Landsbygdsministern Peter Kullgren (KD) om Särskild debatt om lantbrukets kostnadsutveckling

Fru talman! Den som samtalar med lantbrukare runt om i Sverige möter företagare som är vana att hantera osäkerheter. Det är väder, marknad och omvärldsläge. Detta har alltid varit en del av vardagen.

Man möter också en frustration över att politiken alltför länge har gjort det svårare att producera mat i Sverige. Under alldeles för många år har svenska bönder fått höra att de måste använda mindre mark, följa fler regler och bära allt fler kostnader. Resultaten av den politiken har blivit minskad produktion, försämrad konkurrenskraft och ett växande importberoende.

Det är just därför som vi har försökt att lägga om kursen. Vi har sänkt reduktionsplikten, tryckt ned skatten på jordbruksdiesel och betalat ut återflöde från jordbruksstödet till bönderna. Vi har tagit steg för att minska regelkrånglet. Vi har tagit fram en uppdaterad livsmedelsstrategi med ett tydligt fokus på lönsamhet, konkurrenskraft och ökad produktion. Vi menar att Sverige behöver mer produktion och inte mindre.

Fru talman! Det är därför lite anmärkningsvärt att Centerpartiet nu söker samarbete med två partier som i grunden bygger på en annan syn. Vänsterpartiet talar visserligen om självförsörjning, men samtidigt ska köttproduktionen minska kraftigt. Man ska styra om produktionen bort från animalier. Man ska kraftigt öka och regelstyra produktionen till större andel ekologisk areal. Man vill begränsa större företag och ge staten större inflytande över hur marken används.

Miljöpartiet går i exakt samma riktning. Även där är utgångspunkten att jordbruket ska styras mot fler villkor, fler miljökrav och fler politiskt bestämda produktionsmetoder. Fokus ligger inte i första hand på att producera mer mat utan på att använda jordbruket som ett verktyg för andra politiska mål.

Detta är naturligtvis en helt legitim politisk uppfattning, men då måste man också vara ärlig med konsekvenserna. Jag har absolut inget emot ekologisk produktion, men om man politiskt ska styra produktionen och minska animalieproduktionen i den extrema omfattning som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill och därmed öka regelbördan blir det svårare att öka den svenska livsmedelsproduktionen.

Fru talman! Skillnaden mellan oss handlar ytterst om synen på lantbruket. Regeringen kommer att fortsätta prioritera lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet, för när svensk livsmedelsproduktion växer blir Sverige både starkare, tryggare och mer motståndskraftigt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Jag är inte bonde, men jag vet hur irriterade bönder blir på just den här politiska retoriken från den röda sidan i Sverige.

Sverige har ett av de mest klimatsmarta jordbruken i världen. Sverige är det land som tar störst hänsyn till våra djur, vilket får konsekvensen att vi i princip har den lägsta antibiotikaanvändningen i världen. Samtidigt har vi ställt om genom bland annat Klimatklivet, där enorma summor skickas ut. Den som har varit ute, särskilt på spannmålsgårdar, ser vilken omställning jordbruket och jordbrukarna har gjort. Det finns knappt en oljepanna kvar som torkar vårt spannmål i Sverige.

Sverige ligger långt före, och ändå ska det hela tiden klankas ned på jordbrukare och bönder i det här landet för att de gör för lite. Visa mig pengarna som klarar den här omställningen! Ni har dem inte i er budget, och ni har dem inte i konkret politik. Det är bara retorik.

Fru talman! Ja, det gör jag absolut! Vi behöver minska stammen kraftigt.

Det är också därför regeringen har lagt fram konkreta åtgärder för hur det skulle kunna gå till. Regelverket kring vildsvinsjakt har faktiskt även under tidigare regering ändrats, och vi har tydligt fortsatt i den riktningen. Fler tekniska hjälpmedel är möjliga, skyddsjaktsregler har blivit ännu mer tillåtande med mera.

Att gå in och säga att vi ska ha en tiondel kvar av stammen kommer dock att innebära att man klampar in över gränsen för vad äganderätten innebär. En markägare som har vildsvin på sin mark och har koll på sin stam måste självklart kunna förvalta den enligt eget huvud. Med Socialdemokraternas – återigen – retorik utan konkret politik kommer man ofrånkomligen att gå in och styra över markägares vilja att ha visst vilt på sin mark.

Fru talman! Eftersom Sverige är ett av de länder som skickar in mer pengar i EU-systemet och får tillbaka mindre har många partier i den här kammaren varit ganska budgetrestriktiva.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en stor del av EU:s budget. Tidigare har nog många tänkt att vi kan reducera för att behålla mer av pengarna själva och prioritera dessa medel som vi vill. Nu är läget annorlunda i hela EU-budgetarbetet i och med nästa långtidsbudget. En budgetminskning på jordbrukssidan skulle inte gå hem till Sverige igen, utan den ska gå till andra EU-utgifter.

Då behöver man tänka både en och två gånger i ett land som dessutom vill ha rimliga priser på mat. Bönderna kommer ju inte att sluta producera mat om de här stöden inte kommer, utan de kommer att behöva sätta ännu högre priser. Det blir alltså konsumenten som får betala för en reducering av CAP.

Fru talman! Det regeringen gör är att värna en av världens mest klimatsmarta livsmedelsproduktioner på det sätt som träffar den produktionen bäst. Just nu finns det ett eller möjligtvis två traktormärken som har biogastraktorer. Det är inte så att det sprutar fram eltraktorer som omedelbart kan ersätta de fossildrivna.

Är det en önskad riktning att vi minskar vårt fossilberoende? Definitivt! Men jag har heller inte i Miljöpartiets budget sett den fulla kostnad det skulle innebära att få fram den produktion vi behöver. Det blir mycket retorik.

Vi har fokuserat på att värna en klimatsmart och miljömässigt hållbar produktion i Sverige i stället för att öka importen av livsmedel. Det har vi gjort genom det som har träffat bäst. Just nu är det stöd som bäst träffar produktionen – tyck om det eller inte – drivmedelsstödet, alltså en låg dieselskatt.

Fru talman! Det är klart att jordbruksavdraget inte är avskrivet. Däremot kan vi ju konstatera – och det är också anledningen till att vi har denna debatt – att det har varit ett extremt ansträngt läge. Och det handlar inte bara om den senaste situationen. Redan torkan 2018 ställde till det ordentligt för jordbruket. Slag i slag med den kom pandemin. Slag i slag med den fick vi krig på vår kontinent. Sedan fick vi en president i USA som twittrar och vänder upp och ned på hela världsmarknadsläget för flera viktiga insatsvaror, och nu också kriget i Iran och situationen i Hormuzsundet.

Fokus har inte varit nya idéer med osäkra effekter på produktionen. I allvarliga situationer gäller det att koncentrera sina åtgärder på det som faktiskt är viktigast. Just nu har det varit att inte äventyra svensk produktion. Det vore inte till gagn vare sig för vår livsmedelsproduktion eller för klimatet.