Fru talman! Vi debatterar konstitutionsutskottets betänkande om ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse. Man kan kortfattat säga att lagändringen innebär att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda ska kunna lämnas mellan myndigheter om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.

Innan en uppgift lämnas ska en intresseavvägning dock göras. En uppgift får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Viss sekretess undantas helt från bestämmelsens tillämpningsområde.

Fru talman! Syftet är att generellt förbättra myndigheternas möjlighet att utbyta information om enskilda för att därigenom förebygga, utreda och bekämpa olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet.

Sammantaget innebär detta ett systemskifte när det gäller sekretess. Vi går från att utgångspunkten har varit att inte dela information till att utgångspunkten ska vara att dela information när det exempelvis behövs för att förebygga och bekämpa brott.

Att riva sekretesshinder för att kunna hindra att unga dras in i kriminalitet eller för att olika aktörer ska kunna göra bättre insatser med en bredare kunskapsbild är någonting som har efterfrågats under väldigt lång tid. Jag personligen har under mina tio år som riksdagsledamot tagit del av omfattande kritik mot just sekretesshinder, och jag förstod faktiskt aldrig riktigt vad som hindrade politiken från att agera i denna fråga.

När vi nu har fått en ny regering på plats med stöd av Sverigedemokraterna levererar vi en solklar ny sekretessbrytande bestämmelse. Då synas också korten bland de politiska partierna, och förklaringen till ett sekretessbrytande motstånd syns nu tydligt. Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag i sin helhet, och Miljöpartiet har väldigt starka invändningar.

Detta förklarar såklart varför socialdemokratiska regeringar inte har kunnat agera tidigare. Förklaringen är, precis som med andra avgörande lagförslag mot brottslighet, att det finns ett starkt motstånd i det rödgröna lägret.

Jag menar att de farhågor som lyfts fram i flera reservationer inte motiverar att exempelvis socialtjänstsekretessen bör undantas från de nya bestämmelserna eller att ändringen inte skulle vara proportionerlig. Tvärtom, fru talman, talar brottsutvecklingen i vårt samhälle för att mer behöver göras och att fler aktörer behöver bidra till ett brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Nu levererar vi just det som så länge har efterfrågats.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på de rödgröna partiernas olika reservationer.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Vi behandlar i dag ett förslag om en ny sekretessbrytande bestämmelse. Det handlar om att öka informationsutbytet mellan våra myndigheter. Det kan låta tekniskt – nästan byråkratiskt – men i verkligheten handlar det om något betydligt mer centralt för vår demokrati, nämligen att ge staten bättre förutsättningar att skydda medborgarna, värna välfärden och säkerställa att lagar och regler faktiskt följs.

Detta förslag har tre tydliga syften: att bekämpa brott, att minska felaktiga utbetalningar och att öka effektiviteten i myndigheternas arbete.

Det första syftet är att bekämpa brott. Att skydda Sveriges medborgare mot kriminalitet är statens kanske mest grundläggande uppgift. I dag hindras dock våra myndigheter alltför ofta av sekretessregler som gör att viktig information inte får delas trots att den hade kunnat avslöja brott eller förhindra att nya begås.

Kriminella nätverk utnyttjar dessa glapp när de flyttar pengar mellan olika system, använder falska identiteter och missbrukar välfärden, och de gör det med en cynism som skadar hela den svenska samhällsgemenskapen. Genom att möjliggöra ett mer effektivt informationsutbyte kan vi förebygga, upptäcka och framför allt utreda och bestraffa brottslig verksamhet snabbare och mer träffsäkert.

Det handlar inte om att minska integriteten, utan det handlar om att försvara den. Inget är ett större hot mot människors frihet än ett samhälle där brottsligheten tillåts breda ut sig och infiltrera våra samhällsinstitutioner och därigenom undergräva vår demokrati.

Det andra syftet är att minska fusk och regelöverträdelser. Vi vet att det varje år tragiskt nog betalas ut miljardbelopp från våra gemensamma system på felaktiga grunder. Det handlar om skattebetalarnas pengar – pengar som skulle ha gått till sjukvård, skola och äldreomsorg. Det är pengar som ska gå till dem som verkligen behöver stöd, inte till den som medvetet missbrukar systemen.

Den nya bestämmelsen kommer att göra det enklare för myndigheter att dela information och upptäcka felaktiga utbetalningar, regelöverträdelser och annat missbruk av systemet. Moderaterna står för en välfärd byggd på tillit, inte på naivitet, fru talman. Den som behöver hjälp ska mötas med stöd, men den som missbrukar våra gemensamma medel ska avslöjas, stoppas och framför allt ställas inför rätta. Ett effektivt informationsutbyte är inte ett hot mot rättssäkerheten; det är tvärtom ett sätt att försvara och stärka rättsstaten. Rättvisa handlar nämligen inte bara om skydd utan även om att varje medborgare ska kunna lita på att systemet också är rättvist.

Det tredje syftet, fru talman, är att öka effektiviteten. Vi behöver en stat som fungerar. Sverige behöver myndigheter som samarbetar snarare än myndigheter som de facto motarbetar varandra. När handläggare på Försäkringskassan, Skatteverket eller Polismyndigheten lägger timmar på att försöka få fram uppgifter de redan borde ha haft tillgång till slösar vi med både resurser och kapacitet. Genom att ta bort dessa onödiga sekretesshinder skapar vi en mer sammanhållen och effektiv förvaltning som ger medborgarna ett snabbare och bättre stöd som i sin tur leder till ett ökat förtroende.

Fru talman! Med det sagt är det självklart att integriteten ändå måste stå i centrum. Varje sekretessbrytande bestämmelse måste vara tydligt avgränsad, väl motiverad och rättssäkert utformad. Våra medborgare ska kunna lita på att uppgifter inte sprids godtyckligt, att beslut kan prövas och att transparens råder i hur information används.

Det vore dock fel att låta en överdriven rädsla för informationsutbyte hindra staten från att göra sitt jobb. Integritet och effektivitet är inte varandras motsatser; de är faktiskt tvärtom varandras förutsättningar. En rättsstat som inte kan agera mot brott och missbruk av systemet riskerar att tappa medborgarnas tillit, och när tilliten försvinner urholkas själva fundamentet för den svenska demokratin.

Fru talman! Vägen framåt är tydlig. Den här lagstiftningen är ett viktigt steg mot en starkare och en mer handlingskraftig stat – en stat som bekämpar brott, minskar fusk och använder resurserna på ett klokare sätt och en stat som står på medborgarens sida, inte över honom eller henne. När vi ger myndigheter rätt verktyg, när vi river byråkratiska hinder och när vi sätter ordning och ansvar i centrum skapar vi både frihet och trygghet.

Låt mig avsluta med att understryka följande, fru talman: Dessa bestämmelser handlar inte om att staten ska veta mer om människor. De handlar om att staten ska kunna skydda människor bättre. Det är därför Moderaterna och våra samarbetskollegor nu driver igenom ett mer effektivt, rättssäkert och samordnat informationsutbyte mellan våra myndigheter. Vi tror nämligen på ett samhälle där den som gör rätt ska känna trygghet och där den som bryter mot reglerna ska ställas till svars och även, ärligt talat, känna otrygghet.

Det är så vi stärker tilliten, det är så vi stärker välfärden och det är så vi stärker Sverige.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens förslag om en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. Det är ett förslag som genomgick ett gediget arbete innan det nådde kammaren.

Centerpartiet kommer att ställa sig bakom förslaget. Vi gör det därför att vi ser ett reellt behov i dagens samhälle, men vi gör det med öppna ögon och med respekt för de risker som följer när staten får allt större möjligheter att dela information.

Sverige står inför allvarliga utmaningar. Flera ledamöter har i kammaren lyft frågan om fusk. Vi ser också att den organiserade brottsligheten har bitit sig fast och kryper allt längre ned i åldrarna.

I bakgrundsmaterialet till det gedigna arbete som har föregått det här förslaget finns bland annat rapporter från Brottsförebyggande rådet där särskilt barns och ungas situation nämns. Barn och unga lockas, pressas eller tvingas in i kriminella miljöer, och alltför ofta sitter myndigheter fast i stuprör och med sekretessgränser som förhindrar helhetssyn. Socialtjänsten ser ett mönster, skolan ser ett annat och polisen ser ett tredje, men ingen har hela bilden. När ingen ser helheten riskerar vi att tappa en människa – kanske ett barn – som hade kunnat räddas i tid.

Det är i de här situationerna som sekretessbestämmelserna ibland står i vägen för det goda syftet, och det är därför vi ser behovet av en mer effektiv och ansvarsfull informationsdelning mellan myndigheter.

Fru talman! Centerpartiet tror på ett samhälle där både frihet och trygghet ryms. Vi ser ingen motsättning mellan att skydda individens integritet och att skydda människor från brott. Vi vet dock att makten måste omslutas av tydliga ramar varje gång staten får mer makt. De nya bestämmelserna ska inte vara ett generellt frikort för att dela information, utan varje utlämnande ska bygga på en noggrann avvägning. Det ska finnas starka skäl, och nyttan ska överväga intrånget. Det ska dessutom ske med respekt för den enskildes rättssäkerhet. Centerpartiet har betonat, och kommer att fortsätta betona, att balansen mellan effektivitet och integritet måste vara tydlig i både lagtext och tillämpning.

Herr talman! Vi vet att myndigheters förmåga att samverka kan avgöra om ett barn får hjälp i tid, om ett företag stoppas innan det lurar till sig miljoner i bidrag eller om polisen hinner före ett nätverk som utnyttjar människor i beroendeställning. I dessa fall måste staten kunna agera snabbt och samordnat. Det är därför vi stöder förslaget. Vi gör det inte därför att vi tror att det är perfekt utan därför att det är nödvändigt. Det är ett steg i rätt riktning för ett samhälle som vill stå starkt mot brott och otrygghet.

Men, herr talman, stöd betyder inte blind tilltro. Centerpartiet kommer att följa tillämpningen noggrant. Vi förväntar oss att regeringen utvärderar hur bestämmelsen används, att integritetsskyddet inte bara finns på papper utan fungerar i praktiken och att eventuella brister rättas till.

Sverige är ett land som bygger på tillit – tillit till varandra och till staten. Men tilliten är ömtålig. Den vilar på vissheten att staten inte vet mer än nödvändigt, att våra personliga uppgifter inte cirkulerar utan tydliga skydd och att det finns gränser som skyddar den enskilde mot övermakt. Det är därför denna balans är så central: Vi ger myndigheterna de verktyg de behöver för att agera utan att montera ned de spärrar som skyddar friheten.

Herr talman! Avslutningsvis: Centerpartiet ställer sig bakom förslaget om ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter. Vi gör det för att vi vill se ett tryggare samhälle, för att fler barn ska kunna räddas i tid och för att samhället inte ska stå handfallet inför brott och otrygghet. Vi gör det också för att vi tror på den svenska modellen, där effektivitet och rättssäkerhet kan gå hand i hand.

Vårt gemensamma uppdrag är att försvara både tryggheten och friheten, för bara i den balansen kan tilliten till staten bestå.

Herr talman! Välfärdsbrottsligheten beräknas försnilla gigantiska belopp av våra gemensamma, offentliga medel varje år. Ekonomistyrningsverket uppskattade 2021 att felaktiga utbetalningar från statliga myndigheter uppgick till 13–16 miljarder kronor. SKR bedömer att minst lika mycket pengar dräneras från kommuner och regioner. I ett inslag i SVT Nyheter i augusti förra året uppgavs att polisen uppskattade att den kriminella ekonomin genererade 100–150 miljarder kronor per år, varav välfärdsbrott beräknades omsätta uppemot 75 miljarder kronor årligen.

Dessa tiotals och hundratals miljarder kronor hade vi bättre behövt för att anställa fler sjuksköterskor och barnmorskor och för att förbättra tillgängligheten i vården, höja kvaliteten i förskola och skola och utbilda och anställa fler engagerade personer till äldreomsorgen. Men i stället lurar samvetslösa personer, företag och föreningar samhället för att komma över felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det kan handla om bidragsfusk från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring eller att företag fakturerar kommuner eller myndigheter för tjänster som aldrig har utförts.

Det är för att få möjlighet att stoppa detta som regeringen nu föreslår en lagändring. Den innebär att uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda ska kunna lämnas mellan myndigheter, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, för att utreda brott eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar, fusk och olika typer av överträdelser.

Grundförutsättningen för svensk sekretesslagstiftning är att uppgifter inte får utlämnas mellan myndigheter och inte heller mellan olika enheter inom en myndighet om de kan uppfattas vara sinsemellan självständiga.

Det grundläggande skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten är grundlagsskyddad i regeringsformen, i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och friheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet mot kränkningar av den personliga integriteten finns också i offentlighets- och sekretesslagen och i författningar som reglerar personuppgiftsbehandling.

Samtidigt, herr talman, behöver myndigheter samverka för att få stopp på läckaget av offentliga medel till kriminella nätverk. Därför är det nödvändigt att införa möjligheter att dela vissa uppgifter, för att exempelvis förhindra att någon lyfter ersättning från akassan och Försäkringskassan samtidigt.

Olika former av fusk, överträdelser och brottslighet ska kunna motverkas, upptäckas, förhindras och utredas. Ett välfungerande informationsutbyte bidrar inte bara till att minska samhällets kostnader och sårbarhet utan stärker också samhällets motståndskraft mot fusk, överträdelser av regler och brottslighet. För att möta de utmaningar som samhället står inför i form av den alltmer systemhotande brottsligheten är det nödvändigt att myndigheter har goda möjligheter att utbyta information.

Regeringens utredning visar på flera situationer där dagens reglering inte medger ett tillräckligt informationsutbyte. Olika aktörer, som Centrala studiestödsnämnden, Polismyndigheten och Skatteverket, framhåller att det behövs både en förenkling av regelverket och bättre möjligheter till informationsutbyte. Annars finns exempelvis risk för dubbelfinansiering av EU-medel.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, påpekar att välfärdsbrottslighet många gånger möjliggörs genom att uppgifter om enskilda skyddas av sekretess och det faktum att myndigheterna är förhindrade att utbyta information med varandra. Det bör särskilt noteras att socialtjänstsekretess är strängare och undantagen från flera nu befintliga möjligheter att utbyta information.

Herr talman! Med anledning av Lagrådets synpunkter bör det påpekas att det finns behov av förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter i den offentliga sektorn. På grund av den organiserade brottsligheten behöver de befintliga mönstren brytas samtidigt som det görs kraftfulla förstärkningar av de verktyg som finns. Myndigheterna behöver få avsevärt större möjligheter att dela relevant information med varandra.

Jag vill inte förringa den risk som finns – att utredningens förslag kan ge ett försämrat skydd för den personliga integriteten och därmed också en risk för att förtroendet kan minska för de myndigheter som lämnar ut uppgifter. Förslaget innebär dock inte att myndigheter kan utbyta vilka uppgifter som helst, hur som helst, utan det ska göras en intresseavvägning. En uppgift får inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda väger tyngre än intresset av att uppgiften lämnas ut. En sådan intresseavvägning behövs för att regleringen ska vara proportionerlig.

Det får förutsättas att myndigheter inte begär ut andra uppgifter än sådana som de har ett legitimt behov av. Mot den bakgrunden bör därför den myndighet som lämnar ut uppgifter kunna utgå från att det görs en bedömning av att den mottagande myndigheten behöver de uppgifter som den begär ut.

Med detta lagförslag öppnas nu nya möjligheter att ringa in fall där välfärdssystemen missbrukas i brottsligt syfte.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)