Marléne Lund Kopparklint

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Min kollega ledamoten Sara Gille har berört flera ämnen som är viktiga. Jag vill dock fokusera på barnen. Jag tänker på barnen som sitter på sina rum och lyssnar och som hör röster höjas genom väggen, lär sig känna igen stegen i hallen och känner i magen när något är på väg att hända. Och jag tänker på barnen som nästa morgon går till skolan för att de lärt sig att verka som att ingenting har hänt.

När vi talar om våld i nära relation talar vi mycket om den vuxna som utsätts. Det är naturligt och viktigt. Men vi får aldrig glömma de barn som lever mitt i våldet. Vi bör tala om dem lika mycket. Det är barn som kanske aldrig själva blir slagna men som ändå får sina liv präglade av rädsla, oro och otrygghet. Men det är också barn som själva utsätts för psykiskt eller fysiskt våld eller sexuella övergrepp. Vi vet att barn som växer upp med våld löper ökad risk för psykisk ohälsa, svårigheter i skolan och problem långt senare i livet. I värsta fall leder utsattheten till självskadebeteende och suicid.

Herr ålderspresident! Därför måste vi bli bättre på att upptäcka de här barnen, och det är Sverigedemokraternas ambition. Det som oroar mig mest är inte alltid det våld vi känner till utan det våld vi inte ser, som drabbar barn som aldrig berättar. Bara ett av tio barn som utsätts för sexuella övergrepp berättar om det.

Därför kan vi aldrig lägga ansvaret på barnen, utan det är vi vuxna som måste ta ansvar på det här området. Barnen har oftast inte orden. Vissa förstår inte ens att det de utsatts för är fel. Andra tror att det är så familjer fungerar.

Därför spelar skolan en viktig roll. Läraren, skolsköterskan, kuratorn och fritidspersonalen som möter de här barnen varje dag ser förändringarna: Barnen blir tröttare, oroligare, tystare. Men att se är inte samma sak som att agera.

Därför behöver vi fortsätta stärka kunskapen om hur våld yttrar sig hos barn och ge vuxna mod att ställa de frågor som ibland känns svåra att ställa. Det handlar om tidig upptäckt och förebyggande arbete, något som regeringen och Sverigedemokraterna lyfter fram.

Herr ålderspresident! Det finns barn som i detta ögonblick sitter hemma och hoppas att kvällen ska bli lugn. Det finns barn som gick till skolavslutningen med en klump i magen. Medan de andra såg fram emot sommarlovet visste de barnen att deras fristad skulle stängas.

Det finns barn som bär på hemligheter som inget barn ska behöva bära på. De behöver inte fina formuleringar, och de behöver inte vuxna som inte ser – tvärtom. Vi behöver ett samhälle som faktiskt agerar när barn utsätts för de här svårigheterna.

Herr ålderspresident! Jag önskar att jag kunde säga att vi är framme, men det är vi inte. Men jag känner en större trygghet i att regeringen fortsätter att stärka arbetet för barns rätt till trygghet och skydd. Varje barn som upptäcks i tid, får hjälp och slipper utsättas är ett barn som får en annan framtid.

Herr ålderspresident! Eftersom detta är den sista debatten vill jag önska er en trevlig sommar.

(Applåder)

Fru talman! Nästan alla vi svenskar har någon gång lärt oss cykla. Vi minns friheten, balansen, farten och känslan av att plötsligt ta oss fram på egen hand. Men cykelfrågor handlar inte om nostalgi. De handlar om hur människor faktiskt tar sig till jobbet, till skolan och ut i livet. Det är därför vi måste prata mindre om symboliska mål och mer om en fungerande verklighet. Människor börjar inte cykla mer för att staten sätter nya rubriker. Människor börjar cykla mer när det är tryggt, enkelt och möjligt i vardagen.

Cykeln är ett viktigt transportmedel. Den bidrar till bättre hälsa, minskad trängsel och ett mer hållbart transportsystem. I städer som min hemort Karlstad fungerar cykeln ofta mycket bra, särskilt för kortare resor. Där kan den vara ett självklart val i vardagen. Men Sverige är större än sina stadskärnor. I stora delar av landet är avstånden långa och alternativen få. Där är bilen inte ett problem utan en förutsättning for att vardagen ska fungera.

Det är inte möjligt att bygga järnväg till alla landets delar, och det är inte ett hållbart resande att tänka att man ska kunna cykla överallt. En seriös trafikpolitik måste därför stärka cyklingen där den fungerar bäst och samtidigt värna framkomligheten i hela landet och att kommunerna bygger upp en sådan struktur.

När vi talar om cykelfrågor talar vi oftast om klimat och stadsplanering. Alltför sällan talar vi om barnen. Varje dag cyklar barn till skola, träning och kompisar. Cykling ger frihet, hälsosam rörelse och självständighet, och det ska vi främja. Men vi vuxna har också ett ansvar. Siffrorna är allvarliga. I Sverige skadas cirka 2 800 barn varje år så allvarligt i cykelolyckor att de behöver uppsöka sjukhus. Det innebär i snitt sex barn varje vecka. Cykelolyckor är den vanligaste trafikolyckan bland barn under 15 år.

Trots att det är lagstadgat att barn under 15 år ska bära hjälm använder bara 64 procent av dem det. I olyckor med elsparkcyklar saknade över hälften av de skadade barnen hjälm. Det här är inte bara statistik i en rapport. Det här är barn som får bestående men och familjer som får sin vardag förändrad på ett ögonblick. Folksams cykelhjälmstest från 2025 visade att en dålig barnhjälm ger fyra gånger större risk för hjärnskakning än en bra barnhjälm, trots att alla testade hjälmar var EU-godkända. Godkänt är alltså inte alltid tillräckligt.

Trafiksäkerhet handlar därför inte bara om teknik och infrastruktur. Det handlar också om att skapa en kultur där barns säkerhet alltid kommer först, och detta måste vi prata ännu mer om. Det handlar om säkrare trafikmiljöer runt skolor, bättre underhåll av cykelvägar och tydlig information till föräldrar och barn. Det handlar också om att hjälmanvändning måste tas på större allvar. För att barn ska kunna cykla tryggt utan att riskera liv eller hälsa måste vi ta detta på allvar, se till att genomförandet blir mycket bättre och upplysa föräldrar om hur viktigt detta är. Det är inte en detalj i trafikpolitiken; det är en grundläggande trygghetsfråga att barn kan cykla säkert till skola, lek och fritidssysselsättning.

Cykeln är också en del av något större. Den är en del av folkhälsan och föreningslivet. Den är en del av människors möjligheter att röra sig mer i vardagen. Därför är det positivt att regeringen har agerat för att ideella föreningar fortsatt ska kunna anordna motionslopp och andra arrangemang på statliga vägar utan att drabbas av orimliga kostnader. Trafikverket kan nu avstå från att ta ut ersättning från ideella föreningar upp till 150 000 per arrangemang. Det är ett konkret beslut som gör skillnad för tusentals aktiva runt om i landet.

Sverige byggs inte bara av planer och myndigheter. Det byggs av ideella krafter, eldsjälar och människor som skapar rörelse och gemenskap i hela landet. Det ska vi politiker underlätta, inte motarbeta. Vi ska göra det lättare att cykla där cykeln fungerar bäst. Vi ska göra det tryggare att cykla, särskilt för barn och unga, och vi ska se till att hela transportsystemet håller ihop. Vi ska inte skapa nya rubriker utan se till att det vi har beslutat genomförs och fungerar.

Verklig trafikpolitik handlar inte om att välja mellan cykel och bil utan om att människor ska komma tryggt fram varje dag. När ett barn sätter sig på en cykel ska det inte vara början på en risk utan början på en möjlighet – en möjlighet att röra sig, att växa och att bli självständig. Vårt ansvar som beslutsfattare är att se till att den möjligheten är trygg. Barns säkerhet i trafiken är inte en teknisk fråga; det är en moralisk skyldighet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Riksväg 62 utgör en livsviktig livsnerv i Värmland. Den riskerar just nu att rasa rakt ned i Klarälven på vissa sträckor på grund av allvarliga erosionsproblem.

Med hänsyn till Natura 2000-regelverket hindras Trafikverket från att vidta lång- och kortsiktiga säkerhetsåtgärder för att skydda samhällena runt området. I förra veckan beslutade Trafikverket om åtgärder med sensorer, men det är ingen lösning på de allvarliga risker som faktiskt finns.

Min fråga är därför: Hur avser regeringen att säkerställa snabba beslutsvägar för att säkra människors trygghet och viktiga samhällsfunktioner framför höga naturvärden?

Fru talman! Det är intressant att jag än en gång får tala om för ledamoten hur man prioriterar i en budget trots att ledamotens parti har suttit i regeringsställning under fler än en mandatperiod och prioriterat i budgetar. Vi har inte en outtömlig kassa som vi kan ösa pengar ur, utan vi måste prioritera och noggrant utreda på vilka områden arbetet har god effekt. Förra regeringen öste ut pengar utan att titta på vad som hade god effekt. Vi jobbar på ett annat sätt, och det är viktigt att framhålla.

Moderaterna tar ansvar i budgeten. Vi prioriterar de områden som är viktiga. Vi prioriterar äganderätten, skogsbruket och annat som jag inte hörde ett ord om i ledamotens anförande.

Anser inte ledamoten att dessa frågor är viktiga? Varför har Socialdemokraterna inte lagt in dem i sin budget och prioriterat dem ännu mer? Om Socialdemokraterna nu har så mycket pengar att man kan ösa ut dem över alla dessa områden, varför har de inte gjort det? Allt hänger ihop när det gäller naturvård och hur man ska jobba med det på ett effektivt och framtidsmässigt bra sätt. Det ska hålla för framtiden, och det ska hålla för företag, skogsbruket och människors hälsa, vilket ledamoten framhöll. Detta skulle jag vilja höra mer om.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Vi säger inte nej. Att ledamoten säger sig ha en oro för att vi inte prioriterar människors hälsa är skrattretande och skamligt. Vi prioriterar nämligen naturvård högt och ger tydliga direktiv till myndigheterna om vilka frågor som är viktiga att prioritera. Vi har gjort utredningar som visar vad som har effekt och vad man ska satsa på. Vi prioriterar både människors hälsa och en fungerande omställning för skogsbrukare och andra företag som verkar på detta område. Vi är tydliga med att skyddet måste gå hand i hand med innovationsförmåga och en god kapacitet så att man mäktar med detta arbete. Vi värnar naturvård och folks hälsa genom att ta ett helhetsgrepp om dessa frågor. Regeringen arbetar också inom EU för att trycka på i dessa frågor och lyfta fram Sverigemodellen.

Fru talman! Ledamotens retorik är som sagt skamlig. Vi har varit tydliga med vår politik och med att vi prioriterar dessa frågor högt.

Fru talman! Som ledamoten vet diskuterar vi naturvård här. Givetvis går kemikaliepolitiken in i det. Nu pratar vi om ett enskilt ärende som har kommit upp i utskottet. Jag vill dock prata om naturvård, de satsningar som vi gör där och de prioriteringar som vi behöver göra.

Ledamoten nämner att vi har ett pågående arbete och att vi har dragit tillbaka pengar och lagt tillbaka pengar. Men så här är det, ledamoten: Om man ska göra ett gott arbete måste man göra en utredning och se om detta har fungerat tidigare eller om vi har satsat pengar på fel områden. Man utreder vad som har vetenskapligt bevisad effekt. Där har regeringen gjort ett gediget arbete.

Vi satsar pengar där de behövs som bäst och ser till att detta görs på rätt sätt. Det gäller även invasiva arter och arbetet mot dessa. Där har vi ett pågående bra arbete, och regeringen och även myndigheterna gör otroligt mycket på det här området. Jag känner mig trygg när det gäller de prioriteringar vi har gjort inom detta.

Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men nu pratar vi ju om naturvård och prioriteringar där. Det är den frågan vi ska diskutera – inte skattesänkningar, som ledamoten går in på.

Vägval och prioriteringar är någonting som också ledamoten och den rödgröna konstellation som tidigare satt i regeringsställning har gjort. Ledamoten är mycket väl medveten om att vi inte har en outtömlig kassa som gör att vi kan prioritera alla frågor i hela världen som vi vill prioritera. Vi måste göra en del vägval – som vi också har gjort – utan att saker och ting får stå tillbaka. Vi har en god politik, och vi har prioriterat när det gäller att värna naturen och de naturvårdsområden vi har.

Vi har gett tydliga uppdrag till myndigheterna om hur man ska arbeta. Regeringen är på bollen och prioriterar den här frågan mycket väl.

Vi ser det som vårt ansvar att använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt. Regeringen har riktat resurser dit där behoven är som störst. Exempelvis besöksförvaltning till fjällområden, skötsel av skyddade områden och bekämpning av invasiva arter. Det handlar inte om att göra mindre, utan mer om att göra rätt. Det kanske ledamoten kan lära någonting av.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Naturvård är ett stort begrepp och ett ännu större ansvar. För mig som kommer från Värmland med den biologiska mångfald och det rika landskap, kulturlandskapet, vi har där är den här frågan extra viktig. Naturvård handlar om hur vi förvaltar skog, vatten, arter och landskap och hur vi skyddar det som är unikt.

I dag handlar det också om hav och skärgård. Det är ett viktigt steg. Att stå här i dag och tala om Nämdöskärgårdens nationalpark känns både historiskt och hoppfullt. Det är den första marina nationalparken i Östersjön. Det är stort, och det är rätt.

Det är ett område med storslagen natur, men det är också en plats där människor lever, bor och verkar. För oss moderater har det varit avgörande att markägare, brukare och boende har involverats i den här frågan. Det är genom förankring och respekt som vi skapar skydd som håller, både för naturen och för människan.

Nämdöskärgårdens nationalpark och naturvård

Fru talman! Regeringens linje i den här frågan är tydlig. Vi ska skydda det som behöver skyddas, men vi ska också ta ansvar för konsekvenserna. Självklart ska ersättning ges till dem som påverkas, i rätt syfte.

Lokala förutsättningar ska respekteras, men vi måste också se till helheten. När ett område får nationalparkstatus ökar trycket givetvis. Då måste infrastrukturen hänga med. Det gäller sophämtning, mobiltäckning, transporter och även skyddet av de omkringliggande miljöerna. Vi behöver en långsiktigt hållbar besöksförvaltning. Annars urholkas skyddet inifrån. Här har vi varit tydliga, och vi kommer att fortsätta lägga ned mycket arbete när det gäller det.

Jag vill också säga något om jakten. En fungerande naturvård kräver aktiv viltförvaltning. Möjligheten till jakt på både däggdjur och fågel spelar en avgörande roll för balansen i ekosystemen. Det är viktigt att de möjligheterna inte inskränks i onödan. Tvärtom är det ofta nödvändigt för att nå naturvårdsmålen.

Fru talman! Det finns en viss oro hos boende i området. Den ska vi ta på allvar, och vi har lyssnat. Men regeringen har varit tydlig: Vi stärker skötseln av skyddad natur, och vi fokuserar på resurserna där de gör mest nytta. Det gäller även i Nämdöskärgården.

I betänkandet behandlar vi också flera andra naturvårdsförslag om artskydd, invasiva arter och förorenad mark. Att säga nej till vissa motioner behöver inte innebära att frågorna är oviktiga, utan tvärtom att regeringen redan agerar, att arbetet pågår.

Vi har gett myndigheter i uppdrag att se över hur regelbördan kan minska utan att tumma på miljökraven. Vi satsar på bekämpning av invasiva arter. Och vi stärker skyddet av Östersjön och dess ekosystem. Det är så vi styr mot verklig effekt, inte mot dubbelarbete.

Jag vill också lyfta upp en fråga som ligger mig varmt om hjärtat: kemikaliepolitiken. Den är helt avgörande för naturvården men får ofta för lite uppmärksamhet. Det handlar om att sanera rätt, att återbruka säkert och att stoppa farliga ämnen innan de når naturen. Vi behöver ett regelverk som fungerar i verkligheten och som inte fastnar i byråkrati. Nämdöskärgårdens nationalpark är ett lysande exempel på just detta. Den kombinerar biologisk mångfald, lokal förankring och framtidsansvar.

Fru talman! När vi talar om naturvård måste vi också tala om vargen. I mitt hemlän Värmland och i andra delar av landet ökar antalet vargar nämnvärt. Det har det gjort under många år. Med det ökar också oron. Lantbrukare tvekar att släppa ut sina djur. Hundägare undviker skogspromenader. Människor känner sig otrygga i sin vardag.

Riksdagen har varit tydlig under många år med att vargstammen ska ligga mellan 170 och 270 individer. Men i dag ligger vi långt över det.

Regeringen har därför påbörjat ett målmedvetet arbete. Vi stärker skyddsjakten. Vi ger länsstyrelserna bättre verktyg, och vi har påverkat EU för att ge Sverige större handlingsutrymme. Nu kommer det att hända saker på det här området. Vi vill ha en vargpolitik som fungerar i praktiken – för naturen, för djuren och för människorna.

Fru talman! Det är så vi tar ansvar för balansen och för tryggheten. Vi ser utmaningarna, lyssnar på fakta, anpassar våra strategier och arbetar tillsammans för en mer hållbar framtid.

Jag vill passa på att önska tjänstgörande talmannen och tjänstemännen en trevlig sommar och tacka för det goda arbete som läggs ned för att få allting att fungera så bra som det gör.

(Applåder)

Herr talman! Nöjd tror jag inte att någon här i kammaren kan vara när vi ständigt gör upptäckter av halter av PFAS som finns i vår natur och som vi upptäcker på olika ställen i vårt land, men det är upptäckter som vi måste hantera. Det är ett arv som vi måste hantera för att vi inte hade kunskapen för många år sedan när utsläppen gjordes. Därför är innovation, forskning och forskningsstöd på det här området otroligt viktigt. Kemikalieinspektionens roll är också otroligt viktig när det gäller att jobba med detta.

Vi måste också värna människors hälsa, vår natur och våra djur när det gäller PFAS och eventuella utsläpp som kan begränsas. Här har Kemikalieinspektionen också en viktig roll, och jag ser att man axlar den rollen på ett mycket bra sätt.

Nöjd kan man inte vara när man ser problematiken. Att jobba med de här frågorna är ett viktigt steg att ta. Vi är överens om att vi måste jobba hårt mot PFAS i samhället, men vi måste också inse att på vissa områden är PFAS nödvändigt. Där måste vi hitta alternativa lösningar. Detta jobbar vår regering med, och det jobbar man med i EU också.

Tillsyn är otroligt viktigt när det gäller PFAS för att göra kontroller i vår natur och på företag, men vi måste också jobba tillsammans för att finna lösningar på den problematik som vi ser i samhället. Där tycker jag att regeringen tar viktiga steg och att den tar ett stort ansvar och är tydlig.

Herr talman! Jag sitter själv i insynsrådet för Kemikalieinspektionen och får dragningar om hur deras arbete fungerar. Jag känner mig trygg med det arbete som de gör på det här området.

Som ledamoten vet har inte regering och riksdag en outtömlig kassa. Vi måste prioritera, precis som den förra regeringen behövde prioritera. När det gäller det här området tycker jag att vår regering gör ett gediget arbete både i EU och nationellt. Vår regering är också tydlig med Sveriges linje i EU, som ska bygga på vetenskap och proportionalitet. Vi vill inte ha symbolförbud som saknar alternativ och riskerar att slå ut svensk industri. Vi förhandlar för verklig förändring, inte de politiska markeringar som ledamotens parti oftast vill göra.

Jag vill vara tydlig med att jag inte är orolig för hur vi jobbar med dessa frågor i Sverige. Vi går framåt, och vi lyfter fram i EU vilken politik Sverige vill ha och hur vi arbetar med frågorna. Vi trycker verkligen på i EU, och vi jobbar nationellt gentemot företagen för att detta ska bli bättre.

Herr talman! Jag vill betona att händelserna i Kallinge är tragiska och att man arbetar med den frågan.

Men jag vill också framhålla att det är två olika delar i det riksdagsledamoten tar upp. Vi delar den här oron. Vi är tydliga med att vi gör det. Men vi vill ha effektiva lösningar, inte symbolpolitik. Spårbarhet kräver gemensamma standarder i EU. Det jobbar vi aktivt för. Till dess fokuserar vi på det som faktiskt har effekt. Vi ger forskningsstöd, reningsteknik och regler som fungerar i praktiken.

Vi prioriterar både människors hälsa och en fungerande omställning. Ett effektivt kemikalieskydd måste gå hand i hand med innovationsförmåga, och här är vi starka från Sveriges sida inom EU. Vi har i Sverige exempel på företag som är världsledande på rening och ersättningsämnen. Vi behöver tydliga och förutsägbara villkor, inte den ryckiga politik som Vänsterpartiet står för.

Vi vill att detta ska lösas på vetenskapligt baserade sätt som har effekt. Det arbetet pågår, både i EU och i Sverige. Det viktiga är att vi har en tydlighet i arbetet så att vi visar var vi står och vart vi vill och inte springer för fort i dessa frågor.

Herr talman! Jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande med att motionsyrkandena hade avstyrkts för att arbetet pågår. Det var också detta vi framhöll när vi diskuterade frågan i utskottet.

Att ha fötterna på jorden innebär att bygga en lagstiftning som håller, inte att förhala. Vi driver på i EU. Vi stärker myndighetsarbetet. Vi skapar stabilitet för företagen så att de vågar investera i gröna lösningar. Det är handling, inte passivitet.

Just för att arbetet redan pågår behövs det inte ytterligare styrsignaler som riskerar att skapa otydlighet, vilket riksdagsledamoten faktiskt står bakom.

Vi fokuserar på implementering, inte dubbelarbete. Vi är också redan pådrivande i EU:s PFAS-förbudsförslag, där besluten faktiskt får effekt.

Herr talman! I en värld där resurserna är begränsade, där miljön utmanas och där nya risker ständigt identifieras behöver vi tänka smartare, mer långsiktigt och mer cirkulärt.

Sverige har länge legat i framkant vad gäller kemikalielagstiftning och miljöansvar. Och det med rätta, för sanningen är att kemikalier i rätt sammanhang och under rätt kontroll har bidragit till fantastiska framsteg inom medicin, inom livsmedelssäkerhet, inom industrin och i människors vardag. Vi ska inte glömma det.

Herr talman! Men det finns också baksidor, som vi måste jobba med. Det får vi inte heller blunda för. PFAS, de eviga kemikalierna, är ett tydligt exempel. Det är ämnen som inte bryts ned i naturen och som har hittats i dricksvatten, i djur och i oss människor. Det är ämnen som använts för att skapa något bättre, som brandskum, impregnering och skydd, men där konsekvenserna har blivit katastrofala och globala. Vi måste ta det på största allvar. Det gör vi, och det gör vår regering.

Herr talman! Regeringen har varit tydlig: Sverige ska vara en stark röst i EU för att minska spridningen av PFAS. Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om detta. Det finns också andra särskilt farliga ämnen som är viktiga att begränsa.

Vår regering har betonat vikten av ett tydligt och vetenskapligt förankrat regelverk, där vi både skyddar människors hälsa och miljön och samtidigt ger företagen förutsättningar att ställa om. För det är där skyddet finns, och det är där nyckeln finns. Vi kan inte ha ett regelverk som varken skyddar eller möjliggör; vi behöver ett regelverk som gör både och.

I vårt arbete för en cirkulär ekonomi är kemikaliefrågan central. Det är inte cirkulärt om vi återvinner gifter. Det är inte hållbart om vi bygger kretslopp som sprider det vi vill bekämpa. Samtidigt ska vi inte slå undan benen får företag som vill göra rätt.

Jag vill här återknyta till vad både jag själv och den tidigare riksdagsledamoten, min kollega Bertil Malmberg, har lyft i flera debatter: Vi behöver innovation. Vi behöver ersättningsämnen. Vi behöver forskning. Men vi behöver också förstå att vägen dit måste kantas av tydlighet, inte av överraskningar eller dumheter som att ta bort ett bekämpningsmedel för att ersätta det med ett som vi måste spruta med tre gånger och som därmed förorsakar större utsläpp. Tydligheten ska bestå av vetenskap, inte symbolpolitik.

Herr talman! Vi har i dag företag i Värmland och i hela Sverige som arbetar med att utveckla hållbara material med förbättringsprocesser och effektiv avfallshantering. De är en del av den lösning som vi jobbar med. Men de kämpar ofta med osäkerhet, olika tolkningar mellan länder, långa godkännandeprocesser och en oförutsägbarhet som hämmar deras möjligheter att växa.

Vi ska se till att Kemikalieinspektionen och andra myndigheter får förutsättningar att arbeta snabbt, rättssäkert och med tydlig EU-samordning. Vi kommer att fortsätta pressa på EU för att skapa enhetlighet och för att undvika ett lapptäcke av regler som missgynnar svenska företag som försöker ta ansvar.

Det gäller inte bara PFAS, herr talman, utan det gäller hela vår kemikaliepolitik. Det handlar om att skapa ett system där vi uppmuntrar återvinning men inte återvinner miljögifter. Det ska vara ett system där vi använder tekniska lösningar men också utvärderar dem och ett system där vi agerar proaktivt men inte panikartat.

Herr talman! I utskottets betänkande Cirkulär och giftfri ekonomi avslår vi en rad motionsyrkanden. Det beror inte på att frågorna saknar betydelse, tvärtom, utan på att arbetet redan pågår.

Det finns en risk med att besluta för tidigt, utan helhetsbild. Men det finns också en risk med att vänta för länge. Därför måste vi göra både och: agera och analysera. Vi måste ta ansvar nationellt, regionalt och internationellt. Det gäller vår kemikaliepolitik. Det gäller vårt producentansvar. Det gäller vår syn på återanvändning och resurshushållning. Och det gäller hur vi tillsammans bygger en cirkulär ekonomi som håller inte bara i tanken, utan också i praktiken.

Herr talman! Vi ska ha höga ambitioner. Men vi ska också ha fötterna på jorden. Vi ska skydda människor utan att slå ut företagen som vill vara en del av lösningen. Vi ska ta ansvar, men vi ska också ge möjligheter.

Därför fortsätter vi arbetet, steg för steg, för en cirkulär, konkurrenskraftig och giftfri framtid. Där ska vi ta ansvar för att skydda människor, natur och djur från gifter. Det är inte enkelt. Men vi har påbörjat arbetet, för det är nödvändigt. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till biståndsminister Dousa.

Initiativet Handelslandet Sverige tillsammans för Ukraina är ett mycket välkommet steg. Genom att ge ukrainska livsmedelsproducenter bättre tillgång till den svenska marknaden stärker vi Ukrainas ekonomi och ger samtidigt svenska konsumenter möjlighet att bidra.

Just nu efter två års krig är varje sådan satsning en förstärkning och en hävstång som bygger på allt som vi redan har gjort. Det är inte bara handel. Det är en långsiktig stabilitet byggd med kloka medel.

Min fråga är: Hur ser ministern på initiativets roll i det långsiktiga stödet till Ukraina? Vilka ytterligare möjligheter ser regeringen att via handel och näringsliv bidra till Ukrainas återhämtning och den framtida självförsörjningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Riksdagsledamoten har rätt i en sak: Det har hänt otroligt mycket under de senaste åren. Den avancerade tekniken har gått framåt. Forskningen om hur man kan hjälpa djur på bästa sätt har gått framåt.

Riksdagsledamoten pratar om att man har rätt att ta ut vinst för omkostnader, löner och så vidare. Men ska inte företagen inom djurhälsovården kunna betala omkostnaderna för den specialistvård som faktiskt finns i dag? Det har ju skett en förändring när det gäller djurhälsovården, precis som det har skett en förändring inom humanvården.

Det har alltså riksdagsledamoten rätt i – det har hänt otroligt mycket på det här området de senaste åren. Då kostar djurhälsovården mer, sett till den avancerade teknik man har, och då måste man få ta ut vinst för omkostnaderna. Annars måste man ju sänka kvaliteten. Den ekvationen är inte så svår att förstå.

Vår regering har gjort saker på två år. Ni i Socialdemokraterna och den grönsocialistiska ledningen där satt en hel mandatperiod och gjorde ingenting. Ni kom fram med en utredning som blev klar när vi tog över makten.

Riksdagsledamoten säger att vi har hållit på i två år och inte fått fram något, men riksdagsledamoten kan ju då få svara på vad ni gjorde under fyra år när det gäller veterinärbristen som jag upprepade gånger var uppe och pratade om. Mina kollegor var också uppe och pratade om veterinärbristen. Det behövde skapas fler veterinärplatser och fler djursjukskötarplatser, men det blev inget av det. Under tiden fick djur lida för att jourverksamheter fick stänga och det inte fanns tillräckligt mycket personal för att utföra den djursjukvård som krävdes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Det finns många punkter som jag skulle vilja ta upp med riksdagsledamoten Skönnbrink, men jag väljer att hålla mig till ett fåtal.

Under förra mandatperioden, när Socialdemokraterna innehade regeringsmakten, lyfte jag vid upprepade tillfällen fram frågan om den akuta veterinärbristen i Sverige. Redan i februari 2020 ställde jag en interpellation till dåvarande landsbygdsminister Jennie Nilsson och frågade vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att hantera den akuta situationen och bristen på djursjukskötare och veterinärer.

Trots dessa påtryckningar och detta uppenbara behov av omedelbara insatser valde regeringen att enbart tillsätta en utredning. Socialdemokraterna tillsatte en utredning.

Herr talman! Detta var en otillräcklig åtgärd som inte adresserade den akuta situationen. Det påpekade jag också i skriftliga frågor, där jag underströk att en utredning inte hjälpte mot den akuta bristen på veterinärer, att flera jourverksamheter fick stänga under sommaren och att det behövdes mer kraftfulla åtgärder för att förhindra onödigt lidande för lantbruksdjur och husdjur.

Socialdemokraterna föreslår att man ska begränsa vinstintresset inom veterinärbranschen. Det är riktigt intressant att lyssna på, men det skulle vara ännu mer intressant att lyssna på hur man tänker lösa den ekvationen. Som jag undrade i ett tidigare replikskifte: Ska man lösa den med att subventionera djursjukvården? Ska man lösa den med att minska kvaliteten så att lantbruksdjuren blir utan den kvalitetsdjursjukvård de behöver? De lantbrukare som kräver specialisthjälp kommer inte att få den eftersom man är tvungen att skära ned på allting. Hur ska man lösa det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Som jag sa i förra anförandet handlar det om att sitta ned vid bordet, diskutera frågorna och lyfta fram det svenska goda exemplet på hur vi jobbar och hur viktigt det är för Sverige, liksom att prata om hur viktigt det är att applicera det på andra länder. Det handlar om hur vi kan jobba framåt, vad vi ser för framgångsfaktorer och hur vi kan diskutera detta i EU. Det är en uppgift som vi har tagit till oss på största allvar. Vi kommer att fortsätta med den när det gäller frågorna om antibiotikaanvändning, för vi vet att det går att få ned den. Det kommer vi också att lyfta fram än mer i diskussionerna i EU där vi talar om de här frågorna i stort.

Jag tror alltså att jag svarade på frågan i förra inlägget: Vi jobbar aktivt med detta. Men det är en lång process, och ibland vill man att det ska gå snabbare.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

När det gäller dessa frågor och kopplingen till EU undrar jag om man någon gång kan vara nöjd. Det kan alltid bli bättre. Men som riksdagsledamoten också vet är det en lång process att dra detta i EU.

Vi i Sverige kan vara stolta över det djurskydd vi har. Vi kan vara stolta över den konsumtion av antibiotika vi har. Vi kan vara stolta över de transportkrav vi har för våra djur, som vi också stärker och som vi lobbar för i EU – vi försöker implementera hårdare krav även där.

Svaret på frågan om jag är nöjd med landsbygdsminister Peter Kullgrens arbete i EU är: Ja, jag är nöjd med regeringens arbete när det gäller de här frågorna. Det kan kännas lite trögt ibland, men vi når framgång. Vi i Sverige når framgång genom att lyfta fram våra goda exempel på hur vi arbetar med djurskyddsfrågorna.

Men som riksdagsledamoten vet är det en lång process, och det är mycket arbete med att öka kunskapen om hur vi jobbar och vad vi har för standarder i Sverige. Jag är nöjd med det arbete som regeringen utför, men bra kan alltid bli bättre när vi pratar om djurskydd.

Herr talman! Jag noterar att riksdagsledamoten Sofia Skönnbrink inte svarade på mina frågor om hur man från Socialdemokraternas sida hade tänkt sig finansieringen när man lägger fram ett sådant här förslag. Det är alltid lätt att lägga fram förslag på hur man skulle vilja ha det, men staten har inte en outtömlig kassa. Vi måste prioritera.

Min fråga tillbaka kvarstår: Hur tänker Socialdemokraterna finansiera detta? Ska det ske genom att kvaliteten på djurhälsovården sänks eller genom att djurhälsovården subventioneras? Vi har kommit med ett förslag om att införa tillsyn och ha jämförelseobjekt så att det blir lättare för djurägarna att när de kommer till veterinären veta hur de ska se på priserna och vad de har rätt till. Vi tar fram olika förslag för att förbättra för djurägaren och göra det enklare.

Men Socialdemokraterna rasslar bara ur sig ett förslag om att man inte vill ha vinster i välfärden, trots att man vet att detta är egenfinansierat. Jag vill gärna ha svar på vad riksdagsledamoten och Socialdemokraterna har för förslag när det gäller detta.

Veterinärbranschen lider som sagt redan av personalbrist och en oerhört pressad situation. Ert förslag kommer med största sannolikhet att leda till ännu färre aktörer, sämre tillgänglighet och i slutändan sämre djurskydd.

Hur ska vården enligt Socialdemokraterna bli billigare utan att kvaliteten försämras eller staten tar över kostnaden, på samma sätt som man subventionerar humanvården? Det skulle jag vilja ha svar på, men det får vi ta i en annan debatt.

Herr talman! Det är lite märkligt att riksdagsledamoten tar upp detta. Socialdemokraterna vill nu införa en vinstbegränsning i veterinärbranschen. Det verkar kanske bra vid en första anblick. Men frågan är om man egentligen har förstått vad det är som driver kostnaderna för djursjukvården. Har riksdagsledamoten Sofia Skönnbrink förstått detta?

Veterinärmedicin är högspecialiserad vård. Precis som inom humanvården används avancerad medicinsk teknik, och det krävs specialutbildad personal och avancerade behandlingar – allt för att säkerställa att våra djur får den bästa möjliga vården. Skillnaden är att medan humanvården är skattefinansierad står djurägaren själv för hela kostnaden.

Om Socialdemokraterna nu anser att kostnaden för djursjukvård är för hög, är ni beredda att subventionera också den precis som vården av människor? Är det detta riksdagsledamoten och Socialdemokraterna vill, eller menar ni att priserna ska sänkas genom att man tummar på kvaliteten? Ska vi dra ned på den avancerade vården? Ska djurägare behöva vänta längre på akut vård för sina sjuka djur?

Veterinärbranschen lider redan i dag av personalbrist och en oerhört pressad arbetssituation. Enligt branschorganisationerna och veterinärer själva riskerar Socialdemokraternas förslag att leda till ännu färre aktörer, sämre tillgänglighet och i slutändan sämre djurskydd.

Min fråga tillbaka till ledamoten är därför: Har ni en konkret lösning för hur vården ska bli billigare utan att kvaliteten försämras och utan att staten tar över kostnaden? Eller är detta bara ett populistiskt initiativ som ni lägger fram, som så många andra gånger?