Marielle Lahti

Fru talman! Det svenska energisystemet står inför enormt spännande utmaningar, som vi har hört förut här i dag. På lite drygt tio år, till 2035, kommer Sveriges elbehov att dubbleras samtidigt som vårt befintliga bestånd måste ersättas då det kommer att bli för gammalt. Därefter kommer elbehovet att fortsätta att öka, allteftersom Sveriges industri och fordonsflotta blir eldriven i stället för fossil.

Det är viktigt att understryka att denna utmaning på många sätt är något positivt. Den är resultatet av att svenska och internationella företag väljer Sverige för att etablera nya industrier och företag. Det är verksamheter som bidrar till Sveriges ekonomiska välstånd och till svenska gröna jobb. Det är verksamheter som i förlängningen skapar förutsättningar att bo och leva i hela vårt avlånga land. Dessa verksamheter är grunden i den samhällsomställning som vi står inför.

Utan aktiv politik kommer dock inte denna vision att bli verklighet. Miljöpartiets politik vilar på tre energipolitiska ben: ny produktion, energieffektivisering och smarta nät - flex.

Först måste vi satsa på den kraftproduktion som går fort att bygga ut i tillräckligt stor skala för att möta behoven, och det är vindkraften, både på land och till havs. Till skillnad från regeringen, som på punkt efter punkt försvårar för vindkraftsbolagen, vill vi i stället öka utbyggnadstakten för vindkraften och skapa förutsättningar för kommuner, närboende och lokalsamhällen att tjäna pengar på etableringar av vindkraft. Det ska vara en motor i den lokala ekonomiska utvecklingen och ge välbehövliga pengar till skola, vård och omsorg.

Men att bara bygga ny kraftproduktion räcker inte. Vi har hört företrädare för regeringen och Tidöpartierna stå här och prata om de enorma energibehov som vi har framöver. Och så pratar man ständigt om produktion. Den liberala ledamoten nämnde energieffektivisering, vilket var bra, men detta lös med sin frånvaro hos de andra.

All energiproduktion har en miljöpåverkan. Om vi ska hålla våra samhällen inom alla planetära gränser måste även klimat- och energiomställningen förhålla sig till det faktum att vi bor på en planet med ändliga resurser där våra ekosystem redan i dag är under enormt stor press.

Vi måste lära oss att göra mer med mindre. Sättet vi använder energi på måste helt enkelt bli smartare, effektivare och bättre utan att detta per automatik betyder att det blir mer komplicerat för våra hushåll och företag.

För att det här ska bli verklighet måste vi välkomna, inte motarbeta, den teknologi, de affärsmodeller och de företag som kommer att existera och verka på framtidens energimarknad. Vi måste välkomna aggregatorer och flexmarknader, både nationellt och lokalt. Då kommer elkunder att kunna tjäna pengar, inte bara på lägre priser utan också på flex i kronor.

Jag ska tala lite mer om energieffektivisering. Det finns många rapporter som visar på stora vinster med att energieffektivisera. Industrin kan spara så mycket som 10 terawattimmar, och när det gäller potentialen från bebyggelse pratas det om 53 terawattimmar. Det handlar om en stor del av den förbrukning som vi har i dag, som faktiskt kan tas bort och användas för både omställningen av industrin och elektrifieringen av transportsektorn. Det handlar alltså inte bara om att lägga till ny produktion utan också om att använda energin smartare.

Om vi ska kunna hålla jämna steg med näringslivet måste politiken öka takten. Annars kommer varken hushåll eller företag att kunna skörda frukterna av ett smart och modernt energisystem. Och vad betyder det i praktiken? Jo, dyrare el för alla.

Fru talman! Regeringen har lagt fram ett förslag på nytt energipolitiskt mål: 100 procent fossilfri el till 2045. Jag vill börja med att uppehålla mig vid hur regeringen väljer att presentera det energipolitiska målet.

Sverige AB står som sagt inför en spännande utveckling med en omställning av industrisektorn och transportsektorn. Denna omställning kommer att hjälpa Sverige en bit på vägen för att vi ska nå våra klimatmål.

När fem partier ingick en överenskommelse 2016 drog både energiaktörer och näringsliv en lättnadens suck över att en sådan central del av svensk infrastruktur äntligen fick långsiktiga spelregler. Målet sattes till 100 procent förnybar elproduktion till 2040. Värt att notera är, som har sagts många gånger i denna kammare, att detta i sig inte innebär ett stoppdatum för befintlig svensk kärnkraft.

Det är därför anmärkningsvärt att regeringen väljer att i en vårändringsbudget föreslå ett nytt energipolitiskt mål utan att detta har föregåtts av något initiativ till blocköverskridande samtal. Frågan om vårt energisystem samt de långsiktiga investeringar som krävs för att skapa korrekta förutsättningar för samhällets behov förtjänar att behandlas med större ansvarskänsla än så. Det är av oerhörd vikt att aktörer kan känna sig trygga med att göra de betydande investeringar som krävs på lång sikt utan oro för vad som händer över fyraårscykler.

För ungefär en kvart sedan meddelade Tidöpartierna att oppositionspartierna gärna får skicka in förslag på energiområdet. Det känns ju seriöst. Är det verkligen att ta frågan om energisystemet på allvar och att inse vikten av långsiktiga överenskommelser?

Sedan har vi själva målet i sig, som tidigare talare har varit inne på. Detta mål är märkligt av flera skäl, inte minst eftersom Sveriges el i allt väsentligt redan är fossilfri. Det måste vara den minst ambitiösa positionsförflyttningen i svensk politisk historia - lite pinsamt faktiskt.

Enkelt uttryckt handlar detta om symbolpolitik. Jag skulle vilja rikta blicken mot det som faktiskt spelar roll: energimarknaden. Näst intill all elproduktion som byggs globalt är i dag förnybar. Även i Sverige är det förnybar energiproduktion som marknaden efterfrågar, framför allt vindkraft.

Vindkraften producerar billig energi, och ökade volymer vindkraft leder till sänkta elpriser för hushåll och företag. Ny kärnkraft är många gånger dyrare och leder faktiskt till ökade priser för kunder. Utöver alla andra frågor som talar emot kärnkraften - tidsaspekten och säkerhetsaspekten - borde detta vara skäl nog. Vi vill ge svenska hushåll och företag Europas billigaste el. Då finns bara en väg framåt, och det är bland annat med en kraftigt utbyggd vindkraft.

Miljöpartiet vill att regeringen ska använda pengarna där de gör mest nytta för hushållen, företagen och klimatomställningen. Detta innebär att vi inte ska använda skattebetalarnas pengar för att göra dyra investeringar i ny kärnkraft, en teknologi som utsätter våra samhällen för enorma risker och vars samhällsnytta är starkt ifrågasatt jämfört med exempelvis vindkraft.

Därför vill Miljöpartiet fortsatt att målet för Sveriges energiproduktion ska vara 100 procent förnybart till 2040. Miljöpartiet vill dock inte verka för att med politisk styrning stänga kärnkraftsreaktorer i förtid, så länge de möter högt uppställda säkerhetskrav och inte kräver stora statliga stöd.

Jag vill avslutningsvis uppehålla mig lite extra vid frågan om kärnkraft.

Som jag nämnde tidigare innebär samtliga produktionsslag en miljöpåverkan. Men man får nog ändå säga att kärnkraften utmärker sig lite extra. När det sker en kärnkraftsolycka, till exempel genom en direkt attack eller den mänskliga faktorn, blir konsekvenserna ofantliga med död och strålningsskador. Dessutom omintetgörs möjligheten att bo, leva och odla i det drabbade området.

Låt oss lämna den detaljen just nu och i stället göra en liten tillbakablick.

År 1979 inträffade en kärnkraftsolycka i Harrisburg i USA. Det ledde till en folkomröstning om kärnkraft i Sverige 1980. Samtliga tre alternativ var för en avveckling av kärnkraft, även linje 1 som talade om en successiv avveckling.

Som ett resultat av omröstningen kom en hel del regelverk på plats för att verka i resultatets riktning, till exempel sådant som är kopplat till uranbrytning.

Vad var det egentligen som hände när energiöverenskommelsen kom på plats? Vi hör ju ibland slängar om att den rödgröna regeringen har lagt ned kärnkraft. Det var faktiskt Vattenfall som i januari 2016 gjorde ett utspel om att de skulle stänga ned samtliga kärnkraftsreaktorer före 2020 om effektskatten inte togs bort. De hänvisade till de stora investeringar som behövde göras för att uppnå kraven om oberoende härdkylning, ett krav som kom efter olyckan i Fukushima.

Kärnkraftsägarna stod alltså inför ett beslut att antingen säkerhetsuppgradera befintliga anläggningar eller avstå och därmed lägga ned anläggningarna 2020. Men då samlade sig politikerna, tog ett krafttag och slöt en energiöverenskommelse. Sverige fick därmed en plan för en ordnad övergång där kärnkraften skulle ersättas av förnybar energi och energieffektivisering. Det skulle följas av en plan för genomförandet.

Precis som olja gör oss beroende av diktaturer som Saudiarabien och fossil gas gör oss beroende av Ryssland finns motsvarande problem med kärnkraften, eftersom Ryssland är ett av de länder i världen som producerar mest uran.

Det var nog många som blev glada i Västra Götaland, södra Storsjöområdet i Jämtland, Närke, Östergötland, Öland och Skåne efter klimatministerns besked om att vi ska öppna urangruvor i Sverige. Vi har nämligen 27 procent av Europas urantillgångar, och i dessa regioner finns ju uranrik alunskiffer.

Det låter kanske lovande, men exempelvis tycker inte LRF att det ska vara tillåtet att prospektera och bryta alunskiffer. Skiffern sammanfaller nämligen med våra bördigaste jordbruksområden, och de behövs på lång sikt för att producera mer livsmedel och energi. Behovet av livsmedel kommer att öka med 50 procent till år 2030 och 100 procent till år 2050.

Det finns alltså en hel del orsaker till att det blev en folkomröstning och till att det finns stora nyttor med ambitionen om 100 procent förnybart. Vi menar att det är rimligt och nödvändigt att arbeta mot ett mål om 100 procent förnybar energi. Det ska ske genom en ansvarsfull och planerad övergång, men då krävs det att politiken tar ansvar och går in för att diskutera en långsiktig energiöverenskommelse med en plan för genomförandet.

Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1. Jag vill som tidigare talare även önska kollegor, kansli och fru talmannen en glad sommar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Katarina Luhr, Jan Riise och Jacob Risberg (alla MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Jag noterar att jag inte riktigt fick svar på alla frågorna, men det kanske vara många.

Det är visst så att ledamotens parti drev linje 1 om successiv avveckling 1980. Å andra sidan fanns det inget alternativ som sa nej till avveckling.

Min fråga återstår. De kostnadsökningar som drabbade kärnkraftsproducenterna hade att göra med olika typer av säkerhetsmekanismer som man var tvungen att inrätta efter Fukushima. De kostnaderna ska man som producent bära själv menar vi.

Jag vill också fråga lite grann om uranbrytning. Jag frågade tidigare den sverigedemokratiske ledamoten. Var i Sverige anser ledamoten Mats Green att vi ska bryta uran? Eller ska vi vara beroende av att importera uran från till exempel Ryssland?

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Jag vill tala lite grann om kärnkraft, ett kärt ämne. Ledamotens eget parti drev en gång i tiden frågan om avveckling av kärnkraft. Nu känns det som att det var väldigt länge sedan. Ibland är det som att det råder en viss minnesförlust rörande historiken om kärnkraft.

Vi hade en folkomröstning 1980 som var ett resultat av en kärnkraftsolycka i Harrisburg i USA. Det gjorde att svenska folket lade sin röst på att avveckla kärnkraften.

Min fråga är egentligen kopplad till det replikskifte som ledamoten hade med den socialdemokratiska ledamoten. Där hävdade ledamoten att Socialdemokraterna lade ned kärnkraften. Jag har jobbat med energifrågor länge. Jag visste inte ens att Socialdemokraterna ägde kärnkraft. Det var nyheter för mig.

Dessutom talade ledamoten om att det hade blivit ökade kostnader för kärnkraften. Det stämmer. År 2011 inträffade en olycka i Fukushima som motsvarade 168 Hiroshimabomber. Efter det beslutade man att man skulle ha oberoende härdkylning. Det hade inte de svenska kärnkraftverken, så de var tvungna att uppgradera.

Jag undrar om ledamoten tycker att det var en onödig åtgärd. Samtidigt undrar jag varför ledamotens parti valde att lämna energiöverenskommelsen där man balanserade den extra kostnaden genom att ta bort effektskatten för kärnkraften. Det var kanske inte något som mitt parti i första hand hade valt.

Fru talman! Jag delar bilden av att vi måste bidra nationellt med de ämnen som behövs för att tillverka till exempel batterier, men jag frågade om just uran för att det är en väldigt speciell utvinning som i så fall skulle göras i Sverige.

Man utvinner uran ur något som kallas alunskiffer. Den utvinningsprocessen är ganska speciell. Det finns en gruva i Finland som heter Talvivaara. Där utvann man nickel på samma sätt som man skulle utvinna uran i Sverige. En av Europas största miljökatastrofer inträffade där 2012.

Tidigare pratade vi om vindkraftverk och hur de kan störa, sänka fastighetsvärden och så vidare. Om man skulle bryta uran i Sverige i till exempel västra Götaland, Närke eller något av de utpekade områdena handlar det om så kallade fällningsbassänger som kan vara så stora som 140 hektar. Det är enorma ytor. I fallet Talvivaara var det en sådan bassäng som hade börjat läcka och skapade en enorm naturkatastrof.

Jag undrar alltså om ledamoten vill se brytning av uran i alunskiffer i Sverige.

Fru talman! Jag vill fortsätta på samma spår. Naturvärden är en intressant öppning.

Ledamoten och Sverigedemokraterna pratar sig varma för kärnkraft, och jag undrar hur ledamoten ser på råvaran för kärnkraft: uran. Det importeras ju från skurkstater och diktaturer som Saudiarabien och Ryssland, som är en av världens största producenter av uran. Ska vi fortsätta med det? Om inte undrar jag var i Sverige som ledamoten har tänkt sig bryta uran.

Klimatministern välkomnade häromdagen urangruvor i Sverige, och jag undrar om också ledamoten välkomnar uranbrytning till exempel i Östergötland, på Öland, i Skåne, i västra Götaland och så vidare.

Fru talman! Skattepolitiken kan vara ett kraftfullt verktyg för att styra samhället i en mer hållbar riktning. Det visade vi prov på under vår tid i regeringen när vi bland annat sänkte skatten på reparationer och införde ett bonus malus-system som fick elbilsförsäljningen att skjuta i höjden. Vi såg även till att flyget skulle vara med och betala för sin klimatpåverkan. Skatten sänktes för boende i glesbygd som en del av den gröna skatteväxlingen. Vi beslutade om ett nytt, mer klimatsmart reseavdrag som skulle omfatta fler kollektivtrafikresenärer.

Tyvärr verkar den här regeringen ha en annan syn på läget; den verkar faktiskt ha helt motsatt syn. Man höjer skatten på reparationer. Sedan sänker man skatten på utsläpp. Det är uppochnedvända världen.

Jag tror att de allra flesta håller med mig om att det är rimligt att gynna det som är hållbart. Det var det som var tanken när vi sänkte skatten på reparationer. Vi vill bort från slit-och-släng-samhället och i stället uppmuntra att man reparerar och återanvänder det man redan har. Det bidrar till arbetstillfällen, företagande och hantverkskunnande.

Regeringen valde helt enkelt i stället att dubblera momsen för bland annat skräddare och skomakare från den 1 april i år. Det är tyvärr helt i linje med hur regeringen agerar i hållbarhetsfrågor generellt.

Klimat och reparationer hänger ihop på ett väldigt viktigt sätt. Det kanske låter som en liten sak, men textilavfall har faktiskt den fjärde största miljö- och klimatpåverkan ur ett globalt perspektiv. I medierna har vi kunnat ta del av vad som i några fall tyvärr hänt med klädåtervinning. Kunder som vill göra rätt tar med sig kläder till butiker för återvinning - tror de. I stället har vi sett att kläderna skickas till fattiga länder där de dumpas eller bränns. Snittet för slängda textilier i världen är 9 kilo per person och år. I Sverige är den siffran 14 kilo - väldigt mycket mer. Det här är inte en hållbar livsstil. Vi måste tänka om och använda planetens ändliga resurser på ett klokare sätt.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att skattepolitiken ska bidra till omställningen mot en mer cirkulär ekonomi där saker och ting används mer effektivt. Utöver att sänka skatten på reparationer, förstås, tycker vi att skattesystemet ska ställas om för att gynna cirkulära affärsmodeller där man räknar priset på produkter från ax till limpa, så att säga.

Skattepolitiken spelar också en viktig roll när det gäller fördelningspolitiken. Vi i Miljöpartiet står bakom ett progressivt skattesystem. Om skatten ska sänkas ska det främst vara för låg- och medelinkomsttagare.

Den synen verkar regeringen tyvärr inte dela med oss. I år sänktes skatten kraftigt för höginkomsttagare, och baserat på vad finansministern sagt tidigare finns det tyvärr kanske förutsättningar att göra det även framöver.

Utöver att man verkar stå fast vid att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt har regeringen också remitterat ett förslag om att särskilt sänka skatten för höginkomsttagare. Det är helt fel prioritering i ett läge där kommuner och regioner har en mycket tuff ekonomisk situation. Tyvärr är detta kanske vad man borde vänta sig av Tidögänget. Det är klassisk högerpolitik: Välfärden sätts på svältkur, medan skatterna sänks för höginkomsttagare.

Fru talman! När vi står här i kammaren och debatterar skatter vill jag också ta upp situationen för dem som är födda 1957. Den 1 januari 2023 höjdes åldersgränsen i flera delar av vårt pensionssystem. När pensionsåldern höjs inför man normalt sett övergångsregler för att det inte ska uppstå orimliga konsekvenser. Så har skett även denna gång - men med ett undantag, nämligen när det gäller det förhöjda grundavdraget för personer födda 1957. Konsekvenserna av detta är att personer födda 1957 får betala mer i skatt än andra personer som uppnått pensionsåldern. Det är inte okej. Situationen för de drabbade förvärrades dessutom av att det väldigt länge inte fanns korrekt information om vad som gällde för 57:orna.

Att de nu drabbas av en högre skatt är väldigt orättvist. Vi i Miljöpartiet vill åtgärda denna orättvisa och retroaktivt ersätta 57:orna för den högre skatt de tvingas betala till följd av att man missat att införa övergångsregler.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 4. Jag vill också tacka presidiet, ledamöterna i skatteutskottet och kansliet samt önska trevlig sommar.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Det finns ytterligare en aspekt som är viktig att lyfta fram i debatten utöver den rent ekonomiska aspekten som jag tog upp i mitt förra anförande och som flera av talarna före mig också har varit inne på, nämligen att vi nu saknar kontroll över vem som ska ta över samhällsviktiga fastigheter. Det är de som är i fokus för vår del i den här debatten.

Det har ju spekulerats om allehanda uppköp av aktörer som vi kanske inte i första hand skulle vilja se som ägare av de här samhällsviktiga byggnaderna. Flera kommuner oroar sig över vem som har kommit över den lokala skolan, kanske hur den kommer att skötas framöver och hur hyrorna kommer att utvecklas. I slutändan är det faktiskt inte de som bestämmer hur det kommer att bli med den saken nu när fastigheterna måste säljas av för att rädda bolagen.

SBB säger att de vill sälja vidare till ansvarsfulla aktörer. Det låter ju bra. Men det är faktiskt helt orimligt att vi ska förlita oss på SBB:s goda vilja för att se till att vi inte får olämpliga ägare till våra skolor, kommunhus och till och med försvarsregementen.

Jag hoppas verkligen att regeringen inser att man måste agera. Man kan inte vara passiv när det rör den här typen av allvarliga händelser. Det handlar om våra nationella intressen och våra offentliga verksamheter. De ska inte behöva ha att göra med oseriösa fastighetsägare, och det är regeringens ansvar att se till att det offentligas intressen faktiskt tas på allvar i den här situationen.

Fru talman! Jag tackar för initiativet till debatten. Den debatt vi har här i dag handlar inte bara om att ett bolag har tagit på sig väldigt stora lån och hoppats att de låga räntorna skulle vara för evigt. Den situation som SBB befinner sig i är ett symtom på ett mycket bredare problem, där man från politiskt håll haft en ideologiskt baserad övertro på privatiseringar. Dogmen har varit att det som privatiseras på något sätt automatiskt också blir mer effektivt. Vi vet nu att det inte alltid blir så.

SBB:s förra vd lovade för inte särskilt länge sedan att SBB:s aktieutdelning skulle öka de kommande 100 åren. Nu har utdelningen i stället ställts in. Det här är såklart en ovälkommen nyhet för de hundratusentals sparare som investerat i SBB, men det är inte bara många aktiesparare som SBB har visat sig vara en dålig affär för. Hela idén med att köpa upp samhällsfastigheter för att sedan hyra ut dem har visat sig vara en dålig affär för offentlig sektor.

Fru talman! Det har inte varit en bra affär för kommunerna att sälja av offentliga fastigheter och sedan hyra tillbaka dem. Kommuner har lägre lånekostnader än privata företag, och det finns inget som talar för att privata företag alltid är väldigt mycket bättre på att ta hand om en fastighet. Det är inte bara politiker och företrädare för offentlig sektor som har sagt detta. För någon vecka sedan radade flera näringslivsprofiler upp sig i affärspressen och sa att det här med att sälja av fastigheter för att sedan hyra tillbaka dem inte är någon bra idé utan leder till högre kostnader över tid.

Jag hoppas att det här är ett resonemang som fler kan lyssna till. De som har satt sin tilltro till privatiseringens magi borde nu ha vaknat ur sin dogmatiska slummer och insett att det inte alltid är så det funkar. Saker och ting blir inte automatiskt bättre av att de privatiseras. Jag hoppas att vi kan se mer nyktert på huruvida verksamheter ska privatiseras eller inte i framtiden. Historien om SBB borde onekligen mana till eftertanke.

Fru talman! Min fråga riktas till statsrådet Johan Forssell.

Vi är medlemmar i något som kallas Energy Charter Treaty, eller energistadgefördraget. Det används faktiskt av storföretag för att stämma stater som försöker uppnå klimatmål. Det är mycket olyckligt. Flera medlemsstater i EU har därför beslutat sig för att börja dra sig ur det avtalet.

Jag undrar vad statsrådet har gjort för att Sverige ska göra en koordinerad exit ur energistadgefördraget. Om han inte har gjort något undrar jag vad statsrådet avser att göra för att Sverige ska dra sig ur fördraget.

Fru talman! Det här kommer att bli lite repetition av vad ledamoten från Vänsterpartiet sa. Vi har en gemensam reservation, nummer 1, som jag yrkar bifall till. Jag skulle också vilja bemöta några av de saker som kollegan från Sverigedemokraterna lyfte.

Med anledning av den kostnadsökning som har drabbat det svenska jordbruket till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och som har inneburit ett väldigt högt kostnadsläge för många av jordbrukets viktiga insatsvaror, vilket flera talare har sagt, menar vi att det är motiverat att stötta jordbruket. Så är det helt klart. Men det är viktigt att vi kan hitta sätt att stötta jordbruket och samtidigt fortsätta omställningen till ett fossilfritt jordbruk med en ökad miljö- och klimatnytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på viss dieselanvändning inom jord-, skogs- och vattenbruk

Därför krävs det nya stödformer som inte undergräver den gröna omställningen och som bidrar till utfasning av fossila resurser. Vi menar att förslaget till förlängning kommer att försvåra Sveriges möjligheter att genomföra klimatomställningen.

Det gynnar företag med hög förbrukning av diesel och tar inte hänsyn till hur drabbade de är av den pågående prisökningen på andra insatsvaror, till exempel konstgödsel och foder.

Det finns alltså fler områden utöver bränsle där våra jordbruk behöver stöd. Det är därför vi vill ha ett jordbruksavdrag. Det är mycket riktigt som ledamoten innan mig sagt att vi hänvisar till en tidigare rapport. Vi tror väldigt mycket på den.

Vi behöver ha en hög grad av självförsörjning av livsmedel i Sverige. Det är ytterst en säkerhetsfråga. Men vi måste också ta med oss att vi inte utgår från ett nolläge.

Det finns företag och jordbruk som har vidtagit åtgärder för att minska sin förbrukning av diesel. De missgynnas nu direkt av regeringens förslag eftersom prisskillnaden ökar ytterligare mellan diesel och fossilfria alternativ.

Därför riskerar man att låsa fast jordbruk i beroendet av importerade insatsmedel, vilket gör oss sårbarare i krissituationer.

Fru talman! Först måste jag korrigera ledamoten: Miljöpartiet driver ingen politik som handlar om att ta bort det kommunala vetot. Det handlar i stället om att flytta fram den processen, vilket jag hänvisade till tidigare. Det pågår en utredning av den frågan.

Vad gör man när det inte blåser? Det är en jättebra fråga. Säg att man har tusen noder som producerar energi i ett land, och jämför sedan det med ett land som har fem noder. Skulle det hända något med 10 procent av de tusen noderna är det systemet inte lika sårbart som om det skulle hända något med en av fem.

Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Det finns risker med alla produktionsslag, och en fördel med vindkraften är att den är decentraliserad och spridd över flera områden. En annan fördel, som ledamoten också var inne på, är att det ibland blåser mer än vad man kan använda. Det är där det finurliga med lagring kommer in. Det finns till exempel vätgaslagring och batterier, som kan balansera vårt elsystem.

Redan i dag finns det batterier som erbjuder balanseringstjänster till Svenska kraftnät. Det är alltså en helt realistisk framtid att utöka den typen av balanstjänster kopplade till vindkraften. Det är till exempel inte omöjligt att göra sådana kombinationer i en vindkraftspark att man producerar vätgas på plats och har ledningar som för in den till fastlandet. Det finns långt gångna sådana planer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 31 maj.)

Fru talman! I energiöverenskommelsen är målet 100 procent förnybart, vilket ett antal partier har gått med på. Som ett resultat av det målet har man tagit fram underlag för hur målet ska nås, precis som ledamoten var inne på. Energimyndigheten har bland annat tagit fram två rapporter på området, som beskriver detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Målet är visst nåbart. Så är det absolut. Men det kräver aktiviteter och att man helt enkelt ökar produktionen av förnybar energi över hela Sverige. Vi behöver även, som en annan ledamot sa tidigare, balansmarknader som klarar av det här. Ledamoten Stegrud har helt rätt i att det måste vara 50 hertz. Svenska kraftnät har i likhet med många andra europeiska länder inrättat nya marknader, så kallade balanskraftsmarknader, för att hantera det nya kraftslag som kom in i och med förnybart.

När det gäller väderberoende kan man säga, även om det är lite långsökt, att kärnkraften också är väderberoende eftersom kraftverken ofta ligger nära vatten. Men de kalla hav som man förlitar sig på värms upp, och det finns kärnkraftsreaktorer som har fått stängas av eftersom havet blivit för varmt och man inte kan kyla ned reaktorerna i tillräcklig utsträckning. Dessutom stod några reaktorer stilla bara häromdagen. Det är plus och minus med allt, får man säga.

Fru talman! Rubriken på betänkandet anger att debatten ska handla om gasmarknadsdirektivet, men som de som lyssnat på debatten hört pratar vi även om en hel del andra saker. Det är för att det ryms så ofattbart många andra frågor här, vilket också tidigare talare nämnt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Det svenska energisystemet står inför enorma utmaningar. På lite drygt tio år, till 2035, kommer Sveriges elbehov att dubbleras. Samtidigt måste vårt befintliga bestånd ersättas då det kommer att ha blivit för gammalt. Därefter fortsätter elbehovet att öka allteftersom Sveriges industri och fordonsflotta blir eldriven i stället för fossil. Vi står inför en enormt spännande utmaning.

Samtidigt är det viktigt att understryka att det faktum att vi nu står inför denna utmaning på många sätt är något positivt. Det ger ju möjligheter. Det är resultatet av att svenska och internationella företag väljer Sverige för att etablera nya företag och industrier. Det är verksamheter som bidrar till Sveriges ekonomiska välstånd och till svenska gröna jobb. Det är verksamheter som i förlängningen skapar förutsättningar för att bo och leva i hela vårt avlånga land. Dessa verksamheter är grunden i den samhällsomställning som vi nu står inför.

Under de åtta senaste månaderna, sedan Kristerssons regering tillträdde, har det dock blivit smärtsamt tydligt att vi inte kan ta dessa verksamheter för givet. De förutsättningar som gjort att dessa verksamheter har velat etablera sig i Sverige är nämligen ingen naturlag. De är resultatet av aktiv politik.

Den billiga elen, de statliga stöden till innovationer och verksamheter i tidiga skeden och den tydlighet i klimatomställningen som funnits i Sverige är resultatet av politik. Men resultatet av den lite ensidiga, halvtrötta och yrvakna politik som regeringen nu driver har lämnat tydliga resultat. I stället för att kämpa för att få etablera sig i Sverige letar företag nu efter andra platser att etablera sig på, där politiken ger företagen rätt förutsättningar för att ställa om.

Fru talman! Miljöpartiets vision för det svenska energisystemet står på tre ben. Till att börja med måste vi satsa stort på den kraftproduktion som går fort att bygga ut i tillräckligt stor skala: vindkraften.

Det gläder mig att regeringen äntligen börjat godkänna de ansökningar om att bygga vindkraft till havs som samlat damm på regeringens bord. Om än senfärdigt är det mycket goda nyheter. Äntligen kan vi få förutsättningar för att bygga storskalig energiproduktion till havs, förutsatt att företagen anser att rätt ekonomiska förutsättningar föreligger.

Regeringen hävdar att vindkraften behövs, medan regeringens partner, som styr från baksätet, ropar helt andra instruktioner till föraren om att stoppa vindkraften och rent av ta bort den. Men vi hörde tidigare här av en ledamot att det kanske ändå inte är partiets politik. Det blir hur som helst en svår ekvation att få ihop.

Fru talman! Trots energiministerns ord, så sent som i går härifrån talarstolen, om att vindkraften behövs går det inte att se förbi alla förslag som regeringen drivit igenom som försämrar förutsättningarna för ny vindkraft, både på land och till havs.

Det handlar om försämrad styrning av centrala myndigheter, till exempel Försvarsmakten. Vi hörde från en tidigare talare att man har valt att ta bort den del av regleringsbrevet, alltså instruktionen till myndigheten, som handlar om att ta att de måste hänsyn till utbyggnaden av energisystemet i Sverige i sin verksamhet. Det var utmanande att samarbeta i vissa frågor redan när det stod där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Man har också slopat stöd till havsvinden vad gäller anslutning. Och tillståndsprocesserna är fortsatt dyra och rättsosäkra. Listan är lång över vad denna regering hunnit göra för att försämra förutsättningarna för vindkraften i Sverige.

På regeringens bord ligger just nu färdigutredda förslag om till exempel det kommunala vetot och hur man skulle kunna hantera det. Vi väntar också ivrigt på att se en hel radda förslag från Klimaträttsutredningen genomföras.

En annan indikation på behovet av vindkraft, som man säger sig värna, och att det har något slags del i vårt energisystem är ett enormt stort flaggskeppsprojekt som nio länder väljer att delta i. Men Sverige utmärker sig, som det enda landet i samarbetet runt Nordsjön, genom att inte delta i detta storskaliga projekt som helt enkelt handlar om att bygga en energiö tillsammans.

Vindkraften behövs där den är välkommen, hör vi också. Syftet med den så kallade incitamentsutredningen var att ta fram vilka incitament som behövs för att kompensera dem som störs av vindkraftsutbyggnaden. Därför är det förvånande och märkligt att regeringen väljer att, ganska sent in i uppdraget, göra en sådan tuff avgränsning av uppdraget att inga förslag som ger tillräckliga incitament kan tas fram. Det säger utredaren själv. Det är anmärkningsvärt. Det blir alltså lite svårt att få orden om att vindkraften behövs där den är välkommen att gå ihop med de faktiska åtgärder som har vidtagits.

Miljöpartiet har en annan vision. Vi vill öka takten i utbyggnaden av vindkraften och skapa förutsättningar för kommun, närboende och lokalsamhälle att tjäna pengar på etableringen av vindkraften. Vindkraften ska vara en motor i den lokala ekonomiska utvecklingen och ge välbehövliga pengar till skola, vård och omsorg.

Fru talman! Det räcker dock inte att bygga ny kraftproduktion. All energiproduktion, också vindkraften och solkraften, har miljöpåverkan. Om vi ska hålla våra samhällen inom alla våra planetära gränser måste även klimat- och energiomställningen förhålla sig till det faktum att vi bor på en planet med ändliga resurser där våra ekosystem redan i dag är under enormt stor press. Vi måste också lära oss att göra mer med mindre. Sättet vi använder energi på måste helt enkelt bli smartare, effektivare och bättre, utan att det för den skull behöver bli mer komplicerat för hushåll och företag.

För att det ska kunna bli verklighet måste vi välkomna och inte motarbeta den teknologi, de affärsmodeller och de företag som kommer att existera och verka på framtidens energimarknad. Det gäller till exempel aggregatorer, som vi debatterade för ett tag sedan.

Om politiken ska kunna hålla jämna steg med näringslivet måste vi öka takten. Annars kommer varken hushåll eller företag att kunna skörda frukterna av ett smart och modernt energisystem. Vad betyder det i praktiken? Jo, dyrare el för alla.

Fru talman! Mot bakgrund av att ha arbetat lång tid i energibranschen, liksom en tidigare ledamot också har gjort, vill jag avslutningsvis understryka en avgörande sak. Det allra viktigaste för energiaktörerna och näringslivet är att få långsiktiga spelregler. Bolagen måste ges förutsättningar att genomföra de investeringar som vi alla, hushåll och företag, är beroende av för att möta de utmaningar vi står inför kommande decennier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kompletterande bestämmelser till EU:s gaslagringsförordning

Precis som när det gäller pensionerna, försvaret och ekonomin kan energipolitiken inte byta inriktning vart fjärde år bara för att vi får en ny regering som föredrar ett kraftslag framför ett annat. Jag vill därför tydligt understryka hur skadligt det är att regeringen under det senaste dryga årets djupa energikris inte vid ett enda tillfälle tagit initiativ till blocköverskridande samtal och förhandlingar för att skapa långsiktighet i energipolitiken.

Ledamoten för energiministerns parti var tidigare uppe i talarstolen och raljerade lite grann - kom och dansa med oss. Det är inte den seriositet som behövs här. Detta är en jätteviktig fråga för oss. Det borde det vara även för regeringsföreträdarna.

När Miljöpartiet satt i regeringen tog vi tillsammans med andra initiativ till den energiöverenskommelse som slöts 2016. Det var ett brett, djupgående och ambitiöst arbete med målsättningen att skapa politik som skulle hålla över tid och som var brett förankrad i Sveriges riksdag. Det skulle vara politik som näringslivet kunde lita på.

Den överenskommelsen valde Moderaterna och Kristdemokraterna att lämna 2019. Det blev starten på det kulturkrig som har dominerat energidebatten. Det kulturkriget har inga vinnare. Man må ha vunnit regeringsmakten denna gång, men nästa gång svenskarna går till valurnorna kommer man att utvärderas för förmågan att lösa svenska folkets olika praktiska problem. I en demokrati kommer en regering som väljer att skrota bra förslag, bara för att de kommer från den andra sidan av riksdagen, alltid att förlora.

Avslutningsvis - jag står förstås bakom samtliga yrkanden från Miljöpartiet. Men jag väljer att endast lyfta fram reservation 4, som handlar om att stoppa nya fossilbaserade projekt, hantera befintliga fossilbaserade processer samt satsa på ett smartare och mer flexibelt elsystem, inklusive energilagring.

Fru talman! Tack till ledamoten för svaren!

Jag vill ta vid där ledamoten avslutade, det vill säga att vindkraften kan ha en roll. Så uppfattade jag ledamoten i det här inlägget, även om det inte riktigt har låtit så tidigare. Tvärtom har det från olika håll låtit som att man inte bara inte ska ha mer vindkraft utan även ta bort existerande.

Då är min fråga: Vilken vindkraft i Sverige avser Sverigedemokraterna att arbeta för att ta bort? Om den inte ska tas bort, hur mycket vindkraft anser Sverigedemokraterna att Sveriges energisystem tål? Det har ju tagits upp i många sammanhang.

Fru talman! Tack så mycket för anförandet, ledamoten!

Jag har två frågor med anledning av något som ledamoten sa i det tidigare replikskiftet med den socialdemokratiska ledamoten. Då nämnde ledamoten att vi i Sverige har blivit av med det fossila beroendet för tiotals år sedan. Min fråga är om ledamoten menar att målet om 100 procent fossilfritt redan är uppfyllt för svensk del.

Den andra frågan rör ägandet av energiinfrastrukturen. I samband med vindkraft tog ledamoten vid ett antal tillfällen upp att ägandet bestod av utländska intressen och att det var ganska illavarslande, som jag uppfattade det. Redan i dag ägs ju stora delar av den svenska energiinfrastrukturen på produktionssidan, till exempel kärnkraften, av utländska bolag. Avser Sverigedemokraterna att lägga fram förslag om att förändra ägandet av svensk energiinfrastruktur kopplat till utländska bolag?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svar på frågor.

Vi är helt överens om att det kommunala vetot inte ska röras. Vi delar den bilden. Det är jätteviktigt att ha den rätten kvar. Men det gjordes en utredning som visade på att det kanske kunde göras en framflyttning, så att man får svar lite tidigare och slipper komma så långt i processen vid en vindkraftsbyggnation; på så sätt kan man spara både pengar och resurser. Därför känns det så viktigt att vi har gedigna förslag som ger incitament lokalt och regionalt att välkomna vindkraften. Jag ser fram emot förslag från regeringen på det området.

Vi är absolut överens om vikten av att möta framtidens elbehov. Jag har vid flera tillfällen hört statsrådet säga att varje kilowattimme räknas, och i dag säger hon att vindkraften behövs - med brasklappen: när den är välkommen. Men jag ser fram emot förslag på området.

Jag menar att ord måste följas av handling. Jag är lite orolig för att vi sitter på händerna när våra grannar startar ett fullskaligt samarbete för att etablera gröna energiöar i vår geografiska närhet. Jag är lite orolig för vad detta sänder för signaler om Sveriges ambitionsnivå och samarbetsvilja som ett land i framkant vad gäller innovation, energiomställning och nya gröna näringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet vilka steg statsrådet ämnar ta för att Sverige ska delta i ett internationellt projekt tillsammans med andra länder. När kommer vi att se ett internationellt projekt kopplat till havsbaserad vindkraft där Sverige faktiskt deltar?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag läser in att det finns ett visst hopp om att man eventuellt kan delta i någon form men att man inte ser ett omedelbart behov att delta i just det aktuella projektet.

Låt mig gå tillbaka till en del av interpellationssvaret som handlade om acceptansen, det vill säga där vindkraften är välkommen. Jag vill gå in lite på varför det är så viktigt att tala om vindkraft. Även statsrådet var inne på det.

Frågan är viktig eftersom vårt elbehov växer exponentiellt, och gör dessutom det inom väldigt kort tidsperiod. Värt att notera är att elbehovet hittills har varit i princip konstant under ganska lång tid. Det gör att det blir en väldigt stor förändring för oss nu. Orsaken till det ökade behovet är den gröna omställningen för att nå klimatmål. Det handlar bland annat om att industrin vill ställa om till fossilfri produktion och om en elektrifiering av transportsektorn.

Vi menar att man behöver jobba i flera spår för att möta behoven. Till exempel kan man spara energi genom energieffektivisering. Där finns många terawattimmar att hämta. Vi måste använda energin smartare genom att utnyttja den potential för flex som finns. Dessutom behöver vi bygga mer elproduktion. Förutom det måste vi förstås också bygga fler ledningar, elnät, som ska distribuera produktionen till hushåll och företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det produktionsslag som på kort tid kan tillgodose produktionsbehovet är vindkraft. Det går relativt snabbt att bygga och är det i särklass billigaste produktionsslaget i vår energimix. Vi har som sagt aktörer som står på kö för att bygga förnybar energi lokalt, regionalt och längs Sveriges kuster.

Det är glädjande att höra att statsrådet välkomnar vindkraften och att beslut har fattats om att tillåta fler vindkraftsparker samt att en utredning tillsatts nu i maj för effektivisering av etablering av havsbaserad vindkraft. Jag hör också statsrådet säga att vindkraften är välkommen där den accepteras, och jag delar den åsikten. Vi är helt överens om det.

Acceptans och frågan om konkurrerande intressen från till exempel Försvarsmaktens sida är två avgörande faktorer för etablering av vindkraft. Den förra regeringen tillsatte ju Incitamentsutredningen, vars syfte var att hitta sätt att kompensera boende när man bygger vindkraft för att öka acceptansen för att man ska välkomna utvecklingen av energisystemet. I december valde statsrådet att avgränsa uppdraget. Det var en avgränsning som utredaren själv menade omintetgjorde möjligheten att få tillräckliga förutsättningar för att öka acceptansen eller välkomnandet av vindkraftsanläggningar.

Jag håller helt med om att det är jätteviktigt att de som påverkas av anläggning av vindkraftsparker får kompensation, och det gäller både markägare och de som på något sätt störs av det hela.

Med anledning av det vill jag fråga statsrådet följande: Varför begränsades Incitamentsutredningen så att den, enligt utredaren själv, inte kunde komma med förslag som hade kunnat öka de lokala incitamenten för att säga ja och välkomna vindkraften och se den som ett positivt inslag - klirr i kassan, helt enkelt? Statsrådet säger ju själv att vindkraft är bra och att den behövs där den är välkommen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Interpellationen handlade alltså om internationellt samarbete rörande byggnation av vindkraft till havs, precis som angavs nyss.

Jag vill ge en kort recap av vad som har hänt. I maj 2022 kom en så kallad Esbjergsdeklaration där fyra länder beslutade om ambitiösa satsningar på vindkraft till havs. Det var Tyskland, Danmark, Belgien och Nederländerna - ingen Bellman, fastän man är lite sugen på att lägga till det - som ingick den överenskommelsen. Bakgrunden till det samarbetet var konsekvenserna av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Syftet var att tillsammans jobba för att skapa förutsättningar för att bryta beroendet av fossila bränslen.

Dessa fyra länder beslutade att fyrdubbla den sammanlagda produktionen av havsbaserad vindkraft till 150 gigawatt till 2050. Som en jämförelse motsvarar det den årliga konsumtionen för 150 miljoner europeiska hushåll. Det är en mycket ambitiös satsning.

Knappt ett år senare, den 24 april i år, samlades nio länder för att delta i samarbetet som nu kallas North Sea Summit. Förutom de fyra länderna som var med initialt har också Frankrike, Luxemburg, Irland, Norge och Storbritannien anslutit sig. Fem länder till hade alltså räckt upp handen och velat delta i samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Målen vässades ytterligare till att man skulle etablera 150 gigawatt vindkraft redan till 2030 i stället för 2050 och minst 300 gigawatt till 2050. Målet är alltså att bygga världens största gröna energianläggning i Nordsjön.

Vad är det exakt som de nio länderna kommer att göra tillsammans? Jo, dels ska man bygga en energiö, dels ska man undersöka var man kan bygga fler energiöar i de territorier som de nio länderna har. Man ska gemensamt se över hur man kan korta tillståndsprocesser samt "poola" resurser för att söka finansiering för projekt via EU-medel.

Det är alltså nio länder som tillsammans axlar denna utmaning. Det skickar kraftfulla signaler till energiaktörer, näringsliv och hushåll om en politisk enighet, vilket är helt avgörande för investeringar i grön industri och på energiområdet.

Herr talman! Jag är glad över att statsrådet nämner samarbetet i North Seas Energy Cooperation, som är ett samarbete mellan de länder som statsrådet tog upp förut. De jobbar som sagt för att utveckla den havsbaserade vindkraften i Nordsjön. Värt att notera i sammanhanget är att samtliga länder som deltar i North Seas Energy Cooperation också deltar i North Sea Summit, utom ett. Det är bara Sverige som saknas.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet: Varför gör Sverige en annorlunda bedömning än de andra länderna i samarbetsgruppen, varav två är våra nordiska grannar Norge och Danmark? Båda dessa deltar i såväl Nordic Sea Summit som North Seas Energy Cooperation. Det är svårt att se en annan förklaring än att Sverige helt enkelt har en lägre ambitionsnivå än våra grannländer.

Herr talman! Ja, vi pratar skatteförfarande i dag. Som tidigare talare sagt handlar det om ett antal förslag som kommit från den allmänna motionstiden.

Det finns många viktiga delar i området som berör skatteförfarande, men jag vill fokusera på något som kallas land-för-land-rapportering.

För att motverka skatteflykt och öka transparensen presenterade EUkommissionen år 2016 ett förslag om så kallad land-för-land-rapportering. Det börjar få gehör i EU. Förslaget innebär att multinationella företag offentligt måste redovisa i vilka länder de bedriver ekonomisk verksamhet, vilka vinster de gör och hur mycket skatt de betalar i respektive land där de är verksamma.

Trots att förslaget skulle ge både EU och medlemsländerna kraftfulla verktyg för att bekämpa skatteflykt har det i flera år blockerats av flera medlemsländer, inklusive Sverige. Rösterna mot förslaget menar att det skulle begränsa medlemsstaternas rätt att själva bestämma över sina skatter.

Enligt EU-parlamentets rättsliga analys handlar förslaget om land-för-land-rapportering dock inte om att på EU-nivå bestämma skattesatser utan om att företag så transparent som möjligt ska redovisa skatter i hela produktionskedjan.

Skatteplanering leder också indirekt till miljöförstöring. Uppemot 70 procent av utländskt kapital som är kopplat till regnskogsskövling i Amazonas och illegal fiskeverksamhet runt om i världen kommer från företag baserade i skatteparadis. För att komma till rätta med miljöförstöring krävs förstås även andra skarpa åtgärder, men att motverka skatteflykt och kasta ljus över kapitalflöden är faktiskt en viktig del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande

Herr talman! Avslöjandena kring Panama Papers, Lux Leaks och Swiss Leaks visar att Sverige är långt ifrån befriat från skatteflykt. Tvärtom är problemen i Sverige omfattande med bolag och höginkomsttagare som på laglig väg trollar bort sin skatt med hjälp av revisionsbyråer och banker. Det gör att välfärden ständigt går miste om viktiga resurser samtidigt som kommuner och regioner kämpar hårt för att kunna ge sina medborgare god samhällsservice.

Utvecklingsländer förlorar årligen cirka 1 700 miljarder kronor till följd av skatteflykt. Det är faktiskt mer än hela världens sammanlagda bistånd. I Sverige ligger denna siffra på 23 miljarder, och motsvarande siffra inom EU uppskattas till 650 miljarder. Det är närmast ogripbara belopp.

Det är viktigare än någonsin att få bukt med skatteplaneringen när världen är i skriande behov av investeringar i såväl sjukvård som klimatanpassningsåtgärder och åtgärder för ekonomisk återhämtning.

Herr talman! Skatteflykten är möjlig framför allt genom två saker.

För det första konkurrerar regeringar med varandra med låga skatter för att locka storföretag att etablera sig i landet. I dag saknas en miniminivå för hur mycket företag ska betala i skatt, och vissa länders affärsidé är att underlätta skatteflykt.

För det andra underlättas förflyttningen av vinster mellan länder av brist på insyn. I dag finns det inga krav på att företag öppet ska redovisa i vilka länder de gör sina vinster och hur mycket de betalar i skatt.

Skatteflykten kan motarbetas med transparens. Därför har både civilsamhället och medborgare drivit på för en offentlig land-för-land-rapportering. Det skulle göra det obligatoriskt för storföretag att öppet redovisa vilka vinster de gör och hur mycket skatt de betalar.

Sverige måste därför se till att en gång för alla förverkliga förslaget om offentlig land-för-land-rapportering och ställa tydliga krav på de stora multinationella företagen. Företag ska inte heller kunna undgå rapportering genom att godtyckligt hänvisa till företagshemligheter. Sverige ska helt enkelt inte låta multinationella företag slippa undan sitt ansvar. Alla måste bidra med sin beskärda del till samhällsbygget.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)

Fru talman! Vi har även fortsatt ett stabilt system. Ibland hör jag företrädare som säger att systemet på något sätt har havererat. Det stämmer inte alls. Vi har helt utmärkta systemtjänster som fungerar även med förnybar, intermittent energi och också kärnkraft, vattenkraft och så vidare.

För att ersätta den produktion som ett konkurrensutsatt bolag valde att lägga ned fanns det otroliga möjligheter särskilt i södra Sverige i prisområde 4 och 3 för ny produktion av vindkraft. Där har man genomgående i kommunerna sagt nej till det. Man har utnyttjat sitt kommunala veto, för man har inte haft tillräckliga incitament.

Därför är det extra allvarligt att regeringen väljer att begränsa den typen av uppdrag som handlar om att öka incitamenten för kommuner och regioner. Då blir det inte trovärdigt.

Kärnkraften löser inte allt. Det är en viktig del i vårt energisystem, absolut. Men man måste också se hela pusslet för att kunna lösa utmaningarna.