Herr talman! Det är lätt att känna en viss politisk depression just nu. I måndags svors Donald Trump in som president i USA. Ett av hans första beslut var att benåda de 1 500 personer som deltog i stormningen av Capitolium. Därmed skickar han signalen att det är okej att attackera demokratin, blåljuspersonal och politisk "opposition", så länge det ligger i presidentens intressen. Han gav också uttryck för att USA:s territorium ska expandera. Detta är oerhört.

Men jag inser själv att vi inte ska sätta oss på höga hästar och häpna över vad som händer på andra sidan Atlanten. Valet av Donald Trump till president säger något om vår samtid. Det är kanske ett uttryck för en frustration och ett tappat hopp om att politik kan lösa svåra samhällsproblem. Det är kanske ett uttryck för att politiker förväntas lyssna och agera när människor kämpar med att betala sina räkningar i slutet av månaden.

Herr talman! Onekligen är det just nu inte diplomatins tid. Just nu är det inte samarbetenas tid. Just nu är det inte fredens tid. Men det kommer en tid för det. Det är jag övertygad om. Svängningarna i historiens Newtonvagga talar för det. Det föds alltid motreaktioner. Men den här debatten handlar inte om USA eller om världsläget, herr talman, utan om konstitutionsutskottets granskning av vår regeringsmakt här i Sverige.

Konstitutionsutskottet har riksdagens uppgift att två gånger per år lämna en rapport om hur regeringen har skött sina uppgifter. Regeringen behöver, som ni alla känner till, riksdagens tolerans, och regeringsmakten vilar ytterst på riksdagens mandat. Därför åligger det oss att granska regeringen.

På våren granskar vi regeringen specifikt utifrån de KU-anmälningar som alla riksdagsledamöter kan göra gentemot enskilda ministrar. På hösten granskar vi mer generellt regeringens arbete. Det är höstens granskning som vi nu presenterar.

Det kan låta torrt och tråkigt, men det är roligare och mer intressant än vad man kan tro. Vi blir lite som en god revisor som hittar brister och kan peka på förbättringspotential i regeringsarbetet, och även om vi tillhör olika partier är vi alla måna om att regeringsarbetet ska fungera väl och att regeringens samarbete med riksdagen är tillfredsställande.

Herr talman! Den här hösten har vi granskat nio områden. Ämnen för höstgranskning bestämmer vi gemensamt i utskottet. Det är dels vissa frågor som vi med några års mellanrum brukar följa upp och återkomma till, dels frågor som utskottet på ett eller annat sätt har uppmärksammat under vårt löpande arbete under året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Herr talman! En återkommande granskning gäller Regeringskansliets organisation. Regeringskansliet måste vara dimensionerat efter de krav som vårt moderna demokratiska samhälle ställer, men samtidigt måste det vara en rimlig dimensionering. Vi följer särskilt upp så att de politiska anställningarna håller sig på en rimlig nivå.

Utskottet gör inte något ställningstagande om detta, men vi Socialdemokrater konstaterade under budgetdebatten tidigare i höstas att Regeringskansliets kostnader har ökat med 27 procent sedan 2022, i tider när alla andra behöver spara. Det är värt att fundera över framgent.

Utskottet ställde också specifikt en fråga om organisationen för arbetet med nationell säkerhet inom Statsrådsberedningen. Regeringen säger till oss att organisationen inte har inneburit att ansvar för sakområden eller myndigheter har flyttats till Statsrådsberedningen, men något som har dryftats i den offentliga debatten och gjorts gällande är att det som syftar till strategisk samordning riskerar att skapa dubbelkommando och dubbelarbete. Det finns anledning att fortsätta att följa upp denna fråga, inte minst när en ny funktion inrättas inom Statsrådsberedningen.

Herr talman! Det ska i normalfallet gå minst fyra veckor från att en författning trycks tills den träder i kraft. Fyra veckor är i snävaste laget, ska sägas. Det är ganska många författningar som har kungjorts mindre än fyra veckor före ikraftträdandet.

KU har vid upprepade tillfällen påpekat att det inte är lämpligt med alltför kort tid mellan beslut och ikraftträdande. Även om tekniken har gått framåt och vi kan jobba med elektroniska kungörelser behöver enskilda men också myndigheter förhålla sig till nya bestämmelser och lagar. Det är inte bra för förtroendet för lagstiftningsprocessen om man inte får god tid på sig att införa nya lagar och regler.

Vi har också granskat hur lång tid det tar att handlägga överklaganden till regeringen av länsstyrelsens beslut att bilda eller utvidga naturreservat. Regeringen är ingen förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening, men man ska ändå följa förvaltningslagen och handlägga ärenden så snabbt, effektivt och rättssäkert som möjligt och driva handläggningen framåt. Det blir problem när ärenden får ligga utan att vi kan se vilka åtgärder som har vidtagits. Här säger Regeringskansliet självt att handläggningstiderna hade kunnat vara kortare i några av ärendena.

Herr talman! Ett annat ärende handlar om propositionsavlämnandet. Det sätter fokus på egentligen hela lagstiftningsprocessen, från utredning tills lagen omsätts i verkligheten, och på hur viktigt det är att vi har exempelvis parlamentariska utredningar. Konstitutionsutskottet har inte gjort någon notering om detta, men om vi inte längre kan sitta i utredningar tillsammans och lägger ett värde i bred parlamentarisk förankring kommer långsiktigheten och hållbarheten hos våra lagar att försämras.

Snabbare takt i lagstiftningsarbetet är också något som vi måste höja ett varningens finger för. Utskottet har förståelse för att det i vissa fall kan finnas skäl för brådskande beredning, men detta bör kunna undvikas genom en god omvärldsbevakning, beredskap och framförhållning. Att snabba på för att visa politisk handlingskraft kan vara trevligt, men det är inte ett acceptabelt skäl.

Herr talman! Ett ärende som utskottet har plockat upp är statsrådens användning av sociala medier. Här kan man konstatera att det råder oklarheter om användningen av sociala medier, något som har fått många riksdagsledamöter att lämna in anmälningar mot statsråd efter att ha reagerat på något som skrivits eller sagts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Regeringen borde se över hur statsråden använder sina sociala medier. Det får inte råda oklarhet om vad som är rikets hållning i frågor och vad som är partipolitisk opinionsbildning. Därmed inte sagt att vi i konstitutionsutskottet vill införa onödiga regler för arbetet, för vi tycker att det är viktigt att politiker kan finnas med på dessa plattformar och debattera politik i samhället.

När man talar om sociala medier är det viktigt att man värnar yttrandefriheten och upprätthåller principen om vad som ska vara allmänna handlingar. Det är regler som gäller också på sociala medier.

Herr talman! Avslutningsvis använder vi sällan överord i vår granskning, och ej heller försöker vi partipolitisera vår granskning. Detta gör att det vi säger må vara tråkigt och lågmält, men det gör också att vi när vi uttalar oss gör det med en gedigen och seriös ansats. Detta betyder något.

Jag nämnde orden torrt och tråkigt tidigare. När den politiska världen nu svänger snabbt kanske en höstgranskning kan skapa lite trygghet. Där finns inga politiska överord, men där finns små förslag på hur regeringsarbetet kan förbättras så att tilltron till vår demokrati håller sig stark. Det är kanske just vad vi behöver just nu.

Som utskottets ordförande ber jag härmed att få överlämna och anmäla för riksdagen resultatet av konstitutionsutskottets årliga höstgranskning.

Herr talman! Konstitutionsutskottets granskning är ett årligt återkommande arbete som kanske inte alltid får samma uppmärksamhet som partiledardebatter eller politiska utspel. Men låt mig påminna om att detta arbete ändå är av yttersta vikt. Det är här vi säkerställer att regeringen följer beslutade regler och att processerna är transparenta.

Vi granskar inte bara enskilda ärenden utan också hur hela regeringsmaskineriet fungerar i praktiken. I en tid präglad av förändring är denna granskning en viktig del av att upprätthålla tilliten till våra institutioner. Jag hoppas också att den i någon mån kan bidra till att minska polariseringen som vi ser öka i samhället.

Herr talman! Årets betänkande tar upp flera centrala områden som rör regeringens arbete. Utskottet har bland annat granskat regeringens sammansättning, regeringsprotokollen och politiska samordningsfunktioner i Regeringskansliet. Vi har också tittat på statsrådens användande av sociala medier och propositionsavlämnandet.

Det sistnämnda, alltså propositionsavlämnandet, ger skäl för lite extra uppmärksamhet eftersom det är en del av den svenska lagstiftningsprocessen.

Under de senaste åren har det förts en debatt om lagstiftningsprocessen och dess snabbhet - eller långsamhet om man så vill.

Lagstiftningsprocessen består av olika delar. Först och främst ska det tas fram direktiv till en utredning. Därefter ska en utredare tillsättas och en utredning tillsättas. När utredningen är klar ska den remitteras, både till berörda aktörer och till Lagrådet. Därefter ska lagstiftningen bli en proposition som riksdagen ska behandla och besluta om.

När det kommer till den första delen i utredningsväsendet har den moderatledda regeringen startat snabbspår för lagstiftning. I praktiken betyder det att heltidsanställda utredare tar fram lagstiftningsförslag snabbare än vad de traditionella utredningarna gör. I dessa är utredarna oftast deltidsanställda och jobbar som exempelvis domare till vardags.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Det är bra att regeringen nu påskyndar utredningsväsendet. Samhällsutvecklingen rör sig snabbt, och det är viktigt att vår lagstiftning klarar av att hänga med i det tempot. Utan flexibilitet och snabbhet riskerar lagstiftningsprocessen att bli föråldrad innan besluten ens har klubbats i den här kammaren. Detta gäller särskilt vissa områden, som kriminalpolitiken och migrationspolitiken.

Hög kvalitet på utredningar är inte alltid samma sak som att det tar tid. Som jag precis påpekade finns det en uppenbar fördel med de så kallade snabbspåren för lagstiftning, nämligen att det är just heltidsanställda utredare som kan ägna all sin tid åt det aktuella utredningsuppdraget. När utredningen sedan är klar påbörjas nästa del i lagstiftningsprocessen: remissförfarandet och så småningom propositionsavlämnandet till riksdagen. Detta granskade ju konstitutionsutskottet i delar förra hösten och i delar denna höst.

Låt mig upprepa vad konstitutionsutskottet kom fram till förra hösten. När det gällde remisstiderna och längden på dessa gick det inte att dra några säkra slutsatser om huruvida remisstiderna har blivit kortare eller längre de senaste 15 åren. Den genomsnittliga remisstiden verkar dock ha blivit något längre.

Under de granskade perioderna, alltså 2007, 2015 och 2023, varierade den genomsnittliga tidsåtgången för Lagrådets granskning utan någon tydlig trend. När det gäller tiden mellan Lagrådets yttrande och regeringens beslut att överlämna propositionen till riksdagen kan det konstateras att ett tidsintervall mellan yttrande och beslut på cirka en månad har blivit vanligare medan kortare tidsintervaller än så har blivit mindre vanliga.

Av konstitutionsutskottets granskning förra hösten gick det inte att dra några slutsatser om att regeringen numera skulle runda några hörn i lagstiftningsprocessen. I stället verkar delar i lagstiftningsprocessen numera gå i en riktning av att det tar längre tid.

Herr talman! Låt mig nu vända blicken mot höstens granskning och propositionsavlämnandet. Utskottet ser att det vid tiden för covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skedde en ökning av såväl antalet propositioner som bordlagts tidigare än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande som antalet propositioner som behandlats med förkortad motionstid. Det har alltså gått väldigt snabbt under tidsperioden för covid-19 och det fullskaliga kriget i Ukraina. Det framstår för alla som motiverat att dessa händelser föranledde lagstiftning som behövde behandlas snabbt av riksdagen.

När det gäller hela gruppen propositioner som bordlagts 85 dagar eller kortare tid före föreslaget ikraftträdande noterar utskottet dock inte några påtagliga förändringar jämfört med riksmötena före pandemiutbrottet. Inom den här gruppen kan man däremot iaktta en ökning av propositioner som bordlagts 10 veckor, eller ännu kortare tid, före föreslaget ikraftträdande. De propositioner som lämnas sent lämnas numera i ett senare skede än de gjorde före pandemiutbrottet. Men gruppen propositioner som lämnas sent har som helhet inte ökat.

När det gäller propositioner som bordlagts mindre än 85 dagar före ikraftträdandet är kanske den viktigaste delen i riksdagsbehandlingen att titta på motionstiden. Motionsverktyget är ju oppositionens möjlighet att formellt sett tycka till om den lagstiftning som regeringen föreslår. Att upprätthålla motionsverktyget och motionsinstitutionen är ett mycket viktigt arbete för att oppositionen i praktiken ska kunna utöva just oppositionsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

När det gäller propositioner med förkortad motionstid går det inte heller att peka på en trend med allt fler propositioner med förkortad motionstid. Riksmötena 2022/23 och 2023/24 var det tre respektive en proposition som inte var av karaktären extra ändringsbudget som behandlades med förkortad motionstid. Det kan jämföras med fem propositioner 2013/14 och åtta propositioner 2015/16.

Det är också intressant att titta på vilka de tre propositionerna var - alltså de tre respektive en, som sedan den moderatledda regeringen tillträdde har behandlats med förkortad motionstid. Det var följande lagstiftningsprodukter: vissa förfarandefrågor om elstöd till företag, Sveriges medlemskap i Nato, sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd och tilläggsskatt för företag i stora koncerner.

Med dessa två granskningar i ryggen, alltså konstitutionsutskottets granskningar förra hösten och denna höst, kan vi konstatera att regeringen inte slarvar med lagstiftningsprocessen. I stället levererar den moderatledda regeringen det som väljarna valt oss för att göra.

Med detta sagt är det välkommet - och det hörde vi ju utskottets ordförande tala om - att ha en diskussion om den svenska lagstiftningsprocessen och tidsåtgången från direktiv till ikraftträdande av ny lagstiftning. De tidsramar som har kommit att bli något slags soft law är inte skrivna i sten. De står inte i grundlagen, och det står inte heller i vanlig lag hur långa ledtiderna ska vara för respektive delmoment i lagstiftningsprocessen. Ofta tillkom de för många decennier sedan i en annan tid och en annan verklighet.

I Sverige är vi också unika när det gäller den tid det tar att ta fram ny lagstiftning. Om vi tittar på våra nordiska grannar går det betydligt snabbare. Det är också så att väljare förväntar sig att en regering som valts också levererar på de vallöften som de ställt ut, oavsett om det skulle vara en socialdemokratiskt ledd regering eller en moderatledd som nu. Det krävs ett högt tempo i lagstiftningen för att man ska hinna med att leverera på fyra år. Som tidigare påpekats finns det också en risk att alltför långa processer skulle kunna leda till förlegade förslag redan före ikraftträdande.

Det finns alltså många skäl till att ha en seriös debatt om hur vår lagstiftningsprocess bör se ut, oavsett vilken regering vi har framåt i tid.

Herr talman! Min tid tickar ut efter djupdykningen i lagstiftningsprocessens olika delar och rekapitulationen av förra höstens utskottsgranskning. Men låt mig också bara notera, understryka och kommentera ett sista område som utskottet granskade i höstas. Det gäller statsrådens användande av sociala medier.

Sociala medier är i dag en viktig kanal för kommunikation och dialog. Det gäller kanske särskilt den yngre publiken, som kan söka information via just sociala medier och appar. Det betyder i sig att budskap och information - och därmed också demokratin, genom möjligheten att informera sig och ta del av de beslut som fattas - ökar med möjligheten att genom sociala medier nå ut till hela befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Utskottet pekar dock på att det finns vissa faror med användandet av sociala medier. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på. Vi är också överens om att de officiella kanalerna för kommunikation är regeringens hemsida och regeringskontona. Det är inte de privata kontona i sociala medier. Det är viktigt att det finns en sådan riktlinje och framför allt att det finns en sådan tydlighet i praktiken.

Med det sagt vill jag tacka så mycket för den här granskningen och det arbete som utskottet har gjort med den. Jag ser fram emot vårens alla granskningar.

Herr talman! När ministrar pratar med sina väljare via sociala medier, vad behöver de tänka på då? När en markägare har klagat på ett beslut till regeringen och otåligt väntar på besked, hur länge kan regeringen egentligen dröja med sitt svar? Och när en regering är angelägen om att visa handlingskraft, hur snabbt är det okej att den går fram med sina förslag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

På fråga A svarar vi i KU: Twittra med dina väljare om du vill, även om du är statsråd! Men om du ska berätta om vad regeringen just har bestämt, ja, då är det på sin plats att använda officiella kanaler - inte det privata kontot.

På fråga B svarar vi: Det är inte okej att departementet sölar genom att låta handlingar ligga i hyllan utan åtgärd i flera månader.

På fråga C svarar vi: Vänta lite nu - här är det läge att tänka efter! Det finns faktiskt en poäng i att regeringen inte hastar fram med sina förslag och gör oppositionen till enbart ett rundningsmärke. Jag återkommer till det om en stund.

Herr talman! Jag valde att inte inleda mitt anförande med samma fras som jag gjorde i den här debatten för ett par år sedan, närmare bestämt: "Vi debatterar här i dag betänkandet KU10 där konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning." Det är förstås inget fel med den frasen, men den lockar inte direkt stora åhörarskaror hit till KU:s debatter. Och det är synd att våra debatter, där vi ofta är rörande överens, sällan ger några rubriker i medierna eller för den delen drar en stor publik.

Att vi verkar rätt ointressanta beror antagligen just på att vi går fram i enighet, som vi gör i dag. Konflikt skapar nämligen rubriker. Men i praktiken är politik faktiskt att komma överens. Vi är åtta partier i den här riksdagen, och inget är det andra likt. Det är precis som det ska vara i en vital demokrati: många olika åsikter och partiprogram att välja bland för den som lägger sin röst vart fjärde år. Därefter är det upp till oss politiker att kompromissa, att ge och ta och att ta ansvar.

Herr talman! Det här med enigheten i KU är faktiskt värt lite mer uppmärksamhet, kan jag tycka. Vi står här igen och presenterar en granskning av regeringen där alla åtta partier är helt överens. Det borde nå ut till fler utanför politiken att vi faktiskt kan komma överens och att vi politiker inte bara håller på med käbbel.

Förmågan att komma överens behöver vi verkligen i dag. Vi behöver visa våra väljare att vi äger den. Det gäller inte minst i de osäkra tider vi lever i, med ett spänt omvärldsläge där starka krafter som inte vill Sverige väl gärna underblåser polarisering i vårt samhälle. Det finns redan alltför många skyttegravar i världen, så låt oss inte gräva ned oss i några egna här hemma.

Det vi håller på med här i KU är ju viktiga saker. Det är förstås lätt att vara partisk och framhålla sitt eget utskotts stora betydelse, men demokratins spelregler - det fundament som både riksdag och regering vilar på - borde väl ändå engagera alla?

För att vara mer publikfriande försökte jag mig nyss på en mindre högtravande inledning än häromåret. Jag nämnde helt kort tre områden som vi i KU djupdök i under hösten när vi granskade regeringens arbete. Av dessa tre tänker jag nu inte prata vidare om vare sig A eller B utan hålla mig till C. Det gäller hur snabbt regeringen kan hasta fram i sin iver att visa handlingskraft och varför det inte är en bra idé att rusa på i expressfart. Detta kallas propositionsavlämnandet i vårt betänkande.

Herr talman! När regeringen beslutat om en proposition lämnas den över till riksdagen. Sedan har riksdagens partier två veckor - eller 15 dagar, för att vara exakt - på sig att behandla den. Om det ska gå snabbare än så krävs synnerliga skäl. Som jurist vet man att synnerliga skäl är en signal om att det verkligen måste röra sig om något exceptionellt som motiverar sådan brådska. Det ska vara fråga om rena undantagsföreteelser för att bestämmelsen om 15 dagar ska frångås. Det är riksdagen som bestämmer om det ska gå snabbare än så, men det sker på regeringens initiativ. Det är alltså regeringen som sänder signalen att man vill att riksdagen skyndar på med något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

I den tidsplanering som återfinns i Regeringskansliets riktlinjer är 85 dagar det minimum som anges för att hinna med alla nödvändiga delmoment på vägen från att en proposition lämnas över till riksdagen till att lagen träder i kraft. KU har granskat när det gått fortare än så och tittat på hur det sett ut över tid, från 2011 och framåt.

Det är inte särskilt förvånande att fler lagförslag behandlades i expressfart under covid-19-pandemin, precis som har nämnts här tidigare. Även till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina behövde det ibland gå undan. Jämför man tiden före och efter pandemin ser man att antalet propositioner som behandlades på mindre tid än 85 dagar låg på ungefär samma nivå. Men i de fall där det gick snabbare än normalt, alltså på mindre än 85 dagar, var brådskan lite större på senare år än före pandemin. Detta beror inte bara på kriget i Ukraina.

Allt oftare har tiden alltså blivit allt kortare från proposition till lagens ikraftträdande. Jag menar att det finns god anledning att hålla ögonen på detta framöver, för riksdagen måste få tid på sig att behandla regeringens förslag på ett seriöst sätt. För att parlamentet ska fungera väl måste alla politiska partier ha goda förutsättningar att sätta sig in i förslag som läggs fram av regeringen och kunna formulera motförslag.

Herr talman! För ett år sedan ville regeringen snabba på med en viss omtalad proposition och begärde då förkortad motionstid till tre dagar. Man fick dock nej av riksdagen, så det blev 15 dagar som vanligt. När jag slog på radionyheterna en morgon blev jag förvånad över att höra det ansvariga statsrådet säga: Jag hoppas att oppositionen kommer att använda denna tid väl.

I dag är mitt parti i opposition, men det är ju inte vad jag och mitt parti gör i ett enskilt fall som är relevant. Dessa regler, med vissa tidsfrister, finns till för att vi ska ha en fungerande opposition oavsett vilka partier som ingår i den. Då måste oppositionen ha rimliga villkor att verka inom - annars beskärs oppositionens roll i demokratin, och det förutsätter jag att inget parti önskar.

Herr talman! I morgon ska Oscarsnomineringarna tillkännages. Jag förväntar mig några till filmen Konklaven. Det är en film som skildrar intrikata maktstrider inom katolska kyrkan inför valet av en ny påve. Skådespelaren Ralph Fiennes har huvudrollen, och hans rollfigur Lawrence står för eftertanke och klokhet i filmen. I en stark scen framhåller Lawrence faran med visshet. Att vara övertygad om att den egna åsikten är den enda rätta är ett steg mot maktfullkomlighet. I stället uppmanar Lawrence till tvivel, eftersom det är ett sätt för oss människor att inse att vi är begränsade och att vår åsikt kan och bör ifrågasättas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Oavsett hur det går med nomineringar och Oscarsstatyetter till Konklaven - jag tror att den kommer att få några - måste det finnas utrymme för tvivel även i politiken. Det måste finnas en öppenhet för att vi politiker, i likhet med alla andra människor, kan ha fel. Tvivlet gör en människa ödmjuk.

Herr talman! Som ingen kan ha undgått har vi framför oss betänkandet Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning med identitetsnumret 2024/25:KU10. Efter framsidan slutar det kanske något formella och tråkiga med det.

Det är ett fantastiskt betänkande, ett underbart betänkande, framtaget av konstitutionsutskottet med mycket stor hjälp av dess kansli och med ledamöternas gillande, frågor och förslag längs vägen. Här finns noggrant utarbetade texter och tabeller baserade på tidigare och nya sammanställningar liksom alla de förklaringar och referenser som kännetecknar ett gediget arbete.

Det är bara att lyfta på hatten och framföra ett varmt tack till utskottskansliet för detta. Det känns lite futtigt att föreslå att betänkandet läggs till handlingarna, men det är den möjlighet som står till buds här. Så det gör jag här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Med det sagt, och med det som mina utskottskollegor har talat om, skulle jag vilja göra ett försiktigt försök att illustrera ett par avsnitt så att de kanske får en liten smak av liv, det som det egentligen handlar om.

Herr talman! Även jag har tänkt på avsnittet om regeringens propositionsavlämning, alltså det som beskriver hur propositioner hanteras från det att de lämnar regeringen till dess att de voterats om i riksdagen och i de flesta fall också blivit till lagar som trätt i kraft. I betänkandet finns lite drygt en sida med reflektioner och slutsatser som på några punkter bör särskilt uppmärksammas, tycker jag.

Herr talman! Många av oss har säkert en eller många gånger i vårt umgänge med vänner, grannar, släktingar eller helt okända sagt: Ja, du vet, nu är man ju lite av tidsoptimist. Det innebär i regel inte särskilt mycket. I mitt fall kanske jag får be min dotter om ursäkt för att det ännu några dagar står lite halvfärdiga grejer i hallen medan jag åker till Stockholm.

Samma tidsoptimism och emellanåt vanlig otålighet, som ju i sig inte är något dåligt, kanske också kännetecknar regeringens hantering av propositionsarbetet. Det går förstås inte ett skarpögt utskott som KU obemärkt förbi, och vi skriver om det i utskottets ställningstagande.

Utskottet uppmärksammar att även om det inte är fler propositioner än före pandemin som har en förkortad beredningstid i riksdagen har den förkortade tiden tenderat att bli ännu kortare. Det är självfallet inte så bra. Huvudregeln är och måste fortsätta att vara att riksdagen och utskotten ska kunna göra ett fullgott arbete.

Jag måste ta lite på volley och tillföra ett perspektiv som lades fram av vår vice ordförande Louise Meijer för en stund sedan. Jag blir lite fundersam över detta med snabbspår, att utredningarna genomförs på kortare tid med hjälp av heltidsanställda utredare eller ensamutredare.

Vi har alternativ som handlar om utredningar med referensgrupper och om parlamentariska utredningar. Det är klart att det går snabbare på ett snabbspår. Men då tappar man en del av poängen som ligger i referensgrupper och parlamentariska utredningar, nämligen att en del av diskussionen redan är gjord när utredningen lämnas.

Detta innebär att den tid som snabbspårsutredningen behöver senare inte finns inräknad. Då är det desto mer olyckligt om det inte skulle finnas tid för opposition och för all del även regeringspartier att ha den diskussionen efteråt.

Jag blir också lite orolig över att lagstiftningen måste gå snabbt för att de nya lagarna inte ska vara överspelade eller obsoleta redan vid ikraftträdandet. Jag kan lite spontant tänka att det då kanske är bättre att de inte införs alls. Den lagstiftning vi beslutar om här ska ha ett visst motstånd mot tidens gång och kunna hålla åtminstone ett antal år.

I vilket fall har vi skrivit om detta. KU skickar därför med en förhoppning, eller en uppmaning, till framförhållning, beredskap, omvärldsbevakning och kunskaper om riksdagens arbetsprocesser i Regeringskansliet.

Herr talman! När jag var liten förekom uttrycket "att skickas hem på konsulatets bekostnad". Så var det när jag var ute och tågluffade. Det var det sista jag fick höra: Se nu till att du inte blir hemskickad. Det är kanske andra här som minns det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

För oss som har haft turen att aldrig vara i närheten av att behöva be om hjälp, vare sig utomlands eller här hemma, är det kanske svårt att föreställa sig. Mina enkla efterforskningar i ämnet pekar på att tiden runt sekelskiftet, alltså det senaste för 25 år sedan, innebar en viss omsvängning i dessa frågor.

Från att eventuellt kanske ha varit en reell möjlighet har det sedan dess skett en tydlig uppstramning. Det konsulära biståndet kommer numera som en sorts sistahandsutväg, efter att släktingar, kreditkort, lån och andra tänkbara lösningar övervägts och avfärdats. Gott så, tänker jag.

Men, herr talman, det finns ett ämne med anknytning till detta som vi behöver tala om, nämligen frihetsberövade svenskar utomlands. Varje år tillkommer ett par tre hundra ärenden, och ett par hundra kan avslutas. Det går lite upp och ned. Men i stora drag är det i den storleksordningen. Konstitutionsutskottet har bevakat den utvecklingen i många år och upplyst riksdagen om hur det förhåller sig, baserat på uppgifter från UD och utlandsmyndigheterna.

Det finns ett par aspekter av de siffrorna som väcker oro hos mig. Dels uppges det utan närmare specifikation att antalet, som det heter, komplicerade ärenden verkar bli fler, dels vet vi faktiskt inte riktigt hur långvariga sådana ärenden är, eller för den delen hur långa de kan bli. Det är otillfredsställande att inte veta om det är ett fåtal ärenden som pågår år efter år eller om de allra flesta avgörs under loppet av dagar, veckor eller månader.

Herr talman! Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fyllde 60 år för ett par månader sedan. Han fängslades i Eritrea år 2001 efter att tillsammans med andra uppmanat till demokratiska reformer. Han har aldrig ställts inför rätta, och det är oklart var han är, hur han mår och vad han egentligen är anklagad för.

Dawit Isaak fick Harald Edelstam-priset i november förra året. Harald Edelstam var, som många vet, ambassadör i Chile och räddade livet på många aktivister och andra under militärkuppen 1973, för mer än 50 år sedan. Det bokfördes säkert inte på samma distinkta sätt som i dag, men det var helt klart många ärenden - eller individuella öden, om man så vill. Minnena lever kvar, inte minst hos dem som så småningom hamnade som flyktingar i Sverige.

Ett annat ärende är den svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai, som även han fyllde 60 förra året. Sedan 2015, i snart tio år, har han suttit fängslad i Kina på ytterligt oklara grunder.

Vi ska inte heller glömma Ahmadreza Djalali, den iransk-svenske forskaren i katastrofmedicin från Karolinska Institutet, som är fängslad i Iran sedan 2016 och dömd till döden för ett påstått spioneribrott.

Det är ärenden som dessa tre som fångar vår uppmärksamhet, medkänsla och omsorg. De är alltså alla tre sedan många år en del av ärendestatistiken, men tyvärr bland dem som trots konsulärt stöd och annat arbete, även politiskt, som säkert pågått bakom kulisserna, inte lyckats få en lösning. Man undrar försiktigt om det finns fler sådana ärenden.

För Gui Minhai och Dawit Isaaks fall tillsattes 2021 en granskningskommission avseende regeringens, UD:s och utlandsmyndigheternas arbete, med syfte att utvärdera och eventuellt föreslå förändringar. Kommissionen fann att arbetet i och för sig präglats av både intensitet och engagemang men att det också förekom en del brister, framför allt i de inledande skedena av deras frihetsberövanden. Ett antal tänkbara åtgärder föreslogs, och arbetet med dessa fortgår. Förhoppningsvis ska de kunna leda till färre ärenden och därmed färre människor som råkar illa ut nu och framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Mitt förslag är att betänkandet läggs till handlingarna. Min förhoppning är att de fall jag har pratat om snabbt kan komma till en lösning.