Fru talman! Jag tackar för svaret.

Statsministern talade tidigare om att det ljusnar vid horisonten. Det är det inte många inom byggsektorn som håller med om. Senast i går läste jag att Byggfakta skriver att "återhämtningen för bostadsbyggandet ser ut att ha avbrutits på redan låga nivåer".

Fru talman! Bostadsministern säger att det är glädjande att byggsektorn nu visar tecken på återhämtning. Jag tror nog att departementet har samma underlag som jag och att de också har läst Byggfaktas rapport. Jag har därför svårt att se vad som är glädjande i att endast cirka 10 procent av byggeleverna i Stockholms län fick en lärlingsanställning efter gymnasietidens slut i våras.

Vari ligger det glädjande i att ett stort byggbolag i våras sa upp 50 byggnadsarbetare och ett annat stort byggbolag sa upp 120 byggnadsarbetare under året här i Stockholmsregionen på grund av att bostadsbyggandet mer eller mindre har stannat av?

Dessa människor har inte räddats av regeringens politik. I stället ska de nu straffas med sänkt akassa efter 100 dagar, och de åtnjuter inte någon av regeringens skattesänkningar, då arbetslösa inte får ta del av dem. I slutändan blir det en dubbel ekonomisk bestraffning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är då regeringens lösningar på bostadskrisen, byggarbetslösheten och byggkrisen? Det första regeringen gjorde var att stoppa 20 000 hyresrätter med lägre hyra genom att abrupt avskaffa det framgångsrika investeringsstödet. Då tänker man att regeringen kanske har något annat att föreslå. Men under två års tid har ministern endast talat om rivstart med strukturella reformer och regelförenklingar - något vi inte har sett röken av på riksdagens bord under den här mandatperioden.

De utredningar som förväntas komma under nästa år, förhoppningsvis, kommer inte att ge någon större effekt under den här mandatperioden. Vi har alltså en regering som fullständigt har struntat i byggbranschen och bostadsbyggandet under en hel mandatperiod.

Boverket presenterade nu på förmiddagen bostadsbehovet fram till 2033. Det är en nedskrivning från 63 000 bostäder till ungefär 52 000 bostäder per år, men samtidigt visar Boverkets byggprognoser på avsevärt mycket lägre byggande av bostäder än behovet - runt 30 000 bostäder per år. Knappt hälften! Det är inga glädjande siffror, kan man säga.

Den SD-ledda regeringen har ingen krisinsikt. För något år sedan skrevs en rapport som heter Sju svåra år. Den borde regeringen ha läst. Inflationen har ätit upp tio års reallöneutveckling. Det gör att det kommer att ta många år innan köpkraften kommer åter. När man då inte vidtar några åtgärder för att få igång hjulen inom bostadssektorn igen fördjupas den lågkonjunktur vi redan befinner oss i. Precis som regeringen konstaterar kommer den att pågå ännu längre än man tidigare har beräknat - något som regeringen själv är ansvarig för.

Stockholms län är en tillväxtmotor i Sverige. Byggandet, och särskilt bostadsbyggandet, är en viktig nyckel för att få igång tillväxten igen. Flera S-ledda kommuner här, såsom Stockholms stad, Solna och min hemkommun Huddinge, gör allt för att få igång byggandet. Men de ekonomiska förutsättningarna är svåra. Det som byggs måste också kunna efterfrågas av dem som ska köpa eller hyra bostaden.

Fru talman! Bostadsministern svarade inte på min fråga varför han inte avser att vidta åtgärder för att stärka bostadsbyggandet och byggbranschen och säkra kompetensförsörjningen också i Stockholmsregionen. Vad ska alla de byggnadsarbetare jag tidigare nämnde som blivit arbetslösa göra under de kommande åren då bostadsbyggandet fortfarande kommer att ligga på katastrofalt låga nivåer? Vad säger bostadsministern till de 90 procent av byggeleverna i Stockholmsregionen som inte får färdigställa sin utbildning? Vad ska de syssla med i väntan på att en ny, handlingskraftig S-regering tar över?

Fru talman! Det går inte att förneka att det finns ett stort engagemang i frågan hos ledamöterna som representerar olika delar av Stockholmsområdet. Det tackar jag för. Sedan finns det några frågor som vi kanske behöver bena lite grann i.

Den första, som Leif Nysmed också tar upp i interpellationen, handlar om något som vi har diskuterat ganska många gånger här, fru talman, nämligen investeringsstödet. Nysmed betecknar det som framgångsrikt, samtidigt som vi vet att cirka 10 miljarder kronor har gått till lägenheter som ändå hade byggts, enligt en rapport som Hyresgästföreningen tagit fram. Det var 10 miljarder som hade kunnat användas till skola, vård och omsorg, som jag vet brukar vara populära och viktiga områden även för socialdemokrater att prioritera.

Denna typ av åtgärder genomfördes ju också under den förra regeringen, då det rådde högkonjunktur och lågräntemiljö. Ändå nådde man inte under något enskilt år upp till de behov som enligt Boverket fanns.

Jag skulle vilja se någon form av ödmjukhet och självrannsakan kring de åtgärder som hade behövt komma på plats tidigare för att vi skulle vara bättre rustade i den tuffa situation som slog och slår väldigt hårt när det blev både lågkonjunktur och mycket hög inflation samtidigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är där frågan om strukturella hinder kommer in, fru talman. Dessa slår hårt både i högkonjunktur och i lågkonjunktur, men de känns extra mycket i detta mycket bekymmersamma läge. Det jag sa är glädjande är de tecken på återhämtning som finns, men det är verkligen fortfarande en tuff situation. Det är därför det är angeläget att fortsatt bedriva en ekonomisk politik som tar ansvar men också skapar förutsättningar för att skynda på återhämtningen.

Det frågades efter konkreta förslag. Jag tog upp några i mitt svar, fru talman. Markus Kallifatides tog upp trösklarna till bostadsmarknaden, och de behöver förstås sänkas. Här finns förslag som vi nu bereder och som vi tog emot så sent som för två veckor sedan. Ett gäller hyrköp, något som fungerar väldigt väl i exempelvis Norge. Den som ska komma in på bostadsmarknaden kan köpa halva bostaden och sedan successivt betala av den andra halvan genom hyra. Det sänker kapitalkravet och därmed trösklarna in.

Det finns även andra förslag som bereds, om bolånetak och amorteringskrav. Vi genomför åtgärder för studentbostäder. Om dessa kommer vi att återkomma. Där hoppas jag förstås på så brett stöd som möjligt i riksdagen så att fler ska få in en fot på bostadsmarknaden i Stockholmsområdet och andra områden i vårt land.

Det pågår alltså mycket. Det är också viktigt att lyfta fram - även om det kanske inte i första hand rör Stockholmsområdet - de åtgärder som vi har presenterat vad gäller bostadsutvecklingen i norr. Även om dessa kommer vi att återkomma. Det finns nu medel i budgeten som kommer att vara betydligt mer träffsäkra än de mycket dyra reformer, till exempel investeringsstödet, som inte ledde till avsedd effekt.

Det är bra att vi har den här diskussionen igen, men jag skulle också önska en något mer självkritisk och ödmjuk ton från ledamöterna. Vad kunde man själv ha gjort för att vara i en bättre situation när vi hamnade i en lågkonjunktur med hög inflation? Det är ju det som är orsaken till nedgången. Där ligger orsakerna till att det blev så väldigt mycket dyrare att både finansiera och producera bostäder, vilket har lett till en dramatisk nedgång i bostadsbyggandet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för tidigare svar!

Jag påminner om siffran 8 500 i förhållande till behovet 23 700. För oss socialdemokrater har situationen när det gäller bostadsbyggandet nu varit akut i två års tid. Vi har föreslagit åtgärder för att möta denna akuta situation, utan att för den skull alls bortse från andra typer av mer långsiktiga förändringsarbeten som vi eller den nuvarande bostadsministern har satt igång och verkar för. På en del punkter är vi säkert också överens.

Jag tror att svaret på frågan "varför?" är att det handlar om ett tämligen djupt liggande motstånd mot att satsa offentliga medel på den typ av akuta åtgärder som till exempel en byggstimulans eller förmånliga statliga lån skulle innebära. Det har gått så långt, fru talman, att regeringen i budgetpropositionen och riksdagsmajoriteten i civilutskottets betänkande på något sätt hävdar att de rapporter som bostadsministern hänvisar till när han tar ställning till och utvärderar det tidigare investeringsstödet inte finns. De både finns och inte finns. Jag tolkar detta som motstånd. Jag beklagar denna skiljelinje.

Vi socialdemokrater står fast vid att stora delar av landet, inklusive Stockholmsregionen, nu - bättre sent än aldrig - behöver akuta åtgärder för att få spadar i backen och bostäder byggda.

Jag önskar minister Andreas Carlson god jul.