Fru talman! Europeiska rådet träffades, som vi alla vet, i Bryssel den 21-22 mars, och diskussionerna präglades först av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och det akuta behovet av fortsatt europeiskt stöd. Den andra stora frågan var Mellanöstern och konflikten mellan Israel och Hamas, inte minst under lunchen med FN:s generalsekreterare António Guterres. Även europeisk försvarsindustri och förutsättningarna för det europeiska lantbruket diskuterades under toppmötet.

Fru talman! EU:s fortsatta stöd är helt avgörande för att Ukraina ska kunna möta Rysslands invasion och, ytterst, vinna kriget. EU har de senaste månaderna kommit överens om flera stora ekonomiska stödpaket - först de 50 miljarderna euro i budgetbeslutet och sedan ytterligare 5 miljarder euro till utbildning och militär utrustning inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten. Vid detta möte kunde vi dessutom enas om att avkastning från frysta ryska tillgångar inom EU:s medlemsstater ska kunna användas för att ge militärt stöd till Ukraina.

Detta var inte självklart från början, och denna första överenskommelse om hur frysta ryska tillgångar ska användas är en framgång - inte minst för Sverige, som har varit initiativtagare och drivit på för ytterligare stöd för Ukraina genom möjligheten att använda även frysta ryska tillgångar. Det kommer vi att fortsätta att göra. Budskapet till Ukraina är att vi i Europa inte bara står fast vid vårt stöd utan också stärker det. Det är ett särskilt viktigt budskap också till den amerikanska kongressen just nu: Stödet för en ukrainsk seger är och förblir vår allra viktigaste uppgift i det europeiska samarbetet i denna tid.

Stödet till Ukraina hänger också nära ihop med diskussionen om den europeiska försvarsindustrin. Förmågan att skala upp produktion av försvarsmateriel, inte minst ammunition, är central för att möta Ukrainas behov av militärt stöd. Hittills har det inte räckt, och den svenska regeringen - liksom många andra - stöttar nu det tjeckiska initiativet att upphandla ammunition på världsmarknaden. Återrapporten från den tjeckiske premiärministern Petr Fiala visar att detta uppdrag går framåt.

Kommissionen presenterade också nyligen ett förslag för att stärka europeisk försvarsindustri, till exempel genom gemensam upphandling, gemensamt agerande på världsmarknaden och gemensam planering. Det mottogs i grunden positivt av medlemsstaterna, men förhandlingarna är bara i sin linda. Att djävulen ligger i detaljerna är som bekant sant, och det är sant även här. Regeringen kommer att delta aktivt i arbetet, och från svensk sida kommer vi att slå vakt om att mer europeiskt samarbete inte betyder mindre samarbete med till exempel USA och Storbritannien.

En fråga som inte är en detalj är den om finansiering. Europas försvarsindustri behöver tillgång till kapital, och i förlängningen är en välkapitaliserad försvarssektor avgörande för att vi ska kunna producera det materiel som behövs för att det ska vara möjligt att skicka materiel vidare till Ukraina. Europeiska rådet gav kommissionen i uppdrag att undersöka olika finansieringsmodeller och återrapportera till toppmötet i juni.

Från mina samtal i marginalen av mötet är det uppenbart att man på flera olika håll ser gemensam upplåning som ett alternativ för att finansiera ytterligare militärt stöd till Ukraina. Sverige och våra likasinnade håller som bekant emot i den frågan och pekar i stället på goda möjligheter att använda de resurser som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Vid mötet enades vi om att Europeiska investeringsbanken, EIB, ska ges i uppdrag att se över sin utlåning till försvarsindustriprojekt samt se över definitionen av varor för dubbel användning, så kallad dual use. Om EIB breddar sin utlåning till fler försvarsprojekt skickar det en viktig signal också till andra aktörer.

Fru talman! Även EU:s politiska stöd är viktigt. Ukrainas EU-närmande är i sammanhanget helt avgörande. Efter det historiska beslutet att öppna medlemskapsförhandlingar i december förs nu diskussioner om de så kallade förhandlingsramverken för både Ukraina och Moldavien. Målet är att kunna besluta om dessa ramverk i sommar.

Vid mötet beslutades också att medlemskapsförhandlingar ska öppnas med Bosnien och Hercegovina. Nästa steg blir att upprätta och förhandla förhandlingsramverk som ska antas så snart som landet lever upp till kommissionens rekommendationer från oktober 2022. Det är som alltid ett steg i taget i dessa processer.

Fru talman! Den humanitära situationen i Gaza går knappt att beskriva med ord. Detsamma gäller det fruktansvärda lidande som kvinnor, män och barn nu tvingas utstå bokstavligt talat i skottlinjen mellan Hamas och den israeliska armén, och det gäller den helt omänskliga situationen för gisslan och deras familjer i ovisshet om gisslan. Kriget i Gaza var den givna huvudfrågan under lunchen med FN:s generalsekreterare Guterres. Han redogjorde för försöken att få in mat och vatten till civila och för den pågående utredningen om FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA.

Som jag har lyft flera gånger tidigare är vi inom EU överens om mycket men inte om allt. EU:s medlemsstater har också alltmer samsyn med USA. Synen på Israel och Palestina skiljer sig av olika historiska skäl mellan medlemsstaterna, vilket också sätter sin prägel på dagens konkreta ställningstaganden. Jag upplevde dock en större samsyn vid detta möte än tidigare. Barn ska inte svälta ihjäl. Det behövs införsel av mat och mediciner, och därför behövs en humanitär vapenvila. Hela gisslan ska friges omedelbart och villkorslöst. En förhandlad tvåstatslösning måste upp på bordet igen.

I sak kretsade diskussionen i huvudsak kring hur Europeiska rådet skulle formulera krav på att våldet ska upphöra. Vi kunde till slut enas om att slutsatser kunde antas, till skillnad från vid de två tidigare tillfällena. Som jag har sagt tidigare är enighet avgörande för om EU ska kunna spela en gemensam roll i denna förfärliga situation. Att vi lyckades den här gången är givetvis ett steg i rätt riktning för EU:s möjlighet att bidra konstruktivt. Jag förde också ett separat samtal med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz om hur våra båda länder skulle kunna bidra konstruktivt.

Israels vänner måste ställa krav på Israels regering. USA:s fokus på att lindra den katastrofala humanitära situationen och samtidigt se till att gisslan friges och att en framtida palestinsk stat inte styrs av Hamas måste också vara Europas fokus. Sverige har sagt till såväl Tyskland som USA i olika samtal att vi står till förfogande för att hjälpa till om andra länder uppfattar att vi har en roll att spela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Fru talman! Europeiska rådet återkom än en gång till det europeiska lantbrukets förutsättningar. Som många kanske minns präglades toppmötet i februari av omfattande och ibland våldsamma jordbruksprotester. Många lantbrukare kläms nu från flera håll samtidigt. Vi har ny lagstiftning med skärpta villkor och krav som ibland leder till regelkrångel och nya rapporteringsskyldigheter. Samtidigt har många lantbrukare drabbats av inflation och höga energi- och bränslepriser och vissa länder av ett stort inflöde av ukrainsk spannmål och andra jordbruksprodukter.

Sammantaget ska man ta dessa frågor på allvar. Mindre familjegårdar på några få hektar har inte samma administrativa förutsättningar som stora företag. I möten med företrädare för svenskt lantbruk har de flera gånger framfört att många bönder känner att de ibland drunknar i både svensk lagstiftning och EU-lagstiftning och, ännu värre, i kombinationen svensk och europeisk lagstiftning. Vi hade ett sådant rundabordssamtal med det svenska jordbruket strax före Europeiska rådets möte.

Därför är det bra att kommissionen har föreslagit ett antal åtgärder som syftar till att öka handlingsfriheten för lantbrukare utan att för den sakens skull backa på våra högt ställda europeiska miljö, klimat- och djurskyddsambitioner. Särskilt välkommet är att det nu ser ut som att Sverige tillsammans med Finland och andra länder har lyckats stoppa den så kallade naturrestaureringslagen. De stora skillnaderna mellan skog i olika EU-länder gör att beslut måste fattas som tar hänsyn till nationella förutsättningar. Naturrestaureringslagen hade inneburit en orimligt stor inskränkning i medlemsstaternas jord- och skogsbruk, inte minst i svenskt och finskt jord och skogsbruk. Regeringen står upp för det svenska skogsbruket. Detta visar också att hårt och konsekvent arbete lönar sig.

Vi diskuterade också handelslättnader gentemot Ukraina. Polen drev på för skrivningar som tydliggör att frågor om handelsrelationen med Ukraina på sikt ska regleras i associationsavtalet mellan EU och Ukraina, vilket kunde tas in i texten i enighet eftersom det inte går emot förlängningen av de tillfälliga handelslättnader som rådet och EU-parlamentet har kommit överens om.

När det gäller dessa frågor pågår fortfarande diskussionerna i Bryssel. Eftersom ett antal länder inte godkände överenskommelsen på bordet kommer det belgiska ordförandeskapet att fortsätta förhandlingarna med Europaparlamentet. Sverige agerar alltjämt för att få en så bra lösning som möjligt för Ukraina så snart som möjligt. Regeringen står på Ukrainas sida, och där kommer vi att stå kvar så länge det krävs.

Fru talman! Med detta avslutar jag redovisningen från Europeiska rådets möte.

Fru talman! Jag noterar att även i kammaren letar Socialdemokraterna efter oenighet där jag har uppfattat att det råder svensk enighet. Stödet till Ukraina är kompakt, långsiktigt och stabilt. Ändå letar Socialdemokraterna hela tiden efter något som ska skapa oenighet. Jag förstår inte varför. Den svenska ståndpunkten har varit glasklar: maximal handelsfrihet med Ukraina för att stötta dem i en mycket svår tid.

Vi lyckades nå enighet om att fortsätta detta stöd, dock inte ograverat, för det fanns helt enkelt inte enighet. Det handlar inte om några högerpopulister i största allmänhet, utan det handlar om att många länder ser problem för sina lantbrukare av många olika skäl - en del helt legitima, till exempel sönderreglerade jordbrukssektorer på nationell och europeisk nivå där regleringar måste tas bort för jordbruksföretagare. Andra passar på att se bekymmer med att ukrainsk spannmål eller ukrainska produkter kommer in på europeisk marknad, men här vill vi ha maximal öppenhet mot Ukraina. Ett tredje problem är att en del av den spannmål som bara skulle passera genom Europa till världsmarknaden har blivit kvar på europeisk mark, vilket inte var syftet.

Sverige har letat efter maximalt stöd för maximal öppenhet gentemot Ukraina, men vi behöver ha enighet. Jag kan trösta Socialdemokraterna med att Sveriges röst har varit kristallklar i dessa frågor: maximalt stöd till Ukraina under maximalt lång tid. Men det kräver som sagt enighet. Nu finns inte denna enighet. Den var ganska bra på Europeiska rådet, men den brister i Europaparlamentet och i det råd som hanterar frågorna. Det belgiska ordförandeskapet jobbar nu med frågan. Exakt där står vi. Om sedan Socialdemokraterna vill hitta oenighet är det givetvis upp till Socialdemokraterna.

Fru talman! Det kom flera viktiga frågor på samma gång. Jag börjar med de frysta tillgångarna. Det finns en tydlig pendang till den förra frågan, med stark svensk enighet om maximal användning av frysta ryska tillgångar - gör så mycket som möjligt! Det fanns ju skäl till att det här startade under svenskt ordförandeskap och att det var en svensk utredare som ledde arbetet med att identifiera volymerna av frysta tillgångar, identifiera olika legala vägar framåt och skapa enighet mellan länder.

Det är skillnad mellan dem som står ensamma och ropar ut i öknen och dem som bildar allianser med andra - inte för att göra det perfekta utan för att göra så mycket som det går att få enighet kring. Nu har vi kommit så pass långt att vi har enighet om att använda avkastning av frysta ryska tillgångar. Det är en bra början. Vi i Sverige skulle vilja gå längre, precis som på många andra områden, men det hade varit dåligt att ställa sig bredvid och blockera en sådan överenskommelse för att den inte är den perfekta lösningen.

Kommer vi då att komma vidare? Det är svårt att veta. Ett flertal länder är skeptiska och rädda för följdverkningar. Europeiska centralbanken är mycket varsam och är rädd för valutakonsekvenser. Just där har Sverige som bekant inget inflytande. Men jag tror att det här är ett första steg som, om det visar sig framgångsrikt, kommer att mana fler att vilja gå längre.

Naturrestaureringslagen har vi varit emot hela tiden. Den förra regeringen slarvade systematiskt med detta och kunde inte enas om att skydda svensk skog ordentligt. Nu gör vi det tillsammans med Finland. Ingen har nog missat det. Vi har fått flera andra partnerländer med oss också, även om de är mindre exponerade för skogsekonomi än vi är och därmed också kan ge mindre klimatbidrag än vad vi i Sverige kan göra med vår skog. Genom att vi har samlat allianser har vi nu en blockerande minoritet, och vi får se vad som händer i frågan. Så här långt har vårt arbete för att skydda svenskt skogsbruk varit framgångsrikt.

Fru talman! Vi börjar med försvarsindustrin. Först vill jag kvittera att jag gläds över enigheten också i den här frågan: enighet om att förse Ukraina med så mycket vapen som möjligt så att de kan vinna det här kriget och enighet om att försvarsindustri är en nödvändig verksamhet för demokratier för att kunna försvara sig. Det har inte alltid varit självklart. Ju färre vapen vi har i världen, desto bättre är det. Det är den långsiktiga ambitionen, men naturligtvis måste demokratierna kunna försvara sig mot dem som har vapen. Allt detta tycker jag att vi numera har en bra enighet om i Sverige.

Det bästa sättet att undvika att vapen hamnar i dåliga händer efter kriget är att Ukraina vinner kriget, att demokratier kan försvara sig mot icke-demokratier och att de länderna därefter står starkt rustade inför nästa försök av ett land som vill någon illa. Det är det allra bästa sättet att låta de vapnen göra nytta även efter kriget. Det medverkar Sverige gärna till som stolt försvarsmaterielproducent.

När det gäller Mellanöstern är det alldeles uppenbart att den humanitära situationen är helt förfärlig. Där står rådet helt enat. Alla de saker som nämns nu var uppe till diskussion. Men som bekant måste rådet landa i enighet i sina slutsatser, och det här är så långt enigheten i EU:s medlemsstater når. Låt oss då se glaset som halvfullt snarare än halvtomt! Vi kom längre än tidigare. Vi har mer samsyn med USA än tidigare. Det är fler länder som vill göra någonting konstruktivt i denna mycket svåra situation. Så här långt kom vi enigt den här gången. Jag utesluter inte att vi kan komma längre i enighet senare.

Fru talman! Jag tror att vi möjligen menar samma sak men uttrycker det på olika sätt. Först, när det gäller Västbanken, uppmanar vi kommissionen att komma tillbaka. Det är så det går till. Sedan tar de fram ett förslag som därefter, i sina detaljer, kommer att utvecklas i andra rådskonstellationer. Det var ett viktigt steg att rådet kunde enas om detta uppdrag.

När jag sa att EU inte har spelat en ledande roll var det bara ett krasst konstaterande av att så länge EU är så oenigt i sina åsikter att man inte ens kan ha gemensamma slutsatser så spelar EU en ganska begränsad roll på världsarenan, medan USA har spelat den tydligaste rollen.

Jag sa samtidigt att jag önskar att EU ska kunna spela en starkare roll, men då måste vi ta fasta på allt som vi faktiskt är eniga om. Vid rådsmötet togs ändå viktiga steg mot att markera att det inte är några små saker där EU står enat och därmed kan göra mer slag i saken, hand i hand med till exempel USA.

Fru talman! Man ska som statsminister akta sig för att recensera frågor, men detta var en otroligt bra och svår fråga.

Vi kan börja med lite olika intressekonflikter. Det som beskrivs väldigt väl är ett antal mycket legitima intressen: ett lands självförsörjningsförmåga, inte minst nu när vi vet att krig inte bara är en teoretisk risk utan en högst påtaglig, praktisk risk, vår gemensamma vilja i Sverige och EU att ha stränga och strikta miljökrav, klimatkrav och djurhållningskrav och vår gemensamma vilja, i alla fall i Sverige, att ha mycket frihandel för att gynna konkurrensen och konsumenterna.

Allt detta är mycket legitima krav som också kan stå emot varandra. Låt oss erkänna det. Detta är verkligen ingen enkel matematik, och just nu prövas det här väldigt starkt. Om man dessutom lägger till viljan att temporärt stötta Ukraina av ett specifikt skäl krockar det med dessa saker. Låt oss utifrån allt detta vara vuxna nog att inse att det är svåra avvägningar som vi gör.

När det gäller Ukrainas långsiktiga väg ska man skilja den från det temporära. Alla förstår att det på många sätt skulle vara bra att inkludera Europas kornbod i den europeiska marknaden. Det skulle öka vår samlade förmåga till bra livsmedelsproduktion, men alla förstår att detta kommer att utmana den europeiska jordbrukspolitiken och dess finansieringsmodeller ganska mycket. Det kommer också att utmana ganska många länders uppfattning om vad som är lagom självförsörjningsgrad även inom Europa.

Jag har inget bra svar på frågan just nu. När vi efterhand tar nya steg i själva medlemskapsförhandlingarna och låser fast de ramverk som jag nämnde i min inledning kommer jordbrukspolitiken utan tvekan att vara en av de absolut största och svåraste nötterna att knäcka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Fru talman! I grund och botten ser vi likasinnade länder samma sak här. Det är ungefär samma länder som alltid är maximalt strama mot Ryssland och som har en maximal vilja att hjälpa Ukraina.

Sedan finns det komplikationer. Euroländerna, som har gemensam valuta, kommer att behöva ha en gemensam ståndpunkt i många av dessa frågor, vilket kan begränsa handlingsfriheten för ett antal länder, i varje fall en smula. Jag uppfattar inte att de ännu har tagit slutlig ställning som euroområde, men Europeiska centralbanken har signalerat att man vill vara försiktig av delvis andra skäl. Det är inte av bristande vilja att hjälpa Ukraina - så ska man inte se det. Man kan inte inteckna varje kritisk ståndpunkt om något som en bristande vilja att hjälpa Ukraina, men man kan göra olika värderingar av vilka risker som ligger i något.

Jag tror att juryn är ute, som det heter. Jag tror att de första stegen är viktiga som grund för att se om vi sedan kan komma vidare.

Fru talman! Vi kan börja med ekocidfrågan, det vill säga miljöbrott i en mycket bred bemärkelse. Det nämns förbluffande ofta. Det nämns, om jag ska vara ärlig, när man tar upp olika sorters förbrytelser som Ryssland har begått, från det som är på allas näthinnor - uttryckliga krigsbrott riktade mot kvinnor, män och barn - till infrastrukturell förstörelse och sådana saker. Där nämns det nästan alltid. Men precis som frågeställaren sa var det inte explicit uppe på Europeiska rådets möte just den här gången.

När det gäller sanktionerna mot Ryssland har jag sagt många gånger på samma tema som tidigare att de ska vara maximala, men att enigheten ska bibehållas. Därför tänker vi precis som den förra regeringen hålla oss till principen att vi står upp och driver på för sanktioner, men att vi håller oss till dem. Det ska inte vara ett lapptäcke av olika sanktioner och sanktionsregimer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Just nu skulle jag säga att det är viktigast att se till att de sanktioner vi har infört också efterlevs, både inom EU och via tredjeland, på olika sätt. Det är alltför många andra länder som drar nytta av det här på ett dåligt sätt.

När det gäller jordbruket delar jag helt uppfattningen om att det ska vara mycket hög standard på miljökrav, klimatkrav, djurhållning och så vidare. Samtidigt tror jag att alla inser att om man vill ha frihandel och konkurrens inom livsmedelsproduktionen i Europa måste reglerna vara så lika som möjligt, för annars kommer länder med andra krav att dra nytta av dem på bekostnad av de länder som har tuffare krav. Det tror jag att alla förstår.

Allra sist - det är mycket fokus på de mindre jordbruken. Jag fick lära mig att 10 hektar är snittstorleken på europeiska familjejordbruk. Det läggs mycket fokus på regelförenklingar just där.

Fru talman! Jag börjar med de konkreta sakerna. Jag tycker som sagt att av återrapporteringen från Tjeckien att döma går det hyggligt bra med initiativet att dammsuga världsmarknaden. Det gäller även sådana länder som inte aktivt skyltar med att de bidrar till att hjälpa Ukraina. Det är bra. Vi bidrar med både pengar och engagemang. Andra exempel är det som kallas för Rammsteinformatet, där många länder nu går samman för att stötta och koordinera vapenleveranser, och att Nato som organisation tar ett starkare grepp om detta så att fler länder kan göra helt koordinerade saker samtidigt. Vi har ju aktuella diskussioner om flygkapacitet och många sådana saker.

Jag tycker att det går framåt men har ändå stor respekt för att Ukraina alltid kommer att tycka att det är för lite och går för långsamt. Jag har stor respekt för den ståndpunkten.

När jag ändå är inne på detta - vi har så många saker vi tycker olika om i den här kammaren, på helt legitima grunder. Vi tycker olika om inrikespolitik, kärnkraft, skatter och alla möjliga saker. Låt mig ändå ta fasta på att vi har en fundamental enighet när det gäller säkerhetspolitiska vägval.

Jag tycker att det är viktigt att säga att Ukrainas situation i all sin förfärlighet har fått oss att nå samsyn kring många andra saker. Vi har lagt om den svenska säkerhetspolitiken. Sverige är medlem i Nato. Det hade varit otänkbart för många före Ukrainakriget. Vi har en ny syn på den svenska traditionen att ha en försvarsindustri, som en del behandlade som något katten hade släpat in. Nu tycker vi att den är en stolthet för landet och använder den aktivt för Ukrainas sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Vi är eniga om att ge militärt, ekonomiskt, politiskt och humanitärt stöd till Ukraina. Jag tycker alltså att det finns väldigt många områden - inom ramen för att det är en förfärlig situation - där enigheten manifesteras när vi prövas på allvar. Och det beror ju på att de allra flesta inser att det som hände i Ukraina skulle kunna drabba vilken demokrati som helst.

Fru talman! Jag har två svar. Ett handlar om det omedelbara och ett om det långsiktiga.

Den humanitära accessen måste omedelbart öka dramatiskt. Nu görs det ett försök sjövägen från Cypern, och det är mycket vällovligt. Det sker med mångas hjälp, inklusive Sveriges. Men mycket mer måste ske landvägen. Rapporter säger att det kommer in ungefär 150 lastbilar per dygn. Det borde vara uppåt 500 lastbilar per dygn, minst. Det är bara en antydan om vilken monumental uppgift det är att förse Gaza med förnödenheter. Allt internationellt tryck där är absolut nödvändigt.

Det långsiktiga handlar om tvåstatslösningen. De som inte tror på den tycker jag är svaret skyldiga. Vad tror ni på i stället för en förhandlad tvåstatslösning, där ett demokratiskt Israel kan leva sida vid sida med ett demokratiskt Palestina? Jag förstår alla problem på vägen dit, men det finns ingen annan väg som har större trovärdighet när det gäller att skapa långsiktig fred i Mellanöstern.

Fru talman! Det var ännu en svår men intressant fråga. Jag tror att alla vi som brinner för att hjälpa Ukraina och som har varit på plats har sett något med egna ögon som nästan är svårt att beskriva för människor som inte har varit där. Jag har förstås all respekt för att alla inte kan vara i Ukraina; det skulle göra mer skada än nytta. Men det är en helt omvälvande upplevelse att se det med egna ögon och få det bekräftat.

När det gäller långsiktigheten tycker jag att man ska se det optimistiskt. Vi fick till slut igenom hela stödpaketet - inte utan problem, det vet alla, men vi fick igenom det. Vi fick igenom medlemskapsförhandlingar med Ukraina, och vi fick igenom fredsfaciliteten. Det finns alltså i grund och botten ett mycket starkt stöd för detta, skulle jag säga.

Sedan måste man också säga, så att man har tänkt igenom olika scenarier, att demokratier är sårbara. Det händer många andra saker - lågkonjunktur, energiproblem och allt möjligt annat. Demokratier har många saker att tänka på samtidigt. Ryssland tror att demokratiernas inneboende sårbarhet talar till deras fördel, både i Europa och i USA. Det är därför många fruktar att de ska lägga sig i och desinformera under EU-valskampanjen, till exempel. Det diskuterade jag med Roberta Metsola när hon var här häromveckan. Det är en allvarlig risk för att de gör allt de kan för att förstöra EU-valet.

Många är också rädda vad gäller USA efter erfarenheten från 2016, även om USA själva tror att de är bättre rustade den här gången. Det finns en uppenbar risk att USA går in i en tid av mer isolationism. Vi har sett sådana perioder tidigare i USA:s historia. Då måste Europa vara beredda att axla ett större ansvar helt själva - att behålla den transatlantiska länken men vara beredda att göra mer själva. De flesta euroepiska länder är beredda på allt detta men hoppas att vi ska kunna gå hand i hand med USA när vi gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Fru talman! Det var uppe, naturligtvis. Det är ingen hemlighet att FN:s roll inte är alldeles enkel just nu när dess viktigaste vapen inte riktigt är användbart och paralyseras av andra konflikter, inte minst det pågående kriget mot Ukraina. Det är nog ingen som har något slags drömsk tilltro till att FN kommer att kunna lösa de här problemen. Så är det inte. Det betyder dock inte att FN är oviktigt - tvärtom, det är trots allt en mötesplats för alla länder. Som någon sa: Hade inte FN funnits hade vi behövt skapa FN, för vi måste kunna träffas och diskutera även med länder som tycker väldigt olika ibland. Det tycker jag själv att jag fick uppleva på plats under generalförsamlingen.

Som en beskrivning av hur det ser ut på marken är det nog ändå FN som har bäst koll, liksom UNRWA, förstås, inklusive de problem som har funnits och som de nu har intygat att de tar på mycket stort allvar. Jag har stor respekt för deras arbete.

Fru talman! När det gäller tullfriheten är det lite svårt att bedöma vad som händer nu. Vad vi tycker är däremot lätt att bedöma: Vi kommer att stå kvar där och göra allt vad vi kan för att stå vid Ukrainas sida. Sedan behövs det som bekant enighet i EU-kretsen för att det ska kunna bli ett gemensamt beslut. Det blir en svår nöt för det belgiska ordförandeskapet att ta upp den tråden en gång till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 mars

Sexuellt våld togs upp även av en annan frågeställare här. Det nämndes bara - det var ingen egen separat diskussionspunkt. Jag har alltså tyvärr inget att återrapportera från själva rådsmötet om detta, utan det nämndes som ett av flera vidriga exempel på övergrepp som sker och som vi förstås har ett internationellt ansvar att motarbeta men också att utkräva ansvar för efteråt och allt det som krävs för att kunna kartlägga och bevisa saker långt senare. Men det nämndes alltså mest som ett exempel.