Fru talman! Jag inleder detta anförande med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande NU6 Riksrevisionens rapport om etablering av myndigheter utanför Stockholm.

Dagens debatt tar avstamp i det faktum att det faktiskt finns en politisk samsyn i riksdagen, från höger till vänster, om att det är önskvärt att när så är möjligt etablera eller förlägga statliga myndigheter på andra platser än i huvudstadsområdet. Bevekelsegrunderna för detta är flera, men en av de uttalade målsättningarna är att det ska stimulera regional utveckling. Ett inte helt oansenligt antal myndigheter har därför lokaliserats utanför Stockholmsområdet, och nu har Riksrevisionen alltså valt att granska om regeringens åtgärder i detta avseende har levt upp till riksdagens avsikter.

Det är bra att Riksrevisionen låtit granska detta, och som vanligt är det intressant att ta del av Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer. Eftersom detta är en fråga som inte minst vi sverigedemokrater har drivit under flera år i våra kommittémotioner om regional utveckling är det glädjande att notera att lokalisering av myndigheter utanför Stockholm har medfört ett, som man uttrycker det, "litet men betydelsefullt bidrag till regional utveckling". Detta är något vi ska ta fasta på.

I de kontakter jag själv inom ramen för mitt politiska arbete haft med företrädare för myndigheter har det emellertid också framförts - i olika grad beroende på myndighet, ska tilläggas - att det inte är alldeles okomplicerat att flytta på myndigheter. Det kan handla om att samverkan mellan myndigheter blir lidande eller, vilket är vanligare, att man tappar viktig kompetens som inte flyttar med och att rekrytering av rätt kompetenser på den nya etableringsorten är svårare än man förutsett.

Just kompetensförsörjningsfrågan tycks vara en mycket viktig nöt att knäcka i sammanhanget. Här menar också Riksrevisionen att myndigheternas behov bättre måste matchas mot de regionala arbetsmarknaderna vid fortsatt ny- och omlokalisering av myndigheter till orter utanför Stockholm.

Som jag tidigare nämnt finns det en politisk samsyn i frågan. Inte minst framgår detta av betänkandet då det endast finns en följdmotion med anledning av regeringens svar på Riksrevisionens rapport. Det är en följdmotion från Socialdemokraterna som dessutom får anses gå i samma riktning som den politik regeringen för på området. Jag har yrkat avslag på den i och med att jag i mångt och mycket anser att den slår in redan öppna dörrar. Från Sverigedemokraternas sida ställer vi oss fullt ut bakom de övriga Tidöpartiernas hållning - att regeringens svar till Riksrevisionen och därtill regeringens ambition på området är fullt tillräckliga.

I sammanhanget vill jag ändå framhålla att jag även om jag yrkat avslag på Socialdemokraternas följdmotion faktiskt kan tillåta mig att sympatisera med en del av det motionärerna lyfter fram. Till skillnad från hur det kan vara i vissa andra debatter, där vi står i var sin talarstol och likt politiska pugilister på bästa sätt försöker slå ned varandras argument i sak, nöjer jag mig i dagens debatt, som kanske inte kommer att bli veckans mest medialt uppmärksammade, med att notera att vi i olika ordalag uttrycker ungefär samma vilja.

Den viljan, fru talman, är att från statens sida så långt det är möjligt visa på närvaro i hela landet och bidra till att stimulera regional utveckling med hjälp av den verktygslåda politiken besitter. Ett av verktygen i den verktygslådan är just de statliga myndigheterna och hur regeringen väljer att lokalisera dem. I den bästa av världar vore det bara - om man tillät sig att drömma fritt - att etablera dem där det känns mest regionalpolitiskt lämpat, utan tanke på bostads- och kompetensförsörjning. Men verkligheten är lite mer komplicerad än så, vilket inte minst Riksrevisionens granskning förtjänstfullt belyser.

Jag må vara först ut i denna debatt i dag, men utifrån min erfarenhet från utskottet och från denna typ av frågor vill jag ändå tro att även oppositionspartierna har en relativt balanserad syn på vad som är rimligt att göra i sammanhanget - i alla fall om de liksom jag är av uppfattningen att den statliga närvaron ute i landet inte får ske på bekostnad av myndigheternas möjlighet att verka effektivt. Ytterst handlar det om att fatta beslut som inte leder till försämrad myndighetsservice eller påtagligt högre kostnader för skattebetalarna. För om utlokaliseringen av statliga myndigheter skulle leda till påtagligt högre kostnader eller minskad effektivitet måste detta vägas mot andra regionala utvecklingsåtgärder, och det är en helt annan debatt.

Som norrbottning och riksdagsledamot med ansvar för politikområdet regional utveckling inom mitt parti vurmar jag för alla förslag och åtgärder som syftar till att ge Sveriges fantastiska landsbygder draghjälp. I just den här frågan känner jag mig trygg i regeringens hållning. Faktiskt är det inte utan att jag också kan tycka att det är tillfredsställande att oppositionen i sak står så nära oss. Det borgar i alla fall för en sannolik stabilitet på det här området framöver i en politisk kontext där mycket annat annars går i väldigt olika riktningar och viljorna går brett isär.

Fru talman! Tack för frågan, Monica Haider, och tack för att ledamoten fann mitt anförande intressant!

Ja, det stämmer ju att Socialdemokraterna har tre reservationer som kommer från en följdmotion till det här yttrandet. De tre reservationerna ligger ungefär i linje med de ambitioner som tidigare regeringar har haft och som också den här regeringen har. I svaret nämner regeringen också att man redan anser sig ha de verktyg som ni efterfrågar.

Om Riksrevisionen har framfört kritik när det gäller hur en del av utlokaliseringarna har skett och deras effektivitet finns det också en anledning för regeringen att kanske dra lite i bromsen, analysera synpunkterna från Riksrevisionen och tillse att utlokaliseringarna sker på bästa sätt. Från regeringens sida har man inte någonstans sagt att detta inte är bra eller att man vill gå i motsatt riktning, men att göra en halvhalt och titta på de faktiska omständigheterna och göra det på ett bra sätt som inte skapar ineffektivitet när det gäller hur vi använder skattemedel borde varje regering ha ett ansvar att göra.

Fru talman! Det står väl än så länge skrivet i stjärnorna var de sammanslagna myndigheterna kommer att hamna. Men en del myndigheter har faktiskt valt att flytta tillbaka till Stockholm av en eller annan anledning. Det är inte alla myndigheter som det gagnar att bli utlokaliserade ute i landet. Det är ju också detta som Riksrevisionen har pekat på.

Sedan ska man ha klart för sig att vi har någonstans runt 350 myndigheter i landet. Riksrevisionen har granskat ett fyrtiotal av dessa, varav tre på djupet. Det finns väl en god anledning för regeringen att titta noga på de slutsatser man har dragit från de myndigheter som är granskade och eventuella paralleller till de myndigheter som eventuellt skulle stå på tur.

Jag hoppas att man ska dra lärdom av detta. Jag vidhåller att det är bra om myndigheter som är lämpade flyttas ut i landet. Detta har varit sverigedemokratisk politik länge. Jag vet att det har varit den tidigare regeringens politik, och jag uppfattar att det också är den nuvarande regeringens politik men att det ska ske med klokskap och eftertanke.

Fru talman! Jag får börja med att be om ursäkt för att jag råkade trycka på knappen för instämmande innan jag begärde replik. Monica Haider kan tyvärr inte ta åt sig alltför mycket av att jag instämde i hennes anförande, för det var inte avsiktligt.

Ledamoten Haider nämner bland annat en myndighet i Södertälje och att det skulle vara olyckligt att den flyttar till Stockholm. Det är just den typen av myndighet som Riksrevisionen faktiskt pekar ut, då de myndigheter som hamnat Stockholmsnära inte alls har haft någon gynnsam effekt när det gäller att attrahera jobb på andra platser. Där blir det i stället pendlingsavståndet som så att säga är avgörande. Att myndigheter hamnar nära storstadsregioner pekas alltså ut som en mindre lyckad form av utlokalisering. Det var det ena som jag tänkte fråga hur ledamoten tänker kring.

Sedan nämns även Statens servicecenter. Statens servicecenter är faktiskt något väldigt bra, men om vi har 140 kontor och 290 kommuner börjar landet ändå bli ganska väl täckt. I södra Sverige, där jag har mitt ursprung, är ju en del kommuner extremt små. Man kanske bor i Lomma men vistas i Lund, Malmö eller någon annanstans under dagen, och jag ser inget mervärde i att ha servicekontor extremt nära inpå varandra. Man måste kanske ändå fundera på hur tätt de ska ligga. Är det så att det behövs fler i glesbygd är jag dock inte motståndare till det, och det tror jag inte att regeringen är heller.

Fru talman! Den rapport som regeringen har besvarat handlar ju om nyetablering eller utflyttning av myndigheter, så kritiken rör egentligen precis samma sak - bara så att vi gör den saken klar.

Sedan lyfter ledamoten Haider också frågan om sammanslagning av myndigheter, alltså att det föreslås ett antal sammanslagningar av myndigheter. Jag har tyvärr glömt siffrorna, men tidigare i dag tittade jag på Google hur många myndigheter Sverige har haft. Vi har haft ett otroligt stort antal myndigheter. Myndigheter är alltså någonting som över tid har slagits samman; det är inte så att det började för något år sedan, utan jag tror att det har skett i hög grad även under de regeringar som Monica Haider själv har tillhört eller sympatiserat med.

Jag undrar: Är det ett problem i sig att man rationaliserar och flyttar ihop myndigheter om man uppfattar att myndigheterna har delvis snarlika uppdrag och ansvarsområden, eller finns det kanske en vinst att göra i detta? Varje myndighet har nämligen sin ledning och sin struktur som gör att den kostar pengar, och ibland kan man rationalisera på ett sätt som är bra för - eller åtminstone inte missgynnar - verksamheten och som gagnar skattebetalarna genom att det blir billigare. Har Monica Haider ett principiellt motstånd mot att man slår samman myndigheter?

Fru talman! Den här debatten handlar om Riksrevisionens granskningsrapport om omlokalisering av statliga myndigheter mellan 2004 och 2020.

Innan jag går in på den vill jag börja med att tacka Riksrevisionen för de rapporter de tar fram. Dessa rapporter utgör en viktig inblick i och översyn av status på de olika områden där olika sakfrågor och frågeställningar genomlyses.

Regeringar oavsett färg brukar svara att de helt eller delvis delar det som Riksrevisionen kommer fram till bör göras utifrån de rekommendationer de ger. Ibland antas de rekommendationer som ges helt, ibland delvis, ibland inte alls. Regeringen beskriver då utifrån hur de ser på saken varför det inte är görbart eller varför de väljer en annan väg framåt.

I den här rapporten lyfter Riksrevisionen att det är en politisk fråga att avgöra om de långsiktiga nyttorna överstiger de kortsiktiga kostnaderna. Så behöver det få vara med de överväganden som ska göras. Självklart är det ett politiskt ansvar, vilket kommer att framkomma i detta anförande.

För er som följer debatten är gången den att när Riksrevisionen lämnat sin rapport lämnar regeringen sin syn på de aspekter som framkommit och gör en skrivelse. Därefter blir Riksrevisionens rapport, med regeringens svar, ett betänkande med riksdagens aspekter från utskottet. Sedan följer debatt och beslut, och där är vi nu.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat den statliga närvaron utanför Stockholm under åren 2004 till 2020 och konstaterar att riksdagens förväntningar om placeringar av myndigheter utanför Stockholm delvis har infriats.

Riksrevisionen konstaterar också att de myndigheter som granskats inte långsiktigt har några större problem utifrån var de ligger, och man anför att de finns placerade i regioner som kan möta deras behov av arbetskraft. Man konstaterar också att myndigheter har placerats på platser som riksdagen prioriterar och att myndigheternas närvaro i viss mån har bidragit till regionens utveckling, något som vi också har hört tidigare.

Från Riksrevisionen säger man att de statliga jobben under granskningstiden 2004 till 2020 har ökat något i koncentration till Stockholm, och man säger att regeringens insatser har inneburit att utvecklingen saktats ned.

Riksrevisionen säger också att målet om en jämnare fördelning av statliga jobb kräver kraftfulla åtgärder. Samtidigt säger Riksrevisionen att vi sedan tidigare vet att det på kort sikt finns stora negativa konsekvenser av att omlokalisera myndigheter. I det sammanhanget, precis som jag nämnde, tar man upp att nyttorna och kostnaderna på kort och lång sikt är en politisk fråga.

Riksrevisionen säger också att om fler myndigheter ska förläggas på orter utanför Stockholm rekommenderar man att regeringen fortsätter att matcha dessa med regionala arbetsmarknader där det finns ett lämpligt utbud av arbetskraft.

Riksrevisionen har gjort tre fallstudier där de för ett resonemang av vad som gynnar och missgynnar beroende på plats och möjligheter. Med tanken om att det inte enbart är positiva faktorer eller faktorer som missgynnar vill jag lyfta ett resonemang som förs av Riksrevisionen i rapporten.

När man tittar på exempel där man vill åstadkomma nytta genom att tillföra verksamheter till exempel när någonting annat har avlägsnats från orten eller man ska nyetablera eller delvis lägga ut verksamhet visar det sig bli bekymmersamt då arbetsmarknadsregionen som berörs har relativt dåliga ekonomiska, geografiska och demografiska förutsättningar. Så står det i ett av de exempel som lyfts, och det jämförs med andra regioner som har mottagit myndigheter under samma tidsperiod, alltså 2004 till 2020.

Regeringars lokaliseringsbeslut kan ha relativt stor betydelse för en region, som jag nämnt. Samtidigt, står det i rapporten, blir det troligtvis försvårat rekryteringsläge. Detta medför att myndighetens förmåga påverkas så att de inte kan bedriva sin verksamhet effektivt.

Jag tycker att det är bra att dessa olika parametrar och komplexiteten med det man vill åstadkomma beskrivs så att man förstår de delar som vi diskuterar här, alltså vad det är som gör att man ibland väljer att inte förlägga myndigheter utanför Stockholm. Baserat på tidigare granskningar utgår Riksrevisionen från att det tar fem år för en myndighet att etablera sig på en ny ort.

Fru talman! Regeringen för fram att det finns olika aspekter att beakta när det gäller beslut om statliga myndigheters lokalisering. Vi delar uppfattningen att flera parametrar spelar roll i de enskilda fallen av lokalisering.

Den tid vi lever i nu sätter ljuset på vår omvärld och därmed på hur vi bygger upp motståndskraft såväl som effektivitet och kompetens med statlig närvaro och regional utveckling. Det finns inget självändamål att myndigheter ska ligga i Stockholm - tvärtom. Hela tiden ska detta prövas, och det säger också regeringen att man gör.

Regeringen har svarat Riksrevisionen att de för närvarande har de verktyg som de anser sig behöva för att göra löpande utvärderingar och uppföljningar. Därmed ser inte vi att riksdagen ska överpröva detta.

Vi har sett att regeringen själv instämmer med Riksrevisionen om att de insatser och lokaliseringsbeslut som hittills genomförts inte har varit tillräckliga. Svaret är att man följer detta. Man kommer inte att ta någon annan inriktning än vad som har framförts här i dag. Det handlar inte om någon centralisering, utan man vill att myndigheter ska verka i hela landet.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i näringsutskottets betänkande angående Riksrevisionens rapport om etablering av myndigheter utanför Stockholm.

För Kristdemokraterna är det grundläggande att hela Sverige ska leva och att man ska kunna få ett starkt samhälle oavsett var i landet man bor. Vi politiker ska inte tala om för människor var det är bäst för dem att bo eller leva och vart de ska flytta. Men vi ska skapa förutsättningar för att den enskilde ska kunna uppfylla sina drömmar om ett gott liv oavsett om man vill flytta till storstaden eller därifrån.

Herr talman! Enligt Riksrevisionens bedömning arbetar regeringen kontinuerligt med frågan om statlig närvaro i hela landet, även om insatserna inte varit tillräckliga. Staten har ett ansvar för att den grundläggande samhällsservicen finns där den behövs och när den behövs. För detta har man många olika verktyg, och det vi har att fokusera på här i dag är på vilket sätt etablering av myndigheter utanför Stockholm fungerar och på vilket sätt vi bäst uppnår målet om ett sammanhållet Sverige.

Herr talman! Vi vill särskilt lyfta upp denna regerings satsning på fler servicekontor. Det är en form av one-stop-shop ur den enskildes perspektiv. Där kan invånare få möta flera viktiga statliga verksamheter - Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan - på ett och samma ställe.

Vår civilminister, kristdemokraten Erik Slottner, inviger nya servicekontor för glatta livet, höll jag på att säga, bland annat i Järfälla och i Solna. Frågan är om stockholmarna behöver fler. Staten är ju väldigt närvarande i Stockholm med väldigt många huvudkontor för myndigheter och statliga verk. Men svaret är lika enkelt som självklart. Ur den enskilda invånarens perspektiv är det helt ointressant om Försäkringskassans huvudkontor finns i Stockholm, Karlstad, Eslöv eller Vilhelmina. Men de tjänster som bland annat Försäkringskassan erbjuder måste finnas där människor finns, oavsett var i landet de bor.

Herr talman! Det kan finnas tillfällen när det är klokt att en myndighet blir lokaliserad långt från Stockholm. Det är beslut som får tas i en särskild ordning. Varje beslut måste vägas både kortsiktigt och långsiktigt, och det måste leva på sina egna meriter. Men för Kristdemokraterna är det viktiga att statens tjänster som den enskilde har behov av finns där man lever och bor. Där är arbetet redan igång, och jag är glad över att regeringen har aviserat att man avser att fortsätta på den vägen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

Herr talman! Vi debatterar just nu Riksrevisionens granskning av vad omlokaliseringen av statliga myndigheter utanför Stockholm har inneburit. Jag tycker att vi utifrån denna granskning kan konstatera att lokaliseringen av myndigheter är ett ganska trubbigt verktyg för att uppnå regional utveckling och tillväxt.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringens placering av myndigheter på orter utanför Stockholm delvis har levt upp till riksdagens avsikter, vilket ju är bra. Det är också bra att de geografiska områden som regeringens lokaliseringsbeslut har riktats mot stämmer väl överens med den prioritetsordning som riksdagen har uttryckt.

Samtidigt är det väldigt tydligt att regeringens lokaliseringsbeslut inte har varit tillräckliga för att stärka den statliga närvaron utanför Stockholm. Vi ser hur övrig politik och andra faktorer har betydligt större påverkan på fördelningen av statliga jobb mellan Stockholm och andra delar av landet. Detta har i sin tur lett till en ökad koncentration av statliga jobb i Stockholmsregionen - därav mitt konstaterande att just lokalisering av myndigheter verkar vara ett något trubbigt verktyg. Andra faktorer påverkar mer.

Med det sagt kan vi, som har konstaterats här i kammaren, se att lokaliseringsbesluten har medfört ett litet positivt bidrag till regional utveckling för de regioner där myndigheter har placerats, och detta är inte alls oviktigt.

Herr talman! Det är viktigt att konstatera, precis som Riksrevisionen gör, att lokaliseringsfrågan aldrig får överskugga det som är huvuduppdraget, nämligen att myndigheter ska kunna utföra sitt uppdrag på bästa möjliga sätt. Riksrevisionen konstaterar att regeringens lokaliseringsbeslut inte har äventyrat myndigheternas möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och produktivt sätt, och det är ju gott. Nu har man förvisso bara undersökt tre myndigheter på djupet, men dessa har inte haft några väsentliga problem att utföra sina uppgifter på grund av att de ligger på orter utanför Stockholm. Om man, som jag, kommer från provinsen är skönt att kunna konstatera att även vi som inte bor i Stockholm kan göra vettiga saker.

Urvalet är kanske för litet för att vi ska kunna säga något generellt, men en slutsats som verkar gå att dra av detta är att man, om man ska man utlokalisera på det sätt som man tänkt, måste ha tänkt igenom vad som är den bästa matchningen med den lokala arbetsmarknaden och arbetsmarknadsregionen.

Herr talman! Jag uppfattar att man kan dra en viktig slutsats av Riksrevisionens rapport, nämligen att det överordnade uppdraget för myndigheter måste vara att de ska utföra sitt uppdrag på bästa och mest effektiva sätt. Att använda myndigheters placering som ett verktyg för regional utveckling har begränsade nyttor, både för regionerna själva och, kanske särskilt, för myndigheterna. Som Riksrevisionen konstaterar: Myndigheternas nytta av att vara placerade på orter utanför Stockholm är begränsad.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)