Boriana Åberg

Fru talman! I början av varje riksmöte öppnas möjligheten för oss ledamöter att väcka motioner under några intensiva veckor. Inom ramen för riksdagens arbete är detta en viktig plattform för opinionsbildning, en opinionsbildning som också kan ge signaler till regeringens arbete med att utforma förslag som sedan kommer tillbaka till riksdagen exempelvis i form av nya propositioner. I dag blir det inte någon motion som direkt går som inspiration till regeringen, eftersom utskottet avstyrker samtliga förslag.

Fru talman! Ett av de löften som vi moderater gick till val på var att bekämpa den kriminella ekonomin. Regeringen har också levererat i detta avseende. Tullverket har fått flera nya befogenheter genom ny lagstiftning. Dessa befogenheter har stärkt förmågan att fullfölja uppdraget och samtidigt slå hårt mot de kriminella.

Varje stoppad försändelse av narkotika och illegala vapen minskar pengaflödet till gängen och förhindrar mycket mänskligt lidande. Jag skulle vilja tillägga att tullens framgångsrika arbete sparar mycket resurser för polisen men också för kommuner och regioner, som har det yttersta ansvaret för det förebyggande arbetet mot och hanteringen av narkotikamissbruk och skador från både narkotika och vapen.

En av de nya befogenheter som Tullverket har fått gäller utförsel av stöldgods. I korthet innebär den att Tullverket har möjlighet att aktivt leta efter stulna båtmotorer, verktyg, cyklar, bildelar och annat som tidigare ostört kunde passera gränsen, vilket triggade utländska ligor att komma till Sverige på stöldturnéer.

Sedan den 1 september 2025 har Tullverket också nya befogenheter inom ramen för den nya förverkandelagstiftningen. Det innebär att Tullverket kan genomföra riktade kontroller för att upptäcka ärenden där självständigt förverkande kan vara aktuellt. För åhörare och tvtittare som inte är insatta i terminologin ger självständigt förverkande möjlighet för staten att beslagta och förverka kriminellas tillgångar, till exempel guldsmycken, dyra klockor och lyxbilar, utan att ägaren har dömts för ett specifikt brott. Det räcker att åklagaren kan bevisa att egendomen inte står i proportion till personens lagliga inkomst. I nuläget har Tullverket 32 pågående ärenden avseende självständigt förverkande av beslagtagen egendom till ett uppskattat värde av 6 miljoner kronor.

I betänkandet finns en del motioner som har uppmärksammat användandet av företag som brottsverktyg. Det är något som regeringen har jobbat med att stoppa i princip sedan den tillträdde med hjälp av lagstiftning och genom regleringsbreven till myndigheterna.

Inom ramarna för Tullverkets uppdrag har ett flertal revisioner riktats mot företag som skulle kunna vara involverade i organiserad brottslighet. Dessa revisioner har lett till viss debitering av tull och brottsanmälningar gällande tullbrott, sanktionsbrott, bokföringsbrott och penningtvätt. I samband med efterkontroller har Tullverket också börjat tillämpa den nya befogenheten bevissäkring, som ger bättre förutsättningar i ärenden där de reviderade inte medverkar i enlighet med sina skyldigheter. I ärenden där bevissäkring tillämpats har brottsanmälningar upprättats.

Man kan gott säga att Tullverket har använt sig väl av de nya befogenheterna för att slå hårt mot den organiserade brottsligheten och dess blodomlopp – pengarna. Även i konkreta termer har Tullverket slagit mot de kriminellas pengar. I förra veckan fattade vi beslut här i kammaren om att kontroll av kontanta medel även ska ske på inre gräns. Ändringen gäller från den 1 april.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om folkbokföringen som brottsverktyg. Även om felaktig folkbokföring i sig är ett brott utgör den ofta ett led i framför allt annan allvarlig brottslighet, exempelvis olika typer av välfärdsbrott och brott kopplade till företag. Det är något som den organiserade brottsligheten är väldigt skicklig på att utnyttja.

Folkbokföringsuppgifter som identitet, bosättning och familjeförhållanden är avgörande delar för att olika brott ska kunna begås. Exempelvis införskaffas identiteter på felaktiga grunder, och med dessa döljs de faktiska personerna som begår brottet. Ofta har en person kontroll över flera olika identiteter genom bankid eller annan elegitimation. Till identiteten knyts även uppgifter om adress och familjeförhållanden för att skapa ytterligare möjligheter för brott.

Identiteten underhålls med skenanställningar och falska individuppgifter och används för att utnyttja välfärdssystemet eller för att starta företag och begå brott via dessa – hela registret från skattebrott till bedrägerier, förfalskningar och penningtvätt förekommer. Ironiskt nog förstärks identitetens trovärdighet om den får bidrag från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen, och identiteten kan då framstå som äkta.

För snart två år sedan avslutades en intern insats på Skatteverket med syftet att säkerställa att myndigheten motverkar att identiteter och företag används som brottsverktyg. Insatsens bedömning var att tillgången på identiteter som utnyttjas vid företagsregistrering, oredovisade intäkter och löner med mera var stor. Ännu värre var att personerna som begår skattebrott, folkbokföringsbrott eller penningtvättsbrott undgår straff för att det inte finns någon att ställa till svars eftersom de döljs bakom falska identiteter.

Arbetsgivare som i arbetsgivardeklarationer lämnar felaktiga eller falska inkomstuppgifter för sina anställda är numera kända under begreppet ”möjliggörare”. Dessa falska inkomstuppgifter kan exempelvis användas för felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet i form av akassa, sjuklöner och så vidare. Falska identitetsuppgifter kan också användas för att ge trovärdighet till en skenanställning vid ansökan om förlängt arbets- och uppehållstillstånd, exempelvis för att kringgå reglerna om försörjningskrav.

Fru talman! Jag har redan överskridit min talartid. Därför ska jag inte berätta om alla övriga sätt att missbruka folkbokföringen för brottsliga syften. För den som vill fördjupa sig i ämnet kan jag rekommendera Skatteverkets utmärkta skrift Nationell lägesbild över befolkningen 2025.

Fru talman! En sak är säker, nämligen att konsekvenserna av felaktiga uppgifter i folkbokföringsdatabasen kan vara förödande. Välfärdssystemet urholkas och bedrägerier mot privatpersoner och företag möjliggörs medan de rättsvårdande myndigheternas och andra myndigheters arbete försvåras, vilket undergräver vårt samhälle. Därför gör regeringen helt rätt i att intensifiera brottsbekämpningen även inom detta område. Säker digital identifiering är grundläggande för att säkerställa att rättigheter och skyldigheter gäller rätt person samt för att minska risken för missbruk av identiteter.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Ekonomisk brottslighet och missbruk av offentliga medel är dessvärre utbrett i Sverige. Ett av många exempel är föreningen Flamman i Malmö, som under några år har fått mer än 100 miljoner kronor från bland annat Allmänna arvsfonden och Malmö stad. Skattebetalarnas pengar har gått rakt ned i de kriminellas fickor, trots att syftet med Flamman har varit att hjälpa ungdomar bort från kriminalitet och islamism.

Min fråga till statsministern är: Vad gör regeringen för att föreningar inte ska användas som brottsverktyg och för att allmänna medel inte ska gå till bidragsentreprenörer, kriminella och islamister?

Fru talman! Målet för utgiftsområde 3 är att säkerställa finansieringen av den offentliga sektorn och bidra till ett välfungerande samhälle för allmänhet och företag samt att motverka brottslighet.

Det är ingen hemlighet att den organiserade brottsligheten är ett av de största hoten mot Sverige. Moderaterna och de andra Tidöpartierna fick folkets förtroende att bilda regering främst tack vare beslutsamheten och förmågan att verkställa åtgärder som krossar den systemhotande brottsligheten.

Regeringens arbete har gett resultat, men mycket återstår att göra för att en gång för alla strypa den kriminella ekonomin. Den organiserade brottsligheten drivs av pengar, och när pengarna sinar letar sig de kriminella till andra länder.

Fru talman! Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten är nyckelaktörer i kampen mot de kriminella när det gäller både förebyggande och motverkande av brottslighet. Det går inte att nog understryka hur viktiga dessa myndigheters insatser både enskilt och tillsammans med andra myndigheter, såsom polisen, är för att hindra de kriminella aktörerna från att plundra vårt samhälle.

Jag minns reaktionerna från vissa partier när frågan om folkräkning lyftes upp, men jag ska inte uppehålla mig kring det. Det är bättre att blicka framåt än bakåt. Just nu pågår en folkräkning som syftar till att dels ta reda på vilka personer som befinner sig i Sverige, dels fastställa vem som bor var. En viktig del i det arbetet har varit att ta fram en nationell lägesbild som visar en uppskattning av antalet folkbokförda personer, personer med samordningsnummer samt personer som vistas i Sverige utan att vara folkbokförda eller ha någon identitetsbeteckning. De sistnämnda inbegriper såväl individer som riskerar att bli utnyttjade av kriminella som individer som befinner sig i Sverige med syftet att begå brott.

Enligt Skatteverkets rapport borde nästan 80 000 folkbokförda personer avregistreras som utflyttade eftersom de inte längre kan antas bo i Sverige, och cirka 116 000 personer är folkbokförda på fel adress. Det är något som innebär en uppenbar risk för bidragsfusk. Till exempel kan individer som inte befinner sig i Sverige uppbära bidrag som är bosättningsbaserade såsom bostadsbidrag, barnbidrag och garantipension. Oftast kan dessa felaktiga utbetalningar inte återkrävas av individerna, med stora förluster för välfärden som följd. Ett annat bedrägligt upplägg är skenskilsmässor där makarna sammanbor, men den ena, vanligtvis mannen, är skriven på annan adress för att maximera bostadsbidrag och underhållsstöd.

Därför är det positivt att Skatteverket har intensifierat sina bosättningskontroller och har gjort 20 000 fler bosättningsutredningar än vad som var möjligt före regeringens satsning på förbättrad folkbokföring genom folkräkning.

Det är också positivt att identitetskontrollerna inför folkbokföring och tilldelning av samordningsnummer efter styrkt identitet stärktes när Skatteverket började använda teknisk utrustning som möjliggör biometrisk jämförelse vid identitetskontroll. Under 2024 avregistrerades 166 identiteter som falska, jämfört med endast nio identiteter föregående år.

I september 2023 tillsatte den moderatledda regeringen en utredning om bland annat översyn av straffbestämmelserna i folkbokföringslagen och förstärkning av användandet av biometri i folkbokföringen. I juni i år presenterades slutsatserna i SOU 2025:75 med titeln Folkbokföringsverksamhet, biometri och brottsbekämpning.

Utredarna konstaterade att de utvidgade möjligheter till behandling av biometriska underlag och biometriska uppgifter som föreslås kommer att få både en brottsförebyggande effekt och en positiv effekt på förutsättningarna att utreda brott.

När det gäller uppgifter om felaktig folkbokföring är underrättelser från Kronofogden en betydelsefull informationskälla. Under 2024 lämnade Kronofogdemyndigheten 11 850 underrättelser om felaktig folkbokföring, jämfört med 8 000 under föregående år. Inte sällan upptäcker kronoinspektörer att individer har skrivit sig på industrifastigheter eller till och med på adresser där det endast finns elskåp placerade. Därför är det önskvärt att Skatteverket hanterar dessa uppgifter skyndsamt i stället för att det ska ta flera månader och ibland år.

Fru talman! Kronofogden är den myndighet som har de bästa förutsättningarna att komma åt kriminellas brottsvinster. Länge var det möjligt för kriminella att glänsa med lyxprylar som vanliga hårt arbetande människor behöver spara länge för att ha råd med – Rolexklockor, märkesväskor, guldsmycken med mera. Sedan lagen om distansutmätning trädde i kraft har många gängkriminella blivit av med sina värdesaker vid rutinmässiga trafik- eller gränskontroller när slagning i skuldregistret har gjorts. Förutom statuerandet av exempel, att brott inte lönar sig, ger distansutmätningen i större utsträckning än tidigare brottsoffer möjlighet att få ersättning de blivit tilldömda från gärningsmän som formellt saknar inkomster och andra tillgångar.

Fru talman! Jag vill säga några ord om Kronofogdens arbete för att minska antalet överskuldsatta, eller med andra ord personer som inte kan betala sina skulder eller själva upplever att de har svårt att återkommande betala sina räkningar.

Ett idogt arbete har gett resultat. Kravbeloppen hos Kronofogden har minskat med 3 miljarder kronor, och antalet berörda personer sjönk med 9 procent mellan första halvåret 2024 och 2025.

Efter år av politisk passivitet och tack vare ett regeringsskifte sjösattes verksam lagstiftning. Räntetaket har sänkts från 40 procent till 20 procent plus referensräntan. Ränteavdragen för konsumtionslån fasas ut. Och det är endast banker och kreditinstitut som får ge och förmedla konsumtionskrediter.

Vidare pågår utredningar om möjligheten att införa absolut skuldpreskription och en ändrad avräkningsordning där skulden betalas före räntan. Detta är reformer som kommer att hjälpa långvarigt skuldsatta människor att komma tillbaka till en sund ekonomi.

Fru talman! Sedan den 1 september är utförsel av stöldgods ett brott, och Tullverket har fått utökade befogenheter att ingripa. Det var verkligen på tiden att stoppa stöldligornas framfart.

Enligt den myndighetsgemensamma lägesbilden över organiserad brottslighet, som presenterades i augusti i år, har flera hundra internationella brottsnätverk varit aktiva i Sverige sedan början av 2020-talet. Flera nätverk med hög hotkapacitet ägnar sig åt organiserade tillgreppsbrott, såsom stölder av bilar och bildelar, båtmotorer, teknisk utrustning och diesel från entreprenadmaskiner och jordbruk.

Förutom förlusten av det ekonomiska värdet av stulna produkter leder den organiserade tillgreppsbrottsligheten till minskat förtroende för myndigheterna, minskad upplevd trygghet samt höjda försäkringspremier.

Det saknas en sammanhållande bedömning av värdet på det gods som stjäls av internationella brottsnätverk, men försäkringsbranschen beräknar det till 1,5 miljarder kronor årligen, fru talman. Tullverkets ökade befogenheter att leta efter stöldgods på väg ut ur landet är onekligen ett kraftslag mot den organiserade brottsligheten.

Varje år förs stora mängder kontanter ut ur Sverige. Det är ofta brottsvinster. Därför har regeringen föreslagit åtgärder för att stärka Tullverkets kontroller av kontantutförsel. Kontanter som förs ut tvättas och återinvesteras i nya brott.

I lagrådsremissen föreslås anmälningsskyldighet för in- och utförsel av kontanter från och till EU-länder. Ett regelverk för det har saknats hittills. Kriminella har enkelt kunnat slussa ut brottsvinster. Anmälningsskyldigheten ska gälla för belopp om minst 10 000 euro. Tullverket föreslås få befogenhet att genomsöka väskor och kroppsvisitera samt tillfälligt kvarhålla kontanta medel för ytterligare kontroll. Det är även viktigt att säkerställa att de som har anmält utförsel av kontanta medel har de ekonomiska förutsättningarna att inneha den summa de har anmält.

Fru talman! Under förra året intensifierade Tullverket arbetet med att kontrollera efterlevnaden av EU:s sanktioner mot Ryssland och Belarus. De kraftiga värdeökningarna i varuexport till länder i Rysslands närhet är en indikation på att sanktionerna kringgås. Det är moraliskt förkastligt, det underminerar Ukraina och det förlänger kriget.

Fru talman! Jag skulle kunna prata länge om Skatteverkets, Kronofogdens och Tullverkets roller i brottsbekämpningen och om deras övriga uppgifter, men min talartid har redan tagit slut. Därför vill jag avsluta med att konstatera att dessa myndigheters insatser uppskattas av medborgarna. De får återkommande höga betyg i förtroendemätningarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Clausson inte svarade på min fråga. Jag hade inte heller förväntat mig något svar.

Det är helt fel att regeringen inte vill komma åt skattefusk. Visserligen görs redovisningarna nu vart fjärde år, men varje år gör Skatteverket en djupdykning inom vissa områden. Just svartarbete var området som granskades i år, och det är hisnande 97 miljarder kronor, alltså 1,9 procent av Sveriges bnp, som försvinner på det här sättet.

Därför vill regeringen, förutom alla kontroller och möjligheter att ta tillbaka näringstillstånd från företag som används för fusk och bedrägerier, att människor som försörjs på bidrag ska ha ett aktivitetskrav på sig. Detta betyder att man under åtta timmar dagligen ska befinna sig någonstans där man ökar sin kompetens. Man kan inte under samma tid arbeta svart.

Jag undrar om Socialdemokraterna tycker att aktivitetskrav är ett bra system, om Socialdemokraterna ställer sig bakom aktivitetskravet och om några socialdemokratiskt styrda kommuner redan har infört aktivitetskrav.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Ida Ekeroth Clausson för hennes anförande.

Innan jag ställer min fråga vill jag klargöra att förändringarna i samordningsnumren visserligen skedde under en socialdemokratisk regering men efter stort tryck från oppositionspartierna.

Jag minns mycket väl när Magdalena Andersson tillsatte en utredning om hur det skulle bli lättare att få samordningsnummer. Detta väckte indignation hos bland annat Skatteverket, som gjorde en analys av samordningsnummer för beskattningsändamål där det visade sig att väldigt många individer kom till Sverige och skaffade sig samordningsnummer för att sedan begå brott eller utnyttja socialförsäkringssystemet.

Systemet med samordningsnummer kom till under en tid då rörligheten inte var lika stor. Många myndigheter uppfattade att ett samordningsnummer betydde att personen bakom var granskad och godkänd av Skatteverket. Det var alltså inte ens i närheten.

Men nu till min fråga. Ida Ekeroth Clausson pratar väldigt mycket om skattefelet och den del som uppkommit genom svarta arbetsinkomster. Jag undrar om Ida Ekeroth Clausson vet exakt hur många miljarder kronor som undantas från beskattning på grund av svartarbete.

Fru talman! Jag tycker att Miljöpartiet har ett mycket större ansvar än Moderaterna för dessa människors lidande. Med Miljöpartiets helt gränslösa migrationspolitik öppnades gränserna på vid gavel. Ja, den kanske var Socialdemokraternas också – Stefan Löfven proklamerade ju: ”Mitt Europa bygger inte murar”. Det kom väldigt många som inte hade intentionen att jobba och göra rätt för sig. Det var bidragen i Sverige som lockade.

Under en socialdemokratisk regering avskaffades också kravet på att man för att kunna få medborgarskap skulle ha egen försörjning av arbete. Det avskaffades. Det gjorde att det uppkom en hemsk oreda inom migrationen, en oreda som vi försöker få ordning på nu.

Vi vet att det finns sju grenar av den syriska maffian som är etablerade i Sverige. Det finns enorm kriminalitet. Det är skjutningar och sprängningar som görs av gäng som har sitt ursprung någon annanstans.

I försöken att bringa ordning och reda faller tyvärr människor som gör rätt för sig mellan stolarna. Det beklagar jag också.

(Applåder)

Fru talman! Annika Hirvonen har helt rätt: Jag brinner för arbete och för att arbete ska löna sig, för jag utgår från individen. Varje människas vilja och förmåga att genom arbete skapa sig ett bra liv ska uppmuntras. Man hjälper också till med de gemensamma åtagandena genom att man betalar skatt. Genom rätt incitament och drivkrafter, som gör att en liten extra ansträngning kan ge resultat för en själv, får vi en bättre ekonomisk utveckling och ett rikare samhälle. Det är någonting som vi moderater alltid har stått bakom.

När det gäller rätt incitament och drivkrafter måste jag säga att Miljöpartiet har varit drivande i att ge människor fel incitament och fel förhoppningar. Människor har lockats hit till Sverige med löfte om bättre liv. Många har fått bättre liv, men inte alla.

Människor som nu inte får stanna eftersom de inte har dokumenten i ordning eller av någon annan anledning förlorar inte möjligheten att ansöka om arbetstillstånd igen från sina respektive hemländer.

Min talartid är slut. Jag återkommer i nästa replik.

Fru talman! Död och skatter är det enda vi kan vara säkra på; det är en fras som tillskrivs både Benjamin Franklin och Daniel Defoe. Påståendet är sant, oavsett vem upphovsmannen är. Trots livets ständiga förändringar är döden och statens behov av intäkter de enda konstanterna.

Skillnaden är att vi kan göra något åt skatterna, och det är vad denna debatt handlar om. I grova drag handlar det om vilka partier som vill sänka skatterna på arbete och företagande och vilka som vill inte bara höja dessa skatter utan också införa nya skatter.

När regeringens budget presenterades fick den titeln En budget för hårt arbetande människor. Det är en mycket talande titel. Det är på tiden att hårt arbetande människor, familjer och pensionärer får mer pengar att röra sig med. Syftet med budgeten är bland annat att människor ska känna framtidstro och våga konsumera, sätta fart på ekonomin och bryta lågkonjunkturen.

Några invänder att uttrycket hårt arbetande skapar motsättningar. Det gör det inte. Sverige har byggts starkt och rikt av hårt arbetande människor. Arbete, företagande, kunskap och innovationer, inte ständigt höjda skatter, har varit och är fortfarande vägen till rikedom och välstånd. Ett land som inte värnar värdet av att arbeta riskerar problem med både ekonomin och bristande sammanhållning.

Vi moderater vill att det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det är en fråga om rättvisa. Den som ställer klockan och går till jobbet och sliter ska rimligen ha mer än den som kan arbeta men väljer att inte göra det.

Om det inte finns människor som arbetar och betalar skatt kommer det inte att finnas pengar till vare sig bidrag eller allt annat som behövs: skola, sjukvård, äldreomsorg, fungerande rättsväsen, försvar och infrastruktur. All välfärd, statens alla åtaganden, bygger på att så många som möjligt går till jobbet varje dag.

Att göra det mer lönsamt att arbeta är centralt i regeringens skattepolitik. Nu går vi därför fram med ännu ett jobbskatteavdrag. Ibland får man höra från partierna till vänster att detta skulle vara ett uttryck för brist på politisk fantasi. Må så vara – men att vi har kämpat steg för steg i snart två decennier för att människor ska få behålla mer av sin egen lön har gjort avtryck i löntagarnas plånböcker. Då är det upp till deras fantasi, inte politikernas, att bestämma hur den egna inkomsten bäst kommer till nytta.

Den skattesänkning som kommer av det utökade jobbskatteavdraget riktar sig framför allt till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster, de som verkligen känner av varje krona när maten har blivit dyrare och elkostnaderna har stigit. Skattesänkningarna nästa år innebär en lättnad om 20 000 kronor per år för en familj bestående av en polis och en sjuksköterska. Sedan 2023 handlar det om en total skattelättnad om hela 43 000 kronor per år.

Fru talman! Vi moderater tycker att det självklart också ska löna sig att ha arbetat. Parallellt med att vi går fram med ett förstärkt jobbskatteavdrag förstärker vi också det förhöjda grundavdraget för personer som fyllt 66 år. Människor som har ägnat ett helt arbetsliv åt att med slit och flit bygga Sverige ska belönas för sina insatser. Det är en rättvisefråga.

Ännu ett vallöfte som uppfylls är sänkningen av den särskilda inkomstskatten, SINK. Regeringen går fram med en skattesänkning i två steg för de 90 000 svenskar som är bosatta utomlands och som betalar skatt enligt SINK. Detta ökar neutraliteten mellan SINK-regelverket och inkomstskattelagen för utrikes bosatta som inte har gynnats i samma utsträckning av de senaste årens skattereformer och som inte heller använder svensk samhällsservice i samma utsträckning.

Fru talman! Regeringen förstärker också skattereduktionen för sjuk och aktivitetsersättning för att få bort den skillnad som finns i beskattning mellan sådan ersättning och motsvarande arbetsinkomst. Andra skattesänkningar som genomförs är sänkningen av elskatten och den halverade matmomsen. Det kommer att bidra till att stötta ekonomin under återhämtningen.

Fru talman! Vi har det lägsta skattetrycket på 50 år – det lägsta ända sedan Gunnar Strängs tid. Under hela hans tid som finansminister 1955−1976 ökade skattetrycket, och sedan fortsatte det att öka i ytterligare 25 år. Nu är det tillbaka där han slutade, och vi kan gott säga att vi har slutit det socialdemokratiska skattehöjarkretsloppet.

I sin skattemotion kräver Socialdemokraterna en skattereform. Inte utan att det kan finnas anledningar till det – skattesystemet är i mångt och mycket ett lapptäcke och skulle må bra av en strukturerad översyn. Sedan kan man fråga sig varför Socialdemokraterna inte initierade en skattereform när de hade regeringsmakten. Punkten om en skattereform fanns inskriven i januariavtalet.

Men när man läser Socialdemokraternas skattemotion inser man snabbt att en av Socialdemokraterna initierad skattereform är det absolut sista Sverige behöver. Höjda skatter och nya skatter skulle uppenbart vara de dominerande inslagen: ökade skatter på så kallade höga arbetsinkomster, ökade skatter på sparande och kapitalinkomster, beredskapsskatt och bolåneskatt, som Niklas Karlsson kallade skatt på bankernas övervinster – bara för att nämna några exempel.

Det är trots allt bra att Socialdemokraterna är så tydliga. Om Socialdemokraterna återtar regeringsmakten ska Sverige tillbaka till toppen på skatteligan som det land som beskattar sina invånare allra hårdast. Det är viktig konsumentupplysning.

Fru talman! En myt vi behöver slå hål på är att det skulle finnas ett direkt samband mellan höga skatter och hög kvalitet i den offentliga välfärden. Det finns inget som helst sådant samband.

För det första är det inte alls så att högre skatter alltid leder till högre skatteintäkter. Lägre och rätt utformade skatter skapar incitament för extra ansträngningar och fler arbetade timmar, vilket leder till högre skatteintäkter. Detta kan kompensera för det bortfall som sker på grund av lägre skattesatser.

För det andra: Bland de kommuner som har lägst kommunalskatt återfinns nästan alltid också de som enligt olika utvärderingar har högst kvalitet när det gäller skola och omsorg. Det är alltså ett direkt omvänt samband. Det är inte så konstigt – har man ordning och reda i finanserna har man också ordning och reda i sina verksamheter.

Det går inte att missa att Socialdemokraternas skattemotion andas direkt fientlighet mot allt vad företagande och entreprenörskap heter, såväl genom de konkreta förslagen som genom språkbruket. ”Marknadsmisslyckande” och ”övervinster” är två ord som används för att svartmåla utvalda branscher.

Vad är övervinst? Låt oss bara en gång för alla slå fast att något sådant inte finns. Sunda företag ska gå med vinst oavsett bransch. Vinsten kommer över tid att variera. Begreppet ”övervinst” är skapat av socialdemokratiska politiker för att misstänkliggöra företagare och företagande.

Det är samma sak med begreppet ”marknadsmisslyckande”. Det är ett skällsord som används för att smutskasta ofta hårt arbetande entreprenörer inom välfärdssektorn. Man har en helt felaktig fokusering på driftsformer och privata utförares eventuella vinster.

Till att börja med borde vi kunna vara överens om att det vore ett mycket större problem om dessa verksamheter gick med förlust. Det skulle medföra neddragningar och i förlängningen kunna leda till konkurs, så att verksamheten skulle läggas ned och barnen stå utan skola eller förskola.

Men framför allt är det fel fokus på debatten. Det som är viktigt är att den verksamhet som levereras håller hög kvalitet. Att säkerställa detta genom riktlinjer och kontroller är därför det vi måste bli bättre på, oavsett om det handlar om privata eller offentliga utförare.

Fru talman! När jag ser på de förslag som regeringen presenterar i denna budgetproposition ser jag en politik som är förankrad i verkligheten och som svarar mot de utmaningar Sverige står inför.

Regeringens politik står på hårt arbetande människors sida – de som varje dag går upp, går till jobbet och bidrar till vårt gemensamma välstånd. Det är en politik som säger ja till arbete, ja till företagande och ja till människors frihet att forma sina egna liv.

Regeringens budget gör Sverige mer rättvist, med bättre ekonomi för människor som jobbar, stark sammanhållning och mer resurser till allt som är gemensamt.

(Applåder)

Herr talman! Bankerna är inte det minsta bekymrade. Om Niklas Karlsson hade funderat över hur ett vinstdrivande företag fungerar hade han inte gjort det uttalandet. Räntenettot är nämligen vid sidan av provisionsnettot bankernas viktigaste inkomstkälla.

Att bankerna plötsligt skulle börja tumma på räntenettot för att Socialdemokraterna har infört en bankskatt är högst osannolikt. De kommer i så fall tvärtom att lägga avgifterna på kunderna, faktiskt på precis alla dem som Niklas Karlsson påstår sig värna om, dem som inte har fått något arv och som måste låna pengar av banken. Det är ofta ett livslångt åtagande. Det är människor som vill uppfylla sin dröm om att äga en egen bostad. Niklas Karlssons förslag kommer att göra det mycket svårare. Jag tycker att det resonemanget är helt fel.

I motionen står det att Socialdemokraternas syfte, nästan i kommunistanda, är att utjämningen ska leda till att alla ska ha lika utfall. Sociala problem, som kvinnomisshandel och alkoholmissbruk, försvinner tyvärr inte bara för att man höjer skatterna, Niklas Karlsson.

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Niklas Karlssons anförande. Han brukar vara duktig på att begära replik på mig, och vi brukar framföra ungefär samma svar på varandras repliker. Men jag kunde inte låta bli.

Jag är socialsekreterare till yrket, och när jag lyssnade på den gripande skildringen av boken Svinalängorna undrade jag hur Niklas Karlsson kan koppla den till skattesänkningar. Det finns så många andra saker i en människas liv, till exempel missbruk av alkohol, misshandel av kvinnor och misshandel av barn. Jag ser inte den solklara kopplingen till ett borgerligt styre. Inte utspelar sig boken under en tid då Moderaterna hade regeringsmakten?

Detta var en parentes, och min frågar handlar inte om det.

Niklas Karlsson talade varmt om införandet av en så kallad bankskatt, eller som det står i er skattemotion: en skatt på bankernas övervinster.

Vad är syftet med bankskatten? Är det att bankerna ska minska sitt räntenetto, som ni skriver i motionen, eller är att det att få in mer skatteintäkter till staten? Man kan nämligen inte få båda.

Herr talman! Finansministern! Under en lång tid har den organiserade brottsligheten fått växa i Sverige. Den kriminella ekonomin omsätter enligt polisen mellan 100 och 150 miljarder kronor varje år. Det är ingen hemlighet att kriminella drivs av pengar. Bakom varje skjutning, varje sprängning och varje rekryterat barn finns pengar. Det är pengar som tvättas eller förs ut ur Sverige i resväskor med kontanter för att återinvesteras i narkotika, vapen eller andra brott.

Min fråga till finansministern är: Vad gör regeringen för att stoppa utförseln av kontanter till tredjeland och också till länder inom EU?

Herr talman! Den 27 februari fick skatteutskottet av riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg information om Riksrevisionens granskningsrapport om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt. Regeringen överlämnade sin svarsskrivelse om rapporten den 5 juni, och i dag, den 22 oktober, debatterar vi ärendet. Således har vi haft lång tid på oss att vässa våra argument, drygt åtta månader. ”Debatterar” är kanske inte det rätta ordet eftersom utskottet inte har något att invända mot regeringens bedömningar. Förslaget till riksdagsbeslut är att lägga regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport till handlingarna.

Vi debatterar inte regeringens svar, men den som har lyssnat på debatten hittills har hört Mathias Tegnérs ohämmade stolthet över de åtgärder som kom under pandemin. Jag måste säga att även om vi då hade en socialdemokratisk regering kom initiativen till ändringsbudget och diverse stöd till företag, inklusive anstånden för inbetalning av skatter, på Moderaternas initiativ. Den dåvarande majoriteten har anledning att vara stolt för att man har kunnat samarbeta med oppositionen i en svår situation, men att ta åt sig hela äran är inte riktigt hederligt, tycker jag.

Jag märkte också att Mathias Tegnér ville ta chansen att kritisera den nuvarande moderatledda regeringen för att man bedriver en politik som Mathias Tegnér inte gillar. Jag vill säga att vi är stolta över den politik vi för. Det är en politik för människor som arbetar. Det ska löna sig att arbeta, och det ska löna sig att ha arbetat.

Den politik vi bedriver har lett till att inflationen på över 10 procent, som vi ärvde av Socialdemokraterna, nu är på låga nivåer. Detta har lett till sänkta räntor – en mycket viktig faktor för människor som har lån på sina hus. Jag skulle kunna prata väldigt mycket om detta, men jag ska återgå till det ärende vi debatterar i dag.

Riksrevisionens rapporter är alltid läsvärda, och den vi diskuterar i dag är inget undantag. I rapporten granskas om möjligheten att få tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt har varit en effektiv åtgärd under pandemin och de år som följt. Det var onekligen svåra år. Utbrottet av covid-19 i början av 2020 var en chock för hela det svenska samhället och för ekonomin. Det rådde stor osäkerhet avseende effekterna på både folkhälsan och ekonomin.

Efter pandemin kom nästa kris med kraftigt stigande elpriser och en inflation på 10 procent. Syftet med tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt var att stödja i grunden sunda och livskraftiga företag under en tid då många fick likviditetsproblem.

Riksrevisionens övergripande bedömning är att de tillfälliga anstånden har varit en förhållandevis effektiv åtgärd. Dock har man påpekat vissa brister i träffsäkerheten, till exempel att det inte tydligt går att säga vad som är ett sunt och livskraftigt företag. Granskningen har visat att företag som hade såväl låg lönsamhet som låg soliditet före pandemin var tydligt överrepresenterade bland dem som fick tillfälliga anstånd, vilket är tämligen logiskt då dessa löper störst risk att drabbas av likviditetsproblem. Men det kan också bero på att det inte krävdes någon kreditprövning motsvarande den som görs vid banklån för att få tillfälligt anstånd.

Riksrevisionen har utfärdat fem rekommendationer med anledning av granskningen. Regeringens bedömning är att dessa är framåtblickande ifall det ånyo skulle uppstå en allvarlig situation där tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt kommer att övervägas som en krisåtgärd. Avseende två av rekommendationerna gör regeringen dock en annan eller delvis en annan bedömning.

En av rekommendationerna handlar om att begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt. Detta är en bedömning som regeringen inte delar. Man anser att åtgärden också behövs när osäkerheten om företagens ekonomiska utveckling försvårar bedömningen av kreditrisken och därmed begränsar tillgången till kapital till i övrigt livskraftiga företag.

Det skulle faktiskt kunna tilläggas att det snarare är just i ett sådant läge denna typ av åtgärder behövs som mest. Det är viktigt att regeringen inte begränsar sitt handlingsutrymme vid en eventuell framtida kris när kraftfulla åtgärder behöver sättas in med kort varsel.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder. Regeringens bedömning är att ett flexibelt förhållningssätt är att föredra, med reservation för att den typ av stöd som anstånden innebär endast bör användas under perioder av ekonomisk osäkerhet.

Under pandemin gjordes kontinuerligt nya bedömningar om redovisningsperioderna allteftersom ny information om pandemins utveckling blev tillgänglig.

Regeringen instämmer i rekommendationen om att överväga att förtydliga skälen när anstånd inte ska beviljas. Det är mycket viktigt att undanröja riskerna för att oseriösa företag missbrukar systemet.

Regeringen instämmer också i rekommendationen om att överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande, något som ligger i linje med syftet att stödja i grunden sunda och livskraftiga företag som bör ha möjlighet att klara av detta.

När det gäller förbättring av beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogörelsen för riskerna med skattekrediter instämmer regeringen i Riksrevisionens rekommendationer.

Slutligen, herr talman, vill jag än en gång understryka att ett enigt utskott inte har något att invända mot regeringens bedömning.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Statsministern! I år firar vi 250 år av judiskt liv i Sverige. I Malmö skulle en judisk filmfestival ha gått av stapeln i november. Men så blir det inte. Det finns ingen biograf som vill ställa upp. De kommersiella biograferna säger nej av säkerhetsskäl, och det kommunägda Folkets hus har dragit sig ur. Det är oerhört sorgligt och oerhört allvarligt att inte en enda biograf i Malmö vågar ha med judisk kultur att göra.

Min fråga är därför: Vad gör regeringen för att skydda rätten till judiskt liv och judisk kultur och för att bekämpa denna fruktansvärda antisemitism som håller på att äta upp demokratin i Sverige likt en cancersvulst?

Fru talman! Eftersom jag själv är invandrare avhåller jag mig från att skylla alla problem på invandrare.

Jag skyller på dem som har lockat hit invandrare med orealistiska löften. Jag läste nyligen att nu när Northvolt går i konkurs finns det 192 städare som har kommit hit från Bangladesh och från Syrien. De har tagit hit sina familjer. De är här som arbetskraftsinvandrare. Nu står de arbetslösa, och de är troligtvis djupt skuldsatta för att ha kunnat komma till Sverige. Då undrar jag vilken politik Annika Hirvonen har varit med och drivit när de hundratusentals arbetslösa i Sverige inte har önskat ta dessa städjobb utan man har behövt ta hit människor från tredje land som nu står helt utlämnade.

Undrar inte Annika Hirvonen varför restaurangbranschen och städföretagen skriker efter folk och varför folk inte är intresserade av att ta dessa jobb? Jag kan säga att svaret är att bidragen ofta är så pass mycket högre att det inte lönar sig att ta ett jobb i restaurangbranschen, i städbranschen eller i taxibranschen. Det är något som Annika Hirvonen verkar tycka är bra. Man ställer upp på en vänsterpolitik.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill bara säga att jag har öroninflammation, så jag hör lite dåligt. Jag hoppas att jag har uppfattat Annika Hirvonens påståenden korrekt.

Jag kan säga att jag saknar det gamla Miljöpartiet. När Miljöpartiet blev till var det ett liberalt parti. Det var förstås mycket samklang med naturen men också friskolor och annat. Nu ser vi att Miljöpartiet har rört sig åt ett ganska konstigt håll. Numera är det ett renodlat vänsterparti, som försöker söndra sammanhållningen som finns i landet genom att utmåla civilingenjörer, sjuksköterskor och andra som en väldigt liten klick rika.

Ja, vi är bekymrade över den arbetslöshet som finns. Därför avsätts det pengar till fler utbildningsplatser. Jobb finns nämligen; det är bara det att de som är arbetslösa inte matchar behoven som arbetsgivarna har. Det är mycket tack vare Annika Hirvonens parti, som alltid har varit för en väldigt stor och ohämmad migration som har lockat hit människor som är analfabeter på sitt eget språk, har svårt att lära sig svenska och inte alls är attraktiva på arbetsmarknaden. Så innan Annika Hirvonen kritiserar regeringen kanske hon ska titta lite på sitt eget bidrag till situationen i dag.

Fru talman! Nu är det den vackraste tiden på året, och då syftar jag inte primärt på dagens skattedebatt. Sommaren har börjat, och studenterna har sprungit ut och sjungit om sin lyckliga dag och den ljusnande framtid. Vi som sitter här i kammaren har ansvaret för att skapa förutsättningar för att ungdomarnas förväntningar om en ljus framtid ska infrias.

Omvärlden är sannerligen inte till hjälp för närvarande; två fullskaliga krig pågår. Detta är självklart i första hand en humanitär och mänsklig katastrof för alla människor som drabbas i dessa länder. Men det påverkar också världsekonomin och därmed den ekonomiska politik vi behöver föra här hemma. Ovanpå detta pågår ett tull- och handelskrig som ingen vet hur det ska sluta.

Den som lyssnat på debatten från början har säkert noterat att olika partier har olika lösningar. Vissa förordar bidragslinjen, men vi moderater står fast vid arbetslinjen. Att det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat är en viktig princip. Arbete är bra för oss människor. Det ger oss en inkomst och en trygghet. Arbete är mycket mer än pengar på lönekontot varje månad. Arbetet utvecklar oss och ger oss arbetskamrater och ett sammanhang. Det bidrar i hög grad till vår självkänsla.

Människans inbyggda känsla för vikten av arbete för att klara sig har traditionellt varit mycket stark i Sverige, precis som i våra nordiska grannländer. Detta är sannolikt en effekt av att det har varit nödvändigt för att klara sig på denna kalla och otillgängliga plats. Det är inte en slump att en av de första frågor som ställs när man träffar någon i Sverige är ”Vad jobbar du med?”.

Den välfärd vi har i Sverige har byggts av människor som går till jobbet varje dag, sliter hårt, löser komplicerade arbetsuppgifter och bidrar till det gemensamma genom att betala skatt. Gruvarbetare, lastbilschaufförer, sjuksköterskor, lärare, servitörer, programvaruutvecklare, hantverkare – alla, med högst skiftande uppgifter, bidrar.

För regeringen är det grundläggande att återställa värdet av att arbeta. Det är bara när fler arbetar vår ekonomi växer och vårt välstånd ökar. Det skapar dessutom ökade resurser för skolan, vården, omsorgen, rättsväsendet, försvaret och allt annat viktigt genom att skatteintäkterna ökar.

Därför använder regeringen målmedvetet skattepolitiken för att öka drivkrafterna för arbete och självförsörjning. Sverige har nu det lägsta skattetrycket sedan 1975. Skatten har sänkts vid flera tillfällen, och en genomsnittlig familj med en polis och en sjuksköterska får behålla 23 000 kronor mer om året, om man räknar med effekterna av både årets och förra årets budgetproposition.

Slopandet av avtrappningen av jobbskatteavdraget har upprört många på vänsterkanten och beskrivits som en gåva till de rika – en beskrivning som är direkt felaktig. Den saknar koppling till verkligheten, för det handlar inte om någon liten exklusiv grupp rika utan om civilingenjörer, sjuksköterskor och alla andra som har satsat på utbildning eller arbetar hårt i andra krävande yrken. Det är också ett absurt sätt att uttrycka sig. En sänkt skatt är aldrig en gåva utan innebär bara att man tar mindre från den som med hårt arbete förtjänat sina slantar.

”En gåva till de rika” är en beskrivning som är lika historielös som felaktig.

För tre år sedan gjorde statliga Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering en utvärdering av effekten av avtrappningen av jobbskatteavdraget. Utvärderingen visade att de som berördes av avtrappningen valde att arbeta mindre, och då gick staten miste om skatteintäkter. Avtrappningen av jobbskatteavdraget överlevde i åtta år.

Det är värt att reflektera över hur stora skatteintäkter som inte kom välfärden till del under denna tid samt att påminna om vem som införde avtrappningen. Det var Socialdemokraternas dåvarande finansminister Magdalena Andersson som tyckte att den som tjänade mer än 50 000 kronor i månaden inte skulle få tillgodoräkna sig de skattelättnader som andra inkomsttagare fick ta del av genom jobbskatteavdraget. Det är också värt att komma ihåg att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ville sätta gränsen ännu lägre, till 40 000 respektive 30 000 kronor.

Att vänstern aldrig lär sig av sina misstag! Av den fräna kritiken att döma kan man misstänka att avtrappningen kommer att återinföras om partierna på vänsterkanten vinner nästa val.

Fru talman! Företagen har en viktig roll för Sveriges välstånd. De skapar jobb, driver innovationer och är en motor i svensk ekonomi. Därför jobbar regeringen för att det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag.

Nyligen presenterades en lagrådsremiss med förslag som kommer att förenkla skattereglerna för delägare i fåmansbolag. Det är ett mycket välkommet förslag som innebär att över 60 000 företagare får sänkt skatt men framför allt att regelbördan minskar med mer än en tredjedel.

I detta sammanhang ska jag kanske påminna om att det när Magdalena Andersson var finansminister lades fram ett förslag på detta område som skulle ha ökat skatten för de berörda företagarna utan att regelbördan minskat i någon nämnvärd omfattning. Dessbättre stoppades detta av en samlad opposition, och i stället får vi nu ett väl genomarbetat förslag som förbättrar för våra företagare. Med tanke på att det i Sverige finns cirka 450 000 direktägda fåmansföretag samt att 60 procent av alla aktiebolag i Sverige är fåmansföretag är detta en efterlängtad och betydelsefull reform för näringslivet.

Fru talman! Den tillfälliga höjningen av rotavdraget från 30 till 50 procent till slutet av året har välkomnats av byggbranschen. Tanken bakom höjningen är att rädda jobb i en tuff tid, som lågkonjunkturen onekligen innebär. Förhoppningsvis passar många privatpersoner på att göra en om- eller tillbyggnad, reparera eller måla om – ja, allt som man har skjutit upp under den tidigare kostnadskrisen med hög inflation och höga räntor. Att den moderatledda regeringen fått bukt med inflationen har varit helt avgörande för att få fart på dessa arbeten, men genom höjningen av rotavdraget förstärks denna effekt ytterligare.

Slutligen, fru talman, vill jag understryka att regeringens politik skapar incitament att utbilda sig och arbeta hårt och att satsa på företagande och innovationer, vilket ger goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt och ökat välstånd. Det är bara så vi stärker Sverige och gör både Sverige och svenskarna rikare.

Slutligen vill jag önska presidiet, skatteutskottets tjänstemän och förstås alla ledamöter och kollegor i skatteutskottet en fin sommar.

(Applåder)

Fru talman! Det är inte sant att jag inte har berättat om alla bra saker som regeringen har gjort för ökad tillväxt. Men vill Niklas Karlsson höra dem en gång till ska jag gärna upprepa dem. Avskaffad avtrappning av jobbskatteavdraget – självfinansierat – får människor att arbeta mer. Vi har höjt jobbskatteavdraget för alla som jobbar – särskilt för dem med låga och medelhöga inkomster och för pensionärer som jobbar. Vi har avskaffat flygskatt, avskaffat plastpåseskatt, avskaffat avfallsförbränningsskatt och höjt rotavdraget – visserligen temporärt, men väldigt hett önskat av byggbranschen.

Redovisning av skatteutgifter 2025

När det gäller att underlätta för företag reformeras 3:12-reglerna. En del av detta är att 60 000 företag får sänkt skatt, men det viktigaste är att regelverket blir mycket enklare. En massa onödig redovisning försvinner. Detta kommer att göra att innovation uppmuntras och att fler vågar starta företag – och förhoppningsvis anställa fler.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! Det är intressant att Niklas Karlsson tar upp just den analysen. Första gången den försvann var faktiskt under Stefan Löfvens regering. Detta föranledde bland annat en rapport från Riksrevisionen där man påpekade att den typen av analys kanske är bra att ha. Så vi är nog inte ensamma i detta.

När det gäller Niklas Karlssons påstående att skattesänkningar och åtgärder som regeringen vidtar skulle riktas för att gynna dem som redan har tycker jag att det är ett direkt amoraliskt påstående.

Varför säger inte Niklas Karlsson till exempel att en högavlönad person som tjänar fyra gånger så mycket som medianlönen i Sverige utan att klaga betalar mer än åtta gånger mer i skatt än en person med medianlön? Detta är alltså med de moderata skattesänkningarna inräknade.

Tycker Niklas Karlsson att det är rättvist eller inte att någon som tjänar fyra gånger mer betalar mer än åtta gånger mer i skatt? Hur uppmuntrar vi människor att ta ansvar och utbilda sig, starta företag och arbeta helger och nätter om de inte kan behålla åtminstone en liten del av den välfärd de genererar?

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Redovisning av skatteutgifter 2025, där regeringen redogör för skatteutgifterna, det vill säga de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregler i skattelagstiftningen.

Jag måste medge att min kollega Niklas Karlsson lyckas med konststycket att lyfta något som brukar vara en ganska teknisk debatt – de få gånger det över huvud taget blir debatt – till oanade ideologiska höjder.

Det får mig att vilja påminna ledamoten Karlsson om att om det ska finnas någon välfärd att fördela måste någon skapa denna välfärd. Det är de människor som arbetar hårt, som väljer att utbilda sig och som väljer att lägga många timmar på jobbet som skapar välfärden. Det blir alltid jobbigt när Socialdemokraterna försöker splittra samhället genom att utmåla poliser, sjuksköterskor och skolledare som ”de rika”.

Fru talman! Jag ska nu återgå till ämnet. Ordet skatteutgifter har olika betydelser beroende på perspektivet. För individer och företag är skatteutgift det man betalar i skatt, och det är oftast den största utgiften i ett hushåll. För mig är det egentligen det enda rimliga perspektivet.

Att benämna minskade skatteintäkter som en utgift är en något märklig ordning, som i princip alla verksamma utanför den skattefinansierade sfären skulle invända mer eller mindre kraftfullt mot. Men nu har vi den ordningen, och ibland får man helt enkelt acceptera att det är som det är.

Fru talman! Redovisning och transparens är en väsentlig del i en förtroendebransch som politiken. I Sverige har vi i dag det åttonde högsta skattetrycket i världen – cirka 7 procentenheter över OECD-genomsnittet. Även om skattetrycket fortfarande tillhör de högsta i världen är det i dag, tack vare den moderatledda regeringen, lägre än det någonsin varit sedan 1970-talet.

Som vi hörde i det tidigare anförandet görs det ofta en koppling mellan höga skatter och generös välfärd. Jag tycker fortfarande att det är fel. Den logiska kopplingen finns i stället mellan hög tillväxt och generös välfärd. Och hög tillväxt får man bara genom att uppmuntra arbete, utbildning och entreprenörskap, inte genom att brandskatta dessa.

Fru talman! Det ställs många krav på ett perfekt skattesystem. Det ska både vara och upplevas vara rättvist. Det ska vara enkelt, begripligt och transparent, och inte minst ska det ha inbyggda incitament som stimulerar till arbete och leder till god ekonomisk utveckling och tillväxt.

Nu är vårt skattesystem mycket långt ifrån att vara perfekt, och därför är det ännu viktigare att det är transparent. Skattebetalarna ska få veta hur mycket skatt som tas ut och vad skatterna går till. För skattesystemets legitimitet och effektivitet är det mycket viktigt med noggranna redovisningar av hur skattemedlen används.

Som sagt: Skatteutgifter kan definieras som stöd till hushåll och företag som uppstår genom särregler i skattelagstiftningen. För att synliggöra stödet krävs att en jämförelsenorm för skatteuttaget definieras.

En skatteutgift uppstår om skatteuttaget för en viss grupp eller en viss kategori av skattebetalare är lägre än vad som är förenligt med normen. Redovisningen av skatteutgifter kan sägas fylla i huvudsak två syften.

Det första syftet är att synliggöra de stöd till företag och hushåll som finns på budgetens inkomstsida och som helt eller delvis har samma funktion som stöd på budgetens utgiftssida.

Det andra syftet med redovisningen är att belysa graden av enhetlighet i skattesystemet. Genom att minska enhetligheten och öka komplexiteten i skattesystemet kan skatteutgifter sägas gå emot principen om att skattereglerna ska vara generella, enkla och tydliga.

Socialekonomisk effektivitet innebär att samhällets resurser används på ett effektivt sätt för att skapa så hög välfärd i samhället som möjligt. Skatter orsakar, oavsett om de är enhetliga eller inte, vanligen snedvridningar och en ineffektiv resursallokering i samhället. I vissa fall kan avvikelser från enhetlig beskattning – åtminstone teoretiskt sett – förbättra effektiviteten och därmed höja välfärden i samhället.

En vanligt förekommande förenkling är att en åtgärd antas leda till ökad välfärd om vinsterna för dem som vinner på en regelförändring kan kompensera förlusterna för dem som förlorar på den.

Även om det vore önskvärt att göra en kvalitativ bedömning av en skatteutgifts bidrag till förbättrad samhällsekonomisk effektivitet är detta oftast inte praktiskt möjligt, eftersom det ställer stora krav på data och metod.

En kvalitativ bedömning går dock ofta att göra. Ytterst måste det demokratiska beslutssystemet värdera förändringen och anse att den nya fördelningen är acceptabel. Och det är precis det vi gör i skatteutskottet.

Även om jag tycker att begreppet skatteutgift är märklig i sammanhanget tycker jag att det är en god princip att göra denna öppna och transparenta redovisning, och den är mycket intressant att ta del av.

Jag kan bland annat konstatera att den i särklass största post som förekommer i redovisningen är jobbskatteavdraget – nästan 200 miljarder kronor år 2025. Det är faktiskt över 200 miljarder om man räknar in jobbskatteavdraget för äldre. Det är 200 miljarder som hårt arbetande människor fått behålla som frukt av sitt arbete och som gett dem alla en bättre välfärd och bidragit till starkare incitament för arbete och ekonomisk tillväxt.

Fru talman! Redovisningen ger också en tydlig bild av ett allt annat än enkelt och enhetligt skattesystem. Inte mindre än 154 avvikande poster noteras. Det finns onekligen potential när det gäller att förenkla skattesystemet.

(Applåder)