Torsten Elofsson

Fru talman! Vi debatterar skärpta straff för brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner. Det handlar om yrkesgrupper som är helt centrala för vår demokrati: det fria ordet och vår gemensamma välfärd. Det är grupper som i sitt dagliga arbete har stora kontaktytor mot samhället och många möten med människor. De är en del av det grundfundament som får vårt samhälle att fungera.

Vi måste vara tydliga med att ett angrepp på dessa yrkesgrupper och mot den tredje statsmakten, alltså medierna, är ett angrepp mot hela vårt samhälle. Det är oacceptabelt att den som bedriver samhällsgranskande journalistik, räddar liv inom sjukvården eller lär våra barn att läsa och skriva utsätts för våld, hot eller trakasserier i sitt yrke. Det är inte bara ett brott mot den enskilda personen utan i förlängningen även mot demokratin och grunderna för vårt samhälle. Det får aldrig normaliseras eller accepteras.

Dessvärre har vi i dag en situation där vi frekvent får ta del av rapporter om att personal i räddningstjänsten hotats eller attackerats när de ska rädda liv eller egendom och att det sker incidenter på sjukhusens akutmottagningar. Likaså rapporteras om hot mot personal inom socialtjänsten och ett ökat antal incidenter i våra skolor.

Att hota journalister är också ett brott mot det fria ordet. De förslag om straffskärpningar som nu läggs fram har länge varit efterfrågade av journalistkåren och professionen, och det är inte svårt att förstå varför. Hoten, hatet och trakasserierna ökar ständigt. Journalistförbundets senaste undersökning visar att nästan 30 procent av Sveriges journalister har hotats under de senaste tolv månaderna, och det får allvarliga konsekvenser. Många är de journalister som rapporterar att de undvikit att bevaka ett visst ämne eller en viss fråga på grund av hot. Det finns även flera exempel på journalister som har övervägt att lämna eller till och med har lämnat journalistiken på grund av direkta hot riktade mot dem personligen och i vissa fall mot deras familj och barn.

Det är därför välkommet att regeringens förslag även uppmärksammar den växande gruppen frilansjournalister. Det är en grupp som ofta är särskilt utsatt eftersom frilansare inte på samma sätt som en person med en traditionell anställning kan få hjälp av sin arbetsgivare med arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor. Det är viktigt att vi ser även denna grupp journalister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Fru talman! Sverige har en lång och stark tradition av yttrandefrihet, och det ska vi vara mycket stolta över. Friheten att kunna yttra åsikter, opinionsbilda och uttrycka tankar och känslor är helt grundläggande för en demokrati. Därför är det viktigt att varje hot mot det fria ordet tas på största allvar och att straffen skärps för dem som riktar hat och hot mot journalister eller viktig personal inom välfärden. Att straffen måste stå i proportion till brotten är självklart för oss kristdemokrater.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)

Fru talman! Det finns nog ingen önskan från någon att bibehålla gränskontroller om de inte behövs. Men när de infördes, 2015, fanns det en risk. Och bedömningen har varit att det fortfarande finns en risk för allmänhetens säkerhet och en risk för Sverige som land och att vi behöver behålla gränskontrollerna på det sättet.

Men jag ser också - det antyds i propositionen och av gränspolisen - att man med den nya lagstiftningen kan övergå till en mer flexibel form av inre gränskontroll eller inre utlänningskontroll - man kan leka med orden hur man vill. Men någon form av kontroll måste det finnas när det gäller in- och utresa på olika sätt. Hur den ska utformas kan jag inte ge svar på. Men den nya lagstiftningen ger, som sagt, möjlighet till en helt annan flexibilitet och en annan metodik än vad man har i dag i den statiska kontrollen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)

Fru talman! Om Rasmus Ling läser propositionen ser han att det framgår där att man öppnar upp för möjligheten att slopa de statiska gränskontrollerna och ha en mer flexibel lösning för den inre gränskontrollen. Det är det vi faktiskt pratar om.

Så sent som i fredags hade jag ett möte med chefen för gränspolisen i region Syd, som också ser att det här blir ett betydligt bättre verktyg för polisen att arbeta med. Det finns inget önskemål från gränspolisens sida att behålla den statiska gränskontrollen, utan de vill kunna jobba på ett mer flexibelt och rörligare sätt.

Det kommer även fortsättningsvis att finnas stickprovsmässiga kontroller. Men man kan möjligtvis slippa det stopp som Rasmus Ling känner till, Hyllie, som utgör en försening för pendlarna. Vi får se hur det fungerar. Jag tror att man ska överlåta till polisen att utarbeta de arbetsmetoder som de finner bäst och lämpligast.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om en ny lag som främst ska ge polisen befogenheter i gränsnära områden. Förslagen syftar till att säkerställa förmågan att kontrollera utlänningars vistelserätt i Sverige och att bekämpa brott i gränsnära områden.

Denna lagstiftning borde egentligen ha varit på plats långt tidigare. Sverige blev 1995 medlem i Europeiska unionen, och där talar man om de fyra friheterna, varav fri rörlighet för personer är en. Några år senare anslöts Sverige till Schengenavtalet och dess regelverk, vilket medförde att de tidigare gränskontrollerna avskaffades. Det blev således lätt för medborgarna i Schengenländerna att resa fritt över landgränserna. Själva syftet är att man ska kunna passera gränserna utan att genomgå person- eller passkontroller.

Att öppna de inre gränserna är den ena sidan av myntet. Den andra är att garantera medborgarnas säkerhet. För den sakens skull medger avtalet att det i praktiken finns interna gränskontroller. I Schengenavtalet anges tydligt att nationella myndigheter, i vårt fall främst polisen, får genomföra stickprovskontroller antingen vid gränsen eller i gränsområden, om detta sker på grundval av allmän information och erfarenhet och inte innefattar systematiska passkontroller. Så säger avtalet. Samtidigt är enskilda personer skyldiga att medföra vissa resehandlingar, i normalfallet pass eller nationellt id-kort.

Jag menar att Sverige gjorde en missbedömning här. De tidigare gränskontrollerna avvecklades, och polisiära resurser flyttades till annan verksamhet. De kompensatoriska åtgärder som krävdes och implementeringen av ett nytt regelverk i enlighet med Schengenavtalet förverkligades inte. I realiteten blev det mer eller mindre öppna spjäll, där folk kunde resa in och ut utan att riskera att bli kontrollerade. Visserligen avsattes en mindre resurs i underrättelseverksamheten för att jobba med frågan - och då särskilt med fokus på människohandel och människosmuggling - men det resulterade i relativt få operativa insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Ett annat försök gjordes i det så kallade REVA-projektet med inre utlänningskontroll, men det skrotades efter kritik om påstådd rasprofilering och etnisk diskriminering.

I samband med det massiva inflödet av migranter 2014-2015 konstaterades att situationen var ohållbar. Sent omsider fattade man beslut om att införa inre gränskontroller. Dessa förlängs var sjätte månad och pågår fortfarande. Enligt avtalet får ett Schengenland i undantagsfall införa gränskontroller, inledningsvis upp till 30 dagar, om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten föreligger. Men nu är vi, som nämndes här, inne på det åttonde året!

Fru talman! Den lagstiftning som nu föreslås är således helt i enlighet med Schengens regelverk, där polisen och andra brottsbekämpande myndigheter ges möjlighet att få de verktyg och befogenheter som borde ha införts när Sverige anslöt sig till avtalet. Sisådär 20 år i efterhand - bättre sent än aldrig - kan vi konstatera att det nu är på gång.

Men man måste också konstatera att vi annars säkerligen hade haft bättre kontroll över gränspassagerna och kanske även till viss del hade kunnat förhindra de senaste årens utveckling med en etablering av den gränsöverskridande och organiserade brottsligheten med dess följdverkningar i form av grova våldsbrott. Vi kanske också hade haft en bättre kontroll över vilka som befinner sig i landet.

Fru talman! Konkret innebär den nya lagstiftningen utökade möjligheter att göra inre utlänningskontroller i gränsnära områden. Kontroller får göras när det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i landet eller när det finns annan anledning till kontroll. Fortsatt bygger kontrollerna således på vissa kriterier, som gjorda iakttagelser, underrättelser, riskprofiler, tips och liknande.

Som nämnts och antytts här tidigare gäller fortsatt att inre utlänningskontroller inte får göras enbart på grund av att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av att han eller hon talar ett visst språk eller har ett visst namn.

I syfte att fastställa identiteten på en person får polisen eller andra brottsbekämpande myndigheter kroppsvisitera samt göra husrannsakan i transportmedel för att söka efter identitetshandlingar. Det är en naturlig följd om personen inte vill identifiera sig och det finns tveksamheter kring identiteten.

Den gränsöverskridande brottsligheten utgör, som tidigare nämnts, ett stort problem. Stöldgods för stora belopp förs i stor utsträckning ut ur landet. Nuvarande regelverk gör det svårt för polisen att peka på omständigheter som utgör grund för beslut om husrannsakan. Många gånger krävs omfattande spaning och utredning för att avslöja de utländska ligor som rest in i landet i akt och mening att genomföra omfattande stöldturnéer. Förslaget innebär att polisen nu får utökade möjligheter att kontrollera misstänkta fordon och då även att kroppsvisitera och genomsöka fordon i förebyggande syfte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Likaså är förslaget om undantaget för kravet på intresseavvägning för kamerabevakning välkommet. Det är stora trafikflöden, inte minst på Öresundsbron, som också har nämnts i debatten, där mellan 80 000 och 100 000 personer och runt 30 000 fordon passerar varje dygn. Kamerabevakning är där ett viktigt, och näst intill oumbärligt, hjälpmedel för att hitta personer och fordon av intresse. Automatisk nummerregistrering nämns inte specifikt i förslaget, men det är ett verktyg som är till ovärderlig hjälp för att hitta eftersökta fordon i samband med in- och utpassering vid gränsen.

Som också har nämnts har drygt 16 000 pendlare på Öresundsbron i åtta år fått utstå dagliga kontroller och förseningar på grund av de nuvarande gränskontrollerna. Som boende i södra landsändan välkomnar jag särskilt betänkandet, då tillgången till de föreslagna befogenheterna minskar behovet av de tillfälliga - om vi nu kan anse åtta år vara tillfälligt - återinförda gränskontrollerna vid inre gräns.

Det ger bättre förutsättningar att i framtiden ge andra och effektivare polisiära åtgärder företräde, helt i enlighet med Schengenavtalet och Europeiska unionens tankar om fri rörlighet kombinerad med åtgärder för att säkerställa medborgarnas krav på trygghet och säkerhet.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till propositionen och avslag på föreliggande motionsyrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Genom åren har det funnits ett system där åtgärderna har förbättrats. Det finns också krav på dokumentation, och det finns krav som styr under vilka förutsättningar man kan stoppa och kontrollera en person. Det sker kontroller på arbetsplatser för att se om det finns svartarbetare och så vidare utan att det finns en konkret brottsmisstanke. Men det är tydligen accepterat i de fallen.

Det känns som att Vänsterpartiet och Gudrun Nordborg diskvalificerar de brottsbekämpande myndigheterna och den professionalism som kännetecknar dem. Ett och annat misstag begås säkerligen, och kommer att så förbli inom alla yrkesgrupper. Men det är brist på respekt att man inte utgår från att de gör ett professionellt arbete utan i stället pekar på riskerna.

Det var därför jag begärde ordet. Jag tycker att det är en diskvalificering och nedgradering av våra brottsbekämpande myndigheter och de enskilda individer som jobbar med uppdragen - de är svåra och ska balanseras.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll 2022. Det handlar om export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden, så kallade PDA.

Det är väl ingen överdrift att påstå att beslut om export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden är en grannlaga och komplex uppgift som kräver noggranna överväganden, detta inte minst eftersom Sverige är ett av de ledande länderna i utveckling och produktion av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Vi kan se att kostnaderna för forskning och utveckling ökar i takt med allt större efterfrågan på avancerade produkter, vilket i sin tur ökar kraven på och behovet av internationellt samarbete. Det ligger därför i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att ha ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete med ett antal samarbetsländer. Det bygger också på vårt behov av att kunna både exportera och importera krigsmateriel.

Herr talman! Sverige har ett bra regelverk för exportkontroll på detta område. Det vilar på tre ben, vilket har nämnts här tidigare. Vi har regeringen, som har ett övergripande ansvar för politik och praxis på området. Sedan har vi Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som självständigt prövar ansökningar om tillstånd enligt respektive regelverk. Sist men inte minst har vi Exportkontrollrådet, som säkerställer ett parlamentariskt deltagande och en bred politisk förankring.

Utöver detta finns även EU:s gemensamma ståndpunkt, som innehåller åtta kriterier om bland annat internationella förpliktelser om humanitär rätt, den interna situationen i mottagarlandet som följd av spänningar och väpnade konflikter samt bevarande av fred, säkerhet och stabilitet.

Herr talman! Kriterierna är såväl villkorliga som ovillkorliga. I de fall det finns ett beslut om vapenembargo utfärdat av FN, EU eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är utförsel eller annan utlandssamverkan utesluten. Vid förekomst av villkorliga hinder ska det göras en helhetsbedömning och prövas mot säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Det är här de viktiga avvägningar kommer in som ska göras innan man tar ett beslut om att bevilja export av materielen. En faktor av stor betydelse är mottagarlandets respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska spelregler. Men självfallet finns det ett antal andra kriterier som också ska vägas in i beslutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Strategisk export-kontroll 2022 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Regelverket uppdateras regelbundet. Den senaste uppdateringen av regelverket på EU-nivå är från 2021 när det gäller produkter med dubbel användning. En förordning omarbetades med sikte på skärpta krav för cyberprodukter, som också vi har att ta ställning till. På nationell nivå kom en ändring i augusti 2022 med skärpt och utökat krav på att underrätta ISP vid misstanke om viss slutanvändning.

Det har också införts, herr talman, systematiska efterkontroller, så kallade verifikationsbesök, som utgör en bra möjlighet till uppföljning. Det har inte varit i kraft så länge, men det finns goda erfarenheter so far, så att säga.

Om man blickar framåt kan man se att medlemskap i Nato kommer att ställa nya krav på Sverige, och det blir säkerligen angeläget att se över delar av regelverket när Sverige väl blir medlem i Nato.

Frågan om ISP:s kompetens har berörts här. Jag kan konstatera att det utöver den egna kompetensen finns ett väl utvecklat samarbete med försvarets forskningsanstalt, Försvarets radioanstalt, den militära underrättelsetjänsten Must, Säkerhetspolisen och andra experter. ISP har också fått ökade anslag för att möta kraven på mer komplexa och utökade uppgifter.

Herr talman! Vi befinner oss i en föränderlig värld. Vi har ett fullskaligt krig i vårt närområde, Ukraina. Det har samtliga talare före mig utvecklat och nämnt, så jag ska inte gå närmare in på det. Självklart ställer vi fullständigt och solidariskt upp bakom Ukrainas kamp för sin frihet, och vi vänder oss mot Rysslands aggression mot Ukraina och dess befolkning och mot de brott mot mänskligheten som vi tar del av i stort sett dagligen.

Bortsett från kriget i Ukraina finns det andra konflikter i vårt närområde som snabbt kan blossa upp. Läget är spänt på många håll, nu senast på Balkan där det bubblar lite grann mellan Kosovo och Serbien. Vi har den afrikanska kontinenten, med krig i Sudan och andra konflikter som ständigt pågår.

Det geopolitiska och säkerhetspolitiska läget förändras ständigt, så vi måste vara vaksamma och noga följa utvecklingen, som kan påverka bedömningen i fråga om vår vapenexport. Som har nämnts här är föreskrifterna möjliga att ändra. Vi kan, så att säga, vara flexibla i den delen.

Men, som sagt, den rapport som vi nu debatterar ger vid handen att vi har ett bra regelverk för detta och att det finns en medvetenhet om kravet på att export endast får ske om det finns säkerhets- och försvarspolitiska skäl som rör det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller annat säkerhetspolitiskt intresse och det inte heller strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller utrikespolitik i övrigt.

Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att skrivelsen läggs till handlingarna och att samtliga motionsyrkanden avslås.

Fru talman! Ledamoten Rasmus Ling tycker att regeringen och riksdagen ska lagstifta om dessa frågor. Det är egentligen att underkänna polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Rasmus Ling refererade tidigare till min polisiära erfarenhet. Jag vill påstå att det är polisen som har ansvaret för att ordningsvakterna får sina förordnanden och för att de ordningsvakter som får förordnanden har den kompetens och kunskap som krävs. Det säger sig självt att det är polisen som har bäst kapacitet och kompetens att avgöra vilken utbildning som krävs för att göra detta.

När det gäller längden på utbildningen är det i dagsläget ingenting som hindrar att man faller tillbaka på förordningen och säger att det behövs 160 timmar i stället för 60. Detta kan Polismyndigheten själv avgöra, och jag tror att vi ska överlåta den frågan till dem. Om det skulle visa sig att man behöver lägga mer kraft bakom orden kan man göra det, men just nu finns det inget hinder.

De som bedriver denna utbildning inom Polismyndigheten har den kompetens och kunskap som krävs för att det ska bli bra. Detta är jag helt övertygad om.

Herr talman! Det var väl inte riktigt så jag uttryckte mig, utan jag sa att utbildningen ska omfatta minst 60 timmar.

Nu när vi får en ny lagstiftning där vi ger ordningsvakterna utökade polisiära befogenheter ställer det nya krav på utbildningen. Förordningen ger Polismyndigheten möjlighet att anpassa utbildningen, och den säger också uttryckligen att utbildningen ska anpassas till de nya krav som ställs på ordningsvakter.

Det är inte jag som fastställer hur många timmar det ska vara, utan förordningen överlåter till Polismyndigheten att avgöra det. När det gäller åldern på ordningsvakterna är det en mognads- och omdömesfråga huruvida det är lämpligt eller ej. Dessutom är det i många fall fortsatt polismannen som har förmanskap. Om det föreligger tveksamheter ska frågan underställas närmaste polisman, och då utövas förmanskapet av polisen.

Herr talman! I dag debatterar vi en ny lag avsedd att skapa förutsättningar för en mer flexibel och ökad användning av ordningsvakter. Ordningsvakter ska få användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och främja trygghet. Det sägs ordagrant.

Den föreslagna lagstiftningen ger ordningsvakterna fler polisiära befogenheter och medger bland annat transport av omhändertagna, kroppsvisitation för att fastställa identitet på en omhändertagen och möjlighet att i vissa fall förstöra beslagtagen alkohol.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Herr talman! I grunden är det polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I den meningen är den föreslagna lagstiftningen ett tecken på att polisen inte på egen hand i nuläget klarar av att fullgöra sin uppgift.

Traditionellt har ordningsvakters förordnande och befogenheter till stora delar begränsats till ordningshållning på offentliga tillställningar och andra publika evenemang och på senare tid även till att stärka upp säkerheten i den offentliga verksamheten, exempelvis vid sjukhus, domstolar och kommunala förvaltningar.

Efter hand som polisen i takt med en ökande brottslighet i allt högre utsträckning överfört resurser till utrednings- och ingripandeverksamhet och även i takt med en ökad centralisering har den polisiära närvaron i lokalsamhället avtagit markant. Polismyndigheten har efter den stora omorganisationen 2015 inte lyckats tillmötesgå medborgares och kommuners önskan om en lokalt närvarande och synlig polis med god tillgänglighet.

I brist på närvarande och tillgänglig polis har många kommuner sett sig tvingade att hyra in ordningsvakter för att kompensera den polisiära frånvaron. Detta är beklagligt, för i grunden kan ordningsvakter inte fullt ut kompensera för de hål som uppstår när polisen lämnar.

Med detta sagt vill jag understryka att detta inte på något sätt är en kritik mot ordningsvakter per se. Flertalet gör ett bra jobb utifrån sina förutsättningar och har, såvitt jag vet, ett gott och nära samarbete med polisen. Dock är det viktigt att även fortsättningsvis vara tydlig med gränsdragningen mellan poliser och ordningsvakter när det gäller yrkesroller och befogenheter.

Herr talman! Den nya lagstiftningen möjliggör en mer flexibel och ändamålsenlig användning av ordningsvakter. Det är i större utsträckning behovet som styr, och Polismyndigheten ges större möjligheter till ökad flexibilitet då ansökningar prövas.

Vid bedömning ska särskilt beaktas vilken art och omfattning uppdraget ska ha, var uppdraget ska utföras och vilka möjligheter till ledning och kontroll Polismyndigheten kommer att ha över ordningsvakternas arbete. Det finns med andra ord fortsatta begränsningar, och det är fortsatt Polismyndigheten som sätter ramarna.

En förändring som ifrågasätts i en reservation är förslaget att ordningsvakter ska få genomföra en kroppsvisitation för att fastställa identiteten på en person som blir föremål för ingripande. Jag själv och vi kristdemokrater menar att det ligger i sakens natur att man fastställer identiteten på den omhändertagne, men givetvis med stöd av gällande regelverk.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av stor vikt att det i efterhand finns en god dokumentation över frihetsberövandet. Särskilt viktigt är det när man ingriper mot unga, där åldern kan ha betydelse för den fortsatta handläggningen.

Utbildningen har också nämnts här. Jag förstår inte riktigt resonemanget där, för det finns redan en förordning som gäller utbildning av ordningsvakter.

I 6 § i denna förordning står det: "Utbildningen för ordningsvakter ska utformas så att eleverna ges de kunskaper och färdigheter som krävs för tjänstgöringen. Utbildningen ska utformas med särskilt beaktande av en ordningsvakts behov av yrkesetiska principer och teoretiska och praktiska kunskaper. Grundutbildningen ska omfatta minst 60 timmar."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Inget hindrar således att Polismyndigheten anordnar en utbildning som är betydligt längre. Om vi nu får en ny lag som ger ordningsvakter ökade befogenheter ligger det i sakens natur att Polismyndigheten också anpassar utbildningen utifrån dessa utökade befogenheter.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen ska anta en ny lag om ordningsvakter. Jag yrkar också avslag på föreliggande motionsyrkanden.

Herr talman! Under flera års tid har det uppdagats brister i verksamheten vid Statens institutionsstyrelse, Sis. De senaste åren har Sis tagit emot och fått anslag för unga som begått grova brott, inte minst våldsbrott. Många av dem som kommer in är dessutom drogberoende.

Samtidigt vet vi sedan tidigare att personalen på Sis inte har befogenhet att vare sig rutinmässigt visitera ungdomarna vid inpassering eller för den delen genomsöka rummen efter vapen eller droger vid misstanke om att sådana finns där. Detta riskerar i sig tryggheten och säkerheten för såväl ungdomar som personalen som arbetar inom Sis.

Nu senast har rapporteringen från Sis präglats av rymningarna i Göteborg och Lund och fritagningen i Södertälje.

Min fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall är: Vilka åtgärder vidtas för att öka tryggheten och säkerheten vid landets Sis-hem?

Herr talman! I dag debatterar vi förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. Det är i många avseenden både ledsamt och sorgligt att vi behöver fördjupa oss i ämnet, men utvecklingen med allt yngre grovt kriminella kräver det.

Att barn och ungdomar begår brott är i sig inget nytt, men tidigare har det mestadels handlat om enklare brott i form av exempelvis stöld och skadegörelse. Tyvärr måste jag säga att det vi nu upplever i form gängkriminalitet och grova våldsbrott har eskalerat över tid.

Jag var tidigare chef för kriminalunderrättelsetjänsten i Malmö och Skåne. För drygt 20 år sedan gjorde vi en kartläggning av kriminella unga i gängmiljö eftersom vi märkte att något var på gång. Många var under 15 år, och vi kunde konstatera att flera av dem hann utveckla en tung kriminalitet utan några egentliga åtgärder från samhällets sida. En grupp som utmärkte sig var de som anmälts för nio brott eller fler, och flera av dem återfinner vi nu som tongivande i den gängkriminella miljön.

Vad hände då med vår rapport? Jo, den kritiserades av kriminologer som menade att vi överdrev. Budskapet från dem var att några kriminella ungdomsgäng inte fanns på kartan. Vår polisledning fick kalla fötter och ville inte publicera rapporten. Vad var orsaken till det? Drygt 95 procent av killarna - för det handlar om unga killar - var av utländsk härkomst. Man ansåg därför att risken var för stor att vi skulle stämplas som främlingsfientliga, trots att det bara var en lägesrapport och en redogörelse för situationen i Malmö.

Det vi såg i Malmö för drygt 20 år sedan har utvecklats och spridit sig som en cancersvulst till stora delar av vårt samhälle. En journalist försökte nyligen fånga utvecklingen och skrev: "I det nya Sverige finns barnsoldater. Tonårspojkar redo att mörda för att bli någon, för pengar, för att bli upptagna i ett gäng. Eller bara för spänningens skull, för att dödandet ger dem en kick."

Är det överdrivet? Ja, det kan det vara. Han målar med väldigt bred pensel, men det finns ett korn av sanning i detta. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Polisen räknar i dag med att det finns runt 30 000 personer, varav många minderåriga, i den gängkriminella miljön. I den meningen talar vi inte längre om ett fåtal.

Låt mig ge några exempel.

En 15-åring sitter nu häktad misstänkt för stämpling till terroristbrott och har vad som sägs starka kopplingar till IS. Säkerhetspolisen har uppmärksammat och varnat för en trend där allt yngre söker sig till våldsbejakande extremism.

I Gävle finns gänget G15 med ett trettiotal medlemmar, de flesta av dem minderåriga tonårspojkar. Gänget ägnar sig åt grov våldsbrottslighet, narkotikabrott och vapenbrott. Sex av dem är nu åtalade för mord.

Ett annat exempel nämndes här tidigare. Det handlar om en 14-åring som har skjutit med automatvapen här i Stockholm. Det har skett flera skjutningar med minderåriga involverade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Jag vill också peka på att det finns unga som inte vill bli kriminella men som ändå blir indragna i detta. För en tid sedan träffade jag en förtvivlad ensamstående mamma som bor på Rosengård i Malmö med sin 13årige son. Hon berättade att sonen av andra killar hade tvingats till cannabisförsäljning och inte kunde dra sig ur av rädsla för repressalier. Så den varianten finns också. Barn tvingas begå brott, men här har vi förhoppningsvis en lagstiftning som kan förhindra detta genom att rekryteringen kriminaliseras.

Detta var bara ett axplock ur den senaste tidens våldsbrott som begåtts av minderåriga. Utvecklingen är likartad i stora delar av landet. Utöver de grova våldsbrotten har vi även stök, ordningsstörningar, stölder, förnedringsrån med mera med yngre inblandade, många under 15 år.

Vi har låtit det gå dithän eftersom det offentliga Sverige ägnat sig åt ett slags förnekelse av rädsla för att anklagas för främlingsfientlighet och i värsta fall rasism. Problemen har sopats under mattan. Här kan vi faktiskt tala om en påbjuden tystnadskultur, men ingen kan med kraft påstå att det inte har funnits varningssignaler de senaste två decennierna och väl det.

När saken nu debatteras landar man oftast i att försöka hitta de bakomliggande orsakerna till att barn och unga dras in i kriminalitet, vilket flera talare har varit inne på. Utanförskap, segregation, socioekonomiska faktorer och misslyckad skolgång lyfts gärna som utlösande faktorer. Mer och fler brottsförebyggande insatser föreslås.

Herr talman! Jag gillar brottsförebyggande insatser i den mån de är verkningsfulla. Sanningen är den att vi i vårt land satsat på detta i decennier men tyvärr ofta med nedslående resultat.

Alla vet att familjen har stor betydelse för grundläggande trygghet. Trygga familjer ger trygga barn med goda värderingar. Alla vet att vi behöver välfungerande skolor med ordning och reda och att barn behöver ges möjlighet till stimulerande fritid. Vi kristdemokrater verkar för allt detta, men förebyggande insatser tar ofta lång tid innan de ger synbar effekt. Frågan är vad vi gör nu, när vi har den här akuta situationen.

Som jag brukar säga: Om huset brinner hjälper det föga att fundera på brandförebyggande åtgärder. Först måste vi släcka branden. Vi måste vidta åtgärder mot de mest våldsamma unga och göra allt som står i vår makt för att få bort dem från gatan innan de skadar eller dödar fler.

Att verka för att förebygga och förhindra nyrekrytering är lovvärt, och det måste vi självklart göra framöver. Vi har gjort det, som jag sa, och vi måste sätta in mer insatser där. Men vad gör vi med barn som trots det begår grova våldsbrott? Vad gör vi med småpojkar som blir lejda mördare? Vad gör vi med barn som begår grova brott som narkotikabrott eller utpressning eller placerar ut sprängladdningar vid fastigheter?

Herr talman! Det ingår inte i liggande förslag, men för egen del tror jag att vi måste inrätta särskilda ungdomsdomstolar som handlägger alla brott av unga under 18 år även i det fall straffmyndighetsåldern är oförändrad. Viktigt är att det blir någon form av insatser som gör att även våldsverkare under 15 år kommer bort från gatorna. I nuläget är det en olycklig uppdelning mellan tingsrätt och förvaltningsrätt när det gäller unga under 15 år.

Nu lägger regeringen fram ett antal lagförslag som syftar till att förändra och förbättra regelverket för utredningar mot barn som misstänks för brott. Föreslagna ändringar borde ha gjorts långt tidigare, men det är välkommet att regeringen nu tar tag i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Fru talman! Utvecklingen i vår omvärld innebär att hotet mot Sverige och det demokratiska systemet är omfattande.

Det traditionella attentatshotet från våldsbejakande islamistisk extremism och våldsbejakande högerextremism består och ökar i vissa delar, medan det bredare hotet mot demokratin blir alltmer framträdande. Våldsbejakande extremister bedriver även subversiv verksamhet i form av infiltration och påverkan för att öka splittringen i vårt samhälle.

Såväl våldsbejakande extremister som främmande makt verkar för att destabilisera samhället. Samtidigt finns ett förhöjt attentatshot. Det försämrade säkerhetspolitiska läget i världen påverkar de aktörer inom våldsbejakande extremism som Säkerhetspolisen följer.

Terrorhotet är globalt och riktar sig mot alla demokratier. Ingen går riktigt säker. Även vi har drabbats, och jag ska nämna några exempel.

Den fruktansvärda händelsen på Drottninggatan, som nämndes här tidigare, finns i färskt minne. År 2010 dog självmordsbombaren Taimour Abdulwahab när han av misstag utlöste sprängladdningen på sin kropp på Bryggargatan här i Stockholm. Attentaten mot Lars Vilks är inte att förglömma. Hans brott var att han gjorde en karikatyr av profeten Muhammed som rondellhund, och för det fick han sona.

Vi har även personer bosatta i Sverige som har deltagit i terrorbrott på kontinenten, varav Osama Krayem kanske är den mest kände. Krayem var en av huvudaktörerna bakom våldsdåden på flygplatsen och i tunnelbanan i Bryssel, där ett stort antal människor omkom och skadades. Krayem är född i min hemstad Malmö och växte upp i stadsdelen Rosengård.

För tillfället sitter fyra personer häktade på sannolika skäl misstänkta för stämpling till terrorbrott. Den yngste är 15 år, och Säpo har noterat att det finns en ökande radikalisering bland unga, som tidigare talare nämnde.

Fru talman! Vi har också vissa händelser i närtid som påtagligt har ökat hoten mot vårt land. Koranbränningen är ett exempel som har orsakat starka känslor och som mycket väl kan trigga och även har triggat människor. Hotet finns där, och Paludans provokation är långt ifrån glömd inom vissa grupperingar.

Samma sak gäller angreppen på socialtjänsten, som anklagas för att med stöd av lagen om vård av unga, LVU, kidnappa muslimska barn. Även om det inte utlöser våldshandlingar är det en subversiv verksamhet ägnad att påverka och öka splittringen i vårt samhälle, och det kan inte uteslutas att enskilda eller grupper tillgriper våld mot den bakgrunden.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram att det finns en tydlig och oroande koppling mellan terroristgrupper och den organiserade brottsligheten, där den senare till stor del finansierar terroristernas verksamhet. Den samlade empirin visar att organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism i allmänhet och våldsbejakande islamistisk extremism i synnerhet är överlappande och delvis sammanflätade fenomen.

Våldsbejakande islamistisk extremism och organiserad brottslighet är sammanlänkade genom rekrytering och samarbeten. Som nämndes tidigare reste för några år sedan ett hundratal personer från Sverige till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS, eller Daish som det också kallas, eller till al-Qaida. Ett okänt antal har också anslutit sig till andra milisgrupper i regionen.

Man kan konstatera att många av dem som reste ned hade ett förflutet i de gängkriminella grupperingarna, kopplingar som fortfarande finns kvar. Jag vill lyfta fram att vi inte ska underskatta den gängkriminella miljöns och den organiserade brottslighetens koppling till terrorism. De är sammanlänkade på olika sätt.

Genom sitt våldskapital och sin ambition att skapa parallellsamhällen och underminera det demokratiska systemet utmanar dessa krafter direkt Sveriges inre säkerhet. Enligt Säkerhetspolisen har antalet attentatshot ökat mot Sverige och svenska intressen utomlands, där Sverige hamnat i större fokus för våldsbejakande islamistisk extremism. Terrorhotet mot Sverige, fru talman, måste med andra ord betraktas som fortsatt högt och allvarligt.

Regeringen, Kristdemokraterna och - det är jag säker på - vi alla här i kammaren tar detta på stort allvar. Ingen ska bejaka terrorism, och vi är alla eniga om att det är något som måste bekämpas. Det vi egentligen diskuterar är hur detta ska göras, men det finns en stor enighet om att det ska bekämpas.

Bristerna i vår terrorlagstiftning uppenbarades 2014-2015 när IS eller Daish härjade som värst i Syrien och Irak. Ny lagstiftning är på plats, men vi behöver stärka och komplettera den. Detta arbete pågår.

Vi behöver också stärka kapaciteten för att förebygga, förhindra och försvåra brott. Som nämndes har regeringen anslagit ökade medel till Säkerhetspolisen i budgeten för 2023 och har anslagit ytterligare 50 miljoner i vårändringsbudgeten.

Center mot våldsbejakande extremism, som också har nämnts här, har en oerhört viktig roll när det gäller att förebygga och förhindra radikalisering och utgör ett värdefullt stöd till kommuner och regioner genom sitt förebyggande arbete. Jag vill lyfta fram det viktiga arbete som de gör.

Det har också nämnts här tidigare att det finns beslut om kriminalisering av deltagande i terroristorganisationer.

Att motarbeta terrorisminnehåll online är viktigt. Där ligger ett förslag. Tanken är att vi ska kunna stoppa radikalisering via nätet, förhindra direktsända terrorattentat och radera inlägg som bidrar till planering av attentat.

Jag vill lyfta fram insatser mot penningtvätt, som är en viktig del i att förhindra och försvåra för terroristerna. Som jag nämnde tidigare finansieras mycket av terrorismen genom annan brottslighet, och medlen kanaliseras till de här grupperingarna.

Sist och slutligen vill jag lyfta fram vikten av det internationella samarbetet. Vi har ett bra samarbete inom ramen för Europol, som har en nyckelroll i bekämpningen av terrorism. Det arbetet måste stärkas, och jag tror att det är viktigt att vi från Sveriges sida ser till att vi får bra bemanning på Europol så att vi kan bevaka våra egna nationella intressen där.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag avslag på samtliga motioner om terrorism med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Fru talman! Jag har själv varit verksam som polis i drygt 40 år, så låt mig först säga att jag hyser den största respekt för mina forna kollegor som sliter hårt och gör ett förtjänstfullt arbete i första linjen. De förtjänar allt vårt stöd i sitt svåra och ansvarsfulla arbete.

Fru talman! Polisen har det primära ansvaret för vårt lands inre säkerhet och är samhällets spjutspets för att bekämpa en kriminalitet som hotar människors trygghet och som dessvärre växer sig allt starkare. I grunden utgör den nu ett hot mot såväl vår demokrati som vår välfärd.

Tidigare i veckan besökte vi Europol och Eurojust i Haag och fick då en lägesrapport om brottsligheten i ett internationellt perspektiv. Läget är minst sagt bekymmersamt. Den organiserade brottsligheten förgrenar sig inom EU men också till länder i Latinamerika, Mellanöstern och Afrika.

Mycket av det som nu händer i Sverige i form av våldsbrott, narkotikabrott, välfärdsbrott och gränsöverskridande brottslighet har starka band till organiserad brottslighet i andra länder. Våldskapitalet är oerhört stort liksom de ekonomiska musklerna. Ofta styrs verksamheten från länder som i sig är korrupta och där utlämningsavtal saknas.

Till skillnad från rättsväsendet har kriminella nätverk inga regelverk att följa. När brottsligheten passerar en landgräns uppstår omedelbart legala trösklar som i sig utgör ett hinder för polis och åklagare. Europol och Eurojust är till stor hjälp och ett steg på vägen, men mer måste göras så att vi och övriga länder får en lagstiftning som är bättre anpassad för en globaliserad kriminalitet.

I Haag träffade vi även den holländska polisen, som redogjorde för ett fall med ett kronvittne som lämnat viktiga uppgifter om en brottsorganisation. Priset var högt. Anhöriga till kronvittnet har mördats liksom en kriminalreporter som bevakade fallet, och det finns tydliga tecken på försök att underminera rättsväsendet med infiltration och hot mot poliser, åklagare och domare. Det finns anledning för oss här i Sverige att vara vaksamma mot en sådan utveckling - tecknen finns.

Fru talman! Kampen mot den organiserade brottsligheten är resurskrävande, tidskrävande och kostsam. Polis och åklagare måste framgent avsätta stora resurser för att möta hotet, och vi måste som sagt få en lagstiftning som är bättre anpassad för ändamålet. Ett ökat internationellt polissamarbete är nödvändigt som en framgångsfaktor i det arbetet.

Samtidigt finns det en önskan om en ökad polisiär närvaro i lokalsamhället. Det är ju inte så att vad vi kan kalla traditionell brottslighet och ordningsstörningar har upphört. Den stora omorganisationen med skapandet av en polismyndighet gjordes med devisen - som också nämnts tidigare - "En polis närmare medborgaren". Men det blev snarare tvärtom, med en ökad centralisering, lokala indragningar och stängda polisstationer. Vi kan se att väntetiderna för att göra en anmälan är orimligt långa, och många upplever en frånvaro av lokal polis som besvärande och något som påverkar tryggheten.

Förtroendet för polisen är fortfarande högt, men missnöjet pyr bland dem som utsatts för brott. Enligt en undersökning av Brå är det endast 25 procent av de brottsutsatta som upplever att polisen är effektiv. Andelen uppklarade brott är generande låg inom flertalet brottsområden, och trafikövervakningen har också stora brister.

Vad gör vi då för att få en bättre och väl fungerande polis? I grunden handlar det om fyra komponenter.

Den första komponenten är rekrytering och utbildning. Vi måste få en mer verksamhetsanpassad rekrytering och utbildning. Under senare år har stort fokus lagts på att utbilda poliser för yttre tjänst. Det är absolut inget fel i det, men vi behöver fler kompetenta polisiära utredare med ökad specialisering som kan ta sig an de mer vardagsnära brotten. I dag är utredningsverksamheten den svaga länken i rättskedjan. Vi behöver rekrytera poliser med intresse och fallenhet för utredningsverksamhet och även trafikpoliser. Vi underskattar trafikpoliserna som en bra resurs. Många kriminella far runt ute på vägarna. Det handlar inte bara om trafikövervakning i sig, utan det är fråga om att fånga upp mycket i nätet.

Den andra komponenten är lokal polis. En bra polisverksamhet grundas till stor del på god person- och lokalkännedom, kontinuitet och ett gott samarbete med övriga lokalsamhället. Det är fråga om en polis som är tillgänglig för medborgarna i kommunen där man verkar och som inte äts upp av förstärkningsrörelser till andra delar av landet.

Kommunerna får nu ett brottsförebyggande ansvar, och då krävs säkerligen ett stärkt och närmare samarbete kommun-polis. Klart är att ordningsvakter, trots ökade befogenheter, inte kan ersätta poliser.

Den tredje komponenten, som vi har varit inne på tidigare, är en förbättrad utredningsverksamhet för traditionella brott. Jag har varit inne på det, men jag säger det igen: Polisen måste stärka utredningsverksamheten. Vid ett möte med Livsmedelshandlarna berättade de att de för en tid sedan gjorde en pilotstudie om stöld och andra störningar i butik. Före polisanmälan gjordes en avstämning med en före detta åklagare för att pröva om anmälan höll måttet så att den kan leda till lagföring. Man skickade in 100 polisanmälningar. Hur många av dessa ledde till lagföring? Noll! Alla skrevs av.

Då ska vi ha i åtanke att dessa brott är instegsbrott bland de unga. Det är där det kan ta sin början. Det sänder ut fel signaler när de märker de att det inte blir någon form av straff. Sådant skapar också en uppgivenhet bland brottsdrabbade. Man slutar helt enkelt att anmäla. Det ligger i farans riktning att det biter sig fast - om inte polisen lyckas vända på det hela.

Stölder, våldsbrott, sexualbrott, brott i nära relation och bedrägerier är alla exempel på brott som måste få en bättre handläggning med ökad uppklaring. Den är alldeles för låg i dag.

Den fjärde komponenten är en vässad verksamhet för den organiserade och internationella brottsligheten. Här krävs en högre grad av specialisering med ett antal skilda kompetenser och ökat internationellt samarbete. För vår del måste vi vara lyhörda för behov av ny eller förändrad lagstiftning som identifierats av åklagare och polis. Det är vår uppgift i kammaren att se till att de får de verktyg de efterfrågar.

Fru talman! Regeringen arbetar nu intensivt med de områden jag nu har lyft fram. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag att avslå liggande motioner med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

(Applåder)

Herr talman! Mycket har redan sagts av föregående talare Fredrik Kärrholm och Richard Jomshof. Jag tänker därför inte upprepa vad som står i Tidöavtalet, för det lär vara väl känt vid det här laget. Jag ska alltså inte ta upp tid med det.

Jag tänkte dock nämna det tidigare talare varit inne på: den alarmerande utvecklingen med unga som begår synnerligen grova brott. Gängkriminella förser unga killar med automatvapen som används vid skjutning, vilket vi bevittnat inte minst i Stockholmstrakten. Poliser rapporterar om att man gripit flera under 15 år som kört runt i stan med automatvapen, vilket givetvis är helt oacceptabelt. Vi har också 15-åringar som har häktats misstänkta för dödsskjutningar, innehav av vapen och grova vapenbrott.

Det är inte nog med detta, för så sent som för en dryg vecka sedan häktades en 15-åring på sannolika skäl misstänkt för stämpling eller förberedelse till terroristbrott med kopplingar till Islamiska staten. Och bara för någon dag sedan fritogs en 17-årig mördare under vapenhot och kördes från platsen.

Det sker alltså en klar och tydlig eskalering av våldsbrotten samtidigt som man kan konstatera att gärningsmännen blir allt yngre.

Herr talman! Såväl Polismyndigheten som Säkerhetspolisen har uttryckt stor oro för händelseutvecklingen, som de menar måste tas på största allvar. Många av de identifierade brottsaktiva är som sagt under 15 år och således inte straffmyndiga, vilket gör att de rättsvårdande och brottsbekämpande myndigheterna i dagsläget har begränsade möjligheter att ingripa.

Som tidigare talare nämnde tar Tidöavtalet höjd för detta, och mycket arbete pågår. Jag ska därför inte uppehålla mig vid det utan nämna en del annat som jag tycker är viktigt i ett brottsförebyggande perspektiv.

Att det i grund och botten handlar om att försöka begränsa nyrekryteringen till gängen tror jag att vi alla är överens om. Vi kristdemokrater menar att familjen är central för att bekämpa brottsligheten eftersom familjen är själva fundamentet i vårt samhälle. En trygg familj ger trygga barn. I grunden handlar det om värderingar och ett föräldraansvar. Föräldrarollen har en oerhört stor betydelse.

Att lyfta fram goda exempel är också viktigt. I de utsatta områdena är det stor omflyttning, men det är viktigt att det finns personer i dessa områden som visar att man kan nå framgång genom hårt och ärligt arbete och som är goda förebilder för de unga. I dag saknas det mycket av det.

Familjer som finns i riskzonen ska få den hjälp och det stöd de behöver. Här kan de så kallade SSP-grupperna nog ha en viktig roll för att identifiera vilka familjer som behöver stöd. För dem som inte vet är SSP en grupp sammansatt av skola, socialtjänst och polis.

Här finns dock hinder i dagsläget i form av en sekretesslagstiftning som inte alltid går i takt med tiden. Det är därför viktigt att liberalisera sekretesslagstiftningen och göra det möjligt för myndigheter, inte minst på kommunal nivå, att utbyta information med varandra.

Herr talman! Skolan har en viktig och till stora delar avgörande roll för den unges utveckling. Visserligen är det föräldrars ansvar att fostra sina barn, men det är ofrånkomligt att skolmiljön har en stor inverkan på barnen. Det är därför av stor vikt att skolan upplevs som en trygg plats där det råder lugn och ro och tydliga regler som skapar ordning och reda och att läraren är garanten för detta som den vuxne i klassrummet. Här behöver lärarna ges stöd och uppbackning. Skolk och mobbning ska beivras. Vi måste återskapa tryggheten i våra skolor.

Som nämnts behöver vi även en socialtjänst som är bättre rustad att hantera unga kriminella. Socialtjänsten gör goda insatser, och det finns sociala insatsgrupper som har ett gott samarbete med polisen. Men erfarenhetsmässigt händer det att unga hinner utveckla en tung kriminalitet innan ingripande åtgärder vidtas. I utbildningen av socionomer måste kanske mer fokus ligga på hur man hanterar unga kriminella på ett bättre sätt än vad som görs i dag.

Det finns även små saker man kan göra. Till exempel har det avsatts pengar för ett fritidskort, vilket särskilt riktas till barn i utsatta områden som kanske inte har ekonomisk möjlighet att ägna sig åt sunda aktiviteter men nu får ekonomisk hjälp till en aktiv och meningsfull fritid.

Barn och ungdomar behöver få bättre tillgång till goda exempel som skapar förutsättningar för ett gott vuxenliv med goda värderingar, och de förslag och insatser som gjorts av regeringen verkar i denna riktning.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Den kristdemokratiska rättspolitiken utgår från en realistisk insikt att människan är ofullkomlig och att brott mot medmänniskor och mot samhället tyvärr alltid kommer att finnas. Samtidigt måste strävan från statens sida alltid vara att motverka och begränsa brottsligheten så långt det över huvud taget är möjligt inom rättighetskatalogernas och rättsstatens ramar och befogenheter.

Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor. Rättvisa är ett grundläggande värde som i en samhällsgemenskap förutsätter en balans mellan människors intressen, rättigheter och skyldigheter. Denna rättvisebalans rubbas när någon begår ett brott och därmed handlar orätt. Det är då det offentligas uppgift att skipa rättvisa och återställa balansen så långt det är möjligt.

Att skärpa straffen för brott kan ha flera bevekelsegrunder. Utifrån den kristdemokratiska ideologin är det relevant att straffen ska vara rättvisa. Utgångspunkten är att skipa rättvisa, bedöma skuld och möjliggöra upprättelse.

Herr talman! Den som utsatts för ett brott ska veta att statsmakten solidariskt ställer sig på offrets sida och tar ställning mot den som orsakat smärtan och otryggheten. Den som begått ett grovt brott förtjänar ett hårt straff för att rättvisebalansen ska återställas. Därmed sonas skulden. Brottsofferperspektivet ska vara det tyngst vägande eftersom det är brottsoffret som förorättats. Men det är lätt att glömma att även gärningsmannens upprättelse i grunden handlar om att sona brottet genom att avtjäna ett rättvist straff.

Att värna omsorgen om de utsatta och svaga har alltid varit en drivkraft för Kristdemokraterna, oavsett om det handlar om vård, äldreomsorg eller kriminalitet. Vi har ett väl grundat brottsofferperspektiv som genomsyrar vår syn på rättspolitiken. Klena straff tar bort möjligheten till moralisk upprättelse.

Mycket av de problem vi ser i dag beror på brist på etik och moral. Moralen påverkar en persons tendens att begå brott. Den normupplösning som banat väg för den utveckling av brottsligheten som vi nu bevittnar måste vändas. Det finns en nihilism bland många brottslingar där ingenting är heligt. Det leder till skjutningar och sexualbrott, för vad är en annan människa värd? Inte mycket i våldsverkarnas ögon.

Samtidigt som vi bygger ut polisen och skärper straffen för brottslingar behöver de grundläggande värdenas betydelse belysas mycket mer. Det finns alldeles för många som lever sina liv utan moralisk kompass. Det är på grund av dessa etiskt vilsna invånare som mödrar förlorar sina tonårsbarn i skjutningar och unga flickor och kvinnor har ont i magen av oro när de ger sig ut på kvällen.

Herr talman! Därför är ett handfast stöd till föräldrar av stor betydelse. Positiva förebilder i exempelvis idrottsföreningar ska inte underskattas. Socialtjänsten måste få verktyg för att kunna gripa in i tid. Skolan, som är en så viktig del av fostran och normbildning, behöver stå för ordning och reda där varje förseelse får tydliga konsekvenser.

Att arbeta förebyggande handlar om att genom tidiga insatser göra skillnad för framtiden, inte sällan till en relativt låg kostnad. Det handlar om trygga familjer, skolor med fokus på lärande, möjlighet till familjerådgivning, ett starkt utbildningsväsen och möjlighet att finna ett arbete och en bostad. Det förebyggande arbetet behöver uppvärderas och få en mer framträdande plats i den politiska debatten.

Det krävs en bred reform av straffrätten och en uppgörelse med den rättsfilosofi som har bortsett från naturrättens grundläggande betydelse och med den kriminologi som i för stor utsträckning har tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer och i stora delar haft ett gärningsmannaperspektiv i stället för ett brottsofferperspektiv.

Herr talman! Med detta sagt kan konstateras att det för närvarande pågår ett intensivt arbete med en genomgripande översyn av gällande straffrätt som täcker samtliga delar av de brott som avhandlas i de motioner som föreslås avslås. Talaren från Moderaterna framhävde och gick ganska grundligt igenom vilket arbete som pågår.

Det kommer att ske en förskjutning från gärningsmannaperspektiv till brottsofferperspektiv. Det är ett omfattande arbete, men vi kristdemokrater är övertygade om att vi är på rätt väg och att vi får en lagstiftning som är i takt med en förändrad brottslighet.

Slutligen vill jag även säga, herr talman, att en viktig brottsförebyggande åtgärd faktiskt är brottsuppklaringen. Framöver gäller det att fokusera på ökad brottsuppklaring. Risken för upptäckt och lagföring av den som begår brott måste öka. Skärpta straff och ökad risk för upptäckt måste gå hand i hand. Upplevs risken för upptäckt som försumbar är det inget som avskräcker vare sig motiverade gärningsmän eller unga som låter sig rekryteras av gängen.

Jag vill gärna trycka än en gång på att detta är det viktigaste vi har framför oss. Vi kan skärpa straffen hur mycket vi vill - så länge vi inte klarar upp brotten kommer vi ändå att få svårt att bekämpa den grova kriminaliteten.

Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Brottsligheten har förändrats över tid. Organiserad brottslighet och gängkriminalitet i sin nuvarande form var för ett antal år sedan helt okända begrepp i vårt land. Vår nuvarande brottsbalk kom till i en annan tid och har byggts på efter hand, men ändringar krävs. Regeringen har därför påbörjat en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Den täcker väl många av de förslag som återfinns i de skilda motionerna, som många gånger är vällovliga på olika sätt.

En grov våldsvåg med starka kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet sveper över landet. Skjutningar och sprängningar har dessvärre blivit en del av vår vardag, och med dem följer en ökad otrygghet. En skärpning av strafflagstiftningen och påföljderna är därför önskad, välbehövlig och nödvändig.

Målet för regeringen är att öka tryggheten, att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse och att straffen blir mer rättvisa.

Herr talman! En nyckel till detta är att fler brott utreds och leder till lagföring. Brottsuppklaring är i sig brottsförebyggande, och vi måste öka insatserna i den delen framöver. Straffskärpningar är till ingen nytta om människor upplever risken för upptäckt och lagföring som försumbar.

Polisens brottsutredande verksamhet utgör i dag en flaskhals i bekämpandet av den grova kriminaliteten. Vi ser en brist på erfarna utredare. Nationellt forensiskt centrum, NFC, har långa handläggningstider, vilket fördröjer och försvårar utredningen och minskar givetvis möjligheterna till åtal och lagföring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Undersökningar visar att folk i gemen har stort förtroende för polisen, men samma undersökningar visar att de som utsatts för brott klagar på effektiviteten. Endast 25 procent av de tillfrågade är nöjda med polisens insatser. Uppklaringen av gängrelaterad brottslighet är låg. Brotten är komplexa, resurskrävande och svåra att utreda.

Utöver det konstaterar Riksrevisionen i sin senaste granskning av polisens hantering av mängdbrott att den är nedslående. Mängder av brottsanmälningar direktavskrivs. Förundersökningar läggs ned även när utredningsläget är relativt gott, och många ärenden läggs på hög. Kort konstaterar Riksrevisionen att polisens hantering av mängdbrott är ineffektiv.

Låt mig nämna ett exempel. Livsmedelshandlarna har gjort en pilotstudie där man har skickat in 100 ärenden där bevisläget varit gott. Det gäller i huvudsak stöldärenden inom livsmedelshandeln. Inte ett enda av dessa ärenden har dock lett till åtal eller lagföring.

Dessa brott är egentligen instegsbrott och början på en kriminell karriär. Om det sänds ut signaler att ingenting händer leder det till att man fortsätter på sin brottsliga bana.

Företag har slutat anmäla. Svenskt Näringsliv uppskattar att skadekostnaderna för brott uppgår till ungefär 100 miljarder årligen. Rånoffer vågar inte anmäla. Bedrägerier mot äldre skrivs av eller läggs i balans. Kvalitetsbrister i förundersökningar gör att dessa inte leder till åtal eller lagföring. Listan kan göras väldigt lång.

Den som utsätts för brott har ett berättigat krav på upprättelse och att någon form av rättvisa skipas, och där brister det i dag. Det sorgliga är att många aldrig får sin sak prövad eller den hjälp som förväntas.

Jag är väl medveten om att de många grova våldsbrotten är prioriterade och tär på polisens resurser, men det finns brister i kriminalpolisverksamheten som måste åtgärdas om vi ska lyckas med målsättningen att öka tryggheten och minska brottsligheten.

Kristdemokraterna ser gärna en ökad satsning i denna del så att vi når en reellt ökad brottsuppklaring och får en utredningsverksamhet inom polisen som är betydligt effektivare än vad den är i dag. Det behövs för att vi ska få en ökad lagföring av de grovt kriminella liksom även inom mängdbrottsligheten.

Detta är i sig, som jag nämnde, en brottsförebyggande verksamhet som jag tror att vi underskattar, och det är där jag tror att vi måste sätta in resurserna framgent. Skärpt lagstiftning, strängare straff och bättre påföljder välkomnas. Vi måste se till att det också blir verkstad av detta.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Herr talman! Det vi diskuterar här i dag är inget nytt fenomen. Genom åren har jag tagit del av den myndighetsgemensamma lägesbilden över organiserad brottslighet, och det är ganska deprimerande att de genom åren lyft fram denna problematik utan att något synbart hänt. Tvärtom har problemen förvärrats.

Därför välkomnar jag att justitieministern nu har ambitionen att verkligen ta tag i detta och se om vi kan få till en förändring.

Medan vi diskuterar utvecklas parallella samhällsstrukturer som utmanar rättsstaten och i grunden vår demokrati och vår välfärd. Jag jobbade många år som polis i Malmö och såg ett skuggsamhälle växa fram som vi har svårt att hantera. Man har sin egen rättsskipning, bygger strukturer, infiltrerar och isolerar sig från vårt samhälle i klanstrukturer, vilket gör det svårt för oss att komma åt det.

Därför ser jag fram emot att inte bara polisen utan även myndigheterna och politiken tar sig an detta med samlad kraft. Det kommer att bli en tuff fajt framöver.

(Applåder)

Herr talman! Vi pratar om otillbörlig påverkan - eller otillåten påverkan - på de demokratiska institutionerna. Vår justitieminister har föredömligt anslagit tonen här, men jag vill ändå bredda diskussionen lite grann.

Den senaste tidens debatt har väl inte undgått någon. Det gäller den friande domen i Hovrätten för Västra Sverige i fråga om ett våldtäktsmål. En av våra pelare i det demokratiska samhället är domstolarna, och det har under flera dagar rasat en debatt om huruvida denna dom är korrekt eller inte. Detta har också fått till följd att ett par nämndemän har kallats till ett politiskt parti för att få, som det uttrycktes, ett coachande samtal. Eller blev de uppläxade? Jag vet inte. Men resultatet blev i vart fall att dessa nämndemän, som svurit domareden, efter detta samtal bestämde sig för att begära entledigande från sina uppdrag som nämndemän. Vissa kommenterade detta som att det var ett klokt beslut. Men ordföranden för Nämndemännens Riksförbund var av en annan uppfattning, och han hade fått berättat att nämndemännen utsatts för påtryckningar.

Den tidigare justitieministern Thomas Bodström var inte nådig i sin kritik när det gällde detta. Partiets agerande är inget annat än ett maktmissbruk som för tankarna till länder som Polen och Ungern. Det sänds också signaler till andra nämndemän om att man ska passa sig när det gäller detta. Och det kan ju påverka hur man dömer i framtiden.

Jag tycker att detta är ett synnerligen allvarligt fall av otillbörlig påverkan på våra domstolar och våra domare. Man kan fundera på det system vi har när det gäller hur nämndemän och domare utses. Man kanske ska frikoppla det från den politiska världen.