Marielle Lahti

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förfarandefrågor för elstöd till företag

Fru talman! Jag vill kontrollera en sak. Jag tyckte att jag hörde att ledamoten sa att eftersom produktionsbolag hade valt att lägga ned kärnkraft hade Sverige fått högre priser. Det är inte sant alls, i själva verket. Från 2019 har Norge byggt kablar till Storbritannien som har ökat deras export. Det har gjort att vi har fått högre priser. Vi har fått en större konkurrens om den produktion som funnits helt enkelt.

Dessutom har Sverige producerat mest el i hela Europa. Vi är nettoexportörer. Om man har producerat mycket men ändå har kapacitetsproblem handlar det om överföringen. Överföringskapaciteten är eftersatt i Sverige. Jag undrar hur ledamoten ser på det.

Fru talman! Vi är här i dag för att prata om det extraordinära elstödet, som vi har väntat på. Det har nästan varit som att vänta på Godot, för dem av er som sett den pjäsen.

Till att börja med skulle jag vilja säga någonting om detta med lägre priser. Det finns många sätt en ansvarsfull regering kan agera på för att sänka priserna för hushåll och företag. Den här regeringen har tillsammans med sitt stödparti Sverigedemokraterna visat en anmärkningsvärd förmåga att agera långsamt, får man säga, på fler än ett område.

Två saker man kan använda sig av för att sänka priser både kortsiktigt och långsiktigt för hushåll och företag är energieffektivisering och ny förnybar produktion, till exempel vindkraft. Där har regeringen haft tid men tagit väldigt snabba beslut. Man drog till exempel inte fötterna efter sig när man valde att i förtid lägga ned Utredningen om vita certifikat. Utredningen visade på att Sverige skulle kunna få åtskilliga terawattimmar som tillskott till elsystemet, och det på kort tid: på sju års sikt.

Vi ser fram emot att se hur man från regeringens sida tänker gå vidare med energieffektiviseringsfrågan, eftersom man menar att den är viktig. Vi har ännu inte sett några konkreta förslag på området. En annan fråga som är viktig och helt central för att sänka elpriserna för hushåll och företag är ny produktion. Det räcker inte med energieffektivisering, flexibilitet och smarta elnät. Vi måste ha ny produktion. Det absolut snabbaste sättet att få ny produktion på plats till väldigt rimliga priser och dessutom med geografisk spridning över hela Sverige är vindkraft till lands och till havs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förfarandefrågor för elstöd till företag

Men trots att det är så mycket att göra för regeringen och trots att man inte hunnit få utlovat elstöd på plats i tid har man hunnit göra förändringar i redan tidigare beslutade utredningar, till exempel incitamentsutredningen där det nu blivit väldigt svåra förutsättningar för utredaren att genomföra sitt uppdrag. Uppdraget var ju att öka incitamenten för att få vindkraft på plats till nytta för kommuner och regioner. De ska se positivt på att få vindkraft och tjäna på det lokalt och regionalt. Från regeringens sida har man valt att skruva åt uppdraget så att det till slut knappt landat i en tummetott, som vi fick höra förra veckan. Det här talar emot de högtravande orden från regeringen och från dess partiers företrädare under dagens debatt: Man säger sig värna lägre elpriser för hushåll och företag.

De höga elpriserna har drabbat hushåll och företag hårt. Hade vi haft möjlighet att lämna in en följdmotion hade vi där anfört några saker som jag tar upp nu, men det är tyvärr inte fallet. Vi har hört tidigare företrädare prata väl om den saken.

Vi vill uppmärksamma Lagrådets oerhört allvarliga kritik, som vi hört flera andra ledamöter tala om. Den kritiken är svidande. Lagrådet beskriver förslaget som ett hastverk. Att lägga fram sådana här undermåliga förslag riskerar att urholka förtroendet för svensk lagstiftning och svensk politik.

En annan sak som vi också reagerar på och som några före mig har nämnt är att stödet endast gäller företag och organisationer i elområde 3 och 4, fru talman. Än en gång utelämnas norra Sverige från den statliga kompensationen för de skenande elpriserna, trots att många bolag sett dramatiska ökningar av elpriserna även i elområde 1 och 2. Miljöpartiet hade velat se ett stöd till alla Sveriges företag och organisationer, inte bara till dem i södra Sverige.

Det är också så att en del av de här företagen har bundit sina elpriser. Vi hade önskat se något slags balans där; om man under långa tidsperioder haft sitt elpris bundet ska man inte överkompenseras genom stödet, anser vi. Som det är nu kompenseras på ett oproportionerligt sätt företag som inte fått ökade utgifter för el.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Jag håller helt med om att det inte är långsiktigt hållbart att använda flaskhalsintäkterna i den meningen att ge de akuta stöden. Syftet med dem är, som statsrådet indikerar när hon berättar varför de genereras, att bygga bort flaskhalsarna och att kanske ha ett prisområde i Sverige så småningom. Det är olyckligt om de medlen inte kan användas till det. I förlängningen blir det mer kostsamt med de här plåstren, som statsrådet själv sa.

Det vore spännande att höra om det finns tankar kring vad man kan göra med energiskatten. Det finns mycket man kan göra där, också för att reglera användningen överlag, även om det inte bara är akuta kriser.

Jag ser fram emot de ökade insatserna på energieffektiviseringsområdet och att statsrådet tar fram kraftfulla åtgärder för att främja incitamenten efter den så kallade incitamentsutredningen för ökad vindkraftsutbyggnad, eftersom det också är ett sätt att sänka priset till kund.

Herr talman! Tack, statsrådet, för informationen om utredningarna - spännande! Jag ser fram emot att se mer av de förslag som kommer från de utredningar som nämndes.

Jag tänkte beröra detta med att ha dragit fötterna efter sig, som jag tog upp i min interpellation. Jag tänkte utveckla det lite grann kopplat till ersättning till kunder, hushåll och företag.

Att det har varit en tuff vinter för svenska hushåll och företag vet vi. Trots att Sverige varit den största exportören av el i hela EU har vi också drabbats av höga elpriser. När den fossileldade produktionen på kontinenten dragits igång har priseffekterna spridit sig ända upp till norra Sverige.

I den här krisen behöver vi stötta svenska hushåll och företag. Tidöpartierna gick till val på att snabbt införa stöd till hushåll och företag för att dessa skulle klara vintern. Nu vet vi vad som hände. Det elstöd som utlovades vara på plats den 1 november 2022 blev ett brutet vallöfte. I själva verket kom elstödet i slutet av februari, och företagen väntar fortfarande på sitt stöd. Vi hoppas att det kommer nu innan sommaren.

När norra Sverige, prisområde 1 och 2, ska få något elstöd vet vi inte. Det är inte bra.

Vi menar att staten har ett ansvar att gripa in och justera den orättvisa som elkunderna drabbats av. Svenska konsumenter och företag ska inte behöva bära hela bördan av de höga energipriserna. De energibolag som sett sina intäkter rusa som ett resultat av omvärldsläget behöver också vara med och bidra.

Det fanns en möjlighet för regeringen att hämta in en del pengar, förutom flaskhalsintäkterna, för att kompensera kunderna för de prisökningar som har skett. Tyvärr blev det även där en lite långsam hantering, menar vi, eftersom man inom EU redan i oktober kom överens om att det fanns en möjlighet att ha ett intäktstak för en del företag på energiområdet. I Sverige kom detta intäktstak, vars syfte är att få in pengar för att kompensera kunderna för de höga priserna, tyvärr inte på plats förrän den 1 mars. Vi var faktiskt bland de sista i Europa med att införa detta stöd.

Det agerandet har kostat mångmiljardbelopp. Man valde nämligen att utforma förslaget så att det precis levde upp till de minimikrav som ställdes, vilket innebar att en stor del av de intäkter som genererats till exempel av elhandel inte omfattades av intäktstaket. Det finns beräkningar som visar att det kan handla om så mycket som 6-10 miljarder i missade intäkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför vi menar att man drar fötterna efter sig, och det har skett på svenska hushålls och svenska företags bekostnad.

Det finns mycket som talar för att den kommande vintern kommer att bli mycket tuffare än vintern som gått. Min fråga är därför vilka insatser statsrådet har förberett - det är själva fokus för interpellationen - för att säkerställa att svenska hushåll och företag kommer att få tillräckligt med stöd, i tid, kommande vinter. Finns det till exempel tankar om att hantera energiskatten på något särskilt sätt? Finns det några tankar på sådana mer akuta insatser utöver dem som tidigare nämnts?

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret!

Jag håller med statsrådet om att det finns flera verktyg man kan använda för att sänka elpriserna. Energieffektivisering och mer elproduktion är två sådana verktyg.

Energieffektivisering innebär att vi använder mindre el och får en lägre elräkning, och dessutom går priset på el ned övergripande eftersom vi då inte behöver använda det dyraste kraftslaget lika mycket. Det blir win-win. Det är därför mycket glädjande att regeringen satsar på energieffektivisering, men det är alldeles för lite pengar - 1,2 miljarder över en period på tre år är i själva verket inte alls tillräckligt.

Att sedan påstå att regeringens politik innebär en kraftig ambitionshöjning jämfört med tidigare år är helt enkelt inte sant. Den rödgröna regeringen hade satsningar på flera miljarder kronor som den nuvarande regeringen valde att rösta ned. Det var investeringsstöd till både flerbostadshus och svensk industri, som bland andra Kristdemokraterna alltså valde att ta bort.

Precis som statsrådet sa hade Putin redan under hösten 2021 påbörjat sin energikrigföring genom att hålla tillbaka sin export av fossilgas, vilket fick genomslag på de svenska elpriserna. Om energieffektiviseringssatsningarna hade genomförts skulle många svenska hushåll och företag ha haft avsevärt lägre elkostnader redan under den föregående vintern.

Herr talman! Vi är också helt överens om att det inte räcker med enbart energieffektivisering. Vi behöver mer elproduktion i hela landet till en rimlig, låg kostnad snabbt, och det enda produktionsslag som möter dessa behov på kort sikt är vindkraft. Statsrådet har flera gånger sagt att det behövs mer vindkraft, och det är glädjande. Det är också glädjande att regeringen har godkänt några av de vindkraftsparker som funnits på regeringens bord, men vi ser tyvärr också beslut som motverkar detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Målkonflikter är något som försvårar utbyggnad av både produktion och nät. Därför är det viktigt att det finns tydliga direktiv till de myndigheter som är direkt delaktiga i dessa processer. En sådan är Försvarsmakten. Regeringen har faktiskt aktivt valt att ta bort den del av regleringsbrevet som anger att Försvarsmakten ska samverka med utvecklingen av energisystemet.

Det stannar tyvärr inte där. En annan viktig faktor för att underlätta utbyggnad av vindkraft är kompensation lokalt för att öka incitamenten att säga ja till vindkraft, något som har efterlysts länge. Men regeringen har valt att begränsa möjligheten för den så kallade incitamentsutredningen att ta fram ett urval av förslag som ger nytta lokalt och ersättningsmodeller som gör det attraktivt att säga ja till vindkraft.

Utredningen presenterades i går, och avgränsningarna var i själva verket så allvarliga att utredaren menar att de motverkar själva uppdraget att öka incitamenten för lokalsamhället när det gäller ny vindkraft.

Om regeringen faktiskt hade prioriterat en snabb utbyggnad av vindkraften hade det kunnat sänka elpriserna på sikt, men i stället har man i vissa fall tagit beslut som motverkar utbyggnaden. Min fråga till statsrådet är: Vad avser statsrådet att göra för att möjliggöra en snabb utbyggnad av vindkraft givet de besked som vi har fått rörande incitamentsutredningen, till exempel?

Herr talman! Min fråga riktar sig till energi- och näringsministern.

Så här sa energi- och näringsministern våren 2022:

Jag har aldrig sett behovet av enighet när det kommer till just olja och gas. Allt som på något sätt kan försvåra Putins finansiering för att bedriva det här kriget är bra. Alla ser att det är blodspengar som just nu går från europeiska länder - från Sverige och från Tyskland - som faktiskt finansierar att Putin kan bedriva det här kriget.

I takt med att det har införts sanktioner mot rysk olja och ryskt kol har även den svenska importen avtagit. Däremot har leveranserna av rysk gas till svenska hamnar fortsatt och ibland till och med ökat efter riksdagens tillkännagivande i maj 2022. Vi talar om miljardbelopp till Putins krigskassa.

Vad avser energi- och näringsministern att göra för att stoppa dessa blodspengar från Sverige till Ryssland?

Fru talman! Det svenska energisystemet står i dag inför många stora förändringar. Omvandlingen kommer med både utmaningar och möjligheter. Elektrifieringen av fordonsflottan, modern hemelektronik, energilager och lokal elproduktion skapar enorma möjligheter för att främja framtidens smarta elnät, allt för svenska elkunders bästa.

I centrum för omvandlingen står elsystemets förmåga att med hjälp av smart teknologi styra mot en mer flexibel elanvändning där kunden automatiskt flyttar exempelvis laddning av sin elbil eller användandet av värmepumpen till när elpriset är som allra lägst.

För att detta ska kunna ske på ett effektivt sätt krävs dock rätt styrmedel från politiken. Utan rätt incitament på systemnivå blir det upp till individen att ta ansvar för att förflytta sin konsumtion till de timmar på dygnet när tillgången på el är som allra bäst.

Eftersom elpriset ju sätts på två ställen, via elhandelspriset och sedan också via överföringskostnaden, nätavgiften, kan det vara komplicerat för den enskilda kunden att ha full koll på när priset är som lägst. Det behöver nämligen inte alltid vara koordinerat. Då är det bra om kunderna kan få hjälp med detta av aktörer som är proffs.

Miljöpartiet vill därför möjliggöra för nya, innovativa affärsmodeller att växa fram för att främja den här smartare elanvändningen, något som alla, framför allt hushållen, vinner på. Det handlar bland annat om att skapa förutsättningar för så kallade aggregatorer att verka på den svenska elmarknaden.

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller leverans av el och aggreger-ingstjänster

Aggregatorer har vi pratat om en stund nu. De samlar alltså ett större antal kunders potential att vid ett givet tillfälle minska eller öka sitt uttag av el för att balansera utbud och efterfrågan. Denna balansering sker ofta helt automatiserat och med en helt bibehållen komfort för kunden.

Det här skulle vara enormt värdefullt för systemet som helhet och en fantastisk resurs för att kapa till exempel effekttoppar. Flexibiliteten kan ersätta den dyra produktionen av el och därmed sänka elpriset på totalen.

Den proposition som regeringen presenterat adresserar ett flertal hinder på ett mycket bra sätt. Men tyvärr riskerar den samtidigt att skapa problem, givet dess nuvarande utformning. Det avgörande här - det har vi redan pratat om några gånger i kammaren - är begreppet "obalans", som tydligt definieras i linje med den terminologi som används inom EU-rätten.

I den föreslagna utformningen används "obalans" för att beskriva den påverkan som sker på andra aktörer när aggregerad efterfrågeflexibilitet aktiveras. Med denna breda tolkning, som man nu valt att gå fram med, blir det ekonomiska ansvar som nämns i EU-förordningen alldeles för långtgående. Det kommer att utgöra ett hinder för marknadstillträde för aggregerad efterfrågeflexibilitet. Därför menar vi att definitionen bör ändras. Vi har föreslagit att "obalans" ska definieras som skillnaden mellan såld och levererad volym.

Vi menar att den nuvarande utformningen riskerar att omintetgöra intentionen med regelverket: att främja nya aktörers möjlighet att hjälpa kunder i elsystemet. Vi menar också att utformningen dessvärre kan påverka den nuvarande flexmarknadens möjligheter att fortsätta sitt viktiga arbete med att stödja dem som har behov av energi och effekt lokalt, till exempel här i Stockholm.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 10.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Fru talman! Det var ett svar men ändå inte ett svar på frågan. Då hör jag att Sverigedemokraterna kanske kan tänka sig att lägga skattepengar på kärnkraft med den motivering jag tidigare hörde. Men är detta verkligen rimligt, när vi har konkurrensutsatta aktörer som är villiga att lägga egna pengar på att bygga till exempel havsbaserad vindkraft eller landbaserad vindkraft och man gott och väl täcker de behov som finns utan att en enda skattekrona används? Är det rimligt att använda skattemedel för att finansiera kärnkraft?

Fru talman! Jag tycker mig ändå höra en oro hos ledamoten för att det här kanske innebär en överimplementering. Vi kan absolut ha ett implementeringsråd. Det är jätteviktigt att inte överimplementera. Visst är det så. Men finns det inte anledning att backa om man redan nu har kunskap om att aktörer menar att detta innebär en överimplementering på ett sätt som riskerar att skada utvecklingen av marknaden? Även ledamoten pekar ju på att den är så viktig. Kanske borde vi tänka efter och göra en justering så att vi inte riskerar att omintetgöra den nya marknaden? Senare i dag ska vi faktiskt votera om detta.

Fru talman! Jag vill fastna lite grann vid frågan om möjligheten för de nya aktörerna och för hushåll och företag att tjäna och spara pengar, helt enkelt prata aggregering. Det som är så fantastiskt bra med aggregeringslösningen är att den ger möjlighet för både hushåll och företag att sänka sina elkostnader. Aktörer kan komma in som mellanhänder och hjälpa kunder att aggregera laster, som det kallas, och sälja på marknader så att kunder kan tjäna pengar. Och genom automatiserade lösningar kan man helt enkelt bibehålla komforten, så det är en win-win.

Det känns oerhört angeläget i de tider som vi lever i med höga elpriser och stora ökande elbehov framöver att verkligen använda sig av de smarta lösningarna. Då undrar jag varför regeringen och ledamoten väljer att försvara det förslag till implementering som faktiskt utvidgar definitionen från obalans till påverkan, vilket aktörerna själva menar kan lägga en blöt filt över den här marknaden. I förlängningen innebär det att regeringen inte vill hjälpa hushållen och företagen att spara pengar och tjäna pengar genom aggregering.

Jag undrar: Varför väljer ni den utvidgade definitionen, som ju aktörerna själva säger påverkar möjligheterna till framgång med aggregering?

Fru talman! Det stämmer såklart att vi vill ha massor av mer förnybar energi. Vindkraftsproducenter står på kö för att bistå när det gäller de energibehov som finns i Sverige. Vi vill energieffektivisera, och vi vill ha flex.

Just nu pratar vi om flexfrågan och om de smarta lösningarna. Jag noterade att ledamoten undvek att svara på frågan, även om retoriken förändrades något. Ledamoten sa att det går att diskutera om detta är en överimplementering; tidigare sa han att detta inte är en överimplementering. Det är intressant.

Man sitter i regeringsställning och lägger fram det lagförslag som vi diskuterar i dag. Varför väljer man då att göra det svårare för de innovativa aktörerna att erbjuda sina tjänster? Dessa aktörer säger ju själva att man genom att välja denna typ av definition, med koppling till obalans och påverkan, gör det svårare för dem. Varför väljer Moderaterna och regeringen att implementera regelverket på det sättet?

Fru talman! I dag pratar vi om aggregering. Det är ett av mina favoritämnen, och jag är jätteglad att vi får chansen att prata om det. Detta är någonting som gör det möjligt för hushåll, villakunder, bostadsrättsföreningar och så vidare att spara pengar och dessutom tjäna pengar genom att lägga ihop små laster och sälja dem, genom en aggregator, på marknader som redan finns. Det är supersmart.

Systemtjänster som denna är någonting som är helt nödvändigt i alla energisystem som finns i dag och som utvecklas kontinuerligt - tack och lov - så att vi får balans och trygghet i vårt system.

Jag instämmer med tidigare replikörer - det är faktiskt så att regeringen väljer att genomföra detta direktiv på ett sätt som lägger en blöt filt över de nya innovativa tjänster som till viss del - lite grann - redan finns men som behövs i mycket större utsträckning för att komplettera produktion och energieffektivisering både lokalt och regionalt.

Jag hörde ledamoten säga att vi ska slå vakt om systemet. "Slå vakt" sägs ofta. Dessutom hörde jag om aktörer som inte ens finns. Det ger ännu större anledning att möjliggöra och att inte överimplementera denna lagstiftning; jag håller med de tidigare replikörerna. Varför är det så att Moderaterna inte vill öka systemstabiliteten genom att möjliggöra för fler att erbjuda systemtjänster, till exempel genom aggregering?

Fru talman! Internmoms hade även jag tänkt uppehålla mig vid. Varför vill jag prata om detta nu när vi har ett så spännande ämne, en ny mervärdesskattelag, som föregående talare sa? Jo, därför att jag i grunden är en riktig föreningsmänniska. Jag är en sådan person som har varit tränare, domare och spelare i damlaget - innebandy var min sport - och jag har deltagit aktivt i styrelsearbete och så vidare.

Alla vi som har gjort det vet att det innebär bingokvällar, korvförsäljning och vad det nu är för någonting. Det var jättekul! Mina barn har till stora delar vuxit upp i sporthallen eller i möteslokalen. Så såg det ut. Föreningslivet är ett jätteviktigt bidrag till svensk infrastruktur och består till stora delar av eldsjälar som ideellt jobbar för att göra världen lite bättre, till exempel inom sport där jag själv verkade.

I detta föreningsliv där man ger så mycket av sig själv och sin tid behöver man inte ha onödiga hinder i verksamheten, tycker jag. Man behöver inte ha regler som gör att man börjar bli orolig för hur man ska administrera internmoms. Det blir helt absurt i det här sammanhanget, om jag ska vara helt ärlig, och leder till en enorm rättsosäkerhet.

Jag menar att politiken har ett ansvar att göra det så lätt som möjligt för människor att ge sin tid och sin energi för att göra det gemensamma. Sveriges folkrörelser bidrar till demokrati, folkhälsa, integration, lokaler att träffas i, ett rikt kulturliv och en meningsfull fritid för barn och unga, för att nämna några exempel.

I civilsamhället möts människor med vitt skilda bakgrunder och förutsättningar och får möjlighet att växa och förbättra sitt lokalsamhälle, samtidigt som man övar på demokratiskt beslutsfattande. När man börjar med innebandy hamnar man plötsligt i stadgar, och så rullar det på helt enkelt.

Miljöpartiet vill ge civilsamhällets organisationer ännu bättre förutsättningar genom stärkta och långsiktiga stöd, tydliga och skärpta demokrativillkor och minskat regelkrångel, allt för att frigöra den kraft som skapas när människor jobbar tillsammans för det gemensamma.

Och då kommer vi till internmomsen. Som vi har hört från tidigare talare handlar detta om en ny mervärdesskattelag, och vi pratar om något som kallas konkurrensrekvisitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny mervärdesskattelag

Det handlar om ett undantag för tillhandahållande av interna tjänster och att man i praktiken inte har kunnat tillämpa detta undantag för dessa interna tjänster.

Oavsett om tjänsterna har varit särskilt anpassade för vissa verksamheter eller har krävt specialistkompetens för utförande har bedömningen varit att om motsvarande tjänster har kunnat tillhandahållas av andra utanför den fristående gruppen har kriterierna för att tillämpa undantaget inte varit uppfyllda. Det har verkligen inte träffat rätt alls.

Mot bakgrund av detta finns nu en förändring av konkurrensrekvisitet, som vi ska besluta om senare i eftermiddag. Men vi tror att förändringen av formuleringen tyvärr kan ge samma effekt, alltså en mycket restriktiv tillämpning.

Föreningar är också oroliga. Bland andra Riksidrottsförbundet har sagt att det inte är tydligt hur den nya skrivningen ska tolkas. Blir det över huvud taget någon förändring av möjligheten att tillämpa undantaget? Det vet man inte. Man känner en stor osäkerhet, och det är illa. Tillhandahållet av interna tjänster inom den fristående gruppen skulle kunna befaras vålla snedvridning av konkurrensen, även om det i realiteten inte föreligger en sådan risk.

Regeringen har i sin bedömning konstaterat att det saknas underlag för att i detta lagstiftningsärende göra ytterligare anpassningar av bestämmelsen till direktivet.

Miljöpartiet delar föreningarnas och Riksidrottsförbundets oro och vill lyfta fram ett förslag som Riksidrottsförbundet har tagit fram. Man säger att ett alternativ skulle kunna vara att omformulera konkurrensrekvisitet från "inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen" till "att en tillämpning av undantaget inte medför en verklig risk för konkurrenssnedvridning".

Vi är oroliga för att propositionen, om den går igenom i sin nuvarande form, sviker föreningar avseende internmomsen. Därför behöver justeringar göras som tar såväl tidigare tillkännagivanden som föreningslivets situation på allvar.

Det är inte bra att frågan om internmoms ska vara så krånglig att den behöver avgöras i rättslig instans.

Dessutom håller jag med en av de tidigare talarna. Jag var själv med på mötet när Skatteverket sa att man upplever att detta inte påverkar den bedömning man hittills gjort och att det inte kommer att få någon påverkan på nuvarande praxis.

Detta ger anledning till oro, och därför yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen.

Herr talman! Jättebra fråga, ledamoten! Jag vill tacka för repliken. Det är helt sant att det blir ett trubbigare instrument än när man riktar eller ger någon form av bidrag. Det finns olika sätt att ge denna typ av subvention, men vi tror att det är viktigt att göra en momssänkning ned till noll på mensskydd för alla som köper sådana produkter. Vi tror att det är ett klokt beslut att göra så och att man effektivt får önskad effekt. Vi följer då efter de länder som har goda erfarenheter av sina försök på området, som jag nämnde tidigare.

Herr talman! Jag har tidigare talat lite grann om skattepolitiken som verktyg för att bygga det samhälle som vi vill ha. Jag tänkte fortsätta på det spåret kopplat till moms, mervärdesskatt.

Det handlar just om det som jag nämnde tidigare, om det som vi konsumerar och som är dåligt för miljön, klimat och människa. Om detta fick bära sina faktiska kostnader genom skatter hade konsumtionen minskat.

Vi har olika skattesatser, som tidigare talare också har sagt. Det är 25 procent, 12 procent och 6 procent. Ibland kan jag tycka att det är en viss godtycklighet, och jag kan därför välkomna en översyn.

Men jag vill särskilt prata lite grann om en skatt som nämndes tidigare och som handlar om reparation.

Den 1 juli 2022 sänktes skattesatsen på reparation av cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne från 12 procent till 6 procent.

Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har i statsbudgeten för 2023 fördubblat denna moms på reparationer för vissa varor från 6 till 12 procent från den 1 april.

Innan jag kommer in på mitt yrkande vill jag dröja lite grann vid frågan om sänkt moms för reparationer.

Hantverkare, skräddare, cykelreparatörer och skomakare spelar en viktig roll i omställningen till en mer hållbar och cirkulär ekonomi. För att vi ska kunna ta hand om våra resurser på ett mer effektivt sätt krävs entreprenörer med hantverksskicklighet som kan fixa och laga det som har gått sönder.

Att höja momsen på reparationer är ett steg i helt fel riktning, menar vi. Det kan bidra till mindre hållbarhet och mer slit och släng. Det måste tvärtom bli mer gynnsamt att reparera och laga det som man redan har.

Momsen på reparationer sänktes i två steg från 25 procent till 6 procent så småningom av den tidigare regeringen för att göra det lättare och billigare för konsumenter att laga det som man redan har. Att laga sin cykel, justera ett av sina gamla favoritplagg eller fixa till sina finskor tar mindre naturresurser i anspråk än att köpa nytt.

Herr talman! Den som är intresserad av att skapa en mer hållbar ekonomi borde därför vilja underlätta användandet av just reparationstjänster.

I en Sifoundersökning som Hantverkarna i Stockholm nyligen gjorde säger 89 procent av stockholmarna att de i stor utsträckning eller i ganska stor utsträckning tycker att det är viktigt för klimatet och miljön att laga och återvinna. I samma undersökning säger 41 procent att priset är en viktig faktor för reparationer och 37 procent att tillgänglighet är viktigt.

En högre moms leder också till ett högre pris och försvårar för reparationsföretagen. Ju fler företag desto bättre blir tillgängligheten. Sänkningen är alltså ett steg i fel riktning.

De företag som berörs är dessutom små företag med inga eller få anställda. Att regeringen i detta tuffa ekonomiska läge, som vi har hört om tidigare under dagen, väljer att försvåra för den här typen av företag är helt obegripligt.

Politiker borde främja reparationer, inte motarbeta dem. Det är inte hållbart att saker slängs när de kan lagas och användas igen. Därför borde regeringen stötta de småföretagare som bidrar till en mer cirkulär och hållbar ekonomi i stället för att höja skatten för dem.

Jag lämnar den frågan och går nu in på mitt yrkande. Jag yrkar bifall till reservation 3 i ärendet om mervärdesskatt, på ett helt annat tema.

Att ha mens är ingenting en väljer, utan det är något en får leva med som kvinna. Men att ha moms på mensskydd, såsom menskopp, bindor eller tamponger, är ett val, ett politiskt val. För en kvinna som menstruerar i cirka 40 år kan mensskydd kosta 48 000 kronor - givet inflationen ännu mer, förstås.

Tidigare har beslutsfattare hänvisat till att en ändring av momsen måste ske efter beslut på EU-nivå. EU:s medlemsstater beslutade 2016 att medlemsländer får sänka mervärdesskatten på tamponger och bindor till 0 procent. Nu är det alltså möjligt att ändra.

I dagsläget har de flesta EU-länder tampongskatter på 20 procent. Men Skottland har gått i bräschen och beslutat om gratis mensskydd till alla kvinnor. Kanada, Storbritannien och Irland har slopat momsen på mensskydd helt. I Sverige och Danmark är nivån 25 procent. Frankrike sänkte momsen 2015, från 20 procent till 6 procent. Sverige har alltså högre moms än de flesta EU-länder.

Herr talman! Även i USA och Indien har framgång nåtts när det gäller att avskaffa eller sänka momsen på bindor. Det är hög tid för oss att bidra till ekonomisk jämställdhet genom att momsbefria mensskydden.

Vi har som sagt lämnat många goda förslag på området skattepolitik, men i dag yrkar jag alltså bifall till reservation 3.

Herr talman! Då var man sist ut i den här spännande frågan, klockan halv elva på kvällen.

Vi i Miljöpartiet vill skapa en ekonomi inom planetens gränser och göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. Vi tror på att beskatta stora förmögenheter mer men sänka skatten på arbete och i landsbygden. Vi tror på att sänka småföretagens skatt på arbete och höja skatten på miljöförstöring. Vi vill sänka skatterna på det som är bra för miljön som reparationer, återvinning och second hand.

Vi tror på att de med mest pengar, som också orsakar större utsläpp, ska bidra mer till omställningen och välfärden genom en progressiv beskattning av kapital. De med minst resurser ska få mer samhällsservice, lägre skatt och mer stöd i omställningen. Vi tror också på att främja ekonomisk jämställdhet och jämlikhet.

Som vi hört av tidigare talare är skattepolitik ett viktigt verktyg för att skapa det samhälle vi vill ha. Många av de miljöproblem vi ser i världen i dag beror på så kallade negativa externaliteter, problem som uppstår till följd av vår konsumtion men vars kostnader för vårt samhälle inte är inräknade i det pris vi betalar. Om det vi konsumerar som är dåligt för miljö, klimat och människa fick bära sina faktiska kostnader genom skatter hade konsumtionen av detta minskat kraftigt för länge sedan.

Vi vill ha ett skattesystem som fasar ut det som är dåligt för miljön men behåller en stabil skattebas för att finansiera vår gemensamma välfärd och samhällsservice. Det som är bra behöver ha låg skatt eller subventioneras, och det som är dåligt behöver ha en högre skatt. Det som är riktigt dåligt ska helst vara förbjudet.

Skattesystemet måste ha som mål att uppnå långsiktig hållbarhet. Det ska inte enbart vara individens ansvar att ha rätt kunskaper och ha råd att fatta hållbara beslut om sin konsumtion. Ofta kan de hållbara alternativen vara dyrare för konsumenten, och långt ifrån alla har råd att prioritera hållbarhet. Så kan vi inte ha det.

Skattesystemet ska bidra till att priset för olika alternativ sänder en tydlig signal om vad som är hållbart och i vilken riktning vi är på väg. Det går att göra. Vår ekonomi behöver bli mer cirkulär, och skatter är ett av våra viktigaste verktyg för att ta oss dit.

Vi har många bra förslag på skatteområdet. Jag kommer nu att prata främst om två, och jag återkommer senare med mina yrkanden.

Behovet av el kommer att fördubblas inom en snar framtid. Det stora behovet av el beror på många faktorer men framför allt på en ökad elektrifiering av transportsektorn och en omställning av industrin till fossilfri produktion. Vi är mitt i en omställning för att nå våra högt uppsatta klimatmål.

För att möta dessa behov behöver vi jobba med flera olika delar parallellt. Vi måste använda energin mer effektivt - vi kan få väldigt många terawattimmar genom energieffektivisering. Vi kan också få energi genom att satsa på smarta nät och flexibilitet. Vi har en del luft i våra abonnemang som vi snabbt kan plocka in till dem som behöver det.

Punktskatt och tull

Men det kommer inte att räcka. Vi behöver ha mer elproduktion. Där tror jag att vi alla är helt överens. Vi behöver också ha olika typer av kraftslag.

Just därför är det viktigt att uppmuntra till egenproduktion av el. Det är ett mycket starkt verktyg för att möjliggöra just detta: en ökad produktion spridd över hela landet geografiskt. Ett sätt att göra det är att skattebefria den egna produktionen helt. Kunderna får då makt på ett helt annat sätt över sin energiförbrukning och energiförsörjning. Man kan välja att använda sin egen el, spara elen eller sälja den el man inte behöver. Det bidrar både till ett stabilt energisystem med god tillgång till el och till lägre elfakturor för kunderna på sikt.

En annan sak som är oerhört viktig och som vi har hört en del om i dag är fossila subventioner, eller skattesänkningar på det fossila. Även om vissa av mina kollegor pratar om att man vill ha ett 100 procent fossilfritt system verkar det inte genomföras i praktiken eftersom man subventionerar det fossila.

Vi måste omgående minska vårt fossilberoende. Miljöpartiet anser att en viktig del är att vi måste fasa ut de subventioner av fossilanvändning som vi har i dag. Det handlar om subventioner genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag. Det är sant att vissa branscher kommer att behöva kompenseras för de ökade kostnader som uppstår när fossila subventioner tas bort. Ett sådant stöd bör stimulera till en snabbare omställning till fossilfrihet.

Vi tror att framför allt jordbruket behöver stöd här. Det behöver hjälp för att ersätta de fossila subventionerna med ett avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 3, som handlar om att slopa skatten på egenproducerad el även över gränsen på 500 kilowatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)

Fru talman! Det har varit en dyster månad för oss som oroar oss för klimatkrisens katastrofala konsekvenser. IPCC kom för några veckor sedan med sin stora syntesrapport, där de senaste årens forskning sammanfattas för oss beslutsfattare. Det är väldigt dyster läsning. Utsläppen globalt måste halveras redan 2030 för att vi ska nå de uppsatta klimatmålen.

Bara en dryg vecka senare kom Klimatpolitikiska rådet, som har till uppgift att granska regeringens klimatpolitik, med sin rapport. Även där var slutsatsen dyster läsning. För första gången på över två decennier ökar Sveriges utsläpp till följd av politiska beslut. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att bli en del av problemet.

Fru talman! Sveriges utsläpp ska ned till noll senast 2045. Detta har riksdagen bestämt, och det är en del av svensk lagstiftning. Därutöver har Sverige ett specifikt klimatmål för transportsektorn. Där ska utsläppen minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivåer.

För att klara båda dessa mål behöver vi köra mindre bil, framför allt i våra stora städer. Detta är i stor utsträckning en fråga om stadsplanering, och det kräver ett helhetsgrepp. För att minska behovet av bilar föreslår därför Miljöpartiet en rad åtgärder för att fokusera på mobilitet i stället för bilar. Vi vill till exempel att parkeringsnormen i plan- och bygglagen ska ersättas med en mobilitetsnorm och att kommunerna ska planera för mobilitet, inte bilism.

Fru talman! Vi har självfallet flera förslag som vi stöder här, men i dag vill jag yrka bifall specifikt till reservation 15, som handlar just om att kommuner ska planera för mobilitet, inte bilism.

Planering och byggande

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Vi har flera problem, som vi har hört av tidigare talare här under morgonen, kopplat till bostadsbranschen i dag. Å ena sidan har vi en skriande bostadsbrist som nu riskerar att bli allt värre till följd av det minskande byggande som vi nu ser i den ekonomiska krisens spår. Å andra sidan har också byggsektorn och fastighetssektorn en enorm miljöpåverkan. Drygt en femtedel av Sveriges totala utsläpp härstammar från denna sektor.

Om vi i Sverige ska nå våra klimat- och miljömål, något som i alla fall vi i Miljöpartiet fortfarande kämpar för, måste vi hitta smarta lösningar för att axla båda dessa problemområden. Vi måste helt enkelt använda våra lokaler och byggnader smartare. Genom att till exempel främja lokaldelning och olika former av flexibilitet kan vi minska behovet av nybyggnation.

För att detta ska få önskad effekt måste vi ta ett helhetsgrepp om den här frågan. Det handlar dels om att skatteregler, hyreslagen och plan- och bygglagen behöver utformas på ett bättre sätt, dels om att regeringen måste underlätta omvandling av byggnader till nya ändamål, till exempel från kontorslokaler till bostäder. Därutöver behöver nyproducerade byggnader vara flexibla och kunna anpassas till olika behov över tid allteftersom dessa förändras och utvecklas.

Herr talman! Vi har självklart flera förslag som vi stöder, men i dag vill jag specifikt yrka bifall till reservation 4 med ett yrkande från vår partimotion 2022/23:2175 som handlar just om åtgärder för att främja lokaldelning och olika former av flexibilitet för att minska behovet av nybyggnation, något som bidrar till att lösa både bostadsbristen och Sveriges höga utsläpp.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)