Enligt 8 kap. 16 § regeringsformen ska folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag hållas om det yrkas av minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för yrkandet. Ett sådant yrkande ska framställas inom 15 dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet ska inte beredas i utskott.

Under kammarens sammanträde den 15 oktober framställde Jimmie Åkesson (SD) ett yrkande om folkomröstning om det vilande grundlagsförslag som antogs av riksdagen genom beslut om betänkande 2025/26:KU2 Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende den 1 oktober 2025. Eftersom yrkandet biträddes av minst 35 ledamöter bordlades det en första gång. Yrkandet bordlades ytterligare en gång torsdagen den 16 oktober. Yrkandet ska nu tas upp till avgörande i enlighet med 11 kap. 3 § första stycket riksdagsordningen.

Först ges möjlighet att lämna röstförklaring. Någon replikrätt föreligger inte på dessa anföranden.

Herr talman! För Moderaterna är frågan om hur svensk grundlag ska kunna förändras över tid av största vikt. Vår uppfattning är klar: Samtidigt som våra mest centrala lagar även fortsättningsvis givetvis måste kunna förändras över tid finns det starka skäl att vidta mått och steg för att ytterligare stärka skyddet av våra grundlagar.

I en tid när vi ser att demokratin runt om i världen utmanas på olika sätt ska vi inte göra misstaget att tro att vi i Sverige är och kommer att vara immuna mot sådana tendenser. Även vi kan drabbas, kanske inte här och nu, men vem av oss här kan utesluta att det i en framtid finns krafter som vill kullkasta fundamentet för den samhällsordning som vårt samhälle står på i dag och som kommer till uttryck i våra grundlagar? Den ordning som gäller i dag för att ändra i grundlagarna är i ett sådant läge otillfredsställande.

Herr talman! Som den eniga parlamentariska utredningen konstaterade skiljer sig Sverige från många andra europeiska länder i det att vi saknar formella hinder mot att grundlagar kan ändras med knappa riksdagsmajoriteter. Att vi i praktiken haft en ordning där man eftersträvat breda majoriteter i riksdagen förändrar inte detta faktum.

Jag kan konstatera att den eniga parlamentariska kommittén lyfte fram flera relevanta aspekter i sitt betänkande avseende balansen mellan skyddet av grundlagarna och behovet av grundlagar som över tid speglar majoritetsuppfattningen i samhället.

Med dessa utförliga överväganden som grund valde sedan en enig grundlagskommitté att föreslå de förändringar som Sverigedemokraterna numera i efterhand ifrågasätter. Det gjorde de inte då det begav sig, inte då det spelade roll.

Herr talman! En del av den kritik som lyfts nu synes gå ut på att den föreslagna ordningen gör det svårare att få till förändringar i en riktning som man som parti vill se framledes eller att enskilda partier skulle ges ett de facto-veto. Men det är i så fall ett argument som även går åt andra hållet, för med dagens ordning är det de facto möjligt för en framtida knapp riksdagsmajoritet att driva igenom grundlagsförändringar som man själv är väldigt starkt emot.

I Sverige har det varit betydligt mer regel än undantag att det regerande blocket får majoritet, i stort sett alltid en förhållandevis knapp majoritet, även i påföljande val. Ska det verkligen vara så lätt att ändra fundamentala principer?

I Sverige har vi med rätta haft en diskussion om vikten av att stärka äganderätten i grundlagen. Så långt allt väl. Men man kan också konstatera att det i Tyskland just nu förs en annan grundlagsdiskussion om att förbjuda vissa partier. Ska det vara så lätt som med en enkel majoritet med ett val emellan? En enig svensk grundlagskommitté kom fram till att svaret på en sådan fråga måste vara nej.

Herr talman! Vi moderater står fast vid vårt tidigare ställningstagande. Den ordning som blir följden av den nu föreslagna förändringen är högst rimlig. Den ger en välavvägd balans mellan ett skärpt skydd för våra viktigaste lagar samtidigt som den alltjämt ger goda möjligheter att anpassa och utveckla grundlagarna när det finns en tillräckligt bred samsyn i riksdagen för det. Jag vill avsluta med att poängtera att vi, på samma sätt som vi tar frågan om grundlagsförändringar på största allvar, ser att möjligheten till folkomröstningar ska hanteras med största omsorg.

Vi har här ett förslag som en enig parlamentarisk kommitté ställt sig bakom, som slutligen landat på riksdagens bord och som vi också fattat beslut om. Det är inte en god idé att i ett sådant läge göra det till föremål för en folkomröstning. Moderaterna kommer alltså att yrka avslag på den begäran om särskild folkomröstning riksdagen i dag har att ta ställning till.

(Applåder)

I detta anförande instämde Crister Carlsson, Ludvig Ceimertz, Gustaf Göthberg, Caroline Högström, David Josefsson, Mattias Karlsson i Luleå, Ann-Sofie Lifvenhage, Noria Manouchi, Marie Nicholson, Peter Ollén, Erik Ottoson, Thomas Ragnarsson, Magnus Resare, Oliver Rosengren, Maria Stockhaus, Helena Storckenfeldt, Oskar Svärd och Viktor Wärnick (alla M).

Herr talman! Det brukar vara färre i kammaren när jag pratar om konstitutionsutskottets viktiga frågor. Men våra grundlagar är inte vilka lagar som helst. De är grunden för vår demokrati. Det är också därför de är överordnade alla andra lagar och har ett starkare skydd. De definierar hur Sverige styrs och skyddar våra grundläggande fri- och rättigheter. Men även om de har ett starkare skydd än andra lagar har exempel i världen visat att man aldrig kan ta demokratin för given och att demokratier ibland är skörare än vad man har förutsett.

I Sverige har det länge funnits en praxis när det gäller förändringar i grundlagarna: att vi partier strävar efter att nå breda överenskommelser för Sveriges bästa. Precis så har skett i denna fråga. I tre år har en grundlagsutredning, som dessutom varit enig, utrett hur man kan stärka domstolarnas oberoende och stärka skyddet för vår demokrati.

Det brukade vara så att man tillsatte en parlamentarisk utredning som genom ett givande och tagande såg till att finna kompromisser och hitta det man kunde få brett stöd för. Partierna visade varandra ömsesidigt förtroende. Det krävde naturligtvis att alla ledamöter i en utredning gjorde sin läxa och förankrade sitt ställningstagande internt i sitt parti.

Nu fastställs den praxis som under lång tid har varit gällande tradition i Sverige när det gäller hur vi ändrar våra grundlagar.

Herr talman! Jag tycker verkligen att det är olyckligt att en utredning som var helt enig har lett till att vi nu står här, trots att utredningen fick goda förutsättningar. Det väcker frågor kring den tillit vi kan visa varandra i framtida parlamentariska utredningar.

Herr talman! Vänsterpartiet kommer att rösta nej till yrkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Samuel Gonzalez Westling, Tony Haddou och Isabell Mixter (alla V).

Herr talman! Sverige har ett representativt och parlamentariskt statsskick. Det innebär bland annat att också mindre partier kan vara representerade i riksdagen. Det bidrar till att skapa en mer rättvisande sammansättning i betydelsen att fler människor är delaktiga. Följaktligen kan fler röster komma till tals och bidra till såväl dynamik som välfärd och en hållbar utveckling. Så är det också i många andra länder. Våra nordiska grannar är några goda exempel.

Det representativa statsskicket anses av forskningen vara stabilt och leda till väl förankrade och kvalitetsmässigt goda beslut. Priset för detta är att det kan ta lite längre tid att nå en gemensam uppfattning, men den trögheten ses också som en fördel. Det ger tid för allmän debatt och dialog. Det anses också ge fler en känsla av större rättvisa. Alla röster räknas, vilket skapar större tillit.

Herr talman! Alternativet är den amerikanska och brittiska modellen där varje valkrets har en plats, och den tas av den som får flest röster. Det har i praktiken lett till ett tvåpartisystem där en majoritet bestämmer alldeles oavsett hur liten den är. Ett sådant system anses ge större möjligheter till ansvarsutkrävande men kan samtidigt upplevas som mer polariserande.

Det kan förstås också uppfattas som mer medialt attraktivt med en konfliktlinje i stället för flera uppfattningar i samma frågor. ”Vi mot dom” har tagit plats ända in i Agendas tv-studio. Men i Sverige är vi sedan länge kända för vår strävan att söka en gemensam uppfattning och söka konsensus i viktiga frågor. Det är sedan gammalt, kan man säga.

Nu har vi ett förslag att ta ställning till där Sverigedemokraterna väljer att lämna en överenskommelse i en grundlagsutredning, en överenskommelse som alla partier stått bakom, om att göra det svårare att ändra grundlagar genom att ställa krav på en kvalificerad majoritet i den andra voteringen, det vill säga den som kommer efter ett val.

Herr talman! Många människor har tagit till sig tanken om en omställning från fossilt till förnybart, från kastat till återvunnet, från exploaterat till återställt. Det inbegriper en tanke om att alla är inkluderade och att alla behövs och kan vara med. Det återspeglas inte minst i Förenta nationernas Agenda 2030. Ett stort antal av dess 169 mål handlar om ”alla”: prisvärda, rimliga och säkra bostäder för alla och utrotande av fattigdom för alla, för att bara ta ett par exempel – eller för den delen målet 16:7 om ett inkluderande, deltagande och representativt beslutsfattande för alla.

Nu vill Sverigedemokraterna kratta manegen för ett Sverige där demokrati uttryckligen bygger på att hälften plus en röstberättigad kan bestämma och att hälften plus en ledamot ska kunna ändra grundlagar.

Det är trots allt de lagar vi kommit överens om tillsammans som definierar det Sverige vi vill ha. Man skulle kunna säga att grundlagarna uttrycker de värderingar vi tror på, som rösträtt, medborgerliga fri- och rättigheter och fria och oberoende domstolar. Vi vill nu förtydliga den praxis som funnits under lång tid, nämligen att grundlagarna ska bygga på breda överenskommelser, och hellre försäkra oss om att det blir svårare att ändra dem. Därför röstar vi i Miljöpartiet nej till yrkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Mats Berglund, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Katarina Luhr, Amanda Palmstierna, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).

Herr talman, riksdagsledamöter och åhörare! Vi lever i allvarstider. Runt omkring oss härjar krig, konflikter och en växande misstro mot demokratiska institutioner. Den världsordning som många har tagit för given skakar i sitt fundament. I land efter land kan vi se hur demokratin hotas och hur rättsstaten utmanas och riskerar att politiseras.

Det vi svenskar tar för självklart – självständiga domstolar, fria medier och grundläggande mänskliga rättigheter – är i grunden det som håller vårt samhälle samman. När dessa värden hotas i andra länder måste vi våga se att detta är något som också kan påverka oss. Sverige är fortfarande en stabil demokrati, men vi får inte invaggas i tron att just våra system skyddas av någon naturlag. Vi måste tvärtom våga inse att även Sverige kan drabbas och att även våra fri- och rättigheter kan komma att begränsas och inskränkas. Insikten om detta är, herr talman, vad dagens omröstning i grunden handlar om.

Herr talman! Vår grundlag är hörnstenen i vår demokrati. Den reglerar statsskicket, garanterar medborgarnas fri- och rättigheter och slår fast den svenska folkstyrelsens princip: att all makt i Sverige utgår från folket. Vi pratar alltså inte om någon juridisk hyllvärmare utan om ett löfte om att vårt land ska styras med respekt för människors frihet, jämlikhet och värdighet.

Genom historien har grundlagarna vårdats i brett samförstånd över blockgränserna. De har stått över den dagliga politiska trätan, och det har tjänat Sverige väl. En stark demokrati kräver gemensamma spelregler som vi alla värnar, alldeles oavsett partifärg.

Jag är glad över att vi socialdemokrater inte är ensamma om att tycka detta. Det är betydelsefullt att sju av riksdagens åtta partier även denna gång lyckats komma överens om viktiga grundlagsreformer. För detta vill jag rikta ett uppriktigt tack till regeringspartierna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Tack för att ni prioriterar samförstånd! Tack för att ni sätter demokratins långsiktiga styrka före kortsiktig partipolitik!

Men, herr talman, det går inte att bortse från den politiska betydelsen av dagens omröstning. Att regeringssidans största parti sätter sig på tvären när det gäller att stärka de strukturer som bär vår demokrati är inget annat än djupt beklagligt. Kom ihåg: Det handlar inte om några småfrågor utan om skyddet för demokratins grundfundament, om att säkra det som garanterar varje människas frihet och rätt.

Med detta sagt, herr talman, står vi socialdemokrater förstås helhjärtat bakom rätten att kunna begära en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag. Det är och ska fortsatt vara en viktig kontrollfunktion för att säkerställa att ändringar sker med bred majoritet och med eftertanke.

Men med stor makt följer också ett stort ansvar. Det ansvaret är sju av riksdagens åtta partier beredda att ta. Sverigedemokraterna, däremot, gör som de brukar: De tar inte ansvar, de följer inte praxis och de sätter inte Sveriges bästa före partiets bästa. Praktiken är en annan, och den lyder kaos och splittring.

Herr talman! Vår demokrati får aldrig tas för given. Den måste vinnas varje dag. För oss socialdemokrater är detta en självklarhet, och därför står vi bakom den föreslagna grundlagsändringen – för att värna de principer som skyddar människors frihet, trygghet och värdighet och för att slå vakt om det som gör Sverige till Sverige. Därför kommer vi att rösta nej till yrkandet om folkomröstning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson, Lena Bäckelin, Åsa Eriksson, Peter Hedberg, Joakim Järrebring, Ida Karkiainen, Gustaf Lantz, Malin Larsson, Sanne Lennström, Fredrik Lundh Sammeli, Leif Nysmed, Lawen Redar, Sofia Skönnbrink, Anna-Caren Sätherberg och Carina Ödebrink (alla S).

Överläggningen var härmed avslutad.