Herr talman! EU:s stats- och regeringschefer träffades alltså i torsdags med en ovanligt gedigen dagordning framför sig.

Mötet handlade till största delen om Ukraina och om hur vi kan stärka den europeiska konkurrenskraften. Det var det ämne som från början var utlovat för det här mötet. Vi diskuterade också migration och europeiskt försvar. Vi hade en första diskussion om EU:s nästa långtidsbudget, den som kallas MFF.

Vi hade FN:s generalsekreterare António Guterres på besök över lunchen. Då diskuterade vi också Mellanöstern, olika havsfrågor och multilateralism, för att rapsodiskt nämna alla ämnen.

Även om många frågor var på dagordningen var det här inte ett möte för stora nya beslut, utan vi antog utan justeringar alla de slutsatser som fanns anmälda före mötet.

På morgonen före mötet deltog jag i ett frukostmöte, där vi återigen diskuterade migrationsfrågorna. Det har ju skett rätt regelbundet att en mindre om än numera allt större krets diskuterar migrationsfrågorna för att driva dem framåt. Utöver ett ganska stort antal stats- och regeringschefer deltog även EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på det mötet.

Det är tydligt att EU nu går i riktning mot att allt fler vill få ordning på migrationen. Den här gången diskuterade vi i huvudsak återvändandefrågor om dem som har sökt asyl i olika europeiska länder men fått avslag. Att 80 procent av dem som får avslag på sin ansökan ändå inte lämnar Europa är ett tydligt tecken på att mer måste göras. Motsvarande siffra i Sverige är 20 procent, så vi har inte samma problem. Men vi har haft samma problem, så vi förstår mycket väl vad man står inför.

Sverige deltar konstruktivt i de här diskussionerna, och slutsatserna bygger vidare på den samstämmighet som vi hade på EU-toppmötet i oktober. Men, som många sa under mötet, nu går vi från ord och idéer till handlingskraft och reformer.

Vi pratar återvändandehubbar, där man samlar människor som ska lämna Europa efter ett avslag.

Vi pratar samarbetsavtal med ursprungsländer för att minska migrationstrycket men också samarbetsavtal med transitländer för att undvika att människor passerar ett antal säkra länder på väg mot just Europa.

Precis före själva rådsmötet var jag, eftersom Sverige har ordförandeskapet, värd för ett möte med den nordisk-baltiska kretsen där även Polens premiärminister Donald Tusk och Irlands regeringschef Micheál Martin deltog. På det mötet fanns det återigen en mycket bred samsyn om att vi ska göra mer för att stötta Ukraina i den här situationen.

Rådsmötet inleddes med att president Zelenskyj deltog via videolänk, som han ofta gör när han inte deltar fysiskt. Alla var överens, som alla i den här kammaren visste, med ett undantag: Ungern.

Precis som vid förra mötet var 26 länder eniga om att vi måste fortsätta maximera vårt stöd till Ukraina. Det är naturligtvis avgörande i kombination med ökat tryck på Ryssland i form av sanktioner.

Veckan före mötet skickade Sverige ett stort civilt stödpaket till Ukraina. Vi har snabbt prioriterat om 1,4 miljarder kronor i den svenska biståndsbudgeten för att hjälpa Ukraina att stå emot den ryska invasionen. Vi måste stärka Ukrainas motståndskraft på alla tänkbara sätt, och Ukraina försvarar fortsatt både sin och vår frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Vi diskuterade också de frysta ryska tillgångarna, både på vårt förmöte och på det större mötet. Här är det, som jag redogjort för tidigare, svårt att nå europeisk enighet. Jag underströk för mina kollegor från andra närliggande länder att euroländer som står mycket nära Ukraina måste fortsätta sätta tryck på andra euroländer som är mer skeptiska till att använda också tillgångarna och inte bara avkastningen. Just nu blockeras den frågan.

Herr talman! Stats- och regeringscheferna är överens om att Europas konkurrenskraft måste stärkas. Vår ekonomiska styrka är grunden för att kunna ha råd med allt från stöd till Ukraina och vår egen försvarsförmåga till den europeiska välfärden och allt annat som vår kontinent vill göra.

Den amerikanska politikens oförutsägbarhet påverkar EU-ländernas diskussioner om konkurrenskraft just nu. Osäkerheten gör att många företag och investerare avvaktar vart USA är på väg och vart amerikanska beslut som påverkar Europa är på väg. Men situationen innebär också möjligheter att ytterligare stärka Europas konkurrenskraft. Vi har i grunden en stark ekonomi. Vi har en stor inre marknad. Vi har förutsättningar som nog aldrig i modern tid varit viktigare att ta vara på än just nu när de transatlantiska banden på olika sätt är ifrågasatta.

I diskussionerna fanns ett par tydliga skiljelinjer mellan mina europeiska kollegor som jag vill nämna här.

Vissa efterfrågar fler gemensamma åtgärder, inte minst när det gäller tillsyn av kapitalmarknader och sammankoppling av energisystem, med vällovliga ambitioner att göra mer tillsammans och använda beslutsmakten på europeisk nivå för att åstadkomma detta.

Andra pekar, precis som Sverige, på att detta får sin giltighet i första hand om och när alla länder också genomför nationella reformer som är viktiga.

Det här kan låta som en teknikalitet, men det är inte det. Många stora beslut kan bara fattas på nationell basis. När det är gjort blir gemensamma regelverk väldigt verkningsfulla. Att ha gemensamma regelverk utan kraften i de nationella reformerna minskar deras betydelse rejält.

Till exempel är vägen till att säkra en stark europeisk energiproduktion att alla länder producerar mer fossilfri el. När de väl gör det blir konnektiviteten mellan energisystemen desto viktigare.

Här gör vi vårt med konkreta och tydliga steg mot att värdesätta alla kraftslag inklusive ny kärnkraft. Nu i veckan lägger vi fram den historiska proposition som banar väg för nya svenska reaktorer.

På samma sätt är grunden för stärkta kapitalmarknader att alla länder nationellt genomför de åtgärder som behövs för att få djupare och bredare tillgång till riskvilligt kapital. Utan riskvilligt kapital hjälper det inte med gemensam tillsyn eller gemensamma regelverk. Man börjar alltså i fel ände om man vill börja med att lägga en tillsynsmyndighet i valfri europeisk huvudstad i stället för att se till att de tillgångar som i dag sparas i madrasser och på bankkonton görs tillgängliga som investeringsvilligt kapital.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag underströk också behovet av konkreta resultat i förenklingsarbetet. Det är bra att kommissionen har lagt fram förslag på hur vi ska kunna minska regelbördor och administrativa bördor, inte minst för små och medelstora företag. Fler förslag kommer att följa, bland annat inriktade på regelverk som rör den gemensamma jordbrukspolitiken och regelverk för just små och medelstora företag.

Det här är otroligt viktigt. Jag underströk insikten om att väldigt många, väldigt många gånger, har försökt minska regelbördan och inte lyckats. Varje regel har en armé av advokater och aktivister bakom sig. Varje regel har också skapats med bästa tänkbara syften. Att ta bort regler och förenkla regler är svårare än det låter. Kommissionen fick väldigt tydliga medskick om att följa upp detta extremt detaljerat för att det här ska bli trovärdigt.

Det är också tydligt att fler länder inser värdet av handel med andra delar av världen. EU är en eftertraktad partner internationellt, och Sverige förblir den kanske tydligaste rösten för fler frihandelsavtal. I ett läge där USA vill höja tullarna mot omvärlden är det extra viktigt med nya frihandelsavtal.

Det är samtidigt viktigt att hålla fast vid satta ambitioner och mål, inte minst på klimatområdet. Industrin i Europa måste kunna lita på att EU-beslut gäller och inte ändras hela tiden. Detta gäller inte minst svenska företag som är föregångare när det gäller grön omställning och som har gjort stora investeringar för att bli mer hållbara.

Herr talman! Dagen före Europeiska rådets möte presenterade kommissionen både den aviserade vitboken för framtiden för europeiskt försvar – det vill säga konsekvensen av den diskussion vi hade på ett extrainsatt möte i Europeiska rådet i februari – och förslagen inom det som kallas för ReArm Europe och som följde på samma möte. Det står nu klart för oss alla att Europa behöver stärka de gemensamma försvarsförmågorna. Detta ska ske både i form av nationella försvarsinvesteringar och genom att använda EU mer, där EU har kompetens eller skulle kunna få relevans på försvarsområdet.

Det är därför välkommet att kommissionen har presenterat förslag på konkreta åtgärder för att stärka den europeiska försvarsförmågan, öka produktionen inom europeisk försvarsindustri, förenkla för investeringar inom europeisk försvarsindustri, förenkla för gemensamma upphandlingar av försvarsmateriel i Europa och fortsätta vårt gemensamma stöd till Ukraina.

Herr talman! Vi hade också den första diskussionen inför nästa långtidsbudget. EU står inför tuffa utmaningar, och många vill att EU ska göra mer och på fler områden. Det lät ungefär som det brukar låta i en första diskussion om nästa långtidsbudget. Vi behöver stärka vår konkurrenskraft, investera mer inom försvar och fortsätta – och snabba på – stödet till Ukraina. Detta ska ske parallellt med alla redan igångsatta prioriteringar. Man vill göra mycket.

Det är mycket bättre med höga ambitioner än låga ambitioner, men höga ambitioner på vissa områden kräver också omprioriteringar på andra områden. Dessutom kommer vi från och med nästa MFF att börja betala tillbaka på de gemensamma lån som togs under pandemin. Även om vi och andra nämnde att lån kommer att behöva betalas tillbaka förr eller senare upptäcks det nu lite yrvaket att detta kommer att gräva en del hål i nästa europeiska budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag var tydlig med den svenska positionen inför nästa långtidsbudget. Den gäller från år 2028, så det är inte omedelbart förestående. Inför denna måste vi ha en budget som avspeglar aktuella utmaningar och de viktigaste prioriteringarna. Samtidigt måste nya satsningar motsvaras av neddragningar på andra områden. Lösningen är inte en ständigt större europeisk budget på bekostnad av nationella budgetar.

Den svenska budgetrestriktiva linjen ligger fast. Den svenska avgiften ska hållas nere. Gemensam upplåning för att ge bidrag till medlemsländer eller nya egna medel, det vill säga egna skatter, är inte vägen framåt.

Det här är som sagt diskussioner som kommer att pågå i några år nu. Uppfattningarna kommer att förbli olika och följa klassiska mönster. Det kommer att bli svåra förhandlingar. Det är ingen hemlighet för den här kammaren att andra länder tycker precis tvärtom mot vad Sverige tycker – alltså att en ökad budget är lösningen på de flesta problem. De som är vana att vara nettomottagare av EU:s medel har lättare att acceptera svällande budgetar än de länder som är vana att betala för EU:s budget. Regeringen kommer att fortsätta arbeta hårt för ett så bra resultat som över huvud taget är möjligt för svensk del.

Till sist, herr talman, hade vi en lunch med FN:s generalsekreterare António Guterres där vi diskuterade multilateralism, samarbetet inom FN-systemet, havsfrågor och Mellanöstern. Det var en bra diskussion om viktiga frågor. Som ni hör var den lite spretig. Diskussionen präglades också av det faktum att den regelbaserade världsordningen – och den multilaterala ordning som inte minst många mindre demokratier är vana vid och sätter värde på – nu utmanas.

Som jag sa till EU-nämnden i förra veckan är och förblir det ett svenskt och europeiskt kärnintresse att ha ett effektivt globalt samarbete som är förutsägbart och respekterat och som har lika regler för alla länder. De principerna kommer Sverige att fortsätta stå upp för – inte minst när de ifrågasätts på världsarenan. Med detta avslutar jag återrapporten.

Herr talman! Vi börjar nu vänja oss vid att Socialdemokraterna alltid vill gnälla inrikespolitiskt vid varje återrapportering av Europeiska rådets möten, och det står er ju fritt att göra det.

Svensk inrikespolitik var alltså inte uppe till diskussion på Europeiska rådets möte. Jag förstår att det kan vara chockerande, men så var alltså fallet. Vi diskuterade helt andra saker. Vi diskuterade utan tvekan vad EU kan göra gemensamt för att öka försvarsförmågan. De besluten är i praktiken redan fattade. Vi diskuterade definitivt vad varje enskilt land – inte minst vi som är Natoländer – måste göra för att öka den europeiska nationella försvarsförmågan i gemenskap inom Nato. Det var det vi diskuterade.

Sedan gäller det den märkliga historieförfalskningen. Jag har nog aldrig någonsin sagt att Ungern inte är ett problem i europeisk politik – inte en enda gång. Däremot har jag flera gånger sagt: Gör det varken större eller mindre än det är. När 26 länder enas mot Ungern är det en väldigt tydlig signal om en mycket bred europeisk enighet, där det är Ungern som är det udda landet som sticker ut.

Man ska ändå inte underskatta de problem det skapar; till exempel skulle det kunna stoppa nästa sanktionspaket. Man ska heller inte underskatta behovet av fler länder i Europa än EU:s länder. Att vi kan lägga till Norge och Storbritannien på listan över europeiska samarbetsländer är lika viktigt som att vi inte kan inkludera Ungern i detta.

Jag och flera andra sa vad vi tyckte om Ungerns sätt att ständigt stoppa gemensamma beslut. Det finns alltså inget skäl att låtsas att något annat har inträffat på de här mötena.

Jag tror att det var svar på de frågor som hade med den här saken att göra, herr talman.

Herr talman! Först och främst vill jag understryka det som sades här tidigare: Att Ungern avviker från den gemensamma linjen är allvarligt, men låt nu inte Ungern vara den definierande punkten i europeisk politik! Ungern är den avvikande punkten i europeisk politik. Det är viktigt att säga. Men om vi alla ägnade all vår möda enbart åt Ungern skulle nog ingen bli gladare än Ungern, så låt oss inte göra det.

Jag delar också bilden att det finns opinioner runt om i många europeiska länder som gör att den enighet vi nu har inte alls är självklar utan mycket väl kan komma att prövas när vi går närmare olika former av fredsförhandlingar. Jag vill ta fasta på detta och ta fasta på ett fint samarbete med europeiska länder utanför EU, vilket gör Europas samlade arbete starkare. Det är viktigt.

Jag glömde säga det tidigare: Turkiet var inte uppe på agendan, men Turkiets agerande nu väcker många frågor om landets syn på rättsstaten. Jag är övertygad om att vi kommer att komma tillbaka till Turkiet, inte minst eftersom Turkiet formellt är kandidatstatusland till EU. Det väcker många frågor, och jag är mycket bekymrad över det som händer där just nu.

Det är samma sak med Syrien; vi hade inte heller det nämnvärt uppe på agendan, men vi har pratat om det förut. Det är alldeles uppenbart att det har vänt efter de förhoppningar som ändå fanns under en tid. Då uttryckte vi oss alla försiktigt optimistiskt, kan vi kanske kalla det, och nu har det vänt till att vi uttrycker oss både något mindre försiktigt och något mindre optimistiskt. Vi är ganska bekymrade över det som händer olika minoriteter, inte minst kristna minoriteter, i Syrien.

I grund och botten skulle jag säga att de frugala länderna är fortsatt frugala om man menar detta att inte ständigt ta på sig nya uppgifter. Både Finland och Danmark har definitivt svängt när det gäller försvarsfrågor och har uttryckligen motsatt uppfattning. Min bild är att Tyskland, Nederländerna och några länder till fortsatt tycker som vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! När det gäller regelförenklingar är de viktiga. Det är alldeles uppenbart. Jag tror att alla länder är självkritiska på ett hälsosamt sätt – det finns nog inget europeiskt land som säger: ”Vi har precis lagom många regler som omgärdar små och medelstora företag i till exempel jordbrukssektorn!” Alla är lämpligt självkritiska. Sedan vet vi alla att det i politiken är mycket lättare att skapa regler än att upphäva regler.

Jag tycker alltså att regelförenklingar är viktiga men att de måste bevisas innan de blir trovärdiga. Nu tycker jag att kommissionen har en hög och tydlig målsättning för detta och surrar sig själva hårt vid att lyckas uppnå den, så låt oss åtminstone ge kommissionen the benefit of the doubt, som det heter på engelska, och ett försök att ge sig på de här sakerna.

När det gäller målsättningarna är jag bara mån om att vi inte ska ändra mål hela tiden. Det skulle vara förödande för näringslivet. Företag gör långsiktiga investeringar, och de måste våga lita på att de regler som de investerar under också gäller under lång tid.

Herr talman! Europeiska rådet var nog i grund och botten varken mer eller mindre enigt om Mellanöstern än någon gång tidigare. Jag tror att jag i samband med varje EU-nämnd och varje återrapportering har sagt att vi står ungefär där vi står. I enskildheter kan rådet enas, till exempel när det gäller kritik mot en bruten vapenvila och att gisslan inte är frisläppt, men i de stora, övergripande frågorna om vem som bär skulden till olika saker kommer Europeiska rådet inte närmare en lösning. Den får helt enkelt sökas på annan plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Detta hindrar oss inte att från svensk sida uttrycka vad vi tycker och tänker, men vi kommer inte att kunna få enighet i Europeiska rådet om några andra slutsatser än de som nu ligger. Jag tror att det är viktigt att säga detta.

Om man i grund och botten tror att varje regelförenkling är en smitväg för lägre ambitioner kommer man alltid att vara emot regelförenklingar. Det finns säkert en sådan misstänksamhet mot en del människor – man vill alltid ha fler regler och tror att detta är det enda sättet att få ett näringsliv som agerar klimatvänligt. Det går också att vända på steken och säga att näringslivet ofta är bättre än politiken på hur-frågorna. Politiken måste ha stabila målformuleringar att nå fram till.

Där är nog juryn fortfarande ute, skulle jag säga. Jag tror att regelförenklingar är nödvändiga för Europa, inte minst i relation till Asien och USA. Detta är känt som en komplicerad plats, inte minst om man tar 27 olika länders regelverk och lägger dem bredvid varandra och sedan lägger gemensamma EU-regelverk på dem. Här finns det förenklingspotential. Jag är dock mån om att säga att detta inte får betyda att man bakvägen upphäver beslut i klimatpolitiken som vi har fattat i bred enighet.

Jag tror att de kommande månaderna kommer att utvisa vad EU-kommissionen kommer att föreslå.

Herr talman! När det gäller energi är det nya snarare att man välkomnar alla fossilfria energislag. Detta har ju Sverige slagits hårt för. Tidigare förekom en märklig exkludering av kärnkraften, som Sverige, Frankrike och flera andra länder har bekämpat. Förnybar energi skapas i väldigt många länder – ofta framgångsrikt men ibland mycket volatilt. Det nya är ett slags neutralitet inför detta, och det tycker vi är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Jag kanske nämnde det för fort, men jag sa uttryckligen att svenska företag har glädje av stabilitet i reglerna och inte ska missgynnas av att man har tagit regelverken på allvar. Jag tror att jag sa detta explicit. Det är också ett sätt att säga att man ska vara mycket varsam med att ändra på viktiga regler som företag har som grund för att fatta beslut om mycket stora investeringar.

Däremot är det inte uppenbart att varje hållbarhetsrapport i sig löser det stora problemet. Många företag tycker nog att det är för mycket fokus på rapportering och för lite fokus på goda resultat.

Herr talman! Detta var ganska mitt i prick i diskussionerna, ibland med viss konkretion. Det handlade till exempel om vilka konsekvenserna för FN-systemet blir när USA drar ned väsentligt på sin finansiering. Ibland diskuterades det också lite bredare om hur man ska se på olika FN-resolutioner och sådana saker. För några veckor sedan fick vi en något udda kombination av länder som stöttade en resolution där Europas länder gjorde en tydlig markering i en annan riktning.

Det finns en risk för ett sluttande plan. Vi har alltid sagt att FN blir ganska handlingsförlamat när FN:s säkerhetsråd inte kan fatta kraftfulla beslut. I Ukrainafrågan har ju FN i praktiken varit helt sidsteppat och inte kunnat göra någon nytta. Det blir heller absolut inte bättre av det amerikanska agerandet. Jag tycker att det finns skäl att vara bekymrad över detta.

Jag förstår att FN måste kunna visa på resultat för att vara relevant. Man hamnar lätt i ett slags moment 22-situation där man inte kan visa resultat, vilket leder till att många länder tycker att FN inte är lika viktigt som tidigare. Jag förstår mycket väl dilemmat i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Även pengafrågan var uppe. FN:s generalsekreterare passade onekligen på att beskriva en hårt ansatt FN-ekonomi. Det var väl inte så att Europas alla länder som en man eller en kvinna räckte upp handen och sa att de hade pengar att ersätta förlorade FN-medel med. Så är det inte, och vi måste ha respekt för att i alla länder är pengar en trång resurs för både nationella och internationella syften.

Nej, det fanns inga tydliga svar om detta. Att Ryssland har varit mycket destruktivt i FN-sammanhang är uppenbart. Den nya amerikanska politiken är ännu inte riktigt klarlagd, men det vi ser just nu antyder inte att vi kommer att kunna göra mer genom FN-systemet.

Herr talman! Det gjordes inte. FN:s chef underströk dock vikten av de program olika EU-länder är med och finansierar, i ett läge där USA drar sig tillbaka. Han bad också länder att titta på om de på olika sätt kan bidra på något vettigt vis så att konsekvenserna inte blir katastrofala. Men inget enskilt land har tillnärmelsevis möjligheten att täcka upp för detta, framför allt inte i ett läge där man ska täcka upp också för annat.

Detta är ett stort problem, men som ofta när USA gör ganska brutala saker finns det ett korn av sanning i det. USA har länge sagt att resten av världen inte kan förvänta sig att USA ska vara den självklart största bidragsgivaren till många olika FN-program. Man har ju hört hur det kan låta i FN:s generalförsamling då USA ombeds att inte lägga sig i men däremot betala. I längden är det ingen hållbar linje. Det USA nu gör är inte heller konstruktivt, men det har funnits tecken i skyn ganska länge.

Herr talman! Först en liten randanmärkning. EU-lingot är ibland lite obegripligt. Alla människor vet kanske inte vad omnibus är. EU är ju expert på att skapa sådana begrepp.

Jag tror att det i grund och botten finns en seriös vilja till regelförenkling. Det handlar inte om låga ambitioner utan om att EU-kommissionen precis som de flesta nationella regeringar har fått väldigt mycket återkoppling från företag om att det för krångligt – apropå konkurrenskraft och växande företag i Europa. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd. Det finns en massa goda föresatser i en massa olika regler, men alla landar i att varje företag ska rapportera ytterligare en sak. De flesta EU-parlamentariker har inte varit småföretagare, och det märks. Därför har de lätt att fatta beslut utan att ta hänsyn till vilka konsekvenser det får. Jag förstår dem som är lite misstrogna mot att dessa regelförenklingar verkligen kommer till stånd. Det ska bevisas också. Jag tar dem på orden men vill också se bevis på att det går att förenkla reglerna.

Rapporteringskraven är ofta överskattade. Det är en politikers sätt. Man lägger en börda på någon annan att rapportera ytterligare en sak och tror att det inte medför någon kostnad. Men det medför höga kostnader, och många olika branscher anställer massor av människor bara för att göra rapporter som man är säker på att väldigt få läser. Att göda konsultfirmor och advokatbyråer med den sortens rapportkrav är inte det som långsiktigt bygger europeisk konkurrenskraft.

Det är alldeles riktigt att Frankrike uppmanade länder att ta ställning inför konferensen i Nice och återkomma med hur de ser på konventioner och ratificering, och det kommer Sverige också att göra.

Herr talman! Ja, så diskuteras frihandel också. För det första var Ursula von der Leyen noga med att påpeka att hon uppfattar att intresset för att sluta frihandelsavtal med Europa snarare ökar. I en instabil värld, där det inte är uppenbart att USA är den främsta motorn för internationell frihandel, kommer intresset att öka för den inre marknaden och därmed frihandelsavtal med Europa. Det finns flera sådana exempel.

Jag tror att resten av världen inte är problemet där utan ibland snarare vi själva. Alla vill ha så många specialregler i frihandelsavtalen att de är svåra att sedan få igenom i varje enskilt land. Det tycker jag är ett problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Sedan finns det protektionistiska tendenser även i Europa, som ibland göms under frihandelsavtalen. Inte minst i jordbrukssektorer kan detta vara väldigt känsligt. Inför varje val i något europeiskt land är det dessutom alltid något land som tycker att det är jobbigt att rösta igenom ett frihandelsavtal. Vi är alltså långt ifrån perfekta.

Det andra som nämndes var naturligtvis den enorma betydelse som vi fäster vid den inre marknaden. Både Lettarapporten och Draghirapporten pekar också på behovet av att expandera den inre marknaden. Det handlar om tjänster, försvarsindustri, telekomsektorer och finansiella tjänster – allt detta. Det är klart att det i grund och botten vore helt rätt väg att gå. Den inre marknaden har varit en makalös ekonomisk framgång i 30 år, men den är långt ifrån färdig. Att gräva där vi står eller vattna där det redan växer är en ganska bra poäng, men svårt nog.

Slutligen – det glömde jag att säga i min inledning – var ECB-chefen Christine Lagarde också på plats och hade en genomgång av euron, valutans styrka och svagheter och europeisk ekonomi just nu. Även hon instämde i att vi har stora möjligheter från Europas sida när USA är mer inbundet, så att säga, men hon påpekade också att det är upp till bevis när det gäller att göra de saker som krävs för att vara den naturliga attraktionskraften i världen.

Herr talman! Det är en högst relevant fråga, inte minst just nu när vi står inför ett läge där det kan bli vapenvila – vi vet inte. Det kan bli fredsförhandlingar – vi vet inte. De kan bli rimligt bra, men de kan också bli väldigt dåliga. Det råder total osäkerhet.

Att Europa har steppat upp under de senaste månaderna är alldeles uppenbart, och det är gott så. Just nu tror jag att det krävs en blandning mellan omedelbarhet, att göra saker nu som gör att Ukraina hamnar i en bättre position inför formativa veckor, och en långsiktig ambition att stå vid Ukrainas sida efter något slags eldupphör eller fredsförhandlingar.

Olika länder är lite olika engagerade i olika frågor, för att uttrycka det artigt. Jag åker själv till Paris nu på torsdag och diskuterar med det som ibland beskrivs som the coalition of the willing – de länder som på olika sätt är beredda att agera också långsiktigt för att hjälpa Ukraina, också efter ett vapenstillestånd och efter en fredsförhandling. Jag vågar inte ens gissa vad som kommer ut av detta. Men att det är viktigt kan jag vara hundra procent säker på.

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för det perspektivet! Vi tenderar att prata problem och lösningar; det är vår uppgift. Men låt oss också säga att det är momentum för Europa just nu. Jag har alltid varit en varm Europavän och starkt för det svenska EU-medlemskapet, redan på den tid då det ansågs vara ett hot mot den svenska neutraliteten. Kan man tänka sig något så dumt? Jag har varit starkt för ett euromedlemskap – med respekt för folkomröstningen, men likväl. Jag har varit för fördjupande av den inre marknaden – allt detta. Det är momentum för europeiska lösningar just nu. Låt inte det bästa bli det godas fiende!

I ett läge där Ryssland invaderar grannländer till oss som borde vara EU-medlemmar, där ett land som Kina tar sig friheter i våra ekonomier som vi inte får ta oss i deras ekonomi och där USA i vart fall tydligt ifrågasätter det transatlantiska samarbetet är det momentum för mer europeiskt samarbete.

Jag tror att få länder skulle ha en så enormt stor nytta av detta som ett starkt men relativt litet, exportinriktat land med väldig vana av att agera internationellt. Så jag tror inte att vi ska underskatta möjligheterna i allt det som vi nu ser som stora problem. Det är ett problem att Ryssland är Ryssland. Det är ett problem om USA drar sig undan. Och det är ett problem att Kina i vissa stycken missbrukar den internationella handeln. Allt detta är allvarliga problem. Men låt oss se möjligheterna i allt detta! Jag tror att momentum för Europa också innebär enorma möjligheter för Sverige som land.

Herr talman! Jag har två konkreta svar. Skuggflottan diskuterades absolut under Ukrainafrågan, och vi fortsätter att lista framgångsrikt. Mer måste göras. Det var inget nytt där, men det går ändå i rätt riktning.

Vi diskuterade inte skuggflottan, men vi diskuterade andra, bredare havsfrågor.

Utanför agendans formuleringar tog man upp det som ibland tas upp också i EU-nämnden, nämligen kvalificerade majoriteter. Ju mer EU förväntas kunna agera på en världsscen, desto mindre relevant blir kravet på ständig enhällighet. Ungern bevisar det med all tydlighet. Men även i andra frågor har EU svårt att agera med en röst eftersom enighetskravet är så pass hårt.

Argumenten är desamma som alltid framförs, det vill säga att vissa länder vill ha kvalificerad majoritet på utrikesområdet för att kunna agera i världen. Andra vill komma undan trilskande länder som inte vill ha EU-skatter. Där är inte vi lika entusiastiska. Inget nytt under solen!

Herr talman! Det exakta svaret är att vi inte hade några nya sanktioner uppe nu. Vi fick lite oväntat igenom ett sanktionspaket rätt nyligen med Ungern, dock till priset av ett antal avlistningar från sanktionerade individer. Jag ska vara noga med att påpeka att det inte bara var Ungern som krävde avlistningar, utan det var även andra länder som passade på av olika skäl. Det kan man ha lite olika uppfattningar om, men det var alltså inga nya sanktioner uppe den här gången.

Däremot är det väl känt – och jag håller helt med utrikesministern om detta – att ju mer vi kan pressa ned priset, desto mindre göder vi rysk krigsekonomi. Det där är en alldeles egen fråga. Noggranna data visar att Ryssland lider enormt mycket av de här sakerna. Det är klart att ett land som är berett att använda en så stor andel av sin mycket lilla ekonomi ändå kan fortsätta orimligt länge. I den bemärkelsen är tiden verkligen på vår sida och inte på Rysslands sida. Men det exakta svaret är att det inte var uppe några nya saker i Europeiska rådet den här gången.

Herr talman! Eftersom jag inte sa det i min inledning borde jag säga det nu, för återrapporteringen kanske börjar dra sig mot slutet. Olaf Scholz, den tyske förbundskanslern, hade sitt sannolikt sista möte som förbundskansler – så pass sannolikt att han avtackades. Jag vill för svensk del understryka att vi har haft ett otroligt fint samarbete med Tyskland under hans ledning. Jag har nu också träffat den sannolikt nye förbundskanslern, Friedrich Merz, och vi ser fram emot ett lika gott samarbete under den nya tyska regeringen.

Vi har värdesatt Tyskland i EU-samarbetet på väldigt många olika sätt. Ett EU med ett starkt Tyskland kommer att fungera bättre än ett EU med en svag tysk röst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! Låt oss börja i den svåra frågan om EU:s ledarskap. Den diskuteras ständigt. Vi har en stark kommission, och det är bra. Det är bra med en stark kommission som driver på, och det har vi verkligen nu. Jag tycker att Ursula von der Leyen gör ett utomordentligt gott arbete på det sättet.

I och med kriget mot Ukraina har det nordisk-baltiska och Polen vuxit i betydelse. Våra perspektiv tar större plats i dag, skulle jag säga. Säkerhetspolitiken tar större plats, och behovet av konkurrenskraft tar större plats. Det är också bra. Det tysk-franska är viktigt i Europa, och vi ska välkomna det. Ett Tyskland och ett Frankrike som är offensiva och som kan enas underlättar också för EU att enas. Ibland enas man också i tuggmotstånd, så jag välkomnar ett starkt Tyskland och ett starkt Frankrike i detta.

Allra sist men inte minst: Underskatta inte det som nu händer med ett Europa som är större än EU! Det är inte att underkänna EU:s betydelse att erkänna att Europa också behöver Storbritannien och Norge, inte minst, för säkerhetspolitiken – och vi kan lägga till Island också.

Herr talman! Det är en bra poäng. Krig, i sin förfärlighet, kräver tyvärr såväl kulor och granater som väldigt mycket högteknologi. Ukraina lär oss båda sakerna just nu – till priset av förfärligt många människoliv, men ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Man ska inte vara alltför entusiastisk när man pratar om detta. Det handlar ytterst om att vi har ett krig på vår kontinent som vi skulle vilja slippa. Men när vi nu ändå har den situationen är jag rätt optimistisk när det gäller svenska försvarsindustriföretag. De är moderna, högteknologiska och vana vid samarbeten runt om i världen. Det finns nog skäl till optimism där.

Det EU nu kan göra gemensamt är att underlätta för upphandlingar, försöka öka standardiseringen och ha färre separata specifikationer. Det var någon som sa att vi har ett tjugotal olika stridsvagnsmodeller bara i europeiska Natoländer. Det är mycket sådant som skapar väldigt långa ledtider. Vi är vana vid otroligt långa upphandlingsprocesser. De kan ta många år. Samtidigt lär oss Ukraina att det man inte kan göra på ett halvår kanske man inte har nytta av över huvud taget. Det finns mycket omställning som måste ske i allt detta.

Jag tror att vi nu står inför en period där Sverige och många andra länder går in i långvariga och storskaliga upprustningar av våra egna nationella försvar för att kunna fylla vår roll inom ramen för det gemensamma. Då tror jag också att försvarsindustrin kommer att få mycket mer långsiktiga beställningar än vad de är vana vid och våga bygga ut sin produktionskapacitet.

Det i sin tur väcker många nya frågor. Får de miljötillstånd för att bygga ut sina produktionsanläggningar? Finns det kompetens att rekrytera som kan bemanna företagen? Finns det riskvilligt kapital som inte har begränsningar att investera i försvarsindustriföretag? Det är bara tre av de saker som vi i politiken kan ändra på – och ska ändra på.

Återrapporteringen var härmed avslutad.