Rickard Nordin

Herr talman! Europa befinner sig i ett svårt läge. Ryssland hotar oss med krig, sabotage och desinformation. Europas ekonomi går dåligt, USA har sprungit om oss och Kina knappar in. Högerpopulister och nationalister som vill splittra det europeiska projektet är på frammarsch. Nu mer än någonsin behövs ett starkt och enat EU som visar att vi fortfarande kan lösa problemen tillsammans.

Vad gör då Vänsterpartiet i Europa? Är man konstruktiv och tar ansvar? Lägger man sin tid på att lösa samhällsproblemen? Nej. Man säger nej till en ny kommission utan att ha ett realistiskt alternativ. Flera gånger har man väckt misstroendevotum mot Ursula von der Leyen. I stället för att bygga kompromisser och hitta stabila majoriteter och lösningar kastar man grus i maskineriet.

Det finns bara två typer av partier som gör så här i Europaparlamentet: på ena sidan Sverigedemokraternas gäng på ytterkanten, på den andra Vänsterpartiet och dess kamrater längst till vänster. Varför tar ni inte ansvar i stället för att obstruera?

Herr talman! Nu är det ju så, Henrik Vinge, att Centerpartiet i sin budget sänker företagsskatterna mer än regeringen gör. Vi har också föreslagit en betydligt större sänkning av elskatten än den som regeringen och Sverigedemokraterna har gjort.

Företagen säger mycket tydligt att de vill ha långsiktiga spelregler och tuffa klimatkrav. Den här politiken från Sverigedemokraterna, inte minst på den europeiska nivån, skadar svensk tillväxt. I förlängningen skadar den även den svenska välfärden, för det är ju därifrån – från företagens vinster och skatteinbetalningar – som vi får pengar till vård, skola och omsorg.

I den fossila ekonomin, det vill säga Sverigedemokraternas ekonomi, är Sverige och Europa importberoende, men i den förnybara ekonomin blir vi ett vinnande exportland. Det har näringslivet fattat, och det är därför Centerpartiet driver detta. När ska Sverigedemokraterna sätta Sverige främst och komma in i tillväxtmatchen? När ska Sverigedemokraterna börja lyssna på det svenska näringslivet och sluta rösta nej till varje förslag för en mer ambitiös klimatpolitik i EU?

Herr talman! De svenska företagen är tydliga: De vill ha högt satta klimatmål både i Sverige och i EU och skarpa utsläppskrav som inte ändras över tid. De har gjort mångmiljardinvesteringar baserat på den premissen. De varken vill eller kan konkurrera med Kina om att sälja de billigaste och smutsigaste produkterna på marknaden, utan den svenska konkurrenskraften kommer av att vi exporterar bättre och grönare produkter.

Trots det vill Sverigedemokraterna riva upp EU:s klimatpolitik. Förra mandatperioden röstade de nej till klimatåtgärder fler gånger än något annat högerpopulistiskt parti från något annat EU-land. De är sämst i klassen. Jag vet att Henrik Vinge inte bryr sig nämnvärt om klimatet – det hymlar ju inte Sverigedemokraterna med – men varför vill man stoppa och sabotera för de svenska företag som bara vill skapa jobb och tjäna pengar på den gröna omställningen?

Herr talman! Det är svåra avvägningar, men i slutändan är det väldigt enkelt. De här brotten är självklart fruktansvärda, men att riskera de ukrainska barnen och deras säkerhet genom att stoppa den typ av tjänster som Ukrainas försvarare är beroende av är oförsvarligt.

En bakdörr in är en bakdörr in. Det går inte att förklara bort, och det går inte att justera förslaget med hänsyn till säkerhet och integritet eftersom det bryter mot just detta. Hela syftet med förslaget är att skapa bakdörrar som hackare eller stater kan nyttja.

Jag undrar: Är det partipolitisk prestige som har smugit sig in? Det var Ylva Johansson som lanserade förslaget.

Surra er inte vid den här masten! Låt inte skeppet sjunka! Låt inte Ukraina dras med i missriktad välvilja! Det är dags att skrota chat control, Magdalena Andersson. Gör det, en gång för alla!

Herr talman! Jag är övertygad om att Magdalena Andersson menar väl med sitt stöd för chat control, förslaget som innebär massövervakning och bakdörrar till krypteringstjänster som exempelvis Ukrainas försvarsmakt använder. Men välmenande räcker inte.

Expert efter expert har förklarat att chat control är ett hot mot personlig integritet. Expert efter expert har förklarat hur det kan missbrukas av staten för andra ändamål och hur främmande makt kan få tillgång till privata meddelanden från svenskar. Och Ukrainas försvar är beroende av den här typen av tjänster.

Förklara för mig, Magdalena Andersson: Varför har experterna fel? Varför har Ukrainas försvarsmakt fel? Vad är det S vet som de inte vet?

Herr talman! Ulf Kristersson har rätt i att Sverige toppar en lista. Det är listan över ökade utsläpp i EU förra året. Sverige ökade utsläppen mest av alla medlemsstater trots att vi vet att vi måste minska dem.

Centerpartiet har lagt fram ett förslag och en klimatplan för hur Sverige skulle kunna nå målen utan att drivmedelspriserna vid pump skulle öka. Förslagen är färdigutredda och färdigfinansierade i vår budget. Det är sådant som skulle kunna genomföras. Men regeringen prioriterar inte detta. I stället prioriterar man att försöka få någon annan att göra något någon annanstans.

Vi vet att EU har stor möjlighet att tillsammans bekämpa utsläppen och öka tillväxten. Men den moderata partigruppen gör precis tvärtom. Varför, Ulf Kristersson, bekämpar din partigrupp i Europa den gröna given och klimatmålen och vill ha fler bensin- och dieselbilar på gatorna efter 2035?

Herr talman! Sveriges utsläpp har ökat – med 7 procent bara förra året – sedan Ulf Kristersson flyttade in i Sagerska palatset,. Jag förstår att det är ett pris man får betala för Sverigedemokraternas stöd, men att, som statsministern, motivera det med att Sverige redan är långt framme och att det är andra länder som ska sänka sina utsläpp är ansvarslöst. Givetvis ska andra länder ta ansvar för sina utsläpp. Men i EU, där länderna tillsammans kan göra skillnad, har Moderaternas partigrupp krokat arm med ytterhögern och driver på för sänkta klimatmål och fler bensin- och dieselbilar på vägarna efter 2035, och man röstade emot alla hänvisningar till EU:s gröna giv.

Vi hörde statsministern säga att EU är arenan för att bekämpa klimatförändringarna. Varför, Ulf Kristersson, motarbetar då din partigrupp offensiva klimatmål på den europeiska arenan?

Herr talman! EU behöver mer och grönare tillväxt. Det är bara så vi kan minska utsläppen i den takt som krävs. Det är bara så vi har en chans att betala av på den ekonomiska och moraliska skuld som vi har byggt upp till kommande generationer.

Oavsett om det är i Milano eller i Paris, i Malmö eller i Piteå vet jag hur snacket går i företagen. I styrelserummen diskuteras inte om man kommer att ställa om utan hur snabbt man kommer att göra det – för att det är rätt sak att göra men också för att det är så man vinner marknadsandelar när världen ställer om.

När svenska ingenjörer tar fram nya produkter debatterar de inte huruvida nästa version kommer att vara grönare och effektivare än den förra; det är helt självklart för dem – för att det är rätt men också för att det är vår unika konkurrensfördel.

Lantbrukaren som ska investera i en ny maskin letar alltid efter den som är bäst och drar minst bränsle och ser fram emot den dag då det finns konkurrenskraftiga alternativ där bränslet kan produceras på den egna gården – för att det är rätt, men också för att han eller hon vill vara en ännu större del av lösningen.

Ägarna till det lilla åkeriet räknar på om det, trots regeringens politik, fortfarande lönar sig att investera i eldrivna budbilar och installera solceller och laddboxar – för att det är rätt och för att deras kunder vill det, men också för att de ska kunna se sig i spegeln och förklara för sina barn att de har försökt att lämna en bättre värld efter sig. De vet att det är dit utvecklingen pekar.

De här diskussionerna förs varje dag i svenska och europeiska företag, i styrelserummet liksom i fikarummet, i den lilla butiken och den stora fabriken. Och samtalen, planerna och investeringarna går bara i en enda riktning: mot den gröna omställningen. Företagen är tydliga med vad de behöver, nämligen höga mål, skarpa krav, långsiktiga spelregler och en politik som gör att det lönar sig att investera i det som är bra för miljön.

Det är därför så beklagligt att regeringen gör det motsatta. Man lovar att sänka elskatten men höjer den två gånger för att sedan återställa den till samma nivå som inför valet. Man lovar att elektrifiera men tar bort miljöbilspremien för att nu återinföra den, om än i mycket mindre skala. Först bjuder man in till energisamtal som företagen och klimatet verkligen behöver, sedan avslutar man abrupt de samtalen.

Vi ser resultatet av den här ryckigheten här hemma. Utsläppen har gått upp och tillväxten ned. Men besluten som fattas i Bryssel är minst lika viktiga. Europa har få egna fossila resurser. Fortsätter vi med fossil energi blir vi fast i att vara en importekonomi.

Vi kan slå oss loss ur Putins och saudiernas bojor. Vi kan bygga en ren ekonomi med ökat välstånd. Men det kräver handlingskraft, och tyvärr finns det oroväckande signaler om att Tidöpartierna har exporterat sitt sätt att arbeta till Bryssel. Sverigedemokraterna vill riva upp EU:s klimatmål och de verktyg som finns för att vi ska kunna nå dem. Kristdemokraterna har sagt att de kommer att rösta nej till EU:s klimatmål till 2040. Moderaternas partigrupp har lagt avsevärd tid på att bromsa EU:s klimatarbete, vilket har lett till att EU nu åker till Belém med sänkta ambitioner utan stöd i vetenskapen.

Inställningen att omställningen ska ske någon annanstans bakas nu in i den europeiska politiken efter att klimatministern varit med och urvattnat klimatmålen till 2040. Att tro att elmoppar i Ghana är bättre än elbilar i Sverige är för mig ofattbart. Om, och jag säger om, det funkar med elmopparna kanske det är likvärdigt för klimatet, men för luftkvaliteten, konkurrenskraften, säkerheten och jobben är det vansinne att inte göra satsningarna här.

Herr talman! Det är inte läge att darra på manschetten i klimatfrågan, varken här i riksdagen eller i Bryssel. De svenska företagen är redo, och de europeiska likaså. De kan och vill leda utvecklingen mot ny teknik och lägre utsläpp. Allt de behöver från oss är att vi står pall när andra vill ge upp om klimatmålen – att vi håller det vi och vetenskapen kräver av oss.

Vi är beredda att göra jobbet, och det förväntar jag mig även av alla här inne.

(Applåder)

Herr talman! För mig och Centerpartiet är inte klimatmålet något som bara är visionärt eller fluff-fluff. Centerpartiet har lagt fram en färdigfinansierad och färdigutredd plan för hur vi når klimatmålet till 2030. Statsministern säger sig kunna göra det, men han har inte lagt fram politiken. Vi har levererat politiken och en budget för det.

Den vd i ett företag som så grovt missar de uppsatta målen skulle inte få behålla jobbet länge. Det finns ingen styrelse i världen som skulle acceptera sådana felsteg.

Klimatet bryr sig inte om partigränser. Företag bryr sig inte om regeringsskiften. De planerar i decennier. När regeringen själv inte klarar av att lägga fram politik för att målen ska nås skickar det signaler till ingenjörerna i Boston, investerarna i Frankfurt och de svenska entreprenörerna att det inte är värt att satsa i Sverige. Missade klimatmål är en dålig pitch för ett land som vill ha grön tillväxt.

Jag frågar återigen: När ska regeringen stänga gapet till de svenska klimatmålen – 20 miljoner ton till 2045 och 4,6 miljoner till 2030?

(Applåder)

Herr talman! I politiken, liksom i näringslivet, vet vi att utan tydliga mål tappar man riktningen. Det är lite som att försöka bygga en fabrik utan ritning. Det kan absolut bli ett bygge, men några produkter eller vinster kommer inte att levereras. De företag som satsar på grön teknik, elektrifiering och klimatsmarta lösningar gör det för att världen behöver produkterna, och de behöver veta att Sverige menar allvar. De måste kunna lita på att målen står fast och att det arbetas hårt för att uppnå dem.

I december 2023 sa statsministern att de från och med då skulle lägga om svensk klimatpolitik i grunden med fokus på elektrifieringen av industrin och transporter, internationellt samarbete och ekonomisk tillväxt. Klimathandlingsplanen sades vara en viktig del i detta och skulle peka ut en tydlig väg till nettonollutsläpp 2045.

Det är lät tryggt, tydligt och nästan visionärt. Men i regeringens budget står det nu att det nationella 2045-målet inte nås i scenariot med beslutade styrmedel och att gapet till målet är cirka 19,6 miljoner ton. Det är alltså nästan 20 miljoner ton. Det är ingen avrundning i marginalen utan ett klimatmässigt Grand Canyon för att nå målen.

När statsministern säger att vi ska nå nettonoll men regeringens egen budget och politik säger att vi inte gör det innebär det inte bara ett kommunikativt problem eller ett klimathaveri. Det är också ett trovärdighetsproblem gentemot företagen. Framtidens exportföretag behöver veta att de har en stark hemmamarknad.

Min fråga till statsministern är: Hur ska svenska företag, investerare och talanger kunna planera långsiktigt när statsministern säger en sak men regeringens budget anger något helt annat?

Fru talman! Min fråga går till Anna Tenje, eftersom den är av allmänpolitisk karaktär.

I går kom beskedet att regeringen drar in de gröna kreditgarantier som svenska företag kan få för sin omställning här i Sverige. I går kom också beskedet, via ett avslöjande i DN, att regeringen är beredd att se över regelverket för att kunna sponsra fossila projekt med kreditgarantier i andra länder. Det rör sig om högriskprojekt utomlands.

Regeringen försvårar alltså den gröna omställningen här och underlättar fossila projekt i andra länder. Det är helt bakvänt. Vi måste göra precis tvärtom – tillväxten måste ju upp och utsläppen ned. Ändå gör regeringen precis tvärtom.

Jag har två frågor till regeringen. Den första är: Vilka signaler tycker regeringen att detta skickar till de svenska företag som vill ställa om? Den andra är: Var tappade regeringen sin moraliska kompass för framtida generationers välbefinnande?

Fru talman! Jag tror att Mohamsson antingen var fast i sin förra replik eller inte lyssnade ordentligt. För om vi inte har samma syn betyder det att Liberalerna inte står bakom att kvalitet alltid ska gå före vinst, som jag sa.

För oss är det också en självklarhet att detta ska funka i hela landet. I dag kan det kunskapsmässigt skilja så mycket som en hel årskurs om du går på en landsbygdsskola eller en skola i en förort jämfört med om du går på en av de bästa skolorna. Detta är helt oacceptabelt. Vi måste radera ut de geografiska skillnaderna och de orättvisor vi ser.

Vi är beredda att göra upp med de systemfel som finns i svensk skola. Men då måste man klara av att se hela problembilden, inte bara den som är mitt framför näsan.

Vi vill inte att man ska kunna anställa obehöriga lärare och, för den delen, plocka ut vinst om man tummar på kvaliteten när det gäller labbsalar, skolbibliotek och annat. Det är en självklarhet att utbildningen går först. Men vi måste också ha möjlighet till ett fritt skolval så att elever och föräldrar kan välja det som passar dem själva bäst.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna Simona Mohamsson till debatten. Det är nog första gången, åtminstone på väldigt länge, som två göteborgare står och debatterar i en partiledardebatt. Det var på tiden, tycker jag.

För Centerpartiets räkning är det glasklart. Självklart ska kvalitet gå före vinst i skolan. Den som inte klarar av att anställa behöriga lärare, ha god undervisning, vettiga skolbibliotek och så vidare ska inte heller kunna ta ut någon vinst. Det är solklart. Självklart går barnens utbildning först.

Att skrota hela friskolesystemet är däremot ingenting vi ställer oss bakom. Vi vet också att det många gånger är enda möjligheten på landsbygden när kommunen vill lägga ned byskolan. Då måste det finnas en möjlighet att driva den i en annan form. Men kvalitet går alltid före vinst, även för Centerpartiet.

Fru talman! Nu sitter jag i Sveriges riksdag och har inte mandat att bestämma över Region Västernorrland. Därför kan jag personligen inte fatta det beslut som Nooshi Dadgostar säger att jag borde fatta.

Däremot har jag tillsammans med mitt parti varit mycket tydlig mot de ledamöter som sitter i regionfullmäktige: Man ska följa de stämmobeslut som fattats. Det är så det fungerar i ett demokratiskt parti. Det är så man borde göra och så man borde rösta.

Men jag kan också konstatera att med den politik som vi skulle ha fört här i riksdagen hade frågan inte uppkommit. Man hade haft gott om resurser. Sollefteå hade varit en rik kommun om man hade haft de pengar som vattenkraften i dag skickar till Stockholm. Om de hade fått stanna kvar hade man haft välfärd och trygghet. Man hade antagligen också haft ett sjukhus kvar. Detta är en politik som vi står upp för och som vi kämpar för både i dag, i morgon och efter valet.

(Applåder)

Fru talman! Med Centerpartiets politik hade den här frågan inte funnits, som jag sa till Nooshi Dadgostar tidigare. Då hade det funnits resurser i Västernorrland såväl som i många andra regioner. Fastighetsskatten på naturresurser, som man i dag tar in till Stockholm, hade stannat kvar. Då är det fråga om beslut vi kan fatta här i Sveriges riksdag.

Vi har demokrati i vårt parti. Det gör att vi i riksdagen inte kan diktera vad man ska göra på lokal och regional nivå. Det gäller såväl i Centerpartiet som i Vänsterpartiet. Det finns ingen möjlighet att diktera sådana krav. Vi har ett stämmobeslut, och man har uppmanat till att det ska följas. Men vi kan inte bestämma över dem som är valda. De är valda på personliga mandat, på samma sätt som i Vänsterpartiet, som nu har skapat ett par vildar här i Sveriges riksdag. Det går inte att diktera vad de som redan är folkvalda ska göra.

Men det finns någonting som är säkert: Om vi hade fått genomföra Centerpartiets politik här i Sveriges riksdag – med precis det förslag som även Vänsterpartiet nu har lagt fram – hade vi haft en helt annan situation. Det här läget hade inte ens uppkommit.

(Applåder)

Fru talman! Innan jag kom till denna kammare i dag var jag på Miljömålsberedningens möte. Där förväntades det att alla vi riksdagspartier fattar beslut som avgör Sveriges klimatpolitik för decennier framåt. Än så länge är inte alla beslut tagna, men vägvalet är mycket enkelt. Ska vi ha höga ambitioner och staka ut en grönare och rikare framtid, eller ska vi vända möjligheterna ryggen, urvattna klimatmålen och syssla med kryphål och kreativ bokföring?

Att sänka klimatambitionerna är som att släcka fyrtornet när stormen blåser upp. Det gör inte havet lugnare. Det gör bara färden farligare. Konsekvenserna är uppenbara. Vi bygger upp en moralisk skuld till kommande generationer. Vi bygger också upp en ekonomisk skuld vi aldrig kan betala.

Ett land med höga klimatambitioner lockar till sig investeringar, jobb och framtidstro genom att företag söker sig dit. Sverige vinner på att vilja. Sverige vinner på att våga. Sverige vinner på att världen vet att det finns ett land långt där uppe i norr som skiner lite klarare än andra, ett land med midnattssol, norrsken och en lysande klimatpolitik.

När vi styrde minskade utsläppen samtidigt som tillväxten ökade. Vi visade att det går hand i hand. Det gav oss respekt, inflytande och framtidstro. I dag försvagar regeringen Sveriges röst i världen, när vi mer än någonsin borde tala med en klar stämma. Centerpartiet vägrar acceptera det. Vi har högre ambitioner för framtiden.

Centerpartiet kommer aldrig att acceptera en väg där vi skapar ett svagare, smutsigare och fattigare Sverige, där vi skickar notan, såväl moraliskt som ekonomiskt, till framtida generationer och där vi släcker fyrar när det stormar. Vi väljer ansvar, vi väljer ledarskap och vi väljer framtid.

(Applåder)

Fru talman! Med Centerpartiets politik hade Västernorrland haft helt annorlunda resurser. Vattenkraften hade fått ha sin fastighetsskatt kvar, inte minst i Sollefteå.

Problemet här är att Vänsterpartiet ju helt missar målet. För att få resurser till den gemensamma välfärden behövs jobb och företag.

Jag ställde en enkel fråga: Har Vänsterpartiet något enda förslag som gör det lättare att vara företagare i Sverige? Det misslyckades man med att svara på. Det fanns ingenting om den lilla frisören, åkeriet eller den lokala restaurangen på landsbygden.

När man höjer skatten på jobb blir det färre ungdomar som får sitt första arbete. När man försvårar för arbetskraftsinvandringen är det inte minst de gröna näringarna på landsbygden som inte får någon arbetskraft.

Vi vill underlätta. Vi vill göra det enklare. Vi vill göra det mer lönsamt att driva företag, medan Vänsterpartiet gör precis tvärtom. Man vill göra det dyrare och svårare. Utmaningen till Nooshi Dadgostar kvarstår: Nämn ett förslag från Vänsterpartiet som gör det enklare att vara företagare i Sverige!

Fru talman! Jag välkomnar att Vänsterpartiet nu ansluter sig till den linje som Centerpartiet drivit i decennier – att mer av värdet från naturresurser ska stanna lokalt. Det är bra politik. Det som Nooshi Dadgostar däremot glömde i sitt tal om investeringar är dem som faktiskt gör investeringarna, nämligen företagen.

Välfärden bygger på företag som går runt och människor som har jobb. Ändå driver Vänsterpartiet en politik som gör det dyrare och svårare att driva företag i Sverige. Man vill höja skatterna på jobb. Man vill införa nya skatter på företagande. Man säger nej till arbetskraftsinvandring, vilket har gjort kompetensbristen ännu värre. Resultatet blir färre investeringar, färre jobb och mindre resurser till välfärden. Det är inte bara dålig företagspolitik; det är dålig svensk politik.

Min utmaning till Nooshi Dadgostar är att nämna ett förslag från Vänsterpartiet som hade gjort det enklare att vara företagare i Sverige.

Herr talman! Det här blir ju riktigt snurrigt. De största uranfyndigheterna i världen, som vi också handlar väldigt mycket av vårt uran från, finns i Kanada och Australien. Är det länder som Sverigedemokraterna inte vill bedriva handel med? Det är ju så det låter. Där bryter man uranet säkrare, i högre koncentrationer och med mindre miljöpåverkan än vad som skulle ske i Sverige.

Faktum är att det är de sverigedemokratiska ledamöterna i Jämtland, i Västgötatrakten, i Skåne, på Öland eller i Östergötland som har avgörandet i sin hand. När Sverigedemokraterna vill ta makten från kommunerna och flytta den till regeringen tar man makten till Stockholm att besluta om vi ska ha en sjyst miljö eller inte.

Jag är inte beredd att offra Jämtland och våra kulturbygder för att skapa urankratrar. Centerpartiet står fast: Säger Jämtland nej är det ett nej. Hur är det för Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr talman! Att bryta uran i Sverige är något av det mest miljöskadliga vi skulle kunna göra. Ändå driver Sverigedemokraterna på för att vi ska göra just det. I Sverige finns uranet i alunskiffer, i så låga halter att man måste gräva upp hela landskap för att få ut något.

I Oviken i Jämtland, där den aktuella fyndigheten finns, befarar de som bor i området att det blir förgiftat dricksvatten, förstörd jordbruksmark och risker med föroreningar i generationer framåt. Samtidigt vill Jimmie Åkesson ta bort kommunernas rätt att säga nej.

Sverigedemokraterna, som alltid vill värna självbestämmande och som aldrig vill flytta makt till Bryssel, vill nu flytta makt från Jämtland till Stockholm. Centerpartiet vill självklart inte köra över vare sig miljön eller demokratin. Vi kommer inte att acceptera detta.

Men hur är det, Jimmie Åkesson? Vill Sverigedemokraterna bestämma över människor i Jämtland och se till att de mot sin vilja får en urankrater som granne?

(Applåder)