Andrea Andersson Tay (V) svarade Marléne Lund Kopparklint i en replik om Cirkulär och giftfri ekonomi i debatten ”Protokoll 2024/25:127 Torsdagen den 5 juni” den 5 juni 2025.
Marléne Lund KopparklintM· i sitt anförandeI en värld där resurserna är begränsade, där miljön utmanas och där nya risker ständigt identifieras behöver vi tänka smartare, mer långsiktigt och mer cirkulärt. Sverige har länge legat i framkant vad gäller…Herr talman! I en värld där resurserna är begränsade, där miljön utmanas och där nya risker ständigt identifieras behöver vi tänka smartare, mer långsiktigt och mer cirkulärt.
Sverige har länge legat i framkant vad gäller kemikalielagstiftning och miljöansvar. Och det med rätta, för sanningen är att kemikalier i rätt sammanhang och under rätt kontroll har bidragit till fantastiska framsteg inom medicin, inom livsmedelssäkerhet, inom industrin och i människors vardag. Vi ska inte glömma det.
Herr talman! Men det finns också baksidor, som vi måste jobba med. Det får vi inte heller blunda för. PFAS, de eviga kemikalierna, är ett tydligt exempel. Det är ämnen som inte bryts ned i naturen och som har hittats i dricksvatten, i djur och i oss människor. Det är ämnen som använts för att skapa något bättre, som brandskum, impregnering och skydd, men där konsekvenserna har blivit katastrofala och globala. Vi måste ta det på största allvar. Det gör vi, och det gör vår regering.
Herr talman! Regeringen har varit tydlig: Sverige ska vara en stark röst i EU för att minska spridningen av PFAS. Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om detta. Det finns också andra särskilt farliga ämnen som är viktiga att begränsa.
Vår regering har betonat vikten av ett tydligt och vetenskapligt förankrat regelverk, där vi både skyddar människors hälsa och miljön och samtidigt ger företagen förutsättningar att ställa om. För det är där skyddet finns, och det är där nyckeln finns. Vi kan inte ha ett regelverk som varken skyddar eller möjliggör; vi behöver ett regelverk som gör både och.
I vårt arbete för en cirkulär ekonomi är kemikaliefrågan central. Det är inte cirkulärt om vi återvinner gifter. Det är inte hållbart om vi bygger kretslopp som sprider det vi vill bekämpa. Samtidigt ska vi inte slå undan benen får företag som vill göra rätt.
Jag vill här återknyta till vad både jag själv och den tidigare riksdagsledamoten, min kollega Bertil Malmberg, har lyft i flera debatter: Vi behöver innovation. Vi behöver ersättningsämnen. Vi behöver forskning. Men vi behöver också förstå att vägen dit måste kantas av tydlighet, inte av överraskningar eller dumheter som att ta bort ett bekämpningsmedel för att ersätta det med ett som vi måste spruta med tre gånger och som därmed förorsakar större utsläpp. Tydligheten ska bestå av vetenskap, inte symbolpolitik.
Herr talman! Vi har i dag företag i Värmland och i hela Sverige som arbetar med att utveckla hållbara material med förbättringsprocesser och effektiv avfallshantering. De är en del av den lösning som vi jobbar med. Men de kämpar ofta med osäkerhet, olika tolkningar mellan länder, långa godkännandeprocesser och en oförutsägbarhet som hämmar deras möjligheter att växa.
Vi ska se till att Kemikalieinspektionen och andra myndigheter får förutsättningar att arbeta snabbt, rättssäkert och med tydlig EU-samordning. Vi kommer att fortsätta pressa på EU för att skapa enhetlighet och för att undvika ett lapptäcke av regler som missgynnar svenska företag som försöker ta ansvar.
Det gäller inte bara PFAS, herr talman, utan det gäller hela vår kemikaliepolitik. Det handlar om att skapa ett system där vi uppmuntrar återvinning men inte återvinner miljögifter. Det ska vara ett system där vi använder tekniska lösningar men också utvärderar dem och ett system där vi agerar proaktivt men inte panikartat.
Herr talman! I utskottets betänkande Cirkulär och giftfri ekonomi avslår vi en rad motionsyrkanden. Det beror inte på att frågorna saknar betydelse, tvärtom, utan på att arbetet redan pågår.
Det finns en risk med att besluta för tidigt, utan helhetsbild. Men det finns också en risk med att vänta för länge. Därför måste vi göra både och: agera och analysera. Vi måste ta ansvar nationellt, regionalt och internationellt. Det gäller vår kemikaliepolitik. Det gäller vårt producentansvar. Det gäller vår syn på återanvändning och resurshushållning. Och det gäller hur vi tillsammans bygger en cirkulär ekonomi som håller inte bara i tanken, utan också i praktiken.
Herr talman! Vi ska ha höga ambitioner. Men vi ska också ha fötterna på jorden. Vi ska skydda människor utan att slå ut företagen som vill vara en del av lösningen. Vi ska ta ansvar, men vi ska också ge möjligheter.
Därför fortsätter vi arbetet, steg för steg, för en cirkulär, konkurrenskraftig och giftfri framtid. Där ska vi ta ansvar för att skydda människor, natur och djur från gifter. Det är inte enkelt. Men vi har påbörjat arbetet, för det är nödvändigt. Tillsammans kan vi göra skillnad.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Herr talman! Tidigare under våren lade jag fram ett förslag till utskottsinitiativ i miljö- och jordbruksutskottet som hela oppositionen ställde sig bakom. Förslagen i initiativet var att förbättra tillsynen av kemikalier, att regeringen skulle verka för ett totalförbud mot PFAS inom EU, att regeringen skulle göra en handlingsplan för att påskynda utfasning och sanering av PFAS samt att regeringen skulle ge statliga bolag och myndigheter i uppdrag att öka arbetet med att sanera PFAS-förorenade områden.
Trots att Sverige har en lång tradition av att ligga i framkant när det gäller reglering av kemikalier och att detta är något som även den här regeringen berömmer sig av röstade partierna i regeringsunderlaget ned förslaget. Argumentet för att göra det var att PFAS är viktigt för en massa olika saker. Frågan som inställer sig är: Vad kan vara viktigare än att skydda människors hälsa? Är kemikalieindustrins intresse av att fortsätta sprida gift viktigare för regeringen?
De samhällsviktiga användningarna av PFAS där det saknas alternativ är redan undantagna i myndigheternas förslag till förbud mot PFAS. Att bara förbjuda PFAS i konsumentprodukter, vilket verkar vara Moderaternas nya linje, är helt otillräckligt för att skydda oss från de sjukdomar som PFAS orsakar. Detta är alla experter överens om.
Jag har också svårt att förstå varför högerpartierna inte kunde stödja de andra förslagen i det tänkta utskottsinitiativet. Tycker regeringen inte att det behöver göras mer för att sanera områden som är förorenade av PFAS eller för att hantera statens egna PFAS-skulder?
Vi nås varje år av nya larm om dricksvattentäkter som är förorenade och där människor utsätts för stora risker. I många fall är det statliga myndigheter eller bolag som är ansvariga för utsläppen. Men de drabbade får ingen hjälp, och kostnaderna stjälps över på kommunerna. Är det så det ska vara?
Herr talman! Jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande med att motionsyrkandena hade avstyrkts för att arbetet pågår. Det var också detta vi framhöll när vi diskuterade frågan i utskottet.
Att ha fötterna på jorden innebär att bygga en lagstiftning som håller, inte att förhala. Vi driver på i EU. Vi stärker myndighetsarbetet. Vi skapar stabilitet för företagen så att de vågar investera i gröna lösningar. Det är handling, inte passivitet.
Just för att arbetet redan pågår behövs det inte ytterligare styrsignaler som riskerar att skapa otydlighet, vilket riksdagsledamoten faktiskt står bakom.
Vi fokuserar på implementering, inte dubbelarbete. Vi är också redan pådrivande i EU:s PFAS-förbudsförslag, där besluten faktiskt får effekt.
Herr talman! Det stämmer att ett arbete pågår i dessa frågor. Det råder dock även stor enighet bland experter om att detta arbete inte är tillräckligt och att ambitionsnivån nu ser ut att bli för låg. Den moderata EU-kommissionären Jessika Roswall har ju uttalat att hennes ambition är att förbjuda PFAS i konsumentprodukter och inte inom industrin, och det blir ett stort problem eftersom den stora användningen av PFAS finns inom industrin. Människors hälsa skyddas alltså inte på det sättet.
Anledningen till att ambitionsnivån har sänkts är just att industrins lobbyister bromsar förslagen. Det finns ingen vetenskaplig anledning att backa här.
Jag saknar också svar från Moderaterna om vad man mer kan göra på svensk nivå för att hantera de problem vi redan har i Sverige. Vad görs för de människor som redan har blivit drabbade av föroreningar av exempelvis PFAS? Kallinge är ju det värsta exemplet, där 5 000 personer har blivit kraftigt förgiftade och i över tio år har fått driva en rättsprocess om detta alldeles på egen hand. De har inte fått något som helst stöd från staten. Vad gör regeringen för de människorna?
Herr talman! Jag vill betona att händelserna i Kallinge är tragiska och att man arbetar med den frågan.
Men jag vill också framhålla att det är två olika delar i det riksdagsledamoten tar upp. Vi delar den här oron. Vi är tydliga med att vi gör det. Men vi vill ha effektiva lösningar, inte symbolpolitik. Spårbarhet kräver gemensamma standarder i EU. Det jobbar vi aktivt för. Till dess fokuserar vi på det som faktiskt har effekt. Vi ger forskningsstöd, reningsteknik och regler som fungerar i praktiken.
Vi prioriterar både människors hälsa och en fungerande omställning. Ett effektivt kemikalieskydd måste gå hand i hand med innovationsförmåga, och här är vi starka från Sveriges sida inom EU. Vi har i Sverige exempel på företag som är världsledande på rening och ersättningsämnen. Vi behöver tydliga och förutsägbara villkor, inte den ryckiga politik som Vänsterpartiet står för.
Vi vill att detta ska lösas på vetenskapligt baserade sätt som har effekt. Det arbetet pågår, både i EU och i Sverige. Det viktiga är att vi har en tydlighet i arbetet så att vi visar var vi står och vart vi vill och inte springer för fort i dessa frågor.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
I mångt och mycket håller jag med om vad ledamoten säger. Kemikalieområdet är någonting som vi ofta har haft ganska god samsyn kring i denna kammare. Sverige har legat i framkant oavsett vilka regeringskonstellationer som har suttit vid makten. Vi har ofta slutit upp bakom de förslag som har funnits, förbud mot bisfenoler och annat.
Men trots att ledamoten säger att arbetet pågår, att Sverige är på gång, att vi fortfarande jobbar med PFAS och andra saker och att vi driver på kemikaliearbetet i EU har man dragit ned otroligt mycket på den myndighet som är vår expertmyndighet, Kemikalieinspektionen. Tillåt mig, herr talman, att läsa lite ur Kemikalieinspektionens årsredovisning för 2024.
Så här säger generaldirektören: ”Det har varit ett år präglat av omställning. Anställningsstopp har gällt under större delen av året. I juni varslades 38 tjänster och provanställningar avslutades i förtid. Under hösten har ett intensivt arbete bedrivits med omplaceringar och MBL-förhandlingar. – – – Besparingarna har skett med både tårtspade och osthyvel. Omställningen har utgått från myndighetens instruktion, ingångna avtal och lagstiftningens obligatoriska krav. Det mesta som inte är nödvändigt att göra har antingen prioriterats ned eller kommer fortsättningsvis att bedrivas med lägre ambitionsnivå. Exempelvis har myndighetens stöd till Regeringskansliet i EU-frågor minskat kraftigt.”
Det är just i EU-frågorna som detta och allt det andra är så viktigt.
Vi hade myndigheten på besök i utskottet. Vi pratade bland annat om införseln av paket, som de inte har möjlighet att kontrollera och kommer att ha än mindre möjlighet att kontrollera framöver just på grund av dessa neddragningar. De har inte de personella resurserna.
Hur rimmar detta med den ambitionsnivå som ledamoten ger uttryck för?
Herr talman! Jag sitter själv i insynsrådet för Kemikalieinspektionen och får dragningar om hur deras arbete fungerar. Jag känner mig trygg med det arbete som de gör på det här området.
Som ledamoten vet har inte regering och riksdag en outtömlig kassa. Vi måste prioritera, precis som den förra regeringen behövde prioritera. När det gäller det här området tycker jag att vår regering gör ett gediget arbete både i EU och nationellt. Vår regering är också tydlig med Sveriges linje i EU, som ska bygga på vetenskap och proportionalitet. Vi vill inte ha symbolförbud som saknar alternativ och riskerar att slå ut svensk industri. Vi förhandlar för verklig förändring, inte de politiska markeringar som ledamotens parti oftast vill göra.
Jag vill vara tydlig med att jag inte är orolig för hur vi jobbar med dessa frågor i Sverige. Vi går framåt, och vi lyfter fram i EU vilken politik Sverige vill ha och hur vi arbetar med frågorna. Vi trycker verkligen på i EU, och vi jobbar nationellt gentemot företagen för att detta ska bli bättre.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Ja, vi trycker fortfarande på i de här frågorna. Samtidigt blir frågorna mer och mer komplexa. Vi upptäcker fler samband. För tio år sedan visste vi inte om att PFAS fanns i dricksvattnet i Kallinge. Det upptäcktes då. Bara för att par veckor sedan fick man stänga av vattenkranen utanför Vingåker då man hittade nya PFAS som man inte hade en aning om. Jag har därför mycket svårt att tro att vi gör allt vi kan på detta område, när vi drar ned på pengarna till den myndighet som jobbar med det.
Ledamoten säger att det handlar om prioriteringar. Så är det, och där ser man tydligt att regeringen prioriterar skattesänkningar för de rika och att ha Europas tredje billigaste bensinpris. Giftfri miljö och klimat får stå tillbaka. Vi har den största utsläppsökningen, 6 procent förra året. Vi klarar inte våra klimat- och miljömål. Det är klart att det handlar om prioriteringar.
Återigen: Är ledamoten nöjd med den ambitionsnivå som finns, och tror hon att vi kommer att klara det? Tror ledamoten inte att vi hade kunnat göra mer – snabbare – och rädda människor, ibland till och med deras liv och hälsa, eftersom många av ämnena är cancerframkallande, om vi hade avsatt mer medel till detta?
(Applåder)
Herr talman! Nöjd tror jag inte att någon här i kammaren kan vara när vi ständigt gör upptäckter av halter av PFAS som finns i vår natur och som vi upptäcker på olika ställen i vårt land, men det är upptäckter som vi måste hantera. Det är ett arv som vi måste hantera för att vi inte hade kunskapen för många år sedan när utsläppen gjordes. Därför är innovation, forskning och forskningsstöd på det här området otroligt viktigt. Kemikalieinspektionens roll är också otroligt viktig när det gäller att jobba med detta.
Vi måste också värna människors hälsa, vår natur och våra djur när det gäller PFAS och eventuella utsläpp som kan begränsas. Här har Kemikalieinspektionen också en viktig roll, och jag ser att man axlar den rollen på ett mycket bra sätt.
Nöjd kan man inte vara när man ser problematiken. Att jobba med de här frågorna är ett viktigt steg att ta. Vi är överens om att vi måste jobba hårt mot PFAS i samhället, men vi måste också inse att på vissa områden är PFAS nödvändigt. Där måste vi hitta alternativa lösningar. Detta jobbar vår regering med, och det jobbar man med i EU också.
Tillsyn är otroligt viktigt när det gäller PFAS för att göra kontroller i vår natur och på företag, men vi måste också jobba tillsammans för att finna lösningar på den problematik som vi ser i samhället. Där tycker jag att regeringen tar viktiga steg och att den tar ett stort ansvar och är tydlig.
