Peder Björk

Fru talman! Jag kan konstatera att det låter precis som i valrörelsen. Då hette det att Per Söderlunds parti skulle sänka bensinskatten med 10 kronor, 9 kronor eller 6 kronor vid pump. När jag nu ställer frågan till Per Söderlund säger han att det inte är säkert att det blir en sådan sänkning.

Ja, det är klart att några av bolagen kommer att skära emellan. Det är ju detta som är skillnaden mellan den politik som vi socialdemokrater företräder och den politik som Per Söderlund företräder. Vi har lagt ett förslag som stärker de enskilda hushållens ekonomi, inte riskerar att ätas upp av världsmarknadspriset på olja och där vi inte riskerar att bensinbolagen tar hand om mellanskillnaden. Det förslag vi debatterar här i dag är visserligen ett förslag om sänkt skatt på bensin, men den så kallade sänkta skatten på diesel blir i praktiken en höjning av skatten på diesel med 12 öre per liter. En höjning av skatten på diesel med 12 öre är alltså vad SD-regeringen föreslår. Förra gången man genomförde en sådan här förändring blev det sänkt skatt med 14 öre samma dag. Men dagen efter var prissänkningen borta.

Vi socialdemokrater ser till de enskilda hushållens ekonomi. Vårt förslag om tankrabatt stöder de utsatta hushållen i kostnadskrisen. Det är ett stöd för dem som behöver ha bilen varje dag. Det är detta som är skillnaden mellan socialdemokratisk politik och Sverigedemokraternas politik.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppskattar en politisk debatt där man är konkret och tydlig med sina förslag. Men jag önskar också, fru talman, att Per Söderlund gentemot väljarna skulle vara tydlig med om hans och regeringens förslag är utformat på ett sådant sätt att SD-regeringen kan garantera att den skattesänkning som den nu föreslår faktiskt går till dem som behöver det, det vill säga de hushåll som behöver en förstärkning av hushållskassan därför att den här regeringen inte klarar att styra landet och utsätter hushållen för en kostnadskris.

På vilket sätt ska SD-regeringen försäkra sig om att den skattesänkning som man nu föreslår faktiskt går till de ekonomiskt utsatta hushållen och inte i stället hamnar hos drivmedelsbolagen eller äts upp av kraftigt ökade priser på olja runt om i världen?

(Applåder)

Fru talman! Vårt land genomgår den största och svåraste ekonomiska krisen sedan 1990-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, svensk ekonomi krymper och arbetslösheten stiger. Det slår hårt mot hushållen. Vanliga familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna.

Sverige är ett land med långa avstånd. Många i vårt land är beroende av bilen. Priserna vid pump är fortsatt höga, precis som när SD-regeringen tillträdde, trots deras löften om 10, 9 eller 6 kronor billigare bränsle vid pump.

Förra året slängde de iväg åtskilliga miljarder på att åstadkomma 14 öres sänkning vid pump. Det åts snabbt upp av höjda priser på olja runt om i världen. Nu försöker de göra om samma bränslebluff igen. Det förslag som vi debatterar här i dag gör nämligen väldigt liten skillnad för priset på bensin. Och för dieseln innebär det faktiskt en skattehöjning nästa år. Ja, ni hörde rätt: SD-regeringens politik ger en skattehöjning på diesel 2024.

Fru talman! Det här är djupt respektlöst. Det är vanliga, hårt arbetande svenskars ekonomi vi pratar om. Man kan inte ställa ut helt orealistiska vallöften, bryta mot dem och sedan siffertrixa när man presenterar sina budgetåtgärder. Detta hjälper inte de svårt pressade hushållen att klara kostnadskrisen.

För att möta de höga bränslepriserna föreslår vi socialdemokrater i stället en tankrabatt. Detta ger pengar rakt ned i fickan på vanligt folk som är beroende av bilen. Som mest ger den 2 000 kronor per bil för dem som bor i glesbygd. Med vårt förslag får den som äger en bil en direkt utbetalning som inte riskerar att ätas upp av höjda bränslepriser. Detta, fru talman, skulle göra skillnad på riktigt.

Men, fru talman, det är inte bara de svenska hushållen som har det ekonomiskt tufft. Det svenska jordbruket har också pressats hårt av ökade kostnader. Sverige är beroende av ett starkt och konkurrenskraftigt jordbruk. Det är viktigt för jobben och tillväxten i hela landet, för att säkra vår livsmedelsberedskap och för att vi ska kunna ha svensk mat på våra bord.

För att stötta de svenska jordbruksföretagen införde den socialdemokratiska regeringen en utökad nedsättning av skatten på jordbruksdiesel. Effekterna av kriget i Ukraina var den utlösande faktorn. Förutom att kostnaderna ökade fanns också ett behov av att upprätthålla och stärka svensk livsmedelsproduktion under den extraordinära situation som råder på grund av händelserna i vår omvärld. Tyvärr, fru talman, kvarstår dessa skäl även i dag, och i flera avseenden har problemen fördjupats. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att den tillfälliga nedsättningen ligger fast under den tid det svåra ekonomiska läget kvarstår.

Fru talman! För att värna en ordnad och sammanhållen budgetprocess avstår vi från att delta i beslutet i detta ärende. Men låt det vara tydligt: Det finns en annan väg att gå för att stötta de hushåll och familjer som nu har det ekonomiskt tufft.

SD-regeringens bränslebluff kostar över 5 miljarder kronor men kommer att innebära att vanligt folk i bästa fall får bensin eller diesel som blir några ören billigare per liter vid pump. Detta är en felriktad ekonomisk politik i den ekonomiska krisen.

Vanliga hushåll behöver få stöd för att klara sin vardagsekonomi. Just därför föreslår vi socialdemokrater i vår budgetmotion, utöver en tankrabatt, bland annat att vanliga svenska familjer ska få en rättvis skattesänkning, en extra utbetalning av barnbidraget och höjt underhållsstöd.

Men det är inte bara hushållens ekonomi som försvåras av SD-regeringens prioriteringar. Man hotar också hela vår gemensamma välfärd. Jag önskar innerligt att SD-regeringen kunde lyssna på de kommun- och regionpolitiker från såväl vänster som höger som desperat ropar efter ekonomiskt stöd för att inte behöva göra nedskärningar i skolan, äldreomsorgen och sjukvården.

Vi socialdemokrater väljer i stället att i vår budgetmotion tydligt prioritera resurser till välfärden och föreslår bland annat dubbelt så mycket resurser till den svenska sjukvården jämfört med det som föreslås av SD-regeringen.

Fru talman! Den sjukvårdskris vi står inför är djupt oroande. Och för alla som har tagit del av rapporteringen från Sverigedemokraternas partidagar den gångna helgen är det alldeles uppenbart att de prioriterar helt andra frågor än den svenska välfärden. De förespråkar en politik som skapar rädsla, ställer människor mot varandra och skapar misstro mot det svenska samhällets demokratiska spelregler. Detta är en direkt attack på den sammanhållning som utgjort grunden i det svenska samhället.

Med SD-regeringen har Sverige blivit både fattigare och farligare. Inga sänkta skatter på bensin eller diesel, eller för den delen några andra sänkta skatter, kan någonsin kompensera för det som nu riskerar att gå förlorat. Och tystnaden från moderater, kristdemokrater och liberaler är inte bara oroande - den är direkt skadlig för vårt land.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är på riktigt bekymrad över hur lite intresse SD-regeringen och statsrådet visar för den här frågan. Det visar debatten. Statsrådet ägnar mer tid åt att diskutera hur regeringen benämns än åt att faktiskt presentera vilken plan och idé regeringen har när det gäller statlig närvaro och statlig service i hela landet.

Tyvärr är beskedet tvärtemot det vi hade önskat. SD-regeringen har ingen plan, ingen ambition, ingen vilja. Statsrådet säger själv att man inte har en plan på området. Då undrar vi hur något över huvud taget ska ske på området.

Statsrådet ger inte heller något konkret besked om vad som händer med jobben i Härnösand. Utifrån statsrådets resonemang tycks effektivitet vara överordnat allt annat. Det gör mig bekymrad. Vi behöver statlig närvaro och statlig service i hela landet. Med en regering som inte har någon idé för hur man ska se till att det händer finns det stor risk för att det inte bara blir en nedmontering av det som nu finns utan att det dessutom inte kommer att ske någon utveckling alls på området.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att man utifrån den revisionsrapport från Riksrevisionen som flera har nämnt i debatten kan konstatera att omlokalisering och nylokalisering av statliga myndigheter bidrar till både regional utveckling och effektivitet på lång sikt. Det gör oss socialdemokrater övertygade om att man måste ha en aktiv politik för omlokalisering och nylokalisering av statlig verksamhet i hela landet. Det kommer vi socialdemokrater att fortsätta driva.

(Applåder)

Fru talman! Tyvärr kan jag utifrån statsrådets svar nu konstatera att det var så som jag befarade inledningsvis i debatten. SD-regeringen har ingen plan, ingen vilja och ingen ambition att jobba med omlokalisering och nylokalisering av statlig verksamhet i hela landet.

Jag kan ha den största respekt för att statsrådet inte kan ge ett konkret besked om Härnösand här och nu, men det man kan kräva av en regering är att den ändå ska ha en vilja, en ambition och en plan. I det här fallet kan jag konstatera att regeringen inte har det när det gäller statlig närvaro och statlig service i hela landet.

Nu har ändå statsrådet innehaft sin roll i ett års tid, och jag tänker att statsrådet under den tiden har hunnit fundera över hur han tänker kring de här frågorna. Statsrådet tog själv upp i sitt svar på interpellationen att det finns ett uppdrag som man har gett till Arbetsgivarverket att göra en kartläggning. Det här är en rapport som statsrådet hänvisar till och som skulle ha återrapporterats till regeringen i slutet av maj.

Min fundering till statsrådet är helt enkelt: Vad drar statsrådet för slutsatser av det som framkommer i rapporten från Arbetsgivarverket?

Fru talman! Eftersom man inte kan redovisa en plan och en ambition på området från SD-regeringen funderar jag på om det är effektivitet som är överordnad allt annat, även när det kommer till närvaro och service från statliga myndigheter ute i landet.

Fru talman! Mycket tyder på att det faktiskt är på det sättet. Det är effektivitet som regeringen prioriterar, inte minst i statsrådets eget svar på interpellationen.

Låt mig citera två stycken ur svaret. Det första är: "Det handlar om att hänsyn ska tas till såväl effektivitet som statlig närvaro och regional utveckling." Det andra är: "Regeringen utgår i styrningen av de statliga myndigheterna från att delegering av beslut i arbetsgivarfrågor och i frågor rörande den interna organisationen främjar en effektiv statsförvaltning. Regeringen har samtidigt ett ansvar att överblicka konsekvenserna av de enskilda myndigheternas beslut för statsförvaltningen som helhet."

Fru talman! Det här tyder på att regeringen intar en mycket passiv baksätesstrategi, där myndigheterna kan köra på hur de vill - så länge de är effektiva. Då kommer inte den här regeringen att lägga sig i. Det, fru talman, är en oroväckande tanke om nu myndigheterna inte ser som sitt uppdrag att finnas tillgängliga med statlig verksamhet och statlig service i hela landet.

Så vad är då beskedet här i dag från statsrådet? Är det att effektivitet är överordnad statlig service och statlig närvaro i hela landet och att det som sker, det sker? Det skulle jag vilja ha ett svar på från statsrådet.

Fru talman! "Tomma tunnor skramlar mest" är ett ordspråk som jag tycker på ett bra sätt beskriver statsrådets svar på min interpellation men också sammanfattar SD-regeringens politik på detta område när det gäller statlig närvaro och service i hela landet.

Alldeles särskilt tydligt blir det när man jämför med hur tidigare Sregeringar har agerat politiskt på området. I flera regeringsförklaringar har statsministrar lyft upp den här frågan.

Under mandatperioden 2014-2018 kom det 21 stycken regeringsbeslut om omlokaliseringar. Det innebar att 900 årsarbetskrafter flyttades i en omlokalisering från företrädesvis Stockholm ut i resten av landet. Totalt med annan utbyggnad av statlig verksamhet och service skapade detta 2 000 jobb i hela landet.

Även under förra mandatperioden fortsatte den socialdemokratiska regeringen med denna aktiva och offensiva politik på området, bland annat genom att omlokalisera 70 jobb till Härnösand.

Det blir tydligt att regeringen inte har någon idé om politik på det här området när man tar del av regeringsförklaringen från tidigare i höst. Där står följande, fru talman: "Regeringskansliet är ingen vanlig statlig förvaltningsmyndighet utan själva navet för att genomföra politiska förändringar. Regeringen kommer därför att stärka Regeringskansliets samlade reformförmåga." Man har alltså ett tydligt fokus på centraliseringspolitik när det gäller förvaltningsfrågor.

Min slutsats, fru talman, är att det inte finns någon ambition. Det finns ingen plan från SD-regeringen när det gäller statlig närvaro eller service för hela landet.

Detta tycker jag blir väldigt tydligt i svaret på frågan om hur statsrådet ser på omlokalisering av jobb till Härnösand. Det finns inget tydligt svar där om vad ambitionen och inriktningen är för regeringen.

Även i svaret i stort tycker jag mig se att det inte finns någon ambition eller vilja från regeringen när man, i alla fall som jag uppfattar det, hänvisar till två tidigare uppdrag som är beslutade av socialdemokratiska regeringar. Då syftar jag på uppdraget som man har gett till Arbetsgivarverket och uppdraget som man ger till länsstyrelserna.

Frågan kvarstår när man tagit del av interpellationssvaret. Finns det någon ambition, någon vilja eller någon plan från SD-regeringen i fråga om vad man vill med om- och nylokalisering av statlig verksamhet och statliga jobb?

Min fråga till statsrådet är denna, fru talman: Avser statsrådet att ta något som helst initiativ för att aktivt jobba för omlokalisering av statlig verksamhet för att säkerställa statlig närvaro och statlig service i hela landet?

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att finansministern tycks vara otroligt obekväm med att tala om rutavdrag. Rutavdraget är ändå en moderat uppfinning som moderater i kammaren före finansministern stolt har stått här och talat om.

På en direkt fråga i en interpellation om vad finansministern tror att effekterna ska vara i Sverige och utomlands av ett höjt rut- och rotavdrag bemöter inte finansministern detta med en stavelse i interpellationssvaret och inte med ett ord i talarstolen. Vad ser finansministern för positiva effekter av ett höjt tak för rutavdrag?

Fru talman! Jag är ytterst förvånad inför detta. Kan det vara så att det inte längre är en moderat idé och ett moderat projekt utan att det är en eftergift till Sverigedemokraterna i budgetförhandlingen? Är det så vi ska tolka finansministerns tystnad?

Finansministern vill inte tala om detta här och nu, och Moderaterna kanske till och med har börjat överväga om det är en så himla bra idé. Jag vill ändå skicka med något inför den proposition med dessa förslag som kommer att läggas fram på riksdagens bord.

Är finansministern beredd att i den propositionen lägga fram ett förslag om att man ska göra en utvärdering och en översyn av rutavdraget och dess effekter?

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite grann kring rutavdraget, det vill säga det avdrag som de som har råd att köpa hushållsnära tjänster kan göra. Det som vi pratar om när vi pratar om hushållsnära tjänster är städning, barnpassning, trädgårdsarbete och några andra tjänster. Detta är ett avdrag som kostar skattebetalarna närmare 7 ½ miljard kronor. Det är ett avdrag som inte är fördelat jämlikt vare sig geografiskt eller utifrån människors inkomster. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest pengar får ut ungefär hälften av de rutavdrag som ges under ett år.

Man skulle kunna tänka sig att när regeringen nu föreslår att taken för rotavdrag och rutavdrag ska separeras att det finns en tanke om att regeringen vill uppnå någonting. Då blir jag ytterst förvånad, fru talman, när jag tar del av svaret på interpellationen från Eva Lindh där finansministern helt undviker att svara på frågan om vad regeringen har för tanke med effekterna av att separera taken för rutavdrag och rotavdrag. Finansministern uppehåller sig bara vid rotavdraget i svaret och säger inte ett ord om vilka effekter som man vill uppnå genom att separera taket för rutavdraget.

Fru talman! Min fråga till finansministern är helt enkelt: Vad är tanken med att göra denna separering och helt enkelt se till att fler kan göra rutavdrag för högre summor? Är det så enkelt som att detta endast är en eftergift till Sverigedemokraterna i budgetförhandlingarna? Eller har regeringen en tanke och en idé om att det ska ge samhällseffekter också?

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att statsrådet och regeringen är väldigt snabba med att kommunicera vad man säger nej till, vad man är emot för någonting. Men man tycks inte ha något större intresse av att vara snabb med att kommunicera de satsningar som man faktiskt vill se. Det är beklagligt, för det behövs besked om vilka satsningar som regeringen är beredd att göra de kommande åren. Den gröna omställningen sker här och nu. Industrietableringarna sker här och nu. Då går det inte att vänta på en nationell plan eller bortom den planen. Besked om inriktning och prioritering behöver ges här och nu.

Fru talman! Jag noterade ändå att statsrådet inte hänvisade till den nationella planen när det gällde satsningar i Västerbotten och Norrbotten. Jag tar det som ett litet tecken på att det finns en öppning för att regeringen kan överväga att ge ett besked tidigare än i den nationella planen.

Det är ju så att regeringen och regeringens företrädare har utställt ett antal tydliga löften under valrörelsen, inte minst när det gäller dubbelspår på Ostkustbanan. Statsministern har under valrörelsen, men även efter valrörelsen, sagt att dubbelspår på Ostkustbanan ska vara färdigställt till 2035. Statsrådets egen partiledare har sagt exakt samma sak under valrörelsen. Min avslutande fråga, fru talman, till statsrådet är: Vilka mått och steg anser statsrådet att man behöver ta för att kunna leva upp till det löftet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ett järnvägssystem är ett system som behöver hålla ihop, och det blir inte starkare än dess svagaste länk. Precis som Carina Ödebrink framhåller behövs det besked från regeringen i en rad frågor när det gäller satsningar på järnväg.

Vi har tidigare haft en interpellationsdebatt här om utvecklingen i norra Sverige och den gröna industrins framväxt. Om hela landet ska hålla ihop och om vi ska ta vara på de möjligheter som ges krävs det investeringar i järnvägen. Det behövs i södra Sverige, och det behövs tydliga besked från regeringen om det, men det behövs också tydliga besked om hur man ser på utbyggnaden av järnvägen i norra Sverige.

Återigen, fru talman, detta är ett system som håller ihop, och det blir inte starkare än dess svagaste länk. Längs Norrlandskusten ser vi att behoven är otroligt stora för att få systemet att hålla ihop. Norrbotniabanan har påbörjats, men det finns inget besked om slutdatum då investeringen ska vara klar. På Ostkustbanan mellan Gävle och Härnösand har vi Sveriges längsta enkelspår - 27 mil enkelspårig järnväg där det i dag inte går att få in fler tåg. Det behövs dubbelspår på Ostkustbanan.

Lägg därtill investeringar på Malmbanan och ytterligare järnvägsanslutningar som behövs för att Sverige ska utvecklas och ska ta till vara möjligheterna med den gröna omställningen.

Som statsrådet framhöll i den tidigare interpellationsdebatten har regeringen gett ett uppdrag. Precis som för södra Sverige har man gett ett uppdrag för norra Sverige. Trafikverket ska komma tillbaka med en rapport angående möjligheten att prioritera och tidigarelägga åtgärder på järnvägen i Västerbotten och Norrbotten.

Min fråga till statsrådet är av samma slag som den som Carina Ödebrink ställde: När kommer regeringen att agera på den rapport som Trafikverket har levererat? Vad är regeringens besked, och när kommer konkreta förslag utifrån det underlag som regeringen har på sitt bord?

Fru talman! Jag väljer att se hur det ser ut nu och titta framåt. Statsrådet och regeringen har alla möjligheter i världen att både förtydliga uppdraget till Trafikverket och tillskjuta mer pengar här och nu.

För att kort sammanfatta denna debatt är beskedet från regeringen att man inte är beredd att förtydliga uppdraget till Trafikverket. Regeringen är inte beredd att skjuta till mer pengar i närtid för att få till dessa så viktiga investeringar i ny, grön energi med tusentals nya jobb. Detta beklagar jag.

Men jag ska ändå, fru talman, ta fasta på det statsrådet säger i svaret på interpellationen, där han hänvisar till den löpande dialog som sker med Trafikverket i dessa frågor. För att statsrådet ska ha ordentligt på fötterna när han har denna dialog skulle jag välkomna att statsrådet tar kontakt med de berörda kommunerna för att ta reda på hur de faktiskt ser på detta. Jag skulle välkomna om statsrådet också skulle kunna tänka sig att göra ett besök i Västernorrland, på plats vid Torsboda, för att själv kunna se och ta del av den utveckling som sker och de behov som finns.

Det är nämligen väldigt mycket som står på spel, fru talman. Det handlar om den gröna omställningen och om tusentals jobb. Om man inte kan göra dessa investeringar i infrastruktur riskerar man just den gröna omställningen och dessa jobb. Jag hoppas att regeringen väljer att se framåt och se till att satsa på detta.

Fru talman! Jag har den största respekt för att statsrådet inte kan kommentera pågående ärenden, men jag tolkar svaret från statsrådet, där han hänvisar till nationell planering i Västerbotten och Norrbotten, som att han helt enkelt är nöjd med det uppdrag som Trafikverket har just nu. Statsrådet är uppenbarligen inte beredd att förändra uppdraget här och nu för att det ska bli ändring i just den här sakfrågan.

Om statsrådet och regeringen är nöjda med uppdraget till Trafikverket återstår en annan del av detta, nämligen att Trafikverket har ett tydligt uppdrag. Men om Trafikverket inte agerar enligt uppdraget kan man tolka det som att man inte tycker att man har tillräckligt med resurser. Om jag ska snälltolka statsrådets interpellationssvar tycker jag mig ändå se att regeringen är beredd att överväga att tillskjuta mer medel när förslaget till ny nationell plan läggs fram. Men den nationella planen kommer inte att läggas fram förrän tidigast 2026 med ikraftträdande 2027 och åren framåt.

Etableringen av den gröna industrin händer här och nu. Fabrikerna i Torsboda ska stå på plats och vara fullt fungerande om två till tre år. Då duger det inte att hänvisa till nationell plan som kanske kan ge fler resurser om tre, fyra, fem eller sex år. Det här handlar om den gröna omställningen och om tusentals jobb som står på spel för att fabrikerna ska stå på plats. Då kan inte Trafikverket utöva utpressning mot kommunerna och tusentals jobb för att få till investeringarna i infrastruktur.

Den här regeringen kan lägga tiotals miljarder kronor på skattesänkningar för dem som redan har det bra, men man tycks inte kunna överväga att skjuta till medel så att investeringarna kommer på plats så att inte kommunerna tvingas ta över dem.

Är regeringen beredd att i närtid skjuta till resurser till Trafikverket så att Trafikverket kan göra det som regeringen säger att verket ska göra, det vill säga ta ansvar för nationell infrastruktur runt om i landet?

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Anledningen till att jag ställde den här interpellationen är att vi nu ser en stor framväxt i norra Sverige av ny, grön industri. Den är viktig för omställningen, men den ger också tusentals nya jobb.

I samband med att denna nya industri växer fram krävs det ofta stora investeringar i infrastruktur, och en del av de investeringarna handlar om att knyta nya industriområden till den statliga infrastrukturen.

I det exempel som jag lyfte fram i interpellationen är det fråga om den gröna industrin som växer fram i Västernorrland, i det här fallet i Torsboda. Det handlar om att man vid industrietableringen behöver ansluta till en ny trafikplats på det nationella vägnätet, i det här fallet Europaväg 4.

I samband med det har Trafikverket varit tydligt med att man vill att kommunerna ska stå för investeringen. Precis som statsrådet helt riktigt sa ställde jag tidigare en fråga i ett skriftligt förfarande, och jag tyckte att statsrådets svar var bra. Där framgick tydligt att huvudprincipen är att staten ska ta ansvar för investeringar i statlig infrastruktur.

Fru talman! Faktum är att Trafikverket har agerat precis tvärtom, både före och efter att jag ställt den skriftliga frågan. Trafikverket fortsätter att hävda att kommunerna ska ta ansvaret för att betala för investeringarna. Inte nog med det, efter det att jag ställde den skriftliga frågan har Trafikverket valt att överklaga detaljplanen eftersom kommunerna säger att de inte vill betala för investeringar i statlig infrastruktur. Det är därför jag har valt att lyfta upp frågan i en interpellation, det vill säga för att uppmärksamma statsrådet på hur Trafikverket agerar runt om i landet och i det här fallet i Västernorrland. Jag vill också ge statsrådet en möjlighet att tydliggöra vad som är regeringens hållning i frågorna.

Fru talman! Jag blir förvånad över att statsrådet upprepar svaret på den tidigare frågan och bara hänvisar till huvudprincipen. Min fråga var ju mer specifik än så. Den handlade om huruvida regeringen är beredd att ändra på uppdraget till Trafikverket så att man håller sig till den huvudprincip som statsrådet själv har lyft fram i sitt svar. Är regeringen och statsrådet beredda att ge ett förtydligat uppdrag till Trafikverket, så att man faktiskt följer den huvudprincip som statsrådet själv framhåller både i det tidigare skriftliga svaret och i dagens interpellationssvar?

Fru talman! Före dagens debatt tänkte jag precis som jag gav uttryck för i mitt första inlägg: att det är vällovligt och bra att regeringen för en gångs skull ser norra Sverige och att man vill ta fram en strategi för just norra Sverige. Men näringsministerns svar här är att man får se lite grann vem eller vilka denna strategi ska omfatta. De som räcker upp handen kan få vara med. Men i svaren på de skriftliga frågor vi ställt till fler statsråd än näringsministern under våren har det varit tydligt att fokus ska vara på just Västerbotten och Norrbotten.

Fru talman! Vi har mycket att lära av Västerbotten och Norrbotten, för de har gått före. Men menar man allvar med att detta är en strategi för norra Sverige bör man även inkludera de län som faktiskt är en del av Norrland och norra Sverige. Då kan man inte säga som näringsministern att de som vill får vara med och att det händer saker i Västra Götaland också. I så fall är det väl en strategi för den gröna industriella omställningen i hela Sverige, men då pratar vi om något helt annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vitsen med en strategi måste ju vara att den ska vara styrande för hur man fattar beslut, gör prioriteringar och i slutändan fördelar resurser. Men det jag nu hör från näringsministern är att vi får se vilka som får vara med i strategin. Det kanske bara blir två län, men det kan finnas fler län. Det kanske blir Västra Götaland också. Hur ska då medlen prioriteras och fördelas?

Fru talman! Detta svar duger inte. Detta verkar inte vara en strategi för norra Sverige. Detta verkar vara en strategi som regeringen lägger på bordet men inte vet vad man ska använda till.

Fru talman! I det län som jag representerar här i riksdagen pågår det både planering och genomförande av stora investeringar i mångmiljardklassen med kopplingar till den gröna industrin. Det handlar om flygbränslen, anläggningar för produktion av vätgas, anläggningar för produktion av elektrobränslen och inte minst en jättestor anläggning för tillverkning av komponenter till batterier.

Detta är ett län som i årtionden har brottats med en minskande befolkning och som bara de senaste åren har tappat flera stora industrier och därmed också tappat flera viktiga arbetstillfällen.

I det län som jag representerar här i riksdagen möts de stora investeringarna i den nya gröna industrin och de jobb som är på väg fram med hejarop. Dessutom skapar detta en väldigt stor framtidstro.

Precis som med den gröna omställningen i resten av norra Sverige ska detta ske på väldigt kort tid. Det är en väldigt stor samhällsomvandling som kommer att ske. Om man ska lyckas med den stora gröna industriella omställningen gäller det att staten, kommunerna, regionerna, företagen och många fler aktörer krokar arm.

Därför är det välkommet att regeringen nu har föreslagit en strategi för norra Sverige. Men döm om min förvåning, fru talman, när jag såg att det län som jag representerar - Västernorrland - inte finns med i denna strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till näringsministern är helt enkelt: Vad tycker näringsministern att jag ska säga till kommunerna, regionerna och framför allt alla de företag som nu är beredda att investera i Västernorrland? Vad ska jag säga till dem när de frågar varför Västernorrland inte är med i en strategi för norra Sverige?

Herr talman! Det är uppenbart så att energi- och näringsministern inte vill svara på varför regeringen aktivt har valt att prioritera bort kommuner och regioner i norra Sverige. Det går självklart bra att gömma sig bakom referenspriser och olika tidsperioder. Men faktum är att både referenspriser och olika tidsperioder där man tar hänsyn till elförbrukningen är politiska konstruktioner för att man ska ha ett system som man kan använda för att utbetala stödet.

Det är politiska konstruktioner som går att ändra, göra tillägg till och utöka. Det visade faktiskt regeringen när den efter starka påtryckningar, inte minst från oss i oppositionen, ändrade sig och gav elstöd inte bara till hushållen i södra Sverige utan senare också till hushållen i norra Sverige.

Då gick det att ändra både tidsperiod och referenspris. Faktum är, herr talman, att referenspriset för den period som man bestämde att man skulle ge stöd till hushållen i norra Sverige under var 165 öre. Det var ett högre referenspris än för den period som regeringen valde att ge stöd till kommuner och regioner i södra Sverige under.

Det hade alltså helt enkelt varit möjligt att ändra och tillföra resurser till kommuner och regioner i norra Sverige på samma sätt som man gjorde för hushållen i norra Sverige. Alltså återstår frågan: Varför väljer regeringen att inte stötta kommuner och regioner i norra Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När regeringen och Sverigedemokraterna presenterade sin budget i höstas valde de att göra en tydlig prioritering. De valde att sänka skatterna för dem med höga inkomster med 13 miljarder kronor och samtidigt att inte skjuta till de resurser som behövs till kommuner och regioner för att dessa ska kunna klara sitt uppdrag.

Så sent som i går kom det nya ekonomiska prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner som visar på att alla regioner i Sverige nu bedömer att de kommer att gå med underskott under det här året, till den svindlande summan 20 miljarder kronor. Samtidigt bedömer kommunerna att nästan hälften av dem kommer att gå med stora underskott det här året. Det här innebär att man nu - trots att politiker från höger till vänster under hela våren har påtalat bristen på resurser till kommunerna - får förbereda uppsägning av viktig personal i vår gemensamma välfärd. Det handlar om varsel av lärare, undersköterskor och många fler yrkesgrupper som är oerhört viktiga för vår välfärd.

I ljuset av allt detta hade ett elstöd till kommuner och regioner kunnat vara ett välkommet tillskott för att lindra den svåra situation man är i. Men i det läget väljer regeringen att sätta ett tak för elstödet. Man väljer dessutom att se till bara delar av landet. Man väljer att bortse från mer än hälften av landets geografi när man föreslår det här elstödet. I de norra delarna av landet kommer inte kommuner och regioner över huvud taget att få ta del av elstödet. Det är fråga om kommuner och regioner som kanske är lite extra utsatta i den här situationen. Man befinner sig oftast i glesbygd. Man har ett klimat som gör att det är kallare på vintern, och man har andra förutsättningar som gör att det är lite extra utmanande där. Då väljer regeringen att bortse från att även de kommunerna behöver elstöd.

Min fråga till energi- och näringsministern är givetvis: Varför har regeringen valt att inte ge elstöd till kommuner och regioner även i norra Sverige?

Fru talman! En person som kör ett eldrivet fordon till och från arbetsplatsen behöver såklart ibland ladda fordonet på jobbet. Om personen inte betalar marknadsmässig ersättning till sin arbetsgivare när fordonet laddas är laddelen helt enkelt en skattepliktig förmån.

Nu föreslås en tillfällig treårig skattefrihet för förmån av elektricitet för laddning av vissa fordon. Det är i korthet det förslag som vi nu ska debattera och som ingår i skatteutskottets betänkande 18 Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen.

Möjligheten till skattefrihet förutsätter dock några saker. Först och främst: att man faktiskt har ett jobb att åka till. I en tid när vi ser att kompetensförsörjningen är en stor utmaning i väldigt många branscher borde möjligheten att ha ett jobb vara stor. Men tyvärr minskar den möjligheten kraftigt när Sverigedemokraterna och den högerkonservativa regeringen kraftigt skär ned på de ekonomiska resurserna till utbildning. Därigenom riskerar många människor att bli kvar i arbetslöshet. Företagen kan inte utvecklas, och människor som vill byta inriktning mitt i livet ges inte den möjligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfällig skattefrihet för förmån av laddel på arbetsplatsen

Till det här kan läggas den stora risken för kraftiga nedskärningar inom exempelvis skola och vård - detta som ett resultat av att Sverigedemokraterna och den borgerliga regeringen vägrat att lyssna på alla de kommuner och regioner som nu berättar om den ekonomiska kris som välfärden är mitt uppe i.

Fru talman! Skattefrihet för laddning av elfordon på arbetsplatsen kräver förutom ett jobb också såklart att man har ett elfordon att åka till jobbet med. I den del av landet som jag kommer ifrån är det framför allt bil som används för pendling till jobbet.

Det är långt ifrån alla som har råd att köpa en elbil. Och det är knappast fler som har den ekonomiska möjligheten efter att Sverigedemokraterna och den högerkonservativa regeringen från den ena veckan till den andra tog bort elbilsbonusen. Det är ju inte själva driftskostnaden för en elbil som är den stora kostnaden, utan det är faktiskt inköpskostnaden.

Men om nu skattefrihet för laddel på jobbet även i det lilla kan underlätta omställningen till en mer hållbar fordonsflotta och samtidigt gynna arbetsresor med laddbara fordon framför de mindre hållbara alternativen är det välkommet. Det gör inte heller något att förslaget förväntas minska den administrativa börda för både arbetsgivaren och den anställda som följer av att den förmån som i dag är skattepliktig ska redovisas.

Fru talman! Till sist: Om man på allvar vill ställa om till mer hållbara transporter för det stora flertalet krävs betydligt kraftfullare åtgärder än skattefrihet för laddel på jobbet. Det är nu upp till bevis för Sverigedemokraterna och den högerkonservativa regeringen - är de beredda att jobba för det eller inte?

(Applåder)

Fru talman! Redan år 2005 infördes en nedsättning av koldioxidskatten på diesel som används i arbetsmaskiner i jord, skogs- och vattenbruksverksamheter. Det gjordes då för att stärka jord- och skogsbrukets internationella konkurrenskraft. Därefter har skattenedsättningens storlek varierat under åren. Nedsättningen, som även gäller bränsleförbrukning i skepp och vissa båtar i sådana verksamheter, har på senare tid tillfälligt utökats genom dels förändrade återbetalningsbelopp för koldioxidskatt, dels återbetalning av energiskatt.

Den senaste tillfälliga utökningen av skattenedsättningen upphör enligt nu gällande lagstiftning den 1 juli 2023. Då upphör nedsättningen av energiskatten, och nedsättningen av koldioxidskatten återgår till ett tidigare fastslaget belopp. En ny lag måste helt enkelt på plats för att nedsättningen av skatt på diesel ska fortsätta gälla, och det är också skälet till att vi här i dag i kammaren debatterar Skatteutskottets betänkande nummer 17 med den föga spännande, men ack så viktiga, rubriken Förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på viss dieselanvändning inom jord, skogs- och vattenbruk.

Fru talman! Den tillfälligt utökade nedsättningen av koldioxid- och energiskatterna infördes mot bakgrund av att priset på flera viktiga insatsvaror inom dessa näringar ökat kraftigt, inte minst på grund av kriget i Ukraina. Men det finns också ett behov av att upprätthålla och stärka svensk livsmedelsproduktion i den extraordinära situation som råder på grund av händelserna i omvärlden. Tyvärr kvarstår skälen även i dag, och i flera avseenden har problemen fördjupats.

I den proposition som ligger till grund för dagens debatt om en förlängning av skattenedsättningen gör den sverigedemokratiskt styrda regeringen bedömningen att den höga inflationen, den dystra ekonomiska utsikten i närtid för bland annat hushållen och den instabila säkerhetssituationen i vårt närområde sammantaget bidrar till en oförutsebar utveckling. Det är en bedömning som helt klart går att instämma i, men den högerkonservativa regeringen hade kunnat göra betydligt mer för att underlätta i en ekonomiskt svår tid.

Förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på viss dieselanvändning inom jord-, skogs- och vattenbruk

Exempelvis kunde ju Sverigedemokraterna och regeringen ha låtit bli att sänka skatten med 13 miljarder kronor för dem med de absolut högsta inkomsterna. I stället kunde de pengarna ha använts för att underlätta för familjer som kämpar med att få vardagen att ekonomiskt gå ihop. Eller för den delen kunde ju Sverigedemokraterna och regeringen ha lyssnat på de kommun- och regionpolitiker från såväl vänster som höger som desperat ropar efter ekonomiskt stöd för att inte behöva genomföra stora nedskärningar i bland annat skolan, äldreomsorgen och sjukvården.

Fru talman! Svenska jordbrukare har det otroligt tufft just nu. En förlängning av tillfälligt nedsatt skatt på diesel är en klen tröst när man bland annat fått vänta orimligt länge på elstöd, som dessutom bara ges till företagare i södra Sverige, och när man från den ena dagen till den andra fått ändrade förutsättningar och ökade kostnader för biogas. Det räcker knappast med en förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på viss dieselanvändning för att priserna på exempelvis mejeriprodukter och spannmål inte ska bli ännu högre.

Med det sagt är det bra att det blir en förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen. Även om skattelättnaden inte förändrar hela situationen mildrar den åtminstone den utsatta situation som svenska företag inom de areella näringarna för närvarande befinner sig i.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar att finansministern är rak och tydlig i sitt svar på min fråga om man är beredd att åtgärda orsakerna till att vi har problem med folkbokföringen. Nu fick vi ju ett tydligt besked här i kammaren: För den sverigedemokratiskt ledda regeringen är det invandringen man vill åt med en korrekt folkbokföring. Det är invandringen man vill åtgärda med en korrekt folkbokföring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är ju inte den som är det stora problemet i det här sammanhanget, herr talman. Det är ju inte därför vi har problem med att människor lever i social utsatthet eller att människor utnyttjas på arbetsmarknaden eller att vi har ett för lågt bostadsbyggande. Om regeringen på riktigt ville ta tag i anledningar till att vi får problem med folkbokföringen borde man se till att satsa på bostadsbyggande och utbildningsinsatser, på allvar ta sig an frågan om arbetslivskriminalitet och framför allt se till att satsa på välfärden i våra regioner och kommuner.

Men den sverigedemokratiskt ledda regeringen gör precis tvärtom. Man drar tillbaka investeringsstödet för bostäder, och nu ser vi hur bostadsbyggandet tvärdyker. Man skjuter inte till pengar till välfärden. Nu skriker kommuner och regioner runt om i landet efter mer resurser eftersom man helt enkelt inte har råd att satsa på välfärden. Det är dessa saker som regeringen borde ta tag i, men för den här regeringen är det invandringen man ska hantera med bättre folkbokföring i stället för att satsa på välfärden.