Gudrun Brunegård

Fru talman! Jag kommer, precis som en del tidigare talare, att ta upp vissa ärenden som redan har diskuterats, men vi har ju var och en lite olika infallsvinklar.

Jag ska börja med avsnittet Statsråds uttalanden om Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden. Ett av uttalandena under denna rubrik gjordes inledningsvis av energi- och näringsministern samt vice statsministern när hon i en intervju uttalade sig om takten i Migrationsverkets handläggning av medborgarskapsärenden. Granskningen visar att uttalandet gjordes i ett sammanhang där hon intervjuades i egenskap av partiledare, inte som statsråd. Den typen av ärenden brukar konstitutionsutskottet normalt inte uttala sig om, men vi kommenterar att det finns vissa skäl att visa återhållsamhet med uttalanden av det aktuella slaget om en myndighets ärendehantering.

Det som flest har diskuterat här och som också jag kommer att uppehålla mig vid är dock det uttalande som gjordes av statsministern, energi- och näringsministern samt vice statsministern, utbildningsministern och en partiledare i en debattartikel. Artikeln hade sju punkter, varav en innehöll förslag gällande medborgarskapslagstiftningen. En av meningarna i denna punkt riskerade, ryckt ur sitt sammanhang, att ge upphov till otydlighet om förhållandet till den nuvarande lagstiftningen, vilket utskottet menar är en brist. Det gäller den senare delen i den mening som lyder: ”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft.”

Statsråden har i granskningen framhållit att formuleringen syftar till åtgärder inom ramen för den gällande lagstiftningen. Direkt efter dessa sju punkterna skriver statsråden: ”Dessa sju punkter kommer nu konkretiseras och tas vidare inom ramen för vårt etablerade samarbete. Vår gemensamma ambition är att så snart som möjligt gå vidare med politiska förslag, hela vägen in i valet 2026.”

Detta visar att artikeln inte var ämnad som påtryckning gentemot Migrationsverket utan att avsikten var att informera allmänheten om kommande regeringspolitik. Regeringen gav också senare ett uppdrag till Migrationsverket angående förstärkt säkerhetsperspektiv i Migrationsverkets verksamheter som rör medborgarskap. Utskottet påminner om att regeringens styrning av den statliga förvaltningen sker genom förordningar med myndighetsinstruktioner, regleringsbrev och särskilt beslutade regeringsuppdrag inom ramen för gällande lagstiftning. Den otydlighet som den citerade meningen riskerade att leda till konstateras vara en brist.

Fru talman! Jag ska också kommentera energi- och näringsministerns samt vice statsministerns uttalanden om Vattenfall och investering i vindkraft. Denna granskning gäller om statsrådet genom sina uttalanden lagt sig i driften av Vattenfall på ett sätt som står i strid med statens roll som bolagsägare samt om hon genom att uttala sig negativt kan ha skadat bolagets trovärdighet och affärsmässighet.

Granskningen visar att uttalandet inte utgjorde ägarstyrning utan syftade till att ifrågasätta de skäl som bolaget hade angett för sitt beslut att pausa vindkraftsprojektet vid Kriegers flak, som av Vattenfall uppgavs vara att staten inte längre skulle stå för kostnaden för anslutning till stamnätet och att bolaget därmed inte längre bedömde att investeringen skulle vara lönsam. Statsrådet framhåller att hennes uppgift är att föra fram fakta genom att bland annat peka på grundläggande siffror i Vattenfalls sätt att räkna fram kapacitetsfaktorer.

Utskottet framhåller att det är självklart att statsråd deltar i det offentliga samtalet, klargör sakförhållanden och reder ut eventuella missuppfattningar. Hon är inte ansvarig för frågor som rör det aktuella statliga bolaget utan har en roll som systemansvarig, i vilken det ingår att ha en dialog med alla aktörer inom det svenska energisystemet. Någon brist har inte framkommit i ärendet.

Det medskick som utskottet gör är att regeringen som helhet företräder statens ägande och ska förvalta bolag med statligt ägande på ett ansvarsfullt sätt. Formuleringar som i onödan kan riskera att skada ett bolags trovärdighet och affärsmässighet bör undvikas.

Med detta, fru talman, vill även jag önska både kammarkansliet, utskottskansliet och mina kollegor i riksdagen och utskottet en glad och vilsam sommar.

Fru talman! Även jag vill uppehålla mig vid ärendet om konsultation i samband med avvecklingen av Renmarkskommittén.

Sedan den 1 mars 2022 ska regeringen genomföra konsultationer med samiska företrädare i frågor som rör det samiska folket i enlighet med vad som anges i konsultationslagen. Beslutet att avveckla Renmarkskommittén var ett sådant ärende, som skulle kunna få särskild betydelse för samerna. Enligt konsultationslagen skulle alltså regeringen konsultera de samiska företrädare som önskade bli konsulterade innan beslut fattades i ärendet.

Den 7 november 2024 meddelade regeringen genom ett pressmeddelande sin avsikt att avveckla Renmarkskommittén och tillsätta en ny utredning. Av pressmeddelandet framgick också att samiska företrädare skulle inbjudas till konsultation. Två arbetsdagar efter pressmeddelandet, den 11 november 2024, skickades förfrågan ut till flera samiska företrädare om huruvida konsultation önskades med anledning av regeringens avsikt att avveckla Renmarkskommittén.

Tre av de fyra tillfrågade samiska företrädarna avböjde konsultation med hänvisning till att de uppfattat att beslutet om att avveckla kommittén redan var fattat. En samisk företrädare inkom på eget initiativ med önskan om att få delta i en konsultation, som också genomfördes. Konsultationerna genomfördes den 2 och 3 december 2024. Regeringen fattade det formella beslutet att avveckla Renmarkskommittén den 19 december 2024.

Utskottet konstaterar att tidsfristen för att besvara konsultationen var förhållandevis knapp. Samtidigt kan, enligt förarbetena, tidsfristen för ärenden av enklare karaktär vara betydligt kortare än den månad som normalt ska gälla. I detta fall skickades förfrågan ut tre veckor innan konsultationen hölls. Utskottet noterar att tidsfristen inte angavs som skäl för att avböja konsultation. Skälet var i stället att man uppfattade att beslutet om att avveckla kommittén redan var klart.

Lagen motsäger inte att regeringen har bildat sig en uppfattning och formulerat en ståndpunkt inför en konsultation. Lagen säger att den konsultationsskyldige, i det här fallet regeringen, ska ange sin motiverade ståndpunkt i ärendet. För att konsultationen ska kunna genomföras i god anda är det dock en förutsättning att utkomsten av konsultationen inte framstår som på förhand given.

Det finns i det här fallet en diskrepans mellan hur pressmeddelandet och inbjudan till de samiska företrädarna formulerades. Av granskningen har det framkommit att avsikten med pressmeddelandet inte var att det skulle uppfattas som att regeringen redan hade fattat beslut i ärendet, även om flera samiska företrädare kommit att uppfatta det just så.

Det kan dock inte uteslutas att det faktum att konsultationsförfrågan skickades ut två arbetsdagar efter pressmeddelandet i kombination med pressmeddelandets utformning hade betydelse för att flera uppfattade den som onödig. Det hade varit en fördel om konsultationsförfrågan skickats ut före eller åtminstone samtidigt med pressmeddelandet och om de hade varit i samklang.

Utskottet vill understryka att konsultationslagens intention är att dialog sker med samiska företrädare och att samerna ges inflytande över sina egna angelägenheter. Det finns därför skäl för regeringen att i fortsättningen överväga dels när i tid samiska företrädare bjuds in till konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen i förhållande till konsultationslagen.

Fru talman! I det här avsnittet behandlar utskottet, som rubriken säger, vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. I vår representativa demokrati finns en rollfördelning mellan riksdag och regering som är viktig att upprätthålla. Jag ska här närmare beskriva ett par av ärendena. Flera andra ledamöter har lyft samma ärenden, så det blir dessvärre en viss upprepning.

I ärendet om landsbygdsministerns agerande i EU:s ministerråd i frågan om fiskekvoter påtalar inte utskottet någon brist, utan KU bedömer att ministern har agerat utifrån det mandat som förankrades i EU-nämnden.

Vid samrådet med EU-nämnden beskrev landsbygdsministern att regeringens utgångspunkt inför förhandlingarna var att fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön inte bör öka utan minska jämfört med gällande kvoter. Samtidigt framhöll han att Sverige var relativt ensamt om en sådan restriktiv hållning. Förhoppningen var att en svensk restriktiv hållning skulle kunna utgöra en motvikt och på så vis medverka till att hålla kvoterna nere så långt som möjligt.

I denna typ av EU-beslut gäller kvalificerad majoritet. Det var därför angeläget att regeringen skulle ha möjlighet att påverka beslutet så långt som möjligt. Därför menade landsbygdsministern att han inte var beredd att gå in i förhandlingarna med ett stenhårt mandat fullt av röda linjer.

Vi kan konstatera att Sverige inte lyckades få gehör för att minska kvoterna. Förhandlingen i rådet ledde i stället till att de tillåtna fångstmängderna av sill och strömming ökade. Samtidigt framgår att landsbygdsministern gör bedömningen att kvoterna skulle ha blivit ännu högre om Sverige hade röstat nej till kompromissförslaget, eftersom samtliga övriga Östersjöländer ville ha avsevärt högre kvoter.

Vid konstitutionsutskottets utfrågning beskrev statsrådet att ståndpunkten från övriga Östersjöländer i stället var att öka kvoterna för strömming till de högsta tillåtna nivåerna i den fleråriga planen för bestånden av torsk, sill, strömming och skarpsill i Östersjön, vilket även var i linje med den vetenskapliga rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet.

Efter åtskilliga förhandlingsrundor, där övriga länder prövade Sveriges hållning med startpunkt på den högsta delen av det intervall som bedöms vara långsiktigt hållbart, landade det slutliga förhandlingsresultatet på den lägsta nivån i intervallet. Dessa nivåer bedöms alltså vara långsiktigt hållbara av Internationella havsforskningsrådet. En bidragande orsak till detta förhandlingsresultat var Sveriges restriktiva hållning. Landsbygdsministern beskrev hur han sa nej till nivå efter nivå som de andra länderna prövade på honom. Utan Sveriges agerande hade kvoterna alltså blivit ännu högre.

I utskottets slutsats påminner vi regeringen om möjligheten till förnyad kontakt med EU-nämnden. Ärendet bedöms inte som någon brist.

Fru talman! Jag vill också kommentera ärendet om informationen till EU-nämnden om en not om sänkt skyddsstatus för stora rovdjur, som också tidigare berörts här. Inte heller detta ärende bedöms som någon brist.

Det handlar alltså om en så kallad not, eller non-paper, under rubriken Övriga frågor vid samrådet inför mötet med rådet för jordbruk och fiske, där Finland ville få EU-kommissionens och EU:s medlemsstaters stöd för att sänka skyddsstatusen för stora rovdjur, det vill säga varg, lodjur och björn, i EU:s art- och habitatdirektiv.

Noten välkomnar att kommissionen i december 2023 föreslog att vargars internationella skyddsstatus skulle sänkas från ”strikt skyddad” till ”skyddad”, baserat på nya uppgifter om ökade populationer. I noten konstateras vidare att även andra stora rovdjurspopulationer i vissa områden inte heller kräver strikta skyddsåtgärder längre. I noten uppmanas därför EU-kommissionen att i samarbete med experter från – jag beklagar att det nu blir ytterligare ett engelskt uttryck – Large Carnivore Initiative for Europe, vilket översatt till svenska blir ungefär Europeiska initiativet för stora rovdjur, och medlemsstaterna identifiera sådana populationer av de stora rovdjuren som har en gynnsam bevarandestatus för att möjliggöra en ändring av populationernas skyddsstatus. Det handlade alltså inte om ett beslut i det direkta läget utan om en uppmaning om att ta fram ett forskningsunderlag.

Vid miljö- och jordbruksutskottets möte den 18 januari 2024 informerade statssekreteraren om noten, liksom vid EU-nämndens sammanträde följande dag, den 19 januari 2024, och om att Sverige hade för avsikt att ställa sig bakom noten. Han framhöll att det ligger i linje med den politik som regeringen för och som tidigare redovisats i nämnden.

Konstitutionsutskottet konstaterar att den aktuella noten var uppsatt som en informationspunkt. Därmed fanns inte någon skyldighet för regeringen att initiera ett samråd med EU-nämnden. Samtidigt bör eventuella ståndpunkter som förs fram av regeringen inom EU, till exempel i en not eller i någon form av tankepapper, ändå vara förenliga med ståndpunkter som tidigare förankrats i ett utskott eller i EU-nämnden.

Den del av noten som avser varg har tidigare varit föremål för information i miljö- och jordbruksutskottet och samråd med EU-nämnden. När det gäller björn och lodjur har frågan om skyddsstatus inte tidigare varit föremål för överläggning med utskott eller samråd med EU-nämnden. Däremot fattade riksdagen 2013 beslut om ett övergripande och långsiktigt mål för rovdjurspolitiken som inkluderar bevarandestatus för björn och lodjur. Regeringen har framhållit att det som anges i noten inte är oförenligt med det målet. Vidare var notens särskilda fokus på vargens skyddsstatus, vilket gjorde att regeringen ställde sig bakom den.

Utskottet delar regeringens bedömning att notens innehåll i den del som gäller björn och lodjur inte bedöms vara oförenligt med riksdagens övergripande och långsiktiga mål för rovdjurspolitiken. Utan att klassificera ärendet som en brist vill ändå utskottet framhålla vikten av att frågor som ställs vid EU-nämndens sammanträden besvaras så fullständigt och tydligt som möjligt. En god dialog mellan regeringen och EU-nämnden ligger både i regeringens och i EU-nämndens intresse.

Utskottet vill också framhålla att det är angeläget att EU-nämnden får del av underlag och dokument i så god tid som möjligt. Dokument som rör rubriken Övriga frågor på en rådsdagordning kommer ofta in sent, vilket inte regeringen kan styra över. I det här fallet är noten daterad den 17 januari. Handlingarna kom in till EU-nämnden dagen därpå, det vill säga dagen innan sammanträdet hölls. Utskottet förutsätter att regeringen så långt som möjligt verkar för goda tidsmarginaler, i syfte att underlätta för riksdagen att vara delaktig i frågorna.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag noterar att det engelska uttrycket här översattes. Jag är tacksam för det.)

Fru talman! Jag har nu i tre år haft äran att arbeta i konstitutionsutskottet. Under de två åren innan denna mandatperiod började hade jag glädjen att samarbeta med min företrädare här i utskottet, Tuve Skånberg, i Kristdemokraternas trygghetskommitté. Jag lade då märke till att han ofta kom väldigt sent till våra kommittémöten, som började klockan ett på tisdagar. När han väl kom hade han ofta inte hunnit äta lunch.

Detta är något jag själv nu har fått erfara under den här perioden, i likhet med mina kollegor. Som flera har varit inne på har det varit väldigt långa sammanträden och ganska krävande diskussioner och också väldigt mycket material att inhämta tack vare det arbete som vårt fantastiska kansli har gjort med att till exempel ta fram liknande ärenden från konstitutionsutskottets historia.

Även riksdagens talman Andreas Norlén är väl förtrogen med vad som krävs i konstitutionsutskottet. Han var själv med och satte standarden för hur uppdraget ska utföras, i nära samråd med sin presidiekollega Björn von Sydow, som flera talare har varit inne på.

KU skiljer sig nämligen från andra utskott i riksdagen i så måtto att det inte i första hand är politiska preferenser och majoritetsbeslut som ska styra utskottets utfall i granskningarna. I stället strävar utskottet efter eniga slutsatser som utgår från vad lagar, förordningar och interna riktlinjer säger om Regeringskansliets arbete och hur de enskilda statsråden förväntas agera. Det som granskas är i vilken mån de har följt dessa riktlinjer i det enskilda ärendet. I granskningarna lutar vi oss också mot hur KU har bedömt liknande ärenden tidigare, allt i syfte att så långt som möjligt göra sakliga bedömningar som håller en fast linje över tid.

Samtidigt inser alla att KU inte är en domstol med alltigenom objektiva jurister eller nämndemän. Vi ledamöter har skiftande bakgrund och är alla aktiva politiker från åtta olika partier, något som är svårt att helt frigöra sig från och som också har nämnts i tidigare anföranden. Ledamöter från olika sidor bidrar med att hitta förmildrande respektive försvårande omständigheter i ett ärende. Detta, i kombination med den för varje år allt rikligare källan av visdom från tidigare bedömningar, kansliets utomordentliga och alltid sakliga kompetens och ambitionen att hitta fram till en samstämmig bedömning, skapar en väldigt speciell dynamik som i slutänden leder fram till en balanserad produkt.

Fru talman! Jag ska inte här förlänga debatten med filosofiska reflektioner utan tackar både kansliet för ett utomordentligt gott sakligt och administrativt stöd och utskottskollegorna för de långa och spänstiga diskussioner som efter många timmars förhandlande och sökande efter minsta gemensamma nämnare har mynnat ut i den produkt som vi i dag debatterar.

Fru talman! Regeringsformen slår fast att det samiska folkets och de etniska, språkliga och religiösa minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla ett eget samfundsliv ska främjas.

I betänkandet vi behandlar i dag står: Målet för politiken för de nationella minoriteterna är att ge skydd för dem och stärka deras möjligheter till inflytande samt att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

När vi nu i dag debatterar konstitutionsutskottets motionsbetänkande KU28 om minoritetsfrågor vore det otänkbart att inte inleda med situationen för den judiska minoriteten, som just i år högtidlighåller 250 år av judiskt liv i Sverige, med tanke på den öppna antisemitism som har blossat upp på sistone.

Judar i Sverige hotas och trakasseras bara på grund av det faktum att de är judar. Ett vanligt uttryck för antisemitism är att tillskriva judar vissa egenskaper och karaktäristika. Det är också antisemitism när svenska judar kollektivt får bära skulden för Israels krigföring i Gaza.

Detta kollektiva skuldbeläggande har gått så långt att judar uppmanas att inte bära judiska attribut, som Davidsstjärna eller kippa, för att inte dra till sig negativ uppmärksamhet. På grund av antisemitism behöver judiska institutioner, som skolor och synagogor, ha järnstängsel och bevakning.

Sedan terrororganisationen Hamas angrepp mot och gisslantagande av civila israeler den 7 oktober 2023 har de antisemitiska uttrycken i samhället trappats upp. Antiisraeliska demonstrationer interfolieras med rent antisemitiska uttryck, inte sällan skanderade på arabiska, vilket försvårar för ordningsmakten att hålla rent. Det tycks vara väldigt svårt att få sådana uttryck av hat och hot domstolsprövade som hets mot folkgrupp.

Antisemitiska uttryck har trängt sig in även bland riksdagsledamöter, som borde veta bättre och i högre utsträckning ha innebörden av Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna klara för sig.

Jag citerar de första tre artiklarna.

”Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. – – –

Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”

Men ifrågasättandet av judars lika värde och rätt till liv, frihet och personlig säkerhet är just vad som har blivit vardagsmat bland de skanderande horderna, både här i Sverige och internationellt.

Därför var det en oerhört viktig och länge efterfrågad markering när Vänsterpartiets partistyrelse häromdagen beslutade att uppmana en riksdagsledamot att lämna sin riksdagsplats efter att hon, som partiledaren uttryckte det, har visat dåligt omdöme vid flera tillfällen.

Desto mer oroande är att det bland Vänsterpartiets företrädare här i vår svenska riksdag finns de som uttrycker stöd för ledamoten som uppmanats lämna sin riksdagsplats.

Fru talman! Konstitutionsutskottet besökte i höstas Stockholms synagoga och mötte representanter för Judiska centralrådet och Judiska Ungdomsförbundet i Sverige. De framhöll vikten av att öka kunskapen om judiskt liv och judiska traditioner bland allmänheten. För judiskt liv är så mycket mer än Förintelsen.

Det handlar om rätten att kunna upprätthålla flertusenåriga traditioner, som har bibehållits, färgats och utvecklats under århundraden i exil, och att kunna göra det utan att behöva smussla med sina attribut som kippa eller Davidsstjärna, utan att behöva vara rädd för trakasserier eller oro över att få sin gudstjänstlokal vandaliserad och utan att behöva avancerad säkerhetsutrustning kring judiska skolor eller äldreboenden.

Den förstärkning på 30 miljoner kronor till säkerhetshöjande åtgärder som beslutades när det gällde budgetpropositionen för 2024 – och ytterligare 10 miljoner till bevakning, akututrustning och katastrofberedskap – har varit till stor hjälp för att öka säkerheten kring de judiska institutionerna.

Som jag nämnde inledningsvis firas i år 250 år av judiskt liv i Sverige. Det var ett firande i förra veckan. Och regeringen har skickat ut betänkandet Ett starkt judiskt liv för framtida generationer på remiss.

Regeringen har vidare för år 2025 ökat anslaget när det gäller åtgärder för nationella minoriteter med 10 ½ miljon kronor för denna strategi. Åren 2026–2027 ökas anslaget för varje år med motsvarande belopp och åren 2028–2034 med 9 miljoner årligen.

Regeringen har också sedan 2023 en tvärdepartemental arbetsgrupp som ska samverka och föra dialog om hur man kan förebygga och motverka antisemitism i Sverige. Arbetsgruppen leds av statsministerns statssekreterare, och ytterligare åtta statssekreterare från sex olika departement ingår. I arbetet ingår också Judiska centralrådet, Judiska Ungdomsförbundet och Svenska kommittén mot antisemitism samt representanter för relevanta myndigheter och organisationer.

Forum för levande historia har fått i uppdrag att ta fram material och sprida kunskap om jubileumsåret. Ett antal olika arrangemang genomförs under året.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om älvdalskan eftersom jag själv i många år har drivit frågan om att utreda dess status för att man ska kunna erkänna det som ett språk, vilket det också finns ett kristdemokratiskt rikstingsbeslut om.

Det gläder mig att i kammaren se att engagemanget för älvdalskan har utvidgats till att även omfatta de båda större partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, som inte riktigt var med på noterna från början.

Jag har tidigare i denna kammare berättat om när jag som nyfärdig sjuksköterska började arbeta i långvården på Mora lasarett och då behövde ha tolk för att göra mig förstådd bland de gamla, för de hade glömt svenskan och kunde bara dalska. Lyckligtvis var det många i personalen som både talade och förstod moramål, orsamål och våmhusmål, som var de vanligaste varianterna där i trakten, och även älvdalska. Till lasarettet kom det naturligtvis även älvdalingar. Men älvdalskan var mer komplicerad.

Enligt rapporter som jag har fått på senare år har dessvärre kunskaperna om ovansiljansmålen generellt sett successivt gått tillbaka bland den yngre befolkningen i Mora- och Orsaområdet – även om poeten Birgitta Lillpers så sent som 2020 gav ut diktsamlingen Kälda, skriven på orsamål, som hon fick Sveriges Radios lyrikpris för 2021.

Desto viktigare är det därför att stötta revitaliseringen av älvdalskan, med tanke på att det finns ett starkt och levande intresse även bland den yngre generationen av att hålla älvdalskan vid liv. Europarådets språkliga råd betraktar sedan flera år älvdalskan som ett språk – i fråga om både ordförråd, grammatik, syntax och uttal. Och Älvdalens kommun lägger stor energi på att söka anslag för olika projekt för att hålla språket levande. Det är kurser för såväl skolbarn som vuxna. Det är en kulturhistorisk gärning att stödja detta och att ge ett strukturerat språkvetenskapligt stöd till revitaliseringen av älvdalskan. I vilken form detta bäst ska göras får vi resonera vidare om – vi i regeringsunderlaget.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru ålderspresident! All makt utgår från folket, säger regeringsformen. Riksdagen är folkets främsta företrädare, och den kung eller drottning som enligt successionsordningen företräder och innehar Sveriges tron är rikets statschef.

Denna ordning, med en statschef utan egentlig makt, är självklar för oss. Den väckte dock stor förvåning när riksdagens styrgrupp för demokratiutveckling förra veckan träffade armeniska kollegor – än mer när man insåg att vissa partier på papperet varit republikanska i mer än ett sekel och inte gjort något för att avskaffa monarkin, trots att man större delen av denna tid har suttit vid makten. Detta säger någonting om hur stark monarkin är här i Sverige och vilka goda representanter kungahuset är för vårt land, både nationellt och internationellt.

Fru ålderspresident! Sedan den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen. Det är en styrka att ingå i en större gemenskap där vi kan förhandla fram gemensamma lösningar av gränsöverskridande karaktär om saker som internationell brottslighet eller miljöfarliga ämnen som sprids med vatten och genom luft.

Vi ska komma ihåg att EU började som ett fredsprojekt, när de tre kristdemokratiska statsmännen Robert Schuman från Luxemburg och Frankrike, Konrad Adenauer från Tyskland och italienaren Alcide de Gasperi lade grunden till det som började som kol- och stålunionen och med tiden utvecklades till EU. Tanken var att fläta samman länderna, som hade en historia med århundraden av krig och konflikter, genom så täta handelsförbindelser och så fri rörlighet att ett krig eller en konflikt skulle skada det egna landet minst lika mycket.

Fru ålderspresident! Detta har visat sig vara ett framgångsrikt koncept. Hittills har inga EU-länder gått i väpnad konflikt sinsemellan. EU ska även fortsättningsvis vara en frihetlig union i de tre EU-fädernas anda, med demokratiskt ansvarsutkrävande och där våra grundläggande fri- och rättigheter värnas. EU:s arbete med att stå upp för våra gemensamma västerländska värderingar och vår europeiska livsstil behöver stärkas.

Det är också bra att med våra sammanlagda länders befolkningsmässiga och ekonomiska tyngd kunna utgöra en part och inte en radda med större och mindre nationer som man lätt kan runda för att det är ogörligt att överlägga med dem var och en, enligt principen ”Till vem ringer världens ledare när de vill prata med Europa?”.

Däremot behöver vi enligt subsidiaritetsprincipen ständigt hålla ögonen på tendenser att detaljreglera saker som sköts mycket bättre på hemmaplan. Typiska sådana frågor är lönesättning och hur de svenska skogarna ska skötas. Många av de klagomål som hörs här hemma kopplat till EU bottnar nog dock i ärlighetens namn i svenska myndigheters tendens att överimplementera. Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Vi ska fortsätta ha en stark subsidiaritetsprövning. Vi ska inte överlåta frågor som står i strid med svensk grundlag till EU.

Vi kristdemokrater vill dessutom gå ännu längre och har förslag om att göra det möjligt för riksdagen att ge så kallat rött kort till EU-kommissionens förslag. Det är ett sätt att värna subsidiariteten och att stå upp för EU:s kärnuppdrag och vår svenska grundlag.

Fru ålderspresident! Mycket mer skulle kunna sägas om det här avsnittet och betänkandet, men jag nöjer mig med dessa små reflektioner. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag om att lägga skrivelsen till handlingarna, och jag yrkar avslag på motionerna.

Det här betänkandet behandlar regeringens skrivelse 2024/25:61 Internationellt bistånd genom multilaterala organisationer. Multilaterala organisationer är enkelt uttryckt internationellt verksamma organisationer som har avtal med många andra länder. De klassiska exemplen är de olika FN-organen men också organisationer som Världsbanken, Internationella valutafonden IMF och internationella Röda Korset.

Världen står just nu i ett mycket oklart läge, inte minst när det gäller förutsättningarna för det multilaterala biståndet. USA har avslutat i stort sett allt internationellt bistånd, trots att man till en början hade lovat att behålla livräddande verksamhet. I ett pennstreck försvann runt 40 procent av världens bistånd, som bland annat har gått till mattransporter till flyktingar i Sudan och östra Kongo, HIV-mediciner och poliovaccinationer.

Konsekvenserna riskerar att bli katastrofala, först och främst för enskilda människor som är i behov av mattransporter och mediciner men indirekt för hela världen. Det spär nämligen på den internationella instabiliteten.

Behoven är större än någonsin. Hela 122 miljoner människor var enligt UNHCR på flykt i oktober 2024. 362 miljoner människor är beroende av humanitär hjälp. Och mer än 260 miljoner människor har akuta behov av hjälp med livsmedelsförsörjning för att överleva. Detta sker samtidigt som klimatförändringar med svår torka varvat med häftiga regn och översvämningar förstör odlingsmöjligheterna.

Rysslands sedan tre år tillbaka pågående fullskaliga krig i Ukraina påverkar direkt världens livsmedelsförsörjning och har drivit upp priserna. Hamas terrorattack och gisslantagande i Israel för ett och ett halvt år sedan utlöste ett krig i Gaza som medfört en mycket svår humanitär situation för civilbefolkningen. Kriget i östra Kongo har länge förorsakat stort lidande bland civila, då väpnade grupper systematiskt använt sig av sexuellt våld för att destabilisera samhällsstrukturen.

Inbördeskriget i Sudan förorsakar den just nu största humanitära katastrofen, med över 14 miljoner människor som tvingats lämna sina hem. 1 miljon av dessa har tagit sin tillflykt till Sydsudan, ett redan sårbart land som 2024 klassades som världens fattigaste land. Andra har flytt till Tchad, där 42 procent av befolkningen redan lever under den nationella fattigdomsgränsen.

Herr talman! I detta perspektiv har de multilaterala organisationerna en oersättlig roll. De är internationellt erkända, finns representerade i de allra flesta länder och kan därmed snabbt sätta in nödvändiga resurser för att avhjälpa katastrofer.

Dessutom utgörs en stor del av det svenska bidraget till de multilaterala organisationerna av så kallat kärnstöd. Det innebär att pengar betalas in utan öronmärkning och snabbt kan omdisponeras om det uppstår en kris någonstans i världen. Det förekommer också så kallad mjuk öronmärkning, där Sverige exempelvis kan styra pengar till prioriterade länder och tematiska områden, till exempel stöd till flickors och kvinnors rättigheter.

Bland FN-organen vill jag särskilt nämna World Food Programme, som fick Nobelpriset häromåret och som gör helt avgörande insatser, inte minst genom tusentals livsmedelstransporter till Gaza, UNHCR, som hanterar olika flyktingkriser runt vår jord, och OCHA, som samordnar de olika FN-organens humanitära insatser.

Men det är också nödvändigt att arbeta långsiktigt och förebyggande, som exempelvis UNDP gör, för att stärka den demokratiska utvecklingen i länderna, minska deras sårbarhet för klimatförändringar, minska konfliktnivåerna och bygga en grund för fredlig samexistens mellan olika etniska och religiösa folkgrupper. Det har jag själv sett exempel på i Ferganadalen i Uzbekistan, där skärmytslingar ofta förekommer vid gränsen mot Tadzjikistan. Genom olika projekt bidrar UNDP där till att öka förståelsen mellan olika etniska grupper, vilket sänker konfliktnivåerna. Utan detta arbete är det inte osannolikt att skärmytslingarna vid gränsen hade utvecklats till något långt allvarligare.

Herr talman! Av betänkandet framgår att Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer under 2023 uppgick till 31,8 miljarder kronor. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala utbetalningar av bistånd.

Av annan statistik framgår att runt 40 procent av Sveriges bistånd förmedlas via civilsamhällesorganisationer, medan själva civilsamhällesstrategin utgörs av 1,7 miljarder kronor. I själva verket är det ofta så att de multilaterala organisationerna samverkar på ett väldigt fint sätt med civilsamhällesorganisationerna på det lokala planet. Så är fallet inte minst i Ukraina, som ledamoten Katarina Tolgfors nämnde i sitt anförande.

De multilaterala organisationerna är viktiga plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, såsom det internationella stödet till just Ukraina. De är också centrala för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.

För att återgå till diskussionen om USAID och vad som blev konsekvenserna när presidenten tillkännagav att det stödet skulle minska: Budgeten för USAID var 450 miljarder kronor för 2023 – att jämföra med Sveriges budget för bistånd 2023, som låg på 56 miljarder. Med 83 procents minskning, som blev resultatet efter pausen, har nu alltså 374 miljarder försvunnit, om jag räknat rätt. Det finns naturligtvis ingen möjlighet för Sverige att ersätta de pengarna, utan här krävs gemensamma tag.

Jag vill poängtera att Sverige i detta sammanhang har stora möjligheter att inta en ledarposition, med det höga anseende som finns för vårt internationella engagemang och med grund i den reformering och effektivisering som pekas ut genom reformagendan. Med knappare tillgängliga resurser globalt efter USA:s och andra länders tillbakadragande är effektivisering och fokusering på de strategiskt viktigaste områdena desto viktigare.

(Applåder)

Herr talman! Denna debatt behandlar ett femtiotal motioner om en rad olika medborgerliga fri- och rättigheter, som vi har hört flera talare berätta om. Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet. Många av motionerna ligger i linje med pågående arbete, men det finns andra motioner i frågor där vi inte delar uppfattning.

I mitt andra uppdrag som ersättare i utrikesutskottet och biståndspolitisk talesperson blir det ofta påtagligt vilken ofantlig förmån det är att leva i Sverige där de mänskliga fri- och rättigheterna, som de är uttryckta i bland annat Europakonventionen, är inkluderade i svensk lag. Hur vårt land sköter sig utvärderas kontinuerligt.

Det står nu klart att en majoritet av världens befolkning lever i länder där den demokratiska utvecklingen går tillbaka. EU gör varje år en utvärdering av hur Sverige och övriga länder lever upp till lagen. Likaså har vi ett oberoende rättsväsen och det relativt nyinrättade och oberoende Institutet för mänskliga rättigheter, som också gör årliga granskningar. Vi tog emot den senaste rapporten häromveckan.

Genom regeringsformen har vi inte bara rätt att inte bli utsatta för diskriminering på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person, utan den offentliga makten ska dessutom utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Regeringsformen går så långt att den stadfäster att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten, och dessa mål ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg, trygghet och goda förutsättningar för hälsa. Vidare ska det allmänna främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer, verka för att demokratins idéer blir vägledande inom alla områden av samhället och värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska också verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och att alla barns rätt tas till vara.

Det är alltså långtgående fri- och rättigheter som slås fast i grundlagen. Dit hör även att främja det samiska folket och de etniska och religiösa minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv.

Dessa fri- och rättigheter är föremål för politisk kontroll, bland annat genom den inrapportering till EU som jag nämnde. En regerings förmåga att leva upp till dessa fri- och rättigheter utvärderas inte minst i fria och demokratiska val.

Förra året hade jag förmånen att vara med i Bryssel när EU:s utvärdering diskuterades med representanter från de olika länderna. Vi kunde då notera att valutslaget i Polen gör att man faktiskt rullar tillbaka många av de saker vi oroats över. Man rullar tillbaka de demokratiska fri- och rättigheter som blivit inskränkta på det ena sättet efter det andra.

Regeringsformen innehåller också de positiva opinionsfriheterna: yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten. Men likaväl som det finns positiva friheter finns det också negativa opinionsfriheter. De innebär ett skydd mot tvång från det allmänna att berätta om sin politiska, religiösa, kulturella eller annan uppfattning. Det allmänna kan inte heller tvinga någon att tillhöra sådana sammanslutningar eller att delta i demonstrationer.

Lagen skyddar också mot registrering av politisk åskådning. Den förbjuder dödsstraff, kroppsstraff och tortyr. Den skyddar mot kroppsvisitation och betydande intrång i den personliga integriteten med mera.

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar går också igenom Europakonventionen, unionsrätten, EU:s rättighetsstadga och olika utredningar inom området. Utskottet konstaterar att en parlamentarisk kommitté med namnet 2023 års fri- och rättighetskommitté har behandlat ett antal aktuella förslag till grundlagsändringar i syfte att stärka den enskildes rätt i olika avseenden. Det gäller bland annat rätten till domstolsprövning, grundlagsskydd av aborträtten och återkallelse av medborgarskap vid allvarliga brott. Kommittébetänkandet behandlas nu i Regeringskansliet.

Skälet till att många av dessa frågor behandlas är den utveckling vi har sett i omvärlden där politik kan plocka bort tidigare självklara fri- och rättigheter. Genom de förändringar som föreslås kommer dessa olika fri- och rättigheter att få en starkare ställning och kunna finnas kvar.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för förtydligandet om var oron ligger!

Jag ska säga att de civilsamhällesorganisationer som söker bistånd direkt hos en utlandsmyndighet ofta är organisationer som är väl kända genom väldigt långvariga relationer. Kanske har man också en svensk motpart i Sverige och i det landet, men för ett visst projekt gör man en ansökan i det aktuella landet.

Jag tror inte att ledamoten behöver vara så orolig för detta. Det handlar inte om något förstatligande. Även i dag förmedlas en del medel via utlandsmyndigheterna – det har gått att ansöka direkt där – så det är inte någon jättestor förändring som sker. Man slår fast att inte mer än 8 procent av det totala civilsamhällesstödet ska gå den vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Tack så mycket, Anna Lasses, för ett viktigt inlägg i den här debatten!

Jag begärde egentligen inte ordet för att konfrontera dig eller debattera, Anna Lasses, så du kan tagga ned. Det var mer för att göra en korrigering eller komplettering. Jag vet nämligen inte om det kanske har blivit något missförstånd.

När det gäller civilsamhällesstödet är de svenska biståndsorganisationerna helt centrala. Enligt strategin ska de svenska organisationerna söka medel via Sida för 85 procent av biståndet för att i sin tur kunna samarbeta med sina systerorganisationer i mottagarlandet. Vi vet ju båda två hur viktig kontakten, långsiktigheten och troheten som råder mellan systerorganisationer i olika länder är. Regeringen har också sett i olika utvärderingar att det stöd som går via civilsamhällesorganisationer har mycket större träffsäkerhet och innebär mindre byråkrati. Det innebär även mindre risk för korruption just för att man har den här nära relationen till varandra.

Det som förbryllade mig lite grann var att Anna Lasses talade om att man nu skulle söka en massa direkt hos myndigheten. Enligt strategin ska alltså 85 procent gå via de svenska organisationerna och sedan till mottagarlandet. Internationella organisationer ska kunna söka max 8 procent hos Sida, och max 8 procent ska kunna gå via utlandsmyndigheten. Det handlar ofta om organisationer som redan har ett samarbete och som kanske också finns med i det tidigare samarbetet.

Jag ville mest lämna den kommentaren.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.

Jag vill hävda att det kan hända saker som man i efterhand ser att man kanske hade kunnat göra annorlunda. Direkt efter att regeringen hade tillträtt och man såg de kolossala behoven i Ukraina gjorde man allt man kunde för att samla ihop potter som var outnyttjade och inte hade betalats ut. Mycket gick till utsatta kvinnor och flickor i fält i Ukraina, som till exempel var utsatta för sexuellt våld och liknande saker, eller som behövde klara sin försörjning över huvud taget när deras män var i fält. Mycket av de pengarna har också återförts till UNFPA.

I processen som ligger framför oss ser jag att det också är väldigt viktigt att vi stöttar flickor och kvinnor. Det är en av de tematiska prioriteringarna, och den måste därför återspeglas i det som kommer ut när Sida också har gjort sina fördelningar. Det handlar alltså om styrning på flera olika nivåer.

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för de fina orden! Jag vet ju att vi har ett starkt gemensamt engagemang i de här frågorna. Det tror jag att vi delar med alla som sitter här i kammaren i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

När det gäller bistånd och utveckling genom företagande vill jag också understryka de andra delarna som finns med på samma rad, nämligen jobbskapande, handel och utbildning. Om en rik, välutbildad och välsituerad medelklass berikar sig och får större utvecklingsmöjligheter hjälper ju inte det de fattiga ute i byarna. Vi behöver verkligen arbeta på alla plan.

Det är jättebra om länder i tredje världen – till exempel med hjälp av svenskt stöd, klimatbistånd och know-how – får möjlighet att utveckla know-how när det gäller vattenreningsteknologi, solceller och så vidare för att komma bort från ett fossilberoende. Men parallellt med det måste vi också jobba med de fattiga människor som behöver ha en utbildning för att lära sig att räkna och skriva, så att de inte blir lurade när de säljer sina jordbruksprodukter på torget eller när de ska exportera sitt kaffe till en uppköpare till exempel.

De här bitarna går hand i hand. Detta måste göras parallellt, och det vet jag att man är väl medveten om även på UD. Vi har fört de samtalen där. Detta är alltså något man jobbar med.

Precis som ledamoten var inne på finns det möjlighet till mikrolån. I Kenya såg vi också att man hade tagit mikrolån för att kunna finansiera inköp av bättre processmetoder för till exempel kaffeodlingen.

Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve och jag är överens om väldigt mycket i det här.

Däremot vill jag inte stå här och säga att vi ska avsätta hälften av biståndet till kvinnors och flickors rättigheter även om jag är väl medveten om båda dessa talesätt: Ge en man en fisk, och du ger honom mat för dagen; lär honom att fiska, och du ger honom försörjning för framtiden. Undervisa en kvinna, och du undervisar en hel by.

Det får väldigt strategiska effekter, men att det är just hälften som ska vikas för flickor och kvinnor vågar jag inte påstå.

Jag menar att det vi kallar svenska intressen, det vill säga det som vi har sammanfattat i de tematiska prioriteringarna, alla väger tungt på sitt sätt. Om man rubbar helheten, om man tar bort till exempel demokrati och mänskliga rättigheter, får den kanske en olycklig slagsida åt ett annat håll. Vi behöver ha klimatstöd. Vi behöver ha stöd till flickors och kvinnors rättigheter. Men vi behöver också ha hälso- och sjukvård för alla.

Det är just därför vi behöver ha samling, både nationellt och internationellt, för att hantera den svåra situation som uppstår när så många länder med USA i spetsen drar tillbaka stora delar av sitt bistånd.

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för viktiga frågor!

Jag håller fullständigt med om att det är en väldigt allvarlig situation vi står inför. Jag var ju inne på det i mitt anförande.

De gigantiska nedskärningarna av det bistånd som USAID tidigare stått för men som nu dras tillbaka kan inte Sverige ensamt gå in och täcka upp för. Det finns ingen som helst möjlighet att göra det. Men det var därför jag pratade om att vi behöver gå samman med likasinnade länder och tillsammans diskutera fram vilka som är de mest strategiska områdena.

Redan nu går diskussionerna i just den riktning som Lotta Johnsson Fornarve pekar på. Bland det mest allvarliga är det tillbakadragna stödet till just kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter och till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter men också till saker som hivbekämpning, poliovaccinationsprogram och så vidare. Ingen av oss vill se en aidsepidemi som den på 80-talet eller en ny polioepidemi, utan här behöver alla goda krafter samlas.

Jag menar att de prioriteringar som Sverige redan har gjort i form av de strategiska tematiska prioriteringarna kan vara till hjälp i detta arbete. Vi har redan gjort arbetet med att snäva in och fokusera på det som är absolut mest viktigt i en kritisk situation där pengarna inte räcker.

Herr talman! Det är omöjligt att i en debatt om internationellt bistånd bortse från vad som har hänt i världen sedan september–oktober förra året, då de motioner skrevs som vi behandlar i betänkandet. Världen såg då helt annorlunda ut än den gör i dag. Framför allt rådde ett helt annat läge när det gällde biståndet i världen. Det var innan Trumpadministrationen tillträdde i januari och per omgående ströp stödet till WHO. Några veckor senare frös man USAID:s verksamhet, som stått för över 40 procent av allt bistånd i världen, för att genomlysa den. För bara ett par veckor sedan kom så beskedet att 83 procent av USAID:s alla kontrakt skulle avslutas. Med ett pennstreck försvann på så vis 93 procent av alla insatser därifrån.

En del av dessa pengar utgörs av de 120 miljoner kronor som Sida har betalat in till USAID, till gemensamma projekt. Självklart måste Sverige göra allt för att få de pengarna tillbakabetalade, så att de kan gå till de projekt som de var avsedda för, bland annat hjälp till bönder att klimatanpassa sina odlingar.

USA:s agerande är inte någon isolerad företeelse, om än extrem vad gäller magnituden, både i reda pengar och i procent av bni. Nederländerna kommer stegvis att minska biståndsbudgeten med 30 procent, Belgien med 25 procent och Frankrike med 37 procent. Storbritannien minskar sitt bistånd med 40 procent. Sådana stora nedskärningar i det internationella biståndet kommer inte att gå obemärkta förbi, tvärtom. Det är en farlig väg att gå. Det är rent kontraproduktivt, vill jag påstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Världen hänger ihop, herr talman. Detta har inte minst pandemin, krig, konflikter och klimatförändringar på senare år visat med all önskvärd tydlighet. I Kenya, som jag besökte i februari, lär We Effect ut metoder som hjälper bönder att göra sina jordbruk mer motståndskraftiga mot klimatförändringar. Sådana goda exempel behöver spridas och implementeras på fler håll, så att länderna blir självförsörjande och så att människor som bor i lokalsamhällena blir mindre sårbara.

Bangladesh är ett av de länder som är allra mest utsatta för klimatförändringar. Cyklonerna kommer allt oftare. De blir allt starkare och ställer allt större arealer under vatten i det tätbefolkade landet. Röda Korsets cyklonvarningssystem har räddat livet på hundratusentals människor, men böndernas marker översvämmas likafullt av havsvatten som gör att färre grödor växer på åkrarna. Det salta havsvattnet har trängt ned i grundvattnet och utlöst kemiska processer som frigör järn och arsenik i berggrunden och gör dricksvattnet hälsovådligt. Mängder av män har begett sig till 24miljonersstaden Dhaka och andra städer för att hitta en försörjning men lämnar kvinnor och barn hemma att försöka odla jorden så gott det går. Kvinnorna behöver gå allt längre sträckor för att hämta vatten. Som i alla bristsituationer uppstår konflikter, där redan utsatta grupper som etniska minoriteter och kristna drabbas allra värst.

Wateraids insatser, som med lokalt anpassade metoder renar det otjänliga vattnet och förser byar och städer med drickbart vatten, är direkt livsviktiga. Dessutom möjliggör det för människor att bo kvar och motverkar på så sätt migrationen.

Till detta, herr talman, kommer det säkerhetspolitiska läge som har förvärrats efter Rysslands invasionskrig i Ukraina, kombinerat med den nya administrationen i USA, som för en retorik om att den regelbaserade världsordningen är passé och att gamla allianser och internationella överenskommelser är något man kan strunta i.

När andra länder tenderar att finansiera sina upprustningar med biståndsnedskärningar står Sverige stadigt. Det gör vi inte bara för att biståndet har ett moraliskt egenvärde utan också för att det är en annan sida av samma mynt: att främja fred och säkerhet för såväl stater som människor.

Herr talman! Det är nu utomordentligt viktigt att Sverige tillsammans med EU och andra likasinnade länder analyserar hur man i någon mån kan täcka upp de strategiskt mest kännbara luckor som har uppstått, inte bara humanitärt utan också ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. När väst drar sig tillbaka är risken uppenbart stor, vilket flera talare har varit inne på, att Ryssland och Kina är snabba med att ta över inflytandet i Asien, Afrika och Latinamerika.

Därför är jag i dag stolt över att Sverige har visat på en annan väg. Regeringens och samarbetspartiernas besked, som det var presskonferens om i går, är att vi bygger upp vårt lands säkerhet utan att världens fattigaste och mest utsatta behöver betala.

Den biståndsbudget som lades fram i höstas, med 53 miljarder kronor per år under perioden 2026–2028, ligger fast. Detta är helt i linje med den överenskommelse som gjordes på Tidö hösten 2022 om ett långsiktigt, transparent och effektivt bistånd där spelreglerna är tydliga och där civilsamhällets roll stärks. Även i tider av stora förändringar, ska man notera, är anslaget till civilsamhällesstrategin nämligen konstant, utan några minskningar, tvärtemot vad man skulle kunna tro när man lyssnar på somliga ledamöter här i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Reformagendan för biståndet som regeringen antog i december 2023, med underrubriken ”Globala utmaningar i en ny tid”, pekar ut riktningen framgent.

I stället för 400 mål utan inbördes prioritering, som gjorde biståndet omöjligt att styra eller följa upp, finns nu tydliga fokusområden. Det är till stor hjälp i den process vi står inför nu, när andra länder famlar efter hållpunkter.

De tematiska prioriteringarna utgör vad regeringen beskriver som svenska intressen. För de åhörare som inte känner till vilka de är gör jag här en rekapitulering:

Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning

Förbättrad hälsa för de allra mest utsatta

Främja frihet och bekämpa förtryck

Utökat och effektiviserat klimatbistånd

Stärka kvinnors och flickors frihet och egenmakt

Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken

Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd.

Detta är väl genomtänkta och avvägda tematiska prioriteringar som det finns stor acceptans för.

Herr talman! Genom det arbete som Sveriges regering redan kommit långt i har vi ett försprång i det effektiviseringsarbete som många länder nu går in i. Vi kan ta på oss ledartröjan i de internationella diskussionerna om hur världens mest utsatta medmänniskor inte ska lämnas åt sitt öde utan få förutsättningar för en bättre och tryggare tillvaro.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tryckfriheten är som vi hört en svensk grundlagsskyddad rättighet. Den berör frågor som gäller tryckfrihet, grundlagsskydd för vissa medier och även offentlighetsprincipen. Den har sitt ursprung i 1766 års tryckfrihetsförordning, som var den första lagfästa tryckfriheten i världen. Det skapar respekt men också behov av att vårda både minnet och den aktiva utövningen av den.

Den offentlighetsprincip som då infördes för att kunna granska makten används numera bland annat av kriminella för att kartlägga enskilda personers ekonomi, boende och familjeförhållanden i syfte att ringa in potentiella brottsoffer.

Den tryckfrihet som garanterade att i stort sett allt fick tryckas – utom angrepp på ”den rena evangeliska läran, klandrande av grundlagarna, ärekränkningar och osedlighet” – kan via digitala publiceringar, bland annat via plattformar i tredjeland, användas i destabiliserande syfte men också för att på ett allvarligt sätt påverka ungas självbild och världsuppfattning och för att rekrytera till kriminalitet eller locka till sexuell exploatering av unga personer som inte anar vem som döljer sig bakom ett alias.

I dag är det lätt att kartlägga stora delar av en persons identitet. Man kan gå in på Mrkoll eller annan söktjänst och se vad ens granne tjänar eller vad grannens bostad är värd. Födelsedag, boendesituation, fastighetsvärde, inkomst och telefonnummer – allt ligger öppet för allmänheten. Det är uppgifter som gör det lätt för bedragare, identitetskapare och andra kriminella att kartlägga och strategiskt välja ut lämpliga offer.

Söktjänsternas publicering av personuppgifter är ett smörgåsbord för kriminella som riktar in sig på bedrägerier mot äldre och andra utsatta grupper. Uppgifter om vilka som är över 70 år och bor ensamma är bara ett knapptryck bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Denna möjlighet för söktjänsterna att publicera personuppgifter måste begränsas. Var och en ska åtminstone ha rätt både att säga nej till att ha sina uppgifter publicerade och att få dem borttagna. Förutom att söktjänsterna förser kriminella med personuppgifter kränks den personliga integriteten.

Det är frivilliga utgivningsbevis som gör söktjänsternas verksamhet laglig och skyddad enligt grundlagen om yttrandefrihet. Eftersom grundlagar trumfar andra lagar kan söktjänsterna publicera omfattande personuppgifter, trots bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning. ”Rätten att bli bortglömd”, det vill säga att i vissa fall få sina personuppgifter raderade, är en del av dataskyddsförordningen. Detta gäller dock inte när det finns utgivningsbevis. I dag kan alltså söktjänsterna fungera som de gör därför att Sverige har en grundlag om yttrandefrihet.

Men ligger verkligen masspublicering av omfattande personuppgifter inom det som i lagens mening är yttrandefrihet och tryckfrihet? Nej, menar jag. Syftet, herr talman, var aldrig att exponera enskilda sköra medborgare. Syftet med de olika lagarna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet var att granska makten.

Offentlighetsprincipen, alltså att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda, är en bärande del av den svenska demokratin. Men stor försiktighet och respekt måste också omgärda människors integritet vid hanteringen av personuppgifter. Detta rimmar illa med den stora mängd personuppgifter som samlas in, sammanställs och publiceras i databaser hos söktjänster som MrKoll och Ratsit.

En utredning, SOU 2024:75, har tittat på frågan, och som vi har hört av tidigare talare bereds förslagen i Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa resultaten av den beredningen. Remissrundan avslutades så nyligen som den 10 mars i år, alltså för bara drygt en vecka sedan.

Det är viktigt att samtidigt värna möjligheten att göra bakgrundskontroller i de fall det är befogat, exempelvis när det gäller anställning inom verksamheter som riktar sig till barn – eller för den delen äldre. I många fall behöver vi göra fler bakgrundskontroller än i dag, men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

En del av de motioner som dagens betänkande hanterar tar upp frågeställningar som ligger ganska nära det jag här har anfört. Med hänvisning till det pågående arbetet i Regeringskansliet avstår jag dock från att yrka bifall till dem och yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Att kunna tala och förstå svenska är avgörande för att kunna etablera sig på den svenska arbetsmarknaden och bli en del av samhället. Förutsättningarna finns, eftersom behovet av arbetskraft är stort – särskilt inom yrken där det krävs utbildning och en viss kunskapsnivå i svenska. Trots detta är utmaningarna stora, särskilt bland nyanlända och långtidsarbetslösa. Många fastnar i ett bidragsberoende i stället för att snabbt komma ut i arbete.

Danmark har nyligen infört tydligare krav. Där är ekonomiskt stöd kopplat till aktivt deltagande i språkutbildning och arbetsmarknadsinsatser. En liknande modell används även i Sverige för att stärka integrationen och minska bidragsberoendet.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern vilka åtgärder regeringen planerar för att stärka drivkrafterna för nyanlända och arbetslösa att aktivt delta i språkinlärning och yrkesutbildning.

Herr talman! Att få vård i rätt tid är viktigt för både unga och äldre, inte minst i akuta situationer. Vid hjärtstopp eller stroke är varje minuts väntan avgörande för förloppet. Det gäller naturligtvis även andra akuta tillstånd som förlossning eller en svår olycka.

I många delar av vårt avlånga land är det redan i dag långt till närmaste sjukhus. I Sollefteå kommer nu, efter regionens majoritets beslut, patienterna att få åka ungefär en och en halv timme till de sjukhus de i stället hänvisas till.

Min fråga till sjukvårdsministern är hur regeringen arbetar för att säkerställa att människor i hela landet ska ha tillgång till akut sjukvård i rätt tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Fru talman! Demokratin är grunden för vårt samhälle. Det är genom fria och oberoende val som vi, det svenska folket, utövar vår makt och formar Sveriges framtid. Det är demokratin som avgör vem som styr, vilka lagar som stiftas och i vilken riktning Sverige ska gå.

Ur demokratisk synvinkel är förtroendet för våra val helt centralt. Demokratin bygger på att våra val genomförs på ett tryggt, rättvist och säkert sätt, och det är detta vi debatterar i dag: valfrågor och det svenska valsystemet.

Fru talman! Vi ska vara stolta över att Sverige har en lång historia av ett stabilt valsystem. Men vi kan inte luta oss tillbaka och ta detta för givet. Vi behöver fortsätta stärka skyddet av valhemligheten, öka säkerheten i röstningsfarandet, förenkla för utlandssvenskar att rösta och se till att valsystemet är robust nog att stå emot yttre och inre hot.

Fru talman! I Valmyndighetens rapport om erfarenheter från valen 2022 konstateras att för en majoritet av väljarna fungerar valen och röstningen väl. Men samtidigt finns det behov av förändringar för att förenkla, förbättra och skapa ett mindre sårbart system.

Det är mot denna bakgrund som det just nu pågår ett arbete i en parlamentarisk kommitté med att se över, utvärdera och överväga förändringar av valsedelssystemet. Detta är nödvändigt och välkommet.

Det är tydligt att det nuvarande valsedelssystemet har blivit allt svårare att hantera. Ett exempel är valsedelsställen, som är nästan omöjliga att överblicka, med full uppsättning av tre namnvalsedlar per parti, lika många med bara partibeteckning och därutöver helt blanka valsedlar.

För att skydda valhemligheten var valsedelsställen vid valet 2022 inramade med insynsskydd, som delvis bidrog till att ytterligare försvåra överblickbarheten. Inte så få väljare uppgav att de inte kunde hitta det partis valsedlar som de sökte. Dessutom fick bara en väljare i taget släppas fram, vilket ökade köbildningen, något som jag själv bevittnade i egenskap av vice ordförande i valnämnden i min hemkommun Vimmerby.

Ett annat exempel är den oproportionerligt stora andelen underkända poströster från utlandet. För att en försändelse ska godkännas ska den vara poststämplad i utlandet inom ett visst datumintervall. Jag har dock själv erfarenhet av den synnerligen opålitliga postgång som kan råda i vissa länder och hur man hellre samlar ihop flera veckors brev för att skicka med en bekant som är på väg hem och kan lägga på breven hemma i Sverige. Jag kan tänka mig att detta särskilt gäller en så viktig försändelse som ens valsedel. Man kanske inte vågar betro postgången med att den ska komma fram i rätt tid utan hellre skickar den med någon bekant som ska hem. Men med en svensk poststämpel blir en utlandsröst underkänd. Och hur ofta får man för övrigt numera brev som över huvud taget är poststämplade?

Detta är exempel på sådant som behöver lösas på ett bättre sätt.

En annan mycket angelägen fråga är hur man skyddar valhemligheten för en person med ett funktionshinder som gör personen beroende av någon annans assistans vid röstförfarandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

I detta motionsbetänkande behandlas även förslag kring valkretsindelning, procentspärrar för ett parti att komma in i någon av de parlamentariska nivåerna, hur man ska öka valdeltagandet från olika befolkningsgrupper och en del annat. I dessa olika delar hänvisar vi till pågående utredningsarbete inom ramen för Valsedelskommittén, som ska vara klar i september i år, eller till andra delar som är under beredning i Regeringskansliet.

Fru talman! Kristdemokraterna kommer alltid att stå upp för en trygg, rättvis och säker valprocess. Demokratin är värd att försvara – varje dag, varje val.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och tacka för ordet.

Fru talman! Vad händer när rättsstaten svajar? Vad händer när våra grundläggande fri- och rättigheter blir något flytande, när yttrandefriheten kringskärs, när religionsfriheten inskränks eller när äganderätten urholkas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års rapport om rättsstatsprincipen

Det är frågor som är viktiga att ställa. Rättsstatens principer är nämligen inte bara en juridisk teknikalitet; de är en grund för friheten och tryggheten i vårt svenska samhälle. Det är en av de grundläggande principer som har format den västerländska civilisationen. Och det är ingen slump att de samhällen som har byggt sin lagstiftning på dessa värderingar också är de mest fria och framgångsrika.

Fru talman! Konstitutionsutskottet har granskat EU-kommissionens rapport om rättsstatsprincipen där kommissionen ger en lägesbild av arbetet med att skydda och stärka demokratin inom EU. Jag kommer inte att gå in på alla detaljer. Det gör mina kollegor så bra. Jag kommer att prata lite mer övergripande.

Rättsstatens principer är en del av de grundläggande värdena i en demokrati och även i EU-samarbetet. Respekten för rättsstatens principer är nära sammankopplad med de västerländska värderingar som ska prägla samarbetet och de andra grundläggande värdena inom unionen, däribland frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Men det handlar också om ett rättssäkert och oväldigt rättssystem som är åtskilt från den politiska makten.

Varje nytt medlemsland i Europeiska unionen måste acceptera, respektera och ha system för att leva upp till dessa värden innan det kan bli medlem. Och landet måste fortsätta att upprätthålla dem under tiden det är medlem. Därför är dessa årliga rapporter från kommissionen, som vi i dag ägnar denna debatt åt, viktiga för att kartlägga läget i medlemsländerna och uppmärksamma trender och eventuella risker.

Medlemsländer som gör inskränkningar i rättsstatens principer och undergräver domstolsväsendets oberoende kan utsättas för ett så kallat artikel 7-förfarande. Man utreder då om landet har brutit mot EU-samarbetets grundläggande värden. Det kan exempelvis leda till att EU-medel till landet fryses. Det instrumentet har också använts för att få fram förändringar i rätt riktning.

Fru talman! I rapporten gör EU-kommissionen bedömningen att EU:s medlemsländer och EU som helhet numera är mycket bättre förberedda för att upptäcka, förebygga och ta itu med nya utmaningar som rör rättsstatsprincipen än de var för fem år sedan. Detta är mycket positivt. Samtidigt finns det fortsatt stora problem i flera medlemsländer, vilket vi måste ta på allvar.

Fru talman! För oss kristdemokrater är budskapet tydligt: Vi ska värna våra västerländska värderingar och rättsstatens principer. Rättsstatens principer bygger på lag och ordning, ansvar och förpliktelser och en rättvisa som är förankrad i objektiva normer, inte i subjektiva känslor eller politiska trender.

Detta är något som EU ska stå upp för, som den handelsunion men också värdegemenskap som unionen är tänkt att utgöra. I detta ingår respekten för våra grundläggande fri- och rättigheter, såsom yttrandefriheten och äganderätten. Utan detta finns ingen frihet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag att lägga rapporten till handlingarna.