Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Eva Lindhs angelägna interpellation! Jag tänker bidra till debatten med en konkret fråga till statsrådet som jag strax kommer till.

Det är ett mycket allvarligt läge i byggsektorn och bostadsförsörjningssituationen i Sverige. Jag älskar ord, herr talman, men jag gillar också siffror. Jag tror att både interpellanten Eva Lindh och statsrådet Andreas Carlson väl förstår att det för att lokaler ska kunna ombildas till bostäder ibland krävs att nya detaljplaner upprättas. I sin interpellation efterfrågar Eva Lindh regeringens analys av effekterna. Jag vill ge statsrådet möjligheten att utveckla den analys som fanns i det svar som avgavs före dagens frågestund.

I svaret meddelades att omvandling av lokaler till bostäder de senaste 20 åren har gett upphov till i snitt 2 500 nya bostäder per år. Nu talar vi om en tilläggssatsning till kommunerna på 20 miljoner kronor. Min fråga är då: Vad har det kommunala arbetet dessa 20 år bakåt i tiden kostat kommunerna? Vad har det kostat kommunerna att få 2 500 bostäder om året i genomsnitt? Och vad kan man mot den bakgrunden tänka sig att 20 miljoner i tillskott skulle kunna ge?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag efterfrågar, herr talman, helt enkelt om statsrådet möjligen kan ge oss i alla fall en uppskattning: Hur många fler bostäder kommer vi att få genom detta förslag? Vi socialdemokrater motsätter oss inte förslaget, utan vi understöder omvandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag konstaterar att det fars med en hel del osanning i talarstolen, speciellt från Sverigedemokraternas sida, i denna debatt - också om sådant som inte så mycket berör själva interpellationen.

Vi har tidigare haft en interpellationsdebatt med bostadsministern där vi slog fast ett antal punkter som genomfördes under föregående mandatperiod. Mikael Eskilandersson får gärna titta på eller läsa igenom den så att han har korrekta uppgifter nästa gång han intar talarstolen.

Vad gäller antalet nya bostäder under föregående mandatperiod var det inte bara hyreslägenheter som byggdes. Under perioden 2015-2022 upprättades drygt 450 000 nya bostäder, nästan en halv miljon! Det är betydligt fler än vad som upprättades under alliansåren, vilket var ungefär hälften av detta. Det är en kraftig skillnad.

En annan anledning till att läget ser ut som det gör i dag är att den här SD-regeringen stoppade cirka 30 000 hyresrätter vid årsskiftet när man abrupt tog bort investeringsstödet, trots att man i valet hade utlovat att det skulle få fullföljas utifrån de ansökningar som kom in.

Det är ganska magstarkt att stå här i talarstolen och gnälla över vad den föregående regeringen gjorde eller inte gjorde när man inte har någonting på fötterna själv. Det är anmärkningsvärt.

Jag skulle en liten stund till vilja hålla mig till ämnet för interpellationsdebatten, för det tycker jag är intressant. I flera debatter och seminarier jag lyssnat på har det kommit fram att det finns ett behov av förändringar för att omställa lokaler till bostäder. Det är inget fel i det, snarare tvärtom. Vi välkomnar också det. Men återigen måste det finnas en efterfrågan på dessa bostäder. Det måste finnas en möjlighet att efterfråga dem. Det är detta det handlar om: Om det inte finns en efterfrågan kommer det inte att ombildas några lokaler till nya bostäder. Det handlar om priserna. Det handlar om hur vi kan få fram bostäder som normalinkomsttagare faktiskt kan efterfråga. Annars kommer det inte att ske. Där tycker jag att regeringens svar lyser med sin frånvaro. Statsrådet Andreas Carlson får gärna återkomma med hur han tänker öka efterfrågan igen.

Inflationsbekämpning i all ära, som sagt, men jag upplevde 90-talet. Vi kommer att återkomma till det i debatten lite senare. Då pratade man om att bara man kom ned i under 10 procents ränta skulle bostadsbyggandet komma igång igen. Men, herr talman, det krävs mer än bara sänkt inflation och sänkt ränta för att hjulen ska börja snurra igen; det kan jag säga vis av erfarenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig börja med vad som är tillräckligt byggande av bostäder. Vi har fortfarande en bostadsbrist. Under lång tid har det byggts för lite.

Men om man tittar på kurvorna ser man att det är stor skillnad mot den tid vi hade en S-ledd regering. Statsrådet säger att det beror på att pengar var nästan gratis och att det handlar om otur. Men då måste ju oturen jaga moderater, kristdemokrater och liberaler eftersom man byggde så lite tidigare och vi faktiskt byggde väldigt mycket mer under den tid som vi ledde regeringen. Hur som helst - vi behöver bygga fler bostäder. Det är också därför vi känner en stor oro för att vi nu är mitt i en byggkris. Det byggs alldeles för lite.

Sverigedemokraternas Mikael Eskilandersson sa att Socialdemokraterna inte gör någonting. Vi hade en rad förslag i vår budget, som tyvärr inte kommer att bli verklighet. Vi har inte råd att låta bostadsbyggandet kollapsa, och därför hade vi en hel del satsningar som handlar om produktionsstöd riktat till mindre orter både när det gäller byggande för studenter och i områden med stora industrietableringar. Vi hade också statliga byggkrediter och flera andra förslag i vår budget. Jag ville bara säga detta.

Hur är då läget? Jag har pratat med flera hemmavid. Hemma i Östergötland ökar nu arbetsbristen. Konkurserna ökar också kraftigt. Senast nu i veckan gick ett företag i konkurs. Det här handlar framför allt om hur många bostäder vi kommer att få framöver.

Men vi kommer också att få det som statsrådet är inne på: en kompetensförsörjningsbrist framöver, när det förhoppningsvis vänder. Och på tal om det, som oroar, är det i Östergötland bara en av fyra av dem som tog studenten från byggprogrammet som nu har jobb - en av fyra. De andra riskerar att inte komma tillbaka, precis som vi har sett under 90-talet. Då står vi med en bostadsbrist.

Min fråga handlar om vad regeringen gör. Vad kommer de satsningar som man gör att innebära? De är otillräckliga. Just när det gäller de 20 miljonerna är det precis som min kollega Kallifatides var inne på: Vi är inte emot omvandlingar av lokaler till bostäder. Vi tycker också att det kan vara bra.

Men problemet är att det inte kommer att göra någon större skillnad, även om det skulle kunna bli ett par tusen. Det är ju bra, men vad gör regeringen mer för att få fart på byggandet i Sverige? Kommer det verkligen att leda till de där 2 500 bostäderna? Det har vi inte riktigt fått svar på än. Det skulle i så fall vara något som går emot trenden att allt byggande avstannar, och det skulle bara handla om att omvandla lokaler till bostäder.

Men vad kan regeringen göra mer? Vi står i en byggkris som påverkar antalet bostäder. Det är unga som inte kan flytta hemifrån och familjer som inte kan hitta ett annat boende. Vi står inför en kompetensförsörjningsbrist, och detta påverkar också tillväxten i hela landet. När byggandet minskar hotar det tillväxten i Sverige.

Herr talman! Ja, vad säger man? Vi kan börja med Leif Nysmeds uppenbara missförstånd av vad jag egentligen sa. Han hävdade att jag for med osanning när jag läste upp vad en Sifoundersökning sa om året 2019 när hans eget parti satt i regering. Undersökningen sa att den tidigare regeringen inte gjorde något för att upphäva bostadsbristen, och det stämmer faktiskt.

Bostadsbristen förblir densamma så länge man bara bygger så många bostäder som efterfrågan ökar med. Då har man kvar exakt samma bostadsbrist, och bostadsbristen ökar ju om man bygger färre. Man gjorde alltså inte någonting åt bostadsbristen. Den var i princip konstant eftersom man hela tiden byggde lite grann för lite. Man behöver bygga lite för mycket för att komma i kapp.

Att sedan hävda att den nya regeringen skyller på otur - något sådant skulle jag inte vilja häva ur mig med tanke på vems bostadspolitik som har lett oss fram till där vi är i dag. Det är inte den sittande regeringens bostadspolitik som har fört oss hit. Tvärtom har den sittande regeringen fullt upp med att försöka rätta till felaktigheter och problem som uppstått på grund av den bostadspolitik som inte fördes av den tidigare regeringen.

Jag tror att Kallifatides morfar hade trivts alldeles utmärkt i en röd stuga, typ Sverigehuset, och man behöver inte ha gångavstånd. Det räcker med pendelavstånd, och det är faktiskt möjligt att bygga jättemånga Sverigehus med pendelavstånd till Stockholm. Men jag är inte säker på att alla vill bo i Stockholm.

Herr talman! Man kan fundera på om vi har hamnat på ett tombolaspel här, men det är faktiskt en debatt i Sveriges riksdag. Att göra en fråga om lågkonjunktur till en fråga om tur eller otur tycker jag är ganska långt från ämnet för den här debatten.

Man kan ju välja att se det på ett annat sätt. Det kan vara så att väljarna i svåra tider vill ha en borgerlig regering, som tar ansvar och gör de åtgärder som borde ha varit på plats i goda tider. Det är strukturåtgärder som hade behövts i högkonjunkturen när pengar var nästan gratis och som man hade kunnat göra i goda tider för att förbereda oss för sämre tider. De lyser med sin frånvaro när det gäller bostadsmarknaden, och det gör det inte mindre rätt att fokusera på de åtgärderna nu. Vi hade ju varit bättre rustade om den förra regeringen hade passat på att genomföra åtgärder för att korta ledtider, förenkla och förbättra byggregler och tillgängliggöra byggbar mark.

Det är positivt att Socialdemokraterna nu säger sig vara positiva till stimulansen för omvandling. Det är första gången det läggs fram som förslag. Om Eva Lindh tycker att det är otillräckligt finns det alla möjligheter att lägga fram ett förslag som är högre. Det har Socialdemokraterna inte gjort.

När det kommer till beskrivningen vill jag återkomma till svaret där siffran 2 500 bostäder angavs. Det är genomsnittet för hur många bostäder per år som har tillkommit genom ombyggnad av lokaler till bostäder under de senaste 20 åren. Nu är förhoppningen att stimulansen som möter en del av problemet med omvandlingar, nämligen detaljplanefrågan, gör att det här kommer att öka.

Markus Kallifatides frågade mig om jag kunde säga en siffra mellan tummen och pekfingret under de bästa av omständigheter, men vi är ju i en tid med närmast de värsta av omständigheter med lågkonjunktur och hög inflation. Jag förstår att Markus Kallifatides vill att jag säger en siffra och att den så småningom kanske ska vara fel. Om jag säger en siffra som blir för låg kan han säga att det var för defensivt. Jag har ingen siffra att ge i dag, utan de konsekvenser och den effekt vi ser är att detta kan mildra effekterna och också stimulera ombildning. Det kan vara en väg framåt i svåra ekonomiska tider. Det finns exempel på att ombildning kan göras till lägre kostnad än nyproduktion, och det är också en viktig del av ett hållbart nyttjande av fastighetsbeståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det kommer till frågan vad regeringen gör för att stimulera efterfrågan från hushållen - det är en fråga som har varit uppe i den här debatten - vill jag först och främst konstatera att inflationen urholkar hushållens köpkraft och leder till räntehöjningar. Vi ser över kreditrestriktioner och sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare. Vi gav ett elprisstöd när det var höga elpriser. Vi sänker skatten och nivån på reduktionsplikten för att få ned priset på drivmedel, och vi förlänger det förstärkta bostadsbidraget för de mest utsatta hushållen. Det är några exempel på vad vi gör för att lindra och dämpa effekterna för hushållen och samtidigt stimulera hushållens efterfrågan på ett mycket ansvarsfullt sätt för att inte samtidigt elda på inflationen.

Regeringen tar alltså ansvar i en för Sverige svår tid. Men man ska inte låtsas som att det här handlar om tur och otur. Att påverka det med någon form av trolleritrick låter sig inte göras. Däremot handlar det om att hantera en situation som är mycket allvarlig, och det gör regeringen.

Herr talman! Nej, det byggdes inte i fatt. Inte under ett enda av den förra regeringens åtta år färdigställdes lika många bostäder som behovet uppgick till eller fler. Skulden började betas av, men färdigställandet motsvarade inte behovet. Det går inte att påstå att Socialdemokraterna byggde i fatt. Tvärtom - i högkonjunktur, då pengar nästan var gratis, lyckades man ändå inte bygga enligt de behov som fanns. Man kan välja att se det som att de socialdemokratiska ledamöterna i den här kammaren i eftermiddag sätter ett väldigt stort hopp till och ger ett stort förtroende till den regering som nu är vid makten: Trots lågkonjunktur, inflation och ökade finansierings- och produktionskostnader ska vi lyckas med det som de själva inte lyckades med under högkonjunktur när pengar nästan var gratis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullt medveten om hur allvarlig situationen är. Regeringen arbetar mycket aktivt och tar steg för steg ansvar i en för Sverige svår tid. Men självklart hade vi varit bättre rustade om fler av de strukturreformer som behövs för att få en bättre fungerande bostadsmarknad hade varit på plats.

Jag vill tacka för debatten och engagemanget. Jag tycker att det är positivt att det finns ett brett stöd för det förslag som interpellationen handlar om, nämligen 20 miljoner kronor för att kommunerna ska få en stimulans att ändra detaljplaner. Det kommer säkert att finnas ytterligare stöd och åtgärder som riksdagen kommer att uppskatta och gilla. Småhusstimulansen är också en sådan. Jag konstaterar att rotavdraget inte är det, utan det är effekten att en del jobb räddas i en tuff sektor som vi är ute efter. Regeringen tar ansvar i en för Sverige svår tid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.