Serkan Köse

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det har nu gått 857 dagar sedan Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna tog över ansvaret för arbetsmarknadspolitiken – 857 dagar. Liberalernas Mats Persson styr Arbetsmarknadsdepartementet, och Sverigedemokraterna leder arbetsmarknadsutskottets arbete i riksdagen. Tillsammans har de format en politik som har lett till mer osäkerhet, färre möjligheter och en svagare arbetsmarknad.

Efter 857 dagar kan regeringens och Sverigedemokraternas misslyckande sammanfattas i en mening: De har övergett arbetsmarknaden, abdikerat från sitt ansvar och lämnat de arbetslösa i sticket. Sverige står nu med den högsta arbetslösheten på tio år, om vi bortser från pandemin. Vi närmar oss 600 000 arbetslösa. Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast, och 173 000 människor har varit utan arbete i mer än ett år.

Ungdomsarbetslösheten skenar iväg, och snart är var tredje ung människa i vårt land arbetslös.

Byggsektorn är i kris. Fler företag går omkull, och konkurserna har ökat med över 30 procent, fru talman. Samtidigt har bostadsbyggandet kollapsat efter att regeringen bland annat avskaffat investeringsstödet för hyresbostäder. Detta har lett till att färre bostäder byggs, att tusentals byggjobb försvunnit och att byggnadsarbetare i dag är arbetslösa.

Mitt i allt detta har Sverige också den svagaste tillväxten i hela EU. Vår ekonomi står still medan andra länders ekonomi rör sig framåt.

Trots denna utveckling står Mats Persson här i dag och försöker övertyga oss socialdemokrater om att regeringen har en strategi för att få fler i arbete. Men vi ser inte en regering som styr eller agerar. Mats Persson, var är arbetslinjen? I varje debatt med statsrådet hävdar han att regeringen står för arbetslinjen.

Fru talman! Jag vill föregå den debatten och kan konstatera att regeringen också här ger en förenklad bild där man inte riktigt tar arbetslinjen på allvar. Vad är arbetslinjen när arbetslösheten ökar, Mats Persson? Färre får utbildning, och fler människor lämnas utan stöd.

Om regeringen stod upp för en verklig arbetslinje skulle den investera i utbildning, jobbskapande och trygghet i omställning, inte föra en politik som skär ned på möjligheterna för arbetslösa att komma in i arbete.

Men vad har Mats Persson gjort? Mats Persson säger att regeringen återupptar arbetslinjen – vilket står i svaret – men Mats Persson har skurit ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Mats Persson påstår att regeringen har stärkt Arbetsförmedlingen, men i praktiken har myndigheten försvagats och fått färre resurser. Mats Persson talar om satsningar på utbildning, men regeringen har skurit ned på vuxenutbildningen som är en av de viktigaste insatserna för att hjälpa arbetslösa till jobb.

Fru talman! Den enda reform som Mats Persson har levererat är att försämra tryggheten för arbetslösa. I stället för att ge stöd till dem som förlorar jobbet har regeringen försämrat akassan. Efter 100 dagar kommer arbetslösa att tvingas in i fattigdom i osäkra, lågavlönade jobb i stället för att få en verklig chans till omställning, utbildning och att komma tillbaka i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och inte nog med det, fru talman – regeringen har dragit ned på vuxenutbildningen och kompetensutvecklingen, vilket gör det svårt för många att komma tillbaka i arbete. Regeringens, Mats Perssons och Sverigedemokraternas facit efter 857 dagar är inga jobbskapande reformer, inga konkreta insatser för att rusta människor för arbetsmarknaden och inget ansvarstagande för de konsekvenser deras politik har lett till.

Fru talman! Den här regeringen med Mats Persson har haft två och ett halvt år på sig att presentera en politik som tar arbetslösheten på allvar, men i stället har Mats Persson abdikerat från sitt ansvar. När tänker statsrådet Mats Persson ta sitt ansvar och agera?

Fru talman! Ibland tappar man bort sig när man lyssnar på ledamoten Frohm. Jag får inte ihop det att jag skulle ha pekat på hudfärg. Det jag har försökt problematisera eller väldigt tydligt lyfta i mitt anförande är att man inte ska göra skillnad mellan människor på grund av bakgrund eller hudfärg. Det handlar inte om att peka ut utan snarare tvärtom.

Är det något parti som ofta bidrar till denna diskussion är det Sverigedemokraterna. Ledamoten ägnade sitt anförande på åtta minuter åt att misstänkliggöra och peka ut människor och grupper och att väldigt tydligt peka på att nästan alla eller de flesta människor i en viss grupp är ett problem för Sverige. Är man inte anpassbar ska man lämna landet.

Ledamoten säger att hon tror gott om människor. Det tror jag absolut att ledamoten gör, men det blir något annat som förmedlas när man i retoriken pekar ut grupper av människor som ett kollektivt problem och som kollektiva brottslingar i vårt samhälle.

Det är denna retorik jag försökte problematisera, kritisera och ifrågasätta. Vi socialdemokrater kommer aldrig att vara med och bidra till den retoriken. Vi kommer också, återigen, att vara en mur framför en retorik som innebär att man gör skillnad på folk och folk beroende på var de kommer ifrån, vad de heter och vad de har för hudfärg.

Sverige är en rättsstat. Är man kriminell och begår brott ska man straffas. Det finns ingen här som kommer att acceptera eller ställa sig bakom några brottslingar, tvärtom. Begår man brott ska man in i finkan. Då ska man ställas inför rätta.

Vår ingång i diskussionen om integration handlar väldigt mycket om att skapa förutsättningar för människor att bli en del av Sverige. Vi socialdemokrater tror att det behövs aktiva åtgärder och insatser för att se till att människor kommer in i vårt samhälle. Men med Sverigedemokraternas retorik och politik handlar det bara om att putta bort människor, och sedan klagar man över segregation och över att integrationen inte funkar. Det finns ett motsatsförhållande här, och det är det jag har försökt problematisera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag hoppas verkligen att Sverigedemokraterna tar till sig den här diskussionen och kritiken, och jag ser fram emot en fortsatt diskussion om integrationsproblemen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten från Sverigedemokraterna för frågan.

Jag vet inte riktigt vad i mitt anförande som var fel – det vore intressant att höra. Handlar det om Sverigedemokraternas nedskärningar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen, försämringarna i bostadspolitiken, satsningarna på välfärden eller skattesänkningar för de rikaste? Det vore intressant att få höra vad i vår kritik som Sverigedemokraterna inte känner igen sig i. Menar man att Sverigedemokraterna inte bidrar till hat och polarisering? Eller är det att Sverigedemokraterna hittills inte har presenterat några konkreta förslag för att människor ska integreras bättre och vi ska bekämpa segregationen? Listan kan göras lång. Det vore intressant att höra vad i det vi säger som sverigedemokrater inte känner igen sig i.

Ledamoten har möjlighet att reflektera och säga: ”Det här är inte vår politik, utan det är det här vi står för. Vi tycker absolut inte som Socialdemokraterna, men för att integrationen ska funka i Sverige och vi ska kunna bekämpa segregationen har vi dessa konkreta förslag till reformer. Vi har inte dragit ned på, eller halverat, anslagen till arbetsmarknadsåtgärderna. Vi har inte någon politik alls när det gäller integration och segregation, utan vårt syfte är att alla ska assimileras.”

Då vet vi det. Ledamoten får gå upp och tala om vad man har för politik.

När det gäller krav finns det inte någon här som inte vill att det ska ställas krav på människor. Som socialdemokrat har jag den bestämda uppfattningen att man ska göra sin plikt och kräva sin rätt och att alla som kan arbeta ska arbeta. För detta krävs utbildning, och då ska man gå en utbildning. Krävs det att man ställer om ska man ställa om. Jag har inte hört någon här inne som inte vill att det ska ställas krav på människor.

Människor har det heller inte kravlöst. Det finns någonstans en bild av att människor går runt utan att det ställs några krav på dem. Det är en nidbild. Sverigedemokraterna försöker sätta etiketter på människor och säga: Ni gör ingenting, ni går bara runt, det ställs inga krav på er.

Så funkar inte våra system. Det ställs krav på människor att etablera sig på arbetsmarknaden. För att kunna skaffa dig en bostad ska du ha en inkomst. Det finns alltså väldigt många parametrar i våra system i dag som innebär att det ställs krav på människor.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för engagemanget i dessa frågor.

Återigen: Bosättningslagen kom till när vi hade en stor flyktingvåg. Väldigt många människor sökte sig till Sverige. Men den kom också till för att vi såg att väldigt få kommuner tog ett större ansvar i relation till vilket ansvar de tagit historiskt sett. Bosättningslagens syfte och andemening var att se till att fler kommuner – alla kommuner – i Sverige tar ett större gemensamt ansvar, och vi tycker att det har funkat. Det visar både Riksrevisionens rapport och mycket annat.

Alla reformer kan ifrågasättas, omprövas och utvecklas. Men när jag läser om regeringens intentioner ser jag inte riktigt det som ledamoten försöker framställa här. Det är möjligt att Liberalerna och ledamoten har dessa intentioner, men när jag läser syftet i direktiven till utredningen ser jag att man inte vill att alla kommuner i Sverige ska ta ansvar. Man ska ge kommuner större möjligheter men också mer makt att kunna säga nej. Vi får dock se vad utredningen kommer fram till.

Jag tycker att alla kommuner i Sverige behöver ta ett större ansvar och se till att människor integreras på arbetsmarknaden och kan flytta dit där jobben och bostäderna finns. Det får inte bli så att väldigt få kommuner i Sverige som historiskt sett har tagit ett större ansvar ska fortsätta ta ansvar när det finns kommuner som hittills inte har gjort så mycket. De borde kanske vara med och solidariskt se till att alla människor integreras i vårt land.

Tack än en gång för frågan!

Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.

Så som bosättningslagen är konstruerad och utifrån den granskning som har gjorts av hur väl lagen fungerar i dag känner jag mig trygg med den. Men som med all lagstiftning och alla reformer behöver den utvärderas. Man behöver se över om det finns delar som kan bli bättre.

Men utifrån det jag läser om vad regeringen vill är intentionerna inte att förbättra nuvarande bosättningslag och se till att alla kommuner tar ansvar. Vad jag läser är att man ska riva upp lagen och ge kommunerna större möjligheter att kunna säga nej till människor. Det är detta vi är emot.

Vi tycker att alla 290 kommuner i Sverige ska ta ett gemensamt solidariskt ansvar för att se till att människor kan etablera sig, få en bostad och lära sig språket. Det är viktigt vilket sammanhang man befinner sig i och var man bor. Många människor flyttar ju till områden där det är svårt att få en bostad eller ett jobb.

Visst kan man se över nuvarande bosättningslag så som den är konstruerad. Den har sina brister och kan behöva förstärkas. Men jag är ute efter intentionen med förändringen. Vad vill man förändra? Vill man att alla Sveriges kommuner ska ta ett gemensamt solidariskt ansvar för människor som är här? Eller vill man att vissa kommuner ska undantas så att de ska kunna tacka nej till att ta emot människor? Det var det här jag kritiserade i mitt anförande.

Fru talman! Den 4 februari skedde ett av de värsta våldsbrotten i Sveriges moderna historia. Tio oskyldiga människor mördades kallblodigt på Campus Risbergska i Örebro – en plats för lärande, drömmar och framtidstro. Jag och mina kollegor åkte dit i fredags för att visa vårt deltagande i sorgen.

Fru talman! Vi stod vid minnesplatsen. Vi såg ljusen, blommorna och barnens teckningar. Men framför allt såg vi människor som höll ihop i en svår tid. Vi såg också människor tända ljus för hoppet om något bättre, trots hatet, våldet och den fruktansvärda sorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Efter besöket vid minnesplatsen träffade vi den mördade Azizas familj. Aziza var 68 år gammal – älskad syster, förebild och mentor. Hon hade överlevt Saddam Husseins förtryck och flytt till Sverige i början av 90talet med sin familj för att söka frihet. Till sommaren skulle hon ha gått i pension. Hon undervisade i matematik och drev en Youtubekanal med 120 000 prenumeranter där hon hjälpte kurdiska barn världen över att lära sig matte. Hon var en brobyggare, en lärare och en kvinna som ville bidra till samhället.

Fru talman! Än så länge vet vi inte vilka motiv som låg bakom det fruktansvärda dådet på Campus Risbergska, och i detta ska vi inte heller spekulera. Men jag vill ändå återge vad Azizas familj sa till oss, för deras ord vittnar om hur sargat vårt samhälle har blivit. De sa: ”Det räcker nu. Hatet får inte vinna. Polariseringen måste stoppas. Vi vill inte kallas invandrare längre. Sverige är vårt hem.” Och de har rätt; det räcker nu.

Fru talman! Familjens ord ekar i mitt hjärta, för det här är inte bara en berättelse om Örebro. Det är en berättelse om Sverige, om vad vi är och om vad vi håller på att bli.

Fru talman! Dagens debatt om integration är viktig, för integration är en av de mest avgörande samhällsfrågorna för Sveriges framtid. Integration handlar om möjligheten att få ett jobb, att lära sig svenska språket och att bli en del av samhällsgemenskapen. För oss socialdemokrater handlar integration om rättigheter och skyldigheter men framför allt om att bygga ett starkt och sammanhållet Sverige där ingen lämnas utanför. Det ska finnas jobb, utbildning och möjligheter – inte murar. I dag debatterar vi utifrån utskottets betänkande bosättningslagen, etableringsinsatser och hur vi skapar bättre förutsättningar för människor att komma i arbete, bidra till vårt samhälle och bli en del av Sverige.

Fru talman! När samhället sviker växer polariseringen. När välfärden krackelerar och tryggheten urholkas växer rädslan och polariseringen. Då splittras Sverige. Vi ser det överallt. Vi ser det i skolan, där segregationen ökar och resurserna minskar. Vi ser det i sjukvården, där vårdköerna skenar och akutmottagningarna är överbelastade. Vi ser det på bostadsmarknaden, där unga inte har råd att flytta hemifrån och bostadsbristen driver upp priserna. Vi ser det på arbetsmarknaden, där regeringen skär ned på arbetsmarknadsutbildningar i stället för att hjälpa människor till jobb.

Fru talman! Vi har sett detta hända, men inte på en dag eller ett år. Det handlar om 20 år av högermajoritet i den här kammaren präglade av nedskärningar, skattesänkningar för de rikaste och en politik som splittrar i stället för att samla. Det framgick även av tidigare anföranden.

Fru talman! Låt oss titta på hur verkligheten ser ut i dag. Sverige är på väg att få ett av EU:s högsta arbetslöshetstal. Siffror från SCB visar att över en halv miljon människor står utan arbete. Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Nästan en tredjedel har varit utan jobb i över sex månader. Bland utrikes födda är arbetslösheten tre gånger högre än bland inrikes födda, och ännu värre är det för utrikes födda kvinnor. Det är inte för att de saknar vilja att arbeta utan för att de många gånger möter hinder.

Fru talman! Diskrimineringsombudsmannens senaste rapport visar tydligt att utrikes födda har svårare att få jobb och sämre tillgång till bostadsmarknaden och att de möts av fördomar i arbetslivet. Den som heter Ahmed eller Fatima blir bortsållad redan innan intervjun trots samma meriter som Anders eller Lisa. Unga i förorten tar studenten utan att se en framtid. Kvinnor som vill arbeta fastnar i ett system där man inte har tillgång till barnomsorg om man inte har ett jobb och där utbildningsplatser och praktikplatser saknas. Så cementeras segregationen, och så skapas utanförskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna i ett läge när klyftorna och polariseringen i samhället växer? Jo, de sänker skatten för de rikaste i stället för att investera i jobb och utbildning. De skär ned på etableringsinsatser. De drar in språkutbildningar. De försvagar de områden där människor kämpar som mest för att bli en del av samhället. Och nu vill de också riva upp bosättningslagen.

Fru talman! Bosättningslagen infördes för att säkerställa att kommuner i Sverige tar sitt ansvar för att nyanlända ska komma till alla kommuner. Ingen kommun ska kunna smita undan sitt ansvar. Integrationen ska ske rättvist så att inte vissa kommuner, till exempel Botkyrka och Södertälje, får bära hela ansvaret medan andra, som Danderyd och Täby, stänger dörren för människor. Och vet ni vad? Bosättningslagen har fungerat. Riksrevisionens granskning visar att mottagandet har blivit snabbare och mer jämlikt och att etableringen har förbättrats.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill urholka systemet. Man har tillsatt en utredning och vill låta vissa kommuner välja bort sitt ansvar. Vad skulle det innebära, fru talman? Jo, det skulle innebära att ännu fler tvingas bosätta sig i de redan utsatta områden där segregationen är som störst. Vi socialdemokrater menar att man inte bygger sammanhållning i samhället genom att skapa getton. Man skapar inte integration genom att placera människor där de saknar förutsättningar att lyckas. Därför står vi socialdemokrater upp för den nuvarande bosättningslagen och yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Sverige har alltid varit som starkast när alla människor får chansen att bidra. Jag har sett vad som händer när människor får den möjligheten. Jag har sett unga i våra förorter kämpa sig genom utbildningar trots att alla odds varit emot dem. Jag har sett ensamstående mammor lära sig svenska och få sina första jobb. Jag har sett nyanlända starta företag, anställa andra och skapa jobb och välfärd i vårt land. Därför är jag oerhört trött på den retorik som målar upp integration som något omöjligt. Det är en retorik som gång på gång i den här talarstolen pekar ut människor som problem i stället för att lyfta fram konkreta lösningar.

Fru talman! Det är intressant att läsa Sverigedemokraternas särskilda yttrande i betänkandet. Det är tydligt att Sverigedemokraterna inte vill ha integration. De vill inte att människor ska få en chans att bidra. De vill att vissa människor ska lämna Sverige. Det framkom väldigt tydligt i tidigare replikskifte.

Sverigedemokraterna talar ofta om återvandring, som om människor som levt här i decennier, byggt sina liv här, jobbat, betalat skatt och fostrat barn plötsligt skulle packa sina väskor och lämna landet. Sverigedemokraterna talar om bristande anpassning. Vad de egentligen menar är att de inte vill ha människor här som inte ser ut som de. Men vet ni vad? Sverige är större än så.

Fru talman! Sverige har alltid byggts av människor som kommit hit från andra länder. De har arbetat i industrin, sjukvården och skolan. De har byggt våra vägar och järnvägar, startat företag, utvecklat kultur och vetenskap. Och de fortsätter att varje dag bidra till svensk välfärd och svenskt välstånd. Ändå står högern och Sverigedemokraterna här gång på gång och talar om invandrare som ett kollektivt problem och antyder att alla Sveriges utmaningar skulle lösas om vi bara hade färre människor med utländska namn. Det är inte bara osant; det är farligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Högerns och Sverigedemokraternas retorik skapar ett samhällsklimat där vissa människor aldrig känner sig välkomna. Barn födda i Sverige får höra att de inte hör hemma här. Det är ett vi-och-dom-samhälle i stället för ett samhälle där vi står sida vid sida.

Fru talman! Låt mig vara tydlig: Integration handlar om rättigheter och skyldigheter. Den som kommer till Sverige ska lära sig svenska språket, arbeta och bidra. Men vi som samhälle har också skyldighet att ge människor förutsättningar att lyckas, att inte diskriminera och att inte stänga dörrar – utan öppna dem.

Det är här, fru talman, som SD:s politik faller samman. SD säger att invandrare måste lära sig svenska men skär ned på sfi. Man säger att invandrare måste jobba, men man skär ned inom arbetsmarknadspolitiken. Och man säger att invandrare måste integreras, men man gör det allt svårare för människor att göra just det.

SD:s politik är full av motsägelser, för SD vill egentligen inte ha integration. De vill ha splittring. I Sverigedemokraternas principprogram står det till och med att assimilation är nödvändig för social sammanhållning. Det måste man vara ärlig med att säga.

Vi socialdemokrater säger nej till Sverigedemokraternas politik. Vi kommer aldrig att acceptera en politik som bygger på rädsla, hat och polarisering eller att man ställer människor mot varandra.

Fru talman! Vi socialdemokrater har en annan vision för Sverige. Vi vill ha ett land där vi håller ihop och där alla, oavsett bakgrund, ges möjlighet att arbeta, bidra och känna sig hemma. Vi vet nämligen, fru talman, att integration kräver politiska beslut som fungerar i praktiken.

Vi socialdemokrater står upp för en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger människor stöd att komma i arbete. Vi står upp för en bosättningslag som säkerställer att alla kommuner tar sitt ansvar. Vi står upp för investeringar i utbildning och språk, för utan svenska och utan kunskap kommer man inte vidare i samhället. Och vi står upp för fler insatser för att fler utrikes födda kvinnor ska få jobb, för integration är också en jämställdhetsfråga. Vi anser dessutom att regeringen bör vidta åtgärder för att individualisera etableringstillägget. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Fru talman! Avslutningsvis: Sverige är ett fantastiskt land, byggt av människor som kommit hit med drömmar om en bättre framtid och om att arbeta, studera, bygga ett hem och ge sina barn en trygg uppväxt. Oavsett om du heter Anna eller Ahmed, om dina föräldrar kommer från Småland eller Kurdistan och om du lärde dig svenska från födseln eller senare i livet ska du ha samma möjligheter, samma rättigheter och samma skyldigheter. Därför vill vi socialdemokrater bygga ett Sverige där alla får chansen att bidra, där ingen hålls tillbaka av sin bakgrund, sitt namn eller sin hudfärg. Sverige ska inte vara ett land där barn sorteras efter bakgrund, där postnumret avgör framtiden eller där några få blir rika på andras bekostnad.

Sverige ska vara ett land där vi håller ihop, där vi bygger framtiden tillsammans och där vi ser varandra som jämlikar, som medmänniskor och som en del av samma gemenskap. Därför väljer vi socialdemokrater sammanhållning framför splittring, hopp framför rädsla och ett Sverige där alla, inte bara vissa, har en plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Sverige är inte bara ett land för några. Sverige är vårt land, allas vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Återigen: Forskningen är tydlig. Den visar att tidiga och intensiva arbetsmarknadsinsatser är avgörande för att bryta utanförskap och förbättra sysselsättning bland nyanlända.

Som jag nämnde visar forskarna i den senaste upplagan av Ekonomisk Debatt att just dessa insatser leder till långsiktigt högre sysselsättning och bättre etablering på arbetsmarknaden. Det betyder att investeringar i jobb, språk och utbildning är nyckeln till en fungerande integration. Det handlar inte om nedskärningar i språkutbildning och arbetsmarknadsstöd, som Sverigedemokraterna står bakom.

Sverigedemokraterna pratar om att integrationen har misslyckats och att återvandring är lösningen. Men låt oss vara tydliga: Det är Sverigedemokraternas egen politik som underminerar integrationen. Det är SD som i den här kammaren gång på gång röstar för nedskärningar i vuxenutbildningen, i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och i insatserna för etableringsprogram. Det är SD som gång på gång motsätter sig reformer som forskningen visar fungerar. Frågan tillbaka till ledamoten blir: Hur motiverar ledamoten och Sverigedemokraterna att partiet aktivt röstar emot de insatser som forskningen gång på gång pekar ut som avgörande för en lyckad integration?

Om lösningen inte är jobb, utbildning och investering i människor, vad är då Sverigedemokraternas långsiktiga plan för integration? Eller är partiets enda svar att vissa människor helt enkelt ska lämna landet?

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna har som regeringens största stödparti haft ett betydande inflytande över Sveriges integrationspolitik under de senaste dryga två åren. Med detta inflytande följer också ett ansvar för att leverera konkreta resultat för att bryta segregationen och främja integrationen.

Fru talman! I det senaste numret av Ekonomisk Debatt presenterar tre forskare en studie som visar att tidiga och intensiva arbetsmarknadspolitiska insatser har långsiktiga effekter på nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Studien visar att nyanlända som deltagit i sådana insatser har haft 10–20 procentenheter högre sysselsättningsgrad under flera år efter att insatsen avslutats. Det innebär, fru talman, att investeringar i språk, jobb och utbildning ger tydliga resultat i integrationen.

Trots denna evidens och trots bred forskning har Sverigedemokraterna varit med och genomfört betydande nedskärningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Anslagen för arbetsmarknadspolitiska program och insatser har minskat, och halverats, under Sverigedemokraternas tid.

Vi vet att dessa nedskärningar försvårar för nyanlända och andra arbetslösa att få det stöd de behöver för att komma in på arbetsmarknaden och etablera sig. Sverigedemokraterna talar om vikten av att människor ska anpassa sig, men samtidigt har partiet röstat emot satsningar på språkutbildning och arbetsmarknadsinsatser – åtgärder som vi anser är avgörande för att människor ska lyckas integrera sig. Sverigedemokraternas agerande står som sagt i direkt kontrast till den forskning som tydligt visar att den här typen av insatser fungerar.

Min fråga till ledamoten är därför väldigt konkret och enkel: Hur kan Sverigedemokraterna försvara en politik som går emot evidensbaserade metoder för att förbättra integrationen? Ledamoten var tidigare inne på att man har presenterat en massa åtgärder. Jag skulle gärna vilja höra vilka de konkreta åtgärderna för att förbättra integrationen är.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag välkomnar att statsrådet vill titta på det danska exemplet. Det är roligt att höra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När jag själv körde taxi i slutet av 90-talet vid sidan av mina universitetsstudier, som väldigt många har gjort, såg jag en bransch som erbjöd möjligheter men också hårt arbete. Då fanns det en känsla av ordning och respekt för förarnas arbete.

Herr talman! I dag ser jag en bransch där otrygghet, osund konkurrens och exploatering har blivit vardag. Det är inte en bransch som präglas av rättvisa eller trygghet. Det är en bransch där många förare tvingas acceptera arbetsvillkor som borde höra till historien. Plattformsföretagen har skapat nya möjligheter men också nya problem. Förare som levererar vår mat eller kör våra bilar arbetar under villkor som få av oss här inne skulle acceptera.

Herr talman! Det handlar om vilken arbetsmarknad vi vill ha i Sverige. Taxibranschen är en del av det svenska samhället och vår ryggrad. Den erbjuder jobb, integration och service. Men det kräver ordning och reda. Där tror jag att vi är överens med statsrådet.

Vi kan inte acceptera att staten förlorar skatteintäkter, att seriösa företag konkurreras ut, att förare utnyttjas och att kriminaliteten får sprida sig. Nu har vi socialdemokrater, som min kollega Kadir Kasirga redogjorde för, presenterat ett antal konkreta åtgärder för att komma åt de problem som jag anser finns i den här dysfunktionella branschen.

Herr talman! Jag ser fram emot en fortsatt dialog med statsrådet om de här frågorna och hur vi ska se till att vi har en väl fungerande taxibransch i Sverige med sjysta villkor för alla taxiförare. Tack för debatten, statsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar min kollega Kadir Kasirga för att han initierat denna viktiga debatt.

Herr talman! Sedan beslutet om att avreglera taximarknaden 1990 har vi bevittnat en utveckling som inte bara har misslyckats med att leverera de utlovade förbättringarna utan också har skapat en marknad präglad av kaos, osund konkurrens och bristande ordning. Det är inte de seriösa företagen eller förarna som vinner på detta utan de som medvetet kringgår regler och utnyttjar luckor i lagstiftningen.

Herr talman! Enligt Skatteverket förloras hundratals miljoner kronor årligen på grund av skatteundandragande i taxibranschen. Det är pengar som hade kunnat stärka välfärden men som i stället går förlorade till oseriösa kriminella aktörer. Det är oacceptabelt att förare och företag som sköter sig ska se sina verksamheter hotas av dem som spelar på en annan planhalva.

Herr talman! Vi behöver skapa ordning och reda för dem som arbetar i branschen och se till att skattebetalarna kan känna sig trygga med att deras pengar inte hamnar i händerna på kriminella.

Herr talman! Arbetsvillkoren för taxiförare har försämrats drastiskt, särskilt för dem som arbetar för plattformsföretag. Dessa förare saknar ofta grundläggande rättigheter, såsom pensionsförmåner och sjukförsäkring. Det är inte bara en fråga om konkurrens - det är en fråga om värdighet. Vi kan inte acceptera, herr talman, att gigekonomin blir en gråzon där människor tvingas arbeta under förhållanden som vi annars inte skulle tolerera vare sig i Sverige eller på den övriga arbetsmarknaden.

Herr talman! Statsrådet pekade i sitt svar på vissa åtgärder som vidtagits, såsom införande av redovisningscentraler och ökat stöd till Transportstyrelsen. Det är bra. Men, herr talman, det är uppenbart att dessa åtgärder inte räcker. Det är inte första gången vi diskuterar problemen i taxibranschen med statsrådet. Samma mönster återkommer. Små steg tas, men de grundläggande problemen i branschen kvarstår.

Då är frågan: Är statsrådet verkligen nöjd med denna utveckling? Om inte, varför gör statsrådet inte mycket mer för att få ordning och reda i taxibranschen?

Herr talman! Danmark har visat att det går att göra skillnad. Där har man infört strikta krav på alla aktörer, inklusive plattformsföretag, att följa samma regler som traditionella taxibolag. Till exempel har man infört ett system som innebär att taxametern startar så snart passageraren sätter sig i bilen, vilket säkerställer rättvis betalning och ökar tryggheten för både förare och kunder. Det är kanske något för statsrådet Andreas Carlson att ta till sig och agera på.

Herr talman! Även viktiga aktörer inom branschen som Svenska Taxiförbundet och Taxi Stockholm har varit tydliga. De kräver ordning och reda. De kräver lika villkor. De efterlyser skarpare regler och en reell vilja från regeringen att ta itu med problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi socialdemokrater kräver en omfattande översyn av branschen. Det har vi gjort länge. Kraftfulla åtgärder behövs för att städa upp i branschen, bekämpa den osunda konkurrensen och säkerställa rättvisa arbetsvillkor för förarna. Det handlar inte bara om regler, herr talman, utan om att återställa förtroendet för hela branschen och värna om rättvisa villkor för både förare och seriösa företag.

Därför vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson: Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att skapa ordning och reda i taxibranschen och säkerställa rättvisa arbetsvillkor för alla förare?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Återigen visar debatten att vi står vid ett vägskäl. På den ena sidan har vi en nyliberal politik med Mats Persson som sätter sin tro till skattesänkningar som en universallösning. Det är en politik som accepterar ojämlikhet som priset för tillväxt. På den andra sidan finns vi socialdemokrater, som står för en politik som vet att ett starkt samhälle byggs genom att investera i människor.

Arbetslöshet är inte bara siffror i en rapport. Det är livsöden, det är förlorade möjligheter och det är framtidstro som vi måste återupprätta.

Fru talman! Historien lär oss att passivitet och blind tro på marknaden leder till ökade klyftor och förlorade chanser. Det var genom reformer, investeringar och solidaritet som vi byggde Sverige starkt. Och det är så vi kommer att göra det igen. Vi vet att varje människa förtjänar en chans. Vi vet att framtiden byggs tillsammans genom gemensamma ansträngningar och en politisk vilja.

Fru talman! Det handlar om vilka val vi gör som samhälle. Regeringen och Sverigedemokraterna har valt passivitet och skattesänkningar för de rikaste. Vi socialdemokrater väljer att investera i människor, i solidaritet och i en framtid där ingen lämnas bakom.

Tack, statsrådet, för debatten!

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När Sverige står mitt i en arbetsmarknadskris med nästan en halv miljon arbetslösa, vilket är den högsta arbetslösheten på tio år, och den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa hade jag förväntat mig att statsrådet skulle vara lite mer krismedveten i sitt svar. Att jämföra med den förra regeringens politik kommer inte att hjälpa den halva miljon människor som i dag väntar på ett svar från statsrådet.

Jag håller med statsrådet om att vi ska ställa högre krav på människor. Socialdemokratins svar är tydligt: Alla som kan arbeta ska arbeta. Detta är vi överens om.

Det vi inte är överens om är statsrådets definition av arbetslinjen. Om regeringen och statsrådet verkligen vill stärka arbetslinjen krävs nämligen mer än retorik. Det krävs handling. Det handlar om att satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, inte om att sänka eller dra ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det krävs reformer. Vi efterfrågar konkreta reformer som skulle kunna göra skillnad. Men dessa reformer lyser med sin frånvaro.

Frågan är: Står regeringen verkligen för arbetslinjen? Som jag har påpekat tidigare ser vi snarare en arbetslöshetslinje, med en politik som saknar konkreta åtgärder för att skapa jobb och rusta människor för arbetsmarknadens krav.

Fru talman! Regeringen talar gärna om tillväxt som en lösning på arbetslösheten. Men låt oss vara ärliga: Sverige har i dag den svagaste tillväxten i hela EU. Det är ett alarmerande tecken på att regeringens politik inte levererar de resultat som krävs för att skapa fler jobb och stärka ekonomin. Ord som "tillväxt" och "stärka köpkraften" låter bra i debatten, men utan konkreta reformer och satsningar blir de tomma löften.

Fru talman! Låt oss också tala om Arbetsförmedlingen. Det är en central del av vår arbetsmarknadspolitik, en myndighet som ska matcha arbetslösa med jobb och ge stöd till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Men för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av detta är det viktigt att myndigheten har de resurser som behövs. Det ska inte vara några nedskärningar.

Under Mats Perssons tid har förvaltningsanslagen minskats, lokala kontor stängts och personalstyrkan reducerats. Frågan är: Hur ska Arbetsförmedlingen kunna hjälpa tusentals människor när det inte finns verktyg och när myndigheten inte har de resurser som behövs?

Vi anser att Arbetsförmedlingen är viktig och avgörande för att vi ska kunna möta arbetsmarknadens utmaningar. Men i stället för att stärka myndigheten har regeringen valt att urholka dess resurser; det har man gjort varje gång man har haft möjlighet.

Fru talman! Mats Persson pratar lite grann om att vi socialdemokrater inte lyckades med så mycket under våra åtta år. Låt oss konstatera att vi under dessa år bedrev en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi investerade i utbildning och i reformer som rustar människor för framtiden och som kan göra skillnad. När vi fick makten införde vi en massa reformer. Vi adresserade arbetslösheten på flera fronter. Vi införde utbildningskontrakt och 90-dagarsgarantin, vilket hjälpte tusentals unga människor att komma ut på arbetsmarknaden. Vi satsade på vuxenutbildningen. Komvux rustades upp. Vi skapade snabbspår för nyanlända. Vi lanserade traineejobb och andra insatser för människor som stod längst ifrån arbetsmarknaden.

Jag kan hålla med om att alla reformer inte blev framgångsrika eller permanenta, men vi försökte. Vi tog ansvar, och vi levererade reformer.

Min fråga till Mats Persson är: Var är Mats Perssons reformer?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Sverige befinner sig i en arbetsmarknadskris som saknar motstycke. Vi har den högsta arbetslösheten på tio år, om vi bortser från pandemin. Vi har över 400 000 människor som är arbetslösa, och fler än 45 000 av dem är ungdomar. Vi ser i dag att varslen ökar, byggprojekt stoppas och industrin bromsar in. Bara i november varslades över 5 700 personer om uppsägning.

Fru talman! Antalet arbetslösa har ökat med 70 000 sedan regeringen tillträdde. Vad har då regeringen och Sverigedemokraterna gjort för att möta denna kris? Det korta svaret är tyvärr: ingenting.

Konsekvenserna av detta märks nu över hela landet i hem där oron växer, på arbetsplatser där framtiden känns oviss och i ett samhälle där klyftorna riskerar att fördjupas och där segregationen ökar. Att skylla på lågkonjunkturen är inte att ta ansvar. Det råder ingen tvekan om att lågkonjunkturen har påverkat Sverige, men den kan aldrig vara en ursäkt för passivitet. Tvärtom borde det vara en signal för regeringen att agera och sätta in kraftfulla åtgärder för att stötta människor, skapa jobb och rusta arbetsmarknaden inför framtiden. Men i stället ser vi en regering som lutar sig tillbaka och är väldigt passiv.

Fru talman! Statsrådet talar ofta om arbetslinjen, men låt oss ställa frågan om denna regering verkligen står för en arbetslinje när nästan en halv miljon människor är arbetslösa och resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken har skurits ned. Vad vi ser är snarare en arbetslöshetslinje - en politik som saknar konkreta åtgärder för att få människor i arbete och som i stället förlitar sig på skattesänkningar för de rikaste.

Fru talman! Det handlar om prioriteringar. En regering som konsekvent har nedprioriterat Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsutbildningar och stöd till långtidsarbetslösa kan inte påstå sig värna arbetslinjen. Det är tydligt att denna regering har övergett dem som behöver politiken mest: ungdomarna, de långtidsarbetslösa och de som står längst från arbetsmarknaden.

Fru talman! Regeringen har ett ansvar att skapa förutsättningar för att de som står längst från arbetsmarknaden ska få en ärlig chans och för att se till att ingen lämnas utan stöd. Men när jag läser regeringens regleringsbrev för Arbetsförmedlingen 2025, fru talman, möts jag av en oroande brist på ambitioner och konkreta åtgärder. Vad säger regleringsbrevet egentligen om att rusta människor för arbete på riktigt? Vad säger regleringsbrevet om att ge ungdomar en verklig chans att börja sina vuxenliv med trygghet och hopp? Vad säger regleringsbrevet om att prioritera socioekonomiskt utsatta områden eller säkerställa att fler kvinnor får ta del av arbetsmarknadsutbildningar? Vad säger regleringsbrevet om att minska långtidsarbetslösheten med konkreta mål och tydliga insatser?

Fru talman! Svaret på dessa frågor, som vi socialdemokrater prioriterade, har fått lämna plats för vaga skrivningar och en politik som stänger dörrar snarare än öppnar dem. Regeringens regleringsbrev är lika tomt som deras reformlista.

Fru talman! Vi socialdemokrater vet att arbetslösheten inte kan bekämpas med tomma ord. Under tidigare kriser har vi visat att en aktiv arbetsmarknadspolitik i form av att investera i utbildning och reformer som rustar människor för framtiden kan göra skillnad.

Fru talman! Ansvaret att bryta denna arbetsmarknadskris ligger på Mats Persson. Sverige har inte råd med passivitet. Därför vill jag fråga statsrådet när han och regeringen tänker ta sitt ansvar. När tänker statsrådet presentera reformer för att bryta arbetslösheten? Eller är det fortsatta skattesänkningar för de rikaste som ska lösa Sveriges arbetsmarknadskris?

Fru talman! Jag vet inte om vi ska djupdyka i partiernas historia; vi kanske kan lämna det till en annan gång och en annan diskussion.

Det som är intressant är att ledamoten gång på gång säger att Socialdemokraterna inte hade en politik och inte har en politik. Det stämmer ju inte. När vi socialdemokrater satt i regering presenterade vi en långsiktig reform för åren 2017-2025 för att minska segregationen. Vi avsatte en halv miljard per år för att bryta segregationen. I handlingsplanen hade vi konkreta åtgärder för hur vi ska komma åt segregationen. Det gällde allt från trygghet på våra gator och torg till hur vi ska rusta våra bostadsområden och stärka skolan, välfärden och arbetsmarknadspolitiken.

Det SD gjorde när SD fick möjligheten var att ta bort dessa resurser och slänga strategin i soporna. Vad har Sverigedemokraterna på bordet i dag för att bryta segregationen? Vi hade en plan - en långsiktig reformplan - för att komma åt segregationen och stärka integrationen.

Min fråga tillbaka är: Tror Sverigedemokraterna ens på integration? Ledamoten vill inte ens kalla det integration. Hur vill Sverigedemokraterna bekämpa segregation? Finns det en plan?

Vi har presenterat långsiktiga reformplaner som sträcker sig fem tio år framåt och avsatt en halv miljard per år för att bryta detta. Min fråga är: Har Sverigedemokraterna en sådan politik? Svaret är nej. Man sänker skatten för de rikaste i stället för att satsa på skolan, vården, omsorgen, välfärden och bostadsbyggandet och på att stärka hyresrätterna.

Det är skillnaden mellan Sverigedemokraternas politik och socialdemokratisk politik. Vi tror på människorna, men Sverigedemokraterna tror inte på människorna. Vi tror på att vi kan skapa sammanhållning, men Sverigedemokraterna lever på splittring.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Det verkar som att ledamoten har fastnat på en budgetpost i en budget som handlar om flera miljarder. Socialdemokratins ingång i diskussionen är tydlig, nämligen att vi satsar på en aktiv arbetsmarknadspolitik, vuxenutbildning, bostadsbyggande, skolan och så vidare. Det finns en tydlig inriktning från socialdemokratins sida för hur vi ska bygga det jämlika samhället, bryta utanförskapet och bryta segregationen.

Under de år då vi i socialdemokratin styrde satsade vi enormt på etableringsinsatser på arbetsmarknaden, snabbspår för nyanlända, etableringsjobb och språkplikt. Vi gjorde en översyn av samhällsorienteringen och inriktade satsningar på kvinnor. Vi förstärkte akassan, investerade i yrkesutbildningar och satsade på bostadspolitiken.

Vi vill nu avskaffa lagen om eget boende, som Sverigedemokraterna än så länge inte sagt att man vill avskaffa. Vi vill också satsa på bostadsbyggande, nyrenovering av bostadsområden, infrastruktur och kommunala sommarjobb. Listan är lång på vad socialdemokratin gjorde under sina åtta år och vad socialdemokratin vill göra framöver.

Det är intressant att Sverigedemokraterna, som är ett parti som väljer skattesänkningar för de rikaste i stället för att satsa på välfärden, säger att socialdemokratin inte har en politik för att bryta segregationen. Om man tittar på Sverigedemokraternas förslag och deras budget kan man konstatera att de gör allt för att spä på segregation och fördomar i vårt samhälle. De har inte en budget som innebär att man kan bromsa segregationen för att se till att öka etableringen och integrationen på arbetsmarknaden.

Jag undrar hur de nedskärningar som Sverigedemokraterna står för ska bidra till en effektiv integrationspolitik, särskilt i områden som det ledamoten i sitt anförande nämnde att hon kommer ifrån. Hur ska vi bryta segregationen, och hur ska vi stärka integrationen om det är så att SD inte har någon politik för det?

Fru talman! Vi socialdemokrater har ett budgetalternativ med större satsningar på utgiftsområde 13, som omfattar integration och jämställdhet. Därför vill jag inleda med att hänvisa till vårt särskilda yttrande i detta betänkande.

Fru talman! Vi lever i en tid där samhällsklyftorna ökar, där misstro sprider sig och där politiken, som borde användas för att bygga broar, i stället används för att ställa människor mot varandra. Det är en tid som kräver tydlighet och beslutsamhet, en tid där våra val får långtgående konsekvenser.

Fru talman! Den avgörande frågan är vilket samhälle vi vill bygga. Ett samhälle som splittrar eller ett samhälle som håller ihop? Ett samhälle där människor hindras av sina förutsättningar eller ett samhälle där alla ges möjligheten att växa och bidra?

För oss socialdemokrater är svaret tydligt. Vi ser inte problem - vi ser potential. Vi ser inte hot - vi ser möjligheter. Det är denna övertygelse som vägleder oss i våra beslut.

Fru talman! Jag kom till Sverige som tioåring, till Fittja i Botkyrka, tillsammans med min familj. Mina föräldrar hade aldrig fått gå i skola. De hade inga språkkunskaper och inga resurser, men de hade en stark beslutsamhet att göra rätt för sig. Min mamma tog jobb som lokalvårdare, och min pappa fick arbete i restaurangbranschen med hjälp av vänner. De tog de jobb som fanns, arbetade hårt dag och natt och gjorde allt för att ge oss barn möjligheten till ett bättre liv i vårt nya land Sverige.

Att växa upp i Fittja, ett område som ligger 30 minuter från riksdagen, formade mig djupt. Jag såg både det bästa och det sämsta i vårt samhälle, sida vid sida. Jag såg utmaningarna med segregation och fattigdom, men jag såg också styrkan hos människorna som bodde där.

Jag såg grannar som kämpade hårt och aldrig gav upp drömmen om en bättre framtid för sina barn. Jag såg klasskamrater som hade både talang och ambitioner men som alltför ofta möttes av låga förväntningar och fördomar. Och jag såg hur resurser drogs tillbaka och hur misstron slog rot i vårt samhälle.

Fru talman! I dag ser jag hur föräldrar fortfarande kämpar för att skapa ett bättre liv för sina barn. Jag ser hur föreningar, idrottsklubbar och civilsamhället gör allt för att hålla områdena levande trots att samhällets strukturer ibland motarbetar dem. Men trots allt detta slit och engagemang har vi som samhälle misslyckats med att fullt ut stötta dessa insatser och ge dem förutsättningarna att lyckas.

Fru talman! Jag vet därför att integration inte bara handlar om krav utan också om att skapa verkliga möjligheter för människor. Det handlar om att ge människor chansen att förverkliga sina drömmar och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det är vår plikt som samhälle att se varje individ som en resurs, inte som ett problem.

Fru talman! Vi måste samtidigt tala klarspråk om vad som har gått fel. Segregationen har ökat och klyftorna har fördjupats. Barn i eftersatta områden får inte samma möjligheter som sina jämnåriga i mer välmående delar av Sverige. Skolor som borde ha rustats har i stället blivit eftersatta. Detsamma gäller trygghet som borde ha skapats. Vad gör då regeringen, styrd av Sverigedemokraterna? Jo, man avskaffar Delegationen mot segregation, man skrotar investeringsstödet för hyresrätter och man drar ned rejält på vuxenutbildningen och de aktiva arbetsmarknadsinsatserna med miljardbelopp. Detta är inte en politik för framtiden, utan det är en politik som driver ned i stället för att bygga upp vårt land.

Tidöavtalet, Sverigedemokraternas främsta plattform, innehåller förslag från angiverilagar till indragen rätt till tolk i vården - åtgärder som spär på misstro och splittring i vårt samhälle. Det är en politik som bygger murar i stället för broar, som ser hot i stället för potential hos människor.

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på en annan väg. Vi tror på att möta segregationens utmaningar med investeringar i utbildning, arbete och trygghet. Vi vet att förändring är möjlig, och vi ser det i de goda exempel som finns runt om i våra kommuner i Sverige.

Låt mig ge ett exempel: Qvinna i Botkyrka är ett projekt som startades av det kommunala bostadsbolaget Botkyrkabyggen. Initiativet syftade till att anställa långtidsarbetslösa kvinnor, främst med utländsk bakgrund, från bolagets egna fastigheter. Kvinnorna fick arbeta med att städa trapphus och gemensamma utrymmen i Fittjas miljonprogramsområden, samtidigt som de erbjöds utbildning i svenska språket och jämställdhet samt friskvård. Projektet blev så framgångsrikt att det senare spreds till andra delar av kommunen.

Jag hade själv möjligheten att tillsammans med några av mina kamrater besöka projektet i dess tidiga fas, i hjärtat av Fittja, och möta dessa kvinnor som nu hade fått en chans att stå på egna ben. Det jag mötte där var mer än bara arbetsglädje - det var en djup känsla av stolthet och tacksamhet. För många av dessa kvinnor var detta deras första avlönade arbete, och flera berättade hur det hade förändrat deras liv. Ett jobb innebar inte bara ekonomisk självständighet utan också en stärkt självkänsla och en känsla av att vara en del av det svenska samhället.

En av kvinnorna beskrev med glädje hur hennes barn nu såg på henne som en förebild, någon som gick till jobbet varje dag och bidrog till familjens framtid. Det här projektet är ett lysande exempel på hur vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Kvinnorna fick inte bara ekonomisk självständighet, utan deras arbete bidrog också till ökad trivsel och trygghet i bostadsområdena. Genom att investera i människor och ge dem verktyg att lyckas visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång, fru talman, inte som ett problem och inte som ett hot.

Den här typen av insatser visar att vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Genom att investera i människor visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång.

Men, fru talman, vad händer när vi misslyckas, när samhället inte ger människor det stöd de behöver och när vi inte vågar ställa krav som öppnar dörrar till möjligheter? Resultatet är tydligt, och det är smärtsamt. Vi ser ungdomar som hamnar i utanförskap, bostadsområden där otryggheten växer och samhällen där klyftorna blir allt djupare. Och låt mig vara tydlig: Kriminaliteten i dessa områden måste bekämpas med alla medel. Men det görs inte genom att stigmatisera hela stadsdelar eller deras invånare. Det görs genom att ge människor hopp och genom att erbjuda verktyg som gör det möjligt att drömma och lyckas.

Fru talman! När segregationen växer betalar hela samhället priset, men barnen betalar det högsta priset. Deras framtid står på spel när skolor förlorar resurser, när familjer tvingas prioritera bort grundläggande behov och när hoppet om en bättre framtid saknas.

Fru talman! Ett av de största hindren för en framgångsrik integration är diskrimineringen. När människor möts av fördomar på grund av namn, utseende eller var man bor skapas inte bara en personlig orättvisa utan också en strukturell barriär som förstärker både segregationen och de växande klyftorna i vårt samhälle. Diskriminering begränsar möjligheterna för individer att bidra och utvecklas, och det begränsar också vårt samhälles potential att växa och hålla ihop.

Om vi ska lyckas med att bryta segregationen krävs det också att vi tar tag i problemet med diskriminering på alla nivåer på arbetsmarknaden, i skolorna och i våra bostadsområden. Det är där vi kan bygga en grund för ett samhälle som präglas av rättvisa, sammanhållning och framtidstro.

Fru talman! Som Olof Palme en gång sa: Politik handlar om att ge människor hopp. Det är detta vi socialdemokrater står för, nämligen att skapa ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas utanför. Vi kan inte acceptera att ett postnummer avgör en människas framtid. Segregation är resultatet av politiska beslut, och just därför kan den också brytas. Det kräver mod, investeringar och en orubblig tro på att alla människor, om de får chansen, kan bidra till ett starkare och mer sammanhållet samhälle.

Fru talman! Min resa från Fittja till riksdagen har lärt mig vad som är möjligt när människor ges rätt förutsättningar att lyckas. Men den har också visat mig vad som händer när vi som samhälle sviker - när segregation får växa och klyftorna tillåts fördjupas.

Historien har gång på gång visat att de största framstegen sker när vi vågar tro på varandra, när vi bygger broar i stället för murar och när vi skapar ett samhälle där alla får chansen att lyckas. Det är just detta samhälle vi socialdemokrater strävar efter - ett samhälle byggt på sammanhållning, rättvisa, framtidstro, solidaritet och jämlikhet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Ann-Christine Frohm för svaret. Vi kan inte säga att vi ser en förändring som går åt rätt håll. Tvärtom kan vi säga att vi ser en förändring som går åt fel håll.

Sverige har i dag en regering som styrs av Sverigedemokraterna, ett parti som jag upplever sakna vilja och förmåga att bryta segregationen och främja integrationen. I stället för att skapa möjligheter och sammanhållning river man ned. Viktiga verktyg avskaffas. Myndigheten mot segregation har avskaffats under SD:s tid. Investeringsstödet för hyresrätter har skrotats under SD:s tid. Miljardbelopp har dragits in från vuxenutbildningen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Sverigedemokraterna prioriterar skattesänkningar för de mest välbeställda och rikaste i vårt samhälle.

Fru talman! Det här är en politik som förstärker segregationen. Det är en politik som spär på splittring och misstro i vårt samhälle. Tidöavtalets förslag om inhumana angiverilagar, som ledamoten inte vill kalla det, och indragen rätt till tolk i vården är exempel på åtgärder som river isär vårt samhälle i stället för att bygga det starkare. Låt oss konstatera att det här är en kortsiktig och ynklig politik som saknar framtidstro och riskerar att fördjupa de sociala spänningar som finns i vårt samhälle.

Fru talman! Att bryta segregationen kräver investeringar i utbildning, arbete och välfärd, inte nedskärningar och splittring. Det handlar om att ge varje barn, oavsett var det växer upp och oavsett vad det heter, möjlighet att drömma stort och växa i trygghet i ett Sverige som är allas vårt land, även mitt land.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka ledamoten för ett engagerat anförande, även om hälften av de 14 minuterna handlade om socialdemokratisk politik.

Sverigedemokraterna har nu haft en betydande roll som regeringens stödparti och regeringsunderlagets största parti under de senaste dryga två åren. Det innebär inte bara att Sverigedemokraterna har möjlighet att påverka den politiska agendan utan också att de har ansvar för att leverera konkreta resultat som bryter segregationen och främjar integrationen, vilket är det vi diskuterar i dag.

Min enkla fråga till ledamoten är: Vilka konkreta och framgångsrika åtgärder har Sverigedemokraterna föreslagit och drivit igenom för att lösa segregationen och skapa en verklig samhällsgemenskap i vårt land?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Den här debatten har återigen visat att regeringen saknar insikt om den kris vi står inför på svensk arbetsmarknad. Arbetslösheten, återigen, är den högsta på ett decennium, men i stället för att stärka resurserna väljer regeringen att skära ned resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är en politik som lämnar människor bakom sig. Det är ingen arbetslinje utan en arbetslöshetslinje som den här regeringen driver.

Nedskärningar i vuxenutbildningen med en halv miljard kronor, avskaffande av studiestartstödet och minskade resurser till Arbetsförmedlingen har gjort det svårare för människor att få någon typ av möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Detta kan inte skyllas på någon annan. Här har regeringen ett ansvar.

Herr talman! Varje arbetslös individ är inte bara en siffra utan en människa som vill bidra och arbeta. Jag menar att alla som kan arbeta ska arbeta, men för att det ska ske är det viktigt att regeringen kommer in med åtgärder och insatser för att se till att människor får det stöd de behöver för att kunna komma ut på arbetsmarknaden. I stället väljer man att sänka skatten för de rikaste. Hur kommer det att hjälpa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har tidigare nämnt att vi socialdemokrater har valt att agera. Under pandemin räddade vi tusentals jobb i Sverige. Vi investerade i utbildning, satsade på välfärden och rustade människor för framtidens arbetsmarknad. Vi vet att lösningarna finns, herr talman. Frågan är om den här regeringen vill titta på och använda de lösningar som vi tidigare har använt.

Man nämner ofta andra länder. I Danmark har man en plan. I Tyskland har man en plan. I andra länder har man en plan. Vad är Mats Perssons plan för att hantera den ökade arbetslösheten i Sverige? Vi hör oftast tomma ord, och skattesänkningar verkar vara lösningen på alla frågor.

Herr talman! Till skillnad från den här regeringen kommer vi socialdemokrater aldrig att acceptera att människor lämnas bakom. Vi kommer att fortsätta kämpa för fler jobb, för trygghet och för ett Sverige där alla människor får chansen till ett jobb att försörja sig själva på. Det är en socialdemokratisk arbetslinje.

Tack för debatten!

(Applåder)

Herr talman! Statsrådet nämnde några länder, bland annat Norge. Man kan konstatera skillnaden mellan åtgärderna i Norge, Danmark och Tyskland och vad den här regeringen gör. I dessa länder har man vidtagit kraftfulla åtgärder för att skydda jobb och skapa nya möjligheter. Men här, herr talman, har vi en regering som verkligen sitter på händerna.

Mats Persson pratar gång på gång om att regeringen satsar på utbildning. Men när vi tittar på budgeten och resultatet kan vi konstatera att utbildningsbudgeten har minskat inom flera områden. Nedskärningar har till exempel drabbat folkhögskolorna, en av de viktigaste utbildningsreformerna för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Regeringen har inte heller kompenserat för inflation i sina satsningar, vilket gör att det faktiska värdet av de medel som tillförs är betydligt lägre än vad statsrådet säger.

Vi kan konstatera, herr talman, att sedan Mats Persson och Sverigedemokraterna tog över makten 2022 har budgeten för vuxenutbildningen skurits ned med över en halv miljard kronor. Och studiestartsstödet, ett stöd som gav kortutbildade arbetslösa en chans att vidareutbilda sig, håller man på att avskaffa.

Frågan är, Mats Persson: Hur ska människor utbilda sig och ta sig tillbaka till arbetsmarknaden när ni tar bort de verktyg som finns? Ni skär ned på dem. Är det här Mats Perssons arbetslinje?

Sverige har Europas tredje högsta arbetslöshet. Danmark, Norge och Finland vidtar åtgärder och förstärker arbetsmarknadspolitiken genom utbildning och omställning. I Sverige har vi en regering som med stöd av Sverigedemokraterna sänker skatten för dem som redan har mest, och dessutom lånar man till det. Inte ens Finanspolitiska rådet anser att detta är en insats som kommer att leda till att fler får jobb. Det kommer inte att hjälpa långtidsarbetslösa eller ungdomar som fortfarande väntar på sitt första jobb. Jag nämnde 45 000 ungdomar, Mats Persson!

Skillnaden mellan vår politik, den socialdemokratiska politiken, och Mats Perssons politik är att vi står inför investeringar. Vi står upp för att människor ska ha möjlighet till utbildning, omställning och aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser som ger fler människor möjlighet att komma tillbaka i arbete och försörja sig själva. Det är det som är arbetslinjen: att ge människor förutsättningar att försörja sig själva.

Herr talman! Under pandemin införde vi socialdemokrater någonting som hette korttidspermitteringar. Det räddade hundratusentals jobb. Vi återinförde extratjänster och investerade i välfärden, som är en motor för jobb, trygghet och tillväxt i Sverige. Att rusta människor för framtiden - det är det som är skillnaden mellan den socialdemokratiska politiken och den politik Mats Persson står för.

Herr talman! Vi befinner oss i halvtid i mandatperioden. Under de två år som Mats Persson och Sverigedemokraterna har styrt det här landet har tio års reallöneökningar utraderats. Arbetslösheten har nått sin högsta nivå på ett decennium, och Sveriges tillväxt är bland de lägsta i Europa. Detta, herr talman, är ingen naturlag. Detta är ett resultat av regeringens och Sverigedemokraternas politiska prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min konkreta fråga till statsrådet Mats Persson är: På vilket sätt kommer nedskärningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken, minskade resurser till Arbetsförmedlingen, avskaffandet av studiestartsstödet och försämringar i akassa från nästa år att leda till att fler kommer in på arbetsmarknaden? Är det arbetslinjen, Mats Persson, eller är det bara tomma ord utan verklig substans?

(Applåder)