Herr talman! Jag är övertygad om att vi, var vi än står politiskt, är överens om att det är ett stort misslyckande när unga hamnar i kriminalitet. Frågan är högaktuell, inte minst med tanke på de senaste årens eskalering av den organiserade och allt grövre brottsligheten, där unga alltför ofta är delaktiga.

För att få bukt med problematiken måste vi naturligtvis arbeta förebyggande; jag har ingen annan uppfattning. Jag är också övertygad om att samtliga partier här i kammaren anser att det förebyggande arbetet är viktigt, även om partierna kanske inte alltid är överens om exakt hur arbetet ska se ut.

I Tidöavtalet, under rubriken Krafttag mot ungdomsbrottsligheten, pekar vi särskilt på föräldraansvaret och vikten av att möjliggöra tidiga insatser för barn som begår brott eller som befinner sig i riskzonen för att göra det. Det handlar inte minst om att bygga ut satsningen på föräldrastödsprogram. Det behövs en nationell satsning som tar ett helhetsgrepp i frågan. Målet är att detta ska finnas i samtliga kommuner i landet.

Det föreslås också att socialtjänstlagen ska ändras i syfte att ge socialtjänsten utökade befogenheter att besluta om tidiga och obligatoriska insatser för såväl barn som deras vårdnadshavare. Det ska också införas en så kallad 24-timmarsgaranti, vilket betyder att det ska finnas en skyldighet för socialtjänsten att kalla föräldrarna till samtal inom 24 timmar efter det att ett barn har gripits för ett brott. Syftet med detta är naturligtvis att socialtjänsten ska försöka förmå föräldrarna - detta är viktigt - att medverka till insatser som ska vara till stöd för barnet och familjen.

Detta är bra förslag, och jag är helt övertygad om att de kommer att göra nytta. Vi ska dock komma ihåg en annan viktig sak: Trots alla år av just förebyggande arbete och en lång rad olika insatser har vi de facto en situation som håller på att urarta totalt. Det behövs någonting mer.

Herr talman! Det konstateras ofta att situationen i många av våra förorter kräver särskild uppmärksamhet, och visst är det så. Vi ska dock komma ihåg att dagens väldigt allvarliga situation är en direkt följd av en medveten politik från såväl den förra regeringen som tidigare regeringar. Problemen har inte uppstått i ett vakuum eller av sig själva.

Som jag ofta påpekar från denna talarstol är det ingen hemlighet att många former av den kriminalitet som vi ser i vårt samhälle i dag går att koppla till en misslyckad invandringspolitik och till en stor dos naivitet hos en lång rad politiska partier och regeringar. Detta har gett upphov till dagens samhälle, som har blivit alltmer splittrat och alltmer segregerat.

Därför kommer det att krävas en medveten politik för att bryta denna negativa spiral och för att på allvar försöka åtgärda problemen. Det behövs en politik utan skygglappar - en politik som tar avstamp i en öppen och ärlig diskussion om problemens egentliga orsaker. Det behövs en politik som tar avstamp i verkligheten. Att försöka bortförklara situationen, vilket vissa gör, med att det skulle bero på fattigdom eller för lite förebyggande insatser håller inte längre, för det stämmer inte.

Herr talman! Det är naturligtvis så att kommuner är och ska vara en viktig del i det brottsförebyggande arbetet, men precis som vi skriver i Tidöavtalet är brottsbekämpning i första hand statens och inte kommunernas ansvar. Staten bör ta ett tydligt ansvar, inte minst när det gäller unga som begår väldigt allvarliga brott och när det gäller gängkriminella. Därför ska ansvaret flyttas från kommunerna till Kriminalvården.

Vidare ska det inrättas särskilda ungdomsfängelser som Kriminalvården ska vara huvudman för. Tanken är att de ska ersätta de särskilda ungdomshem som Sis i dag ansvarar för, där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs. Det sistnämnda är högaktuellt med tanke på att den person som förra veckan fritogs under en bevakad permission var placerad på just ett Sis-hem. Han borde naturligtvis ha avtjänat sitt straff på ett särskilt ungdomsfängelse.

Just denna unika händelse - unik är den i och för sig inte; detta har ju inträffat tidigare - som inträffade förra veckan är intressant. Det rör sig nämligen om samma person som mördade trebarnspappan Fredrik Andersson på ett gym i Stockholm för drygt ett år sedan. Det är inte nog med att personen beviljades svenskt medborgarskap efter mordet, när han i fjol befann sig i hemlandet Armenien på flykt undan polisen, vilket är hårresande. Han dömdes dessutom endast till sluten ungdomsvård i två år och elva månader. Jag vill påstå att detta är ett hån.

Som föregående talare var inne på är det helt uppenbart att straffrabatten måste ses över, inte minst för personer under 18 år. Samtidigt måste vi överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern. Dessa förslag ryms inom ramarna för Tidöavtalet och ska utredas.

Bland övriga förslag som har förhandlats fram när det gäller ungdomsbrottsligheten hittar vi till exempel förslag om att se över lagen om unga lagöverträdare med målet att hemliga tvångsmedel ska kunna användas mot personer under 15 år som begår grova brott. Samtidigt ska kroppsvisitation och husrannsakan kunna användas i större utsträckning än i dag när det gäller den som är under 15 år och begår grova brott.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga ytterligare något som är viktigt och som jag brukar komma in på.

Det spelar ingen roll om vi pratar om skjutningar, sprängningar, gruppvåldtäkter, förnedringsrån eller fjolårets korankravaller - i en klar majoritet av fallen har förövarna annan bakgrund. Detta gäller inte minst de unga förövarna. Det är så verkligheten ser ut, vad vi än må tycka om det. Det handlar inte om att skuldbelägga någon, men detta är verkligheten. Vi måste någonstans våga erkänna hur verkligheten ser ut.

Jag vill påstå att det handlar om värderingar, eller rättare sagt om avgörande skillnader i värderingar och i hur vi ser på varandra och på det omgivande samhället. De parallellsamhällen som det ofta handlar om har tillåtits att växa fram genom en medveten politik. Där har vi det största misslyckandet. Vi kommer aldrig att lösa dessa problem om vi inte erkänner detta.

Jag vill påstå, vilket jag också brukar understryka, att vi måste nedmontera det mångkulturella samhället. Vi måste kraftigt minska invandringen och bekämpa islamismen. Vi måste försöka se till att alla de som har utländskt medborgarskap och som har kommit hit, fått medborgarskap och begått grova brott utvisas och skickas tillbaka hem.

Det finns nämligen - och detta är extra viktigt - oerhört många människor där ute, både etniska svenskar och människor som har annan bakgrund, som inte vill något annat än att vara en del av detta samhälle. Det handlar om människor som bor i de förorter som jag nämnde tidigare, som är otroligt hårt drabbade av denna brottslighet. De vill bidra och vara en produktiv del av samhället, men de får inte alltid chansen.

Därför måste dessa problem hanteras på ett helt annat sätt än vad vi har hanterat dem på så här långt. Vi måste erkänna och värna den kultur och de värderingar som ligger till grund för detta samhälle. Vi har byggt någonting bra här i Sverige. Det är dessa värderingar och detta samhälle som de människor som kommer hit ska bjudas in i. De ska bjudas in i vår majoritetskultur och vår gemenskap, men då måste vi också vara tydliga med vilka värderingar som gäller här och med att de som inte ställer upp på dem faktiskt inte har här att göra, oavsett varifrån de kommer.

Först då, tror jag, kan vi på allvar hantera och bekämpa dessa problem. Det kommer inte att räcka med förebyggande insatser och hårdare straff. Båda sakerna är viktiga, men vi måste även göra det sistnämnda.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 7.

Herr talman! Då är vi åter här i kammaren för att debattera justitieutskottets betänkande Unga lagöverträdare, ett betänkande som innehåller motioner från allmänna motionstiden om sådant som samordning, ungdomsvård, brottsförebyggande insatser med mera.

Åter står jag i talarstolen för att jag, liksom andra, ser att mer behöver göras. Men jag står också här för att säga att vi måste se hela bilden, inte bara delar av den. Politik är att vilja, men det är också att våga se och våga säga att justitieutskottet bara är en liten bit av ett stort pussel vi alla har ansvar att lägga och att den politiska viljan måste finnas också i andra utskott för att faktiska resultat ska nås.

I just detta betänkande finns två reservationer från oss socialdemokrater, som vi såklart står bakom, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 5, som just är en av de där viktiga hörnbitarna för att man ska kunna lägga pusslet.

Herr talman! Låt mig börja med att vara tydlig: Samhällets kamp mot kriminaliteten måste vara skoningslös. Den grova brottsligheten bland unga är ett problem för vårt demokratiska samhälle, och den måste såklart bekämpas.

Från politiken och från rättssamhället ska vi vara tydliga med att den som begår brott och är tillräckligt gammal kan räkna med ett kännbart straff. Vi ska också vara tydliga med att vi står på offrens sida och att samhället backar upp när någon blir utsatt för brott.

Men när vi debatterar unga lagöverträdare måste vi komma ihåg att barn är barn, och samhällets största ansvar och vårt största politiska ansvar är att skydda barnen och ge alla barn och unga i Sverige möjligheten att bli sitt bästa jag.

Här har vi misslyckats. Barn som begår brott och gör andra illa är nämligen det yttersta beviset på att vi vuxna har misslyckats.

Alla här vet att barn och unga som växer upp i områden där kriminella har stort inflytande löper en ökad risk att involveras i organiserad brottslighet. Vi vet att när barn och unga misslyckas i skolan ökar risken att de hamnar snett redan i ung ålder, vilket försvårar möjligheten till ett första jobb och en första bostad och att leva upp till de krav samhället ställer på vuxna. Vi vet att långa köer till bup och socialtjänst och brist på god elevhälsa gör att barn inte får den hjälp de behöver, oavsett om det handlar om fysiskt eller psykiskt mående eller en ohållbar familjesituation.

Herr talman! Så sent som förra veckan fick jag höra historier från Järva om hur barn redan från tidig skolålder riskerar att hamna i skuld till de gäng som verkar i deras hemmiljöer. Genom att lyssna på dessa barn och andra barn från utsatta områden får vi nämligen veta att något så litet som att tacka ja till en glass kan göra att man hamnar i skuld till de kriminella gängen. Efter det är spiralen igång, och genom hot mot det enskilda barnet eller mot familjen är man sedan fast i något man inte vågar eller kan bryta sig loss ifrån.

Därför måste vi prata om barn, om unga lagöverträdare, som både förövare och offer. Det är vi vuxna som har misslyckats. Det är samhället som har misslyckats, och därmed blir barnen offer för den brottslighet som pågår. De blir offer som tvingas in på en brottslig bana, offer som tvingas bli förövare.

All brottslighet sker lokalt och måste därför också förebyggas lokalt. Ungdomar som hamnar i kriminalitet behöver en väg ut från de miljöer som förvärrar deras problem, och ingen ungdom som är i farozonen för att hamna i kriminalitet ska hamna mellan stolarna.

För att stoppa nyrekryteringen till gängen och bryta denna negativa utveckling behövs fler tidiga och samordnade insatser. För att detta ska ske måste sekretesshinder för att information om unga ska kunna delas mellan polis, socialtjänst, skola och andra relevanta aktörer undanröjas.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte våren 2022 en utredning kring dessa frågor för att bland annat underlätta en samordning mellan olika aktörer och myndigheter. Detta är nu ett arbete vi följer med stort intresse. Det är vad vår reservation 5 bland annat handlar om, och vi hoppas att den nya regeringen skyndsamt återkommer med förslag till riksdagen kring detta arbete.

Herr talman! Vi lever i en tid när larmen om kriminalitet, bilbränder, dödsskjutningar med mera tyvärr är något återkommande. Parallellt med det samhället uppvisar den svenska skolan allt större klyftor. Det finns ett flertal skolor i socialt utsatta områden där inte ens hälften av eleverna klarar kraven för nionde klass. Det finns till och med skolor i utsatta områden där majoriteten av eleverna inte blir behöriga till gymnasiet. Detta måste klassas som ett rent skolmisslyckande. Vi vet ju att det är just de ungdomar som misslyckas i skolan som riskerar att hamna i fel miljöer och att begå brott och sugas upp av kriminella nätverk. Polisen har i sina rapporter bekräftat att elever som inte lyckas i skolan lättare rekryteras till de kriminella gängen och begår grova brott. Att få unga att klara sin skolgång är med andra ord ett måste för samhället.

Precis som i andra debatter ger dock detta mig chansen att ännu en gång kritisera det svenska skolsystemet. Vi har ett skolsystem där vi tillåter vinstdrivande företag som får verka och behandla våra barn och unga som kunder - vinstdrivande företag som med uppenbara brister, såsom färre utbildade lärare, svagare elevhälsa, fusk med betyg och ökad skolsegregation, ändå får verka. Men detta är också skolor som brister i det förebyggande arbetet. För vad många inte vet är att eftersom vi har ett skolsystem där skolor inte behöver följa offentlighetsprincipen så deltar dessa skolor inte alltid i det förebyggande arbetet.

Jag har besökt flera lokala poliskontor, och detta är något som återkommande har dykt upp som en oro inför kommunernas brottsförebyggande arbete. Där står det klart att när de privata skolorna inte deltar i detta arbete riskerar det lokala brottsförebyggande rådet, polisen, kommunen, socialtjänsten med flera att stå utan information och utan möjlighet att agera. Detta varken kan eller ska vi acceptera. Skolan är ramen i det pussel vi alla måste lägga.

Herr talman! Det är när tron på framtiden går förlorad som gängen och våldet blir ett alternativ. Vi måste fortsätta att bekämpa brotten, men också brottens orsaker. Det effektivaste sättet att hindra unga människor från att välja kriminalitet är att erbjuda något som är bättre: en bra utbildning, något meningsfullt att göra på fritiden, ett första jobb och möjlighet att flytta hemifrån.

Tillsammans måste vi arbeta för att vi inte ska ha några utsatta bostadsområden där unga inte klarar skolan. Tillsammans måste vi se till att det inte finns några delar av vårt samhälle där barn inte får se sina föräldrar gå till jobbet för att de inte har lärt sig svenska. Tillsammans måste vi stoppa den negativa utvecklingen av områden där föreningslivet drar sig tillbaka och där vuxna förebilder saknas. Tillsammans måste vi lösa bostadskrisen, trångboddheten, narkotikahandeln och frånvaron av staten och myndigheter i våra utsatta områden och glesbygdskommuner. Tillsammans måste vi se till att bryta människors utanförskap. Först då kan vi bryta de kriminellas framfart och rädda våra barn och unga från att bli både offer och förövare.

(Applåder)

Herr talman! Richard Jomshof begär replik på mig och börjar bland annat med att prata om skolan. Sedan vill han också prata om system och att Sverigedemokraterna inte står bakom problematiken.

Låt mig då vara tydlig: Vi har ett orättvist skolsystem i Sverige, som vi är helt unika i världen med att ha. Andra länder tittar på Sverige och säger att så ska vi absolut inte göra. Den socialdemokratiska regeringen försökte förra mandatperioden att göra skillnad på detta. Vi försökte stoppa vinster i välfärden, och vi ville göra begränsningar just för att vi såg att detta ledde till att människor, framför allt våra barn, riskerade att hamna i banor som vi inte ville att de skulle hamna i. Där är Sverigedemokraterna en del av problemet, för ni valde att inte följa den förra regeringens beslut kring detta. Alltså är skolproblematiken något som ni också måste ta ansvar för.

När det sedan gäller det andra är jag inte förvånad vare sig över påhoppen eller frågorna. Sverigedemokraterna och regeringspartierna vill många gånger hoppa på den förra regeringen och säga att den gjorde för lite. Då vill jag påminna ledamoten om att den socialdemokratiskt ledda regeringen under den förra mandatperioden införde 80 nya straff eller straffhöjningar. Vissa straff var helt nya. Vi ökade också pengarna till Polismyndigheten i en historisk höjning. Vi har öppnat fler polisutbildningar med mera. Att säga att vi inte har tagit tag i detta är att försöka förneka sanningen eller dölja fakta.

Sedan har Richard Jomshof helt andra lösningar på detta. Han vill peka på att det är invandringen som är problematiken. Jag vill peka på att det är den ökade privatiseringen, nedskärningen av myndigheter och nedskärningar av staten - att kasta människor under bussen och säga att de ska klara sig själva och att tillåta privata sjukförsäkringar och att människor får köpa sig förbi sjuksystem och så vidare. Där har vi en problematik som Sverigedemokraterna och Richard Jomshof alltid vill förneka.

Herr talman! Låt oss börja med att vara tydliga: De flesta människor i vårt land begår inte brott. De flesta människor tar sig upp ur sängen varje dag för att ta sig till jobb, skola, sfi-utbildning, högskoleutbildning med mera. Människor gör rätt för sig. Det är en bild vi borde prata betydligt mer om i stället för att ständigt försöka svartmåla situationen i Sverige, därför att de flesta människor i vårt land är goda människor som gör rätt för sig.

Sverigedemokraterna vill gärna prata om en politik där man vill jobba både brottsförebyggande och brottsbekämpande, och ni har tillsammans med regeringspartierna lagt fram Tidöavtalet med flera punkter som ni tycker skulle leda till en bättre politik på kriminalområdet. Men låt mig vara tydlig med att samtidigt som ni gör det handlar ni helt annorlunda. Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen valde ju att sänka skatten för höginkomsttagare och ta bort stödet till billiga hyresrätter. Ni valde att sätta välfärden på svält.

Om vi på allvar ska prata om brottslighet, ledamoten Jomshof, måste vi också titta på att öka stödet till kommunerna, där det brottsförebyggande arbetet är av största vikt. För min egen del är de här politiska besluten helt ofattbara. Jag förstår faktiskt inte hur nedskärningar i skola och socialtjänst och på arbetsmarknadsutbildningar och investeringar i samhället ska bidra till ökad sammanhållning eller att bryta kriminaliteten.

Regeringen varken ser, hör eller förstår människors rop på hjälp. Regeringen har chansen, men gör trots det inte skillnad för folk. Ni gör skillnad på barn och barn! Där måste ni ta ansvar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till två reservationer, dels nummer 3 om sociala insatsgrupper, dels nummer 4 om en åtgärdsplan för pojkar och män.

Den problematik om unga lagöverträdare som vi diskuterar nu handlar, som Vänsterpartiet ser det, framför allt om att agera förebyggande, och vi ska göra det så mycket vi bara kan. Vi måste försöka arrangera samhället så gott som möjligt för att förebygga konflikter och segregation.

Det är viktigt att starta redan i själva samhällsplaneringen. Hur bygger vi ett samhälle så att vi får en varierad bebyggelse med olika boendeformer? I samma närområde ska det finnas såväl hyresrätter som bostadsrätter, radhus och villor utan stora avstånd eller avskiljande vägar. Det är en faktor som kan betyda väldigt mycket för att överbrygga klyftor som vi har för mycket av i övrigt.

Jag är norrlänning och är bosatt i Umeå. Där har vi till en del kunnat fullfölja denna viktiga princip i samhällsbyggnad, och det har bidragit till att vi i varje fall inte har en explosiv utveckling av kriminalitet bland unga.

När vi diskuterar upplever jag att det många gånger finns ett storstadsperspektiv. Gängkriminaliteten är allvarlig - jag säger inte något annat - men den finns framför allt i storstäderna. Om vi ska arbeta med förebyggande insatser måste vi göra det generellt med åtgärder som fungerar i hela landet.

Jag tror att den generella basen är viktig, oavsett var i landet man finns. Likaså är det oerhört viktigt att ha en fungerande välfärd som ger en grundtrygghet där familjer inte behöver gå sönder på grund av tillfällig arbetslöshet eller en tillfällig kris. Vi ska ha system som fångar upp dessa situationer. Det innebär att om familjen sviktar finns det ett samhälle som fungerar kompensatoriskt. Som flera redan har sagt är skolan och förskolan allra viktigast här för att fånga upp signaler om risker.

Jag vill lyfta upp ett system som jag tror mycket på och som även andra har tagit upp. Det är ett system som används i hela Västerbotten. Man försöker komma in med något som kallas den tidiga linjen, det vill säga tidiga ingripanden, eller HLT, hälsa, lärande och trygghet. Det handlar om vårdcentraler och skolan, men ibland även förskolan. Tryggheten står socialtjänsten för. Dessa samlas omkring de barn som kanske har en problematisk situation, och man har kontakt med familjen.

Det handlar om att kunna komma in väldigt tidigt. Många lärare och andra som möter barn - ofta när de är unga - säger att de kan se när det är fara å färde. Man måste agera mycket tidigare.

Jag tror att man kan jobba väldigt mycket med den sekretesslagstiftning som vi har i dag. Man kan arbeta fram samtycke - då går det bra - och samverka kring en familj. Men vi kan behöva större möjligheter till sekretessgenombrott för att skydda unga mot en utveckling som riskerar att gå illa. Man måste få kontakt med både den unge och familjen på ett annorlunda sätt.

Jag var tidigare inne på hur våld och kriminalitet skapas. Vi måste konstatera det faktum att pojkar och män tyvärr dominerar stort. Där finns en problematik med de så kallade könsrollerna. Vi har stora möjligheter att arbeta på ett principiellt sätt redan i förskolan och skolan och uppmärksamma och diskutera de oerhört grymma machokulturerna.

En annan sak som har lyfts upp tidigare är något som jag också vill markera mot. När vi samarbetar kring unga kommer vi inte fram när det gäller privatskolorna. Där är det fullkomligt stängt. De vill inte delta i projekt som dessa. Jag tror att denna erfarenhet finns från brottsförebyggande arbete över hela Sverige. Också detta är ett stort strukturellt problem som vi borde göra mycket mer kring.

Sedan handlar det om ekonomi också. Det är klart att kriminella aktiviteter kan vara mer triggande och mer lockande om man lever i en begränsad ekonomi där familjen nästan inte har råd med någonting. De regerande partierna har satsat mycket mer på skattesänkningar än på att skydda välfärdens säkerhetsnät. På grund av de nedskärningar vi tyvärr nu ser märker många barn av en dramatisk fattigdom. De kan då vara lättare att locka in i kriminella aktiviteter. De kanske till och med väljer det själva.

Många unga begår enstaka brott, men de flesta fortsätter inte. De allra flesta begår kanske inte brott över huvud taget, mer än möjligen att snatta något i en butik en enstaka gång för att sedan vara skräckslagen för vad som ska hända. Vi måste ändå ta de här tidiga tecknen på väldigt stort allvar. Det är här vi måste stötta familjer och inte minst ensamstående mammor, som ibland helt oförskyllt får stå till svars för att de inte gjort tillräckligt för att skydda sina barn när det kanske egentligen är en våldsam pappa som är grundproblematiken i familjen och man borde ha fått stöd och hjälp långt tidigare för att klara situationen.

Unga lagöverträdare

Jag vill också nämna de två reservationer som Vänsterpartiet lämnat. Den ena handlar om det brottsförebyggande arbete som kan sättas in med de sociala insatsgrupperna, vilka kan ha lite olika former. Brå har rekommenderat hur man kan arbeta effektivt och evidensbaserat på ett långsiktigt sätt med sådana planer. Den andra handlar om pojkar och män och hur vi kan kupera den destruktiva delen av maskuliniteten och den machokultur som riskerar att breda ut sig på ett skarpare sätt i dag än när vi hade starkare tryck på feministiska reformer. Jag vill markera att feminism är något som gynnar samhället i stort och gör att vi lever på ett mer jämställt och jämlikt sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)