Leif Nysmed

Herr talman! Jag vill be Mikael Eskilandersson att lyssna på vad jag säger. Jag kommenterade ingen undersökning. Jag kommenterade påståendet att den förra regeringen inte hade gjort någonting. Det är en väsentlig skillnad. Ledamoten borde läsa på lite grann.

Mikael Eskilandersson påstod att bostadsbehovet inte minskade under förra mandatperioden. Var inte Mikael Eskilandersson med på samma seminarium som jag, alltså den öppna utfrågning där vi fick material av Boverket som visar på att skulden betades av från 2017 till 2022? Det är bara fakta. Gå in på Boverkets hemsida och titta!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skulden byggdes faktiskt upp under allianstiden. Visst, man kan ha otur och drabbas av en lågkonjunktur - men jag tycker att man ska sluta rösta på borgerliga partier, för de hade otur 1976-1982, 1991-1994 och 2006-2012 och verkar ha otur nu också. Om en regering inte klarar av dåliga tider och har otur hela tiden kanske man inte ska rösta på dem. Då är det bättre att rösta på dem som klarar av att hantera även exempelvis pandemier och att hålla bostadsbyggandet och liknande uppe då. Man kan ändå försöka hålla sig till fakta. Gör gärna det!

Rot nämndes också ett par gånger. Rot kan vara en viktig del i att bibehålla kompetensen i en bransch, men att bara höja taket nästa sommar hjälper inte byggföretagen i dag. Småföretagare varslar sin personal på grund av att det inte kommer in några beställningar. Man kan inte vänta till sommaren på detta. Personal kommer att försvinna redan nu. Dessutom är åtgärden begränsad till ett halvår, om jag har förstått budgeten rätt. Ingen tror ju att den här krisen är över i december 2024, så åtgärden är för kortvarig och dessutom felriktad. Den borde riktas mer till grön omställning av småhus, för det skulle göra mer nytta också för den enskilde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag konstaterar att det fars med en hel del osanning i talarstolen, speciellt från Sverigedemokraternas sida, i denna debatt - också om sådant som inte så mycket berör själva interpellationen.

Vi har tidigare haft en interpellationsdebatt med bostadsministern där vi slog fast ett antal punkter som genomfördes under föregående mandatperiod. Mikael Eskilandersson får gärna titta på eller läsa igenom den så att han har korrekta uppgifter nästa gång han intar talarstolen.

Vad gäller antalet nya bostäder under föregående mandatperiod var det inte bara hyreslägenheter som byggdes. Under perioden 2015-2022 upprättades drygt 450 000 nya bostäder, nästan en halv miljon! Det är betydligt fler än vad som upprättades under alliansåren, vilket var ungefär hälften av detta. Det är en kraftig skillnad.

En annan anledning till att läget ser ut som det gör i dag är att den här SD-regeringen stoppade cirka 30 000 hyresrätter vid årsskiftet när man abrupt tog bort investeringsstödet, trots att man i valet hade utlovat att det skulle få fullföljas utifrån de ansökningar som kom in.

Det är ganska magstarkt att stå här i talarstolen och gnälla över vad den föregående regeringen gjorde eller inte gjorde när man inte har någonting på fötterna själv. Det är anmärkningsvärt.

Jag skulle en liten stund till vilja hålla mig till ämnet för interpellationsdebatten, för det tycker jag är intressant. I flera debatter och seminarier jag lyssnat på har det kommit fram att det finns ett behov av förändringar för att omställa lokaler till bostäder. Det är inget fel i det, snarare tvärtom. Vi välkomnar också det. Men återigen måste det finnas en efterfrågan på dessa bostäder. Det måste finnas en möjlighet att efterfråga dem. Det är detta det handlar om: Om det inte finns en efterfrågan kommer det inte att ombildas några lokaler till nya bostäder. Det handlar om priserna. Det handlar om hur vi kan få fram bostäder som normalinkomsttagare faktiskt kan efterfråga. Annars kommer det inte att ske. Där tycker jag att regeringens svar lyser med sin frånvaro. Statsrådet Andreas Carlson får gärna återkomma med hur han tänker öka efterfrågan igen.

Inflationsbekämpning i all ära, som sagt, men jag upplevde 90-talet. Vi kommer att återkomma till det i debatten lite senare. Då pratade man om att bara man kom ned i under 10 procents ränta skulle bostadsbyggandet komma igång igen. Men, herr talman, det krävs mer än bara sänkt inflation och sänkt ränta för att hjulen ska börja snurra igen; det kan jag säga vis av erfarenhet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

Byggbranschen och bostadsbyggandet kraschar. Prognosen för nästa år visar endast 19 000 nya bostäder. Och i regeringens budget noterar jag en blygsam satsning på 80 miljoner för att få igång bostadsbyggandet på något sätt. Man pratar om strukturreformer. Det kommer kanske inte att ge någon större effekt nästa år, vilket skulle behövas.

Vi har samtidigt ett förslag om satsningar på 8 miljarder, bland annat i form av investeringsstöd riktat till bland annat studentbostäder som Kristdemokraternas tidigare bostadspolitiska talesperson, Caroline Szyber, har lagt fram - ni kanske kan lyssna lite på henne - samt statliga bygglån för nyproduktion av bostäder.

Min fråga till statsrådet är: Är ni så angelägna att få igång bostadsbyggandet som det ibland låter på er? Jag saknar själva incitamenten för att få igång det.

Herr talman! Jag delar inte ledamotens bild av åtta förlorade år. Styrning och skärpning av de här delarna har skett. Alla partier i utskottet skriver faktiskt gemensamt i utskottsbetänkandet om hur det har sett ut. Jag läste precis upp en av meningarna i utskottets betänkande. Även regeringen lyfter fram de förbättringar som har skett. Det skrivs också att det är ett arbete som hela tiden är under utveckling.

Jag vill lyfta fram att det krävs lite mer vilja än bara några enstaka, lite pliktskyldiga rader i budgeten när det gäller de här frågorna. Det krävs också en vilja. Jag hoppas verkligen att vi kan mötas i det arbetet. Jag tror att det betyder mycket för hela vårt avlånga land.

Vad gäller Stenungsund vet jag inte vad myndigheterna skulle ha gjort. Det visade sig att ett företag hade brutit lite mot reglerna och lastat lite för mycket massor på platsen. Det blir helt enkelt knepigt. Vi får titta på vem som orsakat just det jordskredet.

Jag ser som sagt fram emot mer samarbete framöver. Men då vill jag att man visar lite mer vilja och jäklar anamma - ursäkta mitt uttryck! Men jag menar det verkligen.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Lars Beckman! Den är naturligtvis också relevant. Men det handlar inte bara om pengarna. Vi ligger på samma budget där. Men frågan till regeringen är vad man tycker och vad man vill framåt. Det handlar också om vad man syftar till. I er budget står det några pliktskyldiga rader om detta; jag tror att det är ett stycke i utgiftsområde 6 där man lyfter fram det här. Men andra områden lyfter man fram väldigt noggrant.

Vi kan också vara kritiska och säga att det behöver läggas mer pengar på det. Men vi lyfter ändå fram bekymret.

När det gäller själva rapporten som vi debatterar i dag har till och med er regering, som har besvarat rapporten, svarat tydligt att det har vidtagits en hel del åtgärder. Och i utskottet är vi eniga om att mer pengar har skjutits till och fördelats jämnt, att ambitionen har ökat och att man har vidtagit en hel del åtgärder. I betänkandet står det: "Utskottet noterar därutöver att regeringen under 2022 vidtog åtgärder för att förtydliga styrningen av statsbidraget för naturolyckor" och så vidare. När det gäller att kritiken skulle vara så omfattande har vi alltså ett gemensamt svar.

Frågan är vad vi vill framåt och hur vi ska se på saken, inte bara när det gäller kronor och ören utan också när det gäller viljan.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen i betänkandet.

Vi välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att både regeringens skrivelse och Riksrevisionens granskningsrapport är värdefulla underlag för det fortsatta arbetet med klimatanpassning av den byggda miljön. Vi instämmer även i bedömningen att statens finansiering av klimatanpassningen har varit långsiktig. Medel har fördelats på en relativt jämn nivå och även ökat.

Här gör vi dock ett annat ställningstagande än utskottet. Som vi skriver i vår reservation uppfattar vi inte att regeringen tar Riksrevisionens kritik på allvar då den efterlyser en mer långsiktig finansiering av klimatanpassningar i den byggda miljön.

I budgeten finns flera exempel som visar på denna brist på långsiktighet. I utgiftsområde 20 Klimatanpassning minskas det stödet, och stöd för kompetenslyft för klimatomställningen tas bort. I utgiftsområde 18 avvecklas stödet för hållbart samhällsbyggande både inom anslaget för bostadspolitisk utveckling och inom anslaget till Boverket.

Vi ser inte den tydlighet och långsiktighet som efterfrågas av Riksrevisionen i det så viktiga arbetet med klimatanpassningar. Innan jag läste förslaget till budget för kommande år hoppades jag att regeringen skulle lägga mer kraft på detta arbete, men skrivningarna på området är begränsade och känns väldigt pliktskyldiga. Engagemanget lyser med sin frånvaro.

Precis som föregående talare sa har det skett en hel del naturolyckor i vårt land, inte minst i Gävle. Många i vårt land är på allvar oroliga för klimatförändringarna och vilka konsekvenser dessa kommer att få, inte bara för dem själva utan även för samhället i stort och för kommande generationer.

Därför, herr talman, yrkar jag återigen bifall till reservationen i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar tyvärr att den iranska regimen har lyckats få blicken bort från demonstrationer och uppror i Iran. Det ser vi bland annat i utlåtandet här, där man påstår att demonstrationerna har avtagit.

De har lyckats. I stället ställer man Sverige till svars för koranbränningar. En bild på en leende svensk utrikesminister tillsammans med Irans utrikesminister ger en bild till utsatta kurder här i Sverige och i andra delar av världen av att Sverige backar för den iranska regimen. Jag vet att det är den iranska propagandamaskinen som sätter denna bild, men desto viktigare då, herr talman, att Sveriges utrikesminister tydligare stöder de oppositionella i Iran i deras frihetskamp, i den akuta situationen här och nu. Den iranska regimen har tidigare visat vad man är kapabel till, och jag tvivlar inte på att de återigen kommer att bomba kurderna.

Herr talman! Vad hindrar utrikesministern från att återigen rikta skarp kritik, som han nämnde i sitt första anförande, mot den akuta situation som kurderna befinner sig i i dag? Vad hindrar utrikesministern från att ta ställning mot den iranska regimen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, men jag måste instämma i kritiken mot båda dessa interpellationssvar. Jag tycker att de är lite passiva - eller väldigt passiva.

Det frågeställaren och även jag ställer frågor om är vilka åtgärder som ministern avser att vidta för att förhindra att den iranska regimen ånyo angriper kurder i och utanför Iran.

Det föreligger ju i dag ett direkt hot om angrepp på kurdiska organisationer som sökt skydd i Irak, särskilt KDPI. Iran har ställt krav på Irak att ledande företrädare för KDPI ska arresteras och skickas till Iran, allt för att döda den opposition som i dag driver på i Iran i den generella kampen som också pågår. Kurderna är den grupp i Iran som är bäst organiserad. Därför sätter man också in väldigt hårda grepp mot dem.

Det jag vill veta är inte vad vi tycker och tänker i generella termer utan vad som ska göras nu för att stödja dem som orkar stå i opposition mot den iranska regimen.

Det sker i dag attacker mot familjer - man tvångsförflyttar familjerna till ledande personer i KDPI i dag för att sätta press på dem och hota och skrämma folk.

Vi hade ett seminarium här i riksdagen i onsdag om just situationen för kurderna i Iran. Deras organisation KDPI, som var med där, ställer faktiskt frågan vad Sverige och västvärlden gör för att stödja dem i det akuta läge som är nu, inte bara i generella termer utan nu. De är under jättehård press. Jag lider med dem. Och vi vet vilka medel den iranska regimen kan ta till och vågar ta till. Det har man visat under årtionden.

Min fråga till dig kvarstår, utrikesministern. Vad har du för avsikt att genomföra för åtgärder för att stödja det kurdiska folket i Iran men också dem som har flytt till Irak i den här akuta situationen? Du har fått några tips av mina kamrater tidigare. Men vad görs nu?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Maria Malmer Stenergard. Sverige skakas av det pågående gängvåldet. Rikspolischefen vittnar om att tre nya rekryteras till den organiserade brottsligheten varje dag, och det handlar främst om barn och unga.

Om gängen ska stoppas måste också nyrekryteringen stoppas. Runt om i vårt land arbetar socialtjänsterna med att upptäcka barn och unga som löper risk att dras in i gängen. I många fall placeras dessa i institutioner och på HVB-hem - hem för vård eller boende - i förebyggande syfte, och dessa placeringar är mycket kostsamma. Det kan för en enda ungdom kosta flera miljoner kronor.

Hur mycket fick då landets socialtjänster av regeringen för arbetet mot ungas brottslighet? De fick 10 miljoner fördelat på 290 kommuner.

Tänker regeringen ge landets socialsekreterare de resurser som de behöver för att stärka det förebyggande arbetet, eller tänker regeringen även i fortsättningen underfinansiera socialtjänsten?

Fru talman! Statsrådet verkar ändå vara ganska nöjd med situationen. Det ligger ju inga förslag på vårt bord. I stället har vi en regering som stoppar bostadsbyggandet. Borttagandet av investeringsstödet har stoppat byggandet av cirka 30 000 hyreslägenheter med lägre hyra, bland annat studentbostäder.

Hur många nybyggda bostäder stoppas också i och med stoppet av byggandet av de nya stambanorna? Många kommuner so har åtagit sig att bygga och har börjat bygga massor med bostäder utifrån en ny infrastruktur. De känner sig nog ganska svikna av regeringen och statsrådet just nu.

För inte länge sedan stod statsrådet också i varselväst ute på Bromma flygplats och stoppade byggandet av 30 000 bostäder på flygplatsen där. Man kan i stället satsa på Arlanda flygplats och låta den byggas ut.

Inte ens några förslag som man skulle kunna lägga fram snabbt, som är färdiga och som man gick till val på orkar man lägga fram. Exempelvis är startlånen färdigutredda och klara att lägga på bordet. Dem orkar man inte lägga fram. Före valet lovade man också att lätta på amorteringskraven. Det begraver man nu i en utredning ett par år framöver. Det kommer ingenting här och nu för att avhjälpa det akuta behovet av bostadsbyggande.

Här talar vi om att man inte kan bo i ett samtal. Nej, det kan man inte. Men bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktighet i politiken. Visst har kanske er svaga regering med stöd av Sverigedemokraterna majoritet just nu. Men bygg- och fastighetsbranschen bygger inte på fyraårscykler.

Vi bjöd in till bostadspolitiska samtal. Men dem valde KD med flera partier att hoppa av. Det är egentligen ganska sorgligt att man inte tar ansvar för den långsiktighet som behövs.

Begic talade också om varsel. Inom den industri som regeringen lyfter fram att man vill satsa på, småhusindustrin, läggs nu ett varsel på över 2 000 löntagare. De säljer ingenting just nu, och det kommer ingenting från regeringen.

Fru talman! Jag tycker att statsrådet är lite passiv, och det har jag tyckt länge. Jag tycker att regeringen generellt är väldigt passiv när man avvaktar och hänvisar till inflationsbekämpningen. Om man inte gör någonting så ägnar man sig åt att bekämpa inflationen, verkar regeringen tycka. Jag delar inte riktigt den uppfattningen.

Min partikollega Markus Kallifatides ställde ett par frågor, och jag tänkte haka på fråga nummer två. Han säger: Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023-2026? Och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?

Svaret blir: Regeringen ser inget behov av att ta fram ytterligare prognoser än dem som Boverket tar fram. Regeringen hänvisar alltså till att det är Boverkets ansvar.

Jag tänkte påminna lite grann om hur Kristdemokraternas tidigare bostadspolitiska talesperson Larry Söder så sent som förra mandatperioden ansåg att detta skulle göras. Han skriver: "Kristdemokraterna anser att det är hög tid att bostadsintresset uppvärderas i Sverige." Jag delar denna uppfattning. Han skriver också: "Politiken måste ta ett fastare tag om bostadsbyggandet." Det tycker jag också att ni borde göra; jag delar Larrys uppfattning även i den frågan. Larry Söder fortsätter sedan: "Vi anser att regeringen bör sätta ett mål i faktiska tal för bostadsbyggandet. I dag är Boverkets prognoser det bästa mått som går att hitta, men när det faktiska byggandet kraftigt understiger behovet bör en regering ta till sig det och presentera åtgärder för att öka byggandet.

Med ett nationellt mål för bostadsbyggandet kan ett tydligt arbete för att nå det sättas igång och förslag som syftar till att målet uppnås tas fram. I de fall byggandet inte når upp till målet kan det också utvärderas varför det inte har byggts tillräckligt."

Detta var under en tid då man hade en prognos på 40 000 bostäder om året. Sedan blev det ännu fler. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men Boverket hävdade att man behövde ha 50 000 bostäder och vi överskred det målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag pratar vi om siffror på runt 25 000 bostäder om året. Det är en halvering jämfört med detta. I det sammanhanget sitter bostadsministern nöjd och inflationsbekämpar. Det lär inte bli så många bostäder med den politik som ni för. Det finns inte ett konkret förslag på riksdagens bord om att få igång bostadsbyggandet.

Mina frågor till statsrådet är: Har Kristdemokraterna helt ändrat uppfattning? Har ni tappat initiativförmågan? Tycker ni inte att bostadspolitiken förtjänar bättre?

Herr talman! Vi är helt överens om att arbetslivskriminaliteten är oerhört viktig att bekämpa, statsrådet.

Precis som du själv beskriver spänner arbetslivskriminaliteten över flera områden, och vill man diskutera problemen är det svårt att hitta ett enda statsråd som har ansvar för alla dessa frågor. Jag har diskuterat med det statsråd som just nu sitter bakom dig här i kammaren, som jag tagit upp tidigare. Det är alltså svårt att få till diskussionen, så när man vill diskutera en fråga är det bra att vara förberedd och kunna diskutera den fullt ut. Då duger det inte att skylla på att det inte är statsrådets område.

Jag påpekade också tidigare att arbetsmarknadsministern, det vill säga Johan Pehrson, inte ville komma hit och debattera. Då svarade Andreas Carlson att man inom regeringen tar ansvar för hela regeringens politik, och det förväntar jag mig att statsråd faktiskt gör.

De a-krimcenter som har inrättats är som sagt en viktig del i detta arbete. Vi har tidigare haft myndighetsgemensam samverkan som har varit ganska framgångsrikt, och vi måste jobba med det. Det är också viktigt att statsråden förstår sin roll och att de klarar av att tänka lite utanför sitt eget stuprör när de diskuterar och debatterar dessa frågor.

Jag noterar att statsrådet verkar tycka som jag, det vill säga att vi inte ska ha några undantag i detta. Undantag i lagstiftningen brukar nämligen vara den kriminellas bästa vän, för det är så de hittar kryphålen i lagstiftningen. Vi ser det i många olika sammanhang; så sent som i januari eller februari avgjordes ett ganska viktigt mål i hovrätten som Ekobrottsmyndigheten drev mot ett stort byggföretag. Man lyckades bevisa att 19 löntagare, tror jag, var här och jobbade utan tillstånd.

Det finns en hel del regler som gör detta väldigt svårt och som man borde titta närmare på. Man borde försöka få bort de olika undantagen så att det är samma regler som gäller. Då är det viktigt att man orkar lyfta blicken över gränserna - och också orkar tänka utanför sitt eget stuprör.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kan dock konstatera att regeringen i det här fallet har svårt att hålla reda på vad som händer inom Regeringskansliet - eller också talar man med kluven tunga.

Samtidigt som du står här, Paulina Brandberg, och talar om din kamp mot arbetslivskriminaliteten och på min fråga svarar rakt på sak att du kommer att verka för att anmälningsplikten ska vara kvar försöker nämligen regeringen få igenom undantaget från anmälningsplikten för kortare utstationeringar. Detta är märkligt, och det är verkligen oroande.

Du säger att detta inte är ditt ansvarsområde, men vi har ställt frågor om arbetsmarknadspolitik till andra ministrar och då fått svar från bostadsministern gällande arbetsmarknadspolitik. Det gäller till exempel när vi har pratat om arbetsmarknadsprövning och det handlade om byggbranschen. Då var bostadsministern lämpligast att svara på den frågan.

Jag förväntar mig ändå att statsråden tar reda på fakta innan de kommer hit och kan svara på de frågor vi ställer. Alternativet är att man lämnar över frågan till en annan minister, som kan svara på den. Det är alltså lite oroväckande och anmärkningsvärt, skulle jag vilja säga. Men jag lämnar den debatten.

Vilket svar ska jag ta med mig till dem som är oroliga? Vad ska jag berätta för fack- och arbetsgivarorganisationer över hela Europa? Det gäller alla utom svenska Byggföretagen, som inte har skrivit under det uttalande jag refererade till tidigare. Det är den enda arbetsgivarorganisation inom byggbranschen som inte har gjort det. Men vad ska jag ta med mig till alla dem som är oroliga för den här förändringen?

Vet statsrådet om det kommer några nya förslag innan vi lämnar över ordförandeskapet? Har man i så fall tagit till sig den oro som den samlade byggbranschen i hela Europa försöker framföra till den svenska regeringen, som är ordförande?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från statsrådet. Jag blir dock lite fundersam om svaret stämmer överens med regeringens ståndpunkt. Efter att jag skrivit min interpellation visade det sig att det svenska ordförandeskapet drev fram ett förslag till Coreper om att bland annat införa undantag för Business Trips och för Short Term Activities, alltså för tjänsteresor och korta utstationeringar.

A1-intyget är ett viktigt redskap för att kunna kontrollera att utstationerad arbetskraft inte står utan socialförsäkringsförmåner och konkurrerar ut seriösa löntagare och företag genom att undvika sociala avgifter.

Glädjande nog röstades ordförandeskapets förslag ned i Coreper i slutet av april. Men oro kvarstår, speciellt från den samlade byggbranschen i Europa. I ett gemensamt uttalande från både fack- och arbetsgivarorganisationer i Europa varnar man för eventuella konsekvenser med förslaget som det svenska ordförandeskapet lade fram. Dessa organisationer skriver i den artikel som jag hänvisade till i min fråga att de ville träffa den svenska regeringen för att förhindra att man driver igenom förslaget.

Jag undrar då: Har regeringen träffat EFBWW, European Federation of Building and Woodworkers, eller arbetsgivarorganisationen FIEC för att lyssna på den framförda kritiken?

Eftersom förslaget ändå röstades ned i Coreper undrar jag om statsrådet kommer att verka för att anmälningsplikten och A1-intygen kommer att vara kvar från dag ett?

Fru talman! Jag har naturligtvis all respekt för att man inte har lyckats lösa alla världens problem på ett halvår. Men man kom ändå med en del vallöften, bland annat om startlån - något som ligger på regeringens bord, färdigremitterat och klart. Man har också pratat om borttagande av det andra amorteringskravet, som flera aktörer lyfter upp - inte för att jag förespråkar detta, men jag tycker att det är väldigt tyst när det gäller vallöftena, som har svikits igen. Det är inte första gången vi säger detta i talarstolen om vallöften från den här regeringen.

Detta påverkar naturligtvis väldigt många människor väldigt kraftigt. Det är många som nu skriver om sina lån, med kraftigt höjda räntekostnader - flera tusen i månaden, beroende på var i landet man bor. Bor man i storstäder med höga priser har man också höga lån, vilket gör att man påverkas kraftigt. Jag saknar dessa delar.

Jag fick inget riktigt svar när det gäller detta med regelförenklingar, som man pratar väldigt mycket om. Det kommer att saknas ungefär 40 000 bostäder i år, utifrån vad Boverket säger behövs. Det kommer att se likadant ut även nästa år, om inte värre, enligt de prognoser man ser. Det är åtminstone 80 000-100 000 som vi måste jobba i kapp framöver i stället, vilket innebär att behoven kommer att öka ännu mer. Hur många bostäder tror ni att regelförenklingar kommer att skapa? Och när tror ni att effekten i så fall kommer? Detta är väldigt viktigt, för annars måste vi planera för ett jättebyggande i framtiden - långt över de drygt 63 000. Vad har ni för plan för detta i så fall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag menar därför att det är rätt oklokt att låta branschen tvärdö just nu. Det tar lång tid för företag som konkursar eller kraftigt drar ned på verksamheten att komma igång igen. Dessutom försvinner personalen från företagen, och det är inte så att de bara står och väntar på att få komma tillbaka; många byter bransch.

Fru talman! Jag har några frågor i och med att ledamoten lyfte upp ett antal problem, särskilt med kostnader, och jag inte hörde några svar på lösningar. Jag har inte heller sett några svar på lösningar från regeringen, så jag tänkte ställa några frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Vi behöver alltså enligt Boverket cirka 63 500 bostäder per år för att klara den befolkningsutveckling som vi har. Hur många nya bostäder beräknar ledamoten att regelförenklingar skapar? När skulle de i så fall ge effekt?

Vad har ledamoten för förslag för att sänka byggmaterialkostnaderna, som är högre i Sverige än i jämförbara länder?

Och vad har ledamoten för förslag för att sänka kostnaderna för mark, som ledamoten lyfte upp som ett problem?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservationerna 1 och 30 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag hade ganska höga förväntningar på den här debatten om planering och byggande när vi började behandla de motioner som berör området. Regeringen har ju haft en hög svansföring och talat om en rivstart av bostadspolitiken, men det har snarare lett till en tvärnit av nybyggnationen. För att citera en av aktörerna på bostadsmarknaden när han visade försäljningssiffrorna för året: Patienten är död.

Högern talar sig varm för småhusbyggande, men dess passivitet gör nu att småhusföretag konkurshotas och flera tusen löntagare varslas inom småhussektorn.

Därför hade jag, och många med mig, förväntat oss att regeringsunderlaget kunde presentera vad regeringens "rivstart" innebär och vilka nya regelförenklingar som skulle lösa problemet med att hushållen inte längre har råd att efterfråga nyproducerat. I stället presenteras ingenting nytt. Jo - ett förslag på en utredning om hur man kan försämra tillgängligheten och hälsoaspekterna för studenter genom exempelvis lägre bullerkrav.

Många hänvisningar finns till den förra, socialdemokratiska regeringens utredningar, dock inget nytt, trots att det från marknaden finns förslag exempelvis från Bygg i tid med flera. Kan det bero på att regeringen och Sverigedemokraterna inte tycker att bostadspolitiken är viktig? Det står i stort sett ingenting om bostadspolitiken i Tidölagets slottsavtal, och i regeringsförklaringen nämndes i stort sett ingenting heller.

Var finns Moderaternas 70 förslag? Är man så överens i Tidölaget som Moderaternas ledamot påstod i den förra debatten? Har ni kommit överens i marknadshyresfrågan?

I budgeten stoppades nu 30 000 hyreslägenheter till lägre hyra samtidigt som vi har en bostadsminister som står ute i Bromma och stoppar ytterligare 30 000 bostäder. Stopp är det också för nya stambanor, där kommuner i enlighet med Sverigeförhandlingen förbundit sig att bygga bostäder i relation till den nya järnvägen. Det är ett stort svek mot alla berörda kommuner.

Regeringen och Sverigedemokraterna verkar inte vilja få igång bostadsbyggandet igen. Inga nya åtgärder i form av regelförenklingar och inga ekonomiska incitament har föreslagits. Det är uppenbart att byggbranschens företag och löntagare får agera inflationsbekämpare.

Fru talman! Jag har sagt i alla mina tidigare debatter om planerat byggande, och med en dåres envishet tänker jag fortsätta att upprepa, att vi inte bygger enskilda hus, utan vi bygger samhällen. Med det som utgångspunkt förstår de flesta att det krävs en planering för vad som byggs, var det byggs och hur det byggs.

Kommunerna, som har bostadsförsörjningsansvaret, behöver kunna planera för antalet bostäder, vilken typ av bostadsformer som behövs och vilken infrastruktur, vilka förskolor och skolor med mera som är nödvändiga för att samhället ska kunna fungera. Det kräver en god planering. Med dagens system har socialdemokratiskt ledda regeringar lyckats åstadkomma över 450 000 bostäder, till skillnad från Alliansen som landar runt 200 000. Det går ändå att bygga med dagens regelsystem, men det är klart att vi alltid ska fila på systemen och göra dem bättre.

Plan- och bygglagen är en form av samordning av alla intressen inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas mot krav på snabba processer med minimalt krångel. Den socialdemokratiska regeringen drev på arbetet med regelförenklingar, med bland annat tydligare och enklare detaljplanekrav och fler undantag från kraven på bygglov. Här raljerades det tidigare över altaner - visst, det var ett steg, men det var ett av många steg. Nya bestämmelser och regional fysisk planering har nämnts av flera, och de är också viktiga steg för en bra planering av samhället. Nya bestämmelser om en utvecklad översiktsplanering, privat initiativrätt i PBL och certifierade byggprojekteringsföretag är några av dessa steg. Det här arbetet finns det anledning att fortsätta med, och vi vill gärna samarbeta om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Men vi har erfarenheter av att tidigare samarbeten inte har lyckats så bra. Under förrförra mandatperioden fanns ett 22-punktsprogram. Vi var alla överens i kammaren, men det fanns inte ork för en överenskommelse. Ibland undrar man vilken ärlighet som finns bakom de utsträckta händerna. Därför hoppades jag att regeringen skulle agera snabbare på de utredningar som den förra socialdemokratiska regeringen initierade, till exempel bygglovsutredningen. I utredningen föreslogs åtgärder för att komma till rätta med problem som attefallsreglerna har bidragit till.

Vi socialdemokrater föreslår en rad åtgärder för att kunna planera för hållbar social bostadspolitik. Det handlar enligt vår mening om i grunden tre övergripande uppgifter. Denis Begic nämnde dem i förra debatten, men de är värda att upprepa. Det handlar om att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningar för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sina bostadsbehov.

Ett bostadsområde med en blandning av upplåtelseformer av olika typer av boenden ger ett dynamiskt område. Vi anser därför att det bör finnas kommunala planer för blandade upplåtelseformer och att kommunerna bör kunna förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att de ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Många detaljplaner överklagas runt om i Sverige. Förutom att byggande fördröjs kan de långa väntetiderna tyvärr också påverka bostadspriserna. Problemet är naturligtvis inte att människor överklagar. I en demokrati är det en grundläggande rättighet att kunna påvisa problem, att få sin sak prövad och att en ordentlig bedömning görs av till exempel detaljplanen. Men trots att en del förändringar har genomförts, till exempel genom att ta bort länsstyrelsernas första överklagandeinstans för detaljplanerna och därmed korta ned tiden, är det fortfarande långa handläggningstider. Till följd av detta anser vi bland annat att det bör införas en tidsgräns för delgivning av beslut för att på så sätt korta ned tiden för överklagandeprocessen.

En annan viktig fråga som vi inte pratar så mycket om är människors hälsa, trygghet och välbefinnande. Människor påverkas av sitt boende, till exempel på grund av omgivningsbuller, förhöjda halter av radon, av skadliga partiklar i luften eller otrygga utemiljöer. Hälsoaspekter, trygghet och människors välbefinnande måste också beaktas i planeringsarbetet av våra samhällen. Därför blir jag lite bekymrad när vi diskuterar att vi ska backa tillbaka från tillgänglighetsreformer eller från bestämmelser om bullernivåer, som faktiskt orsakar ett stort antal dödsfall varje år.

Fru talman! Jag ser att jag drar över på tiden, men jag har mycket viktigt att säga - så jag tänker fortsätta en liten stund till.

Införandet av reglerna för attefallshusen har ökat möjligheten att skapa nya bostäder i befintlig bebyggelse. Vi var med förra mandatperioden och utvecklade reglerna för attefallshusen så att de kan bli bättre och mer tillgängliga genom att gå från 25 till 30 kvadratmeter. Men vi noterar att regelverket också har inneburit svårigheter för kommunerna att tillämpa sitt planmonopol. En oavsedd konsekvens som har uppstått är att aktörer i vissa områden har köpt tomter som enligt detaljplanen är till för enbostadshus, och de har ansökt om bygglov för just enbostadshus trots att det är uppenbart att det rör sig om att bygga ett parhus - och dessutom lägga till ett attefallshus. Detta har i vissa fall lett till att antalet bostäder inom ett område har tredubblats utifrån antalet bostäder enligt detaljplan. En sådan utveckling medför att såväl vägar som vatten och avlopp blir underdimensionerade och inte klarar trycket. Även planeringen för förskolor, skolor och dagvattenhantering slås ur spel, vilket skapar stora problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Enligt en RUT-rapport som jag beställde under 2022 är detta än så länge begränsat till Stockholms län och Skåne län, men det förekommer även på andra orter i landet. Regeringen bör därför se över behovet av åtgärder mot missbruk av attefallsreglerna för att säkerställa att syftet med regelverket inte förfelas. I Huddinge, som jag kommer från, har vi sett problemet och är överens över blockgränserna i frågan. Detta bygger på en föredömligt bra motion väckt av moderaten Erik Ottoson, och det är därför vi också yrkar bifall till motionen. Det finns en viktig del i det hela.

Fru talman! I utskottsbetänkandet om bostadspolitiken - den föregående debatten - lyfte regeringspartierna och Sverigedemokraterna fram ett förslag om ett bygglovsbefriat typgodkänt hus på 150 kvadratmeter som ska kunna placeras överallt i Sverige. Eftersom vi redan nu kan konstatera hur problemen uppstår med attefallsreglerna kan man givetvis undra om högerpartierna har tänkt på kommunernas planeringsmöjligheter. Jag hade gärna ställt frågan direkt till bostadsministern om det verkligen är regeringens avsikt. Hur ser konsekvensanalysen ut? Vad säger kommunföreträdare om att fråntas möjligheten att kunna planera bebyggelsen i sin kommun? Tyvärr är bostadsministern inte här, vilket naturligtvis är synd. Det finns en hel del frågetecken kring regeringens bristande intresse inom detta politikområde. I frånvaro av ansvarig minister kan jag bara spekulera i huruvida detta bygglovsbefriade 150 kvadratmeter stora hus är en skeneftergift åt Sverigedemokraterna för att regeringen ska slippa ett tillkännagivande från riksdagen eller om det är ett allvarligt menat förslag som regeringen ska återkomma med framöver. Frågorna är många, men vi får väl återkomma i interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis understryka att bostadsbristen är något som måste byggas bort. Vi kommer inte att lösa detta med enbart nybyggnation, men det är viktigt att vi bygger även nya bostäder. Men då krävs bostäder som normalinkomsttagare kan efterfråga. Annars kommer byggbranschen att kollapsa, som påpekats i en rapport som vi i utskottet fick oss tillsända i förra veckan. Ett ökat bostadsbyggande handlar om finansieringsfrågan. Den lyser med sin frånvaro. Det krävs alltså fler åtgärder än bara regelförenklingar.

(Applåder)

Herr talman! Statsrådet säger att regeringen har rivstartat. Med rivstart menas att man har rivit upp den utredning som skulle titta på arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft. I stället föreslås ett lönegolv.

Jag vill fråga statsrådet hur ett lönegolv som är fullt med undantag kommer att förhindra arbetslivskriminalitet. Som ombudsman på Byggnads, som jag nu är tjänstledig från, har jag sett - och jag ser fortfarande - hur utländska arbetstagare som suttit i en svår situation och inte varit fria har fått betala tillbaka stora delar av den lön som de har fått till arbetsgivaren efter att den har utbetalats för att det ska se bra ut på papperet när exempelvis Byggnads eller myndigheter gör kontroller.

Hur ska man kunna komma till rätta med detta med alla de undantag som kommer att finnas när det gäller det lönegolv som regeringens utredning ska ta fram? Regeringens utredning riskerar att bli ihåligare än en schweizerost, och jag hävdar att undantag är alla oseriösa företagares bästa vän.

Jag har i fyra år följt Ekobrottsmyndighetens granskning av ett stort svenskt byggföretag som har haft arbetskraft utan tillstånd att arbeta i Sverige. På grund av att det finns så många undantag har Ekobrottsmyndigheten haft problem att visa att dessa inte har haft denna rätt. Om till exempel en belarusisk arbetare är sambo med en EES-medborgare och denne EES-medborgare arbetar i Sverige får den belarusiske arbetaren följa med. Det är märkligt, och det är svårt att utreda i efterhand.

Kontroller är bra, men vi måste stoppa kriminaliteten innan den kommer in på arbetsplatsen. Då är möjligheten till arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft så himla viktig, och därför bli jag besviken när regeringen och SD tar bort denna möjlighet utan att ens utreda den. Hur svårt kan det vara att ta reda på hur det är och vilka fördelar och nackdelar det finns?

Återigen: Varför sviker regeringen och SD seriösa företag och ärliga löntagare i kampen mot arbetslivskriminaliteten?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Dock blev jag lite fundersam över hur regeringen prioriterar frågan om ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

För ett par veckor sedan stod jag här och debatterade den här frågan med statsrådet Maria Malmer Stenergard, och nu står jag och debatterar arbetsmarknadsfrågor med infrastruktur- och bostadsministern. Den här viktiga frågan verkar inte ansvariga arbetsmarknadsministrar vilja svara på.

Jag lyssnade på statsrådets svar. Det är bra att de av oss beslutade satsningarna för att bekämpa arbetslivskriminaliteten fortsätter; det handlar bland annat om den myndighetssamverkan som har inletts och de satsningar på arbetslivskriminalitetscenter som det har beslutats om. Jag hoppas att de får resurser och möjligheter att fortsätta det viktiga arbete de gör.

Alla dessa satsningar är viktiga för att kontrollera arbetsplatser, herr talman. Men kontroller sker allt som oftast i efterhand, och då har kriminaliteten redan släppts in på våra arbetsplatser. Mycket av utnyttjandet av speciellt utländsk arbetskraft startade då den tidigare alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet tog bort arbetsmarknadsprövningen av utländsk arbetskraft och lät företagen själva avgöra om de behövde arbetskraft från länder utanför EU.

Ett viktigt steg för att hindra kriminella på svensk arbetsmarknad är att återinföra en arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft. Varför vill regeringen och SD inte ens utreda denna fråga? Varför sviker regeringen och SD de företag som är seriösa och efterfrågar detta, som SH Bygg senast gjorde tillsammans med Byggnads, och de ärliga löntagare som sliter för sin brödföda i kampen mot arbetslivskriminaliteten?

Varför sviker ni dem? Jag tycker inte att det här ger något svar på hur ni vill stoppa kriminaliteten innan den kommer in på arbetsplatserna. Kontroller i efterhand är bra, men de är svåra att genomföra.