Herr ålderspresident! I dag är en viktig och efterlängtad dag, för i dag debatterar vi – och i morgon voterar riksdagen om – två viktiga propositioner för att bättre kunna stoppa och lagföra förövare och skydda kvinnor och barn från våld.

Mäns våld mot kvinnor och barn är det yttersta beviset för ett ojämställt och ojämlikt samhälle. Våldet omfattar fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt och sexuellt våld, och det är ett strukturellt samhälls- och folkhälsoproblem.

Det ärende vi behandlar nu är en proposition som bygger på den utredning som Socialdemokraterna tillsatte i regeringsställning. Den innehåller flera lagändringar som syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet mot sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv. Det är bra, och jag välkomnar att det verkar råda stor politisk samsyn i dessa frågor. I mitt anförande i denna debatt vill jag därför lägga särskild tonvikt vid våra reservationer.

Herr ålderspresident! Jag vill först ta upp de föreslagna straffbestämmelserna gällande våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn.

Sex som inte är frivilligt är olagligt. Detta slog riksdagen fast 2018 genom samtyckeslagen. Då skärptes bestämmelserna om våldtäkt, och gränsen för straffbar gärning flyttades så att gärningsmannen inte längre behöver ha använt sig av våld eller hot för att kunna dömas för våldtäkt. Samtycke är ett av de finaste ord jag vet, och att lagstiftningen numera bygger på principen om frivillighet är ett stort och viktigt steg i arbetet för ett mer jämställt samhälle.

De särskilda bestämmelserna om våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn är också mycket viktiga och kompletterar de generella bestämmelserna. För straffansvar spelar det, till skillnad från vad som gäller för till exempel våldtäktsbrottet, inte någon roll om barnet har ”deltagit frivilligt”. Lagstiftningen finns alltså där för att skydda barnet och värna hens kroppsliga och själsliga integritet, vilket är otroligt viktigt.

Det är alltid olagligt och ett allvarligt brott att utnyttja barn sexuellt. Men för barn som har fyllt 15 men inte 18 finns i dag en lucka i lagstiftningen, något som gärningsmän också kan utnyttja. I den utredning som den tidigare regeringen tog fram och som den här propositionen bygger på exemplifieras detta med straffvärda fall som i dag faller mellan stolarna. Det finns en rad domstolsärenden från de senaste åren där det är tydligt att gärningsmannen utnyttjat barn i åldern 15–17 år som har en nedsatt förmåga att värna sin sexuella integritet på grund av till exempel psykisk ohälsa, funktionsnedsättning, missbruk eller gärningsmannens auktoritet men där gärningsmannen inte har gått att fälla för brott.

Den nu aktuella lagändringen syftar till att täppa till dessa luckor i lagstiftningen. Det är viktigt, och vi välkomnar det. För att säkerställa att lagändringarna verkligen får avsedd effekt bör en uppföljande utvärdering genomföras. Vi uppmanar regeringen att göra en sådan utvärdering 2027, drygt ett och ett halvt år efter att lagstiftningen har trätt i kraft.

Herr ålderspresident! I direktivet till den utredning som dagens proposition vilar på ingick att ta ställning till om brottsbeteckningarna barnpornografibrott och grovt barnpornografibrott borde ändras i syfte att tydliggöra att vissa brott utgör dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Utredningens slutsats var dock att en sådan förändring var förknippad med svårigheter, och man rekommenderade därför ingen ändring av brottsbeteckningen. Ett stort antal remissinstanser har kritiserat utredningens bedömning, bland annat Brottsofferjouren, Child X, Ecpat Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, Jämställdhetsmyndigheten, Rädda Barnen och Åklagarmyndigheten. Regeringen uttalar, mot bakgrund av dessa organisationers remisskritik och pågående EU-förhandlingar, att man avser att återkomma till riksdagen i frågan.

Vi socialdemokrater menar att ord har betydelse, särskilt för de barn som utsätts för detta fruktansvärda och som förtjänar upprättelse. Ord har också betydelse för alla de organisationer, vårt oerhört viktiga civilsamhälle, som oförtröttligt kämpar för dessa barn, för deras rätt till upprättelse och stöd och för deras rättighet att skyddas från sexuellt våld och från dokumentation och spridning av detsamma. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan. För att säkerställa att detta också sker bör riksdagen tillkännage för regeringen att så ska ske.

Herr ålderspresident! Sexköp är inte en fråga om frivilliga överenskommelser mellan jämlika parter. Det hänger ihop med prostitution och människohandel, som är exploatering av kvinnor och utnyttjande av en skev maktbalans mellan könen. Kort sagt är det ett brutalt uttryck för ojämställdhet. Det är en uttrycksform där makt, pengar och utsatthet möts.

Vi socialdemokrater drev en gång i tiden igenom den svenska sexköpslagen. Det är en lagstiftning som slår fast att det är sexköparen och inte den som säljer sex som begår ett brott. Detta var ett paradigmskifte i synen på sexköp och prostitution. Lagen har haft stor betydelse för att minska efterfrågan och markerar på ett normerande sätt att kvinnors kroppar inte är till salu.

Men samhället förändras, och det gör även formerna för sexköp. I dag sker handeln i allt större utsträckning online, via digitala plattformar som är lyxigt designade – men bakom fasaden finns en stor utsatthet. Det handlar om en digitaliserad prostitution, där gränserna mellan pornografi och människohandel suddas ut men där exploateringen och övergreppen har flyttat in. Kvinnor och flickor förmås att sälja sexuella handlingar framför kameran, inte sällan under press och tvång eller på grund av ekonomisk utsatthet eller psykisk ohälsa.

Detta är också ofta en inkörsport till grövre prostitution och ett liv präglat av övergrepp, missbruk och dåligt mående. Det kan också ha en avtrubbande och normerande effekt på den som begår sexköpen, som en inkörsport till grövre sexuellt utnyttjande av kvinnor och en ännu skevare kvinnosyn.

Det är alltså hög tid att modernisera lagstiftningen och inkludera köp av sexuell handling som sker digitalt, på distans. Detta tog den föregående regeringen initiativ till, och nu har nuvarande regering lagt fram ett lagförslag på riksdagens bord. Det är bra, men vi menar att lagstiftningen kan skärpas ytterligare.

Regeringens lagförslag innehåller kryphål som gör att personer som abonnerar på enskilda personliga konton, där innehållet enbart delas med prenumeranter, riskerar att gå fria från ansvar. Vi välkomnar alltså att regeringen, precis som vi, vill kriminalisera sexuella handlingar på distans. Att aktivt och löpande betala en person för att lägga upp sexfilmer för en begränsad specifik skara ska, menar vi, likställas med köp av sexuell handling på distans, som enbart delas med en enskild beställare. I praktiken är det just detta som möjliggör den digitala sexhandeln, och det göder efterfrågan och är en stark inkörsport såväl för utsatta som för dem som begår dessa handlingar. Dessa sexköpare, som prenumererar på en persons filmade sexuella handlingar, ska inte heller gå fria. De som tillhandahåller eller gör reklam för tjänsterna i Sverige ska kunna dömas för koppleri.

Vi ser hur unga tjejer gradvis dras in i en värld där gränser suddas ut och sexuella övergrepp normaliseras. Rapporter visar hur många tvingas till strategier för att stå ut och orka: dissociation, droger och självskadebeteende. Den digitala sexindustrin måste mötas med samma kraft som den fysiska och med en lagstiftning som skyddar de utsatta, inte sexköparna.

Samtycke kan inte köpas för pengar. Detta är en viktig jämställdhetsfråga som handlar om kvinnors frihet, trygghet och rätt till ett liv fritt från våld.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande 2024/25:JuU30 Skärpt syn på sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv. Förslagen i propositionen syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet mot sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv.

Låt mig inledningsvis börja med den del som behandlar det straffbara området våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Där innebär den nya lagstiftningen att det straffbara området utvidgas. Ett barns förmåga att värna sin sexuella integritet kan vara begränsad med hänsyn till bland annat psykisk ohälsa, funktionsnedsättning, missbruk och gärningspersonens auktoritet. Att genomföra en sexuell handling mot ett barn i en sådan situation kan utgöra en allvarlig kränkning, även om barnet uppnått ålder för sexuellt självbestämmande. Därför behöver det straffrättsliga skyddet för barn stärkas i dessa fall. Förändringarna innebär också att det kommer att vara möjligt att döma för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling i fler fall än i dag.

Vidare innebär förändringarna också att kön ska ingå i brottsbalkens straffskärpningsregel för brott med hatbrottsmotiv, eftersom man ser en ökning av brott med hatbrottsmotiv mot inte minst kvinnor. Det införs också nya kvalifikationsgrunder för grovt bedrägeri och grov olovlig befattning med betalningsverktyg. Det är en ny kvalifikationsgrund som innebär att man vid bedömningen av om brottet är grovt ska beakta om gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat offrets skyddslösa eller utsatta ställning.

Regeringen föreslår även att det i bestämmelsen om grovt bedrägeri ska läggas till en kvalifikationsgrund som tar sikte på om gärningen har ingått i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt. Genom att dessa straffskärpningsgrunder kommer till uttryck i lagtexten förstärks det straffrättsliga skyddet för äldre och andra som är särskilt utsatta. Straffnivåerna höjs genom att fler bedrägerier av detta slag rubriceras som grova, vilket på ett mer ändamålsenligt sätt återspeglar allvaret i den typen av brottslighet. Förändringarna är viktiga för att möta den ökade problematiken, inte minst bedrägerier mot äldre.

Den mest omskrivna och omdebatterade delen av betänkandet handlar dock om att kriminalisera köp av sexuella handlingar på distans, det vill säga utan fysisk kontakt, exempelvis från hemmet genom en webbkamera.

Låt mig först påpeka att frågan om att kriminalisera vissa delar av den verksamhet som finns på sajter som Onlyfans inte är en enkel fråga, inte minst rent ideologiskt. I mitt fall svävar man mellan den klassiskt liberala åsikten att varje person har rätt att göra vad den vill med sin kropp och den mer konservativa hållningen att man genom lagar behöver skydda människor från att råka illa ut.

I Sverige har vi exempelvis tvång på användning av bilbälte trots att den ende som drabbas om en krock skulle inträffa är den person som valt att inte bära bilbälte. Vi har lagar som förbjuder användning av narkotika och dopning trots att de som drabbas av bieffekterna främst är personerna själva.

Bland kreatörerna på exempelvis Onlyfans finns det fall där personer tvingas till att sälja material. Det finns fall där personerna i fråga är så pass utsatta att de känner att det är deras enda val. Det finns fall där personerna gör det av fri vilja men kanske har trauman från barndomen eller tidigare i livet som gör att de väljer att sälja material. Det finns också fall där personer väljer att sälja material helt frivilligt.

Från vår sida har vi landat i den försiktigt konservativa hållningen att samhället behöver skydda dem som på grund av olika omständigheter i livet har hamnat i en situation där de mot sin vilja, på grund av utsatthet eller på grund av trauma i livet väljer att sälja material – på bekostnad av de personer som väljer att göra det av helt fri vilja. Det ska dock sägas att frågan inte är enkel.

Att personer som i dag tjänar stora inkomster på exempelvis Onlyfans abrupt skulle sluta och alltså stå utan inkomst bara för att den här typen av aktiviteter nu kommer att förbjudas är dock inte helt sannolikt.

Sverigedemokraterna har därför en reservation om att det är viktigt att säkerställa att de föreslagna lagändringarna får avsedd effekt, då det påpekats att en företeelse som kriminaliseras ändå kan fortsätta i mindre skala i det fördolda där utsattheten kan vara större, upptäcktsrisken mindre och förutsättningarna att utreda brott sämre. Man behöver därför följa upp detta och se om lagändringarna får avsedd effekt.

Jag skulle vilja avsluta med att yrka bifall till SD:s reservation nummer 7.

Herr ålderspresident! Jag börjar med att säga att vi från Vänsterpartiets sida står bakom betänkandet, men jag yrkar också bifall till reservation 8.

Det är mycket i dag som har kretsat kring mäns våld i olika former. Jag tycker också att vi kan se bedrägerier, som aktualiseras i det här betänkandet, som en form av väldigt allvarligt ekonomiskt våld. Jag tror att det är viktigt att vi som lagstiftare tar ansvar och bestämmer oss för att markera mot detta och skydda dem som är särskilt sårbara i offerpositionen – helst ska de inte bli brottsoffer.

Jag tycker också att det är extremt viktigt att vi vågar diskutera mer hur vi kan förebygga de här bedrägerierna och hur vi kan begränsa effekterna för den som ändå blir utsatt. Här vill jag påstå att bankerna har ett stort ansvar. En del av dem har börjat ta det genom att kompensera utsatta personer med vissa belopp. De försöker lägga upp varningstexter. Men det skulle vara ännu bättre om de också kunde klara av att begränsa plötsliga, stora utbetalningar och göra en koll. Är det här verkligen relevant? Det handlar om att fördröja utbetalningar. Skulle vi kunna resonera som vi gjorde när det gällde att mörka namnen på beslutsfattare när det skickas underrättelser, som vi diskuterade nyss? Kan vi hitta fler sådana system?

Skulle vi kunna ha det som det är i England? Där får den utbetalande banken stå för den ena halvan av förlusten, och banken som får överföringen får ta den andra halvan. Det handlar långtifrån alltid om hela förlusten. Men de här bankerna kan vara medskyldiga. Det är väl det jag skulle vilja peka på. Jag vill också med detta markera att här finns en del strukturer som vi borde anmäla, använda och angripa innan vi går ned på ett personligt ansvar. Här handlar det mycket om att jag vill begränsa offrets personliga ansvar.

Andra oerhört viktiga inslag i betänkandet handlar om utsatthet för allvarliga sexualbrott. Här tar man ett viktigt steg när man säger att den person som är mellan 15 och 18 ska ha ett starkare skydd. Är man under 15 år är det våldtäkt oavsett om man ”samtycker” eller inte; det behöver inte användas våld. För gruppen 15–17-åringar kan det vara väldigt tveksamt om samtycket egentligen är giltigt eller om man är så starkt beroende eller har en så svag position att det bör bedömas som våldtäkt eller sexuellt övergrepp mot barn. De fall som vi har berört tidigare i talarstolen har handlat om att man har nedsatt förmåga att värna sin sexuella integritet. Kanske låtsas man samtycka eller förstår inte skillnaden mellan att markera för nej och att uttrycka samtycke och ja. Förslaget är viktigt, självklart och efterlängtat.

Sedan handlar det också en del om ord och uttryck i lagtext och i allmänhet. Ord har en väldig betydelse. Det är viktigt att vi ändrar från ”köp av sexuell tjänst” – det låter som någon service – till ”köp av sexuell handling”. Det får dessutom betydelsen att det här också kommer att träffa handlingar som sker online, det vill säga utan fysisk kontakt.

Jag är säkert inte ensam om att ha blivit utsatt för en mejlstorm från personer som vill kalla sig för sexarbetare och antagligen upplever sig som sådana. Jag har blivit fascinerad av en del av läsningen. De vill markera: Det här är min viktiga försörjning. Jag har inget alternativ. Jag har en väldigt trasig bakgrund. Jag har inte fått gå i skola. Vad ska jag göra nu? Då tänker man: Men hur kan du som inte har fått någon utbildning formulera dig så väldigt raffinerat?

Här blir något som är vanligt inom ”sexindustrin” uppenbart. En aktör kan ha den här väldigt underordnade positionen. Sedan är det en hallick eller organisatör på en annan nivå som skriver annonser och sådana här mejl. Om det skulle vara så att det existerar en ”lycklig hora”, som de vill påstå, är det inte där problemet ligger. Det ligger hos alla de andra, som inte har den positionen. Det är en stark underordning och utsatthet som föranlett dem att gå in på en sexmarknad.

Jag skulle också vilja nämna att vi har kommit så pass långt att vi fått dem som vågar att organisera sig utifrån att de varit involverade i sexhandel. Jag tänker på en av de organisationer som uppstod under metoo: Inte din hora. Unga tjejer beskrev sin enorma utsatthet och ville agera, och de fortsätter att agera väldigt starkt. De markerar att de inte vill ha köpta våldtäkter. De markerar också mot pornografi. Mycket av det som pågår handlar om att vi nästan accepterar köpta våldtäkter.

Varför yrkar jag då bifall till reservation 8? Jo, det är för att de som varit involverade i svåra verksamheter markerar hur svårt det kan vara att värja sig i relation till en vuxen när man är i ålderskategorin 15–17 år. Om man önskar en sexuell handling och betalar för den innebär det i sig ett utnyttjande av barnet och skapar en beroendeställning. Jag tror att vi kan ta ett steg till inom en nära framtid för att klargöra om det skydd vi har nu är tillräckligt starkt eller om ytterligare skärpningar krävs. Jag tror att det krävs mer. De förslag som vi diskuterar nu och beslutar om i morgon är väldigt viktiga, men fortsättning måste följa.

Herr ålderspresident! Varmt tack, Martin Melin, för ett väldigt engagerat anförande! Jag tycker att Liberalerna har hamnat väldigt rätt i de ställningstaganden som ledamoten redogjorde för här. Det känns tryggt.

Jag har några frågor till ledamoten.

En annan person som jag uppfattar som väldigt engagerad i frågor som gäller prostitution och människohandel är den tidigare jämställdhetsministern Paulina Brandberg. Hon var modig och vågade gå emot Sverigedemokraterna och deras krav gällande bristande vandel och att människor som är utsatta i prostitution ska utvisas på grund av bristande vandel.

Jag hann inte fråga den sverigedemokratiske ledamoten om han anser att den som säljer sexuella handlingar via till exempel Onlyfans gör sig skyldig till bristande vandel. Nu när lagstiftningen kommer att utvidgas digitalt vill jag fråga Martin Melin om han står bakom den tidigare jämställdhetsministerns tydliga ställningstagande att det här inte är personer som gör sig skyldiga till bristande vandel, att de inte ska utvisas och att det här rör sig om utsatta personer som befinner sig i människohandlares och andra kriminella aktörers grepp.

Jag går vidare till nästa fråga – jag kör på! Lagstiftningen säger att man ska företa eller tåla en sexuell handling och att det ska göras i huvudsakligt syfte att gärningsmannen ska delta i eller förevisas den sexuella handlingen. Jag får återkomma till frågan i nästa inlägg.

Herr ålderspresident! Tack, Martin Melin, för det tydliga ställningstagandet – det uppskattar jag!

Vi socialdemokrater anser att även de prenumeranter som finns på till exempel Onlyfans måste ses som personer som förmår handlingarna att utföras. Man prenumererar på en specifik person, och då bekräftar man att man är villig att betala för personens sexuella handlingar. Det måste innebära ett avsiktsuppsåt, menar vi, när specifika prenumeranter prenumererar på en specifik persons sexuella handlingar.

Jag är nyfiken på om detta är en fråga som Liberalerna skulle vilja ta vidare i sitt fortsatta arbete och driva gentemot regeringen och Sverigedemokraterna för att komma framåt. Jag kan inte se varför dessa handlingar skulle vara mindre klandervärda eller skapa mindre personlig utsatthet eller mindre samhällsskada än om det skulle handla om en person som beställer en sexuell digital handling.

Jag vill också understryka att det finns långt mer att göra när det gäller prostitution och människohandel. En del i detta handlar om uppklarade brott i fråga om människohandel. Inte en enda person blev straffad för människohandel under förra året, trots många anmälningar. Här ser jag att vi behöver ett uppväxlat tempo hos Polismyndigheten.

Det finns också två väldigt viktiga utredningar som jag hoppas att regeringen tar vidare. Det är Ut ur utsatthet, om exitprogram för personer som är utsatta för prostitution, och Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften – våldsutsatthet som behöver synliggöras. Jag vill höra ledamoten resonera lite om vad som skulle kunna vara nästa steg ur Liberalernas perspektiv.

Herr ålderspresident! Den proposition vi debatterar här i dag innehåller flera viktiga steg mot ett rättvist och jämställt samhälle. Att straffansvaret för sexuella övergrepp mot barn skärps och att lagen anpassas för att även omfatta övergrepp som sker digitalt är avgörande för att bättre skydda barn, unga och andra utsatta grupper.

Att kön inkluderas i straffskärpningsregeln och blir ett hatbrottsmotiv är en fråga som Miljöpartiet har drivit länge, och att regeringen går fram med ett sådant förslag är ett viktigt erkännande av det könsrelaterade våld och hat som många, särskilt kvinnor, utsätts för. I det här sammanhanget välkomnar vi också den förändrade terminologin – ”könsöverskridande identitet och uttryck” har ändrats till ”könsidentitet och könsuttryck” när det gäller transpersoner. Det är mer i överensstämmelse med internationell terminologi och speglar tydligare vad begreppen betecknar.

Vi ser också positivt på att regeringen markerar mot bedrägerier mot äldre och visar att samhället tar den här typen av hänsynslösa brott på allvar.

Tillsammans utgör dessa förslag viktiga verktyg för att stärka skyddet för de mest utsatta. Detta är någonting som Miljöpartiet länge har drivit på för.

Miljöpartiet välkomnar att regeringen föreslår att den som genomför ett samlag eller en annan sexuell handling med ett barn under 18 år och otillbörligt utnyttjar att barnet, till exempel på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller gärningsmannens auktoritet, har nedsatt förmåga att värna sin sexuella integritet ska kunna dömas för våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn.

Samtidigt är det av stor vikt att man följer upp och utvärderar lagändringen för att säkerställa att den får avsedd effekt. En utvärdering bör särskilt granska hur de nya bestämmelserna tillämpas i praktiken och vilket genomslag de får för rättssäkerheten och skyddet av barn och unga. Det är också viktigt att analysera om rättsväsendet ges tillräckliga verktyg och tillräcklig kompetens för att identifiera situationer där barns särskilda utsatthet utnyttjas på det sätt som lagstiftningen avser att fånga upp.

Det finns en risk att lagändringen trots goda intentioner inte får fullt genomslag om inte domstolar och rättstillämpande myndigheter har gemensamt tolkningsunderlag och vägledning för hur bedömningen ska göras i dessa komplexa fall. Denna ståndpunkt lyfts fram av bland andra Child X, Polismyndigheten och Sveriges Kvinnoorganisationer. Vi har förståelse för de synpunkter dessa remissinstanser uttrycker och hade därför velat se en systematisk utvärdering som kan bidra till att lagstiftningen får genomslag och i förlängningen leda till ett stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp.

Miljöpartiet delar inte regeringens bedömning att inte ändra brottsbeteckningen för barnpornografibrott respektive grovt barnpornografibrott. I det betänkande som ligger till grund för regeringens förslag gjordes bedömningen att det inte fanns juridisk anledning att ändra brottsrubriceringen. Samtidigt lyfte utredningen fram att det kan finnas andra skäl till att ändra rubriceringen och föreslog en alternativ brottsrubricering: sexuell exploatering av barn i bild och grov sexuell exploatering av barn i bild. Förslaget har fått stort stöd av de organisationer som länge drivit på för en förändring av begreppet, och vi delar deras uppfattning. Vi uppmanar därför regeringen att gå vidare med utredningens alternativa förslag.

Herr ålderspresident! Sexköpslagen är ett viktigt verktyg för att skydda de människor som utnyttjas för sexuella ändamål. Vi vill dock betona vikten av att regeringen ser helheten för att skydda och stödja utsatta och inte enbart fokuserar på att skärpa lagen. Vi efterfrågar därför ytterligare förslag i syfte att på andra sätt stärka skydds-, stöd- och vårdinsatser för den som vill lämna prostitution eller som har blivit utsatt för sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål.

Redan i sexköpslagens förarbeten betonades vikten av sociala insatser och att kriminaliseringen av köp bara var en av de nödvändiga åtgärderna för att minska utsattheten. De sociala insatserna har trots flera riktade projektsatsningar inte varit tillräckliga över tid, och människor fortsätter att fara illa. Detsamma gäller barn och unga som utsätts för kommersiell sexuell exploatering.

En anledning till att insatserna är otillräckliga och ojämnt fördelade över landet kan vara att det inte finns några tvingande krav i socialtjänstlagen eller någon annanstans på att kommuner har ansvar för att avsätta pengar till arbete på just detta område. Det är sannolikt att denna brist leder till att utsatta inte nås alls, osynliggörs eller inte får ett bra bemötande.

För att säkerställa att alla utsatta får det stöd de har rätt till behövs strukturella åtgärder. I socialtjänstlagen finns paragrafer om bland annat vilket stöd människor som missbrukar, har funktionsnedsättningar eller är brottsoffer har rätt till. Liknande skrivningar skulle kunna finnas om människor som tar emot ersättning för sex. Socialstyrelsen skulle också kunna utfärda bindande föreskrifter och allmänna råd. Det måste också säkerställas att alla utsatta ska kunna få stöd oavsett medborgarskap, kön, ålder eller övriga omständigheter.

Som nämndes i replikskiftet nyss ligger flera utredda förslag om sociala insatser på regeringens bord. Regeringen hänvisar själv till betänkandet Ut ur utsatthet där det föreslås särskilt utvecklade exitprogram för både barn och vuxna som behöver och vill ha hjälp att lämna utnyttjande i prostitution och sexuell exploatering. Programmen handlar om att samordna en rad olika insatser under en längre tid utifrån individuella behov för att kunna erbjuda till exempel traumabehandling, olika typer av vård, försörjningsmöjligheter, skydd och boenden.

Regeringen hänvisar också till det andra betänkande som nämndes, som handlar om erfarenheter hos personer som har utnyttjats sexuellt i pornografiska syften. Man konstaterar där att denna grupp starkt överlappar andra våldsutsatta grupper, i synnerhet grupper som utsatts för sexuellt våld och sexuell exploatering. Även denna utredning lägger fram förslag på hur skydd, stöd och vård för utsatta kan förbättras och hur fler förebyggande insatser kan riktas mot de förövare som begår sexualbrott inom denna kontext.

Möjligheten att ta del av vård och behandling samt stanna i Sverige för att kunna delta i eventuella rättsprocesser måste vara lika för svenska medborgare och personer utan eller med osäker uppehållsstatus. Här touchar jag diskussionen om vandel, som Miljöpartiet motsätter sig starkt eftersom risken då är stor att människor inte kommer att kunna medverka i rättsprocesser när de har varit utsatta i sexuella sammanhang.

Om regeringen har för avsikt att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att bekämpa prostitution och människohandel är ett tips att ta vidare förslagen från dessa två utredningar.

Jag yrkar bifall till reservation 4, som handlar om benämningen av barnpornografibrott.