Ann-Christine Frohm (SD) svarade Serkan Köse i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Serkan KöseS· i en replikJag tackar ledamoten för frågorna. Det verkar som att ledamoten har fastnat på en budgetpost i en budget som handlar om flera miljarder. Socialdemokratins ingång i diskussionen är tydlig, nämligen att vi satsar på en…Fru talman! Vi socialdemokrater har ett budgetalternativ med större satsningar på utgiftsområde 13, som omfattar integration och jämställdhet. Därför vill jag inleda med att hänvisa till vårt särskilda yttrande i detta betänkande.
Fru talman! Vi lever i en tid där samhällsklyftorna ökar, där misstro sprider sig och där politiken, som borde användas för att bygga broar, i stället används för att ställa människor mot varandra. Det är en tid som kräver tydlighet och beslutsamhet, en tid där våra val får långtgående konsekvenser.
Fru talman! Den avgörande frågan är vilket samhälle vi vill bygga. Ett samhälle som splittrar eller ett samhälle som håller ihop? Ett samhälle där människor hindras av sina förutsättningar eller ett samhälle där alla ges möjligheten att växa och bidra?
För oss socialdemokrater är svaret tydligt. Vi ser inte problem - vi ser potential. Vi ser inte hot - vi ser möjligheter. Det är denna övertygelse som vägleder oss i våra beslut.
Fru talman! Jag kom till Sverige som tioåring, till Fittja i Botkyrka, tillsammans med min familj. Mina föräldrar hade aldrig fått gå i skola. De hade inga språkkunskaper och inga resurser, men de hade en stark beslutsamhet att göra rätt för sig. Min mamma tog jobb som lokalvårdare, och min pappa fick arbete i restaurangbranschen med hjälp av vänner. De tog de jobb som fanns, arbetade hårt dag och natt och gjorde allt för att ge oss barn möjligheten till ett bättre liv i vårt nya land Sverige.
Att växa upp i Fittja, ett område som ligger 30 minuter från riksdagen, formade mig djupt. Jag såg både det bästa och det sämsta i vårt samhälle, sida vid sida. Jag såg utmaningarna med segregation och fattigdom, men jag såg också styrkan hos människorna som bodde där.
Jag såg grannar som kämpade hårt och aldrig gav upp drömmen om en bättre framtid för sina barn. Jag såg klasskamrater som hade både talang och ambitioner men som alltför ofta möttes av låga förväntningar och fördomar. Och jag såg hur resurser drogs tillbaka och hur misstron slog rot i vårt samhälle.
Fru talman! I dag ser jag hur föräldrar fortfarande kämpar för att skapa ett bättre liv för sina barn. Jag ser hur föreningar, idrottsklubbar och civilsamhället gör allt för att hålla områdena levande trots att samhällets strukturer ibland motarbetar dem. Men trots allt detta slit och engagemang har vi som samhälle misslyckats med att fullt ut stötta dessa insatser och ge dem förutsättningarna att lyckas.
Fru talman! Jag vet därför att integration inte bara handlar om krav utan också om att skapa verkliga möjligheter för människor. Det handlar om att ge människor chansen att förverkliga sina drömmar och bidra till vårt gemensamma samhälle. Det är vår plikt som samhälle att se varje individ som en resurs, inte som ett problem.
Fru talman! Vi måste samtidigt tala klarspråk om vad som har gått fel. Segregationen har ökat och klyftorna har fördjupats. Barn i eftersatta områden får inte samma möjligheter som sina jämnåriga i mer välmående delar av Sverige. Skolor som borde ha rustats har i stället blivit eftersatta. Detsamma gäller trygghet som borde ha skapats. Vad gör då regeringen, styrd av Sverigedemokraterna? Jo, man avskaffar Delegationen mot segregation, man skrotar investeringsstödet för hyresrätter och man drar ned rejält på vuxenutbildningen och de aktiva arbetsmarknadsinsatserna med miljardbelopp. Detta är inte en politik för framtiden, utan det är en politik som driver ned i stället för att bygga upp vårt land.
Tidöavtalet, Sverigedemokraternas främsta plattform, innehåller förslag från angiverilagar till indragen rätt till tolk i vården - åtgärder som spär på misstro och splittring i vårt samhälle. Det är en politik som bygger murar i stället för broar, som ser hot i stället för potential hos människor.
Fru talman! Vi socialdemokrater tror på en annan väg. Vi tror på att möta segregationens utmaningar med investeringar i utbildning, arbete och trygghet. Vi vet att förändring är möjlig, och vi ser det i de goda exempel som finns runt om i våra kommuner i Sverige.
Låt mig ge ett exempel: Qvinna i Botkyrka är ett projekt som startades av det kommunala bostadsbolaget Botkyrkabyggen. Initiativet syftade till att anställa långtidsarbetslösa kvinnor, främst med utländsk bakgrund, från bolagets egna fastigheter. Kvinnorna fick arbeta med att städa trapphus och gemensamma utrymmen i Fittjas miljonprogramsområden, samtidigt som de erbjöds utbildning i svenska språket och jämställdhet samt friskvård. Projektet blev så framgångsrikt att det senare spreds till andra delar av kommunen.
Jag hade själv möjligheten att tillsammans med några av mina kamrater besöka projektet i dess tidiga fas, i hjärtat av Fittja, och möta dessa kvinnor som nu hade fått en chans att stå på egna ben. Det jag mötte där var mer än bara arbetsglädje - det var en djup känsla av stolthet och tacksamhet. För många av dessa kvinnor var detta deras första avlönade arbete, och flera berättade hur det hade förändrat deras liv. Ett jobb innebar inte bara ekonomisk självständighet utan också en stärkt självkänsla och en känsla av att vara en del av det svenska samhället.
En av kvinnorna beskrev med glädje hur hennes barn nu såg på henne som en förebild, någon som gick till jobbet varje dag och bidrog till familjens framtid. Det här projektet är ett lysande exempel på hur vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Kvinnorna fick inte bara ekonomisk självständighet, utan deras arbete bidrog också till ökad trivsel och trygghet i bostadsområdena. Genom att investera i människor och ge dem verktyg att lyckas visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång, fru talman, inte som ett problem och inte som ett hot.
Den här typen av insatser visar att vi kan bryta utanförskap och bygga hållbara samhällen. Genom att investera i människor visar vi vad som är möjligt när vi ser varje individ som en tillgång.
Men, fru talman, vad händer när vi misslyckas, när samhället inte ger människor det stöd de behöver och när vi inte vågar ställa krav som öppnar dörrar till möjligheter? Resultatet är tydligt, och det är smärtsamt. Vi ser ungdomar som hamnar i utanförskap, bostadsområden där otryggheten växer och samhällen där klyftorna blir allt djupare. Och låt mig vara tydlig: Kriminaliteten i dessa områden måste bekämpas med alla medel. Men det görs inte genom att stigmatisera hela stadsdelar eller deras invånare. Det görs genom att ge människor hopp och genom att erbjuda verktyg som gör det möjligt att drömma och lyckas.
Fru talman! När segregationen växer betalar hela samhället priset, men barnen betalar det högsta priset. Deras framtid står på spel när skolor förlorar resurser, när familjer tvingas prioritera bort grundläggande behov och när hoppet om en bättre framtid saknas.
Fru talman! Ett av de största hindren för en framgångsrik integration är diskrimineringen. När människor möts av fördomar på grund av namn, utseende eller var man bor skapas inte bara en personlig orättvisa utan också en strukturell barriär som förstärker både segregationen och de växande klyftorna i vårt samhälle. Diskriminering begränsar möjligheterna för individer att bidra och utvecklas, och det begränsar också vårt samhälles potential att växa och hålla ihop.
Om vi ska lyckas med att bryta segregationen krävs det också att vi tar tag i problemet med diskriminering på alla nivåer på arbetsmarknaden, i skolorna och i våra bostadsområden. Det är där vi kan bygga en grund för ett samhälle som präglas av rättvisa, sammanhållning och framtidstro.
Fru talman! Som Olof Palme en gång sa: Politik handlar om att ge människor hopp. Det är detta vi socialdemokrater står för, nämligen att skapa ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas utanför. Vi kan inte acceptera att ett postnummer avgör en människas framtid. Segregation är resultatet av politiska beslut, och just därför kan den också brytas. Det kräver mod, investeringar och en orubblig tro på att alla människor, om de får chansen, kan bidra till ett starkare och mer sammanhållet samhälle.
Fru talman! Min resa från Fittja till riksdagen har lärt mig vad som är möjligt när människor ges rätt förutsättningar att lyckas. Men den har också visat mig vad som händer när vi som samhälle sviker - när segregation får växa och klyftorna tillåts fördjupas.
Historien har gång på gång visat att de största framstegen sker när vi vågar tro på varandra, när vi bygger broar i stället för murar och när vi skapar ett samhälle där alla får chansen att lyckas. Det är just detta samhälle vi socialdemokrater strävar efter - ett samhälle byggt på sammanhållning, rättvisa, framtidstro, solidaritet och jämlikhet.
(Applåder)
Fru talman! I budgeten har Socialdemokraterna en avvikande post på 92 miljoner kronor, som ska gå till att förhindra att unga kriminella blir en del av gängkriminaliteten. Det är väl bra. Men vad tror Socialdemokraterna att man ska uppnå med de 92 miljoner kronorna? Vad är det som ska hända? I övrigt verkar Socialdemokraterna helt nöjda med regeringens budget eftersom det är den enda budgetposten som avviker.
Ledamoten pratar i sitt anförande om att politiska beslut har lett till segregationen. Detta är högst intressant eftersom Socialdemokraterna styrde Sverige under åtta år. Den socialdemokratiskt styrda regeringen hade inga lösningar på frågorna. Tvärtom ökade segregationen och splittringen. I fråga om tänkbara samarbetspartier inför nästa val är utsikten att om Socialdemokraterna skulle komma tillbaka till makten skulle det betyda ökad invandring till Sverige.
Vad är då ledamotens och hans partis lösning på detta? Vad är det som har förändrats efter att Socialdemokraterna satt i regeringsställning och hade kunnat göra en förändring? Ni styrde ju Sverige. Varför fattade inte Socialdemokraterna de politiska beslut som behövdes för att göra förändringarna? Vad har förändrats fram till nu?
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.
Det verkar som att ledamoten har fastnat på en budgetpost i en budget som handlar om flera miljarder. Socialdemokratins ingång i diskussionen är tydlig, nämligen att vi satsar på en aktiv arbetsmarknadspolitik, vuxenutbildning, bostadsbyggande, skolan och så vidare. Det finns en tydlig inriktning från socialdemokratins sida för hur vi ska bygga det jämlika samhället, bryta utanförskapet och bryta segregationen.
Under de år då vi i socialdemokratin styrde satsade vi enormt på etableringsinsatser på arbetsmarknaden, snabbspår för nyanlända, etableringsjobb och språkplikt. Vi gjorde en översyn av samhällsorienteringen och inriktade satsningar på kvinnor. Vi förstärkte akassan, investerade i yrkesutbildningar och satsade på bostadspolitiken.
Vi vill nu avskaffa lagen om eget boende, som Sverigedemokraterna än så länge inte sagt att man vill avskaffa. Vi vill också satsa på bostadsbyggande, nyrenovering av bostadsområden, infrastruktur och kommunala sommarjobb. Listan är lång på vad socialdemokratin gjorde under sina åtta år och vad socialdemokratin vill göra framöver.
Det är intressant att Sverigedemokraterna, som är ett parti som väljer skattesänkningar för de rikaste i stället för att satsa på välfärden, säger att socialdemokratin inte har en politik för att bryta segregationen. Om man tittar på Sverigedemokraternas förslag och deras budget kan man konstatera att de gör allt för att spä på segregation och fördomar i vårt samhälle. De har inte en budget som innebär att man kan bromsa segregationen för att se till att öka etableringen och integrationen på arbetsmarknaden.
Jag undrar hur de nedskärningar som Sverigedemokraterna står för ska bidra till en effektiv integrationspolitik, särskilt i områden som det ledamoten i sitt anförande nämnde att hon kommer ifrån. Hur ska vi bryta segregationen, och hur ska vi stärka integrationen om det är så att SD inte har någon politik för det?
Fru talman! Tack, ledamoten Serkan Köse, för ditt inlägg!
Det kan konstateras att det var precis tvärtom när Socialdemokraterna hade chansen att göra förändringar och styra Sverige för att få gemenskap i stället för segregation. Socialdemokraterna såg till att vi fick ökad splittring och ökad segregation. Vad jag kan se, utifrån det ledamoten presenterar här, finns fortfarande inga lösningar på det. Ledamotens parti kommer ju att bli tvunget att samarbeta med andra partier, och då kommer inte Socialdemokraterna att kunna genomföra de frågor som ledamoten för fram här. De övriga partierna vill ju alla öka invandringen, och ganska rejält också.
Jag återkommer till att segregationen, som ledamoten sa, beror på politiska beslut. Jag vill återigen fråga varför ledamotens parti Socialdemokraterna inte tog de beslut som behövdes för att stoppa splittringen och stoppa segregationen när de hade chansen till det. Ni styrde ju Sverige! Socialdemokraterna är högst ansvariga för att Sverige ser ut som det gör i dag. Socialdemokraterna hade inte lösningarna.
Om vi ser Västerås och Bäckby som en spegel av hur Socialdemokraterna styr är det en rättvisande bild. Socialdemokraterna gör ingenting åt grundproblematiken. Man försöker med andra sätt som att till exempel bygga bort problemen, men det fungerar ju inte.
Varför vill inte Socialdemokraterna göra någonting åt grundproblematiken? Varför kan man tänka sig att styra med det gamla kommunistpartiet och öka invandringen till Sverige?
Fru talman! Jag vet inte om vi ska djupdyka i partiernas historia; vi kanske kan lämna det till en annan gång och en annan diskussion.
Det som är intressant är att ledamoten gång på gång säger att Socialdemokraterna inte hade en politik och inte har en politik. Det stämmer ju inte. När vi socialdemokrater satt i regering presenterade vi en långsiktig reform för åren 2017-2025 för att minska segregationen. Vi avsatte en halv miljard per år för att bryta segregationen. I handlingsplanen hade vi konkreta åtgärder för hur vi ska komma åt segregationen. Det gällde allt från trygghet på våra gator och torg till hur vi ska rusta våra bostadsområden och stärka skolan, välfärden och arbetsmarknadspolitiken.
Det SD gjorde när SD fick möjligheten var att ta bort dessa resurser och slänga strategin i soporna. Vad har Sverigedemokraterna på bordet i dag för att bryta segregationen? Vi hade en plan - en långsiktig reformplan - för att komma åt segregationen och stärka integrationen.
Min fråga tillbaka är: Tror Sverigedemokraterna ens på integration? Ledamoten vill inte ens kalla det integration. Hur vill Sverigedemokraterna bekämpa segregation? Finns det en plan?
Vi har presenterat långsiktiga reformplaner som sträcker sig fem tio år framåt och avsatt en halv miljard per år för att bryta detta. Min fråga är: Har Sverigedemokraterna en sådan politik? Svaret är nej. Man sänker skatten för de rikaste i stället för att satsa på skolan, vården, omsorgen, välfärden och bostadsbyggandet och på att stärka hyresrätterna.
Det är skillnaden mellan Sverigedemokraternas politik och socialdemokratisk politik. Vi tror på människorna, men Sverigedemokraterna tror inte på människorna. Vi tror på att vi kan skapa sammanhållning, men Sverigedemokraterna lever på splittring.
(Applåder)