Sofia Skönnbrink

Fru talman! Tack, Joanna Lewerentz, för ditt anförande!

De senaste årens kraftiga prisökningar på livsmedel har slagit väldigt hårt mot hushållens ekonomi. Småbarnsfamiljer, ensamhushåll och pensionärer kämpar för att sätta näringsriktig mat på bordet. Köerna till matutdelningar och soppkök växer samtidigt som butiksjättarna tar ut rekordhöga vinster.

Vi socialdemokrater har föreslagit att det ska inrättas en matpriskommission för att få större insyn i butikernas prissättning men också för att identifiera eventuella oskäliga höjningar och diskutera hur konkurrenssituationen i dagligvaruhandeln kan förbättras.

Fru talman! Det behövs åtgärder som skyddar konsumenterna från de eventuellt oskäliga prishöjningarna. Vi socialdemokrater tycker inte att någon ska behöva välja mellan att betala hyra eller att köpa mat. Men tyvärr har regeringen inte nappat på förslaget om att införa matpriskommissionen.

Min fråga till ledamoten blir därför om hon tycker att det är rimligt att svenska butiker gör stora vinster på bekostnad av människor som redan kämpar väldigt hårt för att få vardagsekonomin att gå ihop.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag väl inte tycker att jag riktigt fick svar på min fråga om att se över de nationella reglerna för hur veterinärer ska kunna underrätta myndigheter om de misstänker att de har en illegalt insmugglad hund framför sig på bordet på veterinärkliniken. Jag skulle gärna vilja att ministern återkom med ett svar på frågan om han kan tänka sig att se över det nationellt.

Precis som Peter Kullgren säger finns det ett förslag från EU-kommissionen om att ta fram ett gemensamt regelverk för just spårbarhet för katter och hundar. En stor del av den lagstiftningen finns redan på plats i Sverige, bland annat gällande hur man ska hålla och sköta djur samt vilken typ av avel som får genomföras och inte. Ett av förslagen är dock väldigt viktigt, och det rör just det ministern nämner: att alla hundar i EU ska id-märkas och registreras i ett nationellt register som även ska vara tillgängligt på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om att ingen hund ska kunna sättas på den gemensamma marknaden innan den är registrerad. Man ska också kunna följa individerna över landsgränser genom att medlemsländerna delar data med varandra. Det kommer att göra det svårare att bedriva smuggling och illegal handel med hundar, men för att den här lagstiftningen ska göra någon skillnad krävs det att den följs upp.

I Sverige finns det redan ett krav på att alla hundar och katter ska idmärkas och registreras, men tyvärr sker det inte i tillräckligt stor utsträckning – framför allt inte när det kommer till våra katter. Min sista fråga till landsbygdsministern, fru talman, blir därför hur regeringen arbetar med den frågan och om ministern tycker att de sanktioner som myndigheterna har att tillgå är tillräckliga för att man ska få bukt med ägare som inte registrerar sina djur. Eller behöver det här ses över?

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Information är jätteviktigt. Det är också väldigt viktigt att vara påläst när man ska välja vilken uppfödare man ska köpa sin hund ifrån. Jag tycker också att det ministern säger om myndighetssamarbete är en viktig del i sig. Det är helt rätt att fokus ska läggas på samordning av våra myndigheter så att de jobbar mot samma mål och kan ha en gemensam syn på hur saker och ting ska lösas.

Problematiken med smuggelhundar har varit känd under lång tid. Särskilt påtaglig blev den under pandemiåren 2021–22, när tullen stoppade rekordmånga hundar vid den svenska gränsen, framför allt i Skåne och Blekinge. Hemarbete gjorde då att det blev möjligt för fler att skaffa hund. Efterfrågan kunde inte mötas av utbudet från svenska seriösa uppfödare, vilket öppnade nya möjligheter för kriminella gäng att tjäna snabba pengar.

Glädjande nog har Tullverket sett ett trendbrott. Antalet smugglade hundar minskade under 2024, vilket som sagt är väldigt bra. Men tyvärr kvarstår den risk jag inledningsvis nämnde kopplat till allvarliga sjukdomar som rabies, nämligen att de kan komma tillbaka till Sverige. Även om mängden hundar som smugglas in minskar innebär varje insmugglad hund en överhängande risk för att rabies kommer in. Mängden spelar inte så stor roll just i det sammanhanget.

Fru talman! Tullverket kan inte på egen hand råda bot på den här kriminella verksamheten och smugglingen. Myndighetssamverkan är ett steg, men Jordbruksverket och veterinärbranschen har varit väldigt tydliga med att det också krävs att veterinärerna får större möjlighet att agera när de misstänker att de har en smuggelhund framför sig.

Som det ser ut i dag krävs det att hunden visar direkta symtom på rabies, alternativt att den kommer ovaccinerad direkt från ett område som är hårt drabbat av rabies, för att man ska kunna upprätta en anmälan till Jordbruksverket från veterinärt håll. Det räcker alltså inte att det finns en stark misstanke om att hunden är insmugglad illegalt eller att den dokumentation som veterinären får ta del av uppenbart är förfalskad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I de här fallen måste veterinären ha godkännande från ägaren för att få anmäla till Jordbruksverket. Det är väldigt sällan man får det, eftersom det såklart är ett stort stigma och mycket skam kring att ha lyckats köpa på sig en hund som inte är laglig.

Tilläggas bör också att djuren som är smittade med rabies kan gå i flera månader utan att uppvisa symtom. Det ökar risken för att smittade djur går under radarn och inte upptäcks i tid och att sjukdomen därmed får fäste i Sverige.

Fru talman! Redan 2022 lämnade riksdagen ett tillkännagivande om att veterinärer skulle ges möjlighet att anmäla misstanke om illegal införsel av djur. Ännu saknar branschen dock tillräckliga verktyg för att kunna anmäla misstanke om smuggling och bryta mot tystnadsplikten. Därför vill jag fråga landsbygdsministern om regeringen kan tänka sig att se över den nationella lagstiftningen så att veterinärer ges möjlighet att bryta sekretessen och underrätta myndigheterna vid misstanke om att en hund har förts in i Sverige på olaglig väg.

Fru talman! Först och främst var det glädjande att höra att landsbygdsministern ska vara hemma på föräldraledighet i april. På hans position är det väldigt viktigt att vara en förebild, och det tycker jag verkligen att han är när han väljer att vara hemma med sin dotter. Kul också att det var en värmländsk landsbygdsminister som tog steget att vara den första pappan att vara hemma med sitt barn!

Låt mig återgå till dagens debatt. Jag håller verkligen med dem som säger att hunden är människans bästa vän och inte något smuggelgods. Få saker är så upprörande som att se oskyldiga, hjälplösa djur utsättas för svårt lidande. Många får nog en klump i magen när de ser bilder på små undernärda och uttorkade valpar som är inknökade i små trånga burar och som hittats av tullen vid den svenska gränsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots detta omsätter den illegala hundsmugglingen miljontals kronor varje år, och på grund av den stora lönsamheten är det inte ovanligt att det hela organiseras av kriminella nätverk. Genom att köpa en smuggelhund är risken väldigt stor att man också bidrar till att göda annan grov brottslighet i Sverige.

Fru talman! Bland smugglarnas favoriter återfinns små populära hundraser, till exempel fransk bulldogg, pomeranian, malteser och bichon frisé. Hundarna köps upp billigt i länder som Polen, Litauen och Ungern, och fraktas sedan hem till Sverige för att säljas vidare till blivande hundägare som väldigt många gånger inte vet om att det är en smuggelhund de köper.

Landsbygdsministern nämner i sitt svar att det är viktigt att den som har tänkt köpa en hund är påläst och vet om risken att det kan vara en smuggelhund. Precis som ministern säger finns det ingen marknad om det inte finns köpare. Det håller jag verkligen med om.

Problemet är bara att smugglare har utvecklat sofistikerade metoder. I dag är det väldigt svårt för blivande hundägare att se skillnad på en seriöst uppfödd hund och en illegalt insmugglad hund. De säljs oftast i fina lokaler med inhyrda tikar som smugglarna påstår är valparnas mamma. I annonserna används korrekta uttryck som ”chipmärkt, vaccinerad och uppvuxen i hemmiljö” för att få köparen att känna sig trygg.

Fru talman! De hundar som smugglas är ofta inte vaccinerade eller avmaskade och riskerar därför att föra med sig sjukdomar som inte förekommer här in i landet. Rabies är ett exempel på en dödlig sjukdom som inte längre finns i Sverige men som riskerar att komma tillbaka om inte rätt kontroller görs och om inte den illegala införseln av hundar stoppas.

Förutom en överhängande smittorisk innebär hundsmugglingen även ett systematiskt djurplågeri. För trånga utrymmen, undermålig ventilation, långa transporter och brist på mat och vatten är några exempel på sådant som ofta leder till att hundarna måste avlivas direkt när de når den svenska gränsen eftersom de är så pass illa däran.

Dessutom köps hundarna inte sällan in från så kallade valpfabriker där tikarna paras oavbrutet, utan chans till återhämtning, samtidigt som de utsätts för en enorm stress när deras valpar tas ifrån dem alldeles för tidigt.

De hemska levnadsförhållandena och de långa, plågsamma transporterna kan också ge upphov till oönskade beteendestörningar som kan få väldigt allvarliga konsekvenser om hunden hamnar i fel händer.

Fru talman! Den illegala hundsmugglingen är ett hot mot djurvälfärden och folkhälsan men också mot allmänhetens säkerhet i stort.

Landsbygdsministern nämner att en EU-gemensam lagstiftning kan vara en lösning på problemet. Men som både ministern och jag vet är den översynen kraftigt försenad. Därför skulle jag också vilja höra vad ministern och regeringen tänker sig för åtgärder på nationell nivå för att kunna stoppa den illegala införseln av hundar till Sverige.

Fru talman! Nej, Joanna, denna debatt handlar absolut inte om att skapa polarisering och splittring. Den handlar om att sätta ljuset på en väldigt viktig fråga för att sillen och strömmingen inte ska gå samma dystra öde till mötes som torsken gjorde. Jag tycker alltså inte att vi ska förminska detta utan se värdet av debatten.

Jag önskar att ministern hade kunnat svara lite tydligare på vilka konkreta åtgärder som regeringen och ministern tänker vidta här och nu för att få till en förändring. Jag anser inte att vi har fått svar på det. Det kommer kanske i slutanförandet.

Jag vill använda min sista minut i debatten till att förtydliga värdet av sillen och strömmingen i Sverige, inte minst när det kommer till våra högtider, som kollegorna här har talat om. Vid jul, påsk och midsommar är detta en självklar del av buffén.

Jag vet att landsbygdsministern inte har varit någon förespråkare för växtbaserad kost sedan han tillträdde. Jag tror inte att ministern, till skillnad från mig, är beredd att byta ut den klassiska senapssillen mot en tofubaserad variant på julbordet. Men den krassa verkligheten är att det snart är det som kommer att ske. Det är snart det enda alternativet på butikshyllorna - om vi fortsätter att tömma haven på fisk på det sätt som vi gör i dag och att sätta ekosystemen ur balans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är verkligen dags att dra i nödbromsen och markera allvaret i situationen. Detta kan inte betonas nog mycket. Livskraftiga fiskbestånd krävs för att vi ska kunna behålla viktiga lokala arbetstillfällen, en blomstrande turism och en livsmedelsförsörjning som är spridd i Sverige.

Ministern har tidigare valt att stå upp för svenska intressen i andra frågor, som Staffan nämnde. Det gäller till exempel naturrestaureringsförordningen. Då valde man att rösta mot förslaget. Nu tycker jag att det är dags att ministern och den svenska regeringen tar strid även för sillen, strömmingen, våra kustsamhällen och våra småskaliga fiskare.

Fru talman! Jag är inte dummare än att jag förstår att Sverige som enskilt land inte kan besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Men det finns ett viktigt symboliskt värde i att markera när något är riktigt fel. Det förvånar mig att landsbygdsministern inte valde att reservera sig mot beslutet utan röstade för.

På Kristdemokraternas hemsida går nämligen följande att läsa: "Kristdemokraterna anser att fisk i första hand ska fiskas för människoföda. Fångsternas storlek ska vara hållbara i förhållande till bestånden av respektive art. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut. Kristdemokraterna vill minska byråkratin och regelkrånglet för yrkesfiskarna och värna det kustnära fisket."

Trots detta valde alltså Peter Kullgren, kristdemokrat och landsbygdsminister för Sverige, att ställa sig bakom förslag om ökade fiskekvoter för 2025.

Fru talman! Att bevittna detta gör mig oerhört frustrerad. Fiskeripolitiken har totalt kapsejsat. Vi har skapat ett system där vi år efter år tvingas bevittna hur våra hav töms på fisk av stora industritrålare som riskerar att skapa total utfiskning. I stället för att möjliggöra ett småskaligt, hållbart fiske av matfisk som kan hamna direkt på våra tallrikar ser vi hur majoriteten av den fisk som tas upp används för att utvinna fiskmjöl. Fiskmjölet används sedan för att tillverka djurfoder som bland annat används vid fiskodlingar, exempelvis i Norge.

Därefter, när man inte trodde att det kunde bli sjukare, köper våra svenska småskaliga fiskare, som också har rökerier längs med östkusten, in den odlade norska laxen för att de själva inte längre har någon fisk att ta upp. Det kan inte bara vara jag som tycker att detta är helt galet.

Fru talman! Jag bor inte själv i något kustsamhälle - det hör ni säkert. Jag bor väldigt långt därifrån. Men det hot som de småskaliga kustfiskarna upplever från de stora industritrålarna som begår rovdrift på Östersjön tycker jag påminner väldigt mycket om våra värmländska fårägares rädsla för vargen. Det handlar om en känsla av maktlöshet inför de beslut som fattas, inte minst på EU-nivå, som kan få förödande konsekvenser för den enskilde, för landsbygdsutvecklingen och för den svenska livsmedelsförsörjningen.

Fru talman! Vi lever i en tid av krig och oroligheter i vår omvärld, och då är det viktigare än någonsin att se över den svenska livsmedelsförsörjningen. Då får vi inte glömma bort att en viktig del av detta är just de blå näringarna. Därför måste landsbygdsministern och regeringen lyssna på varningarna från våra forskare, våra småskaliga kustfiskare och våra fritidsfiskare, som talar om hur mycket tillgången till stor strömming faktiskt har minskat, och våga vidta åtgärder som möjliggör småskaligt fiske längs hela kusten även framöver. Detta är ett viktigt steg i att kunna förse våra medborgare med mat även under större kriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu kan vi konstatera att regeringens mål om minskade kvoter inte gick i lås, och då måste landsbygdsministern skyndsamt se över vilka andra möjligheter som finns för att freda den lilla mängd fisk som finns kvar. Jag tycker verkligen inte att vi har fått svar på detta. Jag hoppas att landsbygdsministern nu kan redogöra för de åtgärder han planerar framöver för att rädda vårt småskaliga kustnära fiske och se till att vi har en livsmedelsförsörjning inte bara i storstäder utan även ute på landsbygden.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Känslan av hopplöshet och uppgivenhet är väldigt farlig. Men det är inte konstigt att den sköljer över oss ibland, särskilt med tanke på hur omvärldsläget ser ut. Vi har Rysslands anfallskrig i Ukraina, som nu är på väg in i sin tredje vinter. Vi ser hur oskyldiga barn fortsätter att bombas ihjäl nere i Mellanöstern. Vi ser hur klimatförändringarna värmer upp vår planet och skapar översvämningar, inte minst i Spanien, och vi har Trump som nyvald president i USA.

Fru talman! Som grädde på moset fick vi ett besked om en fördubbling av fiskekvoterna för sill och strömming i centrala Östersjön under nästkommande år. Det här är ett beslut som kan få förödande konsekvenser för ett redan känsligt bestånd som är på god väg att kollapsa. Det kan bli en ren dödsstöt för Östersjön som riskerar att slå ut hela näringskedjan i ett oerhört viktigt marint ekosystem.

Fru talman! Frågan är vad som egentligen hände under förhandlingarna nere i Luxemburg. Ministern åkte ned till jordbruks- och fiskerådet med ett uppdrag att driva på för minskade fiskekvoter för sill och strömming i centrala Östersjön samt Bottenhavet och Bottenviken för år 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om det låter bra med minskade kvoter har vi socialdemokrater varit väldigt tydliga med att vi inte tycker att det är tillräckligt när situationen är så akut som den faktiskt är. Därför föreslog vi att man i stället skulle driva på för en återhämtningspaus för sill och strömming, men det fick vi tyvärr inte gehör för hos regeringen och landsbygdsministern eftersom de tyckte att det var bättre att driva linjen med minskade kvoter för att få fler medlemsländer att ställa sig bakom förslaget.

Den planen gick minst sagt på grund, för hem kom ministern med beskedet att kvoten i centrala Östersjön skulle öka med 108 procent och att kvoten i Bottenhavet och Bottenviken skulle öka med 21 procent. Man kan fråga sig hur det kunde gå så illa.

Fru talman! Som utbildad biolog är det med väldigt stor oro som jag följer utvecklingen. Vi har länge vetat om hur akut och allvarligt läget är i Östersjön, inte bara kopplat till det höga fisketrycket utan också till följd av klimatförändringar, föroreningar och övergödning.

Vi har sett tydliga tecken på utarmning av bestånden av sill och strömming de senaste decennierna. Storleken på fångsterna har minskat, och man har även sett att populationen i allt större utsträckning utgörs av mindre och yngre individer. Det här drabbar våra småskaliga kustnära fiskare hårt eftersom de använder garn och mindre trålare för att ta upp större fiskar som kan användas som matfisk. Vi har redan sett en utveckling där småskaliga fiskare i allt större utsträckning väljer att avveckla sina verksamheter för att det snart inte finns någon mer fisk att ta upp.

Om det fortsätter i den här riktningen är risken att vi snart bara ser stora industritrålare ute i våra svenska vatten. I förlängningen kommer det att leda till att viktiga lokala arbetstillfällen försvinner och att våra vackra kustsamhällen förlorar sin själ. Ur ett landsbygds- och beredskapsperspektiv vore det förödande om vi fortsätter att tillåta att ett fåtal stora båtar tar upp den lilla mängd sill och strömming som finns kvar i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.

Fru talman! Min första fråga till landsbygdsministern blir därför: Varför valde ministern att ställa sig bakom det här beslutet när utfallet från förhandlingarna blev så dåligt? Hade det inte varit bättre att markera allvaret i situationen genom att rösta emot förslaget, särskilt med tanke på vilka stora konsekvenser det kommer att få för våra småskaliga fiskare, Sveriges livsmedelsförsörjning och vår beredskap?

Herr talman! För nästan exakt ett år sedan blev Louise Dahlberg och hennes son Liam oprovocerat attackerade av en rottweiler i Kristinehamn. Liam var bara sex veckor gammal och låg och sov i sin barnvagn när hunden plötsligt anföll. Liam blev allvarligt skadad och var tvungen att föras till Örebro med ambulanshelikopter för akutvård. Ännu syns ärren i hans ansikte, och mamma Louise plågas fortfarande av hemska minnesbilder från händelsen.

Trots att anmälan gjordes både till polisen och till länsstyrelsen finns hunden fortfarande kvar hos sin ägare. Louise vågar inte längre röra sig som vanligt hemma i Kristinehamn och önskar att hunden hade blivit omhändertagen eller avlivats. Jag håller verkligen med.

Djurskyddslagstiftningen är tydlig. Det är olagligt att inneha eller avla fram individer med extremt stor kamplust. Den typen av aggressivt beteende får inte förekomma bland våra svenska hundar. Därför vill jag fråga landsbygdsministern vad regeringen tänker göra för att se till att lagstiftningen följs och att inga fler angrepp sker.

Fru talman! Det verkar inte finnas någon solklar plan från Sverigedemokraternas sida för hur man vill driva på för en förändring vad gäller djurskyddet i EU. Detta kan vara bra för väljarna att veta inför EU-valet som hålls den 9 juni - lägg det på minnet.

Då är frågan om man i stället kommer att öppna för att inskränka svensk lagstiftning. Ledamoten tog återigen upp att svenska producenter konkurrerar på ojämlika villkor inom EU-samarbetet. Under föregående år tillsatte regeringen en utredning som ska titta på hur konkurrensförutsättningarna för svenska lantbrukare ska kunna förbättras samtidigt som högt ställda djurskyddskrav behålls. Vad som menas med högt ställda djurskyddskrav kan ju skilja sig väldigt mycket åt. Vi vet till exempel att Kristdemokraterna, som är ett av Sverigedemokraternas samarbetspartier, har bett om att få ett undantag från beteskravet. Föregående år skrev ledamotens egen partikamrat Martin Kinnunen tillsammans med landsbygdsministern under en debattartikel där det nämndes att utrymmeskrav och krav på strömedel till grisar var fördyrande åtgärder för svenska lantbrukare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Min fråga till ledamoten blir därför om man i stället för att invänta en förstärkt lagstiftning i EU kommer att gå med på inskränkningar i svensk lagstiftning. Vilka lagkrav skulle man i så fall kunna tänka sig att förändra alternativt plocka bort?

Fru talman! Jag är faktiskt väldigt tacksam över att mina socialdemokratiska kollegor i Danmark tog ett beslut om att avliva minkar för att stävja en global pandemi. Det tackar jag dem för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Jag återgår till det vi diskuterar i dag. Ledamoten tog upp i sitt anförande att uppdateringen av den EU-gemensamma lagstiftningen på djurskyddsområdet blev stoppad. Vi vet inte heller när det ska presenteras några nya förslag om exempelvis hållande av djur, slakt med mera. Jag hör att det är en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna att stärka djurskyddet internationellt, vilket man vill göra bland annat genom att stärka kraven i EU. Det är för att man vill öka konkurrenskraften för svenska lantbrukare.

När det planerade lagstiftningspaketet nu inte kom på plats är det väldigt viktigt att arbetet inte avstannar. I stället behöver vi växla upp och driva på för att EU ska bli världsledande just inom djurskyddsområdet. Som största parti i regeringsunderlaget har Sverigedemokraterna stora möjligheter att påverka den politik som förs både nationellt och internationellt, det vill säga även inom ramen för EU-samarbetet. Dessutom kandiderar ju ledamoten till EU-parlamentet, och därmed tänker jag att ledamoten har väldigt god insyn både i vilken typ av politik man vill föra framåt och i vilken politik man har fört den senaste tiden.

Därför skulle jag vilja veta vad Sverigedemokraterna själva har gjort och planerar att göra för att se till att vi kan få på plats en modern, ny och uppdaterad djurskyddslagstiftning i EU.

Fru talman! Ja, det är minst sagt förfärligt. Miljö- och jordbruksutskottet var på besök i Fagersta i början av året, och det var svårt att inte bli berörd av de berättelser som olika företagare och föreningar delgav angående utbrottet. Jag kan inte undgå att ta upp det som min kollega Åsa Eriksson sa i en intervju: Hade det här varit i Sälen eller Åre hade nog hanteringen sett helt annorlunda ut, eftersom det är väldigt många stockholmare som vill vara där och fira påsklov.

Förra gången jag lyfte frågan om kompensation till företag som är indirekt påverkade var under den särskilda debatt som vi hade tidigt i höstas i det här ärendet. Då sa ledamotens partikamrat, tillika landsbygdsministern, att jag skulle hålla tungan rätt i mun och inte sprida onödig oro om huruvida alla som hade rätt till och behov av kompensation skulle få det. Uppenbarligen fanns det dock skäl för min oro eftersom ledamoten ännu inte vet när de här företagen ska få den ersättning som utlovats.

Det är inte särskilt lätt att få folk att vilja besöka de här trakterna nu, eftersom det är instängslat och det finns områden som är täckta av varningsskyltar. Just nu är man mest känd för att ha en smittsam djursjukdom som härjar. Vi här i kammaren vet att det är under kontroll, men uppfattningen hos allmänheten tror jag inte är densamma.

Frågan är hur ledamoten tänker att de här företagen ska kunna undvika en konkurs utan kompensation från staten. Om det är så att man inte ska gå ut med en kompensation, vad tänker ledamoten då att företagarna ska göra för att överleva under den här svåra tiden?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten lyfter fram utbrottet av den afrikanska svinpesten. Nu har det gått ungefär åtta månader sedan det hände, och tack vare väldigt stora uppoffringar från medborgare och företag i de berörda kommunerna har man nu lyckats få kontroll över och ett stopp på smittspridningen. Detta är viktigt ur flera olika perspektiv och inte minst för djurvälfärden, eftersom smittan är väldigt plågsam för de individer som drabbas. Det är också viktigt för livsmedelsproduktionen, eftersom det kan få väldigt stora konsekvenser om smittan tar sig in i större tamgrisbesättningar.

De inskränkningar som bekämpningen har medfört har dock fått väldigt stora konsekvenser för väldigt många olika typer av verksamheter, även sådana som inte är direkt berörda och därför har rätt till kompensation enligt epizootilagen. Det rör sig bland annat om företag i besöksnäringen som erbjuder boende och aktiviteter med koppling till naturupplevelser i det drabbade området. Även restauranger och kaféer märker av att det kommer allt färre turister och övernattar, äter ute och så vidare.

Min fråga till ledamoten blir därför om den typen av företag kan förvänta sig ekonomisk kompensation och hur länge till det i så fall kommer att dröja.

Fru talman! Tack, ledamoten, för den frågan! Det är jättekul att få prata om ursprungsmärkning av kött på restaurang. Ni som var med mig i livsmedelsdebatten vet ju att det var nästan det enda jag tjatade om i hela den debatten. Det är en hjärtefråga för oss socialdemokrater att man ska införa det på restauranger och kaféer men också i storhushåll. Det är precis av det skäl som ledamoten tar upp, alltså att konsumenter på ett enkelt sätt ska kunna göra ett medvetet val.

Vi tycker att det är väldigt skevt. När man köper köttfärs i butik vet man exakt varifrån köttfärsen kommer. När du rullar köttbullar hemma vet du vilket land som det djur som du valt att äta härrör från. Men äter du på restaurang har du ingen aning om ifall hamburgaren kommer från Sverige eller varifrån den är importerad.

Det finns i dag motargument om att man på frivillig basis kan ange att man serverar svenskt kött. Men vi är väldigt måna om att det ska bli en enhetlighet, precis som jag nämnde i replikskiftet med Sverigedemokraterna. Det handlar om att det ska vara samma typ av regelverk över hela kedjan. Det ska vara ett lagkrav att man måste ange detta.

Detta är något som vi tidigare, när vi var i regeringsställning, skickade in en anmälan till EU-kommissionen om. Det handlar just om att få införa egna nationella bestämmelser. Men denna anmälan valde landsbygdsminister Peter Kullgren att dra tillbaka. Han ville avvakta det EU-gemensamma lagstiftningspaketet, där bland annat märkningen skulle vara med. Detta skulle presenteras under föregående år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Nu blev ju inte detta gjort. Då sitter vi i en situation där vi fortfarande inte vet när denna typ av märkning kommer att införas. Men vi socialdemokrater hoppas att processen kommer att skyndas på så att vi senast i höst eller åtminstone till nästa julbord kan veta om det är svensk eller dansk julskinka som vi äter.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för intressanta frågor! Vi har ju inte så mycket tid, och det var ganska breda frågor.

När det gäller den första frågan, om antibiotikaskatt, vill jag säga att det nog mer är mina kollegor i skatteutskottet som har insyn i hur man ska hantera olika skattesatser och sådant. Det är alltså inget som rör just mitt expertområde i miljö- och jordbruksutskottet.

Jag vill gärna fokusera mer på frågan om kamphundar och detta med en djurskyddsmyndighet.

Jag menar nog att det inte behövs ytterligare en ny myndighet. Vi har enligt mig ett välfungerande system i Sverige för hur man ska upptäcka och åtgärda bristande djurhållning, antingen det gäller lantbruksdjur eller privat ägande av hund eller katt. Vi vet dock att de har väldigt mycket att göra ute på länsstyrelsernas djurskyddsenheter. De är överkörda med jobb och har en arbetssituation där hot och hat har blivit allt vanligare. Man har svårt att hitta folk som orkar fortsätta i yrket, för det är extremt utsatt. Jag tror att det finns mycket att göra för att stärka dem i deras roll. Det handlar också om att tillföra tillräckligt med resurser, så att man hinner med alla typer av kontroller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Först och främst ska de prioritera lantbruksdjuren, alltså de livsmedelsproducerande djuren. Det gör att tiden inte riktigt räcker till för till exempel uppföljning när det gäller aggressiva hundar och omhändertagande av hund.

Det finns också ett ökat antal anmälningsärenden, vilket är ännu högre prioriterat i förhållande till livsmedelsproducerande djur. Det gör att de ofta får åka ut på akuta ärenden, vilket tar tid från den planerade kontrollen.

Jag tror alltså mycket på att få in mer resurser och skapa en hållbar arbetsmiljö för de inspektörer som finns i branschen i dag.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor! Vad jag menar med att märkningen inte får bli förvirrande är att det måste finnas en stringens och att det ska vara tydligt för konsumenten vilken märkning som gäller och inte. Frivillig märkning kan också vara väldigt vilseledande. Man kan till exempel förstärka en produkts nytta genom att uppge sådant som att den är extra nyttig eller hälsosam. Där måste man kolla på vad som är viktig märkning och inte.

Det skulle som sagt ha kommit ett förslag, men det blev stoppat. Vi får vänta och se vad man tänker från EU-håll när det gäller att finna en enhetlighet som funkar även över landsgränser.

Sedan tror jag att det viktigaste man kan göra för att få bukt med den här typen av obedövad slakt i andra länder är att främja den djurhållning vi har i Sverige i dag, där man inte får slakta djur utan bedövning. Genom att välja svenska produkter kan man med säkerhet veta att de djur man lägger på sin tallrik inte har blivit utsatta för denna plågsamma hantering. Det viktigaste är alltså att stimulera svenskt jordbruk genom att välja svenska produkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Vad gäller ledamotens fråga om offentlig sektor vill jag säga att det jag har förstått är att offentlig måltidsverksamhet är bäst i klassen vad gäller att köpa in svenskproducerat och lokalproducerat. Sedan kan det säkert förekomma att man köper in andra typer av produkter, men det är i så fall mer av en kommunal fråga. Kommunala företrädare får hålla sig à jour med vad deras tjänstepersoner väljer att köpa in för mat till måltidsverksamheten i respektive kommun.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Märkning av livsmedel var en del av det paket från EU som skulle ha presenterats under 2023 men som alltså stoppades, vilket jag nämnde i mitt anförande.

Självklart är det jätteviktigt med en tydlig märkning av livsmedel för att konsumenter ska kunna göra ett medvetet val. Samtidigt får det inte bli så mycket märkning att den i stället blir förvirrande och vilseledande. Det gäller alltså att hitta en bra balans mellan det som gör det tydligare för konsumenten och det som kanske snarare förvirrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Det finns jättemycket att säga om obedövad slakt. Som ledamoten nämner är det redan i dag förbjudet i Sverige att slakta djur utan att de har fått en ordentlig bedövning. Detta är oerhört viktigt för djurvälfärden och absolut något som även vi i Socialdemokraterna står bakom.

Självklart ska vi driva på för att liknande lagstiftning ska införas även i andra EU-länder. Där är EU-samarbetet väldigt viktigt. Vi tror att vi behöver driva på, och därför är vi måna om att översynen nu genomförs i sin helhet och att den inte presenterar ett urvattnat förslag där viktiga delar har plockats bort. Vi kommer absolut att fortsätta att driva på för en förändring på EU-nivå.

Samtidigt är det ännu viktigare att regeringen och de partier som ingår i regeringsunderlaget - bland annat Sverigedemokraterna, som har direkt inflytande på den politik som förs i dag - gör det de kan för att påverka både nationellt och internationellt när det gäller vilken typ av djurskyddslagstiftning och regler för djurvälfärd som vi vill se.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Det finns många saker som jag älskar med Sverige och som gör mig stolt över att vara svensk: vår vackra natur, föreningslivet, välfärden och, inte minst, skolmaten, som ger våra barn en unik möjlighet att lyckas med sin utbildning. Som sann djurvän är det också alltid lika kul för mig att kunna prata om vårt starka djurskydd och vår låga antibiotikaanvändning i djurhållningen.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ett föregångsland när det gäller djurvälfärdsfrågor. Vi är stolta över den nya, moderna djurskyddslag som vi införde tidigare i regeringsställning, där det slås fast att djur ska kunna bete sig naturligt. Nu är det av största vikt att resten av Europa följer efter, inte bara för djurens utan också för våra svenska lantbrukares bästa.

Därför var det så glädjande när EU-kommissionen som en del av strategin från jord till bord fick i uppdrag att utreda och presentera förslag till nya regler för bland annat djurhållning, transport och slakt samt märkning av livsmedel. Men tyvärr blev denna glädje kortvarig, för nu står det klart att den planerade översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen inte kommer att genomföras i sin helhet, i alla fall inte i närtid. Det omfattande lagstiftningspaket som skulle ha presenterats förra året färdigställdes aldrig. I stället fick vi nöja oss med förslag som endast rörde transport av djur och stärkt välfärd för hund och katt samt spårbarhet på den inre marknaden.

Fru talman! Detta duger inte. Denna utdragna process måste påskyndas så att visionen om en förbättrad och moderniserad djurskyddslagstiftning i EU kan bli verklighet. Då behöver regeringen och landsbygdsministern göra mer än bara skicka ett brev till EU-kommissionen. Nu är det dags att vi står upp för djuren, våra svenska lantbrukare och alla de EU-medborgare som har varit med och drivit på för en förändring.

Fru talman! Den senaste tiden har vi socialdemokrater även bevakat en annan fråga, nämligen hundaveln i Sverige och särskilt förekomsten av varghybrider. Korsning av hund och varg innebär en blandning av tama och vilda gener, vilket riskerar att medföra beteendemönster som är svåra att förutsäga. Detta kan leda till farliga situationer, vilket gör att varghybriden enligt oss är direkt olämplig som sällskapsdjur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Trots att det är olagligt att inneha, sälja eller avla fram individer som är mindre än fem generationer från vild varg finns det en växande trend som går ut på att äga en hund med så mycket varg-dna som möjligt i sig. I den granskning som Sveriges Radio genomförde i höstas framkom det att man i Sverige hade funnit individer med hela 95 procent varg-dna. Detta kan jämföras med lagliga hybrider, som endast får ha 3 procent varg-dna. Även om hybrider av denna typ är olagliga i dag finns det luckor i nuvarande regelverk som gör det svårt för kontrollmyndigheten att ta reda på om en misstänkt varghybrid har för hög andel varg-dna eller inte. Ännu mer problematiskt är att varghybrider tillåts importeras till Sverige, vilket ger oss ännu mindre kontroll över aveln och vilka individer som korsas.

Fru talman! På grund av detta gick vi socialdemokrater fram med ett utskottsinitiativ i miljö- och jordbruksutskottet, där vi bland annat föreslog att import och uppfödning av varghybrider ska klassas som artskyddsbrott och att all uppfödning och import av varghybrider ska förbjudas. Vi menar att det finns en risk med att ha varghybrider som sällskapsdjur, för människor och andra djur men även för den svenska vargstammen. Tyvärr fanns det inte någon majoritet för vårt initiativ i utskottet, vilket gjorde att det föll, men vi fortsätter att driva på i denna riktning.

Fru talman! En annan fråga som vi socialdemokrater har valt att lägga fokus på är att stimulera det lokala och småskaliga jordbruket. Vi menar nämligen att detta kan innebära stora fördelar när det gäller djurvälfärden samtidigt som det minskar sårbarheten i livsmedelssystemet.

Vi vill bland annat se mer småskalig gårdsslakt så att fler djur kan slippa den stress som transport, uppstallning och slakt riskerar att medföra. För att minska kostnaderna för djurhållaren vill vi också införa digitala veterinärbesiktningar som ett komplement till fysiska besök. På så sätt kan vi minska tidsåtgången samtidigt som vi bibehåller en hög kvalitet på slakten. I tider av veterinärbrist tror vi att detta är ett välkommet förslag eftersom det kommer att leda till ett minskat antal resor.

Fru talman! Låt oss stanna kvar lite i frågan gällande veterinärbristen. Liksom föregående år finns det stora utmaningar när det gäller djursjukvården i Sverige. Bemanningssvårigheterna har varit kända under lång tid, och som ni alla vet har distriktsveterinärerna problem med att hitta kompetent personal. Den obekväma arbetstiden, jourverksamheten och arbetet med lantbruksdjuren gör att många veterinärer i dag väljer att söka sig till landets smådjurskliniker i stället. Inte minst ur ett landsbygdsperspektiv är detta problematiskt eftersom distriktsveterinärerna fyller en väldigt viktig roll när det gäller att ta hand om sjuka lantbruksdjur och hästar. Deras verksamhet innebär många gånger skillnaden mellan liv och död.

Fru talman! För att hela Sverige ska kunna leva är det därför väldigt viktigt att vi kan skapa en hållbar och långsiktigt välfungerande veterinärvård för alla djur oavsett var i landet de befinner sig. Regeringen har aviserat att nya lagförslag på området kommer att presenteras denna månad, och vi socialdemokrater följer ärendet noggrant. För oss är det viktigt att det finns en veterinär beredskap dygnet runt, året runt, så att alla djurägare kan känna sig trygga med att deras djur kan få den vård som de behöver, när de behöver den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Även ur ett smittskyddsperspektiv har våra veterinärer en väldigt viktig roll när det gäller att övervaka och förhindra att allvarliga, smittsamma djursjukdomar får fäste och sprids vidare. Detta blev tydligt inte minst i höstas, när vi fick det första utbrottet av afrikansk svinpest i Sverige.

Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågorna är stort, och svenska medborgare är måna om att våra djur behandlas med värdighet och respekt. Vi socialdemokrater vill att våra tamdjur, sällskapsdjur och produktionsdjur ska hållas och skötas i en god miljö och på ett sätt som gör att deras hälsa och välmående främjas. Att djurskyddsreglerna efterlevs är viktigt inte bara för djuren utan också för att vi ska kunna upprätthålla allmänhetens förtroende för svensk djurhållning, särskilt vad gäller livsmedelsproducerande djur.

Ett av de viktigaste verktygen för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning är länsstyrelsens djurskyddskontroll. Vi socialdemokrater tycker att denna kontroll behöver vara regelbunden, effektiv, rättssäker och rättvis och att resurserna bör riktas dit där de gör mest nytta.

Myndigheterna behöver också ges rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag så att vi slipper ta del av ytterligare djurskyddsskandaler. Detta gäller inte enbart livsmedelsproducerande djur utan också när det handlar om aggressiva hundar och dödliga hundattacker, något som har varit högaktuellt den senaste tiden.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att ett starkt djurskydd och en stärkt konkurrenskraft kan gå hand i hand, om beslut fattas med hänsyn till båda perspektiven. Allt fler efterfrågar etiskt producerade varor, vilket ger svenska produkter en konkurrensfördel.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi är överens om att ett stort ansvar faller på just hundägaren, varpå det här med rasförbud är värt att diskutera. Det finns nämligen raser med kampegenskaper som inte har den typ av aggressivt beteende som är direkt farligt för andra djur och för människor. En viktig del i att undvika att hundangrepp sker är bland annat, som ledamoten säger, att det finns en ansvarsfull ägare som fostrar sin hund på rätt sätt.

Men det är också viktigt att aggressiva hundar omhändertas i tid. I Statskontorets rapport Hund under kontroll, som släpptes ganska nyligen, kan man läsa att länsstyrelsens och polisens arbete med tillsynslagen inte fungerar ändamålsenligt och att omhändertagandet av djur inte är tillräckligt effektivt.

Ett återkommande tema i rapporten är att delat ansvar är ingens ansvar och att samarbetet myndigheter emellan måste förbättras avsevärt. Man pekar också på att myndigheterna behöver ökade befogenheter för att kunna ta hand om den här typen av ärenden på ett bra sätt.

Slutligen vill jag fråga ledamoten vilket av förslagen som presenteras i Statskontorets rapport som regeringen tänker vore bra att gå vidare med. När kan vi förvänta oss att ny lagstiftning för att stärka länsstyrelsens och polisens roll när det gäller att omhänderta djur kommer att presenteras?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Ledamoten säger att det inte är tid att luta sig tillbaka, och det håller jag verkligen med om. Ledamoten nämner smuggelhundar, men jag tänker också på en annan typ av hundärenden som behöver behandlas i dag. Det är nog få av oss här inne som har missat den senaste tidens rapportering om aggressiva hundar och hundangrepp, som i vissa fall har lett till dödlig utgång - vilket såklart är fullständigt oacceptabelt.

Att en hund biter en människa kan bero på många saker. Hunden kan känna ett behov av att försvara sig själv, känna sig trängd och behöva skapa ett avstånd eller ha stor kamplust. Det sistnämnda har lett till en diskussion om ett eventuellt rasförbud. Men egentligen ska det inte behövas eftersom det redan i dag är olagligt att inneha eller avla fram hundar som bär på stor kamplust, eller extrem kamplust som det heter i Sverige.

Därför skulle det vara intressant att få höra vad regeringen tänker göra för att lagstiftningen som redan finns på plats följs och hur ledamoten tänker att uppföljningen av regelefterlevnaden kan förbättras.

Herr talman! Jag tror att det blir väldigt förvirrat för svenska folket när Sverigedemokraternas partiledare hänvisar till lågpriskedjor och ledamoten står i kammaren och säger att man ska premiera svenska varor.

Vi socialdemokrater vet mycket väl hur folk har det där ute i dag, hur hårt pressad man är på grund av höga räntor och även matpriser. I synnerhet ensamhushåll, småbarnsföräldrar och pensionärer vänder på varje krona för att få ekonomin att gå ihop. Därför har vi föreslagit en matpriskommission, som jag nämnde i mitt anförande, för att kunna se till att det inte sker oskäliga prishöjningar på matvaror. Vi har ju sett att det framför allt är det svenska, som folk ändå värnar och vill köpa, som går upp.

I förrgår kunde man också läsa att Jimmie Åkesson tycker att det är för dyrt att vara svensk i dag. Han menar att vi behöver vara tydligare med att vi förväntar oss att butikskedjorna håller igen med vinstutdelning till sina ägare. Jag vill därför slutligen återkomma till detta med en matpriskommission, något som vi socialdemokrater tror hade varit en väldigt bra lösning på det här problemet: Varför har i så fall inte Sverigedemokraterna backat det förslaget, om man nu vill att butikskedjorna ska hålla tillbaka prisökningarna och vinstutdelningarna?