vi skulle ta upp detta hade jag förberett mig och skulle debattera med Miljöpartiet på lokal nivå. Jag hade gjort samma övning som Stina Larsson tidigare sa att hon hade gjort inför den här debatten. Jag hade tittat i Miljöpartiets program och letat efter orden invasiva arter. Det fanns inte med 2014 – även Miljöpartiet var alltså väldigt sena på bollen.

Nu gäller det att vi i stället för att tjabbla med varandra samarbetar och ser till att det blir ordentliga resurser för att bekämpa invasiva arter.

Det är häpnadsväckande att Miljöpartiet röstade nej när det gäller almsjukan.

Fru talman! Jag tycker kanske inte att detta var långt tillbaka. Det var ju den första åtgärden som gjordes, och vi vet ju från politiken att det absolut har att göra med hur man prioriterar i budgeten. Men om man tycker att det var långt tillbaka är det lite långsökt att hänvisa tillbaka till 2014 i samma typ av argumentation.

Vi kan titta tillbaka bara lite grann. Regeringen gick ut och sa att man skulle storsatsa, och Havs- och vattenmyndigheten förväntade sig kanske 50 miljoner och hade äskat det, men de fick sedan 10 miljoner. Detta hände nyligen. Man har alltså i den här satsningen de facto skurit ned med 80 procent.

Det här gäller ett område där vi verkligen borde kunna vara enade och ge långsiktiga spelregler så att våra myndigheter kan göra ett effektivt jobb och det blir en effektiv miljöpolitik.

På det spåret har jag en fråga till ledamoten. Han för en nationalistisk politik men ser samtidigt till att vi snart inte har någon ur- och naturskog kvar i Sverige – något som kanske är nationalsymbolen för svensk natur. Skogsstyrelsen har i sin rapport larmat och sagt att om vi inte gör någonting kommer vi inom 25 år inte att ha några naturskogar kvar utanför de skyddade områdena. Om vi väl har huggit ned de här naturskogarna är det omöjligt att få tillbaka dem.

Det krävs inte mycket för att förstå att det är mer effektivt att skydda det som redan finns än att lägga pengar på att försöka återskapa det. Man får väldigt mycket mer naturvård för pengarna genom att skydda de sista ur- och naturskogar som finns i Sverige än att sedan jobba med konstgjord andning och försöka hålla liv i ett väldigt raserat och söndertrasat ekosystem.

Vad tänker ledamoten om Skogsstyrelsens larmrapport, utifrån ledamotens inställning att vi ska föra en effektiv miljöpolitik?

Fru talman! Först vill jag säga något om invasiva arter. Efter att vi lät Naturvårdsverket prioritera själva har vi öronmärkt resurserna. Det lärde vi oss av det som hände. Sverigedemokraterna vill ha mer medel till bekämpning av invasiva arter.

När det gäller frågan om urskog finns det extremt lite sådan, enligt begreppets ursprungliga mening, och det mesta är skyddat. Det kan möjligen finnas en del urskog kvar i fjällmiljö, alltså fjällnära skog. Å andra sidan är urskog den allra mest skyddade naturtypen, och de arter som lever i dessa skogar har det största skyddet i svensk natur. Det är snarare så att södra Sverige behöver mer skyddad areal än just det fjällnära området.

Det gäller att använda medlen på ett hushållande och klokt sätt, eftersom vi har begränsade medel. Det kostar mycket, och man begränsar näringarna och andra människors möjligheter att verka och leva i olika delar av Sverige.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.