Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Thomas Ragnarsson (M) om Kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap

Thomas Ragnarsson (M) höll ett anförande om Kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap i debatten ”Protokoll 2024/25:98 Onsdagen den 9 april” den 9 april 2025.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU22, Kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är ett omfattande betänkande som rör ett stort antal områden, men man kan inte komma ifrån att en av de viktigaste frågorna i betänkandet är framtidens kompetensförsörjning. Hälso- och sjukvården inte är ensamma om att behöva hantera denna fråga, utan den finns inom de flesta branscher. Med tanke på den demografiska utvecklingen i Sverige, med ett samtidigt lågt barnafödande, inser man snabbt att ekvationen inte kommer att gå ihop.

Vi måste dock skärskåda de sanningar som presenteras för oss. Enligt regionerna och kommunerna har det länge saknats personal, men det finns siffror som visar att det på totalen inte stämmer. Arbetsgivarna måste börja fundera på hur personalen används. Den medicinska utvecklingen går i rasande fart och kan många gånger innebära att arbetet kring patienten effektiviseras och minskas. Vi måste samtidigt ta till vara de innovationer som finns inom medicinsk teknik och som underlättar arbetet för personalen.

Ett av de mest expansiva områdena för teknik är AI. Den moderatledda regeringen har beslutat att tillsätta en kommitté om förstärkt AI-förmåga i Sverige. Det här är en teknik som behöver beaktas utifrån flera olika perspektiv, inte minst utifrån det medicinsk-etiska perspektivet. Men vi ser ändå att AI med stor framgång används inom vissa områden, till exempel för bildgranskning vid mammografi, vilket i framtiden kommer att frigöra personalresurser för andra uppgifter.

Herr talman! Den digitala infrastrukturen inom svensk hälso- och sjukvård är minst sagt bristfällig, och därför är detta en punkt i Tidöavtalet. Den moderatledda regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna arbetar för att skapa en enhetlig och gemensam digital infrastruktur för Sveriges hälso- och sjukvård. Den ska ersätta och komplettera befintliga strukturer.

Arbetet är mycket angeläget ur flera aspekter, framför allt utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Med fungerande system och infrastruktur underlättas även personalens arbete, vilket är av yttersta vikt med tanke på kompetensförsörjningen i framtiden. Fördelen med en sådan infrastruktur är att samtliga huvudmän kan dela hälsodata samtidigt som det blir lättare att plocka ut information och underlag för forskning och innovation.

Sverige har i dag ett antal kvalitetsregister som är av yppersta världsklass men som i dagens systemstruktur kräver otroligt mycket handpåläggning, inte sällan av både läkare och sjuksköterskor. Detta kommer att underlättas av en gemensam infrastruktur.

Fru talman! Världen befinner sig i en svår tid, och det pågår ett invasionskrig i Europa. Ukraina är under angrepp och har varit så i över tre års tid. Denna verklighet har fått oss i Sverige att vakna upp, och med all önskvärd tydlighet har vi blivit varse att vår beredskap inte fungerar.

Svensk hälso- och sjukvård har under årtionden centraliserats, med en ökad specialisering inom alla områden. Det fungerar i fredstid och i ett normalt fungerande samhälle, men det fungerar inte i krig eller vid stora samhällspåfrestningar. Vi är i dag helt beroende av fungerande transportkedjor genom vilka mycket material levereras just in time. Lagerhållningen på sjukhusen är väldigt liten. Krig och andra större händelser kommer dock att kräva mer personal.

Regeringen har tagit frågan på största allvar, och det arbetas på bred front för att säkerställa lagerhållning av materiel, läkemedel och personalförsörjning. Regeringen har avsatt pengar för detta ändamål. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och MSB har fått i uppdrag att öka vår robusthet. Man tittar också på hur civilpliktiga skulle kunna stärka upp verksamheten.

Det går att dra många lärdomar från Ukraina om hur vi bör bygga upp vår robusthet. En sak är nämligen tydlig: Sjukvård är ett prioriterat mål för en eventuell angripare, och det kräver både att vi kan jobba i så kallad ödrift och att det finns eskaleringsplaner för hur vi kan skala upp verksamheten och utnyttja olika lokalisationer för att bedriva avancerad sjukvård.

En icke-fungerande sjukvård i fredstid kommer definitivt inte att fungera när påfrestningarna ökar. Träningen för personalen kommer till största delen att ske i den ordinarie verksamheten, vilket innebär att de saker vi inte gör i vardagen heller inte kommer att kunna skalas upp om det nationella läget så kräver.

Fru talman! Våra kommuner och regioner har ett stort ansvar för den lokala uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdens beredskap, men min uppfattning är att frågan prioriteras väldigt olika över landet. En oroande tendens är att fungerande sjukvård fortfarande läggs ned i Sverige i dag, och fyra akutsjukhus i olika regioner är rejält hotade. Det ser jag som synnerligen anmärkningsvärt med tanke på att vi bara har omkring 60 akutsjukhus i Sverige.

Samtidigt vet vi att hälften av sjukvårdsinrättningarna i Ukraina har precisionsbombats. Med det i åtanke ska vi inte lägga ned fungerande verksamhet, utan vi kommer att behöva skala upp med ytterligare verksamhet, till exempel beredskapssjukhus och förstärkta vårdcentraler. Dessa kommer att behöva förstärkas personellt från verksamheter som bedriver kirurgi och avancerad vård i det dagliga arbetet.

Frågan om hälso- och sjukvårdens beredskap är något som intresserar mig mycket, och jag har haft förmånen att träffa många viktiga intressenter. Den slutsats som jag drar är att detta arbete måste genomföras längst ut i kapillärerna, där personal, myndigheter, intresseorganisationer, frivilligorganisationer, näringsliv och det övriga civilsamhället jobbar sida vid sida.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 4 repliker

Fru talman! Det diskuteras mycket vad som kommer att hända vid en eventuell kris eller vid ett krig. Det finns saker som får mig att fundera, och jag hoppas att ledamoten har väldigt skarpa svar på det.

Det handlar exempelvis om en sjukvård som är lite i kris. Jag menar att vår sjukvård delvis är det, i och med de enorma besparingar som gjordes i regionerna 2023 och 2024. Även i år skärs det ned, till exempel i Skåne. Där sitter ju ni vid makten. I år har man skurit ned med 1 miljard, och 1 000 personer ska sägas upp. Och intensivvårdsplatserna i Sverige har fortsatt att minska fem år efter pandemin. Socialstyrelsen vill ju att intensivvårdsplatserna ska bli 10–20 procent fler för att vi ska klara av det som eventuellt kan hända – eller snarare det som händer.

Jag undrar hur ni har tänkt om det. Är det regionernas ansvar, när de nu har fått ett sådant extremt bantningsförslag? De har helt enkelt haft det lite svårt. Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna ofta bollar över ansvaret på regionerna utan att se sitt eget ansvar. Det är den ena frågan.

Det här med AI är ju väldigt intressant; det håller jag med om. Det kan underlätta väldigt mycket. Det är också så att det ser väldigt olika ut – i vissa regioner har man dragit igång en AI-process när det gäller mammografi och andra saker, men det har inte gjorts i hela landet. Det blir en extrem ojämlikhet. Jag undrar vilka förslag Moderaterna och regeringen har för att underlätta så att det blir jämlikt i Sverige när det gäller AI.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Det är inte första gången vi står här i talarstolarna, Karin Rågsjö, och diskuterar hur mycket pengar regionerna och kommunerna ska ha – vad de borde få enligt dig och vad de borde få enligt mig.

Ja, det har varit ett tufft läge, men att säga att det inte har tillskjutits medel till regionerna tycker jag är lite förmätet. Jag kan prata utifrån erfarenhet: Jag har jobbat inom hälso- och sjukvården i 37 år, och vi har aldrig hållit budget. Det blir på något vis en paradgren – man behöver inte bry sig om budgeten när man vet att det kommer att komma pengar ändå.

När det gäller den kris som man pratar om nämnde jag i mitt anförande att vi faktiskt måste skärskåda siffrorna lite. Svensk sjukvård har aldrig någonsin haft så många anställda sjuksköterskor och läkare som nu, och den har heller aldrig producerat så lite. I min värld tyder det på ett systemfel. Att i det läget välja att skjuta in mer pengar är som att bränna pengar. Det kommer inte att hända.

Ledamoten nämner Skåne och att man ska göra stora nedskärningar där. Ja, det är också ett ganska stort län med väldigt många anställda. Men det är ju inte sagt att man ska skära ned på sjukvårdspersonal. Det finns annan personal att skära ned på. Det är någonting vi måste börja fundera på. Det ligger faktiskt på region- och kommunpolitiker att börja styra och leda sin verksamhet, men i dag är det mycket fritt valt arbete. Det är min uppfattning.

Fru talman! Det var intressant – hoppas att någon från regionerna lyssnar på den skopa ovett som ledamoten ger regionerna. Det var lite intressant.

Om man leder ett land, som ni gör nu, Thomas Ragnarsson, tycker jag ändå att man måste ta ansvar för det som händer. Jag kan inte se att ni tar det ansvaret, utan ansvaret bollas hela tiden över till just regionerna. Det sägs att de är taffliga, att de har för mycket personal och att de producerar för lite. Det låter som att det är tvålfabriker vi pratar om.

Ärligt talat: Om man tittar på vad som har hänt genom åren ser man någonting annat som också har hänt, nämligen att vi har en helt annan demografi, betydligt dyrare läkemedel och så vidare. Jag tror att ledamoten kommer att bli jättesur när jag säger det här och kanske tro att det är fabricerade siffror, men SKR har räknat ut att de generella statsbidragen hade varit 27 miljarder högre om vi hade följt kostnadsutvecklingen genom en indexering av statsbidragen. Kostnadsutvecklingen har nämligen varit så fruktansvärt hård när det gäller exempelvis läkemedel, att många fler äldre behöver vårdens resurser och så vidare.

Jag tror att det är väldigt farligt att säga att det i dag vimlar av personal som såsar runt. Det låter nämligen så på ledamoten. Är det så att ledamoten menar att det går runt en massa löshästar, så att säga, som jobbar med kommunikation eller whatever? Riktigt så är det inte, vad jag vet.

Jag är ganska orolig för vad som skulle hända om Sverige råkade ut för en pandemi i morgon. Då har vi nämligen sämre förutsättningar än när den förra pandemin kom till Sverige 2020. Jag ser inte att regeringspartierna, och inte heller SD, tar ansvar för att bygga upp det här på ett rimligt sätt. Det oroar mig oerhört.

Fru talman! Det stora problemet är ju följande: Om vi å ena sidan har mer anställd personal än någonsin – och då är det sjukvårdspersonal jag pratar om – och vi å andra sidan producerar mindre är det någonting i systemet som är skevt.

Jag menar inte att det går runt folk och dräller, utan jag pratar till exempel om den digitala infrastrukturen. Vi överdokumenterar något otroligt inom svensk hälso- och sjukvård. Vi har kirurger som sitter och skriver journaler i stället för att operera. Det är helt galet. Vi har också dåliga system som gör att personalen sugs upp i onödigt arbete.

Regionerna ville ju sköta det här med den digitala infrastrukturen själva, och det har de försökt göra i ett antal år. Jag vet inte hur ledamoten upplever det, men jag måste säga att jag inte tycker att det har hänt någonting. Jag tror inte att det ska ligga på regionerna, SKR eller kommunerna; det ska ligga på staten. Det är vi som ska ta ansvaret. Men det här är ju sätt att effektivisera verksamheten.

Jag brukar ta ett exempel: På 80-talet opererade en kirurg cirka 700 patienter på ett år. I dag opererar en kirurg 150 patienter på ett år. Jag är medveten om att man på 80-talet öppnade patienter för att leta efter fel och att vi inte behöver göra det i dag, men frågan jag brukar ställa när jag är ute i regionerna är vad dagens kirurger gör med tanke på att de gamla kirurgerna opererade 600 eller 650 fler patienter. Svaret jag får är att de har mottagning, men det hade de på den tiden också.

Vi har alltså ett systemfel, och vi behöver fundera på det.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.