Sofia Skönnbrink

Herr talman! Tack, Staffan, för anförandet!

I ledamotens anförande kunde man höra att Sverigedemokraterna är måna om att vi ska öka det svenska lantbrukets konkurrenskraft och även vill få upp självförsörjningsgraden i Sverige vad gäller livsmedel. Ledamoten talade om att ursprungsmärkning är viktigt för att konsumenterna ska kunna göra ett medvetet val och förhoppningsvis då välja svenska varor. Där är vi fullständigt överens.

Dock får jag helt ärligt inte ihop bilden. I förrgår kunde vi läsa att Jimmie Åkesson rekommenderar svenska folket att köpa billigare mat nu när matpriserna återigen skenar. Är det något vi kan vara säkra på är det att det billigaste alternativet på butikshyllorna oftast inte är det svenska. Ledamoten nämnde också i ett replikskifte att man vill ha krav på lokalproducerade livsmedel i offentliga kök, och det är absolut inte det billigaste.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga ledamoten vad det är som gäller. Vill Sverigedemokraterna att fler konsumenter ska köpa svenska produkter och bidra till att öka självförsörjningsgraden, eller tycker Sverigedemokraterna att folk ska välja ett billigare, utländskt alternativ när de besöker mataffären?

Herr talman! Jag håller med ledamoten om att det är en oroväckande utveckling att allt fler väljer att avveckla för att det inte är lönsamt. Som jag sa är det detta som är problemet: För att klara av att bli lönsam i dag måste du ofta expandera för att kunna ta del av vissa bidrag och annat. Sedan är det ju ingen som vill vara bidragsberoende, utan man vill ha en stabilitet och en bra grund att stå på så att man håller över tid.

När det gäller livsmedelsstrategin har jag tidigare varit inne på att vi tror mycket på den och på en bred politisk enighet som möjliggör en ökning av konkurrenskraften i svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Vi hade alltså gärna sett mer av gemensamma samtal, för jag tror att vi alla är överens i den här frågan. Vi vill öka vår beredskap och självförsörjningsgrad så att vi inte är så sårbara vid kris och krig.

Vi vill också se att man satsar mycket mer på hållbarhetsaspekten i svenskt jordbruk, och vi satsar 100 extra miljoner för att till exempel kolla på hur man ska kunna anpassa sig till ett förändrat klimat. Det medför nämligen också kostnader. Vi hade svinpesten, som Miljöpartiet nämnde tidigare, och där har vi också satsat 100 miljoner. Vi vet nämligen att epizootilagen bara kompenserar för de djur som behöver slaktas ur smittskyddssynpunkt. Vi menar att det finns andra omkostnader som det kan föra med sig, som färister och annat - till exempel staket runt foderförråd.

Det är alltså ett stort och komplext område, och många insatser behöver göras. Man behöver också stärka dem så att de håller även vad gäller det förändrade klimatet och det extremväder som väntar. Det tror vi är väldigt viktigt.

Herr talman! Ledamoten får ursäkta mig, men jag uppfattade inte riktigt frågan. Jag tror att det gällde hur man ska kunna antingen stimulera en generationsväxling eller stärka produktionen i stort, men jag är inte säker.

Jag svarar så här: Jag vet att det finns en jättestor potential i svensk livsmedelsproduktion. Jag sa i mitt anförande att det finns ett väldigt stort driv och engagemang och att många yngre känner sig manade och vill ta över - men att det är problematiskt med generationsväxling på grund av att det är väldigt högt belånade företag det rör sig om. Det är som ung person i dag svårt att få ett lån som gör att man klarar av att ta över föräldrarnas mjölkgård, till exempel. Det är alltså någonting som jag tycker att vi borde kolla närmare på.

Även vad gäller regelförenklingar vet inte minst jag - som har sett hur lagstiftningen tillämpas ute i verkligheten hos livsmedelsproducenter, matbutiker, storhushåll och annat - att det bland annat handlar om de mindre producenterna, som jag ur beredskapssynpunkt tror att vi behöver se väldigt mycket mer av. De behöver spridas över hela Sverige och inte bara koncentreras till de södra delarna.

För att klara att stimulera dessa mindre producenter måste vi kolla på ett regelverk som tillåter dem att inte vilja bli större och större, det vill säga fortsätta att växa. Just nu är det nämligen - och det kan jag säga med säkerhet - väldigt fyrkantigt. För de mindre blir det dyrt och krångligt, och kanske inte ekonomiskt hållbart, att driva livsmedelsföretag i dag.

För mig handlar det alltså mycket om att stimulera en generationsväxling som funkar men också om att se till att mindre och mellanstora producenter får växa och må bra i vårt land.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Vi gick också fram med att vi ville minska inblandningen eftersom vi såg att priserna på drivmedel skenade och att det drabbar framför allt glesbygdsbor på ett väldigt negativt sätt.

Men jag ska lämna klimatet och återgå till livsmedelspolitiken, som vi debatterar här i dag. Nu inser jag att ledamoten inte har någon mer replik. Det blir därför svårt att ställa en fråga tillbaka. Det var synd. Men vi får ta det vid ett senare tillfälle.

Det som skulle vara intressant att höra och prata mer om, eftersom det är livsmedelspolitik vi debatterar, är tanken kring livsmedelsstrategin vad gäller att stärka svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion. Vi hade gärna sett att vi i oppositionen hade varit en del av de samtal som just nu pågår, för även om det är en revidering - vilket landsbygdsministern menar att det är - kan små förändringar få stora följdeffekter.

När vi satt i regeringsställning var det viktigt för oss att alla partier i Sveriges riksdag skulle vara en del av detta arbete. Jag tror att breda, gemensamma politiska lösningar som håller över tid och regeringsskiften skulle vara väldigt bra för våra svenska bönder.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag vill vänligen men bestämt avböja att bli jämförd med Sverigedemokraterna. Jag är väldigt stolt över vår socialdemokratiska politik och står fullt ut bakom den.

Som ledamoten nämner medför det stora kostnader att vara lantbrukare i dag, inte minst när det gäller räntorna som har skenat. Lantbrukarna är bland de mest belånade företagarna, och de drabbas väldigt hårt av denna räntesmäll.

När det gäller reduktionsplikten och inblandningen av biodrivmedel har det handlat om att vi ska ge jordbruket en chans att få tid på sig att ställa om sin verksamhet för att de inte ska bli drabbade av de åtaganden som vi måste leva upp till på grund av EU-samarbetet.

Detsamma gäller för skogen. Vi vill fortsätta att bruka skogen. Frågan är vad som händer om vi häver reduktionsplikten helt. Ska vi då lägga detta ok på jordbruket eller på skogen? Det är frågor som vi inte har fått svar på från regeringen. Vilka andra åtgärder ska man vidta för att nå de högt uppsatta klimatmål som vi alla har kommit överens om att vi ska uppnå?

I stället för att fråga ett oppositionsparti hur vi ska lösa detta vore det väldigt intressant för oss att få veta vad Sverigedemokraterna och regeringen vill göra för att skogen och jordbruket inte ska bli lidande av att man sänker reduktionsplikten. Självklart tycker vi alla att landsbygdsbor ska ha råd att ta bilen till jobbet och till förskolan. Lantbrukarna ska ha råd att köra sina maskiner. Men det är inte utan konsekvenser som man sänker reduktionsplikten. Frågan är vad regeringen då vill göra för att kompensera för de ökade utsläppen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, inte bara för att jag älskar god mat utan också för att jag före mitt uppdrag som riksdagsledamot arbetade som miljö- och hälsoskyddsinspektör med ansvar för livsmedelsfrågor.

I min roll som inspektör blev det tydligt för mig hur viktigt det är med likvärdighet och enhetliga bedömningar. Detta gäller hela vägen från jord till bord. Det ska inte spela någon roll om man odlar potatis på Öland eller i Skåne, tillverkar ost i Burträsk eller i Falköping eller driver restaurang i Stockholm eller i Charlottenberg. Oavsett vilket ska lagstiftningen tillämpas och följas upp på samma sätt.

Fru talman! I regeringsställning gav därför Socialdemokraterna Livsmedelsverket i uppdrag att öka likvärdigheten i livsmedelskontrollen över hela landet. Slutrapporten presenterades 2022 och slår fast att det fortfarande finns betydande brister när det kommer till den kommunala kontrollverksamheten.

Bland annat finns det stora olikheter mellan de lokala kontrollmyndigheterna vad gäller kontrollfrekvens, bedömning av avvikelser och benägenhet att fatta beslut vid bristande efterlevnad.

I Sverige finns det totalt 250 lokala kontrollmyndigheter som sysslar med livsmedelsinspektion, och i en tredjedel av dessa finns bara en inspektör anställd. Detta skapar en sårbarhet eftersom det inte gör det möjligt att specialisera sig inom olika områden. Detta är dåligt inte bara för den anställde utan också för företagen eftersom de inte alltid upplever att de får rätt typ av stöd i sitt arbete med att leverera säkra livsmedel till sina kunder. Det ska vara lätt att göra rätt, och det är oerhört viktigt att företagarna upplever livsmedelskontrollen som givande snarare än ångestfylld.

Fru talman! Vad vi lägger på tallriken kan skilja sig åt, men gemensamt är att vi alla är beroende av mat och vatten för att överleva. Därför är det oroväckande att tänka på att varannan tugga som vi äter är importerad. Detta är något som inte kan upprepas nog många gånger, särskilt i tider då beredskapsfrågan står högt upp på agendan.

Mat är en av krisberedskapens viktigaste funktioner. Om vi inte får i oss näring och energi fungerar vi inte som människor, men även om vi vet att hungriga magar är dåligt i kris fortsätter den svenska självförsörjningsgraden att ligga på skrämmande låga nivåer. Detta är en trend som måste vändas. Sverige ska i alla lägen kunna förse sina invånare med mat och rent vatten. Därför behöver vi se mer svenskt på tallriken och i glasen, inte mindre.

Fru talman! En viktig del i detta arbete menar vi socialdemokrater är att införa ursprungsmärkning av kött på restauranger och i storhushåll. Svenska produkter symboliserar ett starkt djurskydd och en låg antibiotikaanvändning, vilket innebär ett mervärde för konsumenterna.

Under pandemin kunde vi se att efterfrågan på svenska produkter blev större, vilket berodde på att fler lagade sin mat hemma och då kunde välja att köpa svenskt kött i butik. Men nu när vi återigen äter ute på restaurang i större utsträckning har importen ökat igen. Det beror på att man oftare använder sig av importerade utländska varor på restaurangerna. Det blev med andra ord tydligt att när konsumenterna själva kunde välja valde de svenskt.

Fru talman! Genom att införa krav på ursprungsmärkning av kött på restauranger och i storhushåll skulle det inte bara bli tydligare för gästerna. Det skulle också sätta press på restaurangägarna att köpa in mer svenska produkter för att möta sina kunders efterfrågan. Detta i sin tur skulle stimulera svensk livsmedelsproduktion och göra oss mindre sårbara.

Därför är det beklagligt att landsbygdsminister Peter Kullgren drog tillbaka den anmälan som vi socialdemokrater i regeringsställning lämnade in till EU-kommissionen om att få införa egna, nationella bestämmelser på detta område. Förklaringen var att man ville invänta EU-gemensamma regler. Men ett och ett halvt år senare har vi inte sett att det har skett någon förändring.

Herr talman! En annan utmaning som har drabbat våra svenska livsmedelsproducenter hårt och som i förlängningen riskerar att påverka vår försörjningsgrad i en negativ riktning är det tuffa ekonomiska läge som vägrar att släppa taget.

Svenska hushåll har under lång tid brottats med rusande matpriser, vilket gör att väldigt många nu tvingas välja det billigaste alternativet - som oftast inte är det svenska. Den prisökning på mat som vi har upplevt under den senaste tiden är den kraftigaste sedan 1950-talet, och vi socialdemokrater ser med oro på att matpriserna i Sverige skenar mer än i andra länder.

Herr talman! Att folk inte har råd att köpa svenska produkter är problematiskt, men vad som är ännu mer oroväckande är att ensamstående föräldrar vittnar om att de inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. Det märks inte minst på att försäljningen av frukt och grönt har gått ned. Experter menar att vi helst ska få i oss ett halvt kilo frukt och grönt per dag, vilket motsvarar ungefär fem frukter dagligen. Samtidigt visar färska undersökningar att försäljningen gick ned med hela 4,1 procent under 2023.

Men det är inte bara frukt och grönt som har blivit dyrare. Ebba Buschs favoritlivsmedel, falukorven, är en av de varor som ökade mest i pris i början av året. Så frågan, herr talman, är vad regeringen tänker göra för att leverera på Ebba Buschs falukorvslöfte om att ingen unge ska behöva lämna matbordet med en kurrande mage.

Vi socialdemokrater har föreslagit att det ska tillsättas en priskommission för sänkta matpriser. Vi tror att man genom att samla aktörer från hela livsmedelskedjan, såsom grossister, matbutikskedjor, konsumentorganisationer och berörda myndigheter, kan ta kontroll över denna prisutveckling och se till att det inte sker några oskäliga höjningar av matpriserna. Tyvärr har regeringen inte nappat på detta förslag.

Herr talman! När vi debatterade livsmedelspolitiken förra året befann vi oss mitt i en värmebölja med väldigt lite nederbörd. Oron inför sommaren 2023 var stor. Men även om det inte slutade med torka drabbades jordbruket och livsmedelsproduktionen i stället av kraftig nederbörd.

Denna typ av extremväder och ojämna vattenflöden ställer till det för skörden. Därför är det viktigt att svenska lantbruk får en chans att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Vid torra perioder behövs ett välfungerande bevattningssystem, och vid blöta perioder behöver man väldimensionerade dräneringssystem och diken. Här krävs det långsiktigt stöd för att bygga ut infrastrukturen och förenklad lagstiftning för att kunna vidta snabba åtgärder när det behövs.

Herr talman! Även om det finns stora utmaningar när det kommer till svensk livsmedelsproduktion finns det också lika många möjligheter. Livsmedelsproduktionen bidrar till ökad sysselsättning och tillväxt, skapar jobb på landsbygden och producerar bra mat med höga miljö- och djurskyddskrav.

Om det är någonting som jag har fått lära mig i rollen som riksdagsledamot, livsmedelsinspektör och landsbygdsbo är det hur mycket vilja och engagemang som det finns bland våra svenska livsmedelsproducenter, oavsett om det rör sig om mjölkbönder, sockerbetsodlare, sylttillverkare eller kalkonuppfödare. Vi har också en mycket bra och kunnig livsmedelsindustri som gärna vill utveckla sina verksamheter efter marknadens önskemål.

Herr talman! Det finns med andra ord en enorm potential i den svenska livsmedelskedjan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag vet inte riktigt på vilket sätt ledamoten menar att man har försökt. Som jag sa gjorde vi tidigare, i regeringsställning, en anmälan till EU-kommissionen, men den anmälan valde landsbygdsminister Peter Kullgren att dra tillbaka för att invänta EU-gemensamma bestämmelser på området.

Med facit i hand är det beklagligt att det har gått ett och ett halvt år men att det fortfarande inte har hänt något i denna fråga. Det känns som att processen behöver påskyndas ganska mycket då vi behöver göra allt vi kan för att öka självförsörjningsgraden och få fler att välja svenska alternativ.

Jag var på en UF-mässa i Karlstad och träffade ungdomar som hade tagit fram en merch, alltså en t-shirt, med texten Ät svenskt kött! Det är glädjande att de också tycker att detta är en viktig fråga. Tyvärr får man inte ha den typen av kläder på sig i kammaren - annars hade jag burit tshirten här i dag. Jag stöttar dem helhjärtat i detta.

Åtta av tio konsumenter tycker att detta är en viktig fråga. De vill veta varifrån köttet kommer. Som ledamoten säger ska man veta om det är svensk oxfilé man får på tallriken eller om den kommer från Brasilien. Det är väldigt skevt i dag. När man rullar köttbullar hemma har man full koll på varifrån nötfärsen kommer, men om man går ut och äter på restaurang har man ingen koll på vilket ursprung hamburgaren har.

Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är det som gör att man låter denna process ta så lång tid? Vi vet att vi särskilt i tider av höjd beredskap behöver öka produktionen av svenska livsmedel, och då behövs denna typ av åtgärder här och nu. Vad är det som gör att man inte försöker skynda på detta så att vi får det på plats snart?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Vi är överens om att det är jätteviktigt att veta varifrån maten kommer. Vi socialdemokrater vurmar för att det ska bli enklare att göra medvetna val både på restauranger och ute i butiker.

Vi vill se mer svenskt på tallriken och i glasen, och vi tror att ett viktigt steg i detta är att införa ursprungsmärkning av kött på restauranger och i storhushåll. Ledamoten nämnde konkurrenskraften, och vi socialdemokrater är säkra på att det är ett viktigt steg i arbetet för att införa denna typ av ursprungsmärkning.

Vi socialdemokrater har tidigare, i regeringsställning, försökt införa egna nationella bestämmelser på detta område. Vi skickade in en anmälan till EU-kommissionen som landsbygdsminister Peter Kullgren, som tillhör ledamotens eget parti, drog tillbaka när han tillträdde.

Sedan dess har vi socialdemokrater bevakat frågan med stort intresse och i ett antal interpellationsdebatter försökt få svar på hur regeringen tänker agera, särskilt nu när vi vet att de EU-gemensamma bestämmelserna stoppats. Därför blev vi extra glada när landsbygdsministern i den senaste debatten öppnade upp för att kolla på möjligheten att lägga fram förslag om att införa egna nationella bestämmelser. Vi hör också att ledamoten själv är positivt inställd till detta.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur långt har man kommit i processen, och hur lång tid kan vi förvänta oss att det ska ta innan vi ute på restaurang kan få veta varifrån köttet som vi äter kommer?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Vad gäller torka tyder allt på att det är en verklighet som vi kommer att behöva förhålla oss till. Jag tror inte att det är en fråga om när utan om hur, för torka kommer det att bli i större utsträckning.

Det ledamoten nämner handlar snarast om hur man ska kompensera för förluster och annat som kan drabba en lantbrukare. Jag hade gärna hört att det skulle finnas en tydligare plan för hur man ska säkra att konsekvensen inte blir lika stor i ett förebyggande syfte snarare än om hur man kompenserar för förluster som uppstår under vägen. Ledamoten får gärna förtydliga lite grann hur tankarna och diskussionerna går just i den frågan.

Kopplat till extremvärme, torka och minskad nederbörd vet vi att fungerande bevattning är A och O för att viktiga skördar inte ska gå till spillo. För att få ta ut vatten från en sjö eller ett vattendrag för att bevattna grödor krävs en anmälan om vattenverksamhet. Anmälan görs till länsstyrelsen, eller så kan man få ett tillstånd från mark- och miljödomstolen.

När vi har situationer där torkan kommer väldigt snabbt och vi är oförberedda måste dessa processer gå väldigt mycket snabbare för att vi inte ska gå miste om viktiga skördar. De tillståndsprocesser som även ledamoten nämnde i sitt anförande måste alltså förenklas och skyndas på. Därför vill jag gärna fråga ledamoten om regeringen har någon plan för hur man ska kunna påskynda just den här processen om vi hamnar i ett läge där vissa lantbrukare blir beroende av utökad bevattning.

Fru talman! Ledamoten nämner att vi behöver stärka Sverige och förbättra vår beredskap vad gäller kris och krig. När vi hade den här debatten förra året befann vi oss mitt i en väldigt utbredd torka med lite nederbörd, som sedan växlade över till kraftig nederbörd.

I förra veckan kunde man läsa i Dagens Nyheter att forskarna förutspår att kommande halvår kan bli det varmaste som någonsin har uppmätts. Man befarar att det här kommer att leda till fler skogsbränder och även värmeböljor.

Det här ger en, minst sagt, en klump i magen. Om det är något vi vet om värmeböljor och torka är det att jordbruks- och livsmedelsproduktionen drabbas väldigt hårt av den här typen av väderförhållanden. År 2018 var flera lantbrukare tvungna att nödslakta sina djur, antingen för att de hade för lite foder eller för att de inte fick tag på foder över huvud taget.

Vi socialdemokrater är väldigt oroade över utvecklingen vad gäller klimatet och de extremväder som det för med sig. Därför vill jag passa på att fråga ledamoten om det finns någon plan från regeringens sida gällande hur man ska agera för att lindra konsekvenserna av en eventuell torka kommande sommar, 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hör vad ministern säger om att det inte får bli för mycket byråkrati, och det håller vi såklart alla med om. Samtidigt kan det ibland vara viktigt att gå in och styra och tvinga fram åtgärder. Jag vill ändå hävda att enhetliga nationella bestämmelser skulle göra det väldigt mycket enklare för konsumenter att göra de medvetna val vi har pratat om.

Ett annat motargument som har förekommit i denna diskussion är att det inte finns något som hindrar restaurangägare från att själva ange varifrån det kött de har valt att servera kommer, eller att man som gäst frågar från vilket land vissa produkter kommer. Men jag vill att vi ska vara tydliga med att det inte är jätteroligt att vara den i arbetslaget eller kompisgänget som på lunchrestaurangen eller på AW:n ställer den obekväma frågan om var köttet kommer ifrån. Jag har många gånger själv fått onda ögat eller tvingats lyssna på mina kollegors högljudda suckar, inte för att de egentligen har något emot frågan utan för att de helst inte vill veta svaret. Det är inte jätteroligt att behöva byta bort entrecoten som man var så jäkla sugen på för att man får reda på att den kommer från Brasilien - eller för den delen stå fast vid beslutet att äta den saftiga brasilianska entrecoten och bli ifrågasatt av hela arbetslaget.

Herr talman! Jag har personligen inget emot att vara viktigpettern i sammanhanget eftersom jag tycker att det är så oerhört viktigt att ställa denna typ av frågor. Men jag förstår om man undviker det, särskilt om man är lite mer försiktig och blyg.

Det gläder mig att höra om landsbygdsministern är beredd att undersöka om det finns en annan lösning för att komma vidare i denna fråga. Att invänta en EU-gemensam lagstiftning tror jag nämligen inte är lösningen; det ser vi nu vad gäller djurskyddslagstiftningen. Jag hoppas att regeringen nu prioriterar detta arbete och att man skyndar på processen så gott det går.

(Applåder)

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret!

Varannan tugga av det vi äter är importerad. Varannan tugga. Det här är något som inte kan upprepas nog många gånger, särskilt inte i det läge vi befinner oss i just nu där beredskapsfrågan står högt upp på agendan.

Mat är ju en av krisberedskapens viktigaste funktioner, för utan näring och energi fungerar inte vi människor över huvud taget. Men även om vi vet att hungriga magar är dåligt i kris fortsätter den svenska självförsörjningsgraden att ligga på katastrofalt låga nivåer. Det är en trend som vi måste vända.

Under pandemin kunde vi se att efterfrågan på svenska produkter gick upp. Tyvärr har den trenden nu vänt, och vi ser att importen ökar. Det beror till stor del på att vi återigen går ut och äter på restaurang, där majoriteten av råvarorna är utländska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det blev med andra ord tydligt att när konsumenterna själva kunde välja, då valde de svenskt. Därför kan man fråga sig varför det skulle vara mindre viktigt att ange var köttet kommer ifrån på ett kafé jämfört med i en butik.

Ursprungsmärkning av kött på restaurang och i storhushåll, som vi diskuterar här i dag, skulle inte bara göra det tydligare för gästerna utan också sätta press på restaurangägarna att köpa in svenska produkter för att möta kundernas efterfrågan. Det skulle i sin tur stimulera svensk livsmedelsproduktion och göra oss mindre sårbara.

Herr talman! För mig personligen är det jätteviktigt att veta var köttet kommer ifrån. Oavsett om jag står hemma och gör kålpudding eller om jag går ut på lunchrestaurang och köper den där vill jag veta, och det är jag inte ensam om. Som min kollega Anna-Caren Sätherberg sa är det jätteviktigt. Åtta av tio svenskar tycker att man ska kunna ta del av den här informationen för att kunna göra ett medvetet val.

Som vi varit inne på beror det här på att svenska produkter symboliserar starkt djurskydd och låg antibiotikaanvändning, och det innebär ett mervärde för konsumenterna. Trots det uppskattar grossistbranschen att andelen svenskt kött inom storkök och restaurang ligger på ungefär 40 procent. Det rimmar ju inte alls.

Herr talman! Det är lätt att vara efterklok, men det är beklagligt att regeringen när den tillträdde valde att dra tillbaka den anmälan som Socialdemokraterna i regeringsställning skickade in till EU-kommissionen. Nu är det som det är, och då får vi laga efter läge.

Tyvärr har det visat sig att det inte finns något färdigt förslag på nya gemensamma regler för ursprungsmärkning av kött på restauranger inom unionen. Därför vill jag fråga landsbygdsministern hur länge regeringen tänker avvakta innan man agerar för att införa egna nationella bestämmelser på det här området.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för detta svar. Då väntar jag med spänning på att få höra mer om vad dessa samtal med branschen och regeringens överläggningar mynnar ut i. Till dess får vi hålla till godo med detta.

Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen, nämligen att denna typ av djurvälfärdsbrister och skandaler riskerar att skada förtroendet för svensk livsmedelsproduktion och djuruppfödning. Det är ett väldigt hårt slag mot alla de verksamhetsutövare som dagligen gör sitt yttersta för att ta hand om sina djur på bästa sätt och som levererar livsmedel till konsumenterna som lever upp till deras förväntningar.

Därför är det, precis som landsbygdsministern säger, så himla viktigt att man har en bra kontroll över sin verksamhet, att djuren har det bra och att man upptäcker och åtgärdar bristande djurhållning i tid innan det blir ett alldeles för allvarligt läge. Här bär självklart verksamhetsutövaren det yttersta ansvaret.

Men även länsstyrelsens djurskyddskontroll är ett viktigt verktyg. Utan en fungerande kontrollverksamhet kan vi inte garantera efterlevnaden av den svenska djurskyddslagen. Därför blir jag väldigt frustrerad när det framkommer att flera av dessa avelsanläggningar, som togs upp i reportaget i Uppdrag granskning, inte har haft besök från kontrollmyndigheten på över tio år. Exempelvis nämndes en anläggning med över 20 000 djur som inte hade varit föremål för djurskyddskontroll sedan 2012. Och så här kan vi inte ha det.

Fru talman! Min sista fråga till landsbygdsministern blir därför hur regeringen tänker agera för att se till att antalet djurskyddskontroller i Sverige ökar.

Fru talman! Ja, vi är rörande överens om att det är jätteviktigt att övriga EU-länder kommer ikapp Sverige vad gäller djurskyddslagstiftningen. Det som oroar mig är att detta verkar dras i långbänk. De förslag på ny lagstiftning som skulle presenteras blev ju stoppade. Det är just därför som jag ville veta mer här och nu vad regeringen planerar att vidta för åtgärder för att komma till rätta med de brister vi har sett här i Sverige under det senaste året. Men översynen i EU är såklart jätteviktig. Där är vi fullständigt överens.

När jag och landsbygdsministern senast diskuterade denna fråga pratade vi mycket om den svenska djurskyddskontrollen och om hur uppföljningen av lagstiftningen skulle kunna förbättras. Men en annan fråga som jag tror att vi behöver ställa oss är om snabbväxande hybrider, såsom Ross 308, verkligen är förenliga med vår nya moderna djurskyddslag som antogs 2019.

Fru talman! Många av de djurvälfärdsbrister som har uppmärksammats inom svensk kycklingindustri den senaste tiden hänger faktiskt till stor del ihop med den snabbväxande hybrid som man har valt att använda sig av. Ross 308 är en fågel som på endast fem veckor ska nå sin färdiga slaktvikt. Det är en väldigt snabb tillväxttakt som riskerar att medföra en hel del hälsoproblem, såsom ledproblem och i värsta fall organsvikt och plötsligt hjärtstopp.

Som jag tidigare nämnde är dessa fåglar framavlade för att de ska ha en stor aptit och växa snabbt. Så är det för att man ska öka effektiviteten, vilket leder till lägre produktionskostnader och priser ute i butik. Men då är frågan om det verkligen är rätt att låta snabb tillväxt gå före djurens välbefinnande. Frågar ni mig kan jag säga att jag inte tycker det.

Fru talman! Glädjande nog finns det en annan väg att gå. Det har bland annat vårt grannland Norge visat. Där har den största producenten av kyckling, Norsk Kylling, lagt om hela sin produktion. Man har bytt ut den snabbväxande rasen Ross 308 mot en mer långsamväxande hybrid vid namn Hubbard. Hubbard har en något långsammare tillväxttid och lever ungefär två veckor längre än Ross 308.

Detta minskar påfrestningen på leder och organ, vilket har visat sig leda till friskare kycklingar som kan röra sig naturligt hela vägen fram till slaktdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om dessa kycklingar har tillgång till mat hela dagen och lever längre menar Norsk Kylling att produktionskostnaderna inte har ökat eftersom fler fåglar överlever hela vägen fram till slakt. Med andra ord minskar svinnet.

Fru talman! I Sverige utgör dessa långsamväxande hybrider endast 1 procent av kycklingarna. Det går att jämföra med Norge där de utgör 30 procent.

Landsbygdsministern har nämnt att översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen spelar en nyckelroll i denna fråga eftersom majoriteten av aveln sker ute i Europa.

Däremot finns det ingenting som säger att Sverige inte kan gå före. Det har vi gjort i flera avseenden tidigare. Till exempel kom regeringen med ett förslag ganska nyligen om att avsätta 180 miljoner kronor för frivillig avveckling av svenska minkfarmer. Med detta i åtanke kanske det inte är otänkbart att försöka hitta en liknande lösning för kycklinguppfödningen, alltså att man ger ekonomiskt stöd till dem som vill prova på att ställa om sin produktion och föda upp mer långsamväxande kycklinghybrider.

Min nästa fråga till landsbygdsministern blir därför om han ser ett behov av en omställning från snabbväxande till mer långsamväxande hybrider i Sverige. Och om han inte gör det, vilka andra lösningar ser regeringen för att komma till rätta med djurvälfärdsbrister som är kopplade till snabbväxande hybrider som Ross 308?

Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Nu har det gått nästan exakt ett år sedan vi i programmet 200 sekunder fick ta del av väldigt upprörande foton och videoklipp från en svensk kycklinggård. Det rörde sig om skadade och sjuka fåglar som inte längre kunde röra sig normalt för att deras kroppar hade blivit för tunga för dem att bära.

Nu har vi återigen, genom Uppdrag granskning - Kycklingens pris, fått se vad den intensiva fågeluppfödningen riskerar att medföra. Många reagerade väldigt starkt på föräldradjurens strikta diet, som hade resulterat i fjäderplockning och kannibalism. Till råga på allt visade det sig att kontrollmyndigheten vid ett flertal tillfällen hade påtalat brister vad gällde företagets avlivningsmetoder men att detta inte hade blivit åtgärdat.

Fru talman! För mig, som är en sann djurvän, gör det minst sagt ont att bevittna denna typ av misskötsel av djur. Att behandla djur på det här sättet är inte okej i ett land som Sverige, som har ett starkt djurskydd och som är känt för sin goda djurvälfärd. Djuren förtjänar bättre, och våra konsumenter ska kunna lita på att svenska produkter är framställda på ett etiskt riktigt sätt.

Fru talman! Slaktkycklingarnas situation har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats. Och användandet av hybrider, såsom Ross 308, har många gånger ifrågasatts. Dessutom har det tidigare framkommit stora brister när det kommer till transport av fåglar och rutiner i samband med slakt. Man har sett brutna vingar och avlivning som inte har föregåtts av en korrekt bedövning. Detta har veterinärer och inspektörer konstaterat under sina kontroller.

Men något som det inte har pratats så mycket om är just avelsdjurens situation, som Uppdrag Granskning nu valde att lyfta fram.

Likt sina avkommor har föräldradjuren väldigt stor aptit, och de har en stor tillväxtförmåga. Men till skillnad från kycklingarna ska de inte slaktas, utan de ska fortsätta leva för att kunna lägga ägg. Det medför att de måste hållas på en väldigt strikt diet för att de, rent ut sagt, inte ska äta ihjäl sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Branschen intygar att inga fåglar svälter utan att de får en välavvägd fodergiva som är anpassad efter deras näringsbehov. Men även om de inte svälter blir de aldrig helt tillfredsställda, eftersom de är framavlade för att vilja äta väldigt mycket foder och för att växa snabbt. Detta riskerar som sagt att resultera i oönskade beteenden, såsom fjäderplockning och i de mest extrema fallen kannibalism.

Fru talman! Om vi skulle fråga konsumenterna tror jag att det är väldigt få som skulle svara att de tycker att det är okej att behandla djuren på det här sättet och att pressa dem så hårt. Samtidigt har konsumenterna vant sig vid billig kyckling i affären. Och jag tror att väldigt få skulle vilja betala mer för maten, särskilt nu när vi befinner oss i den här svåra ekonomiska situationen.

För att vi inte ska riskera att konsumenterna väljer bort svenska produkter behöver priset hållas kvar på en rimlig nivå samtidigt som vi stärker djurvälfärden.

Jag har inte riktigt fått svar på hur regeringen tänker arbeta för att stärka välfärden i svensk kycklinguppfödning. Ministern hänvisar till den pågående översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen. Men vi vet ju att den blev stoppad, så hur det ska hjälpa här och nu förstår jag inte riktigt.

Sedan nämner landsbygdsministern att han har fört samtal med branschen. Men han har inte gett några konkreta exempel på vad de samtalen har lett till, alltså vilka förbättringsförslag som har presenterats. Därför skulle jag återigen vilja fråga landsbygdsministern vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att komma till rätta med de konstaterade djurvälfärdsbristerna i svensk kycklinguppfödning.

Fru talman! Tack för svaret, landsbygdsministern! Anledningen till att jag vill veta vad regeringen och landsbygdsministern avser att göra utöver denna utredning och om det finns några planer på vad mer man skulle kunna tänka sig att göra är att det kommer att ta ytterligare ett år innan resultatet av utredningen kommer att kunna presenteras.

Samtidigt vet vi att lantbrukare i Sverige just nu kämpar väldigt mycket med just stigande livsmedelspriser, vilket gör att fler väljer det billigaste alternativet - som då ofta inte är svenskt. Vi vet också att extremväder har lett till minskade skördar. Och om vi ändå ska prata om halm har ju grisbönderna just nu ett väldigt stort problem med att få tag på tillräcklig mängd.

Fru talman! Kopplat till utredningen skulle jag också vilja passa på att reda lite i vad landsbygdsministern menar med högt ställda djurskyddskrav, för jag tror nog att åsikten kan skilja sig lite grann mellan oss som ledamöter av Sveriges riksdag och medlemmar i olika partier.

Detta med halm är en fråga som jag har valt att lyfta i kammaren tidigare, i samband med en djurskyddsdebatt, därför att landsbygdsministern tillsammans med sverigedemokraten Martin Kinnunen skrev en debattartikel i Aftonbladet där strömedel till gris togs upp som en fördyrande åtgärd för svenska lantbrukare jämfört med europeiska lantbrukare. Det är den typen av uttalanden som gör att jag är rädd att Sverige snarare kommer att backa när det kommer till djurskyddsfrågor om resten av Europa inte kommer ikapp Sverige.

Min sista fråga till landsbygdsministern blir därför om regeringen kommer att börja tumma på de svenska lagarna och reglerna om inte resten av Europa kommer ikapp Sverige.

Fru talman! Jag tackar Peter Kullgren för svaret.

Som han säger är detta än så länge ett snack som går. Men även om det bara är ryktesvägen som man har hört det än så länge är det nog så oroväckande att denna typ av dialog ändå förs i EU. Vi vet med säkerhet att denna omställning för europeiska lantbrukare för att komma i kapp Sverige kommer att ta väldigt lång tid. Jag har hört att det kommer att ta någonstans mellan tio och femton år. Därför är det så viktigt att vi nu på riktigt får på plats detta lagstiftningspaket så att arbetet med denna omställning kan börja. Våra svenska livsmedelsproducenter lever nämligen nu under omständigheter som är väldigt tuffa där de konkurrerar med lantbrukare nere i Europa som har helt andra förutsättningar och en helt annan typ av djurhållning.

Landsbygdsministern var inne på att denna uppdaterade djurskyddslagstiftning inte bara ligger i djurens intresse utan även kommer att göra livsmedelssystemet mer rättvist, men också hälsosamt och hållbart. För våra svenska lantbrukare är det, som vi har varit inne på båda två, väldigt viktigt att denna lagstiftning kommer på plats snarast eftersom andra europeiska lantbrukare, som jag sa, ligger väldigt långt efter Sverige.

Fru talman! För att ta ett exempel konkurrerar våra svenska grisbönder just nu med tyska producenter som kan sälja sitt kött väldigt mycket billigare eftersom deras djur lever på mindre yta med bristande eller ingen tillgång alls till strömaterial. I Tyskland fixeras också fortfarande suggorna systematiskt i förebyggande syfte under dräktigheten men också efter grisningen. Det är något som har varit förbjudet i Sverige under många år. Tyska grisar gruppbehandlas också med antibiotika, och vid kastration behöver man inte använda bedövning om kastration sker innan kultingen är en vecka gammal, för att inte tala om den svanskupering som sker på regelbunden basis där men som i Sverige inte är nödvändig eftersom våra grisar har större boxar och tillgång till halm som de kan böka runt i. Dessa skillnader är alldeles för stora och måste utraderas, både för djurens bästa och för våra svenska lantbrukares bästa.

Fru talman! Vi vet att det mervärde som svenska produkter är kända för värderas väldigt högt av våra svenska konsumenter. En prioriterad fråga för oss socialdemokrater har därför länge varit att införa ursprungsmärkning av kött på restaurang, eftersom vi vet att många konsumenter vill kunna göra ett medvetet val även när de går ut och äter och inte bara när de står hemma och rullar köttbullar.

I regeringsställning försökte vi få till en nationell lagstiftning gällande den frågan, något som blev stoppat av nuvarande regering därför att man ville invänta den översyn av livsmedelsförordningen som är en del av det lagstiftningspaket vi diskuterar här i dag. Nu visar det sig dock att också den här delen riskerar att försvinna.

Fru talman! Sedan Peter Kullgren tillträdde som landsbygdsminister har han varit tydlig med att en av de viktigaste frågorna för honom som minister är att öka konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Att se till att den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen kommer på plats borde därför vara väldigt högt prioriterat - vilket vi även kan höra när vi har den här dialogen här i dag. Landsbygdsministern har själv hänvisat till översynen tidigare här i kammaren, när vi möttes för att diskutera användandet av PMSG i Europa.

Om det nu skulle vara så att det värsta tänkbara händer, det vill säga att det nya lagstiftningspaketet i EU inte kommer på plats, vad kommer regeringen och landsbygdsministern i så fall att göra - utöver den utredning som tidigare har nämnts - för att stimulera konkurrenskraften i svenskt lantbruk?

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Det finns många saker som jag älskar med Sverige och som gör mig stolt över att vara svensk. Vi har vår vackra natur, vi har föreningslivet, vi har den gemensamt finansierade välfärden och inte minst den unika skolmaten som ger våra elever rätt förutsättningar att lyckas med sin utbildning.

Som en sann djurvän är det alltid lika kul för mig att kunna skryta om vårt starka djurskydd och vår låga antibiotikaanvändning i djurhållningen. Vi är verkligen ett föregångsland när det kommer till djurhälsofrågor. Och nu är det hög tid att resten av Europa följer efter.

Fru talman! EU:s nuvarande djurskyddslagstiftning är föråldrad och i starkt behov av uppdatering. Den behöver förändras så att den kan möta de senaste vetenskapliga rönen men också samhällets förväntningar. Därför var det väldigt glädjande när EU-kommissionen som en del av jord-till-bord-strategin fick i uppdrag att utreda och presentera förslag på nya regler, bland annat för djurhållning, transport och slakt, men också för märkning av livsmedel. Detta arbete har nu pågått under många år, och engagemanget har varit väldigt stort.

Men nu har det visat sig att det efterlängtade förslaget om en ny och uppdaterad djurskyddslagstiftning är hotat. När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll sitt årliga tal - state of the union - den 13 september nämndes inte djuren över huvud taget. Och under en utfrågning av kommissionärskandidater från EU-parlamentets miljöutskott under föregående vecka nämndes bara skydd av djur under transport, men ingen av de andra delarna av lagstiftningspaketet togs upp.

Fru talman! Risken är därför stor att delar av förslaget kommer att stoppas helt eller att kommissionen kommer att presentera ett urvattnat förslag till lagstiftning. Högljudda kritiker menar att det är omöjligt att uppnå hårdare djurskyddskrav och att det skulle slå ut hela livsmedelsproduktionen i EU, eftersom de anser att det är helt omöjligt att göra bättre än man redan gör. Detta är inte sant.

Vi vet att våra svenska lantbrukare varje dag levererar livsmedel från djurhållande verksamheter med högt ställda djurskyddskrav och med låg antibiotikaanvändning. Nu är det dags att vi på riktigt står upp för djuren, för våra svenska lantbrukare men också för alla de EU-medborgare som har varit med och drivit på för en förändring under väldigt lång tid.

Fru talman! Jag vill inte att suggor ska fortsätta att fixeras eller att svansarna på kultingarna ska fortsätta att kuperas. Jag vill inte heller att kalvar och kor ska transporteras flera dygn i sträck i alldeles för trånga och varma utrymmen. Jag vill se friska och välmående djur i hela Europa och en marknad där våra svenska lantbrukare möter rättvisa konkurrensförutsättningar.

Det gläder mig därför verkligen att höra att landsbygdsministern har skickat in denna skrivelse till kommissionen för att belysa vikten av att lagförslaget kommer på plats. Men jag nöjer mig inte riktigt med det, utan jag skulle vilja veta vilka fler åtgärder som landsbygdsministern och regeringen planerar att vidta för att se till att detta nya lagstiftningspaket kommer på plats.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tänkte också ta upp en fråga, nämligen något som John Widegren själv nämnde. Vi vill inte att smittan ska ta sig in i våra tamgrisbesättningar.

Våra svenska bönders egna smittskyddsarbete är en viktig del, men i en extraordinär händelse måste man undersöka vilka åtgärder som skulle kunna tillämpas.

Vi har sett att afrikansk svinpest sprids via blod och avföring. Därför vill vi inte att vidsvinen ska röra sig i närheten av våra tamgrisbesättningar. Med hjälp av stängsel kan de hållas på behörigt avstånd, bland annat från foder och stall. Vad jag har förstått har åtgärden redan genomförts inom den smittade zonen. Skulle det bli aktuellt för gårdar som ligger i nära anslutning till zonen, alltså inte för dem som ligger innanför utan för dem som ligger i nära anslutning till zonen?

Fru talman! Jag tackar John Widegren för bra inlägg. Jag vet att ledamoten John Widegren själv är jägare, och som jag nämnde i mitt anförande är vi högst beroende av jägarna för att klara av arbetet med att söka efter svin, forsla bort kadaver och så småningom skjuta av dem som finns inom zonen.

Frågan är hur länge krafterna kommer att orka. Landsbygdsministern tog upp att det i Belgien tog två år innan pesten försvann fullständigt. Nu har Jordbruksverket beslutat om ersättning på 300 kronor i timmen för dem som deltar aktivt i arbetet och söker igenom den smittade zonen. Med eller utan ersättning ser jag det som utmanande att nå en uthållighet på sikt. Därför passar jag på att ställa en fråga när det finns en företrädare för regeringspartierna här. Har det diskuterats en plan för att säkra bemanningen, förutom tanken på ekonomisk ersättning?