Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Gudrun Brunegård (KD) om Internationellt bistånd

Gudrun Brunegård (KD) höll ett anförande om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.

Fru talman! Jag tänkte börja med att ta er med till Bangladesh, det land som är mest utsatt för klimatförändringar.

Cyklonerna har blivit kraftigare. De kommer tätare och översvämmar allt större delar av landet. Havsvatten är som bekant salt, och när vattenmassorna drar sig tillbaka har saltet förgiftat jordarna. Den bördiga marken, som ska försörja ett av världens mest tätbefolkade länder, ger normalt två till tre skördar per år. Men få grödor klarar av att växa på de numera salthaltiga jordarna.

Saltet tränger också ned i grundvattnet och gör det otjänligt, för i berggrunden utlöser saltet höga halter av tungmetaller som järn och arsenik. Många familjefäder lämnar sina familjer i deltaområdet för att försöka hitta en försörjning i de redan överbefolkade städerna eller utomlands, som runt 10 miljoner andra bangladeshier, medan kvinnor och barn blir kvar för att klara sig så gott det går. När de vadar omkring i fisk- och räkodlingarna och deras meterdjupa vatten tränger det förorenade vattnet in i kroppen, och cancerfallen ökar, även bland unga flickor.

Sverige har genom cyklonvarningssystem redan räddat tusentals liv. Sverige bistår genom Water Aid, och säkert också andra organisationer, med vattenreningssystem, som är anpassade efter olika miljöer och lokala förutsättningar, som ger människor rent vatten att dricka.

Water Aid jobbar även i skolorna med att öka kunskapen om kroppens funktioner. Det handlar till exempel om hur menscykeln fungerar och om vikten av menshygien. På så sätt har man fått bukt med skadliga traditioner. En app hjälper flickorna att hålla koll på när mensen är på gång så att de slipper bli överrumplade under skoldagen och kan stanna kvar i skolan även när de har mens.

Fru talman! Vi lever nu i en tid som kommer att definiera tillvaron i många år framöver. Det har blivit brutalt uppenbart att Sverige är en del av en värld som påverkas av andra länders beslut. Men lika tydligt är det att vi också kan vara med och påverka, trots att Sverige är ett ganska litet land.

Vi tvingas förhålla oss till omvärlden och göra omprioriteringar, inte minst till följd av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina. Detta krig, och de uttalanden som den ryska statsledningen har gjort om att återupprätta det gamla imperiets gränser, utgör ett existentiellt hot både mot våra närmaste grannländer och mot oss själva som nation. Vi kan inte stillatigande se på när våra ukrainska bröder och systrar kämpar för hela Europas frihet, demokrati och självbestämmande. Det är vår skyldighet att bistå dem. När deras egen budget går till att hålla stånd längs frontlinjen i öster kan vi bistå med medel för utbildning, hälso- och sjukvård och rehabilitering och energisystem när Ryssland bombar dem sönder och samman.

Samtidigt konstaterar vi att länder med avsevärt större ekonomier än Sverige fattar beslut som ger svåra konsekvenser runt om i världen. Det går inte spårlöst förbi när USA, som tidigare stått för runt 47 procent av allt bistånd i världen, bland annat som huvudfinansiär av hivmedicinering och olika vaccinationsprogram, över en natt drar undan merparten av sitt bistånd. Jag var själv på FN-högkvarteret i Nairobi precis när detta tillkännagavs. Det gav chockvågor.

Också andra stora ekonomier drar ned på biståndet. Tyskland skär ned biståndsbudgeten med 40 procent. Frankrike minskar biståndsramen med 37 procent. Nederländerna minskar sitt bistånd med 30 procent och Belgien sitt med 25 procent. Storbritannien minskar sitt biståndsmål från 0,7 procent av bni till 0,3 procent.

Den stora ökning av stödet till Ukraina som Sverige nu gör, från 5,4 miljarder i år till 10 miljarder under 2026–2027, kräver omfattande omfördelningar inom biståndsramen. Häromveckan meddelade därför regeringen att Sverige avvecklar de bilaterala utvecklingsavtalen med Moçambique, Zimbabwe, Tanzania, Liberia och Bolivia. Med 53 miljarder kronor om året är Sverige dock fortsatt ett av världens fyra eller fem främsta givarländer och fortsätter att hjälpa människor som lever i fattigdom och förtryck världen över.

Som framgick av en debattartikel i Svenska Dagbladet samma dag är det humanitära biståndet och stödet till kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inte minst i Afrika, fortsatt prioriterat. Den globala biståndsstrategin för hälsa liksom strategin för demokrati och mänskliga rättigheter förblir orörda, liksom stödet genom civilsamhället. Organisationer ska självklart kunna fortsätta att verka inom olika strategier även i de länder där Sverige nu avslutar de bilaterala avtalen.

Fru talman! Regeringen inledde en reformering av biståndet för två år sedan. Reformagendans prioriteringar kommer att vara vägledande i de nödvändiga omfördelningar som nu behöver ske. Mitt exempel från Bangladesh illustrerar varför inte en viss del kan slopas: Tillvaron är komplex. Allt hänger ihop. De tematiska prioriteringarna behöver följas även framgent.

Jag ska nu repetera de tematiska prioriteringarna, de svenska intressen som ska vara vägledande även i vårt arbete via EU:s biståndsprogram.

Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning – både grundläggande utbildning, inte minst för flickor, och yrkesutbildning.

Förbättrad hälsa för de mest utsatta, med stöd till sexuell och reproduktiv hälsa, förbättrad tillgång till vatten, sanitet och hygien, ansvarsfull användning av antibiotika, vaccinationer och andra sätt att förebygga hälsohot.

Främjande av frihet och bekämpande av förtryck. Demokrati är avgörande för fred, frihet och säkerhet.

Utökat och effektiviserat klimatbistånd som bidrar till minskade utsläpp, fossilfri energiomställning och klimatanpassning.

Stärkande av kvinnors och flickors frihet och egenmakt, där kvinnans arbetsinsatser värderas och avlönas och där hon har rätt att själv äga och ärva, rätt till inflytande och delaktighet samt rätt till sin egen kropp – till exempel att stärka flickor att våga vägra utsättas för könsstympning, ett projekt som några av oss studerat hos PMU i Kenya, eller att inte bli bortgifta mot sin vilja.

Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken. Det säger sig egentligen självt: I ett samhälle där man har möjlighet att utbilda sig och försörja sig, där man har tillgång till hälso- och sjukvård, där man får uttrycka sin åsikt eller utöva sin tro eller övertygelse utan att bli förföljd eller förtryckt och där man inte behöver fly undan torkkatastrofer eller översvämningar finns förutsättningar att leva och utvecklas som människa. Där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer råder och där man kan ta del av fria och oberoende medier råder också stabilitet, vilket minskar konflikter inom landet och gentemot omgivningen. Stöd till utvecklingen av sådana samhällen minskar grundorsakerna till irreguljär migration och ökar samtidigt drivkraften för flyktingar att återvända till hemlandet. Migrationsstrategin ska också stödja värdsamhällen och stärka migranters och flyktingars åtnjutande av rättigheter i partnerländerna. Exempelvis har flyktingbarn samma rätt att gå i skola som värdlandets egna barn.

Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd. Detta är ett eget mål i sig. Det är behovsbaserat och utgår från de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt internationell rätt.

Fru talman! Behoven är gigantiska och resurserna begränsade. Därför behöver effektiviteten och träffsäkerheten öka ytterligare, samtidigt som givarbasen ökar.

I sammanhanget vill jag passa på att nämna att det från årsskiftet införs ett skatteavdrag för juridiska personer på upp till 164 800 kronor per år vid gåvor upp till 800 000 kronor per år till ideella organisationer. Jag tror att många företag, föreningar och organisationer kan vara intresserade av att på så sätt öka medlen till bistånd via civilsamhällesorganisationerna.

Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Jag tackar också för ordet och önskar såväl presidiet som kammarkansliet och mina kamrater i riksdagen en riktigt god jul.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 12 repliker

Fru talman! Tyvärr riskerar ju många av de värden som ledamoten Brunegård räknade upp – stöd till kvinnors rättigheter, demokrati, mänskliga rättigheter och andra bra saker – att gå förlorade när nu regeringen överger några av världens absolut fattigaste länder. Detta gör man också utan någon som helst analys av vad det får för konsekvenser för några av världens mest utsatta människor.

Det blir extra allvarligt mot bakgrund av de kraftiga nedskärningarna i det amerikanska biståndet, vilka medför att miljontals människor i de absolut fattigaste länderna riskerar att dö.

Tidigare aviserade regeringen att biståndet till länder som Afghanistan, Sydsudan, Mali, Kambodja och Burkina Faso skulle fasas ut. Nu ska ytterligare fem av världens fattigaste länder överges: Tanzania, Zimbabwe, Moçambique, Liberia och Bolivia.

Att överge de här länderna går emot målet för biståndet, som tydligt säger att bistånd ska användas för att bekämpa fattigdom och gå till de mest utsatta. Kritiken mot utfasningen är också omfattande från en rad olika biståndsorganisationer, vars viktiga arbete nu riskerar att gå om intet. Det gäller till exempel Diakonias verksamhet i Zimbabwe, som arbetar med att stärka lokal demokrati ur ett jämställdhetsperspektiv, liksom RFSU:s verksamhet i Liberia för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som nu riskerar att falla samman. Också stödet till småbönder i Tanzania och Moçambique riskerar att gå förlorat.

Detta är bara några av alla framgångsrika projekt som nu är i farozonen.

Hur kan Kristdemokraterna försvara att Sverige överger några av de absolut fattigaste och mest utsatta länderna och på det sättet också riskerar att rulla tillbaka flera viktiga biståndsprojekt?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för denna möjlighet att gräva lite djupare i vad de här förändringarna innebär.

Det går självklart inte obemärkt förbi när vi gör dessa förändringar och avslutar de bilaterala samarbetsavtalen med fem länder. Men låt mig också förtydliga att detta inte innebär att även civilsamhällesorganisationerna måste lämna länderna. Vi överger inte länderna.

Precis som jag sa i mitt anförande är fortfarande strategierna för global hälsa, för civilsamhället och för demokrati och mänskliga rättigheter orörda. Dessa organisationer kan fortsätta att verka i de här länderna. Det är oerhört viktigt att detta inte missas.

När det gäller Liberia vill jag passa på att säga att särskilt Liberia, vilket framgick av ett tidigare replikskifte, är på rätt väg. Sverige kommer att fortsätta stödja Liberia, exempelvis nu inom ramen för det kommande deltagarskapet i FN:s säkerhetsråd. Sverige överger alltså inte de här länderna, men vi avvecklar den bilaterala biståndsstrategin med dem.

Stödet till mänskliga rättigheter och stödet till flickors och kvinnors rättigheter, som förmedlas genom andra strategier, kommer dock att kunna finnas kvar genom olika organisationer – både de multilaterala organisationerna och civilsamhällets organisationer.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Brunegård!

När man lämnar de här viktiga strategierna försvinner dock stora resurser, och när man lägger ned ambassader blir det otroligt mycket svårare för olika organisationer att verka i de absolut fattigaste länderna. När resurserna minskar är det klart att det drabbar projekten.

Det måste gå att stödja Ukraina utan att det drabbar världens mest utsatta människor och de fattigaste länderna. Det är också allvarligt att det här sker utan någon egentlig analys av konsekvenserna; jag har inte hört eller sett någon som helst analys av vad det kommer att innebära när man drar tillbaka stödet till de absolut fattigaste länderna.

När Sverige vänder de fattiga länderna ryggen på det sätt som vi faktiskt gör öppnar det upp för nya krafter, till exempel Kina och Ryssland, som kan stärka sitt inflytande över den afrikanska kontinenten. Det är väldigt allvarligt ur ett globalt säkerhetsperspektiv. Utfasningen av det svenska biståndet gör även att trovärdigheten för svenskt bistånd minskar kraftigt, vilket innebär att vi kommer att få det svårare att göra vår röst hörd som en trovärdig biståndsgivare.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för de fortsatta frågorna.

Som jag sa överger Sverige inte de här länderna även om vi avvecklar de bilaterala avtalen. När det gäller avvecklingen av en del ambassader kommer arbetet att skötas från andra, närliggande ambassader – exempelvis den i Dakar, när det gäller Liberia.

Ledamoten har ingen mer replik, men jag skulle verkligen vilja fråga en sak. Vänsterpartiet vill stegvis återgå till enprocentsmålet, och man lägger 4 miljarder mer än regeringen på det här utgiftsområdet. Jag skulle i ett annat sammanhang gärna vilja höra ledamoten förklara hur man har tänkt genomföra detta. Med stöd av vilka partier ska det genomföras, och när ska man ha nått dit? Man vill också stödja Ukraina, men hur finansierar man det? Gör man inte det genom någon omfördelning inom biståndet?

Det finns alltså många frågor som är obesvarade, men dem får vi ta på annan plats.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för ett anförande där bland annat Bangladesh lyftes fram. Det är ett viktigt perspektiv att ta upp även det landet. Det är dock sorgligt att Bangladesh är det enda land i Asien där Sverige finns kvar med bilaterala avtal, och mitt anförande ska handla just om att Sverige lämnar.

KD har historiskt haft ett djupt och äkta engagemang för biståndsfrågor, inte minst i Afrika. Det gäller förstås även Gudrun Brunegård. Man har talat om människovärde, solidaritet och ansvar bortom Sveriges gränser. I många år har vi trots politiska skillnader kunnat mötas i ambitionen att Sverige genom biståndet ska kämpa för människovärdet i världen. Vi har stått upp för enprocentsmålet tillsammans, och Kristdemokraterna gör det fortfarande men har fått vika sig i regeringssamarbetet.

Därför är det svårt att förstå hur Kristdemokraterna nu kan stå bakom en politik där Sverige helt lämnar några av världens fattigaste länder, inte minst i Afrika: Tanzania, Liberia, Mali, Moçambique, Burkina Faso, Sydsudan och Zimbabwe. Sverige stänger också ambassader i Liberia och Zimbabwe, liksom i Bolivia.

Jag skulle vilja fråga Gudrun Brunegård hur Kristdemokraterna ser på att Sverige nu de facto överger många länder bilateralt. Även om man är kvar i regionala strategier blir det en oerhört mycket mindre klick smör att bre på mackan än tidigare. Hur ser Kristdemokraterna på att Sverige vänder de allra fattigaste länderna i världen ryggen, inte minst länder i det subsahariska Afrika?

Fru talman! Tack för viktiga och svåra frågor, Olle Thorell!

Som jag sa är det inte smärtfritt att lämna länder där man har haft ett långvarigt engagemang, men just därför är det så viktigt att fortsätta att med hjälp av olika strategier verka i de länderna. Bara för att man avvecklar det bilaterala avtalet med ett land upphör inte möjligheten för civilsamhällesorganisationer och multilaterala organisationer att arbeta inom de tematiska områdena och de olika strategier som regeringen har. Det är jätteviktigt att komma ihåg det. Vi överger inte länderna på det viset.

Jag skulle vilja ställa en motfråga. Såvitt jag kan utläsa ställer sig Socialdemokraterna bakom regeringens satsning på 10 miljarder kronor till stödet till Ukraina; jag har åtminstone inte sett något motyrkande. Men partierna finansierar det på olika sätt, med omprojekteringar och lån. Vem ska betala det och när, Olle Thorell? Hur går det ihop att S vill behålla stödet till övriga länder men inte motsätter sig ett ökat Ukrainastöd när ni bara lägger 1 miljard mer än regeringen i budgeten för nästa år? Samtidigt vill ni återgå till enprocentsmålet.

Trots att ni är ett oppositionsparti och inte behöver ta hänsyn till några andra partier lägger ni alltså bara 1 miljard utöver regeringens budget, och likväl vill ni hålla fast vid de 10 miljarderna i Ukrainastöd. Hur går det ihop?

Fru talman! Gudrun Brunegård behöver inte ligga sömnlös under julledigheten av oro över hur Socialdemokraterna ska kunna både fortsätta stödja Ukraina och ta ett större globalt ledarskap när det gäller de fattigaste länderna i världen. Vi kommer efter valet att förhandla ihop en statsbudget tillsammans med partier som vi delar grundvärderingar med.

Det kommer förstås inte att vara enkelt. Vi tror inte att enprocentsmålet kan uppnås i en statsbudget genom en fingerknäppning, utan det kommer att ta tid och vara svårt – men det kommer att göras. Jag hoppas också att KD, var man än befinner sig efter valet, kan vara ett parti som fortsätter att stå upp för enprocentsmålet och att man kan vara en partner med oss i resan tillbaka till det.

När det sedan gäller huruvida Sverige överger de här länderna eller inte: Det är klart att det finns regionala strategier kvar, men det är mycket mindre pengar att dela på. Ukraina får mer bistånd än hela Afrika sammanlagt.

Civilsamhällesorganisationer i Zimbabwe har haft den svenska ambassaden som en fristad och ett andningshål där de har kunnat träffas, möta likasinnade och känna ett praktiskt reellt stöd för sitt arbete för att främja demokrati. När Sverige nu stänger dörren – när grindarna är stängda och det inte går att komma in eftersom Sverige inte är närvarande – är organisationerna nog föga tröstade av att det finns en liten regional eller tematisk strategi där de kan hämta pengar.

Jag ställer alltså min fråga igen: Hur ser Kristdemokraterna på den här utvecklingen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för dessa perspektiv.

Det är som sagt inte utan smärta och allvarliga betänkligheter som man har gjort de här avvägningarna. Vi har dock ingen annan väg när det gäller att prioritera Ukraina. Vi behöver se om vårt hus, men vi har samtidigt försäkrat oss om att de olika strategierna kommer att kunna finnas kvar i dessa länder.

Jag konstaterar att ledamoten Thorell inte har någon tydlig väg framåt, utan det rör sig om fromma förhoppningar om att kunna förhandla ihop sig med andra partier efter valet.

När det gäller Kristdemokraterna och enprocentsmålet blev det tydligt i samband med partiets riksting för ganska precis en månad sedan. Det fanns motioner om att avveckla målet, men en överväldigande majoritet stod upp för partistyrelsens svar att behålla det. Detta kommer att vara vår utgångspunkt även i kommande förhandlingar.

Det är viktigt att Sverige, som en rik ekonomi, finns med och bär en del av ansvaret på samma vis som tidigare. Vi behöver fortsätta att vara en stark företrädare när det gäller mänskliga rättigheter och flickors och kvinnors rättigheter. Det är detta vi möter i exempelvis FN-huset. Sverige fortsätter, tillsammans med likasinnade länder, att vara en stark röst, även om plakatordet ”feministisk” inte används för att beskriva Sveriges utrikespolitik.

Fru talman! Det här kanske blir ett lite oväntat replikskifte.

Det är långt kvar till den 13 september, men jag har förstått att ledamoten Brunegård tyvärr inte ställer upp till omval. Det har varit fantastiskt kul att emellanåt få debattera biståndsfrågor med ledamoten Brunegård. Jag tror att det är få ledamöter som har stått i talarstolen som kan lika mycket om bistånd. Detta grundar sig både i praktisk erfarenhet och i annan erfarenhet. Jag vill säga att det har varit ett sant nöje.

I detta sammanhang måste jag även uttrycka min stora besvikelse över att man inte lyckades stå upp starkare för enprocentsmålet. Man borde nästan ha gjort det till en kabinettsfråga. I ett regeringssamarbete är alla partier lika viktiga. Jag förmodar att vi själva hade tryckt betydligt hårdare på detta, men jag förstår att man tvingas prioritera olika i de här förhandlingarna.

Jag vill passa på att tacka och säga att jag kommer att sakna ledamoten Brunegård i biståndsdebatten. Det är alltid uppfriskande med någon från Tidösidan som faktiskt vet vad hon pratar om när det handlar om bistånd.

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg så mycket för ett väldigt trevligt inlägg och för de värmande orden. Precis som ledamoten Risberg har jag de facto ett äkta engagemang som bottnar i egna erfarenheter.

Jag vill gärna kommentera det ledamoten sa om enprocentsmålet. Detta var ett av skälen till att biståndsförhandlingarna bröts loss från de övriga Tidöförhandlingarna. Vi stod så långt ifrån varandra, och det var först efter att vi hade säkrat andra delar som vi kunde gå vidare tillsammans i Tidösamarbetet på ett bra och positivt sätt för Sverige och för världen. Vi lyckades frysa nivåerna så att det hela slutade på nästan exakt samma nivå som i Socialdemokraternas budget för det då innevarande året efter att de hade dragit tillbaka pengar för asylmottagning i Sverige. Det blev de facto inte någon förändring. Vi frös biståndet på den nivån.

Dessutom har vi fått med klausulen att max 8 procent får dras från avräkningar för mottagande i Sverige, vilket ger en långsiktig planeringsmöjlighet. Man har sina miljarder, och man vet år för år att de kommer att vara där. Det blir inte några plötsliga ryck.

Det som inte uppgår till den av Migrationsverkets beräknade prognosen betalas tillbaka till biståndsbudgeten, vilket aldrig har skett tidigare. Dessutom kommer juridiska personer från årsskiftet att kunna göra omfattande avdrag för gåvor till civilsamhället.

Fru talman! Det återstår att se, när vi räknar ihop och får se hur pengarna redovisas, huruvida man ens når upp till de nivåer som man har pratat om här. Jag är lite orolig för att en hel del av de pengar som i dag används i biståndsbudgeten egentligen inte borde klassas som bistånd. Det återstår väl att se vad OECD säger om bland annat hur vi använt pengar ur biståndsbudgeten till Somalia.

Jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att du får en underbar framtid även utanför riksdagen, Gudrun Brunegård!

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för den varma tillönskan för framtiden. Jag vill naturligtvis önska både honom och mina andra kollegor här detsamma, oavsett om vi jobbar i riksdagen eller någon annanstans. Även om vi går in i frågor med lite olika perspektiv gör nog de allra flesta det av en sann och uppriktig vilja att göra gott.

Som ledamoten var inne på får vi se hur OECD bedömer detta. De förhandskontakter som regeringen och UD har haft innan de gjort olika förändringar har ändå gett goda förhoppningar om att merparten kommer att kunna rymmas inom regelverket för vad bistånd ska göra.

Tack, Jacob Risberg, för gott samarbete och goda samtal!

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.