Leif Nysmed

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservationerna 1 och 30 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Jag hade ganska höga förväntningar på den här debatten om planering och byggande när vi började behandla de motioner som berör området. Regeringen har ju haft en hög svansföring och talat om en rivstart av bostadspolitiken, men det har snarare lett till en tvärnit av nybyggnationen. För att citera en av aktörerna på bostadsmarknaden när han visade försäljningssiffrorna för året: Patienten är död.

Högern talar sig varm för småhusbyggande, men dess passivitet gör nu att småhusföretag konkurshotas och flera tusen löntagare varslas inom småhussektorn.

Därför hade jag, och många med mig, förväntat oss att regeringsunderlaget kunde presentera vad regeringens "rivstart" innebär och vilka nya regelförenklingar som skulle lösa problemet med att hushållen inte längre har råd att efterfråga nyproducerat. I stället presenteras ingenting nytt. Jo - ett förslag på en utredning om hur man kan försämra tillgängligheten och hälsoaspekterna för studenter genom exempelvis lägre bullerkrav.

Många hänvisningar finns till den förra, socialdemokratiska regeringens utredningar, dock inget nytt, trots att det från marknaden finns förslag exempelvis från Bygg i tid med flera. Kan det bero på att regeringen och Sverigedemokraterna inte tycker att bostadspolitiken är viktig? Det står i stort sett ingenting om bostadspolitiken i Tidölagets slottsavtal, och i regeringsförklaringen nämndes i stort sett ingenting heller.

Var finns Moderaternas 70 förslag? Är man så överens i Tidölaget som Moderaternas ledamot påstod i den förra debatten? Har ni kommit överens i marknadshyresfrågan?

I budgeten stoppades nu 30 000 hyreslägenheter till lägre hyra samtidigt som vi har en bostadsminister som står ute i Bromma och stoppar ytterligare 30 000 bostäder. Stopp är det också för nya stambanor, där kommuner i enlighet med Sverigeförhandlingen förbundit sig att bygga bostäder i relation till den nya järnvägen. Det är ett stort svek mot alla berörda kommuner.

Regeringen och Sverigedemokraterna verkar inte vilja få igång bostadsbyggandet igen. Inga nya åtgärder i form av regelförenklingar och inga ekonomiska incitament har föreslagits. Det är uppenbart att byggbranschens företag och löntagare får agera inflationsbekämpare.

Fru talman! Jag har sagt i alla mina tidigare debatter om planerat byggande, och med en dåres envishet tänker jag fortsätta att upprepa, att vi inte bygger enskilda hus, utan vi bygger samhällen. Med det som utgångspunkt förstår de flesta att det krävs en planering för vad som byggs, var det byggs och hur det byggs.

Kommunerna, som har bostadsförsörjningsansvaret, behöver kunna planera för antalet bostäder, vilken typ av bostadsformer som behövs och vilken infrastruktur, vilka förskolor och skolor med mera som är nödvändiga för att samhället ska kunna fungera. Det kräver en god planering. Med dagens system har socialdemokratiskt ledda regeringar lyckats åstadkomma över 450 000 bostäder, till skillnad från Alliansen som landar runt 200 000. Det går ändå att bygga med dagens regelsystem, men det är klart att vi alltid ska fila på systemen och göra dem bättre.

Plan- och bygglagen är en form av samordning av alla intressen inom samhällsbyggandet. Ordning och reda ska vägas mot krav på snabba processer med minimalt krångel. Den socialdemokratiska regeringen drev på arbetet med regelförenklingar, med bland annat tydligare och enklare detaljplanekrav och fler undantag från kraven på bygglov. Här raljerades det tidigare över altaner - visst, det var ett steg, men det var ett av många steg. Nya bestämmelser och regional fysisk planering har nämnts av flera, och de är också viktiga steg för en bra planering av samhället. Nya bestämmelser om en utvecklad översiktsplanering, privat initiativrätt i PBL och certifierade byggprojekteringsföretag är några av dessa steg. Det här arbetet finns det anledning att fortsätta med, och vi vill gärna samarbeta om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Men vi har erfarenheter av att tidigare samarbeten inte har lyckats så bra. Under förrförra mandatperioden fanns ett 22-punktsprogram. Vi var alla överens i kammaren, men det fanns inte ork för en överenskommelse. Ibland undrar man vilken ärlighet som finns bakom de utsträckta händerna. Därför hoppades jag att regeringen skulle agera snabbare på de utredningar som den förra socialdemokratiska regeringen initierade, till exempel bygglovsutredningen. I utredningen föreslogs åtgärder för att komma till rätta med problem som attefallsreglerna har bidragit till.

Vi socialdemokrater föreslår en rad åtgärder för att kunna planera för hållbar social bostadspolitik. Det handlar enligt vår mening om i grunden tre övergripande uppgifter. Denis Begic nämnde dem i förra debatten, men de är värda att upprepa. Det handlar om att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningar för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sina bostadsbehov.

Ett bostadsområde med en blandning av upplåtelseformer av olika typer av boenden ger ett dynamiskt område. Vi anser därför att det bör finnas kommunala planer för blandade upplåtelseformer och att kommunerna bör kunna förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att de ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Många detaljplaner överklagas runt om i Sverige. Förutom att byggande fördröjs kan de långa väntetiderna tyvärr också påverka bostadspriserna. Problemet är naturligtvis inte att människor överklagar. I en demokrati är det en grundläggande rättighet att kunna påvisa problem, att få sin sak prövad och att en ordentlig bedömning görs av till exempel detaljplanen. Men trots att en del förändringar har genomförts, till exempel genom att ta bort länsstyrelsernas första överklagandeinstans för detaljplanerna och därmed korta ned tiden, är det fortfarande långa handläggningstider. Till följd av detta anser vi bland annat att det bör införas en tidsgräns för delgivning av beslut för att på så sätt korta ned tiden för överklagandeprocessen.

En annan viktig fråga som vi inte pratar så mycket om är människors hälsa, trygghet och välbefinnande. Människor påverkas av sitt boende, till exempel på grund av omgivningsbuller, förhöjda halter av radon, av skadliga partiklar i luften eller otrygga utemiljöer. Hälsoaspekter, trygghet och människors välbefinnande måste också beaktas i planeringsarbetet av våra samhällen. Därför blir jag lite bekymrad när vi diskuterar att vi ska backa tillbaka från tillgänglighetsreformer eller från bestämmelser om bullernivåer, som faktiskt orsakar ett stort antal dödsfall varje år.

Fru talman! Jag ser att jag drar över på tiden, men jag har mycket viktigt att säga - så jag tänker fortsätta en liten stund till.

Införandet av reglerna för attefallshusen har ökat möjligheten att skapa nya bostäder i befintlig bebyggelse. Vi var med förra mandatperioden och utvecklade reglerna för attefallshusen så att de kan bli bättre och mer tillgängliga genom att gå från 25 till 30 kvadratmeter. Men vi noterar att regelverket också har inneburit svårigheter för kommunerna att tillämpa sitt planmonopol. En oavsedd konsekvens som har uppstått är att aktörer i vissa områden har köpt tomter som enligt detaljplanen är till för enbostadshus, och de har ansökt om bygglov för just enbostadshus trots att det är uppenbart att det rör sig om att bygga ett parhus - och dessutom lägga till ett attefallshus. Detta har i vissa fall lett till att antalet bostäder inom ett område har tredubblats utifrån antalet bostäder enligt detaljplan. En sådan utveckling medför att såväl vägar som vatten och avlopp blir underdimensionerade och inte klarar trycket. Även planeringen för förskolor, skolor och dagvattenhantering slås ur spel, vilket skapar stora problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Enligt en RUT-rapport som jag beställde under 2022 är detta än så länge begränsat till Stockholms län och Skåne län, men det förekommer även på andra orter i landet. Regeringen bör därför se över behovet av åtgärder mot missbruk av attefallsreglerna för att säkerställa att syftet med regelverket inte förfelas. I Huddinge, som jag kommer från, har vi sett problemet och är överens över blockgränserna i frågan. Detta bygger på en föredömligt bra motion väckt av moderaten Erik Ottoson, och det är därför vi också yrkar bifall till motionen. Det finns en viktig del i det hela.

Fru talman! I utskottsbetänkandet om bostadspolitiken - den föregående debatten - lyfte regeringspartierna och Sverigedemokraterna fram ett förslag om ett bygglovsbefriat typgodkänt hus på 150 kvadratmeter som ska kunna placeras överallt i Sverige. Eftersom vi redan nu kan konstatera hur problemen uppstår med attefallsreglerna kan man givetvis undra om högerpartierna har tänkt på kommunernas planeringsmöjligheter. Jag hade gärna ställt frågan direkt till bostadsministern om det verkligen är regeringens avsikt. Hur ser konsekvensanalysen ut? Vad säger kommunföreträdare om att fråntas möjligheten att kunna planera bebyggelsen i sin kommun? Tyvärr är bostadsministern inte här, vilket naturligtvis är synd. Det finns en hel del frågetecken kring regeringens bristande intresse inom detta politikområde. I frånvaro av ansvarig minister kan jag bara spekulera i huruvida detta bygglovsbefriade 150 kvadratmeter stora hus är en skeneftergift åt Sverigedemokraterna för att regeringen ska slippa ett tillkännagivande från riksdagen eller om det är ett allvarligt menat förslag som regeringen ska återkomma med framöver. Frågorna är många, men vi får väl återkomma i interpellationsdebatter.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis understryka att bostadsbristen är något som måste byggas bort. Vi kommer inte att lösa detta med enbart nybyggnation, men det är viktigt att vi bygger även nya bostäder. Men då krävs bostäder som normalinkomsttagare kan efterfråga. Annars kommer byggbranschen att kollapsa, som påpekats i en rapport som vi i utskottet fick oss tillsända i förra veckan. Ett ökat bostadsbyggande handlar om finansieringsfrågan. Den lyser med sin frånvaro. Det krävs alltså fler åtgärder än bara regelförenklingar.

(Applåder)

Herr talman! Statsrådet säger att regeringen har rivstartat. Med rivstart menas att man har rivit upp den utredning som skulle titta på arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft. I stället föreslås ett lönegolv.

Jag vill fråga statsrådet hur ett lönegolv som är fullt med undantag kommer att förhindra arbetslivskriminalitet. Som ombudsman på Byggnads, som jag nu är tjänstledig från, har jag sett - och jag ser fortfarande - hur utländska arbetstagare som suttit i en svår situation och inte varit fria har fått betala tillbaka stora delar av den lön som de har fått till arbetsgivaren efter att den har utbetalats för att det ska se bra ut på papperet när exempelvis Byggnads eller myndigheter gör kontroller.

Hur ska man kunna komma till rätta med detta med alla de undantag som kommer att finnas när det gäller det lönegolv som regeringens utredning ska ta fram? Regeringens utredning riskerar att bli ihåligare än en schweizerost, och jag hävdar att undantag är alla oseriösa företagares bästa vän.

Jag har i fyra år följt Ekobrottsmyndighetens granskning av ett stort svenskt byggföretag som har haft arbetskraft utan tillstånd att arbeta i Sverige. På grund av att det finns så många undantag har Ekobrottsmyndigheten haft problem att visa att dessa inte har haft denna rätt. Om till exempel en belarusisk arbetare är sambo med en EES-medborgare och denne EES-medborgare arbetar i Sverige får den belarusiske arbetaren följa med. Det är märkligt, och det är svårt att utreda i efterhand.

Kontroller är bra, men vi måste stoppa kriminaliteten innan den kommer in på arbetsplatsen. Då är möjligheten till arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft så himla viktig, och därför bli jag besviken när regeringen och SD tar bort denna möjlighet utan att ens utreda den. Hur svårt kan det vara att ta reda på hur det är och vilka fördelar och nackdelar det finns?

Återigen: Varför sviker regeringen och SD seriösa företag och ärliga löntagare i kampen mot arbetslivskriminaliteten?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Dock blev jag lite fundersam över hur regeringen prioriterar frågan om ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

För ett par veckor sedan stod jag här och debatterade den här frågan med statsrådet Maria Malmer Stenergard, och nu står jag och debatterar arbetsmarknadsfrågor med infrastruktur- och bostadsministern. Den här viktiga frågan verkar inte ansvariga arbetsmarknadsministrar vilja svara på.

Jag lyssnade på statsrådets svar. Det är bra att de av oss beslutade satsningarna för att bekämpa arbetslivskriminaliteten fortsätter; det handlar bland annat om den myndighetssamverkan som har inletts och de satsningar på arbetslivskriminalitetscenter som det har beslutats om. Jag hoppas att de får resurser och möjligheter att fortsätta det viktiga arbete de gör.

Alla dessa satsningar är viktiga för att kontrollera arbetsplatser, herr talman. Men kontroller sker allt som oftast i efterhand, och då har kriminaliteten redan släppts in på våra arbetsplatser. Mycket av utnyttjandet av speciellt utländsk arbetskraft startade då den tidigare alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet tog bort arbetsmarknadsprövningen av utländsk arbetskraft och lät företagen själva avgöra om de behövde arbetskraft från länder utanför EU.

Ett viktigt steg för att hindra kriminella på svensk arbetsmarknad är att återinföra en arbetsmarknadsprövning för utländsk arbetskraft. Varför vill regeringen och SD inte ens utreda denna fråga? Varför sviker regeringen och SD de företag som är seriösa och efterfrågar detta, som SH Bygg senast gjorde tillsammans med Byggnads, och de ärliga löntagare som sliter för sin brödföda i kampen mot arbetslivskriminaliteten?

Varför sviker ni dem? Jag tycker inte att det här ger något svar på hur ni vill stoppa kriminaliteten innan den kommer in på arbetsplatserna. Kontroller i efterhand är bra, men de är svåra att genomföra.

Herr talman! Statsrådet anklagar oss socialdemokrater för att inte ha genomfört den här reformen under de åtta år vi satt i regeringsställning. Svaret är ganska enkelt: Det är den här församlingen som bestämmer, och här har det saknats majoritet för förslaget. Statsrådet vet lika väl som jag att Miljöpartiet var med och drev igenom förändringen 2008. Det enkla svaret är att det inte fanns någon majoritet för förslaget.

Jag vill säga att med alla de eventuella undantag som diskuteras kring lönekravet riskerar hela förslaget att bli ihåligare än en schweizerost.

Jag har följt ett av Ekobrottsmyndighetens åtal mot ett byggföretag. Det pågick i över fyra år, och till sist nu i januari eller februari dömdes de äntligen i hovrätten. Ett av de stora problemen var de många olika undantag som gäller för utländsk arbetskraft. Det är olika beroende på om man exempelvis är rysk medborgare boende i Baltikum eller om man är gift eller sambo med någon inom EU, och sådana saker är helt omöjliga för Ekobrottsmyndigheten att utreda i efterhand.

En arbetsmarknadsprövning skulle med stor sannolikhet ha stoppat flera av dem som arbetar illegalt i Sverige redan innan byggena startades. Att, som regeringen gör, föreslå ett system som redan från start verkar ha flera inbyggda brister kommer endast att gynna de kriminella på svensk arbetsmarknad.

Jag vill verkligen tro ministern när hon säger att det är oacceptabelt att människor som kommer till Sverige för att arbeta i stället utnyttjas. Jag vill verkligen tro det, och då blir det obegripligt för mig att man stoppar ett förslag att utreda ett nytt system för arbetsmarknadsprövning. Varför vill inte regeringen och SD ens utreda hur man kan stoppa kriminaliteten och fusket på svensk arbetsmarknad innan det begås?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Frågorna som Sofia Amloh ställer till statsrådet besvaras dock inte så mycket, tycker jag. Jag har som lokal ombudsman i Byggnads och under min tid som riksdagsledamot arbetat för att motverka den arbetslivskriminalitet som berörs i frågan och som har brett ut sig på svensk arbetsmarknad.

Under förra mandatperioden har åtminstone ett tjugotal reformer genomförts i försök att förhindra arbetslivskriminalitet. Bland annat har lex Laval rivits upp, som har hindrat fackföreningsrörelsen från att teckna kollektivavtal med utländska företag. Detta är otroligt viktigt, och vi är stolta över att ha rivit upp den.

En annan viktig erfarenhet jag har med mig från det jag har jobbat med är att det inte finns endast en lösning på problemet. Man måste arbeta med många åtgärder. Ett stort problem har varit, och är än i dag, att det i fråga om den oreglerade arbetskraftsinvandringen inte görs någon bedömning av behovet av utländsk arbetskraft från tredjeland i dag. Det sker ingen behovsprövning alls. I stället sker en godtycklig bedömning av det företag som söker arbetskraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är märkligt att behovet av utländsk arbetskraft är så stort inom exempelvis byggbranschen när ungefär 10 000 byggnadsarbetare och målare går arbetslösa i dag. Fler lär det bli när bostadsbyggandet nu tvärnitar; eller som en marknadsaktör sa när vi tittade på antalet sålda lägenheter under början av året: Patienten är död.

Jag vill tydliggöra för ministern vad vi menar med oreglerad arbetskraftsinvandring. Det är inte fråga om sådana som smiter in, utan det handlar om rätten att komma till Sverige utan att det har skett en behovsprövning. Den oreglerade arbetskraften öppnar för oseriösa företagare att utnyttja arbetskraft från tredjeland.

Jag ska ge ett exempel från när jag var ombudsman i Byggnads här i Stockholm innan jag kom in i riksdagen. Arbetare från Mongoliet hade lockats hit för att endast bära in gipsskivor på ett stort bygge här i Stockholmstrakten. Tanken i detta fall var att dumpa lönerna för de byggnadsarbetare som annars gjorde arbetet. I ärlighetens namn finns bra många i Sverige som kan göra den enkla arbetsuppgiften. Det behöver man inte hämta folk från Mongoliet för att göra; eller för den delen kan människor från EU göra jobbet.

Med de erfarenheter som jag har fått kan jag konstatera att ett lönegolv inte hade stoppat detta problem. Lönegolv och lönenivåer rundas lätt genom att man exempelvis arbetar fler timmar än de man får betalt för. Eller så får man återbetala en del av lönen till arbetsgivaren efter att man har fått den. Att enbart förlita sig på ett lönegolv gör det snudd på omöjligt att kontrollera att rätt löner betalas ut, och att i efterhand försöka komma till rätta med fusket är ineffektivt.

Därför är det bättre att försöka stoppa fusket innan det sker. Det gynnar de seriösa företagen som har ett verkligt behov av arbetskraftsinvandring, och det gynnar också svensk arbetsmarknad.

Varför är regeringen och SD, statsrådet, så rädda att ens låta utreda frågan om en ny arbetsmarknadsprövning? Det är ingen som tvingar er att införa den, men kan ni åtminstone utreda frågan?

Fru talman! Jag får börja med att be om ursäkt för att jag överskred min tid förra gången. Den här gången ska jag skärpa mig.

Jag vill avslutningsvis tacka för debatten med bostadsministern. Vi lär nog få fler möjligheter att debattera, och jag hoppas att vi kan utveckla och diskutera kommande lösningar. Vi måste öka efterfrågan, annars kommer det inte att byggas någonting. Vi kan korta tiderna, men fortfarande måste det finnas de som har råd att köpa i slutändan, annars kommer det inte att byggas.

Uppenbart är att alla som söker efter en bostad och som har råd att efterfråga en kommer att få vänta länge. Uppenbart är att många företag inom byggbranschen kommer att ha svårt att klara krisen. Bara i december gick 126 företag i byggbranschen i konkurs. Det är den näst högsta siffran på tio år. Det är allvarligt.

Uppenbart är att byggnadsarbetare kommer att få betala ett högt pris genom en ökad arbetslöshet. Uppenbart är att 30 000 hyreslägenheter inte var viktigare än att byggandet tvärdyker. De hade kunnat vara väldigt nödvändiga för branschen just nu.

Fru talman! Ett ärligt svar från bostadsministern hade varit att regeringen inte har någon politik för ett ökat bostadsbyggande. Regeringen sitter nöjd och ser på när bostadsbyggandet kraschar just nu. Det går inte att tolka de icke-svar som vi får från bostadsministern i dag på något annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag stannar där, i god tid.

Fru talman och ministern! Man kan tycka att detta är ett ineffektivt stöd, men när man avskaffade det 2021 gav man ändå ett löfte till dem som sökte stödet att de skulle få det om de hade sökt det före december 2021. Det var många som hade kommit in med ansökningar, räknat och startat processer. De riskerar nu att inte få stödet - eller de får det inte, rättare sagt. Jag tror att det handlar om uppemot 30 000 objekt.

Samtidigt vet vi, som min kamrat Markus sa, att det ändå har byggts 60 000 bostäder i det här landet med investeringsstödet, och de har fått lägre hyra. Detta innebär att normalinkomsttagare kan efterfråga dem, och det är därför de byggts. Detta har varit en förutsättning för att kunna bygga, speciellt på många ställen ute i landet där marknaden har varit svagare. Det har också varit viktigt för att kunna bygga i många av kranskommunerna här i Stockholms län. Exempelvis byggde moderatledda Tyresö de billigaste hyreslägenheterna i Stockholmsregionen. Det finns alltså en del kloka även på er sida som har nyttjat investeringsstödet och förstått vikten av det för att kunna bygga bostäder för normalinkomsttagare.

Regeringens har svikit sitt vallöfte. Investeringsstödet fick ett abrupt avslut. Inte heller tas amorteringskravet bort, vilket byggföretagen efterlyste när jag pratade med dem i förra veckan. Det är kaos kring elprisstödet, och regeringens verktygslåda är i detta sammanhang helt tom.

Detta riskerar nu att krascha en hel bransch. Bostadsbyggandet halveras samtidigt som behovet ligger på samma nivå som byggandet de senaste åren, runt 60 000 bostäder. Det är allvarligt. Vi ökar på den skuld vi har betat av sedan 2017.

KD påstår sig värna småhusbyggare, men Anebyhus redovisar att man har sålt ett hus sedan september. Ett enda hus! Man kommer att gå omkull. Obos kommer att halvera sin tillverkning och har redan varslat ett stort antal anställda. Lars Weiss på Veidekke skriver i sin senaste ledare på bostadspolitik.se att bostadsbyggandet går mot en lång och bister fimbulvinter, och han jämför situationen med den på 90-talet.

Jag var ung byggnadsarbetare under 90-talskrisen och minns fortfarande tydligt hur denna lågkonjunktur slog mot oss byggnadsarbetare, hur lång och intensiv den arbetslöshetsperioden blev för många av oss, hur många av oss lämnade branschen och hur lång tid det tog innan bostadsbyggandet kom igång igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bostadsbyggandet behöver ligga på en hög nivå. En dipp med arbetslöshet som följd gör att vi tappar kompetens i branschen, för folk sitter inte hemma och rullar tummarna utan byter till något annat jobb. Det blir svårt att locka tillbaka dem sedan för att snabbt komma igång och hämta upp det underskott vi nu riskerar att öka på ännu mer. Detta är riktigt allvarligt.

Efter flera år av högt bostadsbyggande och minskat ackumulerat underskott av bostäder sedan 2017 tvärdyker nu bostadsbyggandet brant nedåt. Hur många unga kommer att tvingas ut på den osäkra och växande andra- och tredjehandsmarknaden för att kunna flytta hemifrån?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret men börjar med att konstatera att bostadsministern inte svarar på mina frågor.

Det stämmer att investeringsstödet avvecklades 2021, men bostadsministern svarar inte på frågan varför man ändrar spelreglerna för dem som har sökt stödet i tid och som lovats att få stödet utbetalat. Återigen bryter regeringen löften den gett innan valet.

Detta riskerar att leda till att cirka 30 000 hyresrätter med lägre nyproduktionshyra inte byggs - och det i en tid då alla prognoser pekar på att bostadsbyggandet rasar från 67 800 bostäder 2021 till 33 000 under 2023, om man tittar på nystartade byggen. Jag pratade med Byggföretagen, och risken är att de justerar ned sin siffra ytterligare. Samtidigt är behovet enligt Boverket fortfarande 63 400 bostäder per år. Detta är oroväckande.

Bostadsministern svarar inte heller på frågan vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka byggandet av bostäder. Som vi redan har påpekat tas det enda stödet för att normalinkomsttagare ska ha råd att efterfråga en nyproducerad hyresrätt abrupt bort. Därmed riskerar man att 30 000 hyresrätter inte byggs med lägre hyra. Det enda jag egentligen har hittat hos regeringen och KD när det gäller att öka efterfrågan är att man i valet pratade om att det andra amorteringskravet skulle tas bort, men inte ens det vallöftet orkar man genomföra. Än mindre står det något i Tidölagets slottsavtal om bostadspolitiken.

Jag skrev också i min interpellation till bostadsministern att det inte duger att endast hänvisa till regelförenklingar. Det ökar inte bostadsbyggandet. Om fler bostäder ska kunna byggas måste gemene man också ha råd att efterfråga dem - annars byggs de inte. Ingen byggherre bygger tomma bostäder. Investeringsstödet sänkte nyproduktionskostnaderna med ungefär 20 procent, utan att kvaliteten sänktes. Det var snarare tvärtom.

Under de åtta år jag har jobbat med bostadspolitiken här i riksdagen har de regelförenklingar som förts fram handlat om att minska kraven på lägenhetsstorlekar eller minska tillgängligheten. Är det dessa regelförenklingar bostadsministern syftar på när han lyfter fram sådana? Är det trängre och mindre tillgängliga bostäder som ska öka efterfrågan?

Hur mycket lägre tror bostadsministern att priset, eller hyran, skulle bli? Och vad är det som garanterar att den besparing som en standardsänkning eventuellt skulle kunna ge kommer slutkunden till del?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att bostadsbyggandet verkligen ska öka igen krävs det att det, oavsett typ, byggs bostäder som människor har råd att efterfråga - annars kommer det inte att byggas någonting. Regelförenkling ökar inte efterfrågan.

Fru talman! Jag vill lyfta fram den aktiva bostadspolitikens betydelse för att skapa fler bostäder åt vanligt folk.

Inledningsvis vill jag bara konstatera att det är en stor skillnad om politiken tar sitt ansvar eller om man blint förlitar sig på marknadskrafterna.

Allmänpolitisk debattArbetsmarknad och ekonomi

Under de senaste två mandatperioder, då Sverige har styrts av socialdemokratiskt ledda regeringar, har det påbörjats över 400 000 bostäder.

Från 2015 till 2021 har det i snitt påbörjats 60 000 bostäder per år. Det är också ungefär den nivån som Boverket prognostiserat att behovet av nya bostäder ligger på fram till 2030.

Problemet är nu att bostadsbyggandet sjunker. Vissa bedömare ser en tvärnit på bostadsmarknaden framöver. Orsakerna till inbromsningen är flera. Det handlar om ökade kostnader för byggmaterial, leveransproblem, avskaffat investeringsstöd, stigande inflation, stigande räntor med mera.

Detta leder till en osäkerhet på alla plan. Osäkra villkor gör att man inte vågar investera, och just bostaden är oftast den största investering man gör i sitt privatliv.

Redan 2017 såg man att bostadsrättsbyggandet sjönk kraftigt på grund av de då höga priserna. Detta parerades bland annat med investeringsstödet för hyresrätter. Fram till i dag har runt 50 000 nya hyresrätter, som vanliga löntagare har råd att efterfråga, byggts eller påbörjats.

Allmänpolitisk debattBostadspolitik

Med en aktiv bostadspolitik har bostadsbyggandet alltså hållits uppe på höga nivåer. Tyvärr avskaffades dock just detta stöd, investeringsstödet, av högern i höstas av rent ideologiska skäl.

Inte heller i regeringsförklaringen i går lyftes bostadspolitiken, och än mindre i det slottsavtal som slutits; bostadspolitiken nämns inte en enda gång. Detta är ett mönster som känns igen i moderata budgetar. Enda gången bostadspolitiken får kosta pengar är när investeringsstöd ska utfasas och avskaffas. Det är synd att det inte finns någon moderat här som vill diskutera denna viktiga fråga - det är lite pinsamt, kan jag tycka.

Under alliansregeringens år började endast ungefär 200 000 bostäder byggas, cirka 25 000 om året. Även då, 2006, avskaffades det dåvarande investeringsstödet.

Behovet av en aktiv bostadspolitik kan inte bli tydligare. Mer än dubbelt så många bostäder har börjat byggas under de senaste två S-ledda mandatperioderna än under den moderatledda alliansregeringens tid.

Fru talman! Sverige har behov av att bygga strax över 60 000 bostäder om året fram till 2030. För att vi inte ska landa på ett så lågt bostadsbyggande som 25 000 bostäder per år, som när Moderaterna senast styrde, måste den nya regeringen ta bostadspolitiken på allvar och lyssna på den oro som många marknadsaktörer nu ger uttryck för.

Ett återinfört investeringsstöd skulle kunna vara ett viktigt steg för att lyfta bostadsbyggandet igen, men det finns också andra förslag som skulle kunna möjliggöra detta, exempelvis det förslag som Hyresgästföreningen lyfte i dag om förmånliga statliga bygglån.

Jag vill återigen lyfta vikten av en aktiv bostadspolitik. Men det viktiga är att bostäder måste kunna efterfrågas - annars kommer inte en enda bostad att byggas.

(Applåder)