Joakim Sandell

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Med avregleringar och liberaliseringar som ledstjärna har den svenska lagstiftningen kring ekobrott blivit för svag. Ekobrotten kommer med flera problem. Det mest uppenbara är att gängkriminella kan tvätta pengar och finansiera sin brottsliga verksamhet. Det är inte en rimlig ordning att någon som är dömd för grova brott kopplat till gängkriminalitet ska kunna driva företag för att tvätta pengar.

Mot denna bakgrund har vi socialdemokrater bland annat föreslagit att sänka ribban för näringsförbud. En sänkning av ribban för näringsförbud skulle kunna hindra olämpliga aktörer från att använda företag som verktyg för brott. Exempelvis skulle gängrelaterade brott kunna leda till näringsförbud.

Hur ser regeringen på frågan om att sänka ribban för näringsförbud, och vilka ytterligare åtgärder vidtar regeringen för att förhindra gängkriminella att driva företag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2024 - Försvars-materiel och ekono-miskt stöd till Ukraina

Herr talman! Det har gått lite drygt två år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Dessa år har inneburit ond bråd död i Ukraina och ett nytt säkerhetspolitiskt läge för Sverige.

Det pågår nu ett krig i vårt närområde, och kriget är verkligen nära. För den som bor i Skåne är det 75 mil till den ukrainska gränsen. Det är ungefär samma avstånd som mellan Malmö och Gävle. Det finns därför fog för att säga att vi nu befinner oss i den mest osäkra situationen sedan andra världskriget.

Herr talman! Den ryska invasionen har visat på vikten av samarbete och vikten av att vi tillsammans står upp för demokratiska värden mot auktoritära regimer. Därför är samarbetet mellan samtliga partier i Sveriges riksdag en styrka. Det samarbete som skett mellan demokratierna i väst, inom EU och med USA är också en styrka. Tillsammans har vi visat att demokratin försvaras bäst tillsammans och att Ukraina slåss inte bara för sin egen sak utan för alla demokratiers.

Herr talman! Tillsammans med våra vänner i EU och med USA har Sverige stöttat Ukraina i kriget mot Ryssland. Vi har skickat omfattande stödpaket, både civila och militära. Detta har varit viktigt för Ukrainas förmåga att stå emot de ryska attackerna.

Sverige har sedan krigets utbrott bidragit med motsvarande 37 miljarder kronor till insatser för att stötta Ukraina. Vi fattar i dag beslut om paket för ytterligare stöd. Det är av yttersta vikt att stödet till Ukraina fortsätter, och därför ställer sig Socialdemokraterna bakom regeringens extra ändringsbudget och de stödåtgärder som den möjliggör.

Med detta sagt, herr talman, skulle jag vilja påminna om något som George Santayana sa. Hans troligtvis mest kända sentens lyder: Den som glömmer det förflutna är dömd att återuppleva det.

Slag vinns på slagfältet, men historien har visat oss att krig inte enbart vinns på slagfältet. En stark ekonomi och en väl fungerande industri har fällt avgörandet i många krig under historiens lopp. I det amerikanska inbördeskriget var nordstaternas överlägsna industri till exempel en viktig faktor i besegrandet av sydstaterna, och i andra världskriget hade USA:s industriella produktion avgörande betydelse.

Ska Ryssland besegras på slagfälten i Ukraina måste vi i väst vinna den industriella delen av kriget. Mer krigsmateriel behöver produceras, och mer krigsmateriel behöver levereras.

Herr talman! Sverige måste nu ta sitt ansvar för att öka produktionen av försvarsmateriel till Ukraina. Därför har vi socialdemokrater gått fram med förslag som skulle kunna öka den svenska produktionskapaciteten, till exempel genom att den svenska regeringen markerar sin vilja att utfärda statliga garantier för produktion av militär materiel, främst ammunition, för Ukrainas räkning. Vi föreslår att förhandlingar om detta startar med relevanta delar av svensk försvarsindustri och att den svenska regeringen inom EU och i alla andra relevanta internationella forum aktivt driver frågan om statliga garantier för produktion av ammunition och militär materiel riktad direkt till Ukraina.

Herr talman! Jag väljer att avsluta med en historisk referens. I december 1940, ett år innan USA gick in i andra världskriget, höll den amerikanske presidenten Franklin Delano Roosevelt ett av sina berömda tal. Vi kommer kanske ihåg det på grund av temat om USA som en "arsenal of democracy".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2024 - Försvars-materiel och ekono-miskt stöd till Ukraina

I Västeuropa stod Storbritannien ensamt kvar i kampen mot nazismen. Gällande stödet till Storbritannien sa Roosevelt följande: Vi måste med eftertryck få dessa vapen till dem i tillräcklig volym och tillräckligt snabbt, så att vi och våra barn räddas från den plåga och det lidande av krig som andra har fått utstå.

USA var då den fria världens arsenal, och nu måste man åter vara det - tillsammans med Europa och med Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Vi har väl en lite annorlunda syn på kultur och kulturens betydelse i ett samhälle. Jag ser det inte riktigt som vilken annan verksamhet som helst, utan kulturen har ett egenvärde.

Vi brukar ju prata om att vi befinner oss i den mest hotfulla situationen sedan andra världskriget, och i den här diskussionen tänkte jag på Winston Churchill. Han var inte en partikamrat till mig, men han var ju en framgångsrik konservativ politiker. Det sägs att han mitt under brinnande krig fick in ett förslag på besparing på kulturen för att man inte skulle satsa på kultur under brinnande krig utan snarare skulle använda pengarna till att satsa på krigsmakten. Churchill sägs då ha tittat på förslaget och sedan sagt: Men om vi inte har kultur, varför ska vi då slåss?

Jag tycker att det var ett bra sätt att förmedla kulturens betydelse i ett samhälle som är fritt och demokratiskt. Därför är det i min värld inte samma sak som vilken annan verksamhet som helst.

Herr talman! Tack, ledamoten Reuterskiöld, för påpekandet! Det vi i huvudsak vänder oss emot är att det råder en situation där man har presskonferenser om att man ger mer pengar till och gör fler satsningar på kulturen samtidigt som vi, inte minst nu med tanke på inflationen de senaste åren, har sett allt högre kostnader för hyror.

Så är det faktiskt. Jag kan se detta på många ställen runt om i landet. I kommuner har man höjt skolpengen samtidigt som man har höjt hyran i egna fastigheter. Då gröps liksom anslagen ur. Det är väl det som vi tycker är problemet här.

Vi behöver hitta en modell. Jag har i alla fall uppfattningen att när vi bestämmer oss för att satsa på kulturen gör vi det för att vi vill se mer kultur, inte för att mer pengar ska gå till hyror. Det är därför som jag välkomnar regeringens anslag för att se över modellerna. Sedan vill vi gärna se blocköverskridande samtal så att vi får långsiktiga lösningar och så att vi får bättre och mer framgångsrik kultur i dessa institutioner än vad vi har i dag.

Herr talman! Vi har i dag att debattera Finansutskottets betänkande 25 Statlig förvaltning och statistikfrågor. Vi socialdemokrater har tre reservationer i betänkandet, vilka vi självklart står bakom. Jag yrkar dock bifall endast till reservation 3 i betänkandet, som gäller lokal statlig service.

Herr talman! Oavsett var i landet vi bor finns det större likheter när det gäller de behov vi har än när det gäller vad som skiljer behoven åt. Ett arbete att gå till, en skola som fungerar och sjukvård om oturen eller olyckan är framme är något vi alla behöver oavsett om vi bor här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.

Med detta sagt finns det utmaningar att ta tag i som kan skilja sig åt beroende på om vi befinner oss här i huvudstaden, på landsbygden eller i de delar av landet som gränsar till något av våra nordiska grannländer.

Herr talman! Jag tänkte att vi kunde börja här i huvudstaden. Här kan vi besöka nationella kulturinstitutioner som Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Operan, Dramaten och Historiska museet. Här har vi tillgång till kultur i olika former i absolut toppklass.

Samtliga dessa kulturinstitutioner är intimt sammankopplade med de byggnader som de verkar i. Själva ändamålet med fastigheterna de finns i är alltså att man ska bedriva de aktuella kulturverksamheterna.

Här dyker ett problem upp: Statens fastighetsverk eller kanske egentligen styrningen av Statens fastighetsverk. Men, herr talman, innan jag går in på vad vi tycker är problemet vill jag passa på att gratulera den nya ledningen för Statens fastighetsverk. Regeringen utsåg i förra veckan Max Elger till ny generaldirektör och Irene Svenonius till ny överdirektör. Det ska onekligen bli intressant att följa detta. Irene Svenonius och fastigheter - det ringer onekligen en klocka någonstans. Jag vill minnas att det var lite skriverier i lokaltidningarna här kopplat till ett bygge. Vi får väl hoppas att det inte ska bli några nybyggnationer i fråga om kulturinstitutionerna. Jag hoppas att detta ska bli bra.

Statens fastighetsverk har i dag två olika hyresmodeller som myndigheten kan applicera på sina fastigheter. Det är dels så kallad kostnadshyra, dels marknadshyra. Kostnadshyra tillämpas för de fem nationella kulturinstitutioner som jag tidigare nämnde. Oavsett vilken modell som används kan hyran urholka anslaget till kulturinstitutionerna. Det finns alltså en grundkonflikt mellan Fastighetsverkets uppdrag att på lång sikt säkra kulturhistoriskt viktiga byggnader och att de verksamheter som finns i dessa byggnader ska kunna utveckla sina verksamheter och inte behöva skära ned på dem för att ha råd att betala hyran. De kan rimligtvis inte flytta ifrån byggnaderna. Vart ska de i så fall flytta, och vilken annan verksamhet ska vi då ha i de befintliga byggnaderna?

Vi har hamnat i en situation där varje höjning av verksamheternas bidrag äts upp av allt högre hyror. Vi ger med den ena handen och tar med den andra. Det kan inte vara en rimlig utveckling.

Vi välkomnar därför regeringens initiativ till att se över hur renoveringskostnaderna ska fördelas mellan Naturhistoriska riksmuseet och Fastighetsverket och den generella översyn av kostnadshyrorna som har initierats. För en långsiktig lösning anser vi dock att det krävs blocköverskridande samtal. Kulturfastigheterna behöver långsiktiga lösningar.

Herr talman! Här i huvudstaden har vi en stor statlig närvaro. För att uttrycka mig lite försiktigt kan jag säga att det ser annorlunda ut runt om i vårt avlånga land. Staten har ett viktigt ansvar för att se till att det finns en bra service till medborgarna i hela landet. Arbetet för att stärka samverkan mellan myndigheterna lokalt intensifierades under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Fler servicekontor inrättades och samordnades under Statens servicecenter.

Nu finns det snart 150 statliga servicekontor runt om i landet - på landsbygden, på mindre orter och i utsatta områden - där man kan få service av enklare karaktär av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Detta arbete tycker vi bör fortsätta. Regeringen bör inrätta statliga servicekontor i fler kommuner för att det ska bli en mer likvärdig tillgänglighet till statens samhällsservice. Det är nämligen inte tillräckligt med 150 statliga servicekontor om staten ska leva upp till ansvaret att det ska finnas bra service till medborgarna i hela landet.

I Dalarna finns det servicekontor i 7 av 15 kommuner. I Smedjebacken satsar näringslivet, främst genom Hitachi, men staten har dragit sig undan. Försäkringskassan försvann för länge sedan. Arbetsförmedlingen lade ner sitt lokalkontor för åtta år sedan. Polisen stängde i samband med pandemin och har inte öppnat än. För några år sedan infördes det fjärrblockering på järnvägen vid stålverket. Då försvann stinsen - tågklarerare heter det faktiskt nu för tiden.

Nu finns det alltså inga statliga myndigheter kvar i Smedjebacken. Så här ser bilden ut i många kommuner runt om i landet. Utbyggnaden av servicekontor behöver alltså fortsätta, både för en jämlik service över landet och, faktiskt, för statens legitimitet.

Herr talman! På grund av skilda nationella regler, lagar och praxis uppstår det ibland så kallade gränshinder när människor och företag arbetar, rör sig eller flyttar över de nordiska gränserna. Det kan handla om allt från att regelverket stoppar en viss grupp människor från att bo i ett land och arbeta i ett annat till att kostnaderna blir högre och administrationen mer omfattande när verksamheten sker över gränsen.

Det nordiska Gränshinderrådet och flera andra parter arbetar kontinuerligt för att lösa problemen med gränshinder mellan de nordiska länderna. Det gäller skatt, arbetsmarknad, socialförsäkring med mera. Samtidigt uppstår nya gränshinder när nya nationella lagar stiftas eller när EU-direktiv implementeras.

Ett av sex temaområden som Gränshinderrådet arbetat med sedan 2020 är gränsöverskridande statistik. Detta är på intet sätt det största gränshindret, men tillförlitlig statistik är ofta en förutsättning för en välavvägd politik. Det gäller såväl statistik och register över förmögenheter som gränsöverskridande statistik.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska med intresse följa det arbete som statsrådet nu sätter igång kopplat till fjärrvärmemarknaden.

Det finns lite olika sätt att gå framåt. Om vi tar Malmö som exempel skulle man kunna tänka sig att Eon äger nätet men att Sysav, som är vårt avfallsbolag, skulle kunna få leverera fjärrvärme - lite på samma sätt som när det gäller elnäten. Där har vi en som äger nätet, men det råder en konkurrenssituation när det gäller vem man vill ha som leverantör.

Det finns andra saker att titta på. Fjärrvärmemarknaden i våra grannländer Danmark och Norge men även i Litauen är tuffare reglerad för att man ska få en bra prissättning.

Enligt Fastighetsägarna Syd råder i dag 86 olika prismodeller för fjärrvärme. För att öka transparensen och öppenheten på denna marknad skulle ett alternativ kunna vara att trycka ned antalet modeller till fem sex stycken.

Det finns alltså lite olika vägar att gå vidare med detta. Men jag är övertygad om att vi måste gå vidare för att styra upp denna illa fungerande marknad. Sedan är det precis som statsrådet säger: Inom Prisdialogen, i Fjärrvärmenämnden och i de utredningar som finns har man tittat på situationen fram till 2019, och då funkade det faktiskt relativt väl. Men marknaden klarade inte av de störningar som bland annat kriget i Ukraina har lett till.

Herr talman! Jag blev till en början lite besviken på statsrådets svar, för i debatten vi hade senast uttryckte hon en skepsis mot marknaden. Men den uttrycker hon också nu här i talarstolen, och jag håller med statsrådet. Även jag tycker att det är något som är ruttet i den här branschen.

Tänk om man skulle investera i en laddhybrid. Tanken när man gör det är väl att man ska kunna kombinera att ladda bilen och att tanka den. Tänk om bensinbolagen hade resonerat att i och med att man kör en laddhybrid får man betala mer för bensinen. Vem hade då investerat i en laddhybrid?

Tänk om du skulle bygga solpaneler på ditt hus. Vi vet ju med tanke på hur det ser ut med sommar och höst och vinter och vår i Sverige att produktionen är högre under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Tänk om du när du hade gjort det fick besked av din elleverantör att nu får du betala mer för elen när du själv inte producerar. Hur många skulle då investera i solpaneler?

När det gäller fjärrvärme har jag ett exempel från Stena Fastigheter i Malmö. I Bellevuegården inte så långt från Malmö stadion byggde man bergvärme. Man borrade 50 hål. Det klarar en täckning när det gäller värme på 80 procent. De sista 20 procenten behöver man fjärrvärme till. Hur resonerade Eon i detta fall? Jo, man höjde priset på de sista 20 procenten.

Det här motverkar energieffektivisering. Vi har alltså ett system där en aktör kan motverka något som tjänar fastighetsägaren, dem som hyr, klimatet och samhället i stort med tanke på att det också skulle kunna trycka ned inflationen. Men Eon tillåts göra på detta sätt.

Det här systemet är något som jag tycker att vi borde kunna komma överens om att vi måste göra något åt. Det gläder mig att ni ska ha ett möte med olika intressenter. Jag hoppas att ni bjuder in Fastighetsägarna Syd och att det inte bara är de som producerar fjärrvärme som ska vara med på mötet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan.

Vi hade en interpellationsdebatt i januari om Öresundsverket och dess framtid. Inte för att jag vill göra denna debatt spretigare, men jag vill ändå börja med att tacka för det arbete regeringen har gjort kopplat till detta. Även socialdemokratiska kommunalråd och moderata regionpolitiker har varit inblandade i det arbetet. Jag inleder alltså med ett tack i debatten.

Den debatt vi hade i januari var också kopplad till fjärrvärmemarknaden, och jag vill ta den som utgångspunkt. Då avslutade statsrådet med att säga: "Vi tar dessa medskick med oss, och då menar jag att vi faktiskt tar dem med oss. Jag tänker att vi kommer att ha anledning att diskutera detta igen i närtid." Det kan väl diskuteras om detta är närtid eller ej. Det är dock inte statsrådets fel, utan jag får ta på mig att jag inte lämnat in någon interpellation förrän nu.

Det har dock hänt lite sedan vi debatterade sist. Då stod vi inför en situation där Eon i Malmö hade aviserat höjningar på fjärrvärme i Malmö/Burlöv på 20 procent. Nu blev det inte 20 procent utan 13 procent - en klassisk förhandlingsteknik, kan jag tycka som står lite vid sidan om. Det är lite som att hota med ett rejält kok stryk, och sedan får man nöja sig med en liten lusing. Det är en förhandlingsteknik som kanske är vanligt förekommande i avtalsrörelser: Parterna börjar med att någon erbjuder noll och någon begär tio, och sedan kommer man överens om något däremellan. Kanske har man också använt modellen i politiken ibland, inte minst i internpolitiska sammanhang när man åker till kongresser och lägger sig långt åt ena hållet för att man är beredd att ta en kompromiss.

Men åter till fjärrvärmen. Anledningen till att vi är här är egentligen att fjärrvärme är den vanligaste uppvärmningsformen i Sverige och står för nästan hälften av uppvärmningen i landet. Bland flerfamiljshus är andelen som värms upp genom fjärrvärme omkring 90 procent.

Till skillnad från andra marknader finns det i dag ingen konkurrens på fjärrvärmenätet. Den som bor i ett fjärrvärmeområde och önskar använda fjärrvärme som uppvärmningssätt har ingen möjlighet att välja mellan olika aktörer, då leverantörerna verkar i ett naturligt monopol. Detta lämnar fjärrvärmekunder, såväl hushåll som företag, i en utsatt situation.

Kopplat till privatiseringsdiskussioner tänker jag så här: Ideologiskt brukar man ju föra ett resonemang om att syftet med privatiseringar är att effektivisera en marknad, erbjuda kunder olika alternativ och på något sätt också spara pengar. Funkar det så på fjärrvärmemarknaden? Nja, en analys utförd på uppdrag av Energimarknadsinspektionen visar att privata ägare innebär i genomsnitt 3-6 procent högre pris. Man skriver i rapporten: "Skillnader i prissättning tycks således huvudsakligen bero på skillnader i vilken grad bolagens marknadsmakt utnyttjas som i sin tur beror på bolagens villighet (typ av ägare) och möjlighet (begränsas av konkurrerande uppvärmningsslag och efterfrågerelaterade faktorer) till att utnyttja sin monopolsituation."

Eon hade en vinstmarginal på 18 procent på fjärrvärmen under 2022. Med den höjning som aviserats under 2023 kommer vinstmarginalen att öka. Dessutom har man flaggat för ytterligare höjningar 2024. Då skulle man landa på en vinstmarginal på ungefär 25 procent.

I svaret konstaterar statsrådet att det har varit "rimliga" prishöjningar. Frågan är om statsrådet verkligen tycker att Eons prishöjningar på fjärrvärme har varit rimliga.

Herr talman! Statsrådet tog upp att en socialdemokratiskt ledd regering skulle agera på samma sätt som nuvarande regering. Man kan ju jämföra vad en socialdemokratiskt ledd regering skulle göra med vad regeringen nu de facto gör.

Vi lade ju fram ett budgetförslag där vi lade över 1 miljard mer än regeringen på utbildning och omställning, vilket motsvarar ungefär 20 000 utbildningsplatser. Vi lade 1 miljard kronor till anslaget för vuxenutbildning, vilket motsvarar cirka 17 400 utbildningsplatser inom regional yrkesvux. Vi lade 104 miljoner kronor till yrkeshögskolan, som behöver fortsätta att byggas ut i stället för att skäras ned. Satsningen motsvarar cirka 1 400 utbildningsplatser. Vi avvisade också regeringens nedskärningar vid tolv lärosäten runt om i landet och återförde medel om totalt 81 miljoner, vilket motsvarar cirka 1 000 helårsplatser.

Att en socialdemokratiskt ledd regering skulle landa i samma slutsatser som nuvarande regering är alltså inte fallet; det har vi bevisat i vår budgetmotion.

Det finns även en annan del som jag vill ta upp när vi pratar om utbildning.

Visst är det mycket som faller under andra ministrars ansvar, men det kan vara värt att ta upp att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Det bästa sättet att möta en lågkonjunktur är faktiskt att satsa på utbildning, så att vi när vi kommer ut ur lågkonjunkturen har kompetent folk med bra utbildning som kan ta de jobb som då kommer att skapas. Det handlar inte minst om den arbetskraft som vi kommer att behöva i vår offentliga sektor.

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret.

Jag får väl säga att jag inte är så värst intresserad av att det skrivs mer om kompetensförsörjning i regeringens budget, så jag får kanske formulera om det: Jag är snarare intresserad av att det satsas på kompetensförsörjning. Det är bristen på satsningar som är problemet, snarare än bristen på ord.

Jag tycker också att det är lite fascinerande att statsrådet väljer att ta sin utgångspunkt före pandemin när vi pratar om resurser till yrkesutbildning och liknande. Så kan man väl i och för sig alltid göra i en debatt, men om vi i stället jämför med förra året ser vi att resurserna till vuxenutbildning och yrkeshögskoleutbildningen minskar med över 1 miljard kronor jämfört med 2022.

Att det skulle vara att satsa att dra ned med 1 miljard får jag faktiskt inte riktigt ihop, och det får nog inte många av kommunföreträdarna runt om i landet - oavsett politisk färg - heller. 1 miljard mindre är svårt att beskriva som en satsning. Vi har förstås nymodigheten att ord betyder lite andra saker än de har gjort tidigare, men 1 miljard mindre till det här området är ingen satsning.

Däremot vill jag ändå ta upp att det är riktigt som statsrådet säger: Man kan nog inte fylla framtidens behov med enbart kompetensförsörjning, utan annat behöver också göras. SKR har pekat på att ett sätt att minska behovet av fler anställda är att öka heltidsarbetet och öka jämställdheten. Jag tycker att det är en ganska intressant fråga, inte minst med tanke på den rapport som TCO presenterade i går - eller om det var i morse - om föräldraledighetsuttag.

Det är ju så att kommuner och regioner, som statsrådet är ansvarig för, har en övervägande del kvinnliga medarbetare. Det är klart att jämställdhetsfrågor därmed blir oerhört viktiga om vi ska lyckas öka heltidsarbetet och på så sätt öka jämställdheten. TCO pekar på föräldraförsäkringen, och när jag ändå har det statsråd som är ansvarig för kommuner och regioner här vill jag passa på att fråga vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att öka jämställdheten och på så sätt öka heltidsarbetandet inom kommuner och regioner. Det vore ett sätt att dra ytterligare ett strå till stacken i arbetet med att förbättra kompetensförsörjningen.

Har statsrådet och regeringen några tankar kring detta?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

En av de stora utmaningar som vi har inom välfärden är, som sagt, kompetensförsörjningen. Det saknas utbildade lärare, utbildad personal inom äldreomsorgen och utbildade sjuksköterskor. Samtidigt tycker jag att det sägs väldigt lite om detta från regeringshåll. Antalet utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska insatser har minskat drastiskt. Det sägs över huvud taget väldigt lite om den kompetensutmaning som kommuner och regioner faktiskt bara är i början av. Efter år 2023 finns det dessutom inga pengar till Äldreomsorgslyftet eller till de kompetenssatsningar som den S-ledda regeringen tog fram inom hälso- och sjukvårdens område.

Vi måste kunna hålla ett fokus på kompetensförsörjningen. När vi investerar i välfärden måste det också finnas människor att anställa. De som gör det viktiga arbetet inom välfärdssektorn behöver bli fler och ha en god arbetsmiljö där de trivs och kan ägna sig åt rätt saker. Höjd kvalitet går hand i hand med trygga anställningsvillkor. Därför införde den socialdemokratiska regeringen till exempel ett äldreomsorgslyft för att gynna fler fasta anställningar och högre kompetens bland personalen.

Undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor är de tre yrkesgrupper i kommunerna där behoven är som störst fram till 2031.

Det är lite intressant att höra vad SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, säger om just Äldreomsorgslyftet och om statens ansvar när det gäller kompetensförsörjning.

SKR brukar inte alltid lyfta fram statliga insatser till Sveriges Kommuner och Regioner. De brukar snarare kanske problematisera de satsningar som görs. Men när det gäller Äldreomsorgslyftet säger Caroline Olsson, som är arbetsgivarpolitiskt ansvarig på SKR:

"Staten behöver vara med och ta ett långsiktigt ansvar för välfärdens kompetensförsörjning. Ett bra exempel på när det fungerar väl är den statliga satsningen Äldreomsorgslyftet, som bidrar till kompetensutveckling i äldreomsorgen genom möjligheter att studera med lön.

Äldreomsorgslyftet levererar. Bara under 2021 utbildade eller vidareutbildade sig 25 000 medarbetare inom äldreomsorgen. Vi ser gärna att staten förlänger och förstärker satsningen genom att säkra upp fler utbildningsplatser och låta kommunerna köpa in utbildning för medlen."

Min fråga till statsrådet är om han ämnar arbeta för att det ska finnas kvar pengar till Äldreomsorgslyftet efter 2023, så att dessa satsningar kan fortsätta.

Herr talman! Förutom Öresundsverket hade interpellationen sin utgångspunkt i frågan om att bygga ut produktionen i närtid. Vi får vara ärliga med att det från start till mål tar tid med havsvindkraft. Det tar också tid från start till mål att bygga ny kärnkraft. Däremot finns det ett antal tillstånd på regeringens bord som skulle kunna vara i hamn mycket snabbare än de upp till 17 år som statsrådet talade om.

Jag lyfte fram förslaget om vindkraftverk i Öresund som skulle kunna ge upp till 1,3 terawattimmar. Det beräknas kunna vara på plats till 2027-2028, vilket i fråga om el måste sägas vara i relativ närtid. Det finns som sagt andra tillstånd också som ligger för beslut på regeringens bord.

Frågan kopplad till de beslut som regeringen ämnar fatta är: När kan vi skåningar och andra se fram emot dessa beslut?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Då får vi väl se vad som händer i slutet av april och om vi kan få något svar från Svenska kraftnät när det gäller Öresundsverket.

Det har ju hänt en hel del i svensk politik det senaste året som såklart också har fått en påverkan på hur vi ser på energi- och elpolitik. Det har gått snart ett år sedan den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari. Detta har lett till omvärderingar av gamla tiders sanningar. En enig riksdag har faktiskt beslutat att för första gången sedan finska vinterkriget skicka vapen till ett krigförande land. Det var inte aktuellt före den 24 februari förra året, om jag minns rätt. På samma sätt har vi sett en omsvängning i opinionen när det gäller synen på ett Natomedlemskap. Det finns nu en tydlig majoritet i kammaren för att vi ska ansluta oss till Nato.

Med allt detta i beaktande tycker jag att man måste vara beredd att ompröva gamla beslut och gamla sanningar, också på elproduktionsområdet. Den situation som vi var i 2017-2019 skiljer sig från den situation som vi i dag befinner oss i. Därför tycker jag att det är rimligt att man som riksdagsledamot frågar den nuvarande regeringen vad den ämnar göra i denna fråga snarare än att vända sig till den gamla regeringen och fråga vad den borde ha gjort. Det är därför jag som riksdagsledamot ställde interpellationen till nuvarande statsrådet Ebba Busch.

Den andra delen gäller definitionen av närtid och energiproduktion. Frågan är vad man kan göra för att snabbt få på plats elproduktion i södra Sverige. Öresund är på många sätt särskilt intressant för etablering av havsbaserad vindkraft med tanke på bland annat vindresurser, relativt grunda vattendjup samt möjlighet att ansluta vindkraftsparker till befintlig elnätsinfrastruktur.

Det finns förslag om lokaliseringar i Öresundsregionen som skulle vara mycket fördelaktiga med hänsyn till den stora elförbrukningen av såväl hushåll som industrier samt att det råder ett stort underskott på elproduktion i regionen.

Det finns till exempel en planerad vindkraftspark som kallas Sjollen och som skulle kunna tillföra 1,1-1,3 terawattimmar el varje år. I dag är produktionen 3 terawatt. Frågan är vad vi har gjort. Jag är socialdemokrat från Malmö, och vi har välkomnat beslutet. Men från våra kranskommuner får vi intressanta svar, bland annat från det moderatstyrda Lomma som menar att Öresund är en olämplig plats sett till de marina värden som finns där.

Samtidigt har Lomma öppnat för att eventuellt se positivt på nyetablering om etableringen sker på danskt vatten. Det är fascinerande hur man från statsministerns parti ser på havsbaserade vindkraftverk i Öresund. Det funkar om det är på den danska sidan av territorialgränsen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.

Låt mig ge lite bakgrund, för alla kanske inte känner till Öresundsverket. I dagsläget saknar elprisområde 4, det vill säga södra Sverige, förutsättningar för att uppfylla gällande lagstiftning för nödsituationer, återbyggnad, riskberedskap och elberedskap ur ett totalförsvarsperspektiv. Därför är det av största vikt att snabbt utöka den svenska el- och energiproduktionen, inte minst i södra Sverige.

Läget är akut, inte minst för hushåll och företag i södra Sverige, och åtgärder som kan underlätta situationen i närtid behöver prioriteras.

Öresundsverket är ett gaskraftverk beläget i Malmö med kapacitet för både el- och fjärrvärmeproduktion genom naturgas. Verket genomgick en stor modernisering som färdigställdes 2009 vars syfte var att kompensera för den elproduktion som föll bort i och med stängningen av Barsebäck 1 och 2. Verket har en elproduktion med maximal effekt på 440 megawatt, och produktionskapaciteten för fjärrvärme är på 250 megawatt.

Vi debatterade just fjärrvärme och fjärrvärmepriser i en interpellationsdebatt förra veckan.

Om Öresundsverket var i full gång skulle Skåne dessutom kunna tillföras en mereffekt på ytterligare 200 megawatt tack vare att den utbyggda Sydvästlänken då skulle kunna utnyttjas med full kapacitet.

År 2019 skulle Svenska kraftnät göra en upphandling av en extra effektreserv, det vill säga ett avtal med en elproducent som kan se till att det finns tillräckligt med el när elförbrukningen är som högst. Man fick då bara in ett bud, och det var från Öresundsverket, kraftvärmeverket i Malmö.

Radioprogrammet Kaliber i P1 har gjort ett intressant reportage om just hanteringen av denna upphandling. I reportaget svarar generaldirektören för Svenska kraftnät att det 2019 var ett bud man inte ville ta för att det var för högt. Generaldirektören svarar vidare att det är rimligt att anta att de aktörer som tidigare var beredda att koppla bort sig sannolikt skulle komma att agera på prissignaler framöver och därmed minska belastningen vid topplast.

Detta betyder i klartext att Svenska kraftnät har antagit att industriföretagen själva ska ta ansvar för att minska sin elförbrukning vid risk för elbrist. Till saken hör att det tidigare fanns avtal med dessa företag om att mot ersättning gå ned i elutnyttjande, men dessa avtal finns inte kvar. Det skulle kunna vara ett sätt att gå vidare i denna fråga.

Med anledning av detta, och i och med att det finns en risk för avstängning som kommer att kosta företagen pengar, tänkte jag fråga statsrådet om regeringen ämnar ta några initiativ för att få till de här avtalen så att företagen klarar sig utan ekonomisk skada, i händelse av att det skulle bli effektbrist i Skåne.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och diskussionen! Jag har bara en vädjan om att statsrådet ska ta med sig detta. Det finns ju lite olika sätt att gå vidare och lite olika förslag på lösningar beroende på vem man pratar med. Men oavsett vem jag har pratat med nere i Malmö är alla rörande överens om att något måste göras, för rådande modell fungerar inte.

Vi har det danska systemet med en prisreglering, som kanske ligger mig nära hjärtat. När jag pratar med fastighetsägarna är de kanske inte riktigt lika pigga på regleringar rent generellt, men de framhåller att dagens modell med 80 olika prissättningssystem är ogörligt och inte transparent och att man skulle kunna titta på möjligheter att skära ned det till en handfull modeller i stället. Det är alternativ som finns, tillsammans med att man öppnar ledningarna för andra leverantörer av fjärrvärme.

Det finns alltså olika verktygslådor för att komma framåt i denna fråga, och jag hoppas att regeringen tar detta på största allvar och också presenterar förslag på hur vi kan komma till rätta med det.

Både allmännyttan i Malmö, MKB, och Fastighetsägarna Syd har anmält Eon till Konkurrensverket utifrån att de menar att man missbrukar sitt naturliga monopol. Det ska bli intressant att se hur det går.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har också i en intervju i Sydsvenskan noterat att regeringen, som jag uppfattade det, också var öppen för att titta på en reglering av detta om det inte skulle ske någon förändring. Det tycker jag är bra.

Den här frågan har också andra bottnar. Vi har ju oerhörda bekymmer med inflationen. Oavsett vilket parti vi företräder vill vi göra vad vi kan för att trycka ned inflationen. Mycket fokus i den frågan har legat på att vi är inne i en avtalsrörelse, och man vädjar till arbetsmarknadens parter att hålla igen. Men frågan blir då hur näringslivet agerar i andra situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eon hade enligt ett underlag som jag har fått en vinstmarginal på 18 procent på fjärrvärmen under 2022. Med den höjning som nu aviserats kommer man under 2023 att ha en vinstmarginal på 21-21,7 procent. Dessutom har man inför 2024 flaggat för ytterligare höjningar, eller rättare sagt för ett spann mellan minus 5 och plus 20 procent. Övriga aktörer har flaggat för ett spann mellan minus 2 och plus 8. Skulle man höja lika mycket igen talar vi om vinstmarginaler på uppemot 25-26 procent, alltså att var fjärde krona går tillbaka till ägarna.

De som bor i Malmö och Burlöv och nu går in i en avtalsrörelse och får höra att de ska hålla igen kan ju inte tycka att det är rimligt att man i ett naturligt monopol låter var fjärde krona gå ned i ägarnas fickor.

För det enskilda hushållet - nu pratar vi om hyresgäster i allmännyttan - handlar det om 1 400 kronor i ökade kostnader bara för fjärrvärme. Fastighetsägarna Syd säger 2 procent. Sedan är det andra kostnader som har ökat under de här åren, inte minst räntor och liknande.

Det blir också lite så när man ser till skillnaden mellan privatkunder och företagskunder, för vilka är sedan kunder hos företagen? Jo, det är ju de som bor i hyresrätter. Man kan göra en jämförelse när det gäller socioekonomisk tillhörighet mellan dem som äger sitt boende och dem som inte gör det. Samtidigt säger näringslivsföreträdare att de som tjänar minst måste få det sämre innan de får det bättre; det är deras ingång i avtalsrörelsen. Detta får mig att undra. Näringslivet måste ju också ta sitt ansvar för den situation som vi befinner oss i just nu. Här verkar det, så att säga, vara ett ruttet äpple i äppelkorgen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på frågan! Bakgrunden till interpellationen är Eons minst sagt kraftiga höjningar i Malmö och Burlöv, där man har aviserat höjningar på 13 procent för privathushåll och 20 procent för företagskunder under nästa år.

I dag fungerar det så att de som bor inom ett fjärrvärmeområde inte har möjlighet att välja mellan olika aktörer. Däremot har man, precis som statsrådet säger, möjlighet att välja mellan olika typer av källor. Ett av alternativen är bergvärme, men det fungerar - om jag uttrycker mig lite försiktigt - inte så bra nere i Malmö och Burlöv. Det andra alternativet är att man går över till luft- och värmepump, till exempel. Men det skulle öka belastningen på elnätet, och där har vi bekanta problem nere i Skåne.

Vi har alltså ett väldigt stort bekymmer. Man kan i detta sammanhang säga att marknaden är en utmärkt tjänare men en usel herre. När det gäller systemet, som ändå är framtaget i dialog mellan kunder och branschen, tänker jag att ett par ruttna äpplen kan förstöra hela korgen, men två friska äpplen kan inte göra de ruttna friska. På samma sätt som det är viktigt att vi har ett energisystem som inte bara fungerar när det är soligt och blåser, som statsrådet brukar säga, måste vi ha fjärrvärme och prissättning på den som funkar både när det är kris och när det inte är kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Systemet med Prisdialogen har fungerat bra, men Eon är utslängda ur Prisdialogen för att de inte har levt upp till kraven. När det gäller anmälningar är det, sett över en tidslinje, väldigt få sådana. Föregående år var det 2. I år är det 200, bara gällande Eon.

Det finns alltså all anledning att titta närmare på en reglering, som den som finns i andra länder, till exempel Danmark. Ett annat alternativ att titta på är att man gör som på elmarknaden - att man har en aktör som står för nätet men släpper in andra leverantörer. Jag tänkte fråga statsrådet om detta är något som regeringen ämnar titta på.

Herr talman! När jag lyssnade på statsrådets svar på våra frågor kom jag att tänka på ett inlägg i partiledardebatten senast: "Jag tror inte att någon som lyssnar på dagens debatt är speciellt betjänt av ett blame game. Vi har nog med politiker som skyller sina misstag på andra och inte själva vill ta ansvar."

Svaret på interpellationen inleds dock med just detta, ett blame game. Ingrid och andra gaskunder i Skåne är inte betjänta av detta blame game utan har rätt att kräva svar av regeringen om varför det inte är möjligt att inrätta ett kortsiktigt stöd likt en el- och gasprisakut för gaskunder som Ingrid. Jag hörde inget svar på den frågan i statsrådets inlägg, så jag får väl lov att ställa den igen.

Herr talman! Jag tänkte knyta an till min kollegas förtjänstfulla redogörelse för Ingrids skenande räkningar. Socialdemokraterna presenterade ett förslag i finansutskottet som visserligen inte skulle ha löst Ingrids problem långsiktigt, men kortsiktigt - och i en sådan här situation är det viktigt med både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Många med höga gasräkningar har nämligen inte problem med soliditeten utan med likviditeten. Här skulle en el- och gasräkningsakut kunna hjälpa.

Detta har dessutom blivit ännu mer akut i och med att det elstöd som ska börja betalas ut den 20 februari egentligen inte är ett elstöd utan ett energislagsstöd, för gasen är utelämnad.

Ingrid och andra konsumenter i Skåne som har problem med likviditet men inte soliditet har nu inget annat val än att göra sig av med tillgångar, men att göra sig av med tillgångar när man är tvingad till det för att betala räkningar är sällan en god ekonomisk idé.

Varför sa ni nej till den hjälp som faktiskt fanns att få för Ingrid, nämligen el- och gasräkningsakuten?

Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2021

Fru talman! Vi har i dag att debattera redovisningen av AP-fondernas verksamhet till och med 2021, och jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

I en debatt om AP-fonderna och deras resultat är det centralt att påminna om vad deras uppdrag egentligen är: att förvalta fondmedlen så att de blir till största möjliga nytta för inkomstpensionssystemet. Förvaltningen ska ta sin utgångspunkt i pensionssystemets åtagande. Uppdraget är reglerat i lag och utgör tillsammans med placeringsreglerna ramverket för AP-fondernas arbete. Ur placeringsreglerna kan man bland annat utläsa att fonderna är ålagda att ta hänsyn till miljö och etik i placeringsverksamheten, utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning. Fonderna ska inte ha näringspolitiska eller ekonomisk-politiska mål.

Fru talman! När vi tittar på AP-fondernas resultat är det bra att ha i minnet att ärendet alltså gäller 2021 och inte fjolåret. År 2021 präglades av en väldigt stark aktiemarknad, något som inte gäller fjolåret. Detta gjorde såklart att AP-fondernas avkastning under 2021 blev historiskt hög. Buffertfondernas samlade resultat blev hela 338 miljarder efter kostnader. Av dem överfördes 30 miljarder till pensionssystemet för att säkra de löpande pensionsutbetalningarna.

Fru talman! Den 1 januari 2019 fick Första-Fjärde AP-fonden ett nytt mål för placeringsverksamheten: att pensionskapitalet ska förvaltas på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande. Det övergripande målet är dock fortfarande hög avkastning till låg risk. Från den 1 juli 2022 gäller detta även Sjätte AP-fonden.

Syftet med målet är att fonderna ska beakta miljöaspekter, sociala aspekter och bolagsstyrningsaspekter i sin kapitalförvaltning. Målet innebär bland annat att fonderna ska ta fram en gemensam värdegrund för förvaltningen, gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar pensionsmedel inte bör placeras i samt gemensamma riktlinjer för hur resultatet av förvaltningen enligt målet ska redovisas.

Gällande Sjunde AP-fonden trädde en ny lag i kraft den 1 januari i år. Lagen innebär bland annat att det införs ett hållbarhetsmål för fondens förvaltning, som innebär att förvaltningen ska ske på ett föredömligt sätt. Särskild vikt ska fästas vid hur en hållbar förvaltning kan främjas.

Avslutningsvis, fru talman - att AP-fonderna förvaltar våra pensionspengar på ett hållbart sätt behöver vi ständigt hålla under lupp och utvärdera. AP-fondernas övergripande mål är långsiktig, hög avkastning för att säkerställa trygga pensioner åt Sveriges löntagare. Långsiktigheten kommer att innebära att till exempel fossila investeringar fasas ut.

Jag vill verkligen understryka vikten av att AP-fondernas efterlevnad noga följs upp. Att förvalta våra pensionspengar är ett stort ansvar. Då behöver investeringarna vara långsiktigt hållbara för att vi ska ha trygga pensioner som busschauffören och sjuksköterskan kan leva på.

Jag är också övertygad om att det finns en stark förväntan från spararna att de pensionspengar AP-fonderna förvaltar går till bra verksamheter och inte till verksamheter som till exempel kränker mänskliga rättigheter eller förstör vår planet. Därför utesluter inte vi socialdemokrater ytterligare förändringar av regelverket om det skulle visa sig nödvändigt.