Ola Möller

Fru talman! Jag tycker ändå att följande mening från Lagrådet tål att upprepas: ”Utan en adekvat beredning av frågan om vilka verkningar den maximalt restriktiva linjen mot flyktinginvandring kan föra med sig i olika hänseenden, så kommer Lagrådet inte längre i sin bedömning än att det framstår som tveksamt att lägsta möjliga nivå på flyktingmottagandet skulle på varje punkt främja integrationen och minska utanförskapet. Och vad värre är: risken för att systemet i vissa fall stänger gränsen för också dem som verkligen har rätt till internationellt skydd är påtaglig.”

Hit har vi kommit. Vi har kommit till en punkt där Moderaterna aktivt gör det som är Sverigedemokraternas våta dröm, det vill säga undergräver våra internationella konventioner. Man är alltså beredd att besluta om lagstiftning som i praktiken frånträder asylrätten.

Jag är faktiskt förvånad över att Viktor Wärnick har hamnat där, och jag tror att Viktor Wärnick själv inser att han är fånge i den retoriska tvångströjan om en minimal flyktinginvandring. Moderaterna har lämnat den strama migrationspolitiken, för den strama migrationspolitiken handlar ju inte om att jävlas med människor och utvisa dem.

Det hade varit intressant om Viktor Wärnick hade lyssnat på sin egen justitieminister och på finansministern som gjorde analysen att det var tonårsutvisningarna som orsakade Moderaternas sämsta resultat på 20 år i SCB:s mätning i veckan.

Det kanske är så, Viktor Wärnick, att retoriken som handlar om att göra Jimmie Åkesson nöjd och göra honom till migrationsminister har nått vägs ände. Det som Moderaterna gör nu är inte stram migrationspolitik, utan det är korkad migrationspolitik.

Fru talman! Först och främst är det pinsamt att lyssna på ledamoten. Han säger: Nu återgår vi till etableringstillstånden. Det enda jag pratade om i mitt anförande var etableringstillstånden, Nima Gholam Ali Pour. Släpp talepunkterna och lyssna i stället på vad jag faktiskt säger! Jag beskrev vad etableringstillståndet är. Det var det jag ägnade mitt inlägg åt.

Det är beklämmande att ledamoten inte vet vad det är han beslutar om. Det står i direktivet för varaktigt bosatt att det är en permanent status. Efter fem år med sammanhängande uppehållsgrund får du alltså permanent vistelserätt i ett EU-land. Det står i direktivet.

Ni säger att man ska skicka in en anmälan vart femte år och få ett nytt tillstånd, och ni säger att det skulle få asylsökande att lämna landet. Det är en felaktig beskrivning av vad ni gör. Det enda ni inför är en möjlighet att utvisa människor mellan år tre och år fem – eller om de inte har haft sammanhängande tillståndsgrunder. Hela idén är alltså att utvisa folk. Det är liksom poängen.

Jag är övertygad om att människor som har kommit till vårt land och som gör allting rätt, lär sig språket och tydligt visar att de vill bli svenska medborgare ska få en ärlig chans att bli det. Sverigedemokraterna vill inte att människor ska bli svenska medborgare, vilket vi har sett när det gäller hanteringen av Migrationsverkets handläggningar och också när det gäller frågan om övergångsregler för medborgarskap.

Sverigedemokraternas idé är alltså utvisning. Den idén kan man få lov att ha – absolut. Men det vore bra om ledamoten i alla fall visste vad det är han faktiskt beslutar om.

När det gäller varaktigt bosatt står det tydligt i direktivet att det är en permanent status.

Fru talman! Det är beklagligt att ledamoten Nima Gholam Ali Pour inte vet hur den egna processen framöver kommer att fungera. Det som kommer att uppstå är ett antal omprövningar av de tillfälliga uppehållstillstånden. Det kommer därefter att leda fram till att man får statusen varaktigt bosatt.

För oss är det viktigt att de som gör rätt för sig och som vill vara en del av det här landet och som visar det genom att klara kunskapsprov, språkprov och försörjning också kan känna att de kan jobba på en väg mot medborgarskap. Den kritik som vissa delar av Tidöpartierna hade mot sitt eget vansinniga förslag om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd retroaktivt var ju att det inte fanns en tydlig väg till medborgarskapet.

Genom att införa ett etableringstillstånd kommer vi att brygga över tiden från år två och tre till år fem, då man får statusen varaktigt bosatt – om man visar att man vill vara en del av det här landet och om man gör rätt för sig. Det kan nämligen uppstå situationer – och jag förstår att ledamoten Nima Gholam Ali Pour skulle välkomna detta – där hela familjer, grannar, kompisar i fotbollslaget och kanske lärare blir utvisade för att de inte har nått upp till statusen varaktigt bosatt. Det här är den brygga som vi tycker att de som gör rätt för sig ska ha möjligheten att gå på.

Fru talman! Den här debatten behöver inledas med några konstateranden om själva ärendet som sådant. Lagrådet har skrivit ett yttrande som sågar såväl propositionen i sig som beredningen av densamma. Brister i kunskapsunderlaget, brister i hanteringen av remissinstansernas synpunkter, korta och alltför fragmenterade remisstider och rena gissningar och brister i den demokratiska förankringen lyfts fram.

Tidöpartierna har gång efter annan sågats för hur de hanterar lagstiftningsprocessen och förhåller sig till kunskap, forskning och erfarenhet. Om det fanns en topplista för dåligt beredda förslag skulle nog den här propositionen ligga väldigt högt upp på den.

Kritiken stannar inte där utan kommer även från remissinstanserna. Den har varit väldigt stor även där. Kritiken kommer från myndigheter, akademin, rättsväsendet och civilsamhället.

Tiden för att yttra sig om en så stor och avgörande förändring som genomförandet av pakten och utmönstringen av permanenta uppehållstillstånd har varit alldeles för begränsad. Visst har det funnits en tidsfaktor i fråga om paktens införande. Det får man ha respekt för. Men i fråga om permanenta uppehållstillstånd finns det ingen tvingande faktor.

Men regeringen har ägnat mandatperioden åt att pyssla med dumheter som att bråka om lönekrav och återvandringsbidrag och hota med att retroaktivt riva upp permanenta uppehållstillstånd i stället för att ta tag i de riktiga frågorna. Man har ägnat sig åt kulturkrig i stället för ordnade processer och verkliga problem, helt enkelt.

Allt detta faller förstås rakt ned i knät på statsminister Ulf Kristersson och hans svaga ledarskap, liksom det faktum att det faktiskt är Jimmie Åkesson som har styrt den här mandatperioden.

Fru talman! Med detta konstaterat kan vi ta oss an frågan i sak. Vi socialdemokrater menar att utmönstrandet av permanenta uppehållstillstånd i huvudsak är rätt väg att gå. Det handlar om att skapa en tydlig och klar väg till medborgarskapet.

I regeringens förslag brister dock detta genom att vägen mellan det tillfälliga uppehållstillståndet och ett eventuellt framtida medborgarskap inte är klar. Vi ser också stora risker för att utvisningarna, inte bara av tonåringar utan av hela familjer, fortsätter framöver.

Det är också därför som vi tycker att det är viktigt att kvotflyktingar får permanenta uppehållstillstånd när de kommer. En kvotflykting är per definition någon som vi plockar hit. Vi väljer alltså att de ska komma hit. Det är de absolut svagaste och mest utsatta människorna i världen som Sverige sträcker ut en hand till. Att inte ge dem permanent uppehållstillstånd är rent ut sagt grymt. Dessutom innebär inte fler kvotflyktingar något söktryck på Sverige. Därför är det fullt rimligt att kvotflyktingarna får permanenta uppehållstillstånd även fortsättningsvis.

Men i Tidöpartiernas Sverige kommer skolkamrater, vänner, kollegor och grannar att fortsätta att utvisas trots att de är rotade här och har stark anknytning. Det är inte en stram migrationspolitik. Det är en korkad migrationspolitik.

Den strama migrationspolitiken handlar nämligen om att söktrycket mot Sverige inte ska skilja sig från söktrycket mot andra EU-länder, och det ska vara lågt. På grund av det stora ansvar som Sverige har tagit de senaste decennierna ska vi också ha ett lägre söktryck under en överskådlig tid.

Men den strama migrationspolitiken handlar inte om att göra livet så svårt som möjligt för dem som redan är i landet. Inte heller handlar det om att det skulle ha ett egenvärde att utvisa folk. Mördare och våldtäktsmän ska givetvis åka ut så fort det bara går. Men den som har gjort allting rätt och vill vara en del av det här landet ska också få goda chanser att bli det.

Fru talman! Därför vill vi socialdemokrater införa ett etableringstillstånd. Det ska vara ett tydligt steg på vägen mot medborgarskap, ett tillstånd som främjar integration och gemenskap. Därför ska det finnas språk- och samhällskunskapskrav för att man ska kunna få etableringstillstånd, precis som det ska finnas ett försörjningskrav. Den här typen av tillstånd finns i länder som Kanada och Frankrike, och det är ett bra sätt att hantera vägen till medborgarskap på. Det kommer också att minska risken för att familjer utvisas innan de har fått status som varaktigt bosatta.

Med etableringstillståndet blir vägen till medborgarskapet begriplig och får legitimitet. Den som gör rätt för sig och som visar att den vill integreras kommer också snabbare att integreras, tack vare sina egna ansträngningar.

Fru talman! Lagrådet är tydligt i sitt yttrande med att det föreligger risk för att den som har skyddsskäl kommer att nekas skydd på grund av den ordning som Tidöpartierna nu inför. Det skulle innebära att Sverige riskerar att bryta mot de internationella konventioner vi har åtagit oss att följa. Det innebär faktiskt att vi möjligen kommer att bryta mot asylrätten.

Vi socialdemokrater står upp för asylrätten. Det är en rättighet som grundar sig i en djup humanism och i en erfarenhet från mänsklighetens största katastrof: andra världskriget.

Det är i ljuset av detta som frågan om offentliga biträden måste ses. Advokatsamfundet påpekar att den ordning som nu införs bryter mot advokatetiken. Det är ett mycket allvarligt påpekande, ett påpekande som bekräftar de risker som Lagrådet lyfter fram. Sverige kommer alltså sannolikt att bryta mot sina konventionsåtaganden när de lagar vi debatterar här i dag träder i kraft.

Att Sverigedemokraterna jublar på grund av detta är inte oväntat. Men att Liberalerna och de moderater som fortfarande påstår sig ha minsta lilla inslag av liberalism kvar i kroppen kan acceptera detta är på många sätt chockerande. Jag undrar vad Bertil Ohlin och Torgny Segerstedt skulle säga om detta sätt att förfara när det gäller internationella konventioner och liberala principer.

Fru talman! Jag vill avsluta med att konstatera följande:

Den här regeringen har gång på gång kritiserats för sitt sätt att förfara när det gäller lagstiftningsprocesser. Det är snarare regel än undantag på det här området. Det handlar också om hur den förfar när det gäller människors liv och välmående. Respekten för båda delar brister betänkligt. Oro, rädsla och rättsosäkerhet präglar många av de förslag som Tidöpartierna nu lägger på bordet.

För oss socialdemokrater är det viktigt att vara tydliga med att vi ska ha en stram migrationspolitik. Men den får aldrig handla om att göra människors liv medvetet svårare eller undergräva rättssäkerheten på det sätt som den SD-styrda regeringen nu gör. Det går att vara stram och ändå hålla riktningen för ett Sverige där ansträngning lönar sig och där vi håller ihop – ett Sverige som är lite mer som Sverige ska vara, helt enkelt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte ofta jag går upp och begär replik på Centerpartiet nu för tiden, men i dag gör jag det, för jag vill tacka Anders W Jonsson för de inledande tre minuterna i hans anförande. Det var något av det absolut bästa jag har hört under de migrationspolitiska debatterna i den här kammaren under hela mandatperioden.

Jag vill också tacka Anders W Jonsson för det fantastiska jobb som han har gjort här i riksdagen. Det är många gånger som jag inte har hållit med Anders. Det är väl så det ska vara i demokratin. Jag tycker att det är vackert. När en hedersman lämnar riksdagen vill i varje fall jag säga tack. De inledande tre minuterna bevisar verkligen vad Anders W Jonsson står för som en riktigt fin demokratisk förkämpe med djup förankring i centerrörelsen. Tack, Anders W Jonsson!

(Applåder)

Herr talman! Den ordningen är som sagt fel. Det är ju vi som tycker att människor ska jobba och inte gå på bidrag, och därefter har de andra partierna anslutit sig till oss. Det är positivt att vi i oppositionen kan enas om att arbetslinjen ska gälla.

Det är intressant att Viktor Wärnick tycker att regeringens undantag är acceptabla; då är det inte ett problem. Så är det hela tiden. Regeringen får göra undantag. Regeringen får stifta speciallagar för att lösa problem, till exempel med tonårsutvisningarna, men om någon annan föreslår det är det ett haveri.

Moderaterna lever inte som de lär, utan de slår hej vilt omkring sig för att de är desperata och för att de inte har förstått vad en stram migrationspolitik handlar om. En stram migrationspolitik handlar inte om att vi ska göra livet så jävligt som möjligt för människor som är här.

Om vi har personer som är här och som kan jobba ska de givetvis vara med och bidra till samhället. Jag trodde att detta var en moderat ståndpunkt, men det är det uppenbarligen inte. Detta kanske grundar sig i det som polisen och Brå plockat fram, att det minskar risken för svartarbete. Då blir det ju mindre billig arbetskraft som somliga moderater kanske kan använda sig av.

Det här kanske egentligen handlar om att frågan om skuggsamhället inte är så viktig, bara skuggsamhället är det rätta. Det är också därför Viktor Wärnick använder samma siffra för att beskriva skuggsamhället nu som han gjorde i början av mandatperioden. Viktor Wärnick vet ju inte hur mycket skuggsamhället har minskat. Skuggsamhället är ganska bra ibland, för det kanske bidrar med lite svartarbete för någon utsatt människa, till exempel en asylsökande som kan städa eller annat. Det är grunden för den moderata politiken: ett utnyttjande av människor som inte har möjlighet att försvara sig. Det är tragiskt.

Vi står som sagt upp för arbetslinjen, med sjysta villkor där människor ska göra rätt för sig. Jag trodde att Moderaterna också gjorde det, men Viktor Wärnick visar att så inte är fallet.

(TALMANNEN: Jag påminner om att vi bör undvika ord som kan uppfattas som svordomar i kammaren.)

Herr talman! För det första kan vi konstatera att Viktor Wärnick inte har läst de motioner som väckts. Vi har ju inte aktivt samskrivit oss med V, MP och C i den här frågan, utan det var vår motion som föreslog att människor ska arbeta om de kan arbeta.

Viktor Wärnick behöver svara på frågan varför han vill att människor ska gå på bidrag. Varför vill han att människor som kan jobba ska bli försörjda av staten? Det är frågan här.

Sedan har Viktor Wärnick en retorisk abrovink där han försöker påskina att det är ett nytt spårbyte. Det är det ju inte, eftersom frågan om tillstånd inte kommer att hanteras här. Tillståndsgrunden kommer alltså inte att förändras, utan man är asylsökande. Antingen har man skyddsbehov, eller så har man inte skyddsbehov. I sak och form har Viktor Wärnick fel.

Det är beklagligt att en moderat står här och argumenterar för ökade offentliga utgifter i en redan ansträngd statsbudget och för att människor ska gå på bidrag. Hur hänger detta ihop, Viktor Wärnick?

(Applåder)

Herr talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte i september 2021 en utredning om en ny mottagandelag. En sådan lag behövdes för att frågan om EBO skulle kunna lösas. Att människor utan uppehållstillstånd i landet kan erbjudas ett boende inom Migrationsverkets ansvar och försorg är bra och en förutsättning för att vi ska kunna komma till rätta med segregationen som EBO har lett fram till.

För att förstå den fulla vidden av problemet med EBO behöver man påminna sig om att 15 kommuner har tagit emot 60 procent av de asylsökande under de senaste decennierna. Det är inte för att dessa kommuner har bett om det utan för att liberala lagar, införda av högerpolitiker, har medgett det. För Socialdemokraterna är frågan om att avskaffa EBO en helt avgörande pusselbit för att lyckas med integrationen. I ljuset av detta är vi glada att regeringen fem i tolv under den här mandatperioden tar ett kliv framåt. Dessvärre når regeringen inte ända fram.

Lagen medger fortfarande att en stor grupp asylsökande och andra utan uppehållstillstånd bor i eget boende, och därför blir lagen inte hel. Av den senaste statistiken framgår att drygt 60 procent av de asylsökande fortfarande bor i EBO medan knappt 20 procent bor i anläggningsboende. Många väljer eget boende trots att de inte längre får dagersättning. Därför är det förvånande att regeringen i sitt förslag till ny lagstiftning inte väljer att gå längre och tydligt avskaffa eget boende och behålla möjligheten endast i undantagsfall.

Vi socialdemokrater menar att EBO ska avskaffas helt och att möjligheten att bo utanför ett anläggningsboende ska minimeras. Vi menar även att kommuner med utsatta områden ska undantas helt, speciellt när tillströmningen av människor är stor. Regeringen möjliggör begränsningar i detta avseende, vilket är bra, men vi anser att det måste uttryckas i lag att dessa kommuner ska undantas.

Vi menar också att de boenden som kommer i fråga såväl i normalläge som i mer ansträngda lägen ska drivas av offentliga eller icke vinstdrivande aktörer.

Själva systemet med mottagande- och återvändandecenter är rätt. Det är rätt sätt att organisera det svenska mottagandet. Vi har dock sett att det finns problem med själva organiseringen av det hela. Alla har hört och många av oss har med egna ögon sett hur anläggningarna ser ut och vilka förutsättningar som ges där att hantera barn, deras familjer, personer med funktionsvariationer och andra sårbara grupper. Personalen gör så gott de kan utifrån de förutsättningar som ges, men resurser, lokaler och möjligheter till god verksamhet räcker inte till. Systemet är med andra ord rätt, men utförandet brister.

Jag kan inte säga annat än att det här påminner en del om det svenska fotbollslandslagets prestationer i veckan. Jag är dock övertygad om att med rätt ledarskap och organisation kan problemen hos båda rättas till i god tid.

Herr talman! Den som kan arbeta ska arbeta. Så lyder en grundbult för oss socialdemokrater. Utan en sådan princip brister arbetslinjen. Arbete är också det som skapar värde. Det bär upp vårt samhälle. Därför menar vi att människor ska få möjlighet att ta jobb när sådana finns. I ljuset av detta är det beklagligt att regeringen väljer att utesluta möjligheten för vissa människor att arbeta och bidra till vårt samhälle.

Vi menar att det ska vara möjligt för asylsökande att arbeta från dag ett. Den principen har gällt inom massflyktsdirektivet och har fungerat bra där. För övrigt är det inte så som ledamoten från Moderaterna påstår att man skulle byta tillståndsgrund, vilket spårbytet handlar om, utan man kommer att kunna tvingas lämna landet trots att man har fått arbeta några timmar under asylprocessen. Inte heller i de fall som varat längre än sex månader – vilka inte kommer att vara uteslutna ur den nya procedur som tas fram – kommer man att få arbeta. Argumentationen från Moderaterna vacklar alltså betänkligt.

Regeringen lyfter även fram behovet av sysselsättning på boendena. Vi menar att om man kan gå till arbetet, om så bara för några timmar om dagen, skulle det ge mervärde för både individen, boendemiljön och samhället i stort – inte minst eftersom den med egen inkomst får betala sitt boende. Den får också betala tandvården framöver. Detta skapar värde både i själva arbetsprocessen och genom att kostnaden för det offentliga minskar. Vi sparar skattepengar genom den här ordningen. Detta är väl bara ytterligare ett bevis på Moderaternas slöseri i linje med hönshus och knäckebrödsstatyer. Men givetvis ska vi bara acceptera sjysta villkor och löner – annars kommer arbetet inte att godkännas.

Värt att notera är också de risker för kriminalitet, svartarbete och försämrad integration som remissinstanserna lyfter fram mot regeringens förslag. Att regeringen väljer att ignorera det polisen, Brottsförebyggande rådet med flera säger är anmärkningsvärt och talande för hur den här regeringen arbetar. Det är viktigare att klämma åt invandrare än att förebygga brott, att folk arbetar och att integrationen förbättras.

Herr talman! Vi har i frågan om mottagande och bosättning sett att vissa kommuner struntar i de lagar och regler som stiftats i riksdagen. Ett sådant exempel är min tidigare hemkommun, Staffanstorps kommun. Där hamnade frågan i domstol, då kommunstyrelsen agerade på ett obstruerande sätt. Detta är djupt provocerande. Därför behöver frågan om kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ansvar för att lagar och regler följs belysas och utredas. Vi kan inte ha en ordning där kommunpolitiker uppmanar förvaltningar att strunta i lagar och regler. Det behövs helt enkelt en lex Staffanstorp.

Herr talman! Som jag har nämnt är denna lagstiftning i huvudsak välkommen och bra. Men viktiga frågor finns kvar, som ett verkligt avskaffande av EBO. Detaljer om drift och undantag behöver också hanteras och likaså frågan om hur systemet organiseras. Detta måste lösas i en mer hållbar, ändamålsenlig och human riktning, och det är ett arbete som vi socialdemokrater kommer att ta vidare efter en valseger i höst.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 2 och 4.

(Applåder)

Fru talman! Det skedde skärpningar när det gällde vilka kurser som gavs, bland annat på Linnéuniversitetet. Man ändrade reglerna när det gällde att söka engelskakurser och sådana saker. Det skedde alltså saker.

Det har tagit fyra år för den här regeringen att komma fram med en produkt. Om Magnus Resare varit medveten om problemet kanske detta visar att det inte var en helt enkel fråga att styra upp och också att man tar ett steg i taget och ser om det hjälper.

Vi har också sett en stor förändring av den svenska arbetsmarknaden under de här fyra åren. Mängden Foodorabud och Uberförare har ökat, det vill säga exploateringsgraden har ökat. Tjänsterna har förändrats, vilket har gjort att läget har blivit mer akut.

Jag tycker att det är lite synd att ledamoten Resare – trots att det i princip är full enighet i kammaren och trots att det kommer beröm från talarstolen om att det är bra att regeringen gör något – ska syssla med det som min tidigare partiledare Stefan Löfven kallar käbbel, för det är faktiskt vad detta är.

Vi kan väl i stället vara glada att vi har en bred uppslutning i en migrationspolitisk fråga här i kammaren, och så kan vi lämna det andra därhän och se att både denna regering och tidigare regering har gjort saker.

Sedan tycker jag att man behöver påminnas om att den socialdemokratiskt ledda regeringen hade en hel del migrationspolitiska frågor att styra upp efter Moderaternas tid vid makten, och det gjordes väldigt mycket. Dessutom hade man en pandemi att hantera, precis när det här med Foodorabud och liknande exploderade. Det gjorde också att det blev ganska trångt i pipeline.

Trångt i pipeline kan vi migrationspolitiker här i kammaren lugnt konstatera att även den här regeringen har med tanke på hur propositionslistan ser ut. Jag tycker därför att lite ödmjukhet och glädje över att vi är överens i den här frågan hade varit snyggare från ledamoten Resare.

Fru talman! Regeringens proposition är välkommen. Det visar inte minst det breda stödet i den här kammaren.

Den del som reglerar just studenters möjligheter att arbeta tycker jag är mycket bra. Jag kan ha förståelse för den marginella invändning som Miljöpartiet har, men jag tycker att allvaret i frågan och den problematik som är förknippad med att studenter kommer hit och arbetar mycket gör att invändningen faller.

Det är väldigt positivt att en majoritet här inne har identifierat den exploatering som skett och det utnyttjande som förekommer när det gäller utländska studenter i Sverige och att regeringen kliver fram och agerar på detta område. Det är positivt.

Vi socialdemokrater är också positiva till de utökade möjligheter som ukrainare får att söka tillstånd inifrån landet, om de är här med anledning av massflyktsdirektivet. Vi menar såklart att den förändringen kunde ha skett tidigare. Men nu när det sker välkomnar vi det.

Fru talman! Ungefär hälften av de högkvalificerade arbetskraftsinvandrarna uppger att balans mellan arbete och fritid samt familjevänliga förhållanden var en viktig faktor när de sökte sig till Sverige. Även möjligheterna till ett visst specifikt arbete och goda karriärmöjligheter lyfts fram som betydelsefulla.

Viljan att flytta till Sverige påverkas av många saker, men just balans mellan arbete och fritid samt tillgång till kultur, natur och fritidsaktiviteter inverkar i stor utsträckning på beslutet.

Tredjelandsmedborgare, alltså medborgare utanför EU och EES-området, lägger dessutom stor vikt vid faktorer som säkerhet, synen på jämställdhet samt principen om lika villkor. Det tyder på att breda sociala aspekter spelar stor roll när man väljer Sverige som land att arbetskraftsmigrera till.

Dessa slutsatser dras i SCB:s stora undersökning, som kom för någon vecka sedan, om just högkvalificerad arbetskraft.

Att det förhåller sig på samma sätt när det gäller forskare och doktorander är högst sannolikt. Jag kan berätta något anekdotiskt. Jag träffade själv många utländska doktorander och forskare när jag pluggade i Lund, och de lyfte allt som oftast vilket fantastiskt land Sverige var att komma till. Det är visserligen 20 år sedan jag pluggade, även om det inte syns på mig, men då hade vi inte haft 20 år av högermajoritet i den här kammaren. Den demolering av välfärdsbygget som Reinfeldt och efterkommande högerpolitiker har sysslat med hade inte genomförts än, så man får väl ta min anekdot med viss försiktighet. Men icke desto mindre är förhållandena i Sverige bättre än vad förhållandena är i många andra länder, så viss giltighet har nog min anekdot ändå.

Fru talman! I ljuset av detta är den här mandatperioden på många sätt en förlorad mandatperiod. Tidöpartierna har skurit ned på allt från välfärden till stödet för naturvård och kultur. Vi ser att naturreservat förfaller, skolor drar ned på personal, sjukvården har uppmätt historiskt långa vårdköer och replokaler har slagit igen runt om i landet. 100 000 fler är arbetslösa. Tillväxten är på bottennivå, och bostadsbyggandet har tvärnitat.

Sedan gäller det jämställdheten. Den är ett svenskt flaggskepp och ett av de absolut starkaste kännetecknen för vårt land. Vi har fått se att den feministiska utrikespolitiken har avskaffats. Kvinnovården har skurits ned med 600 miljoner. Lönegapet har vidgats. Ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mammor, har fattiggjorts. Minst 37 skyddade boenden har fått stänga för att regeringen genomfört vårdslösa förändringar. Dessutom ska samtycke och relationer prioriteras ned i skolundervisningen, och två partier i Tidölaget ifrågasätter den grundläggande jämställdhetsreform som individualiserade månader i föräldraförsäkringen innebär.

Fru talman! Tidöregeringen har med denna politik gjort Sverige till ett mindre attraktivt land för högkvalificerad arbetskraft och sannolikt också för de grupper som den här propositionen berör. Framför allt är det svenska folket som har fått se konsekvenserna av en hårdför högerpolitik, som Sverigedemokraterna och regeringspartierna står för, där vanligt folk och välfärden får stå tillbaka för stora skattesänkningar till bättre bemedlade och storföretag.

Trots vårt bifall till propositionen har jag invändningen att de legala förutsättningarna bara är den ena halvan av frågan. Om Sverige ska vara ett riktigt attraktivt land för kompetenta personer att söka sig till, oavsett område, måste välfärden fungera, jämställdheten prioriteras, vår natur tas om hand och vår kultur blomstra. För att det ska ske behövs det givetvis en socialdemokratiskt ledd regering.

(Applåder)

Herr talman! Dessvärre är ledamoten Resares inlägg lika förvirrat som hans knapptryckning i detta fall.

Vi har inte stött Tidölaget i de totalt vansinniga idéerna som man har lagt fram på bordet. Det gäller till exempel att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd retroaktivt och att införa ett återvandringsbidrag som är fullständigt ineffektivt och som också är formulerat på ett rent rasistiskt sätt.

Vi har inte varit med om att privatisera förvarsverksamheten eller att avskilja barn från sina föräldrar när de sitter på förvaret.

Vi har varit tydliga med att vill ge mer pengar till ukrainare i kommunerna. Vi har varit tydliga med att vi har tyckt att man ska ta emot fler kvotflyktingar och så vidare.

Vi har också till exempel ett antal reservationer i väldigt många av de ärenden som nu är på väg fram på bordet när det gäller förvarsverksamheten och mottagandet. Vi tycker annorlunda i frågan om medborgarskapet och så vidare.

Om Magnus Resare hade haft mer koll på hur han trycker på knapparna, följt riksdagsdebatterna och läst de handlingar som utskottet har hade han inte ställt den typen av frågor som är väldigt förvirrade. De stämmer inte överens med verkligheten.

Det är belysande att Magnus Resare först går upp i debatten och frågar en socialdemokrat vem som för den bästa politiken. Givetvis är det Socialdemokraterna.

Sedan råder jag honom att följa riksdagsdebatterna. Då kommer han att veta att Socialdemokraterna för en tydlig, balanserad, begränsad och stram migrationspolitik som inte har någonting med Tidöpartierna att göra.

Herr talman! Det finns många delar i detta som man såklart behöver titta på. Det handlar om identifikation och hur länge människor ska vara här. Det förlängs nu från åtta till tio år i det nya förslaget. Samtidigt finns möjligheten att till sist få medborgarskap även för de grupperna, även om det tar väldigt lång tid.

Det finns en linje mellan en stram migrationspolitik och en korkad migrationspolitik som är viktig. Det är därför som vi säger nej till att dra in de permanenta uppehållstillstånden för bland annat de grupper som ledamoten Hirvonen pekar på här.

Vi vet att efter fem år träder möjligheten att vara varaktigt bosatt in. Att ompröva det vart femte år är bättre än om man inte hade haft möjligheten att vara varaktigt bosatt.

Samtidigt måste vi hitta en möjlighet för dem som gör rätt för sig men som kanske hamnar i den problematik som ledamoten nämner. De ska också kunna få en möjlighet att vara här mer stadigvarande.

Exakt hur det ska gå till behöver vi diskutera. Vi vet inte om regeringen har något förslag. Liberalerna har till exempel talat om etableringsventiler, trappor och allt möjligt. Det är en diskussion man skulle kunna föra i de här sammanhangen om vi menar allvar med att arbete och liknande ska löna sig.

Jag kan inte stå här och säga exakt var vi kommer att lägga oss när det gäller en proposition som vi inte har sett på bordet. Däremot ser jag stora förtjänster med att ge människor hopp och möjligheter att vara en del av ett sammanhang. Det måste beaktas i en sådan produkt.

Ledamoten får hia sig ett tag, som vi säger i Skåne. Vi kommer att ge svar när produkten ska behandlas i kammaren.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hirvonen för frågan.

Vi får se hur den produkt som regeringen lägger på riksdagens bord kommer att se ut och var vi kommer att landa. Det är viktigt att människor som gör rätt för sig, kämpar och vill vara en del av vårt land har möjlighet att känna samhörighet och tillhörighet. Vi har under lång tid föreslagit att man ska ha samhällskunskap och uppfylla språkkrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Det är nog en ordning som hade varit väldigt bra, givet den diskussion vi nu har om medborgarskap.

Vi tycker att ansträngningar ska löna sig. Däremot finns det problem med de permanenta uppehållstillstånden i vissa fall. Individer som kanske inte har den ingången, och till och med individer som garanterat inte har den ingången, har fått rätten att vara i Sverige på ett sätt som de kanske inte skulle ha.

Därav är vår utgångspunkt i vår kongresshandling att vi ska ligga på EU:s miniminivå, men vi är inte sämre än att vi diskuterar hur man ska hitta en väg framåt. För att vi ska kunna besvara frågan från ledamoten om den vägen framåt behöver vi se regeringens proposition på bordet, och det har vi inte gjort än.

Herr talman! Den sista frågan har jag redan svarat på.

Ingemar Kihlström! Jag råder ledamoten att skaffa plattformen X och följa till exempel Richard Jomshof, som bland annat har blivit anmäld för hets mot folkgrupp för sitt tonläge. Hade ledamoten bemödat sig om att lyssna på vad jag sa i mitt anförande hade han hört att jag inte sa att politiken är rasistisk utan att retoriken är rasistisk.

Ledamoten Kihlström behöver faktiskt ta till sig att han samarbetar med ett djupt rasistiskt parti som gång på gång förminskar och hånar invandrare, kvinnor, hbtqi-personer, klimataktivister och andra minoriteter. Ledande företrädare berättar att man inte kan vara svensk om man är same eller jude och twittrar att mina partikollegor som står i Aktuellt-studion inte är svenskar.

Detta är rasism, Ingemar Kihlström. Om ledamoten inte kan ta till sig det och förstå den dynamiken är jag djupt orolig för vart ett parti som för 20 år sedan stod i den här salen och förordade breda amnestier har tagit vägen. Men det här kanske inte är så konstigt. Tittar man på ordvalen från partiledaren och EU-parlamentarikern i Ingemar Kihlströms parti rörande palestinierna förstår man att rasismen har krupit långt in även i Kristdemokraterna. Det kommer inte ledamoten Kihlström undan. En spade ska kallas en spade, och en rasist ska kallas en rasist.

(Applåder)

Herr talman! Har man självkritik leder det till att man förändrar sin politik. Jag tror att i synnerhet Kristdemokraterna kan dela den känslan, med tanke på att Kristdemokraterna för 20 år sedan stod här och förordade breda amnestier. Socialdemokraterna stoppade dem den gången, så att det bara handlade om papperslösa. Kristdemokraterna förordade ju amnesti för hela gänget som var här.

Att partier har självkritik och för en inre debatt med högt i tak tycker jag är positivt. Det är klart att vi ska vara kritiska till politiken som förts. Jag kan vara kritisk till politik som förts i 30 år av Socialdemokraterna. Bostadspolitiken – hur kunde man avveckla det gemensammas ansvar för den i början av 90-talet? Skolpolitiken – varför avskaffade man inte vinsterna i välfärden med deras skolsegregerande effekter på 90-talet? Socialpolitiken – varför gjorde man inte snabbare förändringar i socialtjänstlagen? Arbetsmarknadspolitiken borde vi absolut ha varit mycket offensivare i, så att integrationen fungerat.

För att titta i historiens backspegel: Under de där tio månaderna innan vi lade om politiken borde vi inte ha accepterat Miljöpartiets krav att behålla Moderaternas och Kristdemokraternas politik. Vi borde ha kört över Moderaterna och Kristdemokraterna 2014 och slängt deras politik på den historiska sophögen redan då, för då hade inte den situation som blev verklighet under september och oktober 2015 uppstått.

Visst är jag kritisk till mitt eget parti. Jag är kritisk till Kristdemokraterna också. Men det betyder ju inte att vi i dag inte skulle kunna ha en position som är relevant utifrån hur verkligheten ser ut. Jag har lite svårt att förstå vad Ingemar Kihlström far efter. Förklara gärna det, tack!

Herr talman! Vi säger att vi vill bilda en regering. Vi säger inte att vi vill bilda regering med parti X, Y eller Z. Det är det tydliga beskedet vi ger. Vi säger också att vi vill nå breda överenskommelser för landets bästa. Jag har ett antal gånger här sträckt ut handen till Viktor Wärnick i fråga om till exempel migrationspolitiken.

Jag tycker att det är rimligt att väljarna får lägga sina röster, och sedan försöker vi hitta ett samarbete i Sveriges riksdag. Vi ska inte ha ett tvåpartisystem, som i praktiken är det Viktor Wärnick förordar.

Dessutom funkar inte hans eget partis Tidösammanhang. L och SD skrev ett avtal som Ebba Busch sågade. De är dessutom inte längre överens om punkterna i det. Sverigedemokraterna struntar fullständigt i frågan om vinster i skolan, och Liberalerna hävdar en annan ståndpunkt. Och vi fick se Ebba Busch lajva utrikesminister; när hon satte i gång var man inte ens överens om den utrikespolitiska linjen kring Israel och Gaza. Vi har dessutom sett att Tidöpartierna backar när det gäller spårbytesfrågan och tonårsutvisningar.

Den rigida syn på politik som Viktor Wärnick försöker frammana här ställer vi socialdemokrater inte upp på. Vi tror på en representativ demokrati där väljarna ska få lägga sin röst, och när det finns ett valresultat bildar man regering. Det är en annan linje. Jag har respekt för att Wärnick har en annan uppfattning, men det är vårt besked till väljarna.

När det gäller utskottsinitiativet är det att påbörja en beredning som vi ställer upp på. Vi tänker inte ta ställning till exakt hur saker och ting ska falla ut och lösas förrän beredningen är avslutad. Vi gör detta med anledning av att statsministern har stått på en presskonferens och varit tydlig med att det ska komma en lösning för människor som kommit i kläm. Då vill vi se om det går att lösa denna fråga på ett rimligt och bra sätt, balanserat och begränsat.