Gudrun Brunegård

Herr talman! I denna debatt kommer jag att utgå från den verklighet som visar varför frågor om tryck- och yttrandefrihet och massmedier är så viktiga.

Mer än vart fjärde barn uppger att de utsatts för mobbning på nätet. Den psykiska ohälsan ökar bland unga, särskilt hos flickor, och kopplas ofta till sociala medier. Sveriges regering beslutade i oktober 2025 att ge en utredare i uppdrag att analysera förutsättningar för att införa en åldersgräns för barns användning av sociala medier i syfte att stärka skyddet för barns hälsa och trygghet i digitala miljöer.

I denna fråga är Danmark ett föregångsland. Där beslutade man redan i november att införa en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Det uttalade syftet är att skydda barn från algoritmer och beroendeframkallande funktioner och minska negativ psykisk påverkan.

I Australien beslutades i december 2025 om ett förbud för barn under 16 år att använda sociala medier. Syftet är även där att skydda unga från skadligt innehåll. Plattformar som Tiktok, Instagram, Youtube, Snapchat, X, Reddit och Facebook måste nu aktivt hindra minderåriga från att skapa konton, annars riskerar de böter.

Det finns de som ifrågasätter om sådana begränsningar är förenliga med yttrande- och tryckfriheten, men det behöver ställas i relation till att det gäller barn, som är mycket mer påverkbara än vuxna. Det är därför mycket välkommet att regeringen nu har tillsatt en utredning om hur en åldersgräns för sociala medier kan införas även i Sverige, för barnens och de ungas skull.

Herr talman! Denna debatt gäller ett motionsbetänkande. Kristdemokraterna står bakom regeringens politik. Flera av motionerna lyfter viktiga aspekter, men det kan behöva göras känsliga avvägningar mellan de olika förslagen och de grundlagsskyddade tryck- och yttrandefrihetsfrågorna i relation till EU-rätten.

Exempelvis har EU-kommissionen tagit fram riktlinjer för att stödja plattformar som är tillgängliga för minderåriga när det gäller att uppfylla kraven i DSA, Digital Services Act. Det finns nu en app för åldersverifiering, anpassad för varje medlemslands nationella förutsättningar. På så sätt blir det möjligt att bevisa sin ålder genom ett elektroniskt intyg när personen vill använda onlinetjänster där det finns åldersbegränsningar.

EU har också tagit fram en uppförandekod mot desinformation som har undertecknats av ett antal onlineplattformar. Dessa plattformar är skyldiga att varje år rapportera om sina åtgärder i arbetet med att bekämpa desinformation. Kommissionen har inlett flera formella förfaranden gentemot onlineplattformar för misstänkta brott mot DSA, exempelvis kopplade till skydd av minderåriga. Så sent som i oktober 2025 gjorde kommissionen ett preliminärt konstaterande att Tiktok och Meta åsidosatt olika skyldigheter enligt DSA, som att göra det enkelt för användarna att anmäla olagligt innehåll.

Mycket återstår att göra för att skydda yttrandefriheten men också för att motverka desinformation och inte minst kränkningar på nätet.

Herr talman! Hur långt ska grundlagsskyddet i offentlighetsprincipen sträcka sig? Är det rimligt att kriminella ska kunna ringa in lämpliga offer genom uppgifter som ligger lätt tillgängliga via söktjänster på nätet, som bilregistret eller adressregister kopplade till personnummer, telefonnummer, ålder och civilstånd? Nej, det är inte rimligt. Därför har regeringen låtit utreda grundlagsskyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter.

Utredningen föreslår att det befintliga undantaget i mediegrundlagarna för söktjänster som offentliggör känsliga personuppgifter utvidgas till att omfatta samtliga personuppgifter. Betänkandet har remissbehandlats. Då rättsläget är oklart vill regeringen nu utreda möjligheten att reglera via vanlig lag utan att ändra grundlagarna.

I andra änden av detta spektrum ligger bakgrundskontroller av anställda. Det är ju redan obligatoriskt med bakgrundskontroll av personer som ska arbeta med barn och unga, men förpliktelsen gäller inte sådana som ska jobba inom andra utsatta områden, såsom äldreomsorgen. Det finns inte heller någon regel om uppföljning av eventuella domar som fälls under en pågående anställning.

Den senaste tiden har det kommit förfärliga berättelser om hur äldre kvinnor blivit sexuellt ofredade eller rent av våldtagna av omsorgspersonal. Ingen av oss vill att våra barn eller vår gamla mor ska skötas av personer som tidigare har dömts för sexuella övergrepp. Det är därför bra att regeringen har tillsatt en utredning för att undersöka möjligheten att göra bakgrundskontroller i både offentlig och privat verksamhet inför och under anställning.

Herr talman! Våra grundlagar har med rätta väldigt stor tyngd. Det finns goda skäl till att vi i riksdagen har fattat ett vilande beslut om att göra det svårare att förändra eller upphäva grundlagar. Men det är också viktigt att vara öppen för att förändringar kan vara nödvändiga när tiden och samhällsutvecklingen förändrar landskapet.

Det fanns sannolikt inte i lagstiftarnas föreställningsvärld att offentlighetsprincipen skulle kunna användas för att kartlägga privatpersoners ekonomi och ringa in potentiella brottsoffer på det sätt som vi har sett på senare år. Lika lite kunde man ana att barn via ständigt närvarande mobiltelefoner skulle utsättas för systematisk mobbning, kränkningar och utpressning till sexuellt utnyttjande i skolan eller i hemmets trygga vrå genom olika nätchattar som inte lämnar barnet i fred ens efter föräldrarnas godnattkram.

Dessa exempel visar varför det är så viktigt att hela tiden ha en levande diskussion om var gränserna ska dras och när det är dags att göra justeringar i lagstiftningen. Det är viktigt för våra barns och våra äldres skull och för alla som riskerar att utsättas för nätbedrägerier och utnyttjande under yttrandefrihetens, tryckfrihetens eller offentlighetsprincipens täckmantel.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Det är alltid en utmaning att komma mot slutet av talarlistan då det mesta av ämnet för dagen redan är uttömt och belyst ur olika perspektiv. Eftersom konstitutionsutskottets granskningsbetänkanden trots allt hör till utskottets huvudnummer under året ska jag ändå ta upp några aspekter från höstgranskningen.

Höstgranskningen gäller vissa allmänna, administrativa delar av arbetet i Regeringskansliet. Vissa teman återkommer ofta, andra mer sällan, men en av poängerna är att kunna se tendenser, trender och utveckling över tid. Inte sällan kan vi då konstatera att det som vid ett första påseende avviker från de senaste åren inte är särskilt anmärkningsvärt sett över ett längre tidsspann och över olika regeringsinnehav.

En av höstens granskningar gällde något så basalt som departementens underprotokoll och underskrifter av beslut. Utskottet slår fast att statsråd som undertecknar ett beslut ska ha deltagit vid det aktuella regeringssammanträdet. Utskottet påminner också om vikten av att författningar kungörs i god tid innan de träder i kraft. Det är nödvändigt för att de som berörs av lagändringen ska hinna anpassa sin verksamhet i god tid innan en ny författning träder i kraft.

Utskottet har också granskat regeringens remisser till Lagrådet, som flera talare varit inne på. Det gäller perioden 2019–2025, med olika regeringsinnehav. Merparten av de synpunkter Lagrådet lämnat har varit juridisk-tekniska och visat hur olika lagförslag förhåller sig till varandra och vilka problem som kan uppstå när lagarna ska tillämpas. I några fall har det gällt huruvida lagförslaget är förenligt med grundlagarna, kraven på rättssäkerhet eller remissförfarandet.

Remissbehandlingen är viktig för att upprätthålla god kvalitet i lagstiftningen. Remisstiden behöver vara tillräckligt lång för att remissinstanserna ska hinna sätta sig in i lagförslaget.

Utskottet understryker att det är angeläget att Lagrådets roll inte urholkas. För det mesta har regeringen följt Lagrådets förslag. I de relativt få fall av propositioner som regeringen har lämnat till riksdagen där Lagrådet har avstyrkt eller allvarligt ifrågasatt lagförslag, och i de fall då regeringen inte har följt Lagrådets förslag, har regeringen argumenterat för sitt ställningstagande. Utskottet påminner om vikten av att det framgår tydligt av den sammanfattande beskrivningen av en proposition i vilken utsträckning regeringen har följt Lagrådets synpunkter och förslag.

Herr talman! Omfattningen av frågor inom utrikes- och säkerhetspolitiken och den nationella säkerheten som statsministern har att hantera har ökat mycket under de senaste åren. Utskottet konstaterar att Regeringskansliet behöver förändras utifrån de behov som finns för att kunna fullgöra sina uppgifter. Det är samtidigt viktigt med rollfördelningen mellan Statsrådsberedningen och departementen samt gentemot de myndigheter som ligger under regeringen. Alla berörda ska vara väl informerade i regeringens kollektiva beslutsfattande. Gemensamberedningen och samordningen är därför viktiga delar i de interna processerna.

Utskottet har också granskat information till och överläggning med Utrikesnämnden under åren 2015–2024. Utskottet påminner om att Utrikesnämnden regleras i konstitutionen för att ge riksdagen en vidsträckt insyn och starkt inflytande i utrikespolitiken. Utskottet noterar att omvärldsläget i högsta grad påverkar vad som behandlas i Utrikesnämnden. Regeringen har sett ett större behov av att överlägga med nämnden när fler svåra internationella situationer behöver hanteras. Sedan 2022 har nämnden ofta kallats in med kort varsel med anledning av specifika händelser. En personlig reflektion är att det ser ut att fortsätta så ett tag framöver.

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för den varma tillönskan för framtiden. Jag vill naturligtvis önska både honom och mina andra kollegor här detsamma, oavsett om vi jobbar i riksdagen eller någon annanstans. Även om vi går in i frågor med lite olika perspektiv gör nog de allra flesta det av en sann och uppriktig vilja att göra gott.

Som ledamoten var inne på får vi se hur OECD bedömer detta. De förhandskontakter som regeringen och UD har haft innan de gjort olika förändringar har ändå gett goda förhoppningar om att merparten kommer att kunna rymmas inom regelverket för vad bistånd ska göra.

Tack, Jacob Risberg, för gott samarbete och goda samtal!

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg så mycket för ett väldigt trevligt inlägg och för de värmande orden. Precis som ledamoten Risberg har jag de facto ett äkta engagemang som bottnar i egna erfarenheter.

Jag vill gärna kommentera det ledamoten sa om enprocentsmålet. Detta var ett av skälen till att biståndsförhandlingarna bröts loss från de övriga Tidöförhandlingarna. Vi stod så långt ifrån varandra, och det var först efter att vi hade säkrat andra delar som vi kunde gå vidare tillsammans i Tidösamarbetet på ett bra och positivt sätt för Sverige och för världen. Vi lyckades frysa nivåerna så att det hela slutade på nästan exakt samma nivå som i Socialdemokraternas budget för det då innevarande året efter att de hade dragit tillbaka pengar för asylmottagning i Sverige. Det blev de facto inte någon förändring. Vi frös biståndet på den nivån.

Dessutom har vi fått med klausulen att max 8 procent får dras från avräkningar för mottagande i Sverige, vilket ger en långsiktig planeringsmöjlighet. Man har sina miljarder, och man vet år för år att de kommer att vara där. Det blir inte några plötsliga ryck.

Det som inte uppgår till den av Migrationsverkets beräknade prognosen betalas tillbaka till biståndsbudgeten, vilket aldrig har skett tidigare. Dessutom kommer juridiska personer från årsskiftet att kunna göra omfattande avdrag för gåvor till civilsamhället.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för dessa perspektiv.

Det är som sagt inte utan smärta och allvarliga betänkligheter som man har gjort de här avvägningarna. Vi har dock ingen annan väg när det gäller att prioritera Ukraina. Vi behöver se om vårt hus, men vi har samtidigt försäkrat oss om att de olika strategierna kommer att kunna finnas kvar i dessa länder.

Jag konstaterar att ledamoten Thorell inte har någon tydlig väg framåt, utan det rör sig om fromma förhoppningar om att kunna förhandla ihop sig med andra partier efter valet.

När det gäller Kristdemokraterna och enprocentsmålet blev det tydligt i samband med partiets riksting för ganska precis en månad sedan. Det fanns motioner om att avveckla målet, men en överväldigande majoritet stod upp för partistyrelsens svar att behålla det. Detta kommer att vara vår utgångspunkt även i kommande förhandlingar.

Det är viktigt att Sverige, som en rik ekonomi, finns med och bär en del av ansvaret på samma vis som tidigare. Vi behöver fortsätta att vara en stark företrädare när det gäller mänskliga rättigheter och flickors och kvinnors rättigheter. Det är detta vi möter i exempelvis FN-huset. Sverige fortsätter, tillsammans med likasinnade länder, att vara en stark röst, även om plakatordet ”feministisk” inte används för att beskriva Sveriges utrikespolitik.

Fru talman! Tack för viktiga och svåra frågor, Olle Thorell!

Som jag sa är det inte smärtfritt att lämna länder där man har haft ett långvarigt engagemang, men just därför är det så viktigt att fortsätta att med hjälp av olika strategier verka i de länderna. Bara för att man avvecklar det bilaterala avtalet med ett land upphör inte möjligheten för civilsamhällesorganisationer och multilaterala organisationer att arbeta inom de tematiska områdena och de olika strategier som regeringen har. Det är jätteviktigt att komma ihåg det. Vi överger inte länderna på det viset.

Jag skulle vilja ställa en motfråga. Såvitt jag kan utläsa ställer sig Socialdemokraterna bakom regeringens satsning på 10 miljarder kronor till stödet till Ukraina; jag har åtminstone inte sett något motyrkande. Men partierna finansierar det på olika sätt, med omprojekteringar och lån. Vem ska betala det och när, Olle Thorell? Hur går det ihop att S vill behålla stödet till övriga länder men inte motsätter sig ett ökat Ukrainastöd när ni bara lägger 1 miljard mer än regeringen i budgeten för nästa år? Samtidigt vill ni återgå till enprocentsmålet.

Trots att ni är ett oppositionsparti och inte behöver ta hänsyn till några andra partier lägger ni alltså bara 1 miljard utöver regeringens budget, och likväl vill ni hålla fast vid de 10 miljarderna i Ukrainastöd. Hur går det ihop?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för de fortsatta frågorna.

Som jag sa överger Sverige inte de här länderna även om vi avvecklar de bilaterala avtalen. När det gäller avvecklingen av en del ambassader kommer arbetet att skötas från andra, närliggande ambassader – exempelvis den i Dakar, när det gäller Liberia.

Ledamoten har ingen mer replik, men jag skulle verkligen vilja fråga en sak. Vänsterpartiet vill stegvis återgå till enprocentsmålet, och man lägger 4 miljarder mer än regeringen på det här utgiftsområdet. Jag skulle i ett annat sammanhang gärna vilja höra ledamoten förklara hur man har tänkt genomföra detta. Med stöd av vilka partier ska det genomföras, och när ska man ha nått dit? Man vill också stödja Ukraina, men hur finansierar man det? Gör man inte det genom någon omfördelning inom biståndet?

Det finns alltså många frågor som är obesvarade, men dem får vi ta på annan plats.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för denna möjlighet att gräva lite djupare i vad de här förändringarna innebär.

Det går självklart inte obemärkt förbi när vi gör dessa förändringar och avslutar de bilaterala samarbetsavtalen med fem länder. Men låt mig också förtydliga att detta inte innebär att även civilsamhällesorganisationerna måste lämna länderna. Vi överger inte länderna.

Precis som jag sa i mitt anförande är fortfarande strategierna för global hälsa, för civilsamhället och för demokrati och mänskliga rättigheter orörda. Dessa organisationer kan fortsätta att verka i de här länderna. Det är oerhört viktigt att detta inte missas.

När det gäller Liberia vill jag passa på att säga att särskilt Liberia, vilket framgick av ett tidigare replikskifte, är på rätt väg. Sverige kommer att fortsätta stödja Liberia, exempelvis nu inom ramen för det kommande deltagarskapet i FN:s säkerhetsråd. Sverige överger alltså inte de här länderna, men vi avvecklar den bilaterala biståndsstrategin med dem.

Stödet till mänskliga rättigheter och stödet till flickors och kvinnors rättigheter, som förmedlas genom andra strategier, kommer dock att kunna finnas kvar genom olika organisationer – både de multilaterala organisationerna och civilsamhällets organisationer.

Fru talman! Jag tänkte börja med att ta er med till Bangladesh, det land som är mest utsatt för klimatförändringar.

Cyklonerna har blivit kraftigare. De kommer tätare och översvämmar allt större delar av landet. Havsvatten är som bekant salt, och när vattenmassorna drar sig tillbaka har saltet förgiftat jordarna. Den bördiga marken, som ska försörja ett av världens mest tätbefolkade länder, ger normalt två till tre skördar per år. Men få grödor klarar av att växa på de numera salthaltiga jordarna.

Saltet tränger också ned i grundvattnet och gör det otjänligt, för i berggrunden utlöser saltet höga halter av tungmetaller som järn och arsenik. Många familjefäder lämnar sina familjer i deltaområdet för att försöka hitta en försörjning i de redan överbefolkade städerna eller utomlands, som runt 10 miljoner andra bangladeshier, medan kvinnor och barn blir kvar för att klara sig så gott det går. När de vadar omkring i fisk- och räkodlingarna och deras meterdjupa vatten tränger det förorenade vattnet in i kroppen, och cancerfallen ökar, även bland unga flickor.

Sverige har genom cyklonvarningssystem redan räddat tusentals liv. Sverige bistår genom Water Aid, och säkert också andra organisationer, med vattenreningssystem, som är anpassade efter olika miljöer och lokala förutsättningar, som ger människor rent vatten att dricka.

Water Aid jobbar även i skolorna med att öka kunskapen om kroppens funktioner. Det handlar till exempel om hur menscykeln fungerar och om vikten av menshygien. På så sätt har man fått bukt med skadliga traditioner. En app hjälper flickorna att hålla koll på när mensen är på gång så att de slipper bli överrumplade under skoldagen och kan stanna kvar i skolan även när de har mens.

Fru talman! Vi lever nu i en tid som kommer att definiera tillvaron i många år framöver. Det har blivit brutalt uppenbart att Sverige är en del av en värld som påverkas av andra länders beslut. Men lika tydligt är det att vi också kan vara med och påverka, trots att Sverige är ett ganska litet land.

Vi tvingas förhålla oss till omvärlden och göra omprioriteringar, inte minst till följd av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina. Detta krig, och de uttalanden som den ryska statsledningen har gjort om att återupprätta det gamla imperiets gränser, utgör ett existentiellt hot både mot våra närmaste grannländer och mot oss själva som nation. Vi kan inte stillatigande se på när våra ukrainska bröder och systrar kämpar för hela Europas frihet, demokrati och självbestämmande. Det är vår skyldighet att bistå dem. När deras egen budget går till att hålla stånd längs frontlinjen i öster kan vi bistå med medel för utbildning, hälso- och sjukvård och rehabilitering och energisystem när Ryssland bombar dem sönder och samman.

Samtidigt konstaterar vi att länder med avsevärt större ekonomier än Sverige fattar beslut som ger svåra konsekvenser runt om i världen. Det går inte spårlöst förbi när USA, som tidigare stått för runt 47 procent av allt bistånd i världen, bland annat som huvudfinansiär av hivmedicinering och olika vaccinationsprogram, över en natt drar undan merparten av sitt bistånd. Jag var själv på FN-högkvarteret i Nairobi precis när detta tillkännagavs. Det gav chockvågor.

Också andra stora ekonomier drar ned på biståndet. Tyskland skär ned biståndsbudgeten med 40 procent. Frankrike minskar biståndsramen med 37 procent. Nederländerna minskar sitt bistånd med 30 procent och Belgien sitt med 25 procent. Storbritannien minskar sitt biståndsmål från 0,7 procent av bni till 0,3 procent.

Den stora ökning av stödet till Ukraina som Sverige nu gör, från 5,4 miljarder i år till 10 miljarder under 2026–2027, kräver omfattande omfördelningar inom biståndsramen. Häromveckan meddelade därför regeringen att Sverige avvecklar de bilaterala utvecklingsavtalen med Moçambique, Zimbabwe, Tanzania, Liberia och Bolivia. Med 53 miljarder kronor om året är Sverige dock fortsatt ett av världens fyra eller fem främsta givarländer och fortsätter att hjälpa människor som lever i fattigdom och förtryck världen över.

Som framgick av en debattartikel i Svenska Dagbladet samma dag är det humanitära biståndet och stödet till kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inte minst i Afrika, fortsatt prioriterat. Den globala biståndsstrategin för hälsa liksom strategin för demokrati och mänskliga rättigheter förblir orörda, liksom stödet genom civilsamhället. Organisationer ska självklart kunna fortsätta att verka inom olika strategier även i de länder där Sverige nu avslutar de bilaterala avtalen.

Fru talman! Regeringen inledde en reformering av biståndet för två år sedan. Reformagendans prioriteringar kommer att vara vägledande i de nödvändiga omfördelningar som nu behöver ske. Mitt exempel från Bangladesh illustrerar varför inte en viss del kan slopas: Tillvaron är komplex. Allt hänger ihop. De tematiska prioriteringarna behöver följas även framgent.

Jag ska nu repetera de tematiska prioriteringarna, de svenska intressen som ska vara vägledande även i vårt arbete via EU:s biståndsprogram.

Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning – både grundläggande utbildning, inte minst för flickor, och yrkesutbildning.

Förbättrad hälsa för de mest utsatta, med stöd till sexuell och reproduktiv hälsa, förbättrad tillgång till vatten, sanitet och hygien, ansvarsfull användning av antibiotika, vaccinationer och andra sätt att förebygga hälsohot.

Främjande av frihet och bekämpande av förtryck. Demokrati är avgörande för fred, frihet och säkerhet.

Utökat och effektiviserat klimatbistånd som bidrar till minskade utsläpp, fossilfri energiomställning och klimatanpassning.

Stärkande av kvinnors och flickors frihet och egenmakt, där kvinnans arbetsinsatser värderas och avlönas och där hon har rätt att själv äga och ärva, rätt till inflytande och delaktighet samt rätt till sin egen kropp – till exempel att stärka flickor att våga vägra utsättas för könsstympning, ett projekt som några av oss studerat hos PMU i Kenya, eller att inte bli bortgifta mot sin vilja.

Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken. Det säger sig egentligen självt: I ett samhälle där man har möjlighet att utbilda sig och försörja sig, där man har tillgång till hälso- och sjukvård, där man får uttrycka sin åsikt eller utöva sin tro eller övertygelse utan att bli förföljd eller förtryckt och där man inte behöver fly undan torkkatastrofer eller översvämningar finns förutsättningar att leva och utvecklas som människa. Där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer råder och där man kan ta del av fria och oberoende medier råder också stabilitet, vilket minskar konflikter inom landet och gentemot omgivningen. Stöd till utvecklingen av sådana samhällen minskar grundorsakerna till irreguljär migration och ökar samtidigt drivkraften för flyktingar att återvända till hemlandet. Migrationsstrategin ska också stödja värdsamhällen och stärka migranters och flyktingars åtnjutande av rättigheter i partnerländerna. Exempelvis har flyktingbarn samma rätt att gå i skola som värdlandets egna barn.

Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd. Detta är ett eget mål i sig. Det är behovsbaserat och utgår från de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt internationell rätt.

Fru talman! Behoven är gigantiska och resurserna begränsade. Därför behöver effektiviteten och träffsäkerheten öka ytterligare, samtidigt som givarbasen ökar.

I sammanhanget vill jag passa på att nämna att det från årsskiftet införs ett skatteavdrag för juridiska personer på upp till 164 800 kronor per år vid gåvor upp till 800 000 kronor per år till ideella organisationer. Jag tror att många företag, föreningar och organisationer kan vara intresserade av att på så sätt öka medlen till bistånd via civilsamhällesorganisationerna.

Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Jag tackar också för ordet och önskar såväl presidiet som kammarkansliet och mina kamrater i riksdagen en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det handlar om något av det mest grundläggande vi gör: hur Sverige tar ansvar i världen, hur vi bygger vår egen säkerhet tillsammans med andra och hur vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätten när dessa utmanas.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten klar. Sverige är ett litet land, men vi har ett stort ansvar. I en tid präglad av rysk aggression, krig i vårt närområde, ökade geopolitiska spänningar och informationspåverkan har vi inte råd med vare sig naivitet eller symbolpolitik. Vi behöver en genomtänkt, finansierad och långsiktigt hållbar politik för internationell samverkan. Utrikesutskottets förslag till riksdagsbeslut uppfyller detta, och Kristdemokraterna står bakom det.

Ramen för utgiftsområdet uppgår till drygt 2,5 miljarder kronor. Det är inga jättesummor i statsbudgetsammanhang, men de är strategiskt viktiga. Cirka två tredjedelar av medlen går till avgifter till internationella organisationer. Denna kostnadspost är en investering i vår egen säkerhet och vårt inflytande. Utan medlemskap i FN, EU, Nato, OSSE, Europarådet, OECD och det nordiska samarbetet har vi betydligt svårare att påverka och försvara de värden som är viktiga för oss: demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatlighet och respekt för internationell rätt.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europas säkerhetsordning. Riksdagen har tidigare tillkännagivit att Sverige behöver ett nytt förhållningssätt till Ryssland. Regeringen har nu slagit fast en motverkanspolitik. Det är en långsiktig, samlad linje för att förhindra rysk maktexpansion, motverka ryskt inflytande och begränsa regimens möjlighet att göra skada. Det är en nödvändig inriktning.

Denna budget är en del av att göra den politiken operativ, genom vårt medlemskap i internationella organisationer och genom strategiska insatser, sanktioner och satsningar på kunskap, exportkontroll och investeringsgranskning.

Samtidigt slår regeringen fast att stödet till Ukraina är den främsta utrikespolitiska uppgiften. Här, i utgiftsområde 5, skapar vi förutsättningar för diplomati, sanktioner, fredsfrämjande arbete och den typ av internationellt samarbete som gör det möjligt att hålla Ryssland ansvarigt och att stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt och rättsligt. Kristdemokraterna välkomnar denna prioritering. Vi ska stå vid Ukrainas sida tills landet har vunnit fred och frihet.

Fru talman! En viktig del av betänkandet gäller regeringens resultatredovisning. Utrikesutskottet har under flera år efterfrågat bättre koppling mellan mål, insatser, resultat och anslag. Målet för utgiftsområde 5 – att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder – är brett och svårt att mäta. Därför är det positivt att regeringen nu tagit tydliga steg framåt.

Att samla politiken under fem inriktningar kopplade till respektive anslag – från inflytande i internationella organisationer till Sverigefrämjande och strategiska insatser – ger en mer logisk och transparent struktur. Att man dessutom tydligt redovisar och motiverar användningen av Nation Brands Index som indikator för Sverigebilden och nu följer riksdagens riktlinjer med tioåriga tidsserier är ett steg i rätt riktning.

Kristdemokraterna delar utskottets bedömning att utmaningarna kvarstår men att resultatredovisningen är tydligare än tidigare. Vi förväntar oss att det fortsatta utvecklingsarbetet med fler relevanta indikatorer fortsätter. Med knappa resurser är det extra viktigt att varje skattekrona inom utrikes- och säkerhetspolitiken gör maximal nytta.

Fru talman! Låt mig säga något även om de centrala anslagen. Avgifterna till internationella organisationer ökas med drygt 240 miljoner kronor, främst till följd av höjda avgifter till FN och Nato samt ökade rättskostnader i internationella rättsprocesser där Sverige är part. I en alltmer osäker omvärld är detta inte någon lyx. Det är grundläggande säkerhetspolitik. Självklart ska Sverige betala sina avgifter och vara en aktiv, konstruktiv medlemsstat.

Det är också viktigt att ändamålsbeskrivningen för anslaget nu korrigeras, så att den överensstämmer med 2025 års formulering. Det ger den flexibilitet som behövs för att kunna hantera konsulära kriser, stöd till svenskar i nöd, arbetet med bortförda barn och vår medverkan i internationella domstolsprocesser. Det handlar om konkret ansvarstagande för svenska medborgare och för rättsstatens principer.

När det gäller freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet föreslås inga andra förändringar än pris- och löneomräkning. Här vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet höja anslaget, medan Centerpartiet i stället vill sänka det. Det är ett intressant faktum som vi ser på många ställen i budgetförslagen och visar på svårigheterna med ett realistiskt rödgrönt regeringsalternativ.

Inspektionen för strategiska produkter förstärks för granskning av utländska direktinvesteringar och exportkontroll av krigsmateriel. Det är helt rätt prioriterat. I dag är strategiska investeringar, teknologier och känslig infrastruktur en del av den säkerhetspolitiska spelplanen. Fientliga regimer använder ekonomiska verktyg för att påverka och undergräva andra länders säkerhet. Då måste Sverige ha en stark och väl fungerande kontrollmyndighet.

Fru talman! Svenska institutet spelar en nyckelroll för Sverigebilden, kulturutbyte, demokratiarbete och talangattraktion. Regeringen föreslår att anslaget till Svenska institutet utökas just för talangattraktion, samtidigt som medel flyttas från ett exportfrämjande anslag till ett annat utgiftsområde. Det är klok politik. Sverige behöver locka kompetens som stärker både vårt näringsliv och vår forskning, inte minst inom grön omställning och digitalisering.

Anslagsposten Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser är bred men central. Här ryms bland annat insatser för mänskliga rättigheter, demokrati, miljö i Östersjöregionen, arbete gentemot Ryssland och Belarus, informations- och Sverigefrämjande insatser samt stöd till rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, inklusive relevant verksamhet vid FOI. Att ändamålsbeskrivningen korrigeras tillbaka till 2025 års formulering är viktigt för att säkerställa kontinuiteten i detta arbete.

Fru talman! Regeringen begär bemyndiganden för fleråriga åtaganden inom freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och inom de utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatserna. Kristdemokraterna stöder detta. Långsiktighet är en förutsättning för trovärdighet gentemot våra samarbetsorganisationer, partnerländer och inte minst civilsamhällesaktörer, som ofta arbetar under mycket svåra förhållanden.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har valt att avstå från ställningstagande till själva budgetbeslutet inom utgiftsområdet och i stället redovisa sina överväganden i särskilda yttranden. Det är deras val. Vi kristdemokrater väljer att ta ansvar för helheten.

Fru talman! I en farligare värld behöver Sverige vara en pålitlig partner, en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter och ett land som tar ansvar för sin egen och andras säkerhet. Utgiftsområde 5 är inget stort område i kronor räknat, men det har stor betydelse. Med den här budgeten stärker vi Sveriges internationella engagemang, vår säkerhet och vår förmåga att verka för fred, rättvisa och människovärde. Kristdemokraterna kommer att rösta för utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och mot samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! När man kommer in som femte talare i debatten har mycket redan sagts som nu riskerar att upprepas.

Budgeten för rikets styrelse är som sagt väldigt omfattande, även om just detta utgiftsområde inte är det största. Debatten har dock väldigt många olika infallsvinklar. På de 96 A4-sidorna plus fyra sidors bilaga ryms många olika delar som man kan djupdyka i och kommentera. I utgiftsområdet ingår statschefen, riksdagen och regeringen men även Riksdagens ombudsmän, det vill säga JO, Riksrevisionen, de nationella minoriteterna, Regeringskansliet inklusive utrikesrepresentationen, länsstyrelserna, demokratipolitik och mänskliga rättigheter.

Målen för några av utgiftsområdets olika delområden har ett värde i sig att lyfta fram i den här debatten.

Samepolitikens övergripande mål är att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar.

Målen för demokratipolitiken är en levande demokrati som är uthållig och kännetecknas av delaktighet och där möjligheterna till inflytande är jämlika.

Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

Målet för politiken för nationella minoriteter är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande och stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Målet för medieområdet är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadlig mediepåverkan.

Fru talman! Det är glädjande att en klar majoritet, 78 procent av befolkningen i åldrarna 16–85 år, är ganska eller mycket nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige. Det är ingen skillnad mellan mäns och kvinnors uppfattning härvidlag. De som är minst nöjda är personer med låg utbildning och de som bor i större tätorter och städer. Där behöver naturligtvis åtgärder vidtas.

Regeringen har från och med i år ökat anslagen för hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser från 6 till 8 miljoner kronor per år. Av dessa är 1 miljon öronmärkt för hågkomstresor och utbildningsinsatser för skolor i områden med socioekonomiska utmaningar. Även folkmordet på romer under Förintelsen har uppmärksammats. Det har också gjorts insatser för att motverka antisemitism, antiziganism och andra former av rasism. Statens skolverk har tillsammans med Forum för levande historia fortsatt med att utveckla verktyget Demokratistegen för att nå fler förskolor och skolor.

Vikten av arbetet mot diskriminering och för förstärkning av de mänskliga rättigheterna belyses i en rapport om förekomst av diskriminering som vi just har tagit emot från Diskrimineringsombudsmannen. I en undersökning från 2022 uppgav 19 procent av studenter inom universitets- och högskoleområdet att de någon gång under sina studier hade upplevt sig diskriminerade. Det kunde gälla oönskad sexuell uppmärksamhet, kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller religion.

En fördjupad analys har gjorts av diskriminering i skolan som har samband med religion eller annan trosuppfattning. Den visar att elever med olika religiösa tillhörigheter utsätts för diskriminering. Judiska och muslimska elever är särskilt utsatta. Det kan gälla kränkningar som kan utgöra hatbrott enligt brottsbalken eller diskriminering enligt diskrimineringslagen.

Skolorna brister när det gäller att utreda trakasserier och genomföra åtgärder för att förhindra trakasserier. Det förekommer också att skolor inte tar hänsyn till religiöst påkallad måltidsanpassning eller beviljar ledighet i samband med religiösa högtider som infaller på skoldagar. Vårdnadshavare med arabiskt eller muslimskt klingande namn får sämre bemötande i skriftliga kontakter med tjänstemän inom förskola och skola. Muslimska flickor som bär slöja blir utsatta för trakasserier, ibland av lärare och ibland av andra elever. Brottsförebyggande rådet beskriver att muslimska elever blir utsatta för islamofobiska hatbrott i skolan.

Även många kristna elever har upplevt att de blivit kränkta i skolan. En tiondel har dessutom blivit kränkta av en lärare. Kristna elever kan ifrågasättas av både andra elever och lärare, och det finns exempel på lärare som förminskar kristna elever eller behandlar dem som mindre vetande. Naturligtvis är inget av detta acceptabelt.

Rapporten belyser också diskriminering som har samband med funktionsnedsättning vid rekrytering och visar att personer med funktionsnedsättning väljs bort. De flesta anmälningarna gäller personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, men det handlar även om personer med rörelse, hörsel- och synnedsättning, diabetes, bipolär sjukdom och intellektuell funktionsnedsättning. Skälet till att de väljs bort bedöms till stor del vara att arbetsgivaren inte är beredd att göra nödvändiga anpassningar av arbetsuppgifter och arbetsmiljö.

En annan, pinfärsk rapport från Skolverket handlar om antisemitism i skolan. Den understryker vikten av den satsning som regeringen gör för att stärka arbetet mot antisemitism och rasism och för att stärka judiskt liv i samhället.

Fru talman! Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, något som ska genomsyra all politik. Av budgetpropositionens del 1, som vi avhandlar i dag, framgår en rad åtgärder som regeringen vidtar mot diskriminering och för att stärka arbetet med de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen för mänskliga rättigheter har fortsatt, med informations- och kompetenshöjande insatser som har involverat både näringslivsorganisationer, företag, offentlig sektor och det civila samhället. Detta fortsätter naturligtvis med denna budget.

Institutet för mänskliga rättigheter bidrar till det systematiska arbetet genom att följa, undersöka och rapportera hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas.

Med dessa kommentarer vill jag, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag gällande utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

Herr talman! De senaste åren har vi, i vårt trygga gamla Sverige, tydligt blivit varse att vi är en del av en globaliserad värld. När covid-19-pandemin spreds över världen upptäckte vi att vår lagstiftning saknade beredskap för att hantera en sådan hastigt uppblossande hälsokris.

För att minska smittspridning fick vi hastigt ställa om arbetssätt inte bara på våra vanliga arbetsplatser utan även här i riksdagen, som är så tydligt reglerad i lag. Efter rekordsnabba beredningsprocesser fattades beslut om att minska ned till 55 ledamöter vid omröstning i kammaren, och utskottssammanträden kunde skötas digitalt med endast ordförande på plats i riksdagshuset.

Ministrar ringde runt till oss ledamöter, vid alla upptänkliga tidpunkter på dygnet, för att förankra brådskande förslag om hur exempelvis skolornas undervisning skulle hanteras, vilka ålders- och elevgrupper som hade störst behov av att fysiskt vara på plats i klassrummen och vilka åtgärder som behövde vidtas för att sammanväga riskerna för övriga elever att isoleras i hemmen kontra risken att bli smittad.

Jag ska inte upprepa alla krisåtgärder som riksdagen fick besluta om för att reglera hälso- och sjukvårdens anpassning till det uppkomna läget, eller hur föreningslivet plötsligt blev neddraget till ett minimum, eller hur bara den allra trängsta kretsen av närmast anhöriga fick delta vid vigslar, dop och begravningar.

Den 1 april 2022 förklarades pandemin inte längre vara någon allmänfarlig eller samhällsfarlig sjukdom. Det var en enorm lättnad när alla dessa tillfälliga krislagar kunde upphöra och livet så småningom kunde återgå till det normala.

Men den 24 februari, bara en dryg månad tidigare, hade Ryssland inlett sin fullskaliga invasion av Ukraina, efter att president Putin en tid hade talat om att återupprätta de ryska intresseområdena, där våra närmaste grannar på andra sidan Östersjön, och i vissa uttalanden även Sverige, ingår. Vi kunde snabbt konstatera att med en sådan granne behövde även vi det starkare skydd som ett fullvärdigt Nato-medlemskap innebär.

Herr talman! Det förslag till vilande ändring av regeringsformen som vi nu diskuterar har alltså inte uppkommit av en slump, utan för att vi på ett ganska brutalt sätt blivit varse att vår lagstiftning saknar den konstitutionella beredskap som många andra länder redan har utrustat sig med.

Det är alltså hög tid att även vi ser om vårt hus och reglerar på vilket sätt riksdag och regering ska ges bättre förutsättningar att under svåra kriser, och i värsta fall krig, kunna fullgöra sina uppgifter och fatta nödvändiga beslut på ett sätt som är förankrat i lag. Som vi hört av tidigare talare handlar det om riksdagens möjligheter att sammanträda, hur krigsdelegationen ska vara sammansatt och talmannens roll.

Vidare införs bestämmelser om normgivning i allvarliga fredstida kriser, exempelvis om en ny pandemi skulle komma. Riksdagen ska med kvalificerad majoritet kunna ge regeringen särskilda befogenheter att meddela sådana föreskrifter som behövs för att hantera situationen. Dessa befogenheter ska när som helst kunna återkallas av riksdagen.

Jag ska inte närmare gå in på det, eftersom flera tidigare talare och kollegor i konstitutionsutskottet har gått in mer på djupet om det. Det gäller alldeles särskilt vår tidigare ordförande Ida Karkiainen i sitt inledande anförande.

Dessa vilande förslag ska riksdagen fastställa efter valet nästa höst, och de ska träda i kraft den 1 januari 2027. Kristdemokraterna står bakom förslaget, och jag yrkar härmed bifall till det.

Fru talman! I Sverige är det kommunala självbestämmandet lagstadgat sedan 1862. I 163 år har också landstingen, som numera kallas regioner, bland annat ansvarat för sjukvården.

Kommunernas och regionernas intresseorganisation Sveriges Kommuner och Regioner är oftast statens motpart, exempelvis när det gäller statsbidrag för att utveckla vården på olika sätt, exempelvis för att beta av vårdköerna på ett systematiskt och strategiskt sätt och säkerställa att patienten får vård i rätt tid. Men ingen kan blunda för att statsbidragen inte alltid når fram till regionmedborgarna och att vården med de 21 självstyrande regionerna blir både orättvis och ojämlik, trots vad hälso- och sjukvårdslagen säger.

På vilket sätt avser regeringen att verka för att statens satsningar på vården verkligen ska nå fram till patienter och personal?

Herr talman! Välfärdsbrottsligheten beräknas försnilla gigantiska belopp av våra gemensamma, offentliga medel varje år. Ekonomistyrningsverket uppskattade 2021 att felaktiga utbetalningar från statliga myndigheter uppgick till 13–16 miljarder kronor. SKR bedömer att minst lika mycket pengar dräneras från kommuner och regioner. I ett inslag i SVT Nyheter i augusti förra året uppgavs att polisen uppskattade att den kriminella ekonomin genererade 100–150 miljarder kronor per år, varav välfärdsbrott beräknades omsätta uppemot 75 miljarder kronor årligen.

Dessa tiotals och hundratals miljarder kronor hade vi bättre behövt för att anställa fler sjuksköterskor och barnmorskor och för att förbättra tillgängligheten i vården, höja kvaliteten i förskola och skola och utbilda och anställa fler engagerade personer till äldreomsorgen. Men i stället lurar samvetslösa personer, företag och föreningar samhället för att komma över felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det kan handla om bidragsfusk från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring eller att företag fakturerar kommuner eller myndigheter för tjänster som aldrig har utförts.

Det är för att få möjlighet att stoppa detta som regeringen nu föreslår en lagändring. Den innebär att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda ska kunna lämnas mellan myndigheter, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, för att utreda brott eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar, fusk och olika typer av överträdelser.

Grundförutsättningen för svensk sekretesslagstiftning är att uppgifter inte får utlämnas mellan myndigheter och inte heller mellan olika enheter inom en myndighet om de kan uppfattas vara sinsemellan självständiga.

Det grundläggande skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten är grundlagsskyddad i regeringsformen, i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten finns också i offentlighets- och sekretesslagen och i författningar som reglerar personuppgiftsbehandling.

Samtidigt, herr talman, behöver myndigheter samverka för att få stopp på läckaget av offentliga medel till kriminella nätverk. Därför är det nödvändigt att införa möjligheter att dela vissa uppgifter, för att exempelvis förhindra att någon lyfter ersättning från akassan och Försäkringskassan samtidigt.

Olika former av fusk, överträdelser och brottslighet ska kunna motverkas, upptäckas, förhindras och utredas. Ett välfungerande informationsutbyte bidrar inte bara till att minska samhällets kostnader och sårbarhet utan stärker också samhällets motståndskraft mot fusk, överträdelser av regler och brottslighet. För att möta de utmaningar som samhället står inför i form av den alltmer systemhotande brottsligheten är det nödvändigt att myndigheter har goda möjligheter att utbyta information.

Regeringens utredning visar på flera situationer där dagens reglering inte medger ett tillräckligt informationsutbyte. Olika aktörer, som Centrala studiestödsnämnden, Polismyndigheten och Skatteverket, framhåller att det behövs både en förenkling av regelverket och bättre möjligheter till informationsutbyte. Annars finns exempelvis risk för dubbelfinansiering av EU-medel.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, påpekar att välfärdsbrottslighet många gånger möjliggörs genom att uppgifter om enskilda skyddas av sekretess och det faktum att myndigheterna är förhindrade att utbyta information med varandra. Det bör särskilt noteras att socialtjänstsekretess är strängare och undantagen från flera nu befintliga möjligheter att utbyta information.

Herr talman! Med anledning av Lagrådets synpunkter bör det påpekas att det finns behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter i den offentliga sektorn. På grund av den organiserade brottsligheten behöver de befintliga mönstren brytas samtidigt som det görs kraftfulla förstärkningar av de verktyg som finns. Myndigheterna behöver få avsevärt större möjligheter att dela relevant information med varandra.

Jag vill inte förringa den risk som finns – att utredningens förslag kan ge ett försämrat skydd för den personliga integriteten och därmed också en risk för att förtroendet kan minska för de myndigheter som lämnar ut uppgifter. Förslaget innebär dock inte att myndigheter kan utbyta vilka uppgifter som helst, hur som helst, utan det ska göras en intresseavvägning. En uppgift får inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda väger tyngre än intresset av att uppgiften lämnas ut. En sådan intresseavvägning behövs för att regleringen ska vara proportionerlig.

Det får förutsättas att myndigheter inte begär ut andra uppgifter än sådana som de har ett legitimt behov av. Mot den bakgrunden bör därför den myndighet som lämnar ut uppgifter kunna utgå från att det görs en bedömning av att den mottagande myndigheten behöver de uppgifter som den begär ut.

Med detta lagförslag öppnas nu nya möjligheter att ringa in fall där välfärdssystemen missbrukas i brottsligt syfte.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Dagens ärende har de senaste dagarna förorsakat ett antal mejl som tycks grunda sig i vad som åtminstone delvis förefaller vara ett missförstånd. Låt mig därför redan i början av mitt anförande förtydliga att förslaget om sekretess bara gäller under den första delen av processen, när ett företag ansöker om att ett projekt ska bli ett strategiskt nettonollprojekt. När företaget sedan ska söka pengar görs det på samma sätt som i alla övriga processer, med en offentlig ansökan.

Varför ska det då finnas sekretess i den första delen? Anledningen är enkel: Det ska finnas för att det kan vara så tidigt i processen för företagen att de inte vill att deras val av bästa möjliga teknik eller deras affärsplaner ska bli offentliga. Dessutom gäller sekretessen bara så länge skaderekvisitet är uppfyllt. Skaderekvisitet är rakt, vilket innebär att det föreligger presumtion om offentlighet. Det innebär att sekretessen bara gäller om det kan antas innebära skada för den enskilda om uppgifterna röjs.

Ett företag som omfattas av EU-förordningen om nettonollprojekt ska om projektet uppfyller vissa kriterier kunna ansöka om att få ett projekt erkänt som ett strategiskt nettonollprojekt. Det är Tillväxtverket och Statens geologiska undersökning som ansvarar för att handlägga frågan om erkännande.

Att få ett projekt erkänt som ett strategiskt nettonollprojekt medför en prioritetsstatus. Det innebär bland annat att det finns tidsfrister för prövning av tillstånd för sådana projekt. De strategiska projekten måste dock uppfylla alla relevanta materiella krav som gäller för tillstånd, exempelvis miljöskyddskrav, och genomgå alla formella steg av de tillståndsprocesser som är aktuella för projektet.

Det är viktigt att tydliggöra att det inte innebär någon automatik i att få stöd genom svenska skattemedel att bli erkänd som strategiskt projekt. Det finns inga bestämmelser i EU-förordningen som ger strategiska projekt rätt till eller förtur till ekonomiskt stöd i Sverige jämfört med andra projekt. Vidare innebär inte förslaget någon ändring i fråga om sekretess när det kommer till tillståndsansökan eller vid ansökan om ekonomiskt stöd för ett strategiskt projekt. Det kommer alltså att finnas samma möjlighet att granska företag som ansöker om exempelvis stöd som det finns i dag.

Skälet till att regeringen föreslår en ny sekretessbestämmelse är att de uppgifter som ska ingå i en ansökan om erkännande kan vara av mycket känslig natur för projektägaren. Om sådana uppgifter skulle bli offentliga i ett tidigt skede skulle det, inte minst om ett konkurrerande företag tar del av uppgifterna, kunna leda till ekonomisk skada för projektägaren. Det kan gälla uppgifter om bästa tillgängliga teknik och en affärsplan som utvärderar projektets ekonomiska bärkraft.

I dagsläget finns ingen sekretesslagstiftning som täcker motsvarande projekt. Det är därför regeringen föreslår en ny paragraf i offentlighets och sekretesslagen för att skydda affärs- och driftshemligheter i ansökan om erkännande av projekt som strategiska nettonollprojekt.

När företaget sedan går vidare i ansökningsprocessen gäller, som jag tidigare har sagt, samma offentlighet som i alla andra ansökningar om tillstånd och stöd kopplat till näringslivet.

Med detta sagt yrkar jag bifall till betänkandets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! I dag ska kammaren pröva Sverigedemokraternas yrkande om folkomröstning gällande det vilande förslag till grundlagsändring som riksdagen fattade beslut om den 1 oktober. Förslaget som riksdagen beslutade att anta som vilande syftar till att stärka det institutionella skyddet för Sverige som demokratisk rättsstat och göra det svårare att ändra grundlagarna.

Vi ser en oroande utveckling på många håll i vår värld, där tidigare demokratiska landvinningar har rullats tillbaka steg för steg. Allt fler auktoritära regimer har exempelvis tagit kontroll över domstolsväsendet genom att politisera utnämningen av domare, särskilt i de högsta domstolarna, och driva igenom grundlagsändringar som gynnar den sittande regimen. I många länder har flera av de grundlagsskyddade friheter och rättigheter som vi ser som självklara inskränkts, såsom yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet.

I det svenska rättssystemet finns redan en inbyggd tröghet i och med att en grundlagsändring kräver två beslut med ett mellanliggande val. Med tanke på de förändringar som har kunnat ses i vår omvärld såg regeringen ett behov av att förstärka detta för att undvika att tillfälliga svackor i väljaropinionen medför stora förändringar i det demokratiska systemet.

Därför tillsatte regeringen 2020 års parlamentariska grundlagskommitté, med representanter från samtliga riksdagspartier, i syfte att ställa än högre krav på parlamentarisk samstämmighet inför förändringar av grundlagen. En enig kommitté, inklusive Sverigedemokraterna, ställde sig bakom de förslag som regeringen gick vidare med till riksdagen.

Herr talman! Det vilande förslaget till grundlagsändring ska slutgiltigt fastställas efter nästa års val. När det har trätt i kraft den 1 april 2027 kommer det att krävas att minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för att anta ett grundlagsförslag som vilande. I dag krävs bara enkel majoritet av dem som råkar vara närvarande i kammaren vid omröstningen. Efter allmänna val krävs sedan en kvalificerad majoritet med minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter i det andra beslutet för att ändra grundlagen. I dag räcker det med enkel majoritet i kammaren även för detta andra beslut.

Med de föreslagna ändringarna stärks skyddet av vår demokrati, och risken minskar för att grundlagar ändras med ett tillfälligt, svagt stöd i riksdagen. Det kommer alltså att krävas breda majoriteter för att ändra grundlagar i framtiden. Det bidrar till att skapa stabilitet och förutsägbarhet, och det minskar risken för plötsliga omsvängningar.

Kristdemokraterna kommer att rösta rött och röstar därmed för avslag på Sverigedemokraternas yrkande om en folkomröstning i denna fråga.

(Applåder)

I detta anförande instämde Yusuf Aydin, Camilla Brodin, Dan Hovskär, Magnus Jacobsson och Camilla Rinaldo Miller (alla KD).

Fru talman! Att få uttrycka sin åsikt i fria och allmänna val är en av våra demokratiska rättigheter. Svenska medborgare har god tillgång till vallokaler och har möjlighet att rösta i förtid. Personer som har svårt att ta sig till en vallokal, exempelvis på grund av sviktande hälsa, kan få hembesök av en ambulerande röstmottagare. De som befinner sig utomlands kan oftast rösta på sin ambassad.

Faktum är att när jag på 1990-talet bodde i Tanzania arbetade så många hundra svenska medborgare som biståndsarbetare runt om i landet att ambassaden åkte runt och samlade ihop röstberättigade på strategiska platser.

Med de förslag som vi diskuterar i dag kommer tillgängligheten att stärkas ytterligare, och så även säkerheten kring valet. Ett led är att tydliggöra att Valmyndigheten ges ansvar att stödja och samordna arbetet med skyddet av valet. Länsstyrelserna, kommunerna och de utlandsmyndigheter som har röstningslokaler ska skyndsamt rapportera om incidenter som kan påverka genomförandet av valet. Även kravet på tillgänglighet av röstningsförfarandet för alla röstberättigade ska förtydligas.

För att fler väljare ska kunna rösta, även på exempelvis särskilda ungdomshem, kommer möjligheten att rösta genom ambulerande röstmottagare att utvidgas.

Vidare kommer det att ställas som krav att röstmottagare är närvarande när väljare anlitar ett biträde. Det kommer att minska risken för att ett biträde påverkar vilket partis röstsedel väljaren stoppar i kuvertet. Det förebygger samtidigt också risken att biträdet misstänkliggörs för att manipulera. Det är en säkerhet åt båda håll.

Ytterligare ett sätt att öka möjligheten för röstberättigade att verkligen rösta är att utlandssvenskar som har bott utomlands så länge att de har fallit ur röstlängden ska kunna förtidsrösta i Sverige. Genom detta kommer de att återupptas i röstlängden.

När man kommer sent på talarlistan har många andra redan redogjort för flera av detaljerna i förslaget. Som har framgått innehåller propositionen fler moment för att stärka säkerheten och tillgängligheten vid val. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Denna debatt gäller, som vi har hört, ett förslag till grundlagsändring för att stärka skyddet för demokratin och domstolarnas oberoende.

Ett oberoende rättsväsen och självständiga institutioner är grundbultar för att säkra rättsstatens principer. Konsekvenserna av när så inte är fallet är något som jag i min roll som biståndspolitisk talesperson ser många exempel på. Det är därför en viktig del av svenskt bistånd att stärka byggandet av demokratier och självständiga, oberoende institutioner på olika håll i världen.

Genom exempelvis domares oväld skapas tilltro hos den enskilde medborgaren till att man får en rättvis och lagenlig prövning av sitt ärende, även om motparten är en makthavare, en myndighet eller staten själv. Rätt ska nämligen skipas i enlighet med lagen, inte för att tillgodose någons egna intressen. Detta är precis lika viktigt i vårt eget land, Sverige.

Man kan tänka att det faktum att det redan finns ett grundlagsskydd som kräver förändring i två steg med ett mellanliggande val borde vara nog för att försäkra sig om domstolarnas oberoende. Men vi ser en oroväckande utveckling på många håll i vår värld. Tidigare demokratiska landvinningar har rullats tillbaka steg för steg, och allt fler auktoritära regimer har tagit kontroll över domstolsväsendet. Exempelvis politiseras utnämningen av domare, särskilt i de högre domstolarna, och det drivs igenom grundlagsändringar som minskar möjligheten att ställa makthavare till svars och att den enskilde medborgaren får sin rätt.

Det är för att motverka att något liknande skulle kunna ske i Sverige som regeringen, efter att en enig parlamentarisk utredning uttalat sig, föreslår ett antal steg för att trygga domstolars och domares oberoende.

Det vi nu tar första steget mot är att ta beslut om ett vilande grundlagsförslag som ska fastställas efter nästa års val. När den nya lagen träder i kraft den 1 april 2027 kommer det att krävas att minst hälften av riksdagens ledamöter – inte hälften av dem som råkar vara i kammaren utan hälften av ledamöterna – röstar för att anta ett grundlagsförslag som blir vilande. En kvalificerad majoritet med minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter behöver sedan rösta vid det andra beslutet, efter ett mellanliggande val, för att slutligt ändra grundlagen.

Lagrådet ska enligt förslaget yttra sig innan riksdagen beslutar om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

När det gäller domstolarnas oberoende innebär förslaget att risken för politisk styrning minskar. Den myndighet som ansvarar för administrationen av domstolarna ska enligt förslaget ledas av en styrelse där en majoritet av ledamöterna är domare. Denna styrelses ledamöter ska inte kunna skiljas från uppdraget med mindre än att en kvalificerad majoritet om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter beslutar om det.

Antalet justitieråd i de högsta domstolarna föreslås också regleras i regeringsformen. Det införs också en ny bestämmelse om att en ordinarie domare får skiljas från anställningen om han eller hon uppnått en i lagen föreskriven ålder om avgångsskyldighet.

Ett annat viktigt moment för att minska risken för politisering är att justitiekanslern, JK, som är regeringens företrädare, inte kommer att kunna utöva tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet. Det uppdraget ska ligga på Riksdagens ombudsmän, JO, och Riksrevisionen. Däremot kvarstår JK:s uppgift att vaka över tryck- och yttrandefriheten. JK ska enligt förslaget inte kunna väcka talan för brott gentemot justitieråd.

Detta är flera steg som är viktiga för att säkerställa att man minskar risken för politisering och för att en regim raserar den rättssäkerhet vi har i dag. De stärker i stället rättssäkerheten.

Med dessa exempel på hur de föreslagna grundlagsändringarna kommer att stärka demokratin och domstolarnas oberoende vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.