Fru talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Nu har det gått nästan exakt ett år sedan vi i programmet 200 sekunder fick ta del av väldigt upprörande foton och videoklipp från en svensk kycklinggård. Det rörde sig om skadade och sjuka fåglar som inte längre kunde röra sig normalt för att deras kroppar hade blivit för tunga för dem att bära.

Nu har vi återigen, genom Uppdrag granskning - Kycklingens pris, fått se vad den intensiva fågeluppfödningen riskerar att medföra. Många reagerade väldigt starkt på föräldradjurens strikta diet, som hade resulterat i fjäderplockning och kannibalism. Till råga på allt visade det sig att kontrollmyndigheten vid ett flertal tillfällen hade påtalat brister vad gällde företagets avlivningsmetoder men att detta inte hade blivit åtgärdat.

Fru talman! För mig, som är en sann djurvän, gör det minst sagt ont att bevittna denna typ av misskötsel av djur. Att behandla djur på det här sättet är inte okej i ett land som Sverige, som har ett starkt djurskydd och som är känt för sin goda djurvälfärd. Djuren förtjänar bättre, och våra konsumenter ska kunna lita på att svenska produkter är framställda på ett etiskt riktigt sätt.

Fru talman! Slaktkycklingarnas situation har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats. Och användandet av hybrider, såsom Ross 308, har många gånger ifrågasatts. Dessutom har det tidigare framkommit stora brister när det kommer till transport av fåglar och rutiner i samband med slakt. Man har sett brutna vingar och avlivning som inte har föregåtts av en korrekt bedövning. Detta har veterinärer och inspektörer konstaterat under sina kontroller.

Men något som det inte har pratats så mycket om är just avelsdjurens situation, som Uppdrag Granskning nu valde att lyfta fram.

Likt sina avkommor har föräldradjuren väldigt stor aptit, och de har en stor tillväxtförmåga. Men till skillnad från kycklingarna ska de inte slaktas, utan de ska fortsätta leva för att kunna lägga ägg. Det medför att de måste hållas på en väldigt strikt diet för att de, rent ut sagt, inte ska äta ihjäl sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Branschen intygar att inga fåglar svälter utan att de får en välavvägd fodergiva som är anpassad efter deras näringsbehov. Men även om de inte svälter blir de aldrig helt tillfredsställda, eftersom de är framavlade för att vilja äta väldigt mycket foder och för att växa snabbt. Detta riskerar som sagt att resultera i oönskade beteenden, såsom fjäderplockning och i de mest extrema fallen kannibalism.

Fru talman! Om vi skulle fråga konsumenterna tror jag att det är väldigt få som skulle svara att de tycker att det är okej att behandla djuren på det här sättet och att pressa dem så hårt. Samtidigt har konsumenterna vant sig vid billig kyckling i affären. Och jag tror att väldigt få skulle vilja betala mer för maten, särskilt nu när vi befinner oss i den här svåra ekonomiska situationen.

För att vi inte ska riskera att konsumenterna väljer bort svenska produkter behöver priset hållas kvar på en rimlig nivå samtidigt som vi stärker djurvälfärden.

Jag har inte riktigt fått svar på hur regeringen tänker arbeta för att stärka välfärden i svensk kycklinguppfödning. Ministern hänvisar till den pågående översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen. Men vi vet ju att den blev stoppad, så hur det ska hjälpa här och nu förstår jag inte riktigt.

Sedan nämner landsbygdsministern att han har fört samtal med branschen. Men han har inte gett några konkreta exempel på vad de samtalen har lett till, alltså vilka förbättringsförslag som har presenterats. Därför skulle jag återigen vilja fråga landsbygdsministern vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att komma till rätta med de konstaterade djurvälfärdsbristerna i svensk kycklinguppfödning.

Fru talman! Ja, vi är rörande överens om att det är jätteviktigt att övriga EU-länder kommer ikapp Sverige vad gäller djurskyddslagstiftningen. Det som oroar mig är att detta verkar dras i långbänk. De förslag på ny lagstiftning som skulle presenteras blev ju stoppade. Det är just därför som jag ville veta mer här och nu vad regeringen planerar att vidta för åtgärder för att komma till rätta med de brister vi har sett här i Sverige under det senaste året. Men översynen i EU är såklart jätteviktig. Där är vi fullständigt överens.

När jag och landsbygdsministern senast diskuterade denna fråga pratade vi mycket om den svenska djurskyddskontrollen och om hur uppföljningen av lagstiftningen skulle kunna förbättras. Men en annan fråga som jag tror att vi behöver ställa oss är om snabbväxande hybrider, såsom Ross 308, verkligen är förenliga med vår nya moderna djurskyddslag som antogs 2019.

Fru talman! Många av de djurvälfärdsbrister som har uppmärksammats inom svensk kycklingindustri den senaste tiden hänger faktiskt till stor del ihop med den snabbväxande hybrid som man har valt att använda sig av. Ross 308 är en fågel som på endast fem veckor ska nå sin färdiga slaktvikt. Det är en väldigt snabb tillväxttakt som riskerar att medföra en hel del hälsoproblem, såsom ledproblem och i värsta fall organsvikt och plötsligt hjärtstopp.

Som jag tidigare nämnde är dessa fåglar framavlade för att de ska ha en stor aptit och växa snabbt. Så är det för att man ska öka effektiviteten, vilket leder till lägre produktionskostnader och priser ute i butik. Men då är frågan om det verkligen är rätt att låta snabb tillväxt gå före djurens välbefinnande. Frågar ni mig kan jag säga att jag inte tycker det.

Fru talman! Glädjande nog finns det en annan väg att gå. Det har bland annat vårt grannland Norge visat. Där har den största producenten av kyckling, Norsk Kylling, lagt om hela sin produktion. Man har bytt ut den snabbväxande rasen Ross 308 mot en mer långsamväxande hybrid vid namn Hubbard. Hubbard har en något långsammare tillväxttid och lever ungefär två veckor längre än Ross 308.

Detta minskar påfrestningen på leder och organ, vilket har visat sig leda till friskare kycklingar som kan röra sig naturligt hela vägen fram till slaktdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om dessa kycklingar har tillgång till mat hela dagen och lever längre menar Norsk Kylling att produktionskostnaderna inte har ökat eftersom fler fåglar överlever hela vägen fram till slakt. Med andra ord minskar svinnet.

Fru talman! I Sverige utgör dessa långsamväxande hybrider endast 1 procent av kycklingarna. Det går att jämföra med Norge där de utgör 30 procent.

Landsbygdsministern har nämnt att översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen spelar en nyckelroll i denna fråga eftersom majoriteten av aveln sker ute i Europa.

Däremot finns det ingenting som säger att Sverige inte kan gå före. Det har vi gjort i flera avseenden tidigare. Till exempel kom regeringen med ett förslag ganska nyligen om att avsätta 180 miljoner kronor för frivillig avveckling av svenska minkfarmer. Med detta i åtanke kanske det inte är otänkbart att försöka hitta en liknande lösning för kycklinguppfödningen, alltså att man ger ekonomiskt stöd till dem som vill prova på att ställa om sin produktion och föda upp mer långsamväxande kycklinghybrider.

Min nästa fråga till landsbygdsministern blir därför om han ser ett behov av en omställning från snabbväxande till mer långsamväxande hybrider i Sverige. Och om han inte gör det, vilka andra lösningar ser regeringen för att komma till rätta med djurvälfärdsbrister som är kopplade till snabbväxande hybrider som Ross 308?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för detta svar. Då väntar jag med spänning på att få höra mer om vad dessa samtal med branschen och regeringens överläggningar mynnar ut i. Till dess får vi hålla till godo med detta.

Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen, nämligen att denna typ av djurvälfärdsbrister och skandaler riskerar att skada förtroendet för svensk livsmedelsproduktion och djuruppfödning. Det är ett väldigt hårt slag mot alla de verksamhetsutövare som dagligen gör sitt yttersta för att ta hand om sina djur på bästa sätt och som levererar livsmedel till konsumenterna som lever upp till deras förväntningar.

Därför är det, precis som landsbygdsministern säger, så himla viktigt att man har en bra kontroll över sin verksamhet, att djuren har det bra och att man upptäcker och åtgärdar bristande djurhållning i tid innan det blir ett alldeles för allvarligt läge. Här bär självklart verksamhetsutövaren det yttersta ansvaret.

Men även länsstyrelsens djurskyddskontroll är ett viktigt verktyg. Utan en fungerande kontrollverksamhet kan vi inte garantera efterlevnaden av den svenska djurskyddslagen. Därför blir jag väldigt frustrerad när det framkommer att flera av dessa avelsanläggningar, som togs upp i reportaget i Uppdrag granskning, inte har haft besök från kontrollmyndigheten på över tio år. Exempelvis nämndes en anläggning med över 20 000 djur som inte hade varit föremål för djurskyddskontroll sedan 2012. Och så här kan vi inte ha det.

Fru talman! Min sista fråga till landsbygdsministern blir därför hur regeringen tänker agera för att se till att antalet djurskyddskontroller i Sverige ökar.