Mattias Karlsson (M) om Prövning av talmannens förslag till statsminister

Herr talman! När vi för knappt tre veckor sedan prövade Magdalena Andersson som statsminister konstaterade jag att fyra partier med tillsammans 176 mandat och därmed en majoritet i Sveriges riksdag hade pekat ut henne som sin statsministerkandidat. Men trots denna majoritet hade de inte lyckats komma överens om att släppa fram henne.

Sedan dess har talmannen gett Elisabeth Thand Ringqvist möjlighet att undersöka förutsättningarna för en så kallad mitten-vänsterregering med Magdalena Andersson som statsminister. Inte heller det alternativet har visat sig ha tillräckligt stöd.

Därför står vi här i dag för att pröva Elisabeth Thand Ringqvist som statsminister, trots att hon själv har konstaterat att förutsättningarna för den tänkta regeringen saknas och att hon över huvud taget inte sonderat för en regering under Centerpartiets ledning. All heder dock åt Elisabeth Thand Ringqvist, som har bidragit till att föra processen framåt och som tar en omröstning som rätteligen Magdalena Andersson borde ha tagit.

Herr talman! Det här är en situation som knappast någon önskade sig. Men den var inte heller särskilt svår att förutse. Redan långt före valet stod det klart att Magdalena Andersson skulle kunna bli beroende av partier med helt olika uppfattningar om både regeringsfrågan och vilken politik som skulle föras. Ändå fick väljarna aldrig något tydligt besked om hur dessa motsättningar skulle hanteras.

Magdalena Andersson hade fyra år på sig att förbereda sitt regeringsalternativ – fyra år att samla sina partier, reda ut motsättningarna och skapa förutsättningar för att kunna bilda regering. Men de förberedelserna gjordes uppenbarligen inte tillräckligt väl. Att skjuta de svåra frågorna framför sig kan vara bekvämt under en valrörelse. Men efter valrörelsen kommer verkligheten i kapp. Det räcker inte att vilja bli statsminister. Man måste också ha förberett sig för att kunna bli det.

Herr talman! Vi har full respekt för talmannens uppgift att föra regeringsbildningen framåt och för att olika alternativ behöver prövas. Den kritik som riktats mot talmannens senaste beslut har svagt stöd. De två partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som motsatt sig att alternativet med en så kallad mitten-vänsterregering prövas vid en omröstning samlar tillsammans endast 121 mandat. Det illustrerar återigen det grundläggande problemet: Magdalena Andersson har inte lyckats samla ett parlamentariskt underlag för ett fungerande regeringsalternativ.

Vi i Moderaterna står fast vid den politiska inriktning vi gick till val på. Vi vill se en regering som kan stärka Sveriges trygghet, ekonomi och framtidstro. Vi har också varit tydliga med att vi är beredda att konstruktivt medverka till en lösning på regeringsfrågan. Sverige behöver en regering som kan ta ansvar och som har förutsättningar att genomföra sin politik.

Herr talman! Den moderata riksdagsgruppen kommer därför att rösta nej till talmannens förslag att utse Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Dennis Alvdén, Lars Beckman, Lotta Björklund, Crister Carlsson, Ida Drougge, John E. Weinerhall, Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström, Caroline Högström, Lars Johnsson, David Josefsson, Marie Nicholson, Ulrik Nilsson, Peter Ollén, Erik Ottoson, Thomas Ragnarsson, Tony Rahm, Johanna Rantsi, Magnus Resare, Mats Sander och Viktor Wärnick (alla M).